Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af framlagdt förslag till förordning angående jernvägsoch kanalaktiebolag.

1878-04-30 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:36, Utlåtande, i anledning af framlagdt förslag till förordning angående jernvägsoch kanalaktiebolag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ant till Eiksd. Kansli den 30 April 1878, kl. 5 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af framlagdt förslag till förordning

angående jernvägs- och kanalaktiebolag.

Uti en till Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 24 i Första Kammaren,

har Herr A. O. Wallenberg anfört, att, då begge statsmakterna

gemensamt främjat bildandet af jernvägsbolag på den mindre säkra grunden

af ett ringa eget kapital i jemförelse med de för jernvägens byggande upplånade

medel, det ock vore statsmakternas pligt att göra något för att betrygga

obligationsinnehafvarnes sakrätt i den egendom, hvaruti deras, ofta

enda, sparpenning blifvit nedlagd, samt på grund häraf och då ej mindre

de för enskilda jernvägsbyggnader beviljade statslån, än äfven de för samma

ändamål upptagna obligationslån uppginge till högst betydliga belopp, motionären

föreslagit, “det Riksdagen behagade för’’ sin del besluta en lag af

följande innehåll:

§ 1.

1 ro) Med jernvägsaldiebolag förstås i denna författning aktiebolag, som,

enligt dess af Kongl. Maj:t faststälda bolagsordning, har till uteslutande

ändamål att anlägga eller eljest förvärfva och med egen materiel trafikera

viss i bolagsordningen uppgifven jernväg.

2:o) Under kanalaktiebolag inbegripes dels aktiebolag, som enligt dess

af Kongl. Maj:t faststälda bolagsordning, har till uteslutande ändamål att

anlägga eller eljest förvärfva kanalverk samt hålla detsamma tillgängligt för

Bih. till Likså, Prof. 1878. 7 Sami 21 Höft. " 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

allmän trafik, dels sådana före Kongl. förordningen angående aktiebolag den

6 Oktober 1848 tillkomna bolag, som hafva nyss nämnda ändamål.

3:o) Aktiebolag kan hos sig förena egenskaperna af jernvägs- och

kanalaktiebolag.

§ 2-

l:o) Jernvägs- eller kanalaktiebolag, till hvars anläggningar den erforderliga

marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad eller skall förvärfvas

enligt gällande författning om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof, må icke till annat bolag, kommun eller enskild person frivilligt

öfverlåta sin fasta egendom eller någon del deraf, utan att Kongl.

Maj:t gifvit lof dertill, ej heller må sådant bolag genom köp, skifte eller

gåfva förvärfva fast egendom, som är med inteckning belastad; och vare

förty lagfart å sådana afhandlingar förbjuden.

2:o) Jernvägs- eller kanalaktiebolag, som häftar i skuld, hvarför förmånsrätt

enligt 4—7 §§ eger rum, må icke å annan öfverlåta sin fasta egendom

ellerijfnågon del deraf. Sker det, vare utan verkan, ändå att Konungen,

efter hvad i l:a punkten sagdt är, gifvit lof dertill.

3:o) Jernvägsaktiebolag, hvarom i l:a punkten sägs, kan ej med laga

verkan pantsätta sin lösa egendom.

§ 3.

l:o) Jernvägs- eller kanalaktiebolags fasta och lösa egendom kan ej

för gäld utmätas eller i qvarstad sättas.

2:o) Om jernvägs- eller kanalaktiebolag gäller hvad i 4 § konkurslagen

om köpman sagdt är.

3:o) Visas omständigheter, på grund hvaraf antagas kan, att jernvägsaktiebolag

afhändt sig rörlig materiel till den omfattning, att jernvägens

trafikförmåga inskränkes, utan att sådant af rörelsen föranledes, eger ock

borgenär, ändå att hans fordran ej förfallen är, söka, att bolagets egendom

afträdas må, efter som i konkurslagen sägs.

§ 4,

Har jernvägs- eller kanalaktiebolag, till hvars anläggningar den erforderliga

marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad eller skall förvärfvas

enligt gällande författning om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof, blifvit i konkurstillstånd försatt, skola i fråga om borgenärernes

rätt och företräde för hvar annan till den gäldbundna egendomen 17 kap.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lay-UtsJcottets Utlåtande N:o 36.

Handelsbalken [med dertill hörande författningar ej tillämpas, utan njute

bolagets samtlige borgenärer sin betalning ur all bolagets egendom i den

ordning dem emellan, som här nedan bestämmes.

§ 5.

