Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af det i kommunallagarne för vissa embetsoch tgenstemän stadgade hinder att bekläda vissa kommunala förtroendebefattningar.

1878-04-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af det i kommunallagarne för vissa embetsoch tgenstemän stadgade hinder att bekläda vissa kommunala förtroendebefattningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

1

M:o till.

Ank. till Kikad. Kansli den 16 April 1878, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af det i kommunallagarne för vissa embets- och

tgenstemän stadgade hinder att bekläda vissa kommunala

förtroendebefattningar.

Med hänsigt till embets- eller tjenstemannaställning må, enligt 41 §

i Kong! förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862,

landshöfding, domhafvande _ i orten, kronofogde, länsman, folkskolelärare

eller . annan af kommunen tillsatt och aflönad tjensteman eller betjent,

som i och för sin befattning är inför kommunalnämnd redovisning skyldig,

icke vara ledamot af sådan nämnd, enligt 29 § i Kongl. förordningen

om kommunalstyrelse i stad landshöfding, landssekreterare, landskamrerare,

magistratspersoner, tjensteman och betjente vid magistraten,

allmän åklagare, äfvensom de tjensteman och betjente, hvilka äro vid stadens

drätsel eller andra dess förvaltande verk anstälde och för sin befattning

redo skyldige, icke vara stadsfullmäktige, och enligt 8 § i Kongl.

förordningen om landsting landshöfding, landssekreterare, landskamrerare,

kronofogde, länsman och allmän åklagare, samt landstingets egna tjensteman

och betjente icke vara landstingsmän. Vidare kunna, enligt 24 § i

Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, kyrkoförsamlingens

redovisningsskyldige och aflönade betjente icke vara ledamöter

i kyrkorådet eller skolrådet.

Uti en från Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion,

N:o 125, yrkar nu Herr P. A. Hell gr én upphäfvande af dessa bestämmelser

samt föreslår i sådant afseende,

''»att första punkten i 41 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse

på landet upphäfves, och att andra punkten deraf erhåller följande

lydelse: »Embets- och tjensteman kan ej mot sin vilja förpligtas att

Bill. till Rikscl. Prof. 1878. 7 Sami. 20 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

vara ledamot i kommunalnämnd»; att 29 § i Kongl. förordningen om

kommunalstyrelse i stad upphäfves; att 24 § i Kongl. förordningen om

kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd erhåller följande förändrade lydelse:

»Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den vara, som är oberättigad

att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut; ej den, som icke

uppnått 25 års ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej

den, som all sin egendom till borgenärer afträdt och icke på sätt lag

förmår, visa gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är för

nesligt brott tilltalad eller under framtiden stäld; samt ej heller den,

som genom domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende förlustig

eller ovärdig att inför rätta föra annans talan»; och att 8 § i Kongl.

förordningen om landsting af den 21 Mars 1862 upphäfves.»

Utskottet instämmer med motionären deruti, att, så vidt ifrågavarande

undantagsstadganden varit föranledda af fruktan, att det öfvervägande

inflytande, bemälde embets- och tjensteman under tiden före lcoinmunallagarnes

tillkomst i allmänhet inom kommunerna utöfvade, skulle

fortfarande af dem bibehållas och menligt inverka på den kommunala

andans fria utveckling, en sådan fruktan ej nu mer kan utgöra hinder

för upphäfvande af samma stadganden. Men då det icke i allmänhet synes

lämpligt, att embets- och tjensteman, hvilka hafva att i sådan egenskap

underställningsvis eller i besvärsväg pröfva de kommunala myndigheternas

åtgärder och beslut eller de samma till verkställighet befordra,

sjelfve i egenskap af kommunens förtroendemän utöfva det särskilda inflytande

på berörda åtgärder och beslut, som i sist nämnda egenskap

skulle dem tillkomma, samt kommunens egne aflönade tjensteman och betjente

i allmänhet icke synas hafva den sjelfständiga ställning till kommunen,

som för utöfning af dylika förtroendeuppdrag erfordras, hemställer

Utskottet,

att Herr Hellgréns föreliggande motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 April 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GE GE RF EU T.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

3

Reservation:

;if Herr Holmberg: »Då, såsom motionären rätteligen erinrat, de medborgerliga.

förhållandena numera äro och alltmera blifva i vidsträcktaste mån

ordnade på kommunal grund samt således väsentligen beroende af de åtgärder

och beslut, som vidtagas af dem, hvilka i följd af medborgares förtroende

deltaga i den kommunala förvaltningen och de kommunala representationerna,

torde det hvarken vara för kommunen gagneligt eller med billighet

och rättvisa förenligt, att nu i fråga varande embets- och tjensteman

skola i följd af denna sin egenskap än vidare vara ovilkorligen utestängde

från den dem, lika med"andre oförvitlig^ medborgare, eljest tillkommande

rättigheten att kunna af sina medborgares förtroende väljas till medlemmar

af kommunalnämnd, stadsfullmäktige, kyrko- och skolråd samt landsting. Efterser

man de motiv, som komiterade för kommunallagarnes utarbetande i

sitt år 1859 afgifna betänkande anfört såsom skäl för de ifrågastälda inskränkningarne

i bemälde embets- och tjenstemäns behörighet att bekläda

vissa kommunala förtroendebefattningar, så befinnes det, att de såsom skäl

härför endast helt knapphändigt åberopat dels den omständigheten, »att

det väl kunde hända, att kommunens åtgärder i stadgad ordning komme

under deras embetspröfning», dels ock »beskaffenheten af deras embeten

jemväl i öfrig!»; och har Utskottet i sistnämnda hänseendet särskild! betonat

den verkställighet af kommunens beslut, som dessa embets- och

tjensteman kunde komma att ombesörja. — Det måste dock förefalla särdeles

anmärkningsvärdt, att dessa skäl kunnat föranleda icke allenast förenämnde

komiterade att föreslå ifrågavarande disqvalifikationer i afseende

å valbarhet, utan äfven Utskottet att förorda desammas bibehållande, under

det att alldeles enahanda skäl och omständigheter funnits icke utgöra

hinder för landssekreterare och landskamrerare att vara ledamöter i kommunalnämnd

eller för samtlige uti ifrågavarande motion afsedde embetsoch

tjensteman att vara ordförande i kommunalstämma samt ledamöter

och ordförande hos kommunalfullmäktige, äfvensom att deltaga i kommunalstämmas

och kyrkostämmas åtgärder och beslut äfven i sådana frågor,

som sedermera skola underställningsvis eller i besvärsväg underställas länsstyrelsens

pröfning eller utgöra föremål för verkställighet genom länsstyrelsens

underordnade tjensteman, eller hänskjutas till pröfning af domstol,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 33.

då fullfölj dt klander af vederbörandes redovisning för omhänderhafd kommunalförvaltning

skall bedömas och afgöra^; och då en lång erfarenhet

gifvit vid handen, att några olägenheter ej förorsakats af den friare lagstiftning,

som i sistberörda hänseenden fått vara gällande, utan fasthellre

att ifrågavarande embets- och tjenstemäns deltagande i kommunens förhandlingar

icke så sällan varit af afsevärdt gagn vid vigtiga ärendens beredning

och afgörande, synes mig någon betänklighet för upphäfvande

jemväl af de nu ifrågasatta skrankorna icke hafva bort hos Utskottet

förefinnas. För öfrigt torde i fråga om de kommunala angelägenheterna

det ej vara behöflig^ eller ens lämpligt att så strängt särskilja de verkställande

myndigheterna från de beslutande, i hvilket afseende jag ej torde

kunna åberopa någon lämpligare auktoritet än förbemälde komiterade, som

i sitt betänkande å sidan 18 uttalat följande välbetänkta ord: »Det är

visserligen i allmänhet en oeftergiflig grundsats i det representativa samhällssystemet,

att den beslutande och den verkställande myndigheten skola

vara åtskilda; men, ehuru dermed sammanhänger, att, så snart den förra

bestämt regeln, den senare uteslutande och utan någon slags inblandning

af den förra skall ega handhafva dess verkställighet, så länge regeln har

gällande kraft, följer dock deraf ej, att män, som på en eller annan grund

taga del i den verkställande myndighetens funktioner, skulle vara disqvalificerade

att inträda såsom medlemmar af den beslutande. Tvärtom.

Den kännedom och erfarenhet om sakernas och förhållandenas enskildheter,

som en vaken verksamhet på den verkställande myndighetens område

alltid naturligen medför, äro alltför vigtiga och gagneliga, att den beslutande

församlingen någonsin, i följd af ytligt uppfattade principiela skäl,

skulle vilja frånsåga sig den vinst för mogna beslut, den deraf kunde

hemta; och om detta gäller för de stora samhällen, som bilda stater, gäller

det i ännu högre mån om samhällen, som bilda kommuner.»

Jag torde således ej sakna skäl att ifrågasätta afslag å Utskottets

betänkande och bifall till motionärens förslag; men då jag anser ett yrkande

derom ej för närvarande kunna vinna framgång, får jag inskränka

mig till reservation af min från Utskottets afvikande mening.»

Herr Asplund har begärt få antecknadt, att han vid detta ärendes

handläggning icke i Utskottet närvarit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.