Sök i Ratio Lex

Stats - Utskottets Utlåtande. N:o 63

77 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 69 av 77 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1878:63, Stats - Utskottets Utlåtande. N:o 63

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats - Utskottets Utlåtande. N:o 63.

1

N:o 63.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1878, kl. 7 e. m.

Utlutande, med anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga

‘proposition angående beviljande aj låneunderstöd för fullbordande

af Bergslagernas jernvägsaktiebolags järnvägsanläggning

än ock räckta motioner angående dels inköp

af Hallsberg—Motala—Mjölig jernväg, dels underdånig

anhållan om förordnande af en komité med uppdrag alt

utreda, huruvida det må vara för staten fördelaktigt att

förvärfva de med staty ernbanesyslemet i förbindelse stående

enskilda jern vägar, dels ock. anvisande af 30 millioner

kronor till inköp af enskilda jernväg ar.

(R. A.)

I den till Ståts-Utskottet- remitterade nådiga propositionen N:o 8 har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja ett låneunderstöd åt Bergslagernas

jern vägsaktiebolag. Till stöd för detta förslag innehåller den nådiga

propositionen hufvudsakligen följande framställning och utredning af

förhållandena.

Kongl. Maj:t beviljade den 26 September 1871 åtskilliga personer

rättighet att, i förening med andra in- eller utländske män, anlägga följande

jernvägslinier med 4,83 fots spårvidd, nemligen:

1) från staden Falun till Ludvika station å Vessman—Barkens

jernväg;

Bih. till Riksd. Prof.. 1878. i Sami. 1 Afd. 37 Höft,

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 .S/n/s- Utskottet* Inlåtande N:o 6 cl.

2) från Ludvika eller annan tjenlig punkt å Frövi—Ludvika-banan

till Kils station å nordvestra stambanan;

:’>) från Kil vester om Venern till Gföteborg;

4) från lämplig punkt å nyssberörda andra jernvägslinie till den under

byggnad varande Nora—Karlskoga-jernvägen; och

r>) från Dalelfvens fall vid Domnarfvet till sjön Insjön i Dalarne.

Sedan de genom berörda nådiga resolution beviljade förmåner derefter

öfverlåtits å ett aktiebolag, faststälde Kongl. Maj:t under den 26 Januari

1872 ordning för detta bolag, under benämning Bergslagernas jernvägsaktiebolag.

Enligt denna bolagsordning skulle bolagets aktiekapital utgöra

minst 4,000,000 kronor och högst 18,000,000 kronor, fördeladt i aktier å

200 kronor. Aktierna skulle indelas i två serier, betecknade med serien A

och serien B, af h vil ka serien B innefattade högst dubbelt så många aktier

som serien A. Hvarje aktie representerade lika stor andel i bolagets egendom,

men skulle aktierna af serien B ega det företräde, att för dem garanterades

utdelning af bolagets tillgångar till fem procent årligen under de

första åtta åren från aktiebrefvets datum. Utöfver aktiekapitalet och statslånet

egde bolaget, medelst utfärdande af obligationer, upptaga lån, motsvarande

högst tre gånger bolagets inbetalda aktiekapital.

På grund af detta bolags i sammanhang med sökt fastställelse å plan

för hanclelen Ludvika— Kil gjorda anmälan, att bolaget vore ur stånd att,

utan undfående af försträckning från staten, utföra ifrågavarande jernvägsanläggning,

anvisade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den l November 1872

för anläggning af jernvägen från Ludvika till Kil åt bolaget ett försträckningsbelopp

af 5,000,000 kronor att utgå af det utaf 1871 års Riksdag anvisade

anslag å 10,000,000 kronor.

För beredande af erforderliga medel utöfver nyssberörda statslån till

utförande af ofvannäranda jernbanor, beräknade att erfordra en kostnad af

något mer än 46 V2 millioner kronor eller, med tillägg af räntor under arbetstiden

och kapitalrabatt å obligationslån 8V2 millioner kronor, ett sammanlagdt

belopp af 55 millioner kronor, hade bolaget, som genom aktieteckning

sammanbragt ett belopp af 14,181,000 kronor, deraf tecknats för

5,431,800 kronor aktier af serien A och för 8,749,200 kronor aktier af

serien B, upplagt ett obligationslån å 36,000,000 kronor, af hvilket lån ett

konsortium af in- och utländska banker och bankirer, enligt afslutadt kontrakt,

öfvertagit obligationer till ett belopp af 29,000,000 kronor efter en

kurs af 90 procent, hvaremot bolaget sjelft tillsvidare reserverat obligationer

å 7,000,000 kronor, för hvilket belopp deltagare vid kontraktets afslutandc

icke kunde vinnas. Uti sagda kontrakt förband sig bolaget att för dess

ofvannämnda jernvägsföretag ej upptaga något ytterligare obligationslån eller

ikläda bolaget annan med ett sådant lån jemförlig förbindelse, utan att der
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63.

o

O

vid ovilkorlig förmånsrätt till betalning ur bolagets tillgångar blefve tillförsäkrad

obligationerna för det genom kontraktet afslutade lån, och att i

intet fall utfärda obligationer eller förskrifningar för något nytt lån, innan

jernvägslinien Falun—Göteborg vore färdig, hvarjemte tiden för slutliqvid

af den utaf förenämnde lånekonsortium öfvertagna del af obligationslånet

utsattes till den 13 Augusti 1879, med rättighet för långifvarne att förkorta

densamma. Af denna rättighet hade de jemväl begagnat sig; och

hade Styrelsen, då det varit af vigt för bolaget att så skyndsamt som möjligt

bedrifva arbetet å jernvägen, med långifvarne träffat aftal om förskottslån,

beräknade att godtgöras genom motsvarande afkortningar å de i lånekontraktet

utfästa inbetalningar. Genom ett sådant ordnande af bolagets

finansiella angelägenheter hade arbetet kunnat med kraft bedrifvas utefter

hela jernvägslinien och sedermera alltjemt lyckligt fortgått, så att delar af

banan kunnat, långt förr än i koncessionen föreskrifvits, öppnas för trafik.

Sålunda hade bandelen Ludvika—-Kil, hvilken först den 31 December 1879

skolat vara färdig, redan den 1 Januari 1877 kunnat för trafik öppnas, och

bandelen Göteborg—Trollhättan, hvilken först med 1882 års utgång bort

vara färdigbygd och afsynad, kunnat redan den 31 Maj 1877 för trafik

upplåtas.

Ehuru arbetena blifvit verkstälda på ett så varaktigt och ändamålsenligt

sätt, att desamma vid derå verkstälda besigtningar vunnit berömmande

vitsord, hade likväl icke kostnadsförslaget i sin helhet öfverskridits.