1:°) Först njuta bolagets betjente och tjenstehjon deras lön för sista året.

2:o) Dernäst har kronan företräde för all ränta, tionde eller annan

afgäld af bolagets fasta egendom, den der ej stått längre inne än tre år,

äfvensom för bolagets utskylder sista och löpande året, de der ej för fast

egendom utgå.

ö:o) Sedan ega de, som lemnat bolaget försträckning till jernvägs eller

kanals anläggning eller förvärfvande eller jernvägsaktiebolag försträckning

till rörlig materiel, att utbekomma sina fordringar med ogulden ränta.

4:o) Lika rätt med de under 3:o omförmälda borgenärer tillkommer

dem, hvilkas fordringar grunda sig på ersättningsanspråk för skada, som

genom bolagets trafik uppkommit och är af beskaffenhet att böra af bolaget

godtgöras.

5:o) Sedan förenämnde borgenärer blitvit godtgjorde, ega öfrige borgenärer

med undantag som i 6:e punkten sägs, att njuta betalning för sina

fordringar med ränta, der sådan eger rum.

6:o) Böter hafva minsta rätt.

7:o) Räcker bolagets egendom för borgenärerne ej till, njuta de, som

lika rätt med hvarannan hafva, betalning hvar i förhållande till sin fordran.

§ 6.

Förmånsrätt efter o:e punkten i nästföregående § tillkommer:

l:o) kronan för de till jernvägs eller kanals anläggning eller jernvägsmateriels

anskaffande lemnade försträckningar;

2:o) kommuner och landsting för de till samma ändamål lemnade försträckningar

;

-ko) kommuner och landsting, som med Kongl. Maj:ts tillstånd iklädt

sig ansvarighet för bolagets skuldförbindelse, med afseende å det belopp,

som kommunen eller landstinget på grund af sin berörda ansvarighet redan

utgifvit eller är förbundet att framdeles utgifva;

4:o) innehafvare af bolagets obligationer.

3 7.

bo) Borgenärer, som enligt § 5 hafva samma företrädesrätt framför

andra borgenärer och hvilkas fordringar tillkommit förr, än denna författ
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslcottet$ Utlåtande N:o 36.

ning utfärdades, hafva företräde framför de borgenärer af samma slag, hvilkas

fordringar tillkommit efter författningens utfärdande, och ega sins emellan

lika rätt, der ej vissa skuldförbindelser eller obligationer innehålla, att deras

innehafvare skola hafva sämre rätt än andra, i hvilken händelse dessa bestämmelser

lända till efterrättelse.

2:o) Borgenärer, som enligt § "5 hafva samma företrädesrätt framför

andra borgenärer och hvilkas fordringar tillkommit efter det denna författning

utfärdades, hafva sins emellan den rätt till betalning, att de, hvilkas

fordringar tillkommit förr, hafva företräde framför dem, hvilkas fordringar

tillkommit senare.

3:o) Med afseende å stadgandena i föregående punkter, skola kronans,

kommuners och landstings fordringar på grund af försträckning anses hafva

tillkommit å den dag, då skriftligt låneaftal mellan dessa och gäldbunden

bolaget upprättades, kommuners och landstings fordringar på grund af ansvarighetsförbindelser

å den dag, dylik förbindelse ingicks, obligationsinnehafvares

fordringar å den dag obligationen är dagtecknad, samt skadeersättningsanspråk

å den dag, skadan inträffade.

§ 8.

l:o) Med obligation förstås i denna författning tryckt skuldförbindelse,

stäld till innehafvaren att betalas genom utlottning eller inköp under viss

amorteringstid, ej understigande 10 och ej öfverstigande 40 år, samt försedd

med räntekuponger förfallande å vissa tider.

2:o) Jernvägs- och kanal-aktiebolag må ej hädanefter utan Kong].

Maj-.ts särskilda tillstånd utfärda obligationer.

3:o) På Kong]. Maj:t ankommer att efter omständigheterna förordna

under hvilka vilkor rätt att utfärda obligationer kan jernvägs- eller kanalaktiebolag

medgifvas, samt låta dessa vilkor kungöras.

4:o) På Kongl. Maj:t ankommer likaledes att föreskrifva nödig kontroll

mot öfverskridande af den rätt till obligationers utfärdande, som kan blifva

jernvägs- eller kanal-aktiebolag medgifven.

5:o) Kongl. Majas beslut, hvarigenom rätt till utfärdande af obligationer

meddelas visst jernvägs- eller kanal-aktiebolag samt kontroller med

afseende derå föreskrifvas, skola kungöras på sätt om allmänna författningar

är stadgadt.

