Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad reglering af skjutsväsendet.
1878-03-29 · 41 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 37 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1878:1, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition till Riksdagen, angående förändrad reglering af skjutsväsendet.
Dokumentets text
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
1
N:0 1.
Ank. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1878, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga proposition till
Riksdagen, angående förändrad reglering af skjutsväsendet.
Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 21 Maj 1875 gjort
framställning om förändrad reglering af skjutsväsendet samt angirvit de
hufvudgrunder, som enligt Riksdagens åsigt borde dervid vinna tillämpning,
så har Kongl. Maj:t med nådig proposition (N:o 11) af den 16 sistlidne
Januari till Riksdagen öfverlemnat förslag i berörda hänseende samt, ”då i
detta förslag utom åtskilliga anordningar, de der äro af beskaffenhet att
röra rikets allmänna hushållning, tillika förekomme frågor dels om upphörande
af tillämpning af i allmän lag gifna stadganden, dels om lindring uti
ett med innehafvande af vissa jordbruksfastigheter nu förenadt åliggande,
dels ock angående skyldighet så väl för staten som för i detta hänseende
hittills undantagna samhällsklasser att deltaga i utgifter för samfärdselns
underlättande”, omförmälda förslag ”till Riksdagens pröfning och antagande”
hänskjutit; och har Kongl. Maj:ts proposition, hvilken tillika med berörda
förslag till Riksdagens ledamöter i tryck utdelats, blifvit af båda Kamrarne
remitterad till Lag-Utskottet, som öfverlemnat detta ärende åt ett i enlighet
med § 47 i Riksdagsordningen sammansatt Stats- och Lag-Utskott.
Då sistnämnda Utskott, som under förevarande ärendes behandling
tagit noggrann känuedom om ej mindre det af komiterade för afgifvande al
betänkande och förslag angående skjutsväsendets ordnande den 6 Mars 1877
afgifna utlåtande, än äfven de öfver samma utlåtande till Kongl. Maj:ts
Bih. Ull Riksd. Prof. 1878. 4 Samt. 2 Afd. 1 Häft. 1
2 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Civildepartement inkomna och derifrån till Utskottet öfverlemnade yttranden
irån Kong!. Maj:ts Befallningshafvande i länen, Öfverståthållare-embetet samt
Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium, nu går att afgifva sitt utlåtande,
torde Utskottet, beträffande grunderna för det af Kongl. Maj:t nu
framlagda förslag till stadga om skjuts väsendet, till undvikande af vidlyftighet
endast få hänvisa till deri fullständiga utredning, som i frågan blifvit
lemnad, dels i berörda till Riksdagens ledamöter i tryck utdelade utlåtande,
dels ock i det statsrådsprotokoll öfver civilärenden, som finnes bilagdt den
nådiga propositionen.
Vid den granskning, som berörda förslag till stadga angående skjutsväsendet
inom Utskottet undergått, hafva så väl förslagets hufvudgrunder
som ock dess detaljbestämmelser befunnits vara sådana, att de enligt Utskottets
åsigt må kunna af Riksdagen godkännas, endast med iakttagande
af de få ändringar, Utskottet ansett sig böra ifrågasätta och härmed föreslå,
dervid följande den paragrafindelning, i hvilken förslaget är affattadt.
§ 11.
Enligt Kongl. Majits förslag har ifrågavarande § följande lydelse:
“Till entreprenör å skjutshållning må icke antagas annan än den,
som eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet och redbarhet
samt ställer antaglig borgen för fullgörande af de förbindelser, han
genom entreprenaden sig åtager. Denna borgen skall vara ingången såsom
för egen skuld af två inom länet boende personer, försedd med vederbörligt
intyg om deras vederhäftighet samt innefatta ansvarighet för gäldande af
alla de kostnader, som, i händelse entreprenören underlåter att sina förbindelser
fullgöra eller under entreprenadtiden aflider, kunna föranledas genom
skjutsningens uppehållande genom annan. “
Då det kan inträffa, att en person, hvilken vill åtaga sig en skjutsentreprenad,
har sin bostad på gränsen till eller inom ett annat län, än det,
hvarest skjutsanstalten är belägen-, och i följd deraf eller på grund af andra
omständigheter ej är i tillfälle att erbjuda borgen för entreprenadkontraktets
fullgörande af två inom det län, der skjutsanstalten är belägen, boende personer,
men denna omständighet, enligt Utskottets tanke, icke bör, under
förutsättning, att löftesmännens vederhäftighet är behörigen styrkt, lägga
hinder i vägen för borgensförbindelsens antagande, helst någon svårighet
icke lärer möta att genom Kongl. Majrts Befallningshafvandes mellankomst
utkräfva den ansvarighet, hvartill löftesmännen sig förbundit, har Utskottet
ansett de å femte raden i nämnda § förekommande orden: ”inom länet boende”
böra utgå.
3
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Deremot saknas bland föreskrifterna om denna borgens beskaffenhet
en bestämmelse, som Utskottet anser vara af vigt för att betrygga aftalets
fullgörande, eller att löftesmännen skola derför ansvara en för bada och
båda för en, och har Utskottet af denna anledning funnit en sådan bestämmelse
böra införas.
§ 12.
Enligt lvongl. Maj:ts förslag lyder denna § sålunda:
”Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Kongl. Majfls befallningshafvande
meddelat beslut angående entreprenadvilkoren, böra auktioner,
” efter derom minst en månad förut i länskungörelserna intagna tillkännagivanden,
anställas för skjutsningens upplåtande på entreprenad, så
väl i ”städerna som å landet. Dessa tillkännagifvanden böra jemväl innehålla
underrättelse derom, att entreprenör, som åstundan att för entreprenadtiden
förlägga skjutsningen till sin bostad, må dertill vara berättigad, sa
framt densamma finnes vara för ändamålet lämplig, äfvensom^att entreprenör,
som önskar att i förening med skjutsningen vid gästgifveri å landet jemväl
öfvertaga gästgifverihållningen derstädes, må kunna få densamma pa sig
öfverlåten för den tid, entreprenaden omfattar, så vida entreprenören eger
förfoga öfver härför lämplig, med erforderliga möbler och sängkläder försedd
”lägenhet, hvarom af Kronofogden eller Kronolänsmannen i orten, efter
å stället tagen kännedom om förhållandena, utfärdadt intyg skall vid auktionen
aflemnas; skolande entreprenör vara pligtig underkasta sig den förändring
i skjutsningsskyldigheten, som genom flyttning eller indragning af
angränsande skjutsanstalt eller tillkomst af ny sådan göres nödvändig.
Auktionerna, hvilka böra i stad af Magistraten och på landet af
Kronofogden i orten förrättas, skola hållas så tidigt det år, under hvilkct
entreprenaderna skola vidtaga, eller, om entreprenadperiodens början bestämmes
till den 1 Januari, så tidigt under loppet af nästföregående arefi att
samtliga auktionerna må vara förrättade senast inom Juni månads utgång.
Der så lämpligt finnes, må skjutshållningen vid flera angränsande skjutsanstalter
å landet vid samma auktionstillfälle å entreprenad utbjudas.
Det torde dock ej vara antagligt, att en hvar, som kan vara benägen
att vid gästgifveri å landet öfvertaga gästgifverihållningen i förening med
skjutsningen, äfven skall vara i tillfälle att, enligt föreskriften i m°ni. 1 af
denna §, vid entreprenadauktionens förrättande styrka, att han eger förfoga
öfver en för gästgifverihållningen lämplig lägenhet jemte erforderliga möbler
och sängkläder, helst berörda föreskrift skulle kunna tolkas derhän, att
han redan vid anbudets afgifvande borde vara dermed försedd, samt stad
-
4 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
gandefc om skyldighet för honom att i sådant afseende förete kronofogdens
eller kronolänsmannens i orten efter a stället tagen kännedom om förhållandena
utfärdade intyg, torde komma att för kronobetjeningen medföra
inangen gång onödiga resor för sådana undersökningar; och då tillfälle i
allt fall icke lärer saknas för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att efter
auktionen, men innan entreprenadkontraktet träder i verkställighet, undeiv
söka om entreprenören är försedd med hvad som för o-ästgifverihållningens
öfvertagande erfordras, har Utskottet ansett sig i denna § böra föreslå den
förändring, att ur mom. 1 må utgå orden: ’hvarom af kronofogden eller
kronolansmannen i orten, efter å stället tagen kännedom om förhållandena
utfärdadt intyg skall vid auktionen aflemnas*.
Enligt hvad Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i åtskilliga län anmärkt,
skulle kronofogdarne i större fögderier, särdeles inom de norra orterna,
svårligen kunna hinna att förrätta alla erforderliga entreprenadauktioner;
och då denna anmärkning synes icke sakna befogenhet, har Utskottet
funnit sig böra föreslå den ändring i mom. 2 af denna §, att entreprenadauktionerna
å landet må kunna, der Kongl. Majrts Befallningshafvande finner
skäligt att så derom förordna, af kronolänsmannen i orten förrättas,
samt att förty å andra raden i berörda moment efter ordet: ’’kronofogden”
måtte införas orden: ”eller, der Kongl. Maf.ts Befallningshafvande sä förordnatkronolänsmannen”.
§ 18.
Denna § har enligt Kongl. Maj:ts förslag följande innehåll:
”Skulle vid de hållna entreprenad-auktionerna icke något anbud å
skjutsningens öfvertagande varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkännas, skall, för sådant fall, likasom
i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag blifvit af
vederbörande förkastadt, samt entreprenad icke heller mot för ändamålet
anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen, hvad angår stad,
af staden sjelf uppehållas, intill dess entreprenad om densammas öfvertagande
kan varda åstadkommen; börande i utgörandet af denna skyldighet alla
stadskommunens medlemmar taga del efter enahanda grund, som för utgörande
af de kommunen samfäldt åliggande skyldigheter i allmänhet finnes
stadgad, dock att i stad, der skjutsskyldigheten för närvarande efter annan
giund utgöres, hvad i sadant hänseende inom staden iakttages kommer att
tills vidare lända till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda öfverenskornmet
eller förordnadt.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 5
Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall skjutslaget,
der sådant enligt faststäld indelning finnes att tillgå eller af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i § 3 anordnas,
vara skyldigt att skjutsningen uppehålla, intill dess densamma kan varda af
entreprenör öfvertagen; egande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter
vederbörandes hörande inför Häradsrätten i orten, förordna om den förändring
i skjutslagens sammansättning, som för skjutsningens ändamålsenliga
utgörande må finnas lämplig, med iakttagande att hållskjuts, der utgörande
af sådan skjuts icke af förhållandena oundgängligen påkallas, skall upphöra.”
Då emellertid i § 4 är stadgadt, att, der stad för närvarande har
till skjutsningens fullgörande sig tilldeladt skjutslag från hemman å landet,
dervid må tills vidare förblifva i den mån, efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
bepröfvande, förhållandena kunna göra sådant biträde fortfarande
nödvändigt, torde det uti ifrågavarande § begagnade uttryckssätt, att skjutsningen
skall af staden sjelf uppehållas, föranleda tvekan huruvida ett stad
biträdande skjutslag af hemman å landet skall uti ifrågasatt fall i skjutsningens
uppehållande deltaga eller icke. Detta har föranledt Utskottet att
för erhållande af tydlighet härutinnan näst efter orden: "af staden sjelf å
sjunde raden föreslå införandet af dessa ord: ”eller, der vid pröfning, som
i § å föreskrifves, biträde af hemman å landet hlifvit bibehållet, af staden
och sådant biträdande skjutslag utgöras”, hvaremot ordet ”■uppehållas” å samma
rad skulle utgå.
Jemväl torde böra bemärkas att, om stad eller skjutslag å landet,
som nödsakas att sin skjutsning sjelf uppehålla, träffar aftal med annan
om den staden eller skjutslaget åliggande skjutsningens utgörande mot
derför betingad ersättning, ett sådant entreprenadaftal icke är af samma
beskaffenhet, som de entreprenader, denna stadga afser, och icke heller berättigar
till erhållande af något bidrag från statens eller länets sida. Med
afseende härå har Utskottet funnit orden: ”enligt denna stadgas bestämmelser•”
böra införas i första momentet efter ordet kan på åttonde raden och
i andra momentet efter ordet kan på femte raden.
I följd af den ändring, Utskottet här ofvan föreslagit i denna paragrafs
första moment, har Utskottet äfven ansett nödigt, att på nionde
raden i denna paragraf efter ordet skyldighet införas orden: "så vidt stad
angår''''.
§ 22.
Denna § har enligt Kongl. Maj:ts förslag följande lydelse:
”De bidrag, hvilka jemlikt Landstings af Kongl. Majds Befallningshafvande
godkända beslut höra skjutsentreprenörerne tillgodokomma, skola efter
6 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
sådan grund utgöras, att bidrag intill belopp, som motsvarar hälften af den
för länet eller, der län är i särskilda landstingsområden fördeladt, hvarje
sådant område senast faststälda bevillning enligt andra artikeln Bevillningsstadgan,
skola gäldas med lika andel af staten och länet eller landstingsområdet,
hvaremot den del af erforderligt bidrag, som öfverskjuter nämnda
hälft, skall gäldas med två tredjedelar af staten och en tredjedel af länet
eller landstingsområdet; börande härvid iakttagas, att, der inom landstingsområde
finnes stad, som icke hör till landstinget, den på sådan stad
belöpande bevillning icke må i berörda afseenden tagas i beräkning.