Ofvan antydda förhållanden, i förening med de oundgängligt höga räntor,

som bolaget måst vidkännas å de för arbetets påskyndande erforderliga lån,

de der upptagits under tider, då räntefoten oafbrutet varit i stigande, hade

dock förorsakat att bolaget saknat tillgångar att utföra banan från Domnarfvet

till Insjön.

Då den inom landet allt knappare tillgången på ledigt kapital för bolaget

omöjliggjort placeringen af återstående beloppet utaf bolagets förenämnda

obligationslån, hade styrelsen för Bergslagernas jern vägsaktiebolag,

som icke funnit någon annan utväg att kunna genomföra företaget, uti en

till Kongl. Maj:t den 31 December nästlidna år ingifven skrift, med omförmälande

af här ofvan upptagna förhållanden, i underdånighet anhållit om

Kongl. Maj:ts medverkan för undfående af låneunderstöd af allmänna medel;

till stöd för hvilken framställning, bland annat, andragits, att styrelsen, hvilken

för fullbordande af jernvägen mellan Falun och Göteborg vore begränsad

inom de tillgångar, dess återstående osålda obligationer innebure, saknade

utväg att genom egen åtgärd och omtänksamhet bereda försäljning af

dessa obligationer, hvilken dock vore nödvändig för uppnående af bolagets

hufvudändamål att åstadkomma en jern vägsförbindelse mellan Falun och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottats Utlåtande N:o 63

Vesterhafvet; att, enär för fullbordande af den under arbete varande jernvägslinien

mellan Trollhättan och nordvestra stambanan

erfordrades ................................................................. kronor 7,264,150: —

samt till förräntande och afbetalning till och med Juli månad

1879 a den bolaget al staten beviljade försträckning

åtgin8''e .................................................................................... 180,000: —

eller tillsammans .... ................................................... kronor 7.1 1 1.1—

men bolaget härtill icke egde flere tillgångar utöfver de osålda

obligationerna än dels återstående inbetalningar å aktier

af serien B..................................... kronor 450,000: —

och dels obetald t belopp af den redan försålda

delen af bolagets obligationslån, sedan afdrag

skett för ränta och amortering å

obligationslånet under åren 1878 och

9 ............................................... kronor 1,100,000: —

eller tillhopa....................................................................... kronor 1,550,000: —

bolagets behof af medel utgjorde................................... kronor 5 894 150: —

eller med tillägg för oförutsedda utgifter.................... 184*000: _

ett belopp af....................................................................... kronor 6,078,240: —

hvilket belopp skulle kunna vinnas, om, sedan af bolagets osålda obligationer,

å sammanräknade 7,000,000 kronor, åtskilliga blifvit utlottade,''de

återstående obligationerna å 6,753,600 kronor blefve realiserade till en kurs

af 90 pi ocent, att, enär beträffande jernvägsföretag af allmän nytta för större

landsträckoi, hvlika företag- af enskilde utfördes, den åsigt gjort sig gillande,

att desamma borde _ af staten med lån i visst förhållande til! anläggningskostnaden

understödjas för beredande af den allmänna fördel, som dylika

landsträckors förkofran innebure, samma åsigt torde finnas värd att tillämpas

lika läl i ett fall, som det förevarande, då enskilde personer på egen

hand börjat ett jernvägsföretag, men, sedan de för dess fullbordan uttömt

alla dem till buds stående tillgångar, påkallade statens bistånd, som i de

hittills vanliga fallen, att enskilde försäkrade sig om statens bidrag och först

derefter påbörjade företaget; att det lånebidrag, som till ifrågavarande jernvägsföretag

först ifrågasatts samt redan beviljats och åtnjutits, afsåge endast

en mindre del af företaget, eller byggande af sträckningen mellan Ludvika

och Kil, att det statsunderstöd, som nu af bolagsstyrelsen söktes, och det,

som förut erhållits, utgjorde tillsammans, i förhållande till jernvägeus längd

och byggnadskostnad, betydligt mindre, än hvad som beviljats för understödjande

af andra enskilda banor; att bolagets ifrågavarande företag åsyftade

astadkommande af eu fullständig stambana af mångdubbelt större sträckning

ån de enskilda lokalbanor egde, h vilkas tillkomst främjats genom stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Stats-Utskottets Utlåtande Nso 63.

Understöd; att, jemte det banan icke torde vara utan betydelse i strategiskt

afseende, densamma måste anses bereda väsentliga allmänna fördelar så väl

genom sitt lifvande inflytande på flere landskaps ekonomiska utveckling, som

ock derigenom att den förmedlade en ny, lifligt önskad samfärdsel med

Norge; samt att arbetet å ifrågavarande bana bliivit och blefve utförd t så, att

det, hvad anginge varaktighet och aktgifvande å trafikens kraf och banans

beskaffenhet, vore fullt jemförligt med det å statens stambanor verkstälda

arbete.

På grund af hvad bolagsstyrelsen sålunda anfört, har styrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, för inköp för statsverkets

räkning af bolagets ännu osålda obligationer å tillsammans 6,753,600 kronor

efter en kurs af 90 procent, ett belopp af 6,078,240 kronor måtte anvisas,

eller, om detta förslag icke vunne nådigt bifall, ett låneunderstöd å

6,078,240 kronor bolaget beviljas att, emot årlig ränta, ej öfverstigande b1/‘i

procent och säkerhet af merberörda obligationer, återgäldas i den mån de

såsom säkerhet stälda obligationerna blefve utlottade eller kunde efter en kurs

af 90 procent försäljas.

Etter ofvanstående redogörelse för bolagsstyrelsens hos Kongl. Maj:t

gjorda underdåniga framställning, anföres i den nådiga propositionen, att, då

Riksdagen med anledning af derom hos densamma framstälda förslag, år

1876 beslutade att med lån understödja nya, ännu icke påbörjade, enskilda

jern vägsanläggningar och dervid till Kongl. Maj:ts disposition stälde ett

extra anslag af tio millioner kronor, att med två millioner kronor årligen

utgå under fem år från och med år 1877, var det utan tvifvel Riksdagens

afsigt att åtminstone icke förr än dessa år gått till ända, något vidare anslag

skulle för samma ändamål vara att utdelas, och Kongl. Maj:t hade icke

heller varit och vore fortfarande icke sinnad, att, med afvikande från denna

Riksdagens åsigt, för nya enskilda jern vägar påkalla något Riksdagens understöd,

detta desto mindre, som under de senast förflutna fem åren det enskilda

jernbanenätet blifvit tillökadt med mer än 250 mil, och sålunda för

dessa anläggningar redan tagits i anspråk en måhända väl stor del af de

kapital, hvaraf industrien i allmänhet för dess utveckling och fortgående uppblomstring

gjordes behof. Men den framställning, som af styrelsen för

Bergslagernas jernväg,saktiobolng nu blifvit gjord, vore af en icke oväsentiigen

olika beskaffenhet. Det gälde nemligen här icke att inleda byggandet

af en ny jernvägssträckning, utan att möjliggöra fullbordandet af det mest

storartade företag af detta slag, som i Sverige varit af enskilde icke allenast

till utförande föreslaget, utan äfven till större delen utförd t och med h vil ket

något i betydelse jemförligt icke snarligen kunde blifva å bane bragt.