6:o) Utfärdar jernvägs- eller kanal-aktiebolags styrelse obligationer

utan Kongl. Maj:ts tillstånd, skola den eller de, som å bolagets vägnar

undertecknat obligationen, eu för alla och alla för en, stå i personlig betalningsskyldighet

för obligationens innehåll och förskrifna beloppet vara vid

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36. 5

anfordran till betalning förfallet, ehvad obligationerna än må innehålla om

annan förfallotid.

§ 9.

l:o) Varder jernväg^- eller kanal-aktiebolag försatt i konkurs och

häftar det i gäld, hvarför förmånsrätt enligt 4—7 §§ eger ruin, åligger det

konkursdomaren att å inställelsedagen höra de förmånsrättsegande borgenärerne,

huruvida de ibland dem, som hafva sins emellan lika rätt, vilja låta

sin rätt i konkursen bevakas genom ett eller flera gemensamma ombud
2:o)

Om dervid de borgenärer, som tillsammans innehafva största beloppet

af de fordringar, hvilka sinsemellan hafva lika rätt och blifvit i konkursen

bevakade, förena sig om utväljande af ett eller flera ombud, eger

detta eller dessa ombud uteslutande behörighet att i konkursen föra talan

för alla de borgenärer, som hafva lika förmånsrätt med dem, af hvilka ombudet

eller ombuden blifvit valda.

3:o) Ombud, hvilka blifvit valda efter hvad här ofvan sägs, ega jemväl

att å sina hufvudmäns vägnar ingå förlikning och ackord i konkursen

äfvensom sluta aftal om öfvertagande af gäldbundna bolagets tillgångar i

liqvid för hufvudmännens fordringar, dock utan att dessa må med ytterligare

betalningsskyldighet belastas.

4:o) Aftal af sistnämnda beskaffenhet gälla äfven till förmån för de

borgenärer, hvilka icke bevakat sina fordringar i konkursen, men hafva lika

förmånsrätt med dem, som ombuden valt.

5:o) Till borgenär, som ej bevakat sin fordran, begagna sig af aftal,

hvarom i 4:e punkten sägs, åligger honom att inom viss tid, som af ombudet

eller ombuden kungöres i allmänna tidningarne och ej må sättas

kortare än en månad från aftalets slutande, gifva sin afsigt tillkänna, vid

äfventyr att eljest varda från delaktighet i avtalet utesluten.

§ io.

l:o) Har jernväg^- eller kanal-aktiebolag vid utfärdandet af denna författning

skuldförbindelse utelöpande, hvilken, utan att uppfylla de i 6 och

8 o §§ stadgade vilkor för förmånsrätt, icke förfaller till betalning inom sex

manader från författningens utfärdande eller är stäld på längre uppsägningstid

än sex manader, skall sådan skuldförbindelse icke dess mindre vara förfallen

till betalning sex månader efter det uppsägning hos bolagets styrelse

skeft. Samma uppsägningstid galle ock i ty fall mot bolagets löftesmän.

2:o) De i 4—7 §§ meddelade bestämmelser angående förmånsrätt i vissa

jernvägs- eller kanal-aktiebolags konkurser skola icke vinna tillämpning i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

de konkurser, som börjas inom ett år från denna författnings utfärdande,

utan galle i dessa hvad som är i 17 kap. Handelsbalken med tillhörande

författningar stadgadt.

3:o) I de delar, som icke omförmälas i näst föregående punkt, träder

denna författning i kraft, så snart den blifvit vederbörligen kungjord. “

Sedan byggandet af enskilda jernvägar inom vårt land tagit eu allt

större och större utsträckning, har ock den svårlösta frågan om utfinnande

af någon laglig form att för dem, som till sådant byggande försträckte

kapital, i jernvägen bereda säkerhet blifvit ett föremål för lagstiftningens

uppmärksamhet.

Det af dåvarande lagbyrån utarbetade förslag till förordning angående

inteckning i fast egendom innefattade uti 16 § förbud deremot, att jernväg,

kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill marken till större

eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande författningar om jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof, finge med inteckning belastas.