Entreprenadbidrag, som efter den sålunda stadgade fördelningsgrunden
böra inom län eller landstingsområde erläggas, skola utgöras medelst en
särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande till den allmänna bevillning
enligt andra artikeln Bevillningsstadgan för fast egendom eller för
inkomst af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket
erlägges, dock att, så länge bevillningen för jordbruksfastighet utgår med
lägre procent än bevillningen för annan fastighet, omförmälda afgift skall
utgöras med dubbelt större belopp för bevillning af jordbruksfastighet, än
för bevillning af annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål.
”
Då stad eller skjutslag å landet, som enligt §18 här ofvan, i den
händelse entreprenad för öfvertagande af dess skjutsning icke kunnat åstadkommas,
måste sjelf utgöra sin sbjutsningsskyldighet, ej fri tagits från deltagande
i de bidrag till skjutsentreprenader, som enligt stadgandena i denna
§ skola inom län eller landstingsområde uttaxeras, skulle deraf blifva en följd,
att staden eller skjutslaget skulle icke allenast gå i mistning af den lindring
i skjutsningstungan, som är afsedd att genom denna stadga åstadkommas,
samt att för skjutslega, som enligt Kongl. Maj:ts bestämmande kan sättas
lägre än den för orten stadgade maximilega för entreprenadskjuts, fortfarande
utgöra sin skjutsningsskyldighet, utan äfven deltaga i gäldande af de bidrag till
skjutsentreprenader, som till andra skjutsningsskyldiges befrielse från deras
skjutsningstunga kunna komma att efter stadgade grunder för länet eller landstingsområdet
utgå. Sistberörda deltagande i gäldandet af entreprenadbidrag
har dock synts Utskottet icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
helst fall kunna inträffa, då uteblifvande af antagliga anbud förorsakas
af förhållanden, som icke äro af staden eller skjutslaget beroende. De
menliga följder, som staden eller skjutslaget i öfrigt måste vidkännas, torde
i allt fall i sig innebära tillräckligt stark maning för staden eller skjutslaget
att i sitt eget intresse söka verka för entreprenads åstadkommande på antagliga
vilkor; och dä svårighet icke torde möta för vederbörande uppbördsman att
vid debiteringen af bidraget till skjutsentreprenaderna undantaga stad eller
skjutslag, som måste sjelf skjutsen utgöra, har Utskottet funnit sig böra före
-
7
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
slå, att till andra momentet af § 22 måtte fogas ett tillägg af det innehåll,
”att i de fall, hvilka i § 18 afses, ej mindre stad för den bevillning, som
derifrån utgår, än äfven vederbörande skjulslag för den å hemmanen i skjutslaget
belöpande bevillning, skall ega att för den tid, staden eller skjutslaget i
följd af hvad derom i nämnda § är stadgadt måste ensamt för sig utgöra
skjutsning, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag till skjutsentreprenader,
som för samma tid böra utgå från det län eller särskilda landstingsområde,
till hvilket staden eller skjutslaget hör.”
§ 49.
Då hållkarls hufvudsakligaste åliggande är uppbudning af skjuts, har
Utskottet ansett i denna § orden: ”för de resandes betjenande till sitt biträde”
höra utbytas mot orden: ”till sitt biträde för bildning af skjuts och de
resandes betjenande jemväl i öfrigt ”
På grund af hvad sålunda förekommit, och under erinran att i det förslag
till Stadga angående skjutsväsendet, Utskottet går att förelägga Riksdagen,
afvikelserna från det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget äro med
kursiv stil utmärkta, får Utskottet härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen måtte antaga det af Kongl. Maj:t
framlagda förslag till stadga angående skjuts väsendet med
de ändringar och tillägg, som finnas intagna i följande
Stadga
angående Skjuts väsendet.
§ i.
All skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entreprenad
upplåtas i enlighet med hvad derom 1 denna stadga förordnas.
8 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Maximibeloppet af den skjutslega, som må af entreprenör få uppbäras,
hvilket belopp kan bestämmas olika för olika län och jemväl för olika
delar af samma län, fastställes af Kongl. Maj:t, efter förslag af vederbörande
Landsting och Länsstyrelse.
§ 2.
Skjutsanstalterna i riket skola vara antingen gästgifverier, med skyldighet
att lemna resande herberge och förplägning, eller skjutsstationer, utan
sådan skyldighet.
§ 3.
I hvarje stad skall genom dess försorg finnas ordnad anstalt för resandes
betjenande med skjuts; egande för Stockholm Ofverståthållare-embetet och för
öfriga städer Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att efter förekommande omständigheter
bestämma, huruvida anstalten skall vara gästgifveri eller skjutsstation.
För landet ankommer det på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
sedan vederbörande blifvit inför Häradsrätten i orten hörde och Häradsrätten
betänkande afgifvit, bestämma ej mindre hvilka af der varande gästgifverier
må såsom icke vidare behöfliga kunna indragas, än äfven hvilka skola såsom
gästgifverier bibehållas eller till skjutsstationer inskränkas. Der gästgifveri
förklarats skola endast såsom skjutsstation qvarstå, men förändrade
förhållanden sedermera påkalla, att jemväl gästgifverihållning vid stationen
eger rum, vare Kongl. Maj:ts Befallningshafvande oförhindrad att derom förordna.
Ej må ny skjutsanstalt på landet annorledes än efter godvilligt åtagande
eller genom entreprenad inrättas; dock att i de delar af riket, der
gästgifveri- och skjutshållningen icke är fästad vid vissa hemman, utan tid
efter annan ordnats såsom en gemensam angelägenhet för större eller mindre
samfällighet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att, derest vid
en eller flera af de utmed allmän väg varande skjutsanstalter entreprenad
icke skulle kunna tillvägabringas, men sådan anstalt, med eller utan gästgifverihållning,
finnes vara för samfärdseln derstädes oundgängligen behöflig,
för sådant fall, efter föregången undersökning vid Häradsrätten i orten, ej
mindre bland de inom samfälligheten enligt hittills gällande författningar
skjutsskyldiga hemman till skjutsanstalt med dertill hörande skjutslag bestämma
vissa lämpligen belägna hemman, än äfven fastställa den ersättning,
som, utöfver tillgängliga, för skjutsväsendet inom orten anvisade anslag i
räntor eller penningar, skäligen bör af öfrige skjutsskyldige inom samfälligheten
erläggas till dem, som sålunda komma att skjutsanstalt öfvertaga och
skjutsning dervid bestrida.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
9
§ 4.
Till biträde vid skjutsningens utgörande må stad hädanefter icke tilldelas
skjutslag från hemman å landet; dock må, der biträde i berörda afseende
för närvarande eger rum, dervid tills vidare förblifva i den mån, efter
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bepröfvande, förhållandena kunna
göra sådant biträde fortfarande nödvändigt.
§ 5.
Gästgifvare och föreståndare för skjutsstation antages och förordnas i
stad af Magistraten samt å landet af Kongl. Majds Befallningshafvande;
egande den myndighet, som gästgifvare eller stationsföreståndare förordnat,
att i de fall, som i § .">4 omförmälas, honom från befattningen skilja.
§ 6.
Yid hvarje skjutsanstalt skola för resande vara att tillgå gäst- och
stallrum samt vagnbod, hvilka lägenheter det åligger anstaltens föreståndare
att i fullgod! stånd hålla.
Derjemte skola vid gästgifveri, i stad enligt Magistratens och på landet
enligt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes bestämmande, för resandes
herbergerande finnas minst två med snygga möbler och sängkläder försedda,
städade rum, deraf det ena, när årstid eller väderlek så fordrar, skall vara
uppeldadt; äfvensom nödig förplägning och uppassning skall för resande
vara att erhålla mot skälig betalning.
Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare skyldig att till resande,
som medhar häst, emot skälig^ betalning lemna hästfoder, när sådant
begäres.
Resande, som till skjutsanstalt ankommer, ege att under afvaktan på
anskaffandet af derstädes bestäld skjuts, uppehålla sig i gästrummet utan betalning.
§ 7-
Förekommer klagomål deröfver, att resande affordras oskälig betalning
för herberge och förplägning eller hästfoder, eller visar sig eljest behof
af taxa å de förnödenheter, som gästgifvare eller stationsföreståndare
tillhandahålla bör, ankomme i Stockholm på Öfverståthållare-embetet och i
B/h. till Riksd. Brok 1878. 4 Sand. 2 Åfä. 1 Raft. 2
10
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
länen pa Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter inhemtande af erforderliga
upplysningar om de i orten gängse pris å berörda förnödenheter,
medelst utfärdad taxa, som efter omständigheterna förändras, bestämma den
betalning, som skall erläggas. Finnes taxa för skjutsanstalt utfärdad, skall
densamma vara genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg i gästrummet
anslagen.
§ 8.
Innehafvare af nu varande gästgifveri, vare sig att der såsom sådant
bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande tillgodonjuta
de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit detsamma i Jaga.
ordning tillerkända.
Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att med
den inskränkning, som för de i § 28 omförmälda fall finnes stadgad, vid
eller utom måltider till vägfarande försälja maltdrycker till förtäring på
stället; dock med rättighet för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, då
oordning dervid förekommer, sådan försäljning förbjuda.
Ar rättighet till uiskänkning af bränvin med gästgifveri förenad, lände
i afseende å utöfning af sådan rättighet till efterrättelse hvad i gällande förordning
angående vilkoren för bränvin» försäljning derom finnes stadgadt.
§
För åstadkommande af skjutsentreprenader skola Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
så snart det i 5$ 3 omförmälda ordnande af gästgifverierna
egt rum, i den mån gällande entreprenadkontrakt icke derför lägga hinder
i vägen, vidtaga erforderliga åtgärder samt i sådant afseende för hvarje
skjutsanstalt bestämma det antal hästar och åkdon, samt, der så nödigt
finnes, ridsadlar, eller, der båtskjuts eger ram, det antal farkoster, som vid
anstalten skall under hvarje dygn för resande vara att tillgå; börande härvid
iakttagas, att skjutsåtgången iägges till grund för bestämmandet af hästarnes
och farkosternas antal samt att, der betydligt olika antal under olika tider
af året utgår, bestämmelserna derefter lämpas.
Beträffande tiden för hästars inställande må icke entreprenör tillförbindas
att inställa häst genast vid anfordran. För skjutsanstalter vid mera befarna
vägar ege Kongl. Majds Befallningshafvande bestämma högst två hästar inom
en half timme och ytterligare högst fyra hästar inom en och en halftimme
efter anfordran, samt vid mindre befarna vägar högst två hästar inom en
timme och ytterligare högst två hästar inom två timmar, likaledes efter
anfordran. Finnas hästar derutöfver vara vid någon skjutsan tält behöflige,
11
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
må för deras inställande icke bestämmas kortare tid än tre timmar. Vid
skjutsanstalt, der antalet resande är ringa, men anstalten med lmfvudsakligt
afseende å angelägenheten deraf, att skjuts vid resor i tjensteärenden finnes
att tillgå, af Kong!. Maj:ts Befallningshafvande anses böra bibehållas, må
vid entreprenadvilkorens bestämmande icke stadgas kortare tid för skjutens
inställande en tre timmar. Skjutsdygnet räknas frän klockan sex eftermiddagen
det ena dygnet till samma tid det andra.
Åkdon, som det åligger entreprenör tillhandahålla, böra vara försedda
med stoppad dyna och fotsack af läder; samt, der det är hjulåkdon, jemväl
med jernfjädrar.
10.
Entreprenadtiden skall i allmänhet omfatta en period af tre år, räknadt
från och med den 1 November, med rättighet för Kong!. Majrts Befallningshafvande;
att, om sä anses lämpligare, bestämma entreprenadperiodens
början till den 1 Januari, äfvensom att utsträcka perioden till fem år,
dock alltid med iakttagande, att entreprenadperioden blifver densamma för
alla skjutsanstalterna inom ett och samma län, sä att entreprenadkontrakten
äfven vid de skjutsanstalter, der sådant aftal icke kunnat samtidigt med öfriga
entreprenader inom länet komma till stånd, vid samma tidpunkt löpa
till ända.
§ Il
-
Till entreprenör å skjutshållning må icke antagas annan än den, som
<• ger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet och redbarhet
samt ställer antaglig borgen för fullgörande af de förbindelser, han genom
entreprenaden sig åtager. Denna borgen skall vara ingången af två personer,
en för båda och båda för en såsom för egen skuld, och försedd med
vederbörligt intyg om deras vederhäftighet samt innefatta ansvarighet för
gäldande af alla de kostnader, som, i händelse entreprenören underlåter att
sina förbindelser fullgöra eller under entreprenadtiden aflider, kunna föranledas
af skjutsningens uppehållande genom annan.