Af den tiil en längd af omkring 45 mil beräknade jernväg, som hade

till ändamål att sammanbinda den främsta staden i provinsen Dalarne med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63.

Sveriges mest betydande handelsstad vid v-estkusten och att gemensamt med

Gefle—Dala jernväg- öppna en ny föreningsled emellan Östersjön och Nordsjön,

vore delarne Göteborg—Trollhättan och Falun—Kil med en sträcka

af 29,8 mil, oberäknadt en bibana från stationen Daglösen till Filipstad,

vid propositionens afgifvande färdigbygda och för trafik upplåtna, och på

den mellanliggande delen hade arbetet icke obetydligt framskridit och, så

länge årstiden det medgifvit, med oförminskad kraft fortgått. Af de tillgångar,

bolaget för sina anläggningar haft att påräkna, utgörande, såsom

ofvan nämndt är, omkring 14 millioner för tecknade aktier och 5 millioner

i uppburet statslån samt derutöfver, hvad för afyttrade obligationer influtit

och komme att inflyta, återstode för bolaget, enligt hvad styrelsen meddelat,

icke mera än 1,550,000 kronor och osålda obligationer till ett belopp af

6,753,600 kronor, hvilka återstående tillgångar, derest obligationerna kunde

afyttras till samma kurs, som de öfriga af lånekonsortiet öfvertagna betingat,

eller nittio procent af det nämnda beloppet, skulle vara tillräckliga för tillvägabringande

af hufvudbanan, fastän icke tillika af bibanan till Insjön. Då

emellertid dessa obligationer till följd af den återhållsamhet, som i afseende

på så beskaffade förbindelser för det närvarande vore på den allmänna penningemarknaden

rådande, icke kunde vinna afsättning, blefve, så framt icke

staten med sitt understöd mellankomme, bolaget ur stånd att jernvägsförbindelsen

emellan Falun och Vesterhafvet fullborda.

Icke allenast inom de orter, som derigenom blefve i saknad af en påräknad

och efterlängtad jernvägsförbindelse med andra nejder och inom de

landsträckor, hvilka de redan färdiga delarne af jernvägen genomginge,

måste ett sådant jernvägsarbetes afbrytande verka i hög grad ofördelaktigt

på bergsbruk, sågverksrörelse, jordbruk, handel och näringar, utan de menliga

följderna deraf skulle oundvikligen och känbart sträcka sig äfven till

affärsverksamheten uti andra från jernvägen mera aflägsna orter, hvarifrån

till densamma förefunnes eller på ett. eller annat sätt kunde beredas en lämplig

utfart, hvarigenom äfven för dem skulle stått öppet att för betydande

varuförsändningar till exporthamn draga nytta af bergslagernas jernväg,

men hvaraf afsaknaden måste kännas ganska svår. Med blicken fastad på

den förmåga, en sammanhängande jernväg, dragen genom de orter, der den

stora bergslagsbanan fatt till uppgift att framgå, skulle hafva att befrämja

tillgodogörandet af betydande naturliga tillgångar, hvilka nu med föga fördel

kunde begagnas, att för redan varande många och storartade industriella

verk och anläggningar öppna en mer beqväm och förmånlig transportväg och

att, för öfrigt till näringarne i allmänhet sprida ett ökadt lif, måste erkännas

att, utom bolagets enskilda, ett afse värd t allmänt intresse läge deruti, att

den del af jernvägen som ännu vore ofullbordad, snarligen kunde komma

till utförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Det vore visserligen en sanning, väl vard att beaktas och troget i

minnet bevaras, att en hvar, det vare sig enskild eller bolag, som hade i

sigte ett penningetillgångar kräfvande företag, borde, innan han inläte sig

i detsamma, väl se sig före och noga pröfva, huruvida dertill erforderliga

medel i tillräcklig myckenhet stode honom till buds och att icke ställa sin

lit dertill att, om medel tröte, hjelp eller understöd annorstädes ifrån skulle

honom tillhandahållas, hvilken sanning äfven blifvit af Riksdagen bestämdt

uttalad, då den för enskild jern vägs bispringande med statslån ibland andra

vilkor äfven upptagit det stadgande, att vederbörande bolag skulle vara

skyldigt styrka, att det förfogade öfver ett kapital, som jemte statslånet vore

fullt tillräckligt till anläggningens utförande enligt faststäldt kostnadsförslag.

Men då, på sätt ofvan blifvit förmäldt, den nu ifrågavarande jernvägen,

hvilken i fullt mått förtjenade benämning af stambana, vore för flere af

rikets provinser af den vigt, att densammas qvarblifvande i ofullbordadt

skick icke kunde annorlunda betraktas än såsom ländande jemväl landet i

allmänhet till men, äfven om det icke i sådant hänseende skulle finnas förtjent

af särskild uppmärksamhet, att de tiotal af millioner, som på jernvägen

blifvit nedlagda, skulle till stor del vara utan motsvarande nytta använda,

har Kongl. Maj:t ansett giltig anledning icke saknas, utan öfvervägande skäl

tala derför, att staten mellankomme för att lätta den börda, bolaget tagit

på sig, men icke vidare mäktade ensam bära, synnerligast om denna lättnad

kunde beredas, utan att någon större uppoffring från statens sida derför

blefve nödvändig.