Lagbyrån anförde flera omständigheter, Indika enligt dess mening utvisade,

att inteckningsförfarandet med dess förutsättningar och former icke lämpade

sig för ifrågavarande anläggningar. Säkerhet för de obligationer, som utgåfves

för de till anläggningarnes åvägabringande försträckta kapital, borde

derföre sökas på annat sätt, särskild! genom tryggande bestämmelser vid

meddelandet af koncessionen för anläggningarne och af tillåtelsen att för

dem expropriera mark samt vid fastställelse!! af bolagsordning för de bolag,

som verkstälde anläggningarne och af dem blefve egare. Men ett oeftergiflig!

vilkor för att trygghet sålunda skulle kunna beredas, vore, att aniäggningarne

ej kunde för andras räkning belastas med inteckningar, som

skulle göra hvarje åtgärd för beredande af tr ygghet åt obligationsinnehafvarne

maktlös; och i anledning häraf hade ett allmänt förbud att inteckna detta

slags anläggningar blifvit i förslaget infördt. Till följd af anmärkning inom

Högsta Domstolen vid förslagets granskning derstädes erhöll emellertid ifrågavarande

16 § i flen Kongl. propositionen till 1875 års Riksdag en förändrad

lydelse, enligt hvilken det meddelade förbudet mot inteckning afsåg endast

“inteckning enligt denna lag"; och utgör detta af Riksdagen antagna stadgande

utgångspunkten för de lagstiftningsförsök i ämnet, hvilka derefter

skett.

Med anledning af en vid 1876 års riksdag väckt motion i ämnet afgaf

Utskottet förslag till “förordning angående pantsättning af jernväg, kanal

eller annan dermed jemförlig anläggning", af innehåll, att, om aktiebolag,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36. 7

som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg med rätt att förvärfva dertill

erforderlig mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof, ville i jern vägsanläggningen bereda säkerhet för

lan till visst belopp samt i sadant ändamål hos Konungen gjorde ansökan,

Konungen, derest han tunne skäl att ansökningen bifalla, skulle derom utfärda

allmän kungörelse, hvarefter innehafvare af de för lånen utgifna förbindelsei

skulle i all sådan till jern vägen hörande fast egendom, som ej

finge med inteckning enligt förordningen den 16 Juni 1875 belastas, i den

man samma egendom vore eller blefve af bolaget förvärfvad, ega panträtt,

såsom voi e inteckning beviljad, men dock utan att förnyelse erfordrades, samt

i bolagets till jernvägen och dess drift hörande lösegendom enahanda förmånsrätt,

som förlagsman i det, som med förlaget tillverkadt vore; och skulle

derest af Konungen säkerhet beviljades för flera lån, det lån ega företräde,

hvarom kungörelse först blifvit utgifven. Hvad sålunda vore stadgadt, finge

ej lända till förfång för fordran, som före författningens utfärdande uppstått,

och hade för sådan fordran säkerhet i anläggningen blifvit utfäst, skulle den

fordran ega företräde framför annan, hvarför pantsättning enligt författningen

meddelats. Författningen skulle slutligen gälla äfven om sådan aktiebolag

tillhörig kanal eller annan anläggning, som ej finge med inteckning

enligt förordningen den 16 Juni L875 belastas. Detta Utskottets förslag

blef af Riksdagen bifallet och i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 till

Kong!. Maj:t öfverlemnadt, men, sedan Högsta Domstolen, öfver Riksdagens

förslag hord, mot det samma anmärkt, bland annat, att det icke syntes lämpligt

att, på, sätt i förslaget skett, i strid mot lagstiftningens allmänna principer

medgifva stiftandet af panträtt uti egendom, som vid pantsättningstillfället

ej vore i pantgifvarens ego, samt att de stadganden i förslaget, hvilka

vore afsedda att ordna äldre långifvares förhållanden till dem, som efter författningens

utfärdande försträckte penningar, kunde leda till rättsvidriga följder,

fann .Kongl. Maj:t, jemlikt nådig skrifvelse den 12 Januari 1877, sig ej

böra godkänna Riksdagens förslag.

Vid ofvan nämnda granskning hade Högsta Domstolens fleste ledamöter

uttalat den åsigt, att en tillfredsställande säkerhet för de i förslaget afsedda

lan kunde vinnas, utan rubbning af lagens allmänna grunder, genom att

meddela blott förmånsrätt i stället för panträtt, på sätt jemväl inom Riksdagen

af åtskillige ledamöter blifvit satt i fråga, och sedan vid 1877 års

riksdag en motion i sådan syftning blifvit väckt, framlade Utskottet med

hufvudsakligt tillstyrkande af denna ett förordningsförslag, innehållande följande^

bestämmelser: att, om aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen

faststäld, och. som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg med råttkatt

förvärfva dertill erforderlig mark enligt gällande författningar om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof, ville bereda säkerhet i jernväg''sanläggnin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

gen för lån till visst belopp, sådant kunde ske genom en af Konungen efter

pröfning af gjord ansökan utfärdad offentlig kungörelse; i hvilket fall innehafvare

af de för lånen utgifna förbindelser skulle uti den till jernvägsanläggningen

hörande fasta och lösa egendom ega förmånsrätt enligt 17 kap.

Handelsbalken näst efter utskylder till kronan, de der ej för fäst egendom

utginge; att, der sådan förmånsrätt blifvit för flera lån beviljad, den långifvare

skulle ega företräde, som säkerhet först vunnit; att den beviljade

förmånsrätten ej finge lända till förfång för fordran, som uppstått innan

förordningen utfärdades, eller till minskning i den bättre rätt, som lagligen

kunde sådan fordran tillkomma; att, intill dess det lån, för hvilket förmånsrätt

enligt förordningen beviljats, blifvit till fullo guldet, bolaget icke skulle

ega rätt att utan Konungens lof afyttra den till jernvägsanläggningen hörande

fasta egendom, eller någon del deraf, och skulle, om detta oaktadt sadant

skedde, öfverlåtelsen vara ogiltig; att, derest ofvannämnda fasta egendom,

hvilken icke finge delvis utmätas, blefve i sin helhet utmätt, eller sa mycket

af bolagets lösa egendom afyttrades eller för annan borgenärs fordran pantsattes

eller utmättes, att skälig anledning vore att befara, att den återstående

egendomen ej blefve för anläggningens drift tillräcklig, innehafvare af förbindelse,

hvarför säkerhet enligt förordningen blifvit gifven, egde söka konkurs

å bolaget; att Konungen kunde vid pröfning af ansökningen till betryggande

af fordringsegares rätt meddela särskilda bestämmelser utöfver hvad förordningen

innehölle; samt att förordningen äfven vore tillämplig beträffande förmånsrätt

i kanal och annan sådan anläggning, som ej finge med inteckning enligt

Kongl. förordningen den 16 Juni 187o belastas. Detta Utskottets förslag

blef af båda Kamrarne ogilladt, enligt hvad mot det samma framstälda anmärkningar

synas utvisa, hufvudsakligen -på grund deraf, att den föreslagna

inskränkningen i bolagets rätt att förfoga öfver sin egendom, ehuru betingad

af föreskriften, att endast förmånsrätt, men ej panträtt i denna egendom kunde

borgenär tillerkännas, ansågs skola, derest den antoges, komma att ytterst

menligt inverka på bolagets "verksamhet; att den åt innehafvare af förbindelse,

hvarför säkerhet i anläggningen erhållits, medgifna rätt att vid inträffande förlägenhet

för bolaget genast få det samma försatt i konkurstillstånd, hvilken

rätt jemväl måste blifva en följd af förmånsrättsprincipens tillämpning, icke

ansågs stå i öfverensstämmelse med konkurslagens stadganden och komma

att leda till uppenbara vådor, samt att förslaget icke gåfve verklig säkerhet

för de betydliga statslån, som redan lemnats till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar.

De mot 1877 års förslag framstälda anmärkningar äro i allmänhet

i lika och i vissa fall i ännu högre grad tillämpliga å det nu föreliggande;

och, enär det är af den största vigt, att de nya rättsförhållanden, som uppstått

genom de enskilda jernvägsanläggningarne och de för dessas åstadkom
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 36.

mande upptagna lån, varda på ett för såväl staten som öfrige långifvare

rättvist och ändamålsenligt sätt ordnade, men de skiljaktiga åsigter, hvilka,

enligt hvad den af Utskottet lemnade redogörelse för frågans utveckling

utvisar, inom Riksdagen gjort sig gällande beträffande de grunder, på hvilka

en lagstiftning i ämnet bör byggas, gifva Utskottet anledning att antaga,

det frågan icke kan vinna sin lösning, innan den undergått den omsorgsfulla

och fullständiga behandling, som endast genom dess hänskjutande till

Kongl. Maj:t kan erhållas, får Utskottet med anledning af motionen vördsamt

hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lag i förevarande ämne.

Stockholm den 30 April 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Rese r v otro n:

af Iierr Grefve Munter.

Herrar Magnus Jonsson och Anders Persson hafva begärt få här antecknadt,

att de på grund af undfången ledighet varit från riksdagen frånvarande,

då denna fråga i Utskottet handlades, samt Herr Stråle, att han

i nämnda handläggning icke deltagit.

Bih. till Ri/csd. Prof. 1878. 7 Sami. 21 Uäft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.