Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

1878-04-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:31, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

1

No 31.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 April 1878, kl, 1 e. m.

Lag-Ut skottets Utlutande, i anledning af väckt motion om förändrad

lydelse af 41 § Konkurslagen.

Enligt erhållen remiss får Lag-Utskottet afgifva utlåtande öfver en

inom Andra Kammaren af Herr C. Magni, med hvilken Herr J. August Sjö

instämt, afgifven motion, N:o 133, deruti motionären andragit, att genom

den ovilkorliga föreskriften i gällande konkurslag, att i konkurssak rätten

eller domaren skall förordna någon lämplig person att vara rättens ombudsman,

borgenärer och syssloman påtvingades ett förmynderskap, onödigt,

enär i de flesta fall allt hvad som uppdragits åt rättens ombudsman att i

konkurssak vidgöra utan risk kunde öfverlemnas åt gode männen och

sysslomännen, samt skadligt, enär deraf förorsakades tillökning i konkursförvaltningskostnaderna.

Motionären hemställer derföre,

”att Lag-Utskottet ville till Riksdagen inkomma med förslag till sådan

förändrad lydelse af 41 § af gällande konkurslag, att åt borgenärerne

i konkurs öfverlemnas rättighet att besluta om, huruvida rättens ombudsman

skall förordnas eller icke, äfvensom att föreslå de förändringar i konkurslagen,

som af förstnämnda förslagets antagande blifva en följd, samt att

Riksdagen för sin del antager lagförändringar, hvarigenom ofvan nämnda

syftemål vinnes.”

Då vid den nya konkurslagens utarbetande i densamma efter hufvudsakligen

franskt mönster infördes den institution, som benämnes rättens ombudsman,

skedde detta, enligt hvad motiven till 1859 års komitéförslag

samt Lag-Utskottets vid riksdagen 1859—1860 i frågan afgifna betänkande

utvisa, emedan borgenärernes kontroll öfver förvaltningen icke syntes ensam

^tillräcklig för att befordra skyndsamhet vid utredning af konkurs samt föregå.

till Riksd. Prof.. 1878. 7 Sami 18 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

komma den osäkerhet och de förluster, som egennytta eller egenmäktiga

åtgärder af gode männen eller sysslomännen kunde tillskynda borgenärerne;

och beskrifvas rättens ombudsmans ställning och verksamhet sålunda, att

han, stäld utom förvaltningen, intet intresse egde i att fördröja konkursens

utredning eller låta den verkställas på ett med borgenärernes anspråk icke

öfverensstämmande sätt, men väl uti dess snabba och ändamålsenliga bringande

till slut, att vaksam uppsigt öfver förvaltningens lagliga gång vore

den första af hans pligter, samt att det vore lian, som, skyldig att lyssna

till hvarje borgenärs billiga klagan mot gode männen eller sysslomännen,

borde ställa dem till rätta för deras fel eller försummelser; hvarjemte äfven

eu vidsträcktare befattning vore honom föreskrifven, i det han egde såsom

ordförande leda flera af borgenärernes vigtigare öfverläggningar samt meddela

beslut i åtskilliga förvaltningsfrågor, likväl utan förnärmande af den

beslutanderätt, som borde borgenärerne allena tillkomma.

Om ock rättens ombudsmans-institutionen icke kan sägas hafva uppfylt

de förväntningar, man sålunda vid dess införande om densamma hyste,

torde motionärens förslag, hvarigenom åt konkursborgenärernes godtfinnande

skulle öfverlemnas att bestämma, huruvida i konkursen någon rättens ombudsman

skulle tillsättas eller icke, desto mindre vara antagligt, som hela

konkursproceduren måste i de båda fallen blifva helt olika; och da. vidare,

om konkurslagen skulle komma att underkastas den vidlyftiga omarbetning,

ett upphäfvande åt denna institution sålunda förutsätter, en dylik omarbetning

torde böra utsträckas till äfven andra, icke i omedelbart sammanhang

med rättens ombudsmans-befattningen stående delar af samma lag, hvartill

motionen dock icke gifver anledning, hemställer Utskottet,

att Herr C. Magnis förevarande motion icke måtte vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 April 1878.

På Utskottets vägnar:

IL G. v. GEGERFELT.

STOCKHOLM, TSAAC MATtCTJS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.