Al ilo två, från hvarandra ej så särdeles afvikande alternativ, som

sökande styrelsen i detta hänseende framstält, har det synts Kongl. Maj:t,

som borde från statens sida företrädet lemnas åt det af styrelsen i andra

rummet omförmälda, eller det, som afsågc att staten skulle såsom försträckning

bevilja den summa, hvaraf bolaget vore i behof, och detta mot säkerhet

af de erbjudna obligationerna, de der väl för det närvarande icke kunde

betinga det pris, hvarför den öfriga delen af lånet blifvit öfvertagen och

hvartill återstoden skulle beräknas, men hvilka i den mån jernvägen nalkades

sin fullbordan syntes böra stiga i värde och, sedan den blifvit till allmänt

begagnande upplåten, möjligen kornme att höja eller åtminstone närma sig

till det belopp, hvarpå de lydde, i öfrigt har Kongl. Maj:t ansett sig icke

böra lemna oanmärkt, att då Riksdagen medgifvit, att låneunderstöd till

enskilda jernvägar kunde beviljas ända till belopp, motsvarande två tredjedelar

af den faststälda anläggningskostnaden, kornme, äfven med bifall till den nu

gjorda framställningen, de summor, som detta bolag vore såsom statslån tilldelade,

att endast i ringa man öfverstiga fjerdedelen af hela anläggningskostnaden

för jernvägen emellan Göteborg och Falun.

Till de af styrelsen föreslagna lånevilkor har Kongl. Maj:t funnit ännu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Mats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

ett böra läggas. Uti den antagna, af Kongl. Maj:t faststälda bolagsordningen

förekorame, såsom redan blifvit meddeladt, det stadgande, att innehafvare af

aktierna i serien B tillkomme den särskilda förmån, att af bolagets tillgångar

dem blifvit garanterad fem procents utdelning under de första åtta åren

från aktiebrefvets datum. Utaf den af styrelsen gjorda beräkning öfver

bolagets utgifter och nuvarande tillgångar syntes väl icke framgå, huruvida

en sådan utdelning skulle för nämnde aktieegare vara under den närmast

kommande tiden afsedd, men, då ändamålet med det lån, som kunde blifva

bolaget beviljadt, vore att bringa den ifrågavarande jernvägen till fullbordan,

men icke att bereda en klass af aktietecknare någon fördel framför den

andra, har Kongl. Maj:t ansett, att, om låncansökningen bifölles, det tillika

borde föreskrifvas, att lånebeloppet skulle användas för jernvägsai betets bedrifvande,

men ingalunda finge inberäknas bland sådana bolagets tillgångar,

deraf utdelning särskildt till innehafvare af aktier i serien ditt. B kunde

ega rum.

Kongl. Maj:t har alltså föreslagit Riksdagen, att, derest det för byggande

af, bland annat, en bredspårig jernväg mellan Falun och Göteborg

bildade Bergslagernas jernvägsaktiebolag tillförbunde sig att så bedrifva arbetet

på denna bana, att de till allmän trafik ännu icke öppnade delarne

deraf kunde, efter i Kongl. kungörelsen den 11 December 1874 föreskrifven

besigtning, till sådan trafik upplåtas senast inom utgången af år 1880, bolaget

finge komma i åtnjutande af ett låneunderstöd till belopp af sex millioner

sjuttioåtta tusen tvåhundrafyratio kronor, att utgå med tre millioner under

innevarande år och med återstoden under år 1879, allt på de tider, Kongl.

Maj:t ville närmare bestämma, under åliggande för bolaget dels att å hvad

af''lånet blefve lyftadt, från lyftningsdagarne tills återbetalning skedde, erlägga

ränta efter fem och en half procent årligen, dels att såsom säkerhet

för lånet, i den mån lyftning deraf egde rum, aflemna de till ett upplagdt

obligationslån å trettiosex millioner kronor hörande förbindelser, som bolaget

innehade, lydande tillsammans å sex millioner sj u h un d ra fe m ti o t re t: u s en sexhundra

kronor och beräknade till nittio procent af det nominella beloppet,

dels ock att återbetala det undfångna lånet allt efter som de pantsatta obligationerna

blefve utlottade eller kunde, efter kurs af nittio procent, försäljas,

samt under det vilkor i öfrigt, att lånebeloppet skulle användas för jernvägsarbetets

bedrifvande och ingalunda finge inberäknas bland sådana bolagets

tillgångar, hvaraf utdelning särskildt till innehafvare af aktier i serien litt.

B kunde ega rum.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

9

Äfven för eu annan enskild jernvägsanläggning, nemligen Hallsberg —

Motala—Mjölby jernväg har vid denna riksdag gjorts framställning om statens

mellankomst, i det nemligen Herr A. Beuterskiöld i en inom Första

Kammaren väckt motion (N:o 27) samt Herr Gh. Dickson i en inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 108) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin

del besluta om inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg.

Såsom skäl för detta förslag hafva motionärerne hufvudsakligen andragit,

att denna jernväg, som helt och hållet bragts till stånd utan något

som helst understöd från det allmännas sida, djupt inne i landet sammanbunde

starnbanesystemet och berörde det vattendrag, Yettern, invid hvilket

rikets enda centrala fästningsverk, Karlsborg, vore beläget, samt ur strategisk

synpunkt vore af yttersta vigt för landets försvar och derjemte betydligt förkortade

afstånden så väl från Wermland och Norge som bergslagen till södra

orterna; att icke blott kommuner och obemedlade hemmansegare i orten, hänförde

af det allmänna intresset för jernvägens åstadkommande, tecknat sig till

delaktighet deri och nu trycktes af de tunga årliga uttaxeringarne, utan äfven

en stor del fattige arbetare vid jernvägens centralpunkt, Motala, måste, till följd

af tillskotten för jernvägen, årligen vidkännas högst betydliga afdrag å sin

arbetsförtjenst genom mångdubblad kommunalskatt, utan utsigt till erhållande

af någon fördel, sedan jernvägslånen, efter ett tjugutal af år, blitvit till fullo

af betalda; att nästan hvarje ny jernväg beböfde trafikera en längre tid, innan

den uppnådde en mot anläggnings- och driftkostnaden svarande skälig afkomst ;

men att Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg, under de år för hviika inkomsterna

vore kända, visat en stigande afkastning; att denna jernbana utgjorde

eu nödvändig länk i statens stambanesystem, och i dess hand säkerligen skulle

lemna bättre resultat, samt vara af stor fördel för trafiken i dess helhet; att

visserligen aktieegarne genom banans försäljning till staten på de af motionärerne

föreslagna grunder skulle förlora, ej endast hela aktiekapitalet,

1.400.000 kronor, utan oek alla de 64 procent tillskott, 896,000 kronor, de

redan erlagt, men att då för de flesta vinnande af bättre samfärdsmedei, och

icke direkt vinst, varit hufvudändamålet, bolaget vore villigt underkasta sig

denna stora förlust.

Motionärerne hafva fördenskull hemstält, att Riksdagen måtte för sin

del besluta om inköp af Hallsberg—Motala—Mjölby jernväg med dertill hörande

rörlig materiel, reparationsverkstad, materialier och fordringar till ett

pris minst motsvarande bolagets skulder och förbindelser, deribland icke inbegripna

aktieegares fordringar för inbetalat aktiekapital och derutöfver, i enlighet

med bolagets reglemente, gjorda tillskott, dock ej öfverstigande kronor

590.000 för mil, samt öfverlemna till Kong!. Maj:t att med jernvägsbolaget

derom afhandla och öfverenskomma.