Sedan med tillämpning af ofvan gifna bestämmelser Kongl. Majrts
Befallningshafvande meddelat beslut angående entreprenadvilkoren, böra auktioner,
efter derom minst en manad förut i iänskuugörelserna intagna till
-
12
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
kännagifvanden, anställas för skjutsningens upplåtande på entreprenad, så
val i städerna som a landet. Dessa tillkännagifvande!! böra jemväl innehålla
underrättelse derom, att entreprenör, som åstundar att för entreprenadtiden
förlägga skjutsningen till sin bostad, må dertill vara berättigad, så
framt densamma finnes vara för ändamålet lämplig, äfvensom att entreprenör,
som önskar att i förening med skjutsningen vid gästgifveri å landet
jemväl öfvertaga gästgifverihållningen derstädes, må kunna få densamma på
sig öfverlåten för den tid, entreprenaden omfattar, så vida entreprenören
eger förfoga öfver härför lämplig, med erforderliga möbler och sängkläder
fösedd lägenhet;. skolande entreprenör vara pligtig underkasta sig den förändring
i skjutsningsskyldigheten, som genom flyttning eller indragning af
angränsande skjutsanstalt eller tillkomst af ny sådan göres nödvändig.
Auktionerna, hvilka böra i stad af Magistraten och på landet af Kronofogden
eller, der Kongl. Majits Jiefullninysliafvande så förordnar, Kronolänsmannen
i orten förrättas, skola hållas så tidigt det år, under hvilket entreprenaderna
skola vidtaga, eller, om entreprenadperiodens början bestämmes
till den 1 Januari, så tidigt under loppet af nästföregående året, att samtliga
auktionerna må vara förrättade senast inom Juni månads utgång. Der
så lämpligt finnes, må skjutshållningen vid flera angränsande skjutsanstalter
a landet vid samma auktionstillfälle å entreprenad utbjudas.
§ 13.
Utrop skall först ske å skjutsningen» öfvertagande emot rättighet att
of de resande i skjutslega uppbära den af Kongl. Maj:t för länet eller, der
olika lega är för särskilda delar af länet stadgad, den länsdel, hvarinom
skjutsanstalten är belägen, faststälda maximilega utan vilkor af bidrag. Döres
dervid flera än ett anbud, må de täflande genom underbud skilja sig
emellan. Vill . icke någondera medgifva nedsättning, skola samtliga de täflande»
anbud i protokollet antecknas. Varder åter vid utrop i förenämnda
oi d ning icke något anbud afgifvet, skall utrop anställas med vilkor af bidrag
jemte rättighet att uppbära den faststälda maximilegan; börande efter
auktionsförrättningarnes slut samtliga dervid förda protokoll tillika med de
af de bjudande aflemnade bevis, intyg och borgensförbindelser till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande insändas.
§ 14-
Skulle vid granskning af de inkomna anbuden det eller de lägsta,
som. för särskild skjutsanstalt afgifvits, med afseende å den bjudaudes personlighet
eller å den aflemnade borgensförbindelsens beskaffenhet, eller å den
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
13
för skjutaningens besörjande erbjudna lägenhet, eller eljest finnas vara åt
beskaffenhet att icke kunna godkännas, skall Kongl. Majäs Befallningshafvande
skyndsamt ombesörja att ny auktion förrättas. ,
Beträffande de anbud, emot hvilka i omförmälda utseenden eller i
fråga om antagligheten af dervid fästadt förbehåll om öfvertagande jemväl
af gästgifverihållning, anmärkning icke förekommit, bör, i händelse anbud
afgifvits utan anspråk på entreprenadbidrag, det anbud, som innefattar erbjudande
att besörja skjutsningen för lägsta legan, antagas. Da tva eller flere
odört lika anbud, skall det anbud, som finnes erbjuda största säkerhet tor
entreprenadens behöriga fullgörande, af Kongl. Majrts Befallningshafvande
antagas. Hvad åter angår de anbud, vid bvilka fästats förbehåll om entreprenadbidrag,
skola auktionsprotokollen, med undantag åt protokoll öfver förrattad
auktion å skjutsningen i stad, som icke tillhör Landsting, af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvafvande till länets samma år sammanträdande Landsting öfverlemnas,
jemte förteckning ä de fordrade bidragen.
§ 15-
På Landstingets pröfning ankommer, huruvida de betingade entreprenadbidragen
må beviljas; åliggande Landstinget, der något entreprenadbidrag
finnes vara för högt, men Landstinget anser lägre bidrag bura anvisas,
bestämma beloppet ai detta bidrag. . , ,
De af Landstinget härutinnan fattade beslut skola genast eitei del
de blifvit justerade till Kongl. Maj:ts Befällningshafvandes pröfning anmälas,
dervid Kongl. Majds Befallningshafvande har att hvarje sarskildt beslut
antingen oförändrad t godkänna eller ogilla. Af hvad Kong . Maj ds Beta11- ningshafvande härvid besluter gifve Kongl. Majds Befallningshafvande Landstinget
del så framt Landstinget ännu är samladt, men eljest late ivongf.
Mai ds Befallninghafvande underrättelse derom i länskungörelserna inforas.
§ 16-
För stad, som icke hör till Landsting, skail, der entreprenadbidrag
vid auktionen ''betingats, från Stadsfullmäktige infordras yttrande huruvida
det betingade bidraget af dem beviljas eller endast visst lägre belopp för
ändamålet anvisas.
§ 17.
Varda Landstingets eller Stadsfullmäktiges beslut om beviljande af
entreprenadbidrag godkände af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, skola, der
14
Sammansatta Stats- och, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
do betingade entreprenadbidragen blifvit utan nedsättning medgifna eller de
personer, som anbuden afgifvit, med anvisade lägre bidrag åtnöjas, genom
vederbörande Magistrat eller Kronofogde skyndsamligen afslutas entreprenad - kontrakt, som böra upprättas i tre exemplar, af hvilka det ena, tillika med
borgensförbindelsen för entreprenadvilkorens behöriga fullgörande, qvarstaunar
hos Magistraten eller Kronofogden, det andra tillställes entreprenören och det
tredje till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändes. Der entreprenader
ej sålunda varda åvägabragte, skall Kongl. Maj:ts Befallningshafvande föranstalta,
att förnyade entreprenad-auktioner varda förrättade.
§ 18-
Skulle vid de hållna entreprenad-auktionerna icke något anbud å
skjutsningens öfvertagande varda afgifvet, eller har anbud icke kunnat af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkännas, skall, för sådant fall, likasom
i den händelse att entreprenadanbud med förbehåll om bidrag blifvit af
vederbörande förkastadt, samt entreprenad icke heller mot för ändamålet
anvisadt lägre bidrag kunnat åvägabringas, skjutsningen, hvad angår stad,
af staden sjelf eller, der vid pröfning, som i § 4 föreskrifves, biträde af
hemman å landet blifvit bibehållet, af staden och sådant biträdande skjutslag
utgöras, intilldess entreprenad om skjutsningens öfvertagande kan enligt denna
stadgas bestämmelser varda åstadkommen; börande i utgörande af denna
skyldighet, sä vidt stad angår, alla stadskommunens medlemnar taga del
efter enahanda grund, som för utgörande af de kommunen samfäldt åliggande
skyldigheter i allmänhet finnes stadgad, dock att i stad, der skjutsskyldigheten
för närvarande efter annan grund utgöres, hvad i sådant hänseende
inom staden iakttages kommer att tills vidare lända till efterrättelse, intill
dess annorlunda kan varda öfverenskommet eller förordnadt.
Hvad åter angår skjutsanstalt å landet, skall i ofvannämnda fall skjutslaget,
der sådant enligt faststäld indelning finnes att tillgå eller af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande med tillämpning af stadgandet i § 3 anordnas,
vara skyldigt att skjutsningen uppehålla, intill dess densamma kan, enligt
denna stadgas bestämmelser, varda af entreprenör öfvertagen; egande Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att, efter vederbörandes hörande inför Häradsrätten
i orten, förordna om den förändring i skjutslagens sammansättning,
som för skjutsningens ändamålsenliga utgörande må finnas lämplig, med
iakttagande att hållskjuts, der utgörande af sådan skjuts icke af förhållandena
oundgängligen påkallas, skall upphöra.
Sammansatta Stats- och Lo q-Utskottets Utlåtande N:o 1.
15
§ 19-
Då annan än gästgifvare eller stationsföreståndåre på entreprenad
öfvertagit den ständig skjutsanstalt åliggande skjutsning, utan att densamma
tiir entreprenörens bostad förflyttas, skall entreprenören vara berättigad att
för de hästar och skjutsare, hvilka för utgörande af betingad skjuts vid
anstalten inställas, derstädes erhålla nödigt utrymme i afvaktan å den resandes
ankomst eller resans anträdande.
§ 20.
Underlåter skjutsentreprenör att sina skyldigheter behörigen fullgöra,
eller förekomma sådana omständigheter, att entreprenaden icke vidare kan
honom anförtros, samt de personer, hvilka åtagit sig ansvarigheten för de
förbindelser, entreprenören genom kontraktet sig i kläd t, jemväl brista i desammas
behöriga fullgörande, skall, der ej heller annan person finnes benägen
att entreprenaden för den återstående tiden på stadgade vilkor öfvertaga
emot uppbärande af den i kontraktet bestämda skjutslega och särskild!
bidrag, der sådant eger rum, det åligga vederbörande Kronofogde å landet
eller Magistrat i stad att skyndsamt foga anstalt om skjutsningens uppehållande
på entreprenörens och hans löftesmäns bekostnad. Kan skjutsningens
uppehållande ej på sådant sätt åstadkommas, förhålles i öfverensstämmelse
med hvad i § 18 finnes föreskrifvet för det fall, att vid någon skjutsanstalt
entreprenad å skjutsningen icke kunnat åvägabringas.
§ 21.
Då resande genom förut gjord beställning betingat skjuts vid anstalt,
der skjutsningen genom entreprenör besörjes, skola de hästar, hvilka för
skjutsen utlemnas, afräknas å antalet af de hästar, hvilka inom den i entreprenadkontraktet
bestämda längsta tiden böra tillhandahållas.
§ 22.
De bidrag, hvilka jemlik! Landstings af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
godkända beslut böra skjutsentreprenörerne tillgodokomma, skola
efter sådan grund utgöras, att bidrag intill belopp, som motsvarar hälften
af den för länet eller, der län är i särskilda landstingsområden fördelad t,
hvarje sådant område senast räststälda bevillning enligt andra artikeln Be vi 11- ningsstadgan, skola gäldas med lika andel af staten och länet eller lands
-
16
Sammansätta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
tingsområdet, hvaremot den del af erforderligt bidrag, som öfverskjuter
nämnda hälft, skall gäldas med två tredjedelar af staten och en tredjedel af
länet eller landstingsområdet; börande härvid iakttagas, att, der inom landstingsområde
finnes stad, som icke hör till landstinget, den på sådan stad
belöpande bevillning icke må i berörda afseenden tagas i beräkning.
Entreprenadbidrag, som efter den sålunda stadgade fördelningsgrunden
böra inom län eller landstingsområde erläggas, skola utgöras medelst en
särskild afgift, hvilken skall utgå i förhållande jfcill den allmänna bevillning
enligt andra artikeln Beviilningsstadgan för fast egendom eller för inkomst
af kapital eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges,
dock att, så länge bevillningen för jordbruksfastighet utgår med lägre procent
än bevillningen för annan fastighet, omförmälda afgift skall utgöras med
dubbelt större belopp för bevillning af jordbruksfastighet, än för bevillning
af annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål; äfvensom
att i de fall, hvilka i § 18 afses, ej mindre stad för den bevillning,
som derifrån utgår, än äfven vederbörande skjutslag för den å hemmanen i
skjutslaget belöpande bevillning, skall ecga att för den tid, staden eller skjutslaget
i följd af hvad derom i nämnda § är stadgadt måste ensamt för sig
utgöra skjutsning, tillgodonjuta befrielse från deltagande, i de bidrag till skjutsentreprenader
, som, för samma tid böra utgå från det lön eller särskilda
landstingsområde, till hvithet staden eller skjutslaget hör.
§ 23.
Sedan utrönt bl 1 fvit, med hvilka belopp staten samt län eller landstingsområde
böra i entreprenadbidragens gäldande deltaga, har Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande att, med tillämpning af ofvan stadgade debiteringsgrund,
låta verkställa uträkning å det öretal, som för länet eller landstingsområdet
belöper på hvarje bevillningskrona enligt andra artikeln Beviilningsstadgan,
hvarefter afgiften genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes försorg skall
af vederbörande i sammanhang med kronoskatterna under benämning: bidrag
till skjiitsentrcprenaderiia debiteras och indrifvas samt i landtränteriet insättas
inom den tid och med det ansvar, som är för kronans uppbörd
stadgadt.
Vidkommande åter den andel i omförmälda bidrag, som jemlikt ofvan
stadgade grund bör af staten gäldas, åligger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, när pröfning af Landstingets eller vederbörande Stadsfullmäktiges
beslut om entreprenad bidragen egt rum, ofördröjligen derefter till
Kong!. Maj:t insända förteckning öfver de ifrågavarande särskilda skjutsanstalterna,
tillika med uppgift å det för hvarje sådan anstalt bestämda
bidrag samt den deraf på Staten belöpande andel; agande Kongl. Majas
17
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Befallningshafvande att, mot ersättning från Kongl. Statskontoret, af under
händer hafvande medel efter hvarje hälft års utgång utanordna samt genom
vederbörande Magistrat eller Kronofogde till skjutsentreprenörerne utbetala
hvad en hvar af dem i statsbidrag tillkommer.
De från län eller landstingsområde utgående entreprenadbidrag låter
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter hvarje hälft års utgång på enahanda
sätt till entreprenörerne utbetala af de härtill influtna medel; börande för
hvarje år en af landtränteriet upprättad och af verifikationer åtföljd redovisning
öfver uppbörden af dessa medel inom den 1 April nästföljande år
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas vederbörande Landstings
revisorer, som hafva att densamma efter föregången granskning med sitt
yttrande till näst derefter sammanträdande Landsting aflemna.
§ 24.
Stad, som icke hör till Landsting, men har skjutsningen ordnad medelst
entreprenad emot rättighet för entreprenören att uppbära särskildt bidrag,
må jemväl ega att af statsmedel erhålla understöd med hälften af
entreprenadbidragets belopp; och länder i fråga om tid och sätt för statsbidragets
utbetalning till efterrättelse hvad här förut i enahanda afseende
finnes stadgadt.
§ 25.
I början af det år, under hvilket entreprenadkontrakten inom länet
tilländagå, skall det åligga Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att, efter inhemtande
af vederbörandes yttrande, huruvida erfarenheten må hafva visat
någon förändring af de stadgade entreprenadvilkoren i fråga om hästarnes
antal m. m. vara behöflig, förordna om auktioners hållande för entreprenadernas
förnyande; hvarefter vidare förfares i enlighet med hvad ofvan blifvit
föreskrifvet.
§ 26.
Uppstår behof af särskild skjutsanstalt vid hamnplats, jeruvägsstation
eller kanalstation, eger Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att ordna sådan
anstalt derstädes på det sätt, att skjutsbestyret må, efter det entreprenadauktion
derå blifvit hållen, till den, som erbjuder sig att för minsta lega,
efter mil räknadt, befordra resande och för fullgörande af detta sitt åtagande
finnes vederhäftig och lämplig, för högst tre år öfverlemnas, äfven om den
Bih. till. Bilad. Prof. 1878. 4 Sami. 2 Afd. 1 Häft. 3
18
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
betingade legan öfverstiger den i afseende å skjutsentrepenad för orten
stadgade maximilega.
Förekommer åter behof af skjutsanstalt för befrämjande af samfärdseln
å nyanlagd eller omlagd väg? utan att sådan anstalt kunnat efter godvilligt
åtagande der inrättas, ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, sedan
anstaltens läge, äfvensom det antal hästar, åkdon m. m., som entreprenör
bör tillhandahålla, samt tiderna för hästarnes inställande blifvit bestämda,
låta anställa entreprenadauktion för inhämtande af anbud å skjutsningens
öfvertagande emot uppbärande af den för orten faststälda maximilega med
eller utan bidrag. Erhålles anbud utan förbehåll om bidrag, samt Kong],
Maj:ts Befallningshafvande finner anbudet vara af beskaffenhet att kunna
godkännas, skall kontrakt med entrepenören upprättas. Är vid anbud fästadt
förbehåll om bidrag, skall, derest anmärkning emot anbudets antaglighet
eljest icke förekommer, frågan om bidraget öfverlemnas till vederbörande
Landstings handläggning samt med ärendet vidare förfaras på sätt rörande
inrättande ai skjutsentreprenad, der förbehåll om entreprenadbidrag egt rum,
genom denna stadga blifvit i allmänhet förordnadt. Kan oaktadt sålunda
vidtagna åtgärder skjutsanstalt icke åstadkommas, ankommer det på Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande att om förhållandet hos Kong]. Maj:t göra anmälan
för den åtgärd, hvartill detsamma må finnas föranleda.
§ 27.
Yid skjutsanstalt, der skjutsningen af entreprenör bestrides, skall genom
entreprenörens försorg en bestyrkt afskrift af entreprenadkontraktet alltid
finnas i gästrummet anslagen; åliggande entreprenören att ställa sig kontraktets
bestämmelser till noggrann efterrättelse, äfvensom att för öfrigt i
tillämpliga delar iakttaga hvad denna stadga angående gästgifvares, stationsföreståndares
och skjutsandes skyldigheter innehåller.
§ 28.
Derest vid entreprenadauktion å skjutsningen vid gästgifveri å landet
denna varder af annan än gästgifvaren öfvertagen, men gästgifverihållningen
icke tillika på entreprenören öfverlåtes, vare gästgifvaren fortfarande bibehållen
vid rättigheten att till vägfarande utskänka maltdrycker. Varder
åter gästgifverihållningen i sammanhang med skjutsningen för den period,
entreprenaden omfattar, på entreprenören öfverlåten och till den af honom
erbjudna lägenhet förflyttad, må gästgifvaren under tiden icke utöfva ifrågavarande
försäljningsrättighet, utan kommer densamma att i förening med
gästgifverihållningen för nämnda tid på entreprenören öfvergå. Hvad så
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 1 ■ >
lunda stadgats i afseende på rättighet för entreprenör att öfvertaga gästgifveri
åtföljande rättighet till utskänkning af maltdrycker, galle äfven för det fåll,
att skjutsningen -vid skjutsstation å landet varder af annan än stationsföreståndaren
på entreprenad öfvertagen och stationen för entreprenadtiden till
entreprenörens bostad förflyttas. På särskild pröfning af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ankommer, huruvida, då skjutsningen vid gästgifveri å landet
blifvit af annan person än gästgifvaren öfvertagen samt, utan att gästgifverihållningen
dermed förenats, till den af entreprenören erbjudna lägenhet förflyttad
'' rättighet till utskänkning af maltdrycker må entreprenören medgifvas.
§ -29*
Skjuts utgöres i allmänhet från och till skjutsanstalt^ dock skall skjuts
lemnas äfven för resa till annat ställe, sa framt afstandet fi an skjutsanstalten
till sådant ställe icke är längre, än afståndet emellan samma anstalt och
det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts från anstalten utgöres.
Jemväl skall en hvar ega att till ställe, der han har sitt hemvist eller
för tillfället sig uppehåller, från närbelägen skjutsanstalt erhålla skjuts för
resa till samma eller annan sådan anstalt, för sa vidt den skjutsande ej
derigenom kommer att färdas längre väg, än som motsvarar afståndet från
skjutsanstalten till det längst derifrån belägna ombytesställe, dit skjuts från
anstalten utgöres; skolande den resande derför erlägga särskild skjutslega
efter vägens längd från skjutsanstalten till hemtningsstället, der icke den
resandes färd går tillbaka till samma skjutsanstalt, i hvilket fall särskild
lega för hemtningen icke bör erläggas.
§ 30.
Skulle skjutsskyldig, hvars hemman blifvit till skjutsning indeladt,
sjelf icke vilja eller kunna den hemmanet åliggande skjutsskyldighet fullgöra
ege han att med annan person för viss tid öfverenskomma om skjutsskyldighetens
utgörande; dock skall sådan öfverenskommelse, föi att såsom
gällande anses, vara skriftligen upprättad samt af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
godkänd, för hvilket ändamål öfverenskommelsen bör genom Kronofogden
i orten hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anmälas, dervid Kronofogden
jemväl har att angående antagligheten af den träffade öfverenskommelsen
sig yttra. Godkännes öfverenskommelsen, vare den skjutsande fri
från utgörandet af den honom åliggande skjutsskyldighet för den tid, öfverenskommelsen
omfattar.
20
Sammansatta Stats- och Lay- Utskottets Utlåtande N:o 1.
§ 31.
.... . förmenar skjutsskyldig, som budas till utgörande af skjuts, att han
blifvit i orätt tur budad, bör budningen ändock ovilkorligen hörsammas,
med öppen rätt för den skjutsskyldige, om han finner sig dertill befogad’
att förhållandet hos Kronolänsmannen i orten anmäla, hvilken det åligger
att derom anställa undersökning samt protokoll deröfver till Kongl. Maj-ts
Befallningshafvande insända, för den åtgärd, hvartill förhållandet må föranleda.
Uteblifver uppbudad eller betingad skjuts, bör annan genom gästgifvarens
eller stationsföreståndarens försorg ofördröjligen anskaffas.
Der hållskjuts finnes inrättad, må gästgifvare eller stationsföreståndare
icke till skjutsning använda någon af sina hästar förr än samtliga hållhästarne
först utgått.
§ 32.
Häst, åkdon eller farkost, som för utgörande af skjuts inställes, bör
vara i för sådant ändamål fullt brukbart skick; skolande den skjutsande
i motsatt fall, äfvensom der uppbudad eller betingad skjuts ej i behörig
tid inställes, eller resande eljest genom den skjutsandes förvållande uppehälles
eller affordras betalning utöfver hvad i faststäld lega erläggas bör
vara underkastad bötesansvar och derjemte skyldig att ersätta ej mindre den
högre lega, hvartill annan skjuts i stället för den uteblifna måst betingas
utan äfven den skada, som genom uppehållet den resande förorsakas.
§ 33.
Vid skjutsanstalt skall genom föreståndarens försorg och på hans bekostnad
finnas uppsatt en tafla, med tydliga bokstäfver angifvande namnet
ä skjutsanstalten samt dess egenskap af gästgifveri eller skjutsstation.
Har i följd af entreprenad skjutsanstalt på landet flyttats till ställe
med anna,t namn, skall å täflan utsättas så väl anstaltens namn, som namnet
ä det ställe, dit den flyttats.
§ 34.
Då skjuts före den resandes ankomst beställes, bör, om afseende å bestå
Iningen skall fästas, beställningssedel aflemnas, hvilken skall vara undertecknad
af den resande sjelf eller af annan person å hans vägnar samt inne
21
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
hålla, jemte den resandes namn, titel eller yrke samt hemvist, tydlig uppgift
å det antal hästar eller farkoster, som påfordras, tid och ort för skjutsens inställande
samt namnet å det ställe, till hvilken skjutsen skall utgöras.
§ 35.
Skjutsande vare skyldig att under fyra timmar Irån den för skjutsens
inställande bestämda tid afvakta resans anträdande; skolande den skjutsande
vara berättigad att för hvarje full timme, som af den sålunda stadgade väntningstiden
förflyter efter det skjutsen å utsatt tid varit att tillgå, i väntningspenningar
erhålla femtio öre för hvarje häst.
§ 36.
Utom den skjutsande må icke åka flere än en person efter en häst
eller flere än tre personer efter två hästar, så framt ej annorlunda emellan
den resande och den skjutsande öfverenskommes. Der den resande för eget
åkdon begagnar tre hästar, må fem personer utom den skjutsande på åkdonet
färdas. Två barn under tolf år räknas lika med en person. Vilja två
resande åka tillsammans efter en häst, böra de hafva en särskild häst med
åkdon för deras gods och den skjutsande. Likaledes må tre resande tillsammans
begagna två egna enbetsåkdon.
Resande må icke på åkdon, som han för resan nyttjar, medföra gods
till större tyngd än efter beräkning af två centner för hvarje häst, som för
åkdonet användes; dock att, der antalet resande, som på åkdonet färdas, är
mindre än här ofvan medgifves, för hvarje person, hvarmed antalet understiger
det sålunda bestämda, ytterligare två centner gods må medföras. På
häst, som af den resande till ridt användes, må ej läggas gods till större
tyngd än fyratio skålpund.
§ 37.
För åkdon af nedannämnda beskaffenhet skola hästar till följande antal
begagnas nemligen:
För schäs, kärra, trilla eller dermed jemförligt åkdon med
eller utan sufflett...................................................................... 1 häst;
för hel- eller halftäckt vagn med plats inuti för två personer
eller dermed jemförligt åkdon, ............................................... 2 hästar;
samt för större heltäckt vagn med plats inuti för fyra personer,
eller dermed jemförligt åkdon,.................................. 3 hästar
22 Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
Då resande i anseende till vägens längd eller svårare beskaffenhet från
en till annan skjutsansstalt begagnat flere hästar än jemlik t ofvan meddelade
bestämmelser för fortskaffande af det medförda åkdonet erfordas, vare
han ej skyldig att vid ombyte af hästar ett större antal fortfarande begagna.
§ 38.
Resande vare berättigad att, med iakttagande af stadgad körningstid,
sjelf eller genom medhafvande betjening köra det åkdon, han för resan begagnar.
När två eller tre hästar nyttjas, vare den resande icke skyldig att
medhafva flere än en skjutsande, hvilken skall hafva plats å det åkdon, han
skjutsar, så framt icke särskildt åkdon för godset nyttjas, i hvilket fall den
skjutsande må anvisas plats på detta åkdon; men är antalet hästar större,
må så många skjutsande medfölja, som erfordras för hästarnes återhemtning.
Till skjutsare må ej minderårig användas, om ej den resande det med
gifver.
§ 39.
Då resande gjord skjutsbeställning återkallar, skall, om återkallandet
sker senare än två timmar före den för skjutsens inställande bestämda tid,
den skjutsande vara berättigad att af den resande för besvär och tidspillan
erhålla ersättning med 50 öre för hvarje bestäld häst. Är betingad skjuts
instäld vid den resandes hemvist eller annat hemtningsställe, men skjutsen
icke af den resande begagnas, ege den skjutsande att för färden dit åtnjuta
lega i förhållande till våglängden deremellan och skjutsanstalten, från hvilken
skjutsen utgått, dock icke med mindre belopp än 50 öre för hvarje instäld
häst.
§ 40.
Då den resande färdas ridande, ege den skjutsande att, utöfver den
för skjutsen belöpande lega, såsom godtgörelse för hästens återhemtande,
uppbära särskild ersättning, motsvarande hälften af hvad för skjutsen erläggas
bör.
§ 41.
Då skjuts begagnas intill en half mil, betalas såsom för en half mil;
men om skjutsen begagnas utöfver en half mil, skall betalningen beräknas
23
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
efter den verkliga våglängden, dock att hvad som öfverskjuter tiondedels
mil räknas för en tiondedel.
§ 42.
Resande ege icke att fordra skyndsammare fortkomst än efter en och
en half timme på milen. Ar afståndet emellan två skjutsanstalter ovanligt
långt, eller är vägen af svårare beskaffenhet eller af backar i hög grad besvärad,
ankomme på Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att för sådant skjutshåll
bestämma ställe, hvarest den skjutsande må vara berättigad att låta
hästen hvila högst en half timme.
Under färdandet må icke den skjutsande utöfver en fjerdedels timme
emot sitt begifvande uppehållas.
§ 43.
Yarder resande till följd deraf, att honom lemnats oduglig häst, hindrad
att med erhållen skjuts resan fortsätta, skall den skjutsande vara honom
behjelplig att genom beting anskaffa annan häst; och vare den, som vid
skjutsanstalten är ansvarig för skjutsningens behöriga utgörande, skyldig att
godtgöra all den kostnad och den skada, som derigenom den resande-tillskyndas.
Färdas åter den resande på sådant sätt, att häst eller åkdon genom
hans eller hans körsvens förvållande skadas, vare den resande skyldig att
härför utgifva ersättning, hvilken, der ej godvillig öfverenskommelse träffas,
skall af två genom gästgifvarens eller stationsföreståndarens försorg tillkallade
ojäfvige gode män, efter anstäld undersökning, uppskattas och bestämmas.
Innan sålunda bestämd ersättning af den resande erlagts eller säkerhet för
beloppets erläggande blifvit stäld, må skjuts till resans fortsättande honom
icke lemnas; egande den med gode männens beslut missnöjde att genom
målets instämmande till domstol rättelse deri söka.
§ 44.
Resande, som med skjuts ankommer till skjutsanstalt, må icke med
samma skjuts vidare befordras, utan så är, att den resande vid ankomsten
icke genast kan erhålla annan skjuts eller den, af hvilken skjutsen vid anstalten
utgöras skall, samtycker dertill, att resan må med samma skjuts fortsättas.
24
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
§ 45.
Det åligger den resande att, då gästgifvare, stationsföreståndare eller
entreprenör derom tillsäger, innan färden anträdes, erlägga, jemte väntningspenningar,
der sådana böra utgå, den för resan intill det ställe, dit skjutsen
skall utgöras, belöpande lega. Om resande vid skjutsanstalt, derifrån färden
anträdes, åtnjutit herberge eller förplägning, skall godtgörelse härför lemnas
innan afresa får ske.
§ 46.
Resande åligger jemväl att, innan han lemnar skjutsanstalt, hvarest
skjuts tages, uti den dagbok, hvarom i § 50 vidare förmäles, anteckna sitt
namn, titel eller yrke, dagen då resan eger rum, den ort, hvarifrån resan
företages och den, till hvilken resan ställes, äfvensom det antal hästar,
som begagnas, allt i de för hvardera af dessa anteckningar afsedda
kolumner.
Då betingad skjuts annorstädes än vid skjutsanstalt inställes, åligge
det anstaltens föreståndare att sålunda föreskrifna anteckningar verkställa.
Anser resande sig befogad till anförande af klagomål i ett eller annat
hänseende öfver gästgifvares, stationsföreståndares eller den skjutsandes förhållande,
teckne sådant tydligen uti dertill afsedd kolumn i dagboken med
uppgift å de skäl och bevis, som för bestyrkande af klagomålets befogenhet
må förefinnas, äfvensom sitt namn, titel eller yrke samt postadress. Sker
annorlunda, må klagomålet utan afseende lemnas. Resande, som anteckar
obefogadt klagomål, äfventyrar att gälda alla de besvär och kostnader, som
deraf föranledas för den, mot hvilken klagomålet rigtats.
§ 47.
Resande, som med skjuts ankommer till stad, vare berättigad att, der
han så önskar, med skjutsen färdas till annat ställe inom staden än dervarande
skjutsanstalt, utan särskild ersättning derför. Kan ej herberge å
det uppgifna stället erhållas, må den resande icke förvägras att för sökande
af herberge annorstädes skjutsen ytterligare begagna emot särskild ersättning,
beräknad efter femtio öre hästen för hvarje full halftimme, som skjutsen för
detta ändamål tages i anspråk.
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
25
§ 48.
Gästgifvare och stationsföreståndare åligge: att bemöta de resande med
höflighet samt sjelf och genom sine tjenare dem med beredvillighet tillhandagå;
att städse hålla gästrummet och de för resandes herbergerande afsedda
lägenheter i behörigt skick; att tillse, det ej mindre de hästar, som för
resandes fortskaffande inställas, äro till skjutsning duglige, än äfven att de
åkdon, farkoster och seltyg, som skola af resande begagnas, äro i fullt brukbart
skick, samt att i motsatt fall annan duglig skjuts anskaffa och förhållandet
å landet hos vederbörande Kronolänsman samt i stad hos Stadsfiskal
till beifran anmäla; att i dagboken genast anteckna tiden, da aflemnad beställningssedel
ankommit; att vidmakthålla ordning bland de skjutsande,
under det de vid skjutsanstalten sig uppehålla; samt att vaka deröfver, att
resande icke genom de skjutsandes förvållande uppehållas eller att tesande
för skjutsen affordras betalning utöfver hvad i faststäld lega erläggas bör
eller att olägenhet eller förfång på annat sätt resande tillskyndas af de
skjutsande eller andre vid skjul sanstalten sig uppehållande personer.
Atiägsnar sig gästgifvare eller stationsföreståndare, bör han dessförinnan
foga anstalt derom, att hans åligganden vid skjutsanstalten af annan
lämplig person besörjas.
§ 49.
Gästgifvare och stationsföreståndare skola till sitt biträde för badning
af skjuts och de resandes betjenande jemväl i öfric/t hafva en pålitlig, ärlig
och nykter hållkarl, der icke med afseende å de resandes ringare antal
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner ett sådant biträde kunna undvaras.
Är hållkarlen frånvarande eller finnes sådan icke anstäld, skall gåstgifvaren
eller stationsföreståndaren sjelf eller genom annan dertill tjenlig person fullgöra
hållkarlens åliggande.
§ 50.
För handhafvande af kontroll derå, att vid gästgifverihållningens och
skjutsningens besörjande ordentligen tillgår, skall vid skjutsanstalt finnas
dagbok, som före hvarje månads början tillställes gåstgifvaren eller stationsföreståndaren,
i stad genom Magistratens och på landet genom vederbörande
Kronolänsmans försorg.
Dagboken, som bör bestå af erforderligt antal blad, uppdelade i särskilda
kolumner för de anteckningar, som böra deruti införas, skall å första
Bih. till Riksd. Prot. 1878. 4 Samt. 2 Afd. 1 Häft. 4
26
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
sidan [ innehålla uppgift å de särkilda skjutsanstalter, till hvilka skjuts från
anstalten utgöres, våglängden till berörda ställen samt den lega som bör erläggas
för resa till hvartdera af dessa ställen, det antal hästar och farkoster,
som vid skjutsanstalten skall för de resande tillhandahållas, äfvensom, der
skjutsningen af entreprenör besörjes, å de tider, inom hvilka skjuts efter
tillsägelse skall inställas. Rigtigheten af sålunda meddelade uppgifter skall
genom vederbörnnde^polismyndighets underskrift bestyrkas.
§ 51.
Gästgifvare och stationsföreståndare skola vårda dagboken, opåmint
densamma resande för behörig anteckning tillhandahålla, äfvensom sjelfve
deruti verkställa de anteckningar, som det åligger dem att i dagboken införa.
Skulle gästgifvare eller stationsföreståndare vägra att för klagomåls
antecknande dagbok tillhandahålla, ege den resande att klagomålet i dagboken
vid nästa skjutsanstalt införa eller ock hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
skriftligen anmäla.
§ 52.
Inom åtta dagar efter utgången af hvarje månad skall dagboken för
den tilländagångna månaden af gästgifvaren eller stationsföreståndaren, behörigen
undertecknad, aflemnas i stad till Magistraten och å landet till vederbörande
Kronolänsman.
Förekommer i dagbok klagomål, åligger, hvad angår skjutsanstalt i
stad. Magistraten och, hvad angår skjutsanstalt på landet, Kronolänsmannen
i distriktet att ofördröjligen verkställa noggrann undersökning rörande det
öfverklagade förhållandet samt att derefter dagboken jemte undersökningsprotokollet
och vederbörandes förklaring till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
insända. De dagböcker, uti hvilka klagomål icke finnes antecknad!,
skola genast efter emottagande! af vederbörande öfverlemna» för städerna
till Kong]. Maj:ts Befallningshafvande och för landet till kronofogdekontoret
i orten.
§ 53.
Yid skjutsanstalt i stad skall Magistraten hafva tillsyn derå, att gästgifvaren
eller stationsföreståndaren behörigen fullgör de honom i sådan egenskap
åliggande skyldigheter. Å landet skall Kronolänsmannen minst en
gång i hvarje månad besöka de inom hans tjenstgöringsdistrikt varande
skjutsanstalter. Vid dessa besök åligger det Kronolänsmannen att med
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
27
sorgfällighet undersöka, huruvida ordning och skick äro derstädes rådande
samt gästgifvare eller stationsföreståndare behörigen iakttager hvad på honom
ankommer att fullgöra; börande anteckning derom i dagboken göras samt,
om anmärkning förekommer, som linnes påkalla anmälan hos Kongl. Maj.ts
Befallningshafvande, sådan anmälan ofördröjligen aflåtas.
§ 54.
Visar gästgifvare eller stationsföreståndare gång efter annan försum
lighei. vid sina skyldigheters fullgörande, eller förekomma ä gästgifveri eller
skjutsstation vid särskilda tillfällen oordningar åt den art, att gästgifvareu
eller statiousföreståndareu icke kan anses fortfarande ega de lör befattningens
utöfvande erforderliga egenskaper, vare han utom det bötesansvar,
hvartill han i hvarje fall må hafva gjort sig skyldig, underkastad påföljden
att från befattningen skiljas; och må i sådant fall densamma jemte dermed
förenade förmåner till annan person ölverlemnas.
§ 55.
Hvad i denna stadga om Magistrat sägs gälle i Stockholm i tillämpliga
delar för Öfverståthållare-embetet och i stad, der Magistrat ej finnes,
för den stadsstyrelse, som i stället tillsatt är.
§ 56.
Öfverträdelse af hvad gästgifvare eller skjutsstationsförestandare, sa
ock den, som i hans ställe sättes, entreprenör eller skjutsande enligt denna
stadga åligger att iakttaga straffes med böter från och med tern till och med
femtio kronor; egande i Stockholm Öfverståthållare embetet samt i öfriga
städer och å landet Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dessa böter ådöma,
dock att, der brott tillika blifvit begånget eller fråga är om skade-ersättning,
som ej ostridig är, målet i sin helhet skall höra undet domstols pröfning.
Böter, som efter denna stadga ådömas, skola tillfalla kronan samt, det tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas efter allmän strafflag.
§ 57.
Öfver Landstings i laga ordning fattade beslut, hvarigenom bidrag till
skjutsentreprenads åstadkommande blifvit beviljadt, äfvensom Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes godkännande af sådant beslut, må besvär ej anföras.
Ej heller må besvär anföras öfver beslut, hvarigenom Kongl. Majtts Befall
-
28
Sammansätta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
ningshafvande af annat skal, än att för högt entreprenadbidrag fordrats, förklarat
sig ej kunna gjordt entreprenadanbud godkänna. Beträffande åter beslut,
som Kong], Maj:ts Befallninghafvande i öfrigt meddelat, gäller i afseende
a tid och sätt för ändrings sökande, efter hvarje måls beskaffenhet, hvad
särskildt stadgadt är.
§ 58-
Angående resandes befordran med skjuts från Stockholm lände till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som derom nu finnas eller framdeles
kunna varda meddelade.
§ 59-
Om kungs- och kronoskjuts tinnes särskildt stadgadt.
§ 60.
Denna stadga, af hvilken ett exemplar alltid bör finnas i gästrummet
anslaget, skall lända till efterrättelse från början af år 1879, hvarefter och
sedan skjutsentreprenader blifvit i öfverensstämmelse dermed ordnade, all
tillämpning af ej mindre 28 kapitlet Byggninga-balken, än ock de i så väl
Gästgitvareordningen af den 12 December 1734, med undantag af hvad §
i innehåller angående borthuggande af smärre buskar på ömse sidor om
landsväg, som Kongl. Förklaringen den 1 1 December 1766 gifna föreskrifter
skall hvila, der ej sådan tillämpning af de i §§ 3 och 18 omförmälda
förhållanden än vidare påkallas; blifvande alla öfriga tid efter annan meddelade
föreskrifter, som äro stridande emot de i denna stadga gifna bestämmelser,
härmed upphäfde.
Skulle vid någon skjutsanstalt i stad, som till Landsting hör, eller å
landet skjutsningen vara emot visst bidrag af entreprenör öfvertagen för så
lång tid, att densamma i följd deraf ej kan å ny entreprenad upplåtas i
sammanhang med det allmänna ordnande af skjutsentreprenaderna inom
länet, som i denna stadga föreskrifves, ege ej mindre staden för den bevillning,
som derifrån utgår, än äfven vederbörande skjutslag för den å hemmanen
i skjutslaget belöpande bevillning, att under tiden intill den 1 November
det år, men, der entreprenadperiodens början med tillämpning af
29
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
stadgandet i § 10 varder bestämd till den 1 Januari, intill slutet al det år,
då det om skjutsningen afslutade entreprenadkontrakt upphör att vara
gällande, tillgodonjuta befrielse från deltagande i de bidrag till skjutsentreprenader,
som för det län eller särskilda landstingsområde, inom hvilket
skjutsanstalten är belägen, under samma tid böra utgå.
Stockholm den 29 Mars 1878.
På Sammansatta Utskottets vägnar:
ROB. MONTGOMERY CEDERH1ELM.
Reservationer:
af Herr Grefve J. O. Mörner: “Emot det af Utskottet framlagda förslag
får jag hufvudsakligen anmärka:
l:o att genom detsamma den s. k. samfärdseln, för så vidt på skjutsinrättningarne
beror, betydligt försvåras och fördyras.
Man inhemtar redan nu af handlingarne i ärendet, att hög skjutslega
blifvit nästan öfverallt föreslagen. Landstingen komma sannolikt att fortgå
på denna bana, och svårligen torde kunna förväntas att i denna fråga landshöfdingar
och statsråd, för så vidt nemligen ibland desse senare någon
annan än den s. k. civilministern får med ärendet taga befattning, skola
finna sig befogade att göra annat än biträda Landstingens mening. Vidare
finnes att skjuts ej skall kunna erhållas annat än efter i allmänhet långa
väntningstider och endast ett bestämdt antal hästar finnas, så att resande,
som anlända sedan hästantalet utgått, komma att blifva nödsakade att antingen
vänta till nästa dygn eller ock betala ackord, som till sitt belopp
troligen icke kommer att bestämmas af någon billighetskänsla. Och emot
denna sistnämnda väntan hjelper icke ens att anlita den, sedan posten numera
så mycket forslas på jernvägar, dyra utvägen att sända förbud. Denna
kostnad och detta obehag lindras föga genom de välvilliga föreskrifterna
om jernfjädrar och fotsackar, hvilka saker kunna vara af den art att man
30
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o l.
lika gerna vore dem förutan, men i alla händelser torde komma att väsentligt
fördyra skjutslega!!; dock, blifva fjädrarne bra, kunna de vara nyttige.
Lo att landstingen här införas på ett område, som, om 2 § i landstiugsförordningen
skall anses något gälla, ligger utom landstingets befogenhet.
Att efterse skjutsanstalter och dermed ordna är nu ett åliggande för
länsstyrelserna; att bestämma om statsutgifter tillhör Riksdagen och ibland
inom vissa gränser, Regeringen; nu skola Landstingen få i detta hänseende äfven
ingripa, då entreprenadbidragen skola till sina belopp af Landstingen pröfvas,
hvarefter statsbidragen i förhållande dertill utgå. Landshöfdingens pröfning
härvidlag blifver väl äfven i de flesta fäll en nullitet, och skulle någon
landshöfding afslå, torde han icke kunna räkna på medhåll ifrån högre ort.
Dessutom anser jag ganska oklokt att Landstinget tillerkännes ett så stort
inflytande i frågor, som kunna åt så många enskilde bereda ekonomiska
fördelar, och, oafsedt detta, är min öfvertygelse att entreprenadbidragen
komma att i allmänhet uppdrifvas ganska högt och betydligt öfverstiga hvad
komitén förmenat och Utskottet af någon anledning äfven synes vilja tro;
samt 3:o att, om billigt är att tungan af skjutsen lindras för dem, som
nu dragas dermed, så hafva, för åstadkommande af denna lindring, utvägar
anlitats, dem jag ingalunda kan gilla. Ett onus, som det ifrågavarande,
kan man göra till en utlaga för staten och då få alla medborgare, i den
män de skatta, deltaga deri, men att godtyckligt lägga en sådan utgift,
slumpvis bestämd och slumpvis fördelad, på andra samhällsklasser torde icke
kunna gillas. Grundtanken i förslaget måste vara att skjutsen, efter antagandet
af samma förslag, skall vara en angelägenhet för någonting, som
numera kallas “länet såsom kommun “, således en slags kommunalangelägenhet.
Kostnaden bör således bestridas af bidrag inom länet, hvartill
staten lägger en slags nådegåfva, som dock rikligare tillflödar skjutsentreprenörerne
med vänner, om entreprenadafgifterna kunna sättas högt och bevillningen
möjligen, åtminstone för dem, låg. Men för min del bestrider jag
att skjutsen kan vara en inrättning af kommunal natur, utan den måste vara
en allmän samhällets angelägenhet, och är den det, finnes ingen rimlig grund
föi'' den åtgärden att vilja bestrida statsutgifter med bidrag, utkräfda genom
kommunalbeskattning och utan hänseende till rättvisa och likhet olika orter
emellan.
Emot förslagets detaljer kunna anmärkningar göras, men tiden medgifva-
mig icke att uppehålla mig dermed. Jag får i korthet säga att jag
ansett skjutsen, utan all inblandning deri af landstingen, böra ordnas så:
att entreprenader i möjligaste mån inrättas;
att entreprenadbidragens belopp pröfvas af Konungens Befallningshafvande,
med klagorätt i vanlig ordning för vederbörande;
samt att af entrepenadbidragen någon mindre del fått af skjutslaget
31
Sammansätta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
gäldas, men skjutslaget i öfrigt fått åtnjuta den lindring, att afgiften till
Överskjutande belopp blifvit med statsmedel gulden.
På detta sätt ordnadt, komme troligen entreprenadbidragen att blifva
betydligt lägre än hvad till följd af Utskottets förslag kommer att ega rum,
och den skatt, som för att gälda utgiften kan blifva nödig, kommer icke
heller att blifva drygare men bestämdt rättvisare fördelad än de afgifter,
som skulle indrifvas dels till landsting och dels till staten."
af Grefve Mörner, A. E. K.: “Då det af Utskottet tillstyrkta förslag till
“Stadga för Skjuts väsendet" synes mig icke innehålla ett sådant ordnande
af skjutsväsendet som, grundadt på rättvisa och billighet, varit önskvärdt,
har, med hänseende jemväl till de i åtskilliga rall välgrundade anmärkningar,
som under ärendets förberedande behandling blifvit framstälda emot särskilda
bestämmelser, hvilka ändock återfinnas i berörda af Utskottet föreslagna
stadga, jag ansett ifrågavarande förslag böra afslås."
af Herr Asplund: “Bland de onera, som hvila uteslutande på vissa
jordbruksfastigheter, torde knappast något kännas så tungt och obilligt som
skjutsningsbesväret. Man lärer ej heller kunna förneka, att detta besvär
numera är så högeligen ojemnt tryckande icke allenast inom olika delar af
riket, utan äfven inom samma ort, att det skäligen bör ordnas efter andra,
mera billiga och till bördans utjemning ledande grunder, än de nu gällande,
så, att någon lättnad beredes den nu skjutsskyldiga jorden medelst skjutstungans
fördelning på lämpligt sätt jemväl på andra beskattningsföremål.
Oaktadt min upprigtiga önskan att se förevarande "lika vigtiga, som
i samhällsförhållandena djupt ingripande" fråga lyckligen löst, har jag likväl
icke kunnat instämma med Utskottet i tillstyrkande af Kong!. Maj:ts
nådiga förslag i ämnet, äfven med de mera eller mindre väsentliga ändringar
deri, Utskottet hemstält; och jag får derföre nu framlägga de hufvudsakligaste
skälen för min afvikande mening, så godt den i förhållande till
ämnets omfattning knappt tillmätta tiden för aflemnande af en reservation
det medgifver.
Till en början kan jag dervid icke underlåta att i afseende å tidpunkten
för reformens genomförande framställa en betänklighet, som, efter hvad
Kamma,rkollegii och länsstyrelsernas underdåniga utlåtanden i frågan utvisa,
jag redan haft tillfälle att inför Kongl. Maj:t uttala och som delas af Kammarkollegium
och flera bland de nämnda ortmyndigheterna.
Efter den utredning, som förberedande skattejemkningskomitén framlagt
angående våra bevillningsförhållanden, synes det nemligen vara betänkligt,
att aflyfta nu ifrågavarande, likasom öfriga ensamt på vissa jordbruksfastigheter
h vilande onera samt fördela dem på samtliga beskattningsföremål
32
Sammansatta Lag- och Stats-Utskottets Utlåtande N:o 1.
enligt grunderna för deras deltagande i bevillningen, innan sådan ändring
i dessa grunder och sättet för taxeringens verkställande blifvit genomförd,
att jordbruksfastigheternas taxeringsvärden blifva med större
noggrannhet bestämda, samt dessa fastigheters och jordbruksnäringens
deltagande i bevillningen bringats i närmare öfverensstämmelse med
grundsatsen om en jemlik och rättvis beskattning.
Det skäliga omfånget af en reservation medgifver mig ej att
fullständigt utveckla befogenheten af denna betänklighet. Endast
derpå anser jag mig böra fästa uppmärksamhet, att ju mera man
lägger på bevillningen, desto större blifver derefter svårigheten att
genomdrifva en ändring i grunderna derför, desto mera känbart också
det ojemna trycket deraf, och desto större benägenheten hos jordbruksfastigheternas
taxeringsvärden att sjunka. Redan hafva statsmakterna
från jorden aflyftat flere mindre onera och öfverflyttat dem på bevillningen,
med en för vissa samhällsklasser så känbar påföljd, efter
hvad erfarenheten redan gifvit vid handen, att en fortgång på samma
väg, utan nödig ändring i bevillningens grunder, antagligen skall göra
den sista villan värre än den första och framkalla ett nytt missnöje
af måhända lika stor politisk våda, som den, man genom dessa och
andra liknande skattereformer önskar undanrödja.
Emot nu antydda betänklighet rörande tidpunkten för skjutsfrågans
lösning uppställer man förhoppningen, “att jordens mera fullständiga
befriande från densamma nu åliggande skjutsskyldighet skall —
hvad icke får betviflas snarligen inträffa — medverka till frånträdande
af allt anspråk på bibehållande af den särskildt gynnade ställning,
uti hvilken jordbruket med afseende å bevillningsbidragen sig befinner.
“ — Men äfven om man i sitt sinne vore böjd att hysa ett så
oinskränkt förtroende till hvad en oviss framtid kan bära i sitt sköte,
synas dock klokhet och försigtighet mana att i fråga om en skattereform
af den förevarandes stora vigt icke så obetingadt trygga sig
vid ett, sådant förtroende, utan göra reformen i ena hänseendet beroende
af reformen i det andra. Så tyckes man också vilja gå till väga i de
störa skattefrågorna: hvarföre då icke handla i öfverensstämmelse dermed
i de mindre? Dessa tillsammans utgöra ingen obetydlighet, och
deras undanskjutande, i afvaktan på bevillningsgrundernas förändring i
ofvan antydd rigtning, torde böra väsentligen bidraga att framkalla en
nu knappast befintlig benägenhet hos vederbörande att ingå på ett
sådant, fullt berättigadt vilkor för dessa frågors lösning. Sker denna
utan sådant vilkor, så torde det komma att inträffa, att förverkligandet
af den godtrogna förutsättning, hvarunder lösningen skett, sedermera
låter vänta på sig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. SB
Men är en lösning af den förevarande frågan så brådskande, att
man ej bör ifrågasätta ett uppskof, i afbidan på samtidig förändring
af bevillningens grunder, ehuru denna förändring antages snarligen
böra inträffa, så må man åtminstone tillse, att skjutsbestyrets omdaning
åvägabringas, icke med uteslutande hänsyn till de skjutsskyldiges anspråk
och fördelar, utan jemväl i lika grad i öfrige skattdragandes och
det. allmännas intresse, livilket oafvisligen kräfver såsom eu af statens
allvarligaste omsorger, att samfärdseln, utan någons oskäliga betungande,
i möjligaste måtto gynnas och underlättas, samt att kommunikationsväsendet
bringas uti'' ett med tidens fordringar och rörelsens behof
öfverensstämmande skick, ma man då, savidt numera är möjligt, söka
förekomma, att icke frågan löses på ett sätt, som gifver anledning till
välgrundad! klander från det allmännas sida och framkallar ett berättigad!
missnöje särskild! från deras, som skulle, komma att deltaga i
skattebördans utjeiunande. För min del har jag icke kunnat finna
annat, än att det för Riksdagen nu framlagda förslaget, hvilket väsentligen
öfverensstämmer med det af särskild! förordnade komiterade uppojorda
och som jemväl, om också med några smärre jemkningar, allt
för troget följt de af Riksdagen uti skrifvelse den 21 Maj 1875 i ämnet
trams bild a grunder, gifver befogade anledningar till ett så beskaffad!
klander och missnöje, och jag går nu att i möjligaste korthet anföra
det väsentligaste, som grundlagt denna min uppfattning.
Hvad som, vid betraktande af förslagets hufvudgrunder och delresultat,
detsamma, enligt komiterades beräkningar, skulle gifva, genast
faller i ögonen och väcker berättigad förvåning, det är, att- förslaget
hvars syfte väl bort vara att undanrödja den »orättvisa», hvarmed ifrågavarande,
ojemn! fördelade tunga trycker vissa jordbruksfastigheter, samt
utjemna henne på alla beskattningsföremål, i stället skapar en ny
orättvisa genom reformens verkställande pa sådant sätt, att de kostnader,
som komma att härröra af skjutsväsendets nya anordning, icke
blott skulle komma att till största delen drabba öfriga hittills från
denna tunga befriade beskattningsföremål, utan dessutom trycka dessa
så ojemn! inom skilda län, att under det den till utgörande åt länens
andel i entreprenadbidragen erforderliga afgift skulle belöpa sig inom
Göteborgs och Bohus län till 1 öre på bevillningskronan, inom Gotlands
till 2 öre, Kalmar till 3, Blekinge, Hallands och. Elfsborgs till 4,
samt Kronobergs och Malmöhus till 5, samma afgift inom Örebro,
Gefleborgs, Wermlands, Stora Kopparbergs, Western orrlands, Korrbottens
och Westerbottens län komrne att uppgå till resp. 16, 18,23,24,
25, 26 och 28 öre samt inom Jemtlands län uppspringa till det ojemtl''Ji
i it! JUJcsth Vrot 7 87 S. 4 Seoul. 2 A fä. 1 Iluft.
o
opaginerad Kontrollera mot PDF
44
Sammansätta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
förligt höga beloppet af 67 öre på hvarje krona af den enligt II artikeln
utgående bevillning’. Sålunda skulle en person, som erlägger
100 kronor i inkomstbevillning, få i entreprenadbidragen deltaga med
67 kronor, om han vore bosatt i det sistnämnda länet, under det han
sluppe med 1 krona, om han vore bosatt i Göteborgs och Bohus län.
Kan en så beskaffad utjemning af den väsentligen till följd af siu
nuvarande ojemnhet förhatliga skjutstungan vara rättvis och billig?
Kan det vara med rättvisa och billighet förenligt, att samma beskattnings
kategorier inom skilda delar af riket skola så orimligt olika tryckas
af ett besvär, som, efter hvad jag här nedan skall söka visa, rätteligen
maste betraktas såsom en det allmännas angelägenhet? Kan man
med skäl påstå, att det länge eftersträfvade målet på nu föreslaget sätt
vinnes, utan att eu del skattdragande komma att öfver måttan betungas,
i jemförelse med andra? Den opartiske granskaren lärer icke kunna
besvara dessa frågor annorlunda, än nekande.
Och ändå torde det anmärkta missförhållandet antagligen komma
att framstå vida hjerta re i verkligheten, än efter komiterades beräkningar.
Till grund för dessa hafva nemligen komiterade icke lagt de
verkligen utgångna entreprenadbeloppen för år 1875, hvarom de infordrat
och erhållit uppgift; utan, under den minst sagdt tvifvelaktiga
förutsättning, att skjutslegans föreslagna förhöjning, olika för skilda
län eller delar af län, skulle i samma mån nedtrycka entreprenadbidragen,
upptagit dessa för de nämnda nordligare länen till så orimligt
nedsatta belopp, jemförda med 1875 års, att till exempel för Gefleborgs,
Westernorrlands och Jemtlands län, inom hvilka man tänkt sig skjutslega.
förhöjd ända till 2 kronor 50 öre, entreprenadbeloppen beräknas
till resp. 54,100, 77,400 och 58,200 kronor i stället för resp. 131,100,
161,400 och 108,100, under det bidra gen inom de nämnda sydligare
länen icke. upptagits till relativt så låga siffror. Nu torde emellertid
icke med ringaste tillförlitlighet eller ens sannolikhet kunna antagas, att
en delvis förhöjd skjutslega, framförallt der den sättes till så orimligt
högt belopp som 2 kronor å 2: 50, skulle, med den föreslagna anordningen
af skjutsväsendet, nedtrycka entreprenadbidragen under hvad
de utgjorde år 1875. Snarare är att be lura, att de skola fa en afgjord
benägenhet att stiga. Det ligger nemligen i sakens natur, hvad också
af erfarenhet bekräftas, att ju högre skjutslegan sättes, ju mera den
närmar sig skjutsprestationens värde inom orten, desto mindre kommer
den allmänna skjutsinrättningen att anlitas, i det man söker inskränka
sina resor till de allra nödvändigaste och för dem, så vidt ske kan, använda
egna hästar eller betingsskjuts, h vilket verkar afskräckande på entreprenadspekulanten
och höjer hans anspråk. På sätt flere länsstyrelser an
-
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 35
märkt och komiterades tabeller (pag. 82) jemväl utmärka, har erfarenheten
också visat, att den ganska betydande förhöjning i skjutslegan, som
tid efter annan egt rum, och senast år 1874 med icke mindre än 33
procent af den då gällande, ingalunda verkat någon minskning i entreprenadbidragen,
utan hafva dessa alltjemt stegrats. Har detta varit förhållandet,
medan de nu skjutsskyldige, som egentligen äro de, hvilka
kunna täfla om entreprenaden, ännu hade ett uteslutande och omedelbart
intresse'' att nedtrycka bidragen, så torde det långt mera blifva
förhållandet, när, såsom nu föreslås, de hittills skjutsskyldige, hvilka,
enligt komiterades uppfattning, borde få anses alldeles oförhindrade att
förena sig om entreprenadens öfvertagande, i allmänhet komme att i
entreprenadbidragen deltaga med så ringa anpart, att bidragens stegring,
som till ojemförligt största delen skulle drabba andra beskattningsföremål
och staten, men medföra en ökad inkomst för entreprenörerne,
skulle, i de säkert oftast inträffande fall, att skjutslagen öfvertoge
entreprenaden, kunna för dessa rent af blifva eftersträfvansvärd
intill den grad, der verklig farhåga för vederbörande landstings eller
länsstyrelses afslag syntes böra inträda.
Redan om man lägger 1875 års entreprenadbidrag till grund för
beräkningen, visar sig missförhållandet mellan de ofvannämnda sydligare
och nordligare länens deltagande i skjuts väsendets ordnande i
allmänhet ändå betydligare, än med de af komité rade beräknade entreprenadbelopp.
Det gestaltar sig nemligen i ena och andra fallet sålunda
:
efter de af komiterade beräk- Efter 1875 '' års entreprenade
entreprenadbelopp. nadbelopp.
Göteborgs- och Bohus län .
. 1
öre
på bevilln.
kr
. 1
öre
på bevilln.
kr
Gotlands ................................
2
»
»
»
2
»
»
»
Kalmar...................................
3
»
»
»
4
»
»
»
Elfsborgs............................
4
»
»
»
4
»
»
»
Blekinge ..............................
4
»
»
»
5
»
»
»
Hallands ..............................
4
»
»
»
6
»
»
»
Kronobergs ...........................
5
»
»
»
5
»
»
»
Malmöhus ..........................
5
»
»
8
»
»
»
Gefleborgs .............................
18
»
»
»
33
»
»
»
Wermlands .........................
23
i»
»
30
»
»
»
Kopparbergs .......................
24
»
»
»
31
»
»
»
Westernorrlands .................
25
»
»
»
43
»
»
»
Norrbottens ...........................
26
»
»
»
36
»
»
»
Westerbottens .....................
28
»
»
»
53
»
»
»
Jemtlands ...........................
. 67
»
))
»118
»
»
»
36
Summamatta Stats- o»h Lag^r Utskottets Utlåtande ,Y:o 1.
Äfven beträffande grunderna för fördelningen inom länen, är
förslaget långt ifrån tillfredsställande, såsom jemförelsevis allt förgynsamt
för jordbruksfastigheternas egare och innehafvare, hvilka enligt
nu gällande bestämmelser ej erlägga någon bevillning för inkomst af
sin näring, just äro de, som komma att hafva ett afgörande inflytande
på kostnaderna för det nya skjutsväsendet och dessutom, lyckligare,
än öfrige skattdragande på landet, äro i tillfälle att, utan anlitande af
en dyrlegd skjuts, fortskaffa sig med egna hästar och tillika draga
vinst af deras utlegande, under det arbetaren, kapitalisten, näringsidkaren
och tjenstemannen skulle enligt komiterades förslag icke blott
få för sina resor betala en inom vissa län orimligt förhöjd skjutslega,
utan äfven bidraga i jemförelsevis långt högre grad, än de förre, till
entreprenadbeloppens gäldande. Efter hvad en länsstyrelse anmärkt,
»skulle, åtminstone inom Norrland, flertalet af hemmansegare och alla
välbergade torpare komma att till samfärdselns befrämjande bidraga
mindre, än hvarje dagsverkskarl, hvars sammanräknade, men på året
tärda dagspenning i allmänhet bestiger sig till 4 å 500 kronor.» Ett
annat slående exempel på delningsgrundernas orimlighet är, att den
lilla staden Östersund finge till länets skjutsväsen bidraga med 5,159
kronor, under det hela länets samtliga jordbruksfastigheter dertill endast
skulle utgifva 8,842 kronor.
Komiterade sjelfva erkänna också (pag. 157), att jordbruksfastigheterna,
särdeles inom Kopparbergs och de norrländska länen, skulle
komma att, i förhållande till andra beskattningsföremål på landet, intaga
en nog mycket gynnad ställning, på sätt tabellen å sidan 158
angifver, men de hafva ej ansett sig böra för dessa fastigheter ifrågasätta
något större deltagande i entreprenadbidragen, än förslaget innehåller,
enär bland jordbruksfastigheterna komme att ingå den från
skjutsskyldighet fria jorden och dessutom antagligt vore, att vid förestående
omarbetning af nu gällande bevillningsförordning den erkända
obilligheten skulle afhjelpas. — Om vanskligheten af förhoppningarne
i sistnämnda hänseende är ofvan taladt. Utan att nu inlåta mig på
den grannlaga frågan, om statens förmenta rätt att, utan aflösning,
ålägga den privilegierade jorden att medelst penningbidrag deltaga i
ett skjutsningsbestyr, hvarifrån den är genom faststälda privilegier
befriad, vill jag blott anmärka, att dess likställighet med annan jordbruksfastighet,
som förslaget åsyftat, om den äfven kunde anses rigtig,
i verkligheten icke kommer att ega rum, utan att den privilegierade
jorden torde komma att drabbas afen orättvis beskattning i jemförelse med
den onererade. Den förra är nemligen enligt gällande föreskrifter, med
afseende å sin frihet från åtskilliga onera, högre taxerad, än annan
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammanfatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o l.
ord bni k sfastighet, ett förhållande som, äfven om
ifrågavarande förslag
antages, utan tvifvel kommer
att fortfara åtminstone så länge någon
* rl r. 11 11 v '' 11 (1 om i1 r; i d <1 i orden hn£re da i
af dessa friheter qvarstår; och den privilegierade jorden finge da
samma mån taga större andel i entreprenadbidragen, an annan jordbruksfastighet.
Om man nu, på skäl, som anföras i statsrådsprotokollet
foa»- 42), ej ansett lämpligt att utjemna denna orättvisa genom nedsättning
af de'' privilegierade fastigheternas föreslagna deltagande i entreprenadbidragen,
hade man åtminstone bort undanrödja missförhållandet
igenom att i stället låta de skjutsskyldiga fastigheterna deraf vidkännas
större anpart, än komiterade föreslagit: en lika befogad, som lätt funnen
^ Emot förslagets hufvudgrunder har jag vidare att anmärka, att
den pröfningsrätt i afseende å entreprenadbidragens belopp, som lägges
i landstingets hand, synes mig lika olämplig, som i politiskt hänseende
betänklig. Med afseende a landstingens sammansättning, kan man,
på sätt här nedan vidare visas, ej vänta sig nödig oväld vid pröfmngen
af en fråga, hvarpå beror, huruvida de skjutsskyldiga hemmanen,
hvilkas egare i de allra flesta landsting utgöra det vida öfvervägande
antalet, skola komma att, utan bidrag och mot nedsatt lega, in natura
utgöra sin skjutsskyldighet eller icke. Landstinget erhåller ock genom
ifrågavarande pröfningsrätt ett inflytande på statsutgifternas bestämmande,
som icke synes vara önskvärd! Den vidgade betydelse i
fraansielt hänseende,* landstinget sålunda jemväl Ange, skulle också
kunna inverka på dess sammansättning, till fara för en sund utveckling
af dess politiska inflytande. , ..
På grund deraf, att regleringen af skjutsväsendet ansetts bora
ske under medverkan af landstingen och att ofvan berörda pröfningsrätt
åt dem uppdragits, har man sammankopplat de till iands inget
hörande städers skjutsväsen med landsbygdens. Härigenom komma
dessa städer att onödigtvis ställas i ett beroende af landstinget, som
synes vara egnadt att
framkalla stridigheter
mellan städernas och
ÖVJLLOD vaxa " O , i
landsbygdens intressen, hvilket i mera än ett hänseende vore att beklaga.
* Att landstinget, hvarest städernas representanter utgöra ett
försvinnande fätal, erhåller rätt att,
prutning
medelst utslag eller oskälig ned
„ af ett för stad afgifvet entreprenad anbud, utan appel döma
staden att in natura verkställa sin skjutsning, torde få"anses så mycket
mindre välbetänkt, som frågan om skjutsväsendets ordnande, ettei
hvad obestridligt torde vara, alldeles icke är någon landstingsfraga.
Redan i afseende å sådana frågor / uttalar landstingsförordnmgen en
grundsats om särskiljande af dem, som ensamt röra stad och ensamt
landsbygd. Så mycket mera hade denna grundsats bort göras gällande
38
Sammansätta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
afseende å skjuts
-
i den förevarande, så att nu nämnda städer blifvit
väsendet skilda från landsbygden.
Af samma formella skäl, med åberopande hvaraf man fastkedjat
de små städerna vid landsbygden, liar man deremot funnit följdrigtigt
vara att lemna de större, till landsting ej hörande städerna frihet att
hvar för sig sjelfva ordna sitt. skjutsväsen, utan sammanblandning med
landets. Följden häraf blir, att ehuru dessa städer, långt mera än de
förstnämnda, komma att inverka pa. entreprenadkostnadernas stegring
inom vida kretsar al kringliggande landsbygd, de likväl icke skola 1
dessa kostnaders gäldande omedelbarligen deltaga. Dessa städer blifva
sålunda oskäligt gynnade framför allt i jemförelse med de mindre.
Med en bevillning, som, Stockholms inberäknad, sammanlagd uppgår
till nära af hela rikets, komma de antagligen blott att i regel underhålla
en skjutsstation hvar, och skulle ändå ytterligare gynnas medelst
erhållande af statsbidrag, motsvarande halfva entreprenadkostnaden.
Detta är orimligt, om också följdrigtigt, och bevisar således, att de
giunder, hvaraf den orimliga följden härrör, måste vara origtiga.
Icke blott nyss berörda, utan jemväl de strax! der förut vidrörda
<h g enthgheter och framför allt den nya skjutstungans oerhördt o jemna,
tryck på de skilda länen härröra samt och synnerligen från den för
reformen tagna utgångspunkt, att skjutsväsendet skall ordnas särskild!
för hvarje län eller landstingsområde, hvilkot innebär, att staten må
besluta, men hvart län eller landstingsområde för sig skall, allenast
med. ett större eller mindre bidrag af staten, genomföra den icke obetydliga
skattereform, som afser att från den skjutsskyldiga jorden afvita
den nu varande skjutstungan. Det torde derföre vara nödig*t att
undersöka, huru vida denna utgångspunkt är rigtig och befogad.’* ffW?
Så vidt jag . vet, har skjuts väsendet aldrig enligt lag varit en
länsangelägenhet lika litet som det är det för närvarande eller ens
enligt förslaget är afsedt att sa. blifva, enär i sådant fall dess ordnande
skulle helt och hållet öfverlemnats åt hvarje läns landsting. Enlig!
min uppfattning måste skjutsväsendets ordnande obestridligen betraktas
såsom en statsangelägenhet. Detta förnekas icke heller hvarken i Riksdagens
ofvanberörda skrifvelse, komiterades betänkande eller de i statsrådsprotokollet
anförda motiv till Kong!. Maj:ts proposition. År nu
denna uppfattning rigtig, så skulle deraf rätteligen följa, att statsverket
borde vidkännas alla de utgifter, hvilka kunde föranledas af skjutsvasendets
ordnande medelst entreprenad, i ändamål att bereda ändring
i eller upphörande af den pa jorden nu h vilande skjutsskyldigheten.
g"n c‘°tta anser man ännu icke vara rådligt, enär, såsom det heter i
Riksdagens aberopade skrifvelse, saken möjligen derigenom skulle på
39
Sammansatta Stats- oek Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.
en eller annan ort komma att icke omfattas med det intresse, hvari
man skulle ha (Va att söka en motvigt mot entreprenadbeloppens obilliga
stegrande. Deremot har man uti ett deltagande deri från länets
eller landstingets sida trott sig finna ett särdeles tjenlig! medel att
åstadkomma ett sådant intresse och en sådan motvigt. Denna förhoppning
är således enda och rätta anledningen dertill, att entreprenadbidragen
skola utgöras af hvarje landsting för sig gemensamt med
staten, eller med andra ord, att skjuts väsendet bör ordnas länsvis med
biträde af staten.
1 likhet med åtskilliga af länsstyrelserna anser jag emellertid ieke
antagligt, att den förhoppning, man i berörda hänseende sålunda hyser,
skall komma att förverkligas. Huru stora de ifrågavarande länsbidragen
än kunna, särdeles inom vissa län, blifva, komma de likväl, enligt
de i förslaget uppstå!da fördelningsgrunder, att, på sätt redan är
anmärkt, till jemförelsevis så ringa belopp träffa jordbruksfastigheterna,
hvilkas innehafvare äro de enda, som kunna täfla om entreprenaden,
att det ingalunda är troligt, att någon bland dem kunde finna sin uträkning
vid att, till minskning i länsbidragen, åtaga sig risken och obehaget
af entreprenadens öfvertagande och i sådant syfte genom täflan
med öfrige likstälda intressenter söka nedtrycka anspråken. Ännu
mindre kan man tänka sig, att landstinget skulle kunna eller vilja på
sådant sätt inverka på länsbidragens nedsättning. Landstingets inflytande
härutinnan måste uteslutande ligga i rättigheten att förkasta
eller nedpruta ett anbud. Men härtill torde landstinget, hvarest jordbruksintressets
och de skjutsskyldiga hemmanens målsmän i allmänhet
utgöra det öfvervägande antalet, knappast fä antagas ega någon synnerlig
benägenhet, så vidt landsbygden angår, då, å ena sidan, följden af
anbudets nedsättande skulle blifva, att skjutsningsbesväret kunde komma
att in natura drabba vederbörande skjutslag, under det, å andra sidan,
entreprenadkostnadens förhöjning komme att endast till högst ringa
del drabba de skjutsskyldiga hemmanen, men till allra största delen
öfriga beskattningsföremål och staten. Der åter de sistnämnda föremålens
målsmän undantagsvis utgjorde landstingets flertal, skulle deremot
kunna tänkas inträffa, att landstinget, genom att bestämma bidraget
allt för lågt, kunde vid den skjutsskyldiga jorden till större eller
mindre del fortfarande qvarhålla skjuts tungan. Det inflytande på frågan,
som landstingen sålunda förmenas ega, lärer följaktligen antingen och
i de flesta fall ej med säkerhet kunna antagas blifva verksamt i den
förutsatta rigtningen eller ock undantagsvis kunna i större eller mindre
mån motverka reformens syfte. Landstingens befattning med frågan,
likasom länens deltagande i entreprenadbidragen synes alltså i
40
Sammansatta Stats- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 1.
alla händelser ej få anses innebära någon lyckligt funnen utväg till
frågans lösning.
Vida lämpligare och mera. egnadt att inom orterna framkalla det
intresse, hvari man söker en motvigt mot entreprenadbidragens öfverdrifna
stegring, synes mig då vara -— såsom ett öfvergå ngsförsla g intill
dess man vågar taga steget fullt ut till skjutsväsendets öfvertagandc
helt och hållet af staten — att, sedan alla enligt lag skjutsskyldiga
hemman och således jemväl de hvilka hittills, på grund af läge eller
andra förhållanden, icke varit till effektiv skjutsning indelade, blifvit
omreglerade till större distrikt, dessa nybildade skjutslag åläggas deltaga
med viss mindre andel — t. ex. en femtedel — i gäldande af
entreprenadbidragen och återstoden deraf utgöres af staten. Emot detta
förslag kan väl anmärkas, att skjuts!agen inom skilda, orter sålunda,
skulle i någon mån drabbas af den ojemnhet, jag tadlat såsom ett af
det föreliggande förslagets hufvudfel. Detta kan ej bestridas; men å
andra sidan torde kunna invändas, att det synes vara mera skäl, att
en ojemnhet träffar de nu skjutsskyldige, som efter detta, förslag i allt
fall få en betydlig lindring i sin skjutsbörda, än att öfrige, hittills från
skjutstungan befriade, skulle på en gång drabbas af den för dem långt
känbarare ojemnhet, som det föreliggande förslaget medför. Det nu
antydda sättet att ordna saken skulle dessutom innebära flera afsevärda
företräden. Derigenom komme nemligen all fråga om länens deltagande
och landstingens deraf föranledda pröfningsrätt äfvensom privilegiifrågan
att förfalla. Det, borde i stället öfverlemnas åt hvarje skjutsslags
flertal att efter nu gällande röstgrund utöfva en sådan pröfningsrätt,
hvarefter, i afseende å de anbud, som dervid godkändes, länsstyrelsen,
såsom det allmännas målsman, borde ega rätt till den pröfning,
förslaget tillägger denna myndighet. Man hade sålunda, såsom korrektiv
mot öfverdrifna entreprenadbidrag, icke blott uppställ, ett mera verksamt
intresse utan tillika bibehållit den motvigt, som läge i länsstyrelsens
veto och deraf följande skyldighet, för vederbörande skjutslag att
fullgöra sin skjutsskyldighet in natura. Helt visst, skulle länsstyrelsen
lättare kunna använda detta veto direkt mot skjutslaget, än sedan landstinget
godkänt ett anbud, som länsstyrelsen ansåge för högt; och då
dess beslut, kunde öfverklagas, läge häri ingen fara för skjutslagen.
Vidare blefve de mindre städerna genom nu ifrågasatta förslag skilda
från landsbygden och finge utgöra skjutslag hvar för sig. Då statens
bidrag väl i allmänhet komme att, läggas på allmänna bevillningen,
finge också de större städerna, såsom skäligt vore, med sin bevillning
mera verksamt bidraga till skjutsväsendet, än efter komiterades förslag.
Med ett ord: utgifterna för den ganska betydliga lättnad i skjutstungan,
41
Sammansatta Stats- och Lag-Utskottets Utlåtande JS :o 1.
som bereddes den onererade jorden, komme att enligt nu framstälda
förslag’ vida jemnare fördelas, och farhågan för reformens geno mföi ande,
innan grunderna för bevillningen ändrats, att väsentligen förminskas.
Åtskilligt vore väl att erinra emot de detaljbestämmelser i Kongl.
Magts förslag, hvilka äro af beskaffenhet att uteslutande tillhöra Kongl.
Makts ekonomiska lagstiftningsrätt och genom en lämpligare uppställning
af -stadgan ej behöft dragas under Riksdagens pröfning; men det
omfång hvartill denna reservation mot min önskan redan vuxit, nödgar
mig att här inskränka mig till den allmänna anmärkning, att dessa
bestämmelser i flera hänseenden ingalunda synas vara egnade att bringa
vårt skjutsväsen i ett med tidens fordringar och rörelsens behof öfverensstämmande
skick. “
Bill. till Liksd. Prot. 1878. 4 Sami. 2 Afä. 1 Häft.
6
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.