Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftningsåtgärder i syfte att förekomma skogsbrist. Frågan om lagstiftningsåtgärders vidtagande för att, beträffande enskildes skogar, förekomma öfverdrifven utverkning och befarad skogsbrist har vid nu innevarande riksdag upptagits genom tvenne inom Andra Kammaren väckta och till handläggning af Lag-Utskottet hänvisade motioner, N:is 40 och 51.

1878-05-04 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:39, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftningsåtgärder i syfte att förekomma skogsbrist. Frågan om lagstiftningsåtgärders vidtagande för att, beträffande enskildes skogar, förekomma öfverdrifven utverkning och befarad skogsbrist har vid nu innevarande riksdag upptagits genom tvenne inom Andra Kammaren väckta och till handläggning af Lag-Utskottet hänvisade motioner, N:is 40 och 51.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39,

Ank. till Riksd. Kansli don 6 Maj 1878, kl. 1 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstiftningsåtgärder

i syfte att förekomma skogsbrist.

Frågan om lagstiftningsåtgärders vidtagande för att, beträffande

enskildes skogar, förekomma öfverdrifven utverkning och befarad skogsbrist

har vid nu innevarande riksdag upptagits genom tvenne inom Andra

Kammaren väckta och till handläggning af Lag-Utskottet hänvisade

motioner, N:is 40 och 51.

Den ene motionären, Herr Severin Axell, har andragit, att hvarje

åtgärd, som afsåge att tillförsäkra landet en framtida lika eller större

inkomst af dess skogar, än den med afseende å den årliga tillväxten nu

möjliga och af motionären, hvad beträffar det årliga exportvärdet ensamt,

efter låg uppskattning, till omkring 105 millioner kronor beräknade,

samt att befrämja ett allmänt införande af ordnadt skogsbruk,

förtjenade landets och representationens synnerliga beaktande; att under

tiden efter 1854, då Rikets Ständer först väckt tal om lagstiftningens

mellankomst för att afvärja vådorna af skogens vanvård, många uttalanden

af korporationer och myndigheter egt rum, hvilka temligen klart angåfve,

i hvilken rigtning en lagstiftning angående skog borde gå för att kunna

vinna den allmänna meningens stöd, i det de allmänna landtbruksmötena

(1855—1868), 19 hushållningssällskap (1869), Landtbruksakadeinien (1870)

och 12 landsting (1870) såsom sin åsigt uttalat, »att en ändamålsenlig

skötsel af enskildes skogar ej ensamt på öfvertygelsens väg stode att

vinna, utan att lagstiftningen i sådant syfte måste mellankomma», samt

»att skogsegare borde åläggas efter utverkning bereda skogs återväxt»;

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 7 Sami. 24 Saft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 39.

att, sedan Gotlandslagen (1869) blifvit till hufvudsaklig del på denna

grund byggd, så väl regering som Riksdag erkänt principens tillämplighet

äfven för hela riket genom 1874 års Kongl. proposition och den behandling,

som i Riksdagen kommit den samma till del, enär, enligt motionärens

förmenande, om den återstående korta, tiden till Riksdagens åtskiljande

då medgifva utarbetande af ett sammanjemkningsförslag, återväxtlagen

sannolikt redan varit vilkorlig skogslag för hela riket. Med anledning

häraf har Herr Axell föreslagit, att Riksdagen ville för sin del besluta

en förordning, hvilken skulle innefatta en sammanjemkning mellan de

olika beslut, hvari Kamrarne år 1874 stannat, och är så lydande:

»Förordning

angående åtgärder till förekommande af skogsförödelse.

§ i
Af

naturen till skogsbörd egnad mark skall dertill bibehållas, der

den ej odlas till åker eller äng, afstänges till nödig beteshage, eller rödjes

till trädgård eller byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål.

§ 2.

Mom. 1. Sker afverkning å skog å mark, som enligt föregående §

skall till skogsbörd bibehållas, vare jordens egare skyldig att sörja för

tillräcklig skogsåterväxt och att, om för återväxtens betryggande erfordras

sådd, plantering eller andra åtgärder, dem verkställa i de sex norra länen

inom 12 år, i de öfriga inom 6 år efter skedd afverkning. Gör han det

ej, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet att med utsättande af de

åtgärder, som för ändamålet anses behöfliga, vid verksamt vite, hvars belopp

bestämmes i förhållande till den afverkade markens ytvidd, ålägga jordens

egare att dessa åtgärder inom viss tid och der flera års tid fordras med

viss del årligen fullborda. Ställer sig icke jordegaren denna föreskrift

till efterrättelse, varde han fäld till vitet och ny tid honom förelagd

vid högre vite o. s. v., intill dess den gifna föreskriften varder fullgjord;

egande kommunen att af jordegare, som blifvit tvenne gånger till vite

fäld, i den ordning, som Kong!, förordningen af den 14 April 1866

angående expropriation stadgar, till sig lösa marken, för att för framtiden

använda densamma till skogsbörd på samma sätt som om häradsallmänningar

är stadgadt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

3

Mom. 2. Der skogens förödda tillstånd härleder sig från olycksfall,

såsom skogseld, storm, grantorka eller annan dylik händelse äfvensom

från afverkning på grund af redan ingånget aftal, må uppskof med vidtagande

af de i mom. 1 omförmälda åtgärder medgifvas jordegaren under

eu tidrymd af högst 20 år.

Mom. 3. Hvad nu är sagdt om jordens egare, skall, i fall jorden

på grund af arrende eller dylikt aftal af annan innehafves, gälla i afseende

på denne, med rätt för honom att för den kostnad, han till befrämjande

af skogsåterväxt fått vidkännas och sjelf ej vållat, i laga ordning erhålla

ersättning af jordens egare.

§ 3.

Mom. 1. För utöfvande af uppsigt öfver denna författnings efterlefnad

skola tillsyningsman af vederbörande kommun utses i den ordning

och till det antal Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmer. Dessa

hafva till åliggande att, när föreskrift i författningen eller beslut, som

med tillämpning deraf är gifvet, icke behörigen iakttages, derom hos

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande göra anmälan.

Mom. 2. Lika behörighet med tillsyningsman ege ock skogstjensteraan,

som ej är tjenstförrättande revierförvaltare, äfvensom kronobetjent.

§ 4.

Mom. 1. Sker sådan anmälan, som i § 3 sägs, eger Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande förordna tjenstförrättande revierförvaltare eller annan

lämplig skogstjensteman att med biträde af två ojäfvige gode män undersöka

förhållandet å stället vid syn, dertill jordinnehafvaren kallas, och

meddele Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter inhemtande af Skogsstyrelsens

utlåtande, beslut i ämnet.

Mom. 2. Kostnaden för syn, hvarom i denna § sägs, skall då den

föranleder till något åläggande för jordinnehafvaren, hvilket vinner laga

kraft, af denne gäldas, men eljest, äfvensom då tillgång hos jordinnehafvaren

saknas, af landstingsmedel utgå.

Mota. 1. De gode män, hvilka skola hafva att jemte skogstjensteman

verkställa sådana undersökningar, som i § 4 omförmälas, utses inför

Häradsrätt i samma ordning som ledamöter i egodelningsrätt för hvarje

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 39.

länsmans distrikt, så inånga soin Kong!. Majrts Befallningshafvande finner

skäl att bestämma.

Mom. 2. Desse gode män väljas för två år i sender och böra vid

hvarje undersökning två ojäfvige sådana vara tillstädes, helst af dem,

som blifvit utsedda för det distrikt der syn skall ske.

Mom. 3. Under förrättning samt resan dit och derifrån njute gode

männen ersättning för underhåll och skjuts såsom för gode män vid

landtmäteriförrättning är stadgadt.

§ 6.

Vite, som enligt denna författning ådömes, tillfälle vederbörande

landsting.

§ 7.

Den, som icke nöjes med Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes beslut

i de mål hvarom här ofvan sägs, ege att deröfver hos Kongl. Magt föra

klagan inom den tid, som i nådiga förordningen den 14 December 1866

är föreskrifven för besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande

myndigheter och embetsverk.»

I nådig proposition till 1874 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t antagande

af en »förordning angående enskilde skogsegares skyldighet att

efter utverkning sörja för skogsåterväxt». Enligt propositionen skulle i de

orter, Kongl. Maj:t uppå vederbörande landstings förslag bestämde, all

af naturen till skogsbörd egnad mark, med vissa uppgifna undantag,

dertill bibehållas. Om jordegaren icke efter afverkning sörjde för fullgod

återväxt samt de särskilda åtgärder, som för återväxtens betryggande

möjligen kunde erfordras, egde Kong]. Maj:ts Befallningshafvande

vid vite ålägga honom att uppgifna erforderliga åtgärder inom

förelagd tid med viss del årligen fullborda. Stälde sig jordegaren icke

denna föreskrift till efterrättelse, skulle han fällas till vitet, och ny tid

honom föreläggas vid äfventyr att, om äfven den försutes, arbetet komine

att på hans bekostnad genom allmän försorg utföras. För utöfvande af

uppsigt öfver skogsåterväxtens befrämjande skulle för hvarje kommun å

kommunalstämma utses särskilde tillsyningsman, och landstinget ega rätt

att tillsätta särskilde skogsfiskaler. Anmäldes af skogsfiskal eller tillsyningsman

försummelse i afseende å skogsåterväxtens befrämjande, eller

förekomme eljest anledning dertill, kunde Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

innan föreläggande skedde, efter vederbörandes hörande förordna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

5

skogstjensteman att med gode män, utsedde inför häradsrätt i samma

ordning som ledamöter i egodelningsrätt, två för hvarje länsmansdistrikt,

å stället anställa undersökning och, der försummelse funnes ega rum, afgifva

förslag till de åtgärder, som borde föreskrifvas, äfvensom till den tid,

hvarinom arbetet skäligen kunde vara afslutadt, och huru mycket deraf

borde årligen verkställas. Kostnaden för dylik undersökning skulle, då

den föranledde något åläggande för jordinnehafvaren,hvilket vunne laga kraft,

af denne gäldas, men eljest, äfvensom då tillgång hos honom saknades, utgå

af landstingsraedel, hvaraf äfven förskott för beredande af återväxt, der

sådant erfordrades, skulle gäldas. Hvad sålunda vore sagdt om jordegaren

skulle gälla äfven i afseende å annan jordinnehafvare, med rätt

för honom att för den kostnad, han till befrämjande af skogsåterväxt

fått vidkännas, och som icke funnes härröra af hans egen försumlighet

eller vanvård, i laga ordning erhålla ersättning af jordens egare.

Sedan nämnda proposition jemte åtskilliga angående skogslagstiftningen

och skogsvården i allmänhet väckta motioner blifvit öfverlemnade

till ett för deras handläggning tillsatt Särskildt Utskott, afgaf detta Utskott

förslag till »Förordning angående åtgärder till förekommande af

skogsförödelse», hvilket förslag, utgörande en omarbetning af den för

Gotland gällande, på fridlysning sprincipen grundade skogslagen, skilde

sig från den Kong!, propositionen hufvudsakligen derutinnan, att enligt

det samma, derest erforderliga årgärder för återväxt icke funnes af jordinnehafvaren

vidtagna, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande egde att ej allenast

vid vite ålägga honom att vidtaga sådana åtgärder, utan ock, om så nödigt

pröfvades, ställa den återstående skogen, eller viss del deraf, vid vite

under förbud antingen så, att den ej finge anlitas för annat än husbehof,

eller ock på det sätt, att träd under vissa dimensioner ej finge från

egendomen säljas eller bortföras, och skulle förbudet gälla, tills det visades,

att föreskrift^ åtgärder för skogsåterväxt å den afbrukade marken

vidtagits. Tillsyningsman komme att i den ordning, vederbörande

landsting bestämde, utses samt af landstingsinedel aflönas och såsom

gode män skulle gode männen vid landtmäteriförrättningar biträda. Detta

Utskottets förslag blef af Andra Kammaren bifallet, hvaremot Första

Kammaren med några mindre förändringar godkände ett af åtskillige

reservanter inom Utskottet uppgjordt förslag'' till »Förordning angående

enskilde skogsegares skyldighet att efter aftorkning sörja för skogsåterväxt,

» enligt hvilket förslag Kongl. Majrts Befallningshafvande endast

egde att medelst förnyade och höjda viten förmå jordegare att fullgöra

föreskrifna åtgärder; och, sedan Utskottet i afgifvet utlåtande förklarat

sig, då besluten hvilade på olika grunder, i det att Utskottets, af Andra

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

Kammaren godkända förslag vore grundadt så väl på principen af återplanteringsskyldighet

som på den så kallade fridlysningsprineipen, men

det förslag, Första Kammaren antagit, vore bygdt endast på direkt åläggande

af återplanteringsskyldighet, anse dessa beslut stå i sådant förhållande

till hvarandra, att en sammanjemkning deraf icke kunde ega

rum, blef detta utlåtande af båda Kamrarne bifallet.

Då Riksdagen 1874 alltså funnit Kainrarnes fattade skiljaktiga beslut

icke kunna sammanjemkas, och Utskottet saknar anledning antaga,

det orsaken till Särskilda Utskottets då gjorda hemställan, att frågan

måtte anses hafva förfallit, samt Kainrarnes godkännande häraf varit den

af motionären uppgifna, finner Utskottet redan häri ett giltigt skäl att icke

till bifall förorda det nu af inotioDären framlagda sammanjemkningsförslag.

Men Utskottet har härtill äfven andra i sak grundade skäl. Utan

yttersta nödtvång bör staten icke ingripa i den enskildes hushållning

med sin egendom. Skogens bästa skydd är dess insedda värde. Eu god

skogshushållning inträder i samma män skogens värde ökas, och fåfängt

skall lagstiftningen, utan att kunna vädja till det enskilda intresset, söka

medelst lagbud förekomma skogens missvård. Genom den lag, som nu ifrågasattes,

skulle ej heller skogsförödelse hindras, utan endast, när den väl

egt rum, föranleda till skyldighet att sörja för återväxt.

Det sätt, på hvilket den af motionären enligt uppgift afsedda sammanjemkning

blifvit i förslaget verkstad, föranleder äfven i Utskottets

tanke till åtskilliga anmärkningar. Aterplanteringsskyldigheten är visserligen

i förslaget upptagen och afsedd att genom viten, till allt högre och

högre belopp ålagda, göras gällande, men, beträffande fridlysningsprincipen,

bär denna i sin tillämpning erhållit en helt ny form. I sådant

hänseende föreslår motionären, att kommunen skulle ega att af jordegare,

som blifvit tvenne gånger till vite fäld, i den ordning, som Kongl. förordningen

den 14 April 1866 om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof föreskrifver, till sig lösa marken för att för framtiden använda

den samma till skogshult på samma sätt, som om häradsalimänningar

vore stadgadt. Den sålunda ifrågasatta expropriationen är icke

och kan naturligen icke vara afsedd att ingå i den länk af förelägganden,

hvarigenom jordinnehafvaren skall tillhållas att sörja för återväxt.

Derest icke förordningens tillämpning snart, hvilket är Utskottets öfvertygelse,

komma att visa, att den kommunen inedgifna, expropriationsrätt

aldrig skulle af densamma tagas i anspråk och sålunda vara utan ändamål

lagstadgad, skulle en dylik expropriation i några få fall utgöra för

dem, Indika tvenne gånger blifvit till viten fälde, en alltjemt hotande

påföljd att dymedelst få sin skog sig afhänd, men i många fall skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

utsi "ten att få sin skog af kommunen exproprierad verka såsom ett sla"s

premie för försummadt beredande af återväxt.

Vid stadgandet af förordningens obligatoriska giltighet för

hela riket synes allt för liten hänsyn vara tagen till de så skiljaktiga

förhållanden, som i olika trakter af vårt vidsträckta land äro

rådande, och bestämmelsen, att kostnad för sådan syn, som i förordnin"en

föreski ifves, skall så snart den föranleder till äfven det obetydligaste

åläggande för jordinnehafvaren, hvilket vinner laga kraft, af denne gäldas,

^ skulle säkerligen ofta ådraga skogsinnehafvare dryga och icke i

förhållande till försummelsen stående utgifter i rese- och traktamentsersättningar.

Då till det redan anförda kommer, att ett så stort ingrepp på den

enskilda eganderättens ömtåliga område, som förordningsförslaget onekligen

innebär, i alla händelser icke torde böra af Riksdagen vidtagas på

enskild motionärs förslag, får Utskottet hemställa:

l:o att Herr Axells ifrågavarande motion icke måtte

vinna Riksdagens bifall.

I den af Herr Vilh. Farup, med hvilken Herrar P. A. Heligrén och

L. J. Fahlander instämt, afgifna'' motion föreslås i ändamål att förekomma

öfverdrifven afverkning,

»att Riksdagen för sin del måtte besluta, att skogsafverkningskontrakt

eller upplåtelse af skog till annan person för att medföra laga verkan

icke få afslutas på längre tid än fem år från den dag aftal skett eller

upptaga träd af mindre dimensioner än ;tio decimaltum i diameter en

fot. från marken, eller alternativt, med afseende å dimensioner, att Kongl.

Maj.t, allt efter förhållandenas natur i olika landsdelar, för dessa måtte

bestämma de minimidimensioner, som genom sådana kontrakt få försäljas

till afverkning.»

Frågan om inskränkning i nyttjanderätten till skog på grund af afverkningskontrakt

i anseende så till tiden som till dimensionerna utgjorde

äfven på grund af härom väckt enskild motion föremål för 1874 års Särskilda^

Utskotts öfvervägande, och godkände Utskottet den mening, att

ett då ifrågasatt förbud att på grund af afverkningskontrakt fälla träd,

hvilka icke hölle 8,3 decimaltum i genomskärning vid 16 fots afstånd från

roten, skulle omöjliggöra alla på kolning syftande skogsköp och förhindra

skeppsbyggare, snickerifabriker med flera att genom sådana, egna

eller andras, köp förvärfva det mindre virke, de för sin näring behöfde.

Dessutom kunde ett sådant förbud ej gerna stadgas utan medgifvande af

undantag åtminstone för det smärre virke, som erfordrades till strömky&f?nadeU

flottbommar eller andra för timmerutdrifningen nödiga an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 39.

stalter, äfvensom, der ordnad hushållning vore införd, för gallringsvirket,

hvarigenom allt åter ett vidsträckt fält skulle öppnas för kringgående af

förbudet, hvilket redan i och för sig måste blifva synnerligen svårt att

upprätthålla. Då vidare statens intresse i skogarnes bevarande vore detsamma,

antingen skogens afverkande bedrefves af egaren sjelf eller af en

skogsköpare, så kunde det allmänna rättsmedvetandet svårligen erkänna

befogenheten af ett sådant förbud, om det skulle gälla i ena fallet, men

icke i det andra.

De sålunda gjorda anmärkningar finner Utskottet å. nu förevarande

förslag, i hvad det angar bestämmande af minimidimension

af tio decimaltum i diameter en fot från marken, till alla delar tillämpliga,

och då den af motionären alternativt förordade bestämmelse, att åt

Kongl. Maj:t skulle öfverlemnas att, efter förhållandenas natur i olika

landsdelar, i administrativ väg för dessa bestämma minimidimensioner, icke

synes Utskottet lämplig, samt, hvad beträffar den af motionären föreslagna

inskränkning i afverkningstiden till 5 år, genom en så kort tid för afverkningskontrakts

bestånd dessa mångenstädes, der störa kostnader för strömrensning

och andra för skogens utdrifvande erforderliga förberedande åtgärder

måste nedläggas, skulle omöjliggöras och skogsegaren sålunda, der

han icke sjelf kunde bära kostnaderna, vara förhindrad att tillgodogöra

sig sin skog, får Utskottet vördsamt hemställa,

2:o att Herr Farups motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 4 Maj 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: »Lagstiftarens rätt att inskränka enskilde

egares frihet att efter godtfinnande förfoga öfver sin skog, när deras

eo-en omtanke visat sig otillräcklig att betrygga framtidens behof, är numera

temligen allmänt inom rättsvetenskapen erkänd och i främmande länders

lagstiftning begagnad. Äfven hos oss har den vunnit tillämpning

i Kongl. förordningen den 10 September 1869 angående åtgärd till förekommande

af skogsförödelse å Gotland samt den 29 September 1874 om atgär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

9

der till förekommande af öfverdrifven utverkning af ungskog inom Norrbottens

län. Men dermed torde lagstiftaren ingalunda kunna anses hafva

nått målet för sina sträfvande]! i förevarande hänseende. Att, såsom

Kongl. Maj:t i sin till Riksdagen 1874 afiåtna proposition föreslog, ålägga

egare af afröjd skogsmark att sörja för återväxten synes mig vara den

mest rationella och minst i eganderätten ingripande åtgärd, som för

åsyftade ändamålet kan ifrågasättas, likasom den, hvarom meningarne

lättast kunna sig förena. Den meningsskiljaktighet, som vid nämnda riksdag

föranledde, att frågan förföll, afsåg icke sjelfva åläggandet utan endast

kontrollen öfver dess fullgörande samt påföljden för underlåtenhet

deraf och hade sannolikt redan då kunnat sammanjemkas, om ej riksdagens

nära förestående slut lågt hinder deremot. Visserligen utgöra dåliga

konjunkturer för närvarande ett godt skydd mot öfverdrifven afverkning,

men säkerligen komma konjunkturerna att åtskilliga gånger

vexla innan de plantor, hvilkas frambringande eller skyddande nu afses,

blifva användbara till export, om än i form af pitprops.

På grund häraf och under förutsättning, att en hvar, som med

allvar vill närma sig ett mål, äfven vill underkasta sig derför erforderliga

vilkor, anser jag Utskottet utan hinder af den ofvannämnda meningsskiljaktigheten

hafva bort för Riksdagen ånyo framlägga förslag till lag i ämnet,

grundadt på sammanjemkning af de vid riksdagen 1874 uttalade åsigter.

Ett sådant förslag har väl blifvit inom Utskottet uppgjordt och sorgfälligt

granskadt, men lyckades ej vid dess slutliga behandling vinna pluralitet.

Jag anser mig derföre böra såsom reservation framlägga detta förslag så

lydande:

För de landstingsområden eller delar deraf, som Kongl. Maj:t efter

framställning, grundad på ett af landstinget med två tredjedelar af de

afgifna rösterna fattadt beslut, finner skäl bestämma, varder härigenom

förordnadt som följer:

§ I
Enskild

jordegare vare pligtig att till skogsbörd bibehålla den

egentliga skogsmarken, der den ej odlas till åker eller äng, användes

till nödig beteshage eller rödjes till trädgård eller byggnadstomt eller för

annat likartadt ändamål.

§ 2.

Mom. 1. Sker aftorkning af skog å mark, som enligt föregående

§ skall bibehållas till skogsbörd; och lemnas ej fröträd, ungskog eller

växande plantor qvar till den mängd och beskaffenhet, att deraf kan

Bih. till Rikad. Prof. 187S. 7 Sami. 24 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

vinnas erforderlig återväxt; vare jordens egare skyldig att derom draga

försorg. Gör lian det ej, ege Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i länet

att ej allenast, med utsättande af de åtgärder, som för ändamålet anses

erforderliga, vid vite ålägga jordegaren att dessa åtgärder inom viss tid

och, der flera års tid dertill fordras, med- viss del årligen fullborda, utan

ock, om så nödigt pröfvas, ställa den återstående skogen, eller viss del

deraf, vid vite under förbud antingen så, att den ej må anlitas för annat

än husbehof, eller ock på det sätt, att träd under vissa dimensioner ej

må från egendomen säljas eller bortföras.

Mom. 2. Visas det att, sedan skog blifvit under förbud stäld,

föreskrifna åtgärder vidtagits för skogsåterväxt å den afbrukade marken;

varde förbudet af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande återkalladt; dock

åligge egare af skogen att åt densamma fortfarande egna den vård, som

fordras för återväxtens betryggande, vid äfventyr att förbudet eljest,

förnyas.

Mom. 3. Hvad nu är sagdt om jordens egare skall, i fall jorden

på grund af arrende eller dylikt aftal af annan innehafves, gälla för

denne, med rätt för honom att för den kostnad, han till befrämjande af

skogsåterväxt fått vidkännas och sjelf ej vållat, i laga ordning söka ersättning

af jordens egare.

§ 3.

Mom. 1. För utöfvande af uppsigt öfver denna författnings efterlefnad

skall vederbörande landsting för den tid och till det antal, landstinget

bestämmer, välja tillsyningsman, hvilka hafva till åliggande att, när

föreskrift i författningen eller beslut, som med tillämpning deraf är gifvet,

öfverträdes eller icke behörigen iakttages, derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

göra anmälan.

Mom. 2. Dessa tillsyningsman skola aflöuas af landstingsmedel;

och må till sådan befattning ej utses tjenstförrättande jägmästare eller

revierförvaltare.

§ 4.

Mom. 1. Göres sådan anmälan, som i 3 § sägs, eller förekommer

eljest anledning dertill, att försummelse i afseende på skogsåterväxtens

befrämjande skett, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, innan föreläggande

enligt 2 § meddelas, att förordna lämplig skogstjensteman att,

jemte två ojäfvige, till biträde vid landtinäteriförrättningar utsedde gode

män, vid syn, hvartill jordegaren kallas, förhållandet undersöka samt, der

försummelse finnes ega rum, afgifva förslag till de åtgärder, hvilka i så
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-XJtskottets Utlåtande N:o 39.

11

dant afseende böra vidtagas, äfvensom till den tid, hvarinom arbetet

•skall vara afslutadt, och huru mycket deraf skall årligen verkställas.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ege ock att, der det af omständigheterna

påkallas, genom särskildt beslut, ställa skog tills vidare under sådant

förbud, som i 2 § omförmäles.

Mom. 2. Kostnaden för syn, hvarom i denna § sägs, skall, då den

för jordegaren föranleder något åläggande som vinner laga kraft, af denne

gäldas, men eljest, äfvensom då tillgång hos honom saknas, utgå af

landstingskassan, hvaraf nämnde kostnad skall om vederbörande det äska

förskjutas.

§ 5.

I fråga om kallelse å gode männen samt om ersättning till dem

gäller hvad i afseende på deras biträde vid landtmäteriförrättningar är

stadgadt.

§ 6.

Vite, som enligt denna författning ådömes, tillfälle landstingskassan.

§ 7.

Den, som icke nöjes med Kong]. Maj:ts Befallningshafvandes beslut

i de mål, hvarom här ofvan sägs, ege att deröfver hos Kongl. Maj:t föra

klagan, inom den tid, som i Kongl. förordningen den 14 December 1866

är föreskrifven för besvärs anförande i mål, som handläggas af förvaltande

myndigheter och embetsverk; dock lände det öfverklagade beslutet till

efterrättelse, intill dess annorlunda förordnas.

på Herr Farups förslag, enligt hvilket skogsegaren skulle sjelf tillgodonjuta

oinskränkt afverkningssätt, men icke få denna sin rätt på annan

öfverlåta, synes mig hvila på origtig grund samt dessutom ej komma

att medföra det gagn, som motsvarar den olägenhet, hvilken derigenom

blefve egaren tillskyndad; och då det med samma förslag åsyftade ändamålet

skulle i väsentlig mån tillgodoses genom antagande af den ofvan

intagna lagen, finner jag lika med Utskottet ifrågavarande förslag icke

kunna bifallas.»

I denna Herr von Gegerfelts reservation, i hvad den beträffade

första -punkten af Utskottets hemställan, instämde Herrar Grefve Mörner,

Lindgren, Sundeil, Torpadie, Nils Pettersson och Magnus Andersson, de

trenne sist nämnde dock med de ändringar i lagförslaget, att uti § 1

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 39.

orden »användes till nödig beteshage» utbyttes mot: »afstänges till nödig

beteshage», och uti § 4 i stället för uttrycket »lämplig skogstjensteman»

sattes: »lämplig och i skogshushållning kunnig man»;

af Herr Fröberg mot första punkten; och

af Herr Sundell mot andra punkten af Utskottets hemställan:

»Jag hemställer, att Riksdagen för sin del ville besluta, att skogsafverkningskontrakt

eller upplåtelse af skog till annan icke får, der det

skall medföra laga verkan, hädanefter afslutas på längre tid än femton

år från den dag köpet skriftligen uppgjordes och icke heller, der kontraktet

angår rätt till afverkning af endast timmerskog, inbegripa träd

af mindre dimensioner än tio decimaltum i diameter eu fot från marken;

men att der kontraktet innefattar rättighet till totalafverkning, och

köparen af eu sådan honom gifven tillåtelse lagligen sig begagnat, han

har skyldighet att vid kontraktstidens slut återlemna skogslotten med

erforderliga fröträd der qvarstående, eller ock försatt i begynnande återväxt.

»

Följande Utskottets ledamöter hafva begärt få å utlåtandet antecknadt:
Herrar

Asplund och Holmberg, att de icke deltagit i dessa ärendens

handläggning inom Utskottet;

Herrar Anders Persson och Smedberg, att de till följd af frånvaro

från riksdagen efter undfången ledighet icke inom Utskottet deltagit i

dessa ärendens slutliga handläggning;

Herr Ribbing, att han icke deltagit i ärendenas slutbehandling inom

Utskottet;

Herrar Samzelius, Stråle och Friherre Nordenfalk, att de icke deltagit

i slutliga behandlingen af Herr Axells motion;

Herrar Thomasson och Magnus Jonsson, att de icke deltagit i slutliga

behandlingen af Herr Farups motion.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.