Bih. till Riksd. Vrot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 37 Haft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 68.

De framställningar, för hvilka Utskottet här ofvan redogjort, afse, såsom

synes, vissa bestämda jernvägsanläggniugar.

Emellertid hafva dessa förslag efterföljts af ytterligare tvenne motioner,

väckta, den ena i Andra Kammaren af Herr A. Hedin (N:o G2) och

den andra i Första Kammaren af Herr C. Hammarhjehn (N:o 30), hvilka

motioner gifva anledning att ur en vidsträcktare synpunkt bedöma den vigtiga

frågan om statens förhållande till de enskilda jern vägsbyggnaderna.

Herr Hedin har nemligen funnit Kongl. Maj:ts proposition om ytterligare

försträckning af statsmedel åt den s. k. stora bergslagsbanan framkalla

i förgrunden en fråga, å hvilken inhemska förhållanden och utländska

föredömen redan varit egnade att fästa uppmärksamheten, frågan om rätta

systemet, från statens synpunkt sedt, för tillämpningen af nutidens mäktigaste

samfärdselmedel, jernvägarne. L detta afseende har han hufvudsakligen anfört,

att af de i motionen närmare omförmälda olika sätt, hvarpå jernvägar

i vårt land åstadkommits, det blifvit en alldeles naturlig följd, att man i

flera, vigtiga hänseenden ej kunde tala om våra j e rn vägsförbin d el ser, i deras

helhet, såsom om ett system, utan att de tvärtom företedde en brokig motsats

af ett sådant.

I ett land af den stora utsträckning, som Sveriges, måste försvarets

framgång i hög grad bero af ett fördelaktigt användande af jernvägarne för

trupp- och andra transporter. Nu vore visserligen förhållandet, att staten

eg de rätt att i krigstid för sådant ändamål begagna de enskilda jernvägarne,

men då dessas utrustning och materiel i så många hänseenden vore olika

statsbanornas, kunde de endast till mindre del uppfylla de anspråk, som i

detta afseende på dem stäldes, och komme statens nyss nämnda rätt i verkligheten

ej att, vid uppkommande behof, få den betydelse, som man afsela.

Den af motionären påpekade bristen på system företedde äfven ur

andra synpunkter sina verkningar. Nästan alla våra jernbanor vore företrädesvis

godsbanor. För att komma till sin bestämmelseort, måste godset,

under nuvarande förhållanden, ofta forslas på dels stats-, dels flere olika

privatbanor, som hade hvar och en sin taxa. Härvid kunde de sammanlagda

fraktbeloppen blifva så höga, att godset ej tålde transportkostnaden, hvaremot

.staten såsom ensam egare af den nu på flera händer fördelade våglängden

skulle kunna tillämpa sin fallande godstaxa samt sålunda för billigare

pris besörja transport af gods från ort till annan, mellan statens och privata

jernvägarne; hvartill kunde läggas, att en konkurrens uppstått, som, genom

användande af onaturliga vägar för godset, verkade skadligt.

Sedan motionären vidare omförmält den vigt, som i andra länder fastades

dervid att ifrågavarande samfärdsmedel läge i statens hand, samt anfört

exempel härå, äfvensom erinrat, att genom samband i förvaltningen de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande 1V:o 63.

\ 1

särskilda banornas tidtabeller skulle kunna till trafikanternas fördel med

större enhet uppgöras, har han äfven framhållit en annan sida af saken.

De jernvägar, som helt och hållet eller väsentligen kommit till stånd utan

statens hjelp, hade nemligen måst anlita inom landet befintliga tillgångar i

sådan grad, att derigenom bundits en allt för stor del af landets rörelsekapital

och att sålunda på ett betänkligt sätt den ekonomiska utveckling förlamats,

hvilken beräknats såsom grundvalen för jernvägarnes såväl behöflighet

som förmåga att bära sig. Man hade derför ansett det vara statsekonomiskt

angeläget, att det kapital, som jernvägsanläggningarne undandragit

den allmänna rörelsen, måtte genom statens ingripande kunna till någon del

åter komma den till godo.

På dessa med flera skäl har af Herr Hedin blifvit föreslaget, att Riksdagen

ville anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, så skyndsamt ske kunde, låta

genom sakkunnige män verkställa en så väl ekonomisk som teknisk utredning,

om, i hvilken utsträckning och på hvilka vilkor det kunde anses för

staten fördelaktigt att förvärfva med statsbanorna i samband stående enskilda

jernvägar, samt vidtaga de åtgärder, hvartill en sådan utredning kunde föranleda,

samt att Riksdagen måtte ställa till Kongl. Maj:ts förfogande de för

ändamålet nödiga medel, hvilkas belopp motionären önskat, att Stats-Utskottet

ville föreslå.

Herr Hammarhjelms motion åter är närmast föranledd af det väckta

förslaget om inköp för statens räkning af den med sina båda ändpunkter

till statens jernvägar sig anslutande Hallsberg—Motala—Mjölby-banan,

enär, enligt motionärens öfvertygelse, nämnda jernväg icke vore den enda,

som lede af de förhållanden hvilka framkallat berörda förslag, utan flera

dylika delade lika vilkor med denna bana; hvarjemte motionären ansett, att,

vid vårt jern vägsväsendes nuvarande ståndpunkt, fullkomligt samma orsaker

här i landet förefunnes och med hvarje dag i vigt och betydelse tilltoge,

som i andra länder föranledt statsmakterna att ingripa i jernvägsväsendet

för att ordna detsamma och göra det så fruktbärande för hela landet som

det borde och kunde blifva, om så stor del af landets sammanhängande

jernvägsnät, som med afseende på läge och öfriga förhållanden kunde pröfvas

lämpligt och fördelaktigt, förenades i statens hand under samma förvaltningsgrund

och samma tariffbestämmelser.

Till utveckling af sin åsigt i förevarande ämne har Herr Hammarhjelm

bland annat erinrat, att i förhållande till landets folkmängd Sveriges

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande X:o 63.

jernvägar egdo större utsträckning än något annat europeiskt land, men

naturligtvis stode tillbaka i förhållande till den ytvidd, hvarpå denna befolkning

vore mera eller mindre glest spridd. Om det genom dessa jern vägars

anläggning skedda anlitande i vidsträckt omfång af landets egen, endast

småningom fortgående kapitalbildning medfört brist på tillräckliga rörelsemedel,

i saknad hvaraf den industriella verksamheten förlamades, kunde detta

så mycket mindre väcka förundran, som enahanda förhållande tid efter annan

inträffat i vida rikare och mera befolkade länder än Sverige. Äfven i sådana

länder hade ganska många, kanske de flesta, jernvägsanläggningar

under de första åren af sin tillvaro, stundom ganska länge, icke lemnat

tillräcklig afkastning att betacka räntor och amortering på aktier och utgrina

förbindelser för till anläggningen upptagna iån.

Vid sådana tillfällen hade staterna, för att afhjelpa bristen på rörligt

kapital, ganska allmänt ansett sig böra mellankomma dels medelst räntegarantier

och dels genom att för egen räkning inköpa jernvägar, som antingen

ansetts gagnelig» för särskilda statsintressen eller stått i omedelbart

samband med ett förut befintligt statsbanesystem.

Till vidtagande af sist nämnda åtgärd hade emellertid en ännu mera

manande anledning, som berörde samhället i dess helhet, förefunnits, nemligen

den ekonomiska fördel, styrka, säkerhet och enkelhet, som läge deruti

att ett vidsträckt jernvägsnät förvaltades efter samma statsekonomiska regler

under likartade tariffbestämmelser och enahanda ansvar.

Från flera främmande länder hemtade, i motionen närmare omförmälda

exempel utvisade öfverallt de allvarligaste sträfvande» att i större och större

jernvägskomplexer i staternas eller enskilda bolags händer sammansluta

splittrade smärre jernvägsanläggningar, sedan erfarenheten ådagalagt den

skada, den allmänna samfärdseln lede genom de olikartade förvaltningsgrunder

och i det oändliga vexlande tariffbestämmelser, som vid en splittrad

förvaltning vore oundvikliga, och sedan man flerestädes funnit den allmänna

statskrediten lida deraf, att de privata jernvägsanläggningarne fastlåst det

rörliga kapitalet uti värdepapper, som först efter någon tid, beroende på

j ern vägsrörelsens långsammare eller hastigare utveckling till gynsammare

resultat än deraf i början kunde förväntas, i verkligheten kunde komma i

åtnjutande af det allmänna förtroende, som vore ett vilkor för att dessa

papper skulle upphöra att endast representera ett död t kapital.

Att en sådan åtgärd i syfte att återskänka landet ett rörelsekapital,

som det nu saknade, om den skedde med behörig urskilning och beräkning

på framtida afkomst, kunde ega rum utan skada för statens egen kredit

har motionären ansett kunna sättas utom allt tvifvel, då man såge huru

rörelsen på alla våra jernvägar fortfarande stege, med undantag blott för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

13

kortare perioder, då missväxt eller oförmånliga handelskonjunkturer nedsatte

verksamheten.

För öfrigt vore det säkert, att de tillfälliga orsaker, som periodiskt

vållade minskning af rörelsen på en eller annan bana eller i en eller annan

industrigren, utöfvade ett för det hela vida mindre skadligt inflytande, ju

större det nät vore, på hvilket detta inflytande fördelades, samt att vinsten

på det hela kunde blifva större, om en gemensam tariff finge tillämpas för

hela den sammanhängande bansträckan, än om olika sådana gälde för skilda

delar deraf.

För bestämmandet af h vilka jernvägar, som borde komma i fråga till

inköp af staten, hafva tvenne kategorier svnts motionären kunna uppställas,

nemligen:

1 ro sådana, som i politiskt, strategiskt eller ekonomiskt intresse, det

senare med särskild! afseende på de äldre statsbanornas fördelar, pröfvades

vara af vigt för staten att ega, t. ex. såsom förbindeiselinier emellan eljest

skilda stambanesträckningar; och

2:o sådana som, utan att i samma grad som de förra kunna tillerkännas

enahanda egenskaper, erbjödes staten till inköp endast mot det

vid banorna häftande skuldbelopp, förutsatt att detta icke öfverstege den

summa, som antagligen borde kunna inom kortare tid genom behållna inkomster

på rörelsen förräntas och äfven småningom amorteras.

Men då den grannlaga och omsorgsfulla pröfning af hvarje möjligen

inträffande fall, som vid tillämpning af ofvan angifna grunder vore nödvändig,

svårligen kunde utföras af Riksdagen, syntes det motionären vara nödvändigt,

att Riksdagen med fullt förtroende vände sig till Regeringen och

till hennes disposition stälde för ändamålet erforderliga medel, fullt förvissad

som lian vore, att dessa medel då blefve använda på det för landet mest

fördelaktiga sätt, samt att hela åtgärden vore af omständigheterna och behöfva

t för det närvarande nära nog med nödvändighet påkallad och icke kunde

annat än lända fosterlandet till båtnad.

Herr Hammarhjelm har för den skull hemstält, att Riksdagen måtte

till Kongl. Maj:ts disposition ställa en summa af tretio millioner kronor för

att dermed, på det sätt, med de vilkor och i den ordning, Kongl. Maj:t

funne lämpligt, för statens räkning inköpa sådana enskilda fullbordade jernvägar,

hvilka Kongl. Maj:t efter pröfning af hvarje särskild! fall funne vara

af fördel, vare sig i politiskt eller ekonomiskt hänseende, för staten att ega

och trafikera i sammanhang med de af staten för egen räkning anlagda

stambanor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 t

Ståts-Utskottets Utlåtande d\;o 63.

Utskottet har funnit de fyra förslag, hvilka här ofvan omförmälts, ega

en sådan gemenskap sins emellan och ett så likartadt syfte, att de bort i

ett sammanhang behandlas.

Hvad först särskild t beträffar den sä kallade störa bcrgslagsbanan, delar

Utskottet till fullo den i den nådiga propositionen uttalade åsigt, att denna

bana, som gemensamt med Gefle —Dala jernväg öppnar en ny öfver landets

bergslager gående föreningsled mellan Östersjön och Nordsjön, i fullt mått

förtjenar benämning af stambana; och antagligen skulle, om ej ifrågavarande

enskilda bolag beslutat utföra och, sä långt i dess förmåga ståta, äfven genomfört

det storartade företaget, staten sjelf förr eller senare hafva måst på

egen bekostnad öppna en dylik trafikled. Det kan då ej vara annat än

billigt, att staten lemnar den nu begärda försträckningen åt ett bolag, som

för åstadkommande af ett för det allmänna nyttigt företag gjort så betydliga

uppoffringar som att tillskjuta ett aktiekapital af ej mindre än 14,181,000

kronor och ikläda sig betalningsansvar för hela det öfriga kostnadsbeloppet.

Redan för trafik öppnade äro numera linierna Falun—Kil ... mil 23,o.

Daglösen—Filipstad................................................................................. v 0,8.

Göteborg—Trollhättan ........................................................................... ,, 6,8.

och Trollhättan — Öxnered ...................................................................... o,1.).

Summa mil 31,5.

Derutöfver är på linien Kil—Öxnered färdigterrasserad en ytterligare

banlängd af omkring nio mil. Till den ännu ej färdigbyggda delen mellan

Kil och Öxnered äro skenor och sleepers levererade, men ännu ej till fullo

betalda.

Bolaget har till 187 7 års slut för byggnader och trafikförråd utgifvit

:>6,294,608 kronor 95 öre. Uppenbart torde vara, att de med jernvägsanläggningen

afsedda fördelar och de beräknade inkomsterna af densamma

endast i en mycket ofullständig grad kunna uppnås, så länge banans vigtiga

ändpunkter ej äro lörenade, och att till denna tid de å jernvägen nedlagda

penningar äro att betrakta såsom ett i viss mån dödt kapital. Om det i

allmänhet måste betraktas som en olycka, att betydliga belopp af ett lands

tillgångar ligga fastlåsta utan gagn, lärer detta vara ännu mera att beklaga,

om, såsom i förevarande fall, dessa samma medel endast genom saknaden

af ett erforderligt tillskott hindras att bereda den nytta, som eljest skulle af

deras användning härflyta. Blott några få års ränta å de redan nedlagda

penningarne uppgår till hela beloppet af det nu begärda statsbidraget, och

häraf inses lätteligen, huru betänkligt äfven ett uppskof med anläggningens

fullbordande måste vala för bolaget, som, till följd af ett sådant uppskof i

saknad af den betydligaste delen af sin påräknade inkomst, måste bära sina

gjorda utgifter, likasom ock för det allmänna, som ej torde kunna undgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

o

att häraf röna en återverkan och som derjemte måste fortfarande umbära

en efterlängtad, vigtig trafikförbindelse. Antagligt är att bolaget, äfven om

det nu begärda statsbidraget erhålles, måste till lägligare tid uppskjuta anläggningen

af bibanan till Insjön, som beräknats att kosta 2,926,610 kronor,

men naturligtvis är denna olägenhet ej att jemföra med den, som skulle

uppkomma deraf att å hufvudlinien mellan Falun och Göteborg lemnades

ofullbordad en betydlig bansträckning, till men för orterna å ömse sidor om

densamma och för de fullbordade angränsande jernvägslinierna.

I sin underdåniga skrifvelse den 12 Maj 1869, i anledning af väckt

fråga om uppgörande af plan för framtida jernvägsanläggningar samt sättet

för deras utförande, yttrade Riksdagen, att de banor, som afsåge bergsbrukets

befordrande, vore att räkna till de vigtigaste och vid en klassificering

borde i första rummet upptagas. Dels i berörda skrifvelse, dels ock i det

den 29 Augusti 1870 afgifna betänkande af den komité, som i anledning

af denna skrifvelse tillsattes, angåfvos såsom i främsta rummet förtjenta af

understöd vissa banor, hvilka utgöra delar af den nu ifrågavarande jernvägsanläggningen,

och naturligtvis har dessa banors betydelse endast kunnat ökas

derigenom att de ingå såsom delar i ett större jernvägssystem.

I Riksdagens åberopade skrifvelse ifrågasattes understöd åt vigtiga enskilda

jernvägsanläggningar genom anslag utan äterbctalningssbjldifjhet till

belopp af högst en fjerdedel af anläggningskostnaden, och Riksdagen har,

såsom bekant, sedermera vid beviljande af åkeunderstöd för enskilda jernvägsanläggningar

bestämt ett maximum af två tredjedelar af anläggningskostnaden.

På sätt i den Kong!, propositionen erinras, skulle det statsbidrag

af 6,078,210 kronor, som nu begärts att mot återbetalningsskyldighet utgå,

sammanlagdt med det understöd af 5,000,000 kronor, som bolaget redan,

likaledes mot återbetatninysskyldighet, af staten erhållit, endast i ringa mån

öfverstiga fjerdedelen af anläggningskostnaden för jernvägen mellan Göteborg

och Falun. Kong!. Maj:ts förslag står således långt ifrån i någon strid mot

de bestämmelser i afseende å förhållandet mellan statsunderstöd och kostnadsbelopp,

hvilka Riksdagen tillförene ansett tjenlig»; och den räntefot af

■ ''k procent, Kongl. Maj:t föreslagit, eller den af effektivt 5,85 procent, som å

obligationerna efter en kurs af nittio procent uppkommer, är högre än vid

beviljande af något annat lån till enskild jern vägsanläggning bestämts.

Då bolaget måst förbinda sig art i intet fall utfärda obligationer eller

scrips för något nytt lån, innan jernvägslinien Falun — Göteborg i dess helhet

är färdig, och de nu erbjudna, till det upplagda lånet å 66,000,000 kronor

hörande obligationerna, hvilka utgöra bolagets enda återstående tillgång för

beredande af medel till Falun—Göteborg-liniens fullbordande, för det närvarande

ej lära kunna af någon annan än staten öfvertagas på sådana vilkor,

att det oundgängligen behöfliga anläggningskapitalet genom obligationsförsälj
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

ningen erhålles, så framgår häraf, i hvilken väsentlig grad möjligheten för

bolaget att fullborda järnvägsförbindelsen mellan Falun och Göteborg måste

vara beroende deraf att Kongl. Maj.-fcs förslag vinner Riksdagens bifall.

Såsom bekant, kommer ifrågavarande järnvägsanläggning, om den bringas

till sin fullbordan, att vid Mellerud anknytas af Dalslandsbanan och dymedelst

erhålla förbindelse med Fredrikshall och Kristiania. Dalslands jernvägsaktiebolag,

som af svenska staten erhållit ett anslag af 1,000,009 kronor,

har derjemte för sin jern vägsanläggnings utförande fått sig beviljade af

norska Storthinget ett lån å 1,500,000 kronor och af Fredrikshalls kommun

en försträckning af 500,000 kronor, hvarjemte i Norge lärer tecknats största

delen af bolagets aktiekapital. Detta lifliga deltagande från norsk sida i den

svenska jernvägsanläggningen mellan riksgränsen öfver Mellerud till Sunnanå

hamn vid Wenern har egt rum under den uttryckliga förutsättning, att på

detta sätt skulle beredas en förbindelse ej blott med Wenern, utan, än mera,

med den stora bergslagsbanan och genom donna med Sveriges öfriga jernvägsnät.

Då äfven denna omständighet förtjena!- att vid förevarande frågas

afgörande tagas i betraktande, har Utskottet ansett sig böra om densamma

erinra.

Af ofvanstående framgår, att Utskottet funnit Kong]. Maj:ts förslag om

anvisande åt Bergslagernas jernvägsaktiebolag af det begärda låneunderstödet

vara väl grundadt och af behofvet påkalladt.

I fråga om sättet för låneunderstödets beviljande hyser likväl Utskottet

en från Kongl. Maj:ts åsigt afvikande mening. Utskottet har nemligen

ansett det vara lämpligare och statens ställning till bolaget blifva klarare,

om staten öfvertager och således blir egare af de ifrågavarande obligationerna

än om staten endast belånar och sålunda blir blott innehafvare af obligationerna

såsom pant, i hvilket senare fall förvecklingar skulle kunna tänkas

vara möjliga. Att staten genom obligationernas öfvertagande erhåller

lika ställning till bolaget som öfriga öfvertaga re af dess obligationslån samt

kommer i åtnjutande af kapitalrabatten tio procent, kan ej vara annat än

en fördel.

Utskottet hemställer alltså,

1 :o.

att Kongl. Majrts förevarande nådiga proposition

må på det sätt bifallas, att- Riksdagen beslutar, att,

derest det för byggande af, bland annat, en bredspårig

jernväg emellan Falun och Göteborg bildade Bergslagernas

Jernvägsaktiebolag tillförbinder sig att så bedrifva

arbetet på denna bana, att de till allmän trafik

ännu icke öppnade deiarne deraf kunna, efter 1 Kongl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskotfets Utlåtande N:o 63.

17

Kungörelsen den 11 December 1874 föreskrifven besiartning,

till sådan trafik upplåtas senast inom utgången af

år 1880, för statsverkets räkning må inköpas af bolaget

utfärdade, till dess upplagda obligationslån å 36 millioner

kronor hörande fem procent obligationer å 6,753,600

kronor efter en kurs af nittio procent å nominella beloppet,

motsvarande ett pris af 6,078,240 kronor, att

öfvertagas och utgå med tre millioner kronor under innevarande

år och med återstoden under år 1879, allt på

de tider och under de vilkor, Kongl. Maj:t närmare bestämmer

samt under det förbehåll i öfrigt, att det för

obligationerna utbetalta belopp skall användas för jernvägsarbetets

bedrifvande och ingalunda må inberäknas bland

sådana bolagets tillgångar, hvaraf utdelning särskildt till

innehafvare af aktier i serien iitt. B. må ega rum.

Utskottet har vidare att afgifva yttrande öfver Herrar Hammarhjelms,

Hedins, Reuterskiölds och Dicksons ofvanomförmälda motioner.

Statens förhållande till det enskilda jernvägsbyggandet har hitintills

hufvudsakligen bestått deri, att staten, för befrämjande af de enskilda jernvägsanläggningar,

hvil kas utförande ansetts vara af vigt för det allmänna,

beviljat dels anslag, dels, och förnämligast, lån till dessa anläggningars

utförande. I följd af denna grundsats har staten varit i tillfälle att j)å förhand

undersöka, hvilka jernvägsbolag ur statens synpunkt varit förtjenta att

understödjas.

Vidare bedrifver staten sjelf, i ett för vårt lands förhållanden ganska

betydligt omfång, jernvägsbyggnader för egen räkning, och ensamt vid denna

riksdag hafva för sådant ändamål anslagits 8,350,000 kronor, oberäknadt

hvad som beviljats till materiel, nybyggnader med mera vid statens jernvägar.

Utskottet anser det ej vara välbetänkt alt, med frångående af den

ställning, staten hittills funnit med sin fördel förenligt att intaga till de enskilda

jernvägsbolagen, likasom till den enskilda företagsamheten i allmänhet,

samt med ett ytterligare ökande af statens skuldsättning för jernvägsföretag,

nu besluta ett ingripande, som både för det närvarande och för

framtiden kunde leda till följder, hvilka ur statskreditens synpunkt samt

med afseende å ett önskvärdt, väl afvägdt förhållande mellan statens inkomster

och utgifter kunde blifva att beklaga.

Bth. till Ri/csd. Prof, 1878. 4 Sand. 1 Afd. 37 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sta/x-1 rtfil''ottrl,< IJtlålii inte N:o GU.

De åtgärder, hvilka i omförmälda motioner ifrågasättas och hvilka

afse redan fullbordade jernvägar, kunna nemligen ej genomföras utan en

betydligt ökad statens skuldsättning, och, för så vidt de affärer, på hvilka

staten skulle med de enskilda jernvägsbolagen inlåta sig, ej komtne att

medföra tillräcklig inkomst, jemväl en ökad beskattning, hvilken Utskottet ej

ansett böra för detta ändamål påläggas.

Med anledning häraf och då, hvad särskildt beträffar den af Herr

Hedin i hans motion ifrågasatta undersökning, densamma måste antagas

åsyfta ett blifvande inköp af enskilda banor, och Utskottet, på de här ofvan

angifna skäl, ej anser Riksdagen böra uttrycka eller antyda en önskan i

sådant afseende, hemställer Utskottet,

2:o

att Herrar Hammarhjelms, Reuterskiölds och Dicksons

förevarande motioner må af Riksdagen lemnas utan afseende;

samt

o:o

att Herr Hedins ifrågavarande motion ej må vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den In Maj 1878.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

för det första, vid punkten l:o: af Herrar Carl Ifvar sson, P. O. Hörnfeldt,

O B. Olsson, Sven Nilsson, Jan Andersson, J. E. Johansson, Gustaf

Jonsson. Nils Larson, Ola Andersson och Johannes Jonsson, hvilka ansett,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stuts- Utskottets Utlutande N:o 0''3.

19

att Utskottets yttrande och förslag i denna punkt bort hafva följande lydelse

och innehåll:

“Hvad först beträffar den så kallade stora bergslagsbanan, anser Utskottet

den nådiga propositionen innehålla skäl för det sökta statslånets beviljande.

Utskottet finner visserligen det vara af vigt, såväl för det närvarande

som framför allt med afseende å det exempel, som genom bifall till Kongl.

Maj:ts proposition gifves för framtiden, att enskilde, som af egen, fri vilja

begynt ett företag, också böra sjelfva bringa det till slut och att statens

mellankomst ej annat än i yttersta undantagsfall bör kunna vid sådant förhållande

påräknas. Men ett sådant undantagsfall synes här vara för handen.

Bergslagsbanan är ej blott det ojemförligt största enskilda järnvägsföretag,

som i detta land förekommit, utan flera förