Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en författning angående utredning af gäldbunden köpmans bo medelst så kallad administration.

1878-05-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1878:41, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en författning angående utredning af gäldbunden köpmans bo medelst så kallad administration.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:n 41.

Ank. till Riksd. Kansli d. 13 Maj 1878 kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande

af en författning angående utredning af gäldbunden

köpmans bo medelst så kallad administration.

Från Första Kammaren har Lag-Utskottet till handläggning fått emottaga

en inom Kammaren af Herr A. O. Wallenberg väckt motion, N:o 23, i hvilken

motionären anfört, att en utredning af gäldbundet bo i öfverensstämmelse med

konkurslagens föreskrifter obestridligen vore i många fall förenad med ganska

väsentliga olägenheter, såsom stor tidsutdrägt, konkursrealisationens vanligen

ofördelaktiga resultat — en följd af de band, konkurslagen lade på konkursförvaltarne

i Låga om sättet för realisationen — de betydliga konkurskostnaderna,

m. m. Behofvet af friare former för utredning af gäldbundet bo, än de nu gällande,

både ock, åtminstone i fråga om köpmän, industriidkare och firmor, som

drifvit affärer i någon större omfattning, gjort sig lifligt kändt och på senare

tider fordringsegare hos sådana ej sällan utan lagens stöd beslutat en s. k. afveckling

under administration. De goda resultat, flera dylika afvecklingar lemnat,

både tillvunnit dem allmänhetens förtroende, och tidpunkten syntes vara inne att

låta en sådan afveckling erkännas af och vinna ett stöd i vår lagstiftning, likasom

den redan vore upptagen i flera andra länders. Med anledning häraf har motionären

hemstält,

»att Riksdagen ville för sin del besluta en så lydande

författning:

§ 1.

Vill köpman, som instält sina betalningar, men om hvilkens försättande i

konkurstillstånd yrkande ännu ej blifvit väckt, öfverlemna sitt bo till afveckling under

Bih. till Riksd. Prot. 1878. 7 Band. 26 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag- Utskottets Utlåtande N;o 41.

administration, och har han fört sådana böcker, som i Kongl. förordningen den 4

Maj 1855 om handelsböcker omförmälas, då må trenne eller flere af hans borgenärer

genom kungörelse i allmänna tidningarne kalla samtlige borgenärer att å

tionde dagen från kungörelsens införande sammanträda för att öfverlägga och

besluta om afveckling under administration: och skola alla kände borgenärer underrättas

om sammanträdet genom särskilda kallelsebref, hvilka böra till dem med

posten ofördröjligen afsändas.

§ 2.

Då sådan kungörelse utfärdats, och intill dess beslut i anledning af frågan

om afveckling under administration blifvit fattadt eller, der afveckling beslutas, så

länge den fortgår, ege borgenär för fordran, som före betalningsinställelsen tillkommit,

icke rätt att i annan ordning, än här nedan föreskrifves, söka det gäldenärs

egendom till konkurs afträdas skall, eller att samma fordran i laga ordning

utsöka.

§ 3.

Vid sammanträdet anmäler hvarje borgenär beloppet af sin fordran, dock

att det belopp, hvarför borgenär vid sammanträdet må rösta, i händelse det öfverstiger

hvad gäldenärens bok utvisar, skall medelst företeende af ostridigt fordringsbevis

styrkas.

Förslag till afveckling under administration skall såsom antaget anses, derest

antingen alla tillstädesvarande borgenärer sig derom förenat, eller ock fyra femtedelar

af de vid sammanträdet närvarande borgenärerne bifallit förslaget, och desse

borgenärer jemväl representera fyra femtedelar af de ostridiga fordringarne.

§ 4.

Varder beslut om gäldbundna boets afveckling under administration i behörig

ordning fattadt, ege borgenärerne i den ordning som för val af gode män i

konkurs är föreskrifvet utvälja administratörer, två eller flere, att boet om händer

taga och afveckla. Vid samma tillfälle utfärda borgenärerne instruktion och bemyndigande

för administratorerne.

Anse administratorerne, efter tagen närmare kännedom om gäldbundna boets

ställning, afveckling utan konkurs overkställbar, göte hos rätten ansökan om boets

försättande i konkurs, men ansvare för boets tillgångar, till dess de af konkursförvaltarne

omhändertagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-ZJtskottets Utlåtande N:o 41.

§ 5.

B

Har afveckling under administration blifvit beslutad och kommit till stånd,

må den under ingen förevändning fortgå längre tid än tolf månader, räknadt från

den dag beslut om afvecklingen fattades.»

Då motionären till stöd för sitt förslag åberopat flera andra länders lagstiftning,

har Utskottet trott sig böra lemna en kortfattad redogörelse för den

ställning, lagstiftningen i Europas större kultur- och affärsländer intagit till förevarande

fråga.

Den för det egentliga England nu gällande konkurslag är The BanJcruptcy

Ad af den 9 Augusti 1869 (32 & 33 Vict. c. 71). Denna är tillämplig å så väl

köpmän som icke köpmän, men för de aktie- och andra bolag, hvilka falla under

1862 och 1867 års Gompanies Acts, är i ämnet särskilt lagstiftadt genom The

Joint Stock Gompanies Arrangement Ad af den 10 Augusti 1870 (33 & 34 Vict. c.

104). The Bankruptcy Act upptager äfven de förlikningssätt med en på obestånd

kommen gäldenär, hvilka kunna förekomma utom och för undvikande af konkurs.

Dessa äro af tvenne slag: Liquidation hy Arrangement och Gomposition with Greditors.

Den förra tillgår sålunda. En gäldenär, som är urståndsatt att fullgöra

sina förbindelser, sammankallar sina fordringsegare och framlägger för dem en

uppgift å tillgångar och skulder med namn och adresser å sina samtlige kände

borgenärer. Vid detta och möjligen följande borgenärssammanträden får ingen

borgenär i omröstning deltaga, som icke (genom en statutory dcclaration) intygat,

att han eger en i konkurs giltig, till beloppet uppgifven fordran, och den, som

uppsåtligen härutinnan lemnar en falsk uppgift, gör sig skyldig till det brott, som

i engelsk rätt benämnes misdemeanour. För de fordringsbelopp, hvarför borgenär

har tillräcklig säkerhet, får han icke rösta. Vid ofvan nämnda sammanträde

kunna de tillstädeskomne borgenärerne genom en special resolution — bifallen af

mer än hälften af de personligen eller genom ombud närvarande och i omröstningen

deltagande, derest de bifallande derjemte rösta för minst 3/4 af hela det

representerade fordringsbeloppet, hvarvid dock de fordringsegare, hvilkas fordringar

icke öfverstiga 10 .£, icke tagas i beräkning vid bestämmande af erforderlig

majoritet efter hufvudtal, men väl hvad angår majoritet efter fordringsbelopp

— besluta, att gäldenärens affärer skola utredas genom liquidation hy

arrangement och icke in bankruptcy. Har sådant beslut fattats, tillsättes af borgenärerne

på ett följande, högst en veckas tid derefter, hållet möte, bland eller

utom fordringsegarnes krets, en syssloman (trustee) med eller utan ett vid hans

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

sida stäldt uppsigtsråd, utsedt till ett antal af högst fem personer bland de närvarande

borgenärerne eller deras fullmäktige, samt bestämmes den säkerhet, den

tillsatte sysslomannen bör ställa. Borgenärernes beslut samt den af gäldenären

lemnade förteckning å tillgångar och skulder öfverlemnas härefter jemte uppgift

å namnen på den utsedde sysslomannen, äfven som på uppsigtsrådets ledamöter,

derest ett sådant blifvit tillsatt, till konkursdomstolens registrator, hvilken, efter

pröfning, att allt lagligen tillgått, inregistrerar beslutet samt ofvan nämnda förteckning;

och räknas efter sålunda skedd inregistrering liqvidationens början från dagen

för sysslomannens tillsättning. Efter denna dag får icke heller någon kreditor för

utfående af sin fordran använda någon exekutiv åtgärd mot gäldenärens person

eller egendom; dock eger kreditor, som har panträtt i viss gäldenärens egendom,

fortfarande; rätt att ur densamma göra sig betäckt för sin fordran. Sysslomannen

har vid den honom anförtrodda förvaltning samma rättigheter och skyldigheter

som en syssloman i konkurs, och gäldenärens tillgångar utdelas i samma ordning,

som vid konkurs. Borgenärerne samt uppsigtsrådet kunna, beträffande

utredningen oah förvaltningen, lemna sysslomannen närmare anvisningar. Genom

en special resolution ega borgenärerne att bestämma liqvidationens slut, lemna

gäldenären frikallelse från gälden och sysslomannen ansvarsbefrielse. Borgenärernes

beslut om gäldenärens frikallelse öfverlemnas till ofvan omförmälde registrator,

som till gäldenärens framtida säkerhet häröfver meddelar bevis. Om

under liqvidationens lopp domstolen, efter der förd bevisning, finner, att liqvidationen,

till följd af lagliga svårigheter, eller emedan någon syssloman ej finnes,

eller af annan orsak, icke kan fortgå utan orättvisa mot eller otillbörlig tidsutdrägt

för borgenärerne eller gäldenären, eger domstolen att försätta gäldenären

i konkurs. — Composition witli Creditors tillgår på hufvudsakligen samma sätt som

Liquidation by arrangement. Gäldenären sammankallar sina fordringsegare, och

desse kunna ingå på en uppgörelse om gäldens betalning genom en extraordinary

resolution, hvarmed förstås ett beslut, fattadt efter samma föreskrifter, som ofvan

äro beträffande liqvidation angifna, men derjemte på ett nytt borgenärsmöte, som

icke får hållas förr än å sjunde och icke senare än å fjortonde dagen derefter, af då

närvarande borgenärer bekräftadt med absolut majoritet så till hufvudtal som fordringsbelopp.

Beslutet får äfven här först genom försiggången registrering giltighet,

och den skedda uppgörelsen är bindande för alla de borgenärer, hvilkas namn och

adresser jemte egande fordringsbelopp äro upptagna på den förteckning, gäldenären

äfven nu skall aflemna, men får icke leda till förfång i den rätt, andra fordringsegare

kunna hafva. Domstol eger dels efter framställning af någon i saken intresserad

sätta uppgörelsen ur kraft och dels, i fall den finner uppgörelsen icke kunna

utan orättvisa eller otillbörligt uppskof fortfara, försätta gäldenären i konkurs.

Joint Stock Cotnpanies med eller utan begränsad ansvarighet kunna icke försättas

i konkurs, utan, när de äro urståndsätta att uppfylla sina förbindelser

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

eller när Court of Chancery finner det rättvist (“just and equitable“), att så må

ske, skola bolagets afiärer af särskildt utsedda liqvidatorer utredas medelst det

förfarande, som benämnes “winding up“, hvilket på svenska blifvit återgifvet med

afveckling, och när helst ett bolag, som faller under The Joint Stock Companies

Act, befinner sig i liqvidation, kan domstol, på framställning af en liqvidator eller

borgenär, inkalla en borgenärsförsamling för att fatta beslut om eu uppgörelse.

Om de tillstädeskomne borgenärerne med majoritet af öfver hälften efter hufvudtalet

och minst tre fjerdedelar efter sitt fordringsbelopp biträda uppgörelsen, och

domstolen gillar den samma, är den för alla borgenärer och aktieinnehafvare

bindande.

Enligt den i Nord-Amerikas Förenta Stater gällande konkursrätt förekommer

icke någon tvångsförlikning i och för upphäfvande eller afböjande af konkurs,

men väl kan tillämpning af konkurs/öV/anmt^ undvikas genom ett utom rätta fattadt

beslut (“of superseding the bankrupt proceedings by arrangement11). Borgenärerne

i en konkurs kunna nemligen, vid det första konkurssammanträdet eller

ett särskildt härtill utsatt möte, med en majoritet af minst 3/4 efter fordringsbeloppet

besluta, att i konkursförfarandets ställe skall, under domstolens skydd,

träda en förvaltning uteslutande af borgenärerne sjelfve, och gäldenärens bo omhändertagas,

i stället för af en konkurssyssloman (assignee) af en utaf dem vald

förtroendeman (irustee), under ledning af ett uppsigtsråd. Efter hörande af gäldenären

och de borgenärer, som sådant åstunda, eger domstolen, om beslutet är

lagligen fattadt och finnes för borgenärerne i allmänhet (the general body) fördelaktigt,

bekräfta det samma; i annat fall fortsättes konkursförfarandet. I förra

fallet afhåller sig domstolen från hvarje inverkan på massans förvaltning och fördelning.

Då de förarbeten började, hvilka ledde till antagande af en för hela Tyska

riket gemensam konkursordning, förefunnos så väl på grund af den praxis, som

utbildat sig under tillämpningen af “das gemeine Recht“ som på grund af partikularlagstiftningar

i Tysklands olika delar flere slags rättsförfaranden (Moratorial-,

Akkord-, Ausgleichsverfahren, gerichtliche Nachlass- eller Erlass-, Borg eller

Stundungsverhandlungen), hvilka kunna sägas vara mer eller mindre analoga med

och i hufvudsakligen samma syfte införda, som nu ifrågasatta administration. Det

tyska handelsståndet önskade ock stadganden i sådan rigtning och hade å den

fjerde tyska handelsdagen (1868) antagit en härå syftande resolution. Uti det

förslag, som, utarbetadt genom preussiske justitieministerns försorg, år 1873 af

rikskansleren meddelades förbundsregeringarne, fans äfven, vid sidan af konkursförfarandet

(Gemeinschuldverfahren) upptaget ett “ Vergleichsverfahren sur Äbivendung

des Gemeinschuldverfahrensu. Enligt detta, skulle en gäldenär, hvilken utan

eget förvållande blifvit urståndsatt att fullgöra sina betalningar, kunna, innan konkursförfarande

beträffande hans egendom öppnats, för att afvända detta hos dom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

stol begära öppnande af Vergleichsverfahren. Sådan ansökan skulle vara

åtföljd af eu, så vidt möjligt vore, fullständig förteckning på tillgångar och

skulder, upptagande de kände borgenärernes namn, stånd och boningsort, äfven

som de särskilda fordringarnes belopp och anledning med angifvande af fordringsbevisen,

en framställning af de orsaker, hvilka både vållat obeståndet, med uppgift

å tillgängliga bevismedel i detta hänseende, samt förklaring af minst 3/4, så

efter personantalet som fordringsbeloppen räknadt, af de borgenärer, livilkas rätt

af förlikningen berördes, att de till ett sådant förfarande lemnade sitt bifall.

Sedan domstolen, helst bland de uti dessa förklaringar förordade personer, utsett

två eller tre förtroendemän att iakttaga alla fordringsegares rätt; gäldenärenmed

biträde af desse upprättat ett fullständigt uppgörelseförslag, och förtroendemännen

afgifvit yttrande öfver, huru vida gäldenärens böcker vore öfversigtligt och rigtigt

förda, om den af honom aflemnade uppgift på tillgångar och skulder öfverensstämde

med hans räkenskapsböcker, huru, i fall af konkurs, förhållandet mellan

delnings- och skuldsummorna ansåges komma att blifva, och om skäl funnes till

att antaga, det gäldenären vore utan skuld ''till , sitt obestånd, så skulle domstolen

efter pröfning, huru vida föreskrifterna vore fullgjorda — i annat fall

skulle gäldenären genast förklaras i konkurstillstånd — utan appell besluta öppnande

af Vergleichsverfahren och inom en tid af högst fyra veckor medelst offentlig

kungörelse och kallelsebrefs jemte uppgörelseförslagets afsändande till hvar

och en i gäldenärens förteckning upptagen fordringsegare, hvars rätt berördes af

uppgörelsen, sammankalla fordringsegarne, hvarefter, och tills förfarandet förklarades

skola upphöra, gäldenären icke kunde i konkurs försättas eller de borgenärer,

hvilka icke egde förmånsrätt, få exekutiva åtgärder verkstälda. Efter det å

ofvan nämnda sammanträde förtroendemännen yttrat sig öfver ställningen samt

gäldenären aflagt uppteckningsed, samt ed, att han efter bästa vetande rigtigt

uppgifva orsakerna till sitt obestånd, skulle, derest icke uppskof beslutades, fordringsegarne

rösta öfver förslaget, till hvars antagande skulle erfordras, att det

af alla tillstädeskomne borgenärer bifölles. . Om dock minst 3/4 af borgenärerne,

efter så personantal som fordringsbelopp räknadt, bifölle det samma, egde gäldenären

rätt att fordra ny tid utsatt för företagande af ny omröstning, dervid

dock skulle erfordras enstämmighet. Berättigade att i sådan omröstning deltaga,

skulle de personer vara, som af gäldenären i hans uppteckning eller ett tillägg

dertill voro upptagna, efter sina der uppgifna fordringsbelopp, så vida de icke toge

i anspråk förmånsrätt. Innehafvare af vexlar eller andra indossabla papper och

de, som trädt in i ursprunglige fordringsegares rätt, måste, om gäldenären icke

erkände dem som sina borgenärer, framlägga sina fordrings- eller åtkomstbevis,

och domstolen skulle utan appell afgöra öfver deras rösträtt. En af borgenärerne

enhälligt antagen förlikning skulle af domstolen utan appell fastställas, så vida

lagens föreskrifter vore iakttagna eller en brist härutinnan blifvit afhulpen, och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o ål.

7

skulle härigenom blifva för och mot alla i gäldenärens förteckning eller tillägg

dertill upptagne, icke med förmånsrätt i all eller viss egendom försedde borgenärer

— de månde hafva deltagit i uppgörelsen eller ej — så väl som mot gäldenären

förbindande. — Sedan emellertid det regeringarne delgifna förslaget till

konkursordning öfverlemnats till granskning af en utaf jurister och köpmän sammansatt

kommission, blef det sålunda föreslagna Vergleichsverfahren uteslutet ur

det konkursordningsförslag, som, ytterligare granskadt af Bundesrath, förelädes

tyska riksdagen under sessionen 1874—1875, och förekommer icke heller i den

till efterrättelse kungjorda allmänna konkursordningen.

I Österrike försvann uppgörelseförfarandet med den nya konkursordningen

(1868); och i motiven härför säges, att “det i nyare tid för köpmansståndet skapade

öfverenskommelseförfarandet undvek visserligen de beklagliga vidlyftigheter,

som vidlådde det gällande konkursförfarandet, och förde med hast till ett slut",

men att “de sista årens erfarenhet ovederläggligen bevisat, att denna “afvecklingens“

raska gång blott allt för ofta vunnits på den goda rättens bekostnad och följaktligen

köpts alldeles för dyrt".

Den franska lagen om fallissementer och bankrutter den 28 Maj 1838,

som endast gäller köpmän, har äfvenledes uteslutit hvarje rättsligt förfarande i

och för afvändande af konkurs. —

Af denna redogörelse framgår, att hvarken i Tyska riket, Frankrike eller

Österrike något rättsinstitut förekommer, som skulle motsvara den ifrågasatta “afvecklingen“;

och då vidare det ofvan omförmälda nordamerikanska förfarandet

endast kan inträda under pågående konkurs, är det egentligen endast till England,

man med något skäl kan hänvisa, då man i främmande lagstiftning söker stöd för att

nu i vårt land införa lagstadgad “afveckling under administration''1.

Men härvid ligger den anmärkning nära, att hvarken våra affärsförhållanden

äro jemförliga med Englands eller rättsliga åtgärder i allmänhet här i landet

förenade med de dryga kostnader och, i många fall, vidlyftigheter, som der göra

så önskvärdt att undvika deras anlitande.

Mot hela anordningen möta derjemte, enligt Utskottets tanke, ur principiel

synpunkt stora betänkligheter. Hvarje lagstiftning i förevarande afseende måste

— derest den skall hafva något ändamål — leda till ett genom andras beslut för

enskilde fordringsegare stadgadt hinder att medelst anlitande af vanliga exekutiva

åtgärder göra sin rätt gällande och till ett mot dem öfvadt rättsligt tvång att deltaga

uti eu af andra beslutad ”afveckling11, eller med ett ord: det är här fråga

om ett slags rättsligt förfarande, som, utan att heta konkurs och utan att i förhållande

till gäldenären så verka, dock, hvad fordringsegarne beträffar, skulle

medföra alla följder af en konkurs. I alla händelser borde väl denna “afveckling11

med alla sina i en mängd rättsförhållanden så ingripande följder icke kunna inträda

förr, än efter domstols pröfning af och bekräftelse å borgenärernes beslut.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Men härför erfordras ett rättsligt fastställande af fordringarne och fordrings*

egarnes å dem grundade rösträtt, hvilket åter till följd af den omgång och tidsutdrägt,

deraf skulle förorsakas, komme att i hög grad förminska värdet af hela

förfarandet.

Tvångsackordet har visserligen åberopats såsom exempel på, att den ena

fordringsegarens rätt gjorts beroende af de andras beslut, men härvid har förbisetts,

att i fråga om antagande af ackord förefinnas flere garantier och den domstolens

medverkan, hvilka det föreslagna administrationsförfarandet skulle komma att

sakna. Så sker pröfning af ackordsanbud icke förr än efter inställelsedagen, hvadan

ock rättens ombudsman kan vara förpligtad att dervid tillhandahålla “skriftlig

förteckning å alla röstberättigade borgenärer jemte det belopp af deras fordringar,

som vid ackordet i betraktande komma må“ ; så får den, hvars anmälda

fordran är bestridd, visserligen i omröstningen öfver ackordsanbudet deltaga, men,

om hans röst kan på utgången inverka, dömes först öfver jäfvet och bestämmes

sedan definitivt utgången af omröstningen, och så är det vidare i fråga om ackord

rätten, som, ändå att ackord ej bestridt är, under lagbundna förutsättningar

och former pröfvar det erbjudna ackordet.

Hvad det föreliggande förslagets detaljer beträffar, så torde den till tio

dagar från kungörelsens införande i allmänna tidningarne bestämda inställelsetid

för beslut om administration icke i vårt land kunna anses så tillräckligt tilltagen,

att ingen borgenär derigenom kan beröfvas sin obestridliga rätt att under vanliga

omständigheter hinna att sig vid sammanträdet infinna. Visserligen skulle,

såsom Utskottet, då denna fråga sistlidne riksdag förelåg, erinrade, vid större

fallissementer, som väcka mera allmänt uppseende, borgenärerne, derigenom uppmärksamgjorde

på saken, komma i tillfälle att vid det utlysta sammanträdet temligen

allmänt bevaka sin rätt; men vid mindre sådana skulle möjligen ett fåtal af

borgenärerne efter samråd med gäldenären kunna åstadkomma ett moratorium

på ett år, som för öfrige borgenärer kunde vara ofördelaktigt och för den allmänna

krediten skadligt; och i allmänhet synes, då ett hufvudvilkor föräta en “afveckling''1

skall kunna med fördel åvägabringas, är, att den samma kan komma till

stånd, utan allt för lång tidsutdrägt, mot en sådan “afvecklings" lagstadgande den

härvid erforderliga kallelsetidens längd utgöra ett väsentligt binder.

Vidare skulle, derest anmärkningar gjordes mot någon eller några fordringar,

hvarpå borgenär vid sammanträdet ville grunda sin talan, stora svårigheter

möta att bestämma, huru förfaras skulle för att få en sådan anmärkning pröfvad.

Lika litet som fullt vitsord i detta hänseende kan tillerkännas gäldenärens böcker,

lika olämpligt vore att åt öfrige borgenärer uppdraga en sådan pröfningsrätt, och

att hänskjuta tvisten till domstols bedömande, kan, till följd af den tidsförlust,

detta skulle förorsaka, icke ifrågasättas. Med rättvisa torde ej heller vara

förenligt att, såsom enligt förslaget skulle blifva förhållandet, äfven de borgenä
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

rer, som för sin fordran egde panträtt, skulle kanske genom oprioriterade borgenärers

beslut blifva under möjligen ända till ett års tid förhindrade att ur panten

utfå sin fordran.

Då till det redan anförda kommer, att Utskottet, lika litet nu som tillförene,

finner lagstiftningens mellankomst uti förevarande hänseende vara af något

trängande behof påkallad, enär erfarenheten visat, att, der skäliga anledningar

till utredning af ett gäldbundet bo utan konkurs förefunnits, en sådan utredning,

kanske i de flesta fall, kunnat på den enskilda öfverenskommelsens väg åstadkommas,

får Utskottet vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 13 Maj 1878.

På Utskottets vägnar:

H. O. v. Gegerfelt.

Reservationer:

af Herr Bibbing mot vissa delar af motiveringen; och

af Herr Samzelius. som för sin del förordade bifall till Grefve E. Sparres

vid frågans behandling under nästlidet års riksdag afgifna samt af Första Kammaren

utan votering godkända reservation, innefattande hemställan,

att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förlag till sådan förändring i eller tillägg till konkurslagen,

att det måtte medgifvas borgenärer att medelst förstärkt röstpluralitet

besluta om utredning af gäldbundet bo^genom administration.

Herr Lindgren har begärt få här antecknadt, att han efter undfången ledighet

varit från Riksdagen frånvarande, då detta ärende uti Utskottet afgjorts.

Bill. till Riksd. Prot. 1878. 7 Sami. 26 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.