Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande ändring i och, för vissa delar af Norrbottens län, upphäfvande af Kongl. förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas, m. m.

1878-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:40, Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande ändring i och, för vissa delar af Norrbottens län, upphäfvande af Kongl. förordningen den 29 Juni 1866, angående dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman, som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan upplåtas, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

1

X:o 4®.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1878, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande ändring

i och, för vissa delar af Norrbottens län, upphäfvande

af Kongl. förordningen den 29 Juni 1866, angående

dispositionsrätten öfver skogen å sådana skattehemman,

som uppkomma af nybyggen, hvilka hädanefter från kronan

upplåtas, m. m.

Enligt Kongl. förordningen den 29 Juni 1866 eger å skattehemman,

som uppkommit vare sig af nybygge, hvilket efter nämnda tid från kronan

upplåtits, eller af redan upplåtet nybygge, för hvilket föreskrifna

byggnads- och odlingsskyldigheter icke blifvit inom behörig tid fullgjorda,

hemmansinnehafvaren ej annan rätt öfver hemmanets skog, än att han

derifrån må, dels utan utsyning, till husbehof hemta nödigt virke och

bränsle och dels, efter utsyning och stämpling af vederbörande skogstjenstemän,

fritt taga eller försälja hvad derutöfver kan, med bevarande för

framtiden af skogens bestånd, årligen afverkas, och annorledes må ej heller

för uppodling till åker och äng skog å hemmanet fällas, med mindre

särskildt tillstånd dertill erhållits af Konungens Befallningshafvande. (§§

1, 2). Vill egare af sådant skattehemman, hvarom ofvan sägs, för skogsmarks

uppodling till åker eller äng, å hemmanet, utöfver husbehofvet

och det utsynade årshygget,. fälla skog, skall han derom göra ansökning

hos Konungens Befallningshafvande med bifogande af två trovärdige

mäns intyg om odlingsmarkens läge, storlek, beskaffenhet, tjenlighet

för odling samt om den tid, som för odlingens fullbordande erfordras,

Bill. till Biksd. Prof. 1878. 7 Samt. 25 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

och eger Konungens Befallningshafvande, der ytterligare besigtning anses

nödig, låta sådan på sökandens bekostnad af vederbörande kronobetjent

verkställas. Finner Konungens Befallningshafvande skäl att ansökningen

bifalla, skall Konungens Befallningshafvande vid lämpligt vite förelägga

sökanden viss tid för odlingens fullbordande, och må derefter den å marken

växande skog, sedan den blifvit vederbörligen utstämplad, af hemmansegaren

fritt fällas och användas (§ 5). Enahanda bestämmelser skola

ock enligt Kongl. skrifvelsen till Kammarkollegium af samma dag gälla

för enskild egare af sådan öfverloppsmark i Stora Kopparbergs och de

norrländska länen, hvilken antingen blifvit med vissa hemman förenad

utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanens mantal och ränta,

eller ock belagd med skogsränta och åt den högstbjudande under eganderätt

försåld.

Herrar A. Bäckström, Pehr Nilsson i Vittjerf L. J. Fahlander, C. E.

Hjelm och Joll. Grape hafva nu uti eu gemensamt afgifven och af Andra

Kammaren till handläggning af Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 77,

anfört, att grunden för stadgandet i nämnda förordnings 5 § torde varit,

att man velat förekomma, det från ifrågavarande hemman skog uthögges

och försåldes under förebärande af odling, hvithet dock icke gerna kunde

ske, enär å sådan mark, som vore tjenlig till åker och ängs odling, icke

mycket saluvirke växte, åtminstone icke något sådant, som tålde en längre

transport, men att detta stadgande till följd af de många omständigheter,

som vid ansökning om rätt att fälla skog vore att iakttaga, samt

de med ansökningen förenade kostnader, verkade såsom ett absolut förbud,

förhindrande odling och dermed delning af hemmanet till uppehälle åt

nya familjer; samt att, hvad anginge de delar af Norrbottens län, som

icke hörde till Lappmarken, då den s. k. Norrbottenslagen af den 29

September 1874 fullkomligt skyddade från all utödning af ungskogen till

afsalu, så väl berörda Kongl. förordning som Kongl. Maj ds nådiga skrifvelse

till Kammarkollegium af samma datum i hvad den rörde användande

af skogen å sådana skogslägenheter, som försålts under full eganderätt

mot skogsränta, borde upphöra att vara gällande för ofvan nämnda

delar af Norrbottens län, hvarför motionärerne hemstält,

»det Riksdagen ville uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Majd anhålla,

det Kongl. Majds nådiga förordning af den 29 Juni 1866 rörande

dispositionsrätt till skogen å sådana skattehemman, som efter den tiden af

nybyggen uppkommo, måtte derhän förändras, att § 5 upphäfves och i

följd deraf i öfriga delar omarbetas;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

3

att för de delar af Norrbottens län, der den s. k. Norrbottenslagen

af den 29 September 1874 är gällande, ofvan berörda 1866 års nådiga

förordning i sin helhet upphör att gälla;

samt att Kong! skrifvelsen af samma år och dato till Kong! Kammarkollegium,

i hvad den rör dispositionsrätten till skogen å sådana skogslotter,

som till full eganderätt åt enskilda af kronan försålts, mot skogsränta,

må för samma delar af Norrbottens län, der berörda Norrbottenslag

gäller, icke vidare vara tillämplig.))

Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 30 November 1863,

med afseende å medlen att förekomma den öfverklagade förödelsen af

skogarne i riket, yttrat, bland annat, att Rikets Ständer, som icke önskade

något reglementerande för hushållningen med de enskilda skogarne, dock,

hvad särskild!, anginge rikets norra landskap, der faran af skogarnes förödelse

vore störst och, enligt gällande författningar, betydliga delar af

kronans skogar nästan dagligen öfverginge på enskildes händer för att, efter

hvad erfarenheten gåfve vid handen, i de flesta fall jemnas med jorden,

ansåge, att kronan icke längre borde sålunda släppa ifrån sig denna för

staten nödvändiga egendom, utan att kraftiga åtgärder ofördröjligen borde

vidtagas till densammas bevarande för det allmänna, hvarföre Rikets Ständer

i underdånighet hemstälde om åtskilliga åtgärder i sådant syfte. Med

anledning; af denna Rikets Ständers skrifvelse afläts till 1865—1866 års

Riksdag en Kongl. proposition af innehåll, bland annat, att Kong! Maj:t,

med afseende å de af Rikets Ständer anmärkta förhållanden, ansett nödigt,

att kronan på något sätt förbehölle sig rättigheten att deltaga i vården

om den växande skogen i rikets vidsträckta nordliga trakter, hvarvid dock

icke kunnat ifrågakomma någon inskränkning i den dispositionsrätt, som

enligt gällande författningar tillkomme, vare sig egare af redan befintliga

skattehemman i afseende å dertill hörande skog, eller innehafvare af redan

lagligen anlagda nybyggen, i afseende å den skog, som genom framdeles

skeende afvittring kunde dem tillfalla. Men deremot hade Kongl.

Maj:t icke funnit någon betänklighet möta för att i fråga om nybyggen,

hvilkas anläggande ännu icke blifvit af vederbörande myndighet medgifvet,

eller sådana äldre nybyggen, för Indika föreskrifna odlings- och byggnadsskyldigheter

icke inom behörig tid blifvit i enlighet med gällande författningar

verkstälda, och öfver Indika kronans dispositionsrätt i följd häraf

måste anses vara återstäld, bestämmelser meddelades, hvarigenom innehafvare

af dylika nybyggen, äfven sedan de samma efter fullgjorda odlingsoch

byggnadsskyldigheter i öfrigt iklädt sig natur af skattehemman, un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 40.

derkastades den inskränkning i rättigheten till skogens begagnande, som

med hänsigt till det allmännas intresse knnde anses erforderlig. Då emellertid

genom berörda bestämmelser, hvarmed Kongl. Maj:t icke åsyftat att

på något sätt förhindra sådana nybyggesanläggningar, som hade till verkligt

ändamål, icke skogens afverkande, utan landets varaktiga uppodling,

skulle föranledas uppkomsten af ett nytt slag skattehemman med särskilda

förpligtelser och skyldigheter, hade Kongl. Maj:t ansett sig icke böra utan

Rikets Ständers hörande i detta ämne förordna, hvarföre Kongl. Maj:t föreslog

Rikets Ständers antagande af de bestämmelser, som, af Rikets Ständer

gillade, sedermera genom ofvan omförmälda Kongl. förordning och

skrifvelse den 29 Juni 1866 blifvit till efterrättelse kungjorda.

Utskottet, som finner de skäl, hvilka sålunda blifvit andragna för dessa

bestämmelsers införande, fortfarande, äfven beträffande de delar af Norrbottens

län, som icke höra till Lappmarken, ega giltighet, får vördsamt

hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 Maj 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.