Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande, N:o 27, öfver Kongl. Maj ds nådiga proposition angående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning.

1878-05-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:38, Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets Utlåtande, N:o 27, öfver Kongl. Maj ds nådiga proposition angående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

1

N:o 38.

Ank. till Kiksd. Kansli den 4 Maj 1878, kl. 8 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets

Utlåtande, N:o 27, öfver Kongl. Maj ds nådiga proposition

angående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning.

I ofvan nämnda utlåtande hade Utskottet hemstält,

att Riksdagen, med förklaring, att Iiongl. Maj:ts nådiga proposition

i ämnet icke kunde i oförändradt skick bifallas, måtte för sin del godkänna

följande bestämmelser angående klockarnes aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det författning i ämnet

varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa reglering af klockarens löneförmåner

med iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter;

att, der klockare tjenst är med organistbefattning förenad, reglering af

båda lönerna skall samtidigt ske;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till omfattningen af

klockarens tjenstegöromål samt beräknas så, att alla offer och utgifter för

särskilda förrättningar upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller annan jord, som

blifvit honom på lön anslagen, dock att afkastning^ af boställsjorden må

i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt meddelade föreskrifter;
Bill.

till Riksd. Prot. 1878. 7 Sand. 23 Hälft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

att hvad utöfver näranda afkastning erfordras till klockarens aflönande

skall af församlingen utgöras i penningar, dock att minst hälften deraf beräknas

i spanmål att lösas efter tioårigt raedelmarkegångspris;

att klockarelön skall utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade

grund, med rättighet för församlingen att låta någon mindre del af

lönen utgå med viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man och tio öre

för qvinna, af hvarje person, som erlägger mantalspenningar;

att klockaren eller kyrkoherden eller den, som under ledighet bestrider

klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet i församlingen, må, derest

han finner församlingens beslut angående klockarelönens belopp icke öfverensstämma

med här ofvan omförmälda grunder, öfver beslutet anföra besvär

i den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas beslut i allmänhet är

föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det ombyte af klockare,

som eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen vunnit laga kraft

eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, derest ej den, som

vid nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver, att regleringen må vinna

tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren af församlingens

afgifter till klockaren skall gälla hvad i nämnda hänseenden är stadgadt

angående presterskapets löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse med dessa grunder

blifvit verkstäld och begynt tillämpas, hittills gällande föreskrifter angående

klockarelönens utgörande skola upphöra att lända till efterrättelse,

samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter klockaren uppburit

helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens uppehållande och folkundervisningens

behof.

Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag har Första Kammaren

godkänt 2:dra, 8:dje, 4:de, 8:de, 9:de och 10:de punkterna, men återförvisat

utlåtandet i dess öfriga delar; och har utlåtandet i sin helhet blifvit af

Andra Kammaren återförvisad t. Vid sådant förhållande har det tillkommit

Utskottet att företaga ärendet till förnyad behandling.

Ingressen och första punkten hafva af Första Kammaren blifvit återförvisade

endast på grund af deras sammanhang med öfriga återförvisade

punkter, och de anmärkningar, hvilka synas hafva föranledt återremissen

från Andra Kammaren, afse hufvudsakligen öde, 6:te och 7:de punkterna.

Emot öde punkten har blifvit anmärkt, att stadgandet derom, att en

del af klockarens lön skulle beräknas efter medelmarkegångspris, hvarigenom

en årligen skeende uträkning af dess belopp blefve erforderlig, följaktligen

skulle lända till besvär och omgång.

En sålunda utgående lön blefve visserligen mindre beroende af pen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

L ay- Utskottats Utlåtande N:o 38.

ningens vexlande värde; men då lönens beräkning endast i penningar obestridligen

konnne att lända till reda och enkelhet; då regleringen icke skulle

ovilkorligen blifva för bestämd tid gällande; då det icke torde kunna betviflas,

att församlingarna i mån af penningevärdets fallande skola vara benägna

att bevilja klockarne den löneförhöjning, som deraf påkallas, och då

giltigt skäl sålunda icke lärer förefinnas att i förevarande fall frångå den

regel, som i allmänhet vid senare tiders löneregleringar i berörda hänseende

iakttagits, anser Utskottet det ifrågakomna stadgandet böra utgå och hela

lönen i penningar beräknas.

I afseende på 6:te punkten har blifvit yrkadt, dels att å landet ena

hälften af lönen måtte, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition,

utgå af fäst egendom, dels ock, att föreskriften om den personliga afgiften

måtte ogillas. Såsom skäl för dessa yrkanden har blifvit anfördt: att fyrktalsberäkningen,

utgående från allmänna bevillningens grundsats, i och för sig

lede af en viss obillighet; att ifrågavarande åliggande för närvarande nästan

uteslutande läge på jorden, och billigt vore, att de, som i allt fäll vunne

en stor förmån, bibehölle eu åtminstone något större tyngd deraf än de öfrige;

att en fastigshetsegare, som för sitt arbete hade en mängd torpare och

statkarlar på egendomen, skäligen borde deltaga i aflöningen i större mån

än den, som icke hade att sörja för någon utom sitt hushåll; samt att de

mindre bemedlade icke borde med tillökning i sina förut med afseende å

deras förhållanden ej obetydliga personliga afgifter betungas.

Äfven om den nuvarande fyrktalsberäkningen, hvilken ligger till grund

för rösträtt å kyrkostämma, icke må anses fullt billig, hvarom Utskottet

icke finner lämpligt att här ingå i pröfning, så torde dock vara uppenbart,

att eu sådan obillighet icke kan i någon märkbar mån göra sig gällande

vid utgörandet af de ringa bidragen till klockarelönen. Vidare torde få erinras:

att klockarelön för närvarande icke enligt lag utgår af en bestämd,

vid jorden fästad skatt, utan af hvarje matlag, som har hemmansbruk, ehvad

detta är större eller mindre; att den fasta egendom, som för närvarande är

befriad från skyldigheten att i klockarelön deltaga eller deri deltager med

lägre belopp, än som skulle blifva förhållandet, derest bidraget skulle efter

taxeringsvärdet utgå, komme att redan genom lönens utgående efter fyrk vidkännas

en ny eller ökad utgift, hvarföre åtminstone i afseende på sådan

fastighet icke något stöd för den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna dubbla

beskattningen kan af nuvarande förhållanden hemtas; och att den omständighet,

att den ene har större antal husfolk och underhafvande än den andre,

icke utgör giltig grund att stadga en olika fördelningsgrund för bidragen

til! klockareaflöningen än för församlingens öfriga utgifter. Hvad slutligen

angår den personliga afgiften, så synes det ingalunda obilligt, att äfven de,

som äro från bevillning frikallade, i detta såsom i andra likartade fall i sin

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

man bidraga till bekostande åt'' de inrättningar, hvaraf de lika väl som församlingens

öfrige medlemmar hafva gagn. Afgiftens belopp är så ringa,

att densamma icke för någon kan kännas tryckande, åtminstone ej mer

än föreskrifna, församlingens alla medlemmar åliggande offer och afgifter för

särskilda förrättningar; och församlingens rätt att i förevarande hänseende

besluta utgör eu konseqvent tillämpning af den kommunala sjelfstyrelsen.

Den åsigt, att ej hela klockarelönen bör efter fyrk utgå, varder ock härigenom

i någon mån tillgodosedd. På grund häraf har Utskottet icke funnit

skäl att med anledning af de mot örte punkten framstapla anmärkningar

frånträda sin förra hemställan.

Beträffande 7:de punkten har å ena sidan blifvit anförd t, att, då klockaren

vore församlingens tjensteman, enahanda frihet borde församlingen tillkomma

att bestämma hans lön som öfrige tjänstemäns samt besvärsrätten öfver

församlingens åtgärder härvid följaktligen inskränkas till de fall, da klagan

öfver kyrkostämmas beslut, enligt 41 § i Kong!, förordningen om kyrko
stämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, må föras, helst församlingens

eget intresse manade till att bestämma lönen till det belopp, att

lämplig person till tjensten kunde erhållas. Häremot har å andra sidan erinrats,

att klockaren stode under kyrkolagen och presteståudets privilegier

samt icke befunne sig i den beroende ställning till församlingen som dennas

öfrige tjensteman, h vil kas verksamhetsområde uteslutande af församlingen

bestämdes, hvarförutom kyrkoherdens rätt, i följd åt det biträde han egde

att af klockaren erhålla, vore i väsentlig man af löneregleringen beroende.

Utskottet har ansett ett förslag till förmedling mellan de sålunda motsatta

åsigterna böra grundas på den af eu reservant mot förra utlåtandet

uttalade mening, och besvärsrätten i öfverensstämmelse dermed böra inskränkas

till det fall, att lönen nedsättes under det belopp, hvartill den dittills lagligen

uppgått.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, och med särskild anmodan

till Andra Kammaren att i fråga om 2, 3, 4, 8, 1) och 10 punkterna fatta

beslut i öfverensstämmelse med Utskottets förra förslag, får Utskottet vördsamt

hemställa,

att Riksdagen, med förklaring, att Kong!. Majrts

nådiga proposition i ämnet icke kan i oförändradt skick

bifallas, måtte för sin del godkänna följande bestämmelser

angående klockarnes aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det

författning i ämnet varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa

reglering af klockarens löneförmåner med iakttagande

af här nedan meddelade föreskrifter;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 5

att, der klockaretjenst är med organistbefattning

förenad, reglering af båda lönerna skall samtidigt ske;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till

omfattningen af klockarens tjenstegöromål samt beräknas

så, att alla offer och afgifter för särskilda förrättningar

upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller

annan jord, som biifvit honom på lön anslagen, dock att

afkastningen af boställsjorden må i lönen inberäkna», så

vidt hinder ej möter af särskildt meddelade föreskrifter;

att hvad utöfver nämnda afkastning erfordras till

klockarens aflönande skall af församlingen utgöras i

penningar;

att klockarelön skall utgöras efter den för rösträtt

å kyrkostämma stadgade grund, med rättighet för församlingen

att låta någon mindre del af lönen utgå med

viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man och tio

öre för qvinna, af hvarje person, som erlägger mantalspenningar;
att

klockaren eller kyrkoherden eller deri, som under

ledighet bestrider klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet

i församlingen, må, derest församlingen bestämt

klockarelönen till lägre belopp, än det, hvartill den

dittills lagligen uppgått, öfver beslutet anföra besvär i

den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas beslut

i allmänhet är föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det

ombyte af klockare, som eger rum näst efter det beslutet

om löneregleringen vunnit laga kraft eller deröfver anförda

besvär biifvit slutligen afgjorda, derest ej den, som vill

nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver, att regleringen

må vinna tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren

af församlingens afgifter till klockaren skall gälla

livad i nämnda hänseenden är stadgadt angående presterskapets

löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse

med dessa grunder biifvit verkstäld och begynt

tillämpas, hittills gällande föreskrifter angående klockare
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag- Utskottats Utlåtande N:o 38.

lönens utgörande skola upphöra att lända till efterrättelse,

samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter

klockaren uppburit helgonskyld, använda denna

till kyrkotjenstens uppehållande och folkundervisningens

behof.

Stockholm den 4 Maj 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Asplund;

af Herr Lindyren: mot 3, 4, 6, 7 och 8 punkterna (se reservation till

Utlåtandet N:o 27);

af Herr Ribbiny: “Från Utskottets hyser jag i tvenne afseenden en

afvikande mening:

l:o) vid det förhållande, att Första Kammaren, med godkännande åt

Utskottets förra förslag i öfrigt, till Lag-Utskottet endast återremitterat l:a,

5:te, 6:te och 7:de punkterna i förslaget samt ingressen; men Andra Kammaren

deremot, medelst särskildt beslut vid hvarje punkt, återremitterat alla;

synes mig den behandling, Utskottet nu senast egnat ofvanstående ärende,

icke väl stå tillsammans med Riksdagsordningen § 63;

2:o) vidare och i sak har jag ej kunnat finna mig i Utskottets nu

framlagda förslag till lydelse af 7:de punkten. Så länge kiockarebefattningen

är i lag föreskrifven, liksom ock dess innehafvares åligganden, synes staten

ej rimligtvis böra så helt och hållet afsåga sig allt inflytande på bestämmandet

af klockares lön, att en församling skulle kunna nedsätta de med

tjensten förenade förmåner derhän, att ingen duglig sökande stode att påräkna.

Men mot eu sådan olägenhet utgör Utskottets förslag ingen säker garanti, då

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

det nemligen ganska val låter tänka sig, att penningevärdet kunde sjunka eller

lefnadskostnaderna stiga så, att bibehållandet af förutvarande lön blefve detsamma,

som beslut om en uppenbart otillräcklig sådan, samt alltså den inskränkning

i klagorätt öfver af församlingen faststäld lön, Utskottet föreslagit,

i sina verkningar sammanfölle med borttagande af hvarje klagorätt i ifrågavarande

afseende";

af Herr Grefve Mörner: “Då jag vidhåller de åsigter, jag förut i målet

uttalat, kan jag icke instämma i det slut, hvari Utskottet i anseende till 6:te

mom. i dess framställning den 26 sistlidne Mars stannat";

af Herr Friherre Nordenfalk, hvilken, beträffande 6:te punkten i Utskottets

förslag, vidhöll sin å Utlåtandet N:o 27 antecknade reservation.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1878:52 Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj-.ts nådiga proposition angående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning. a1 i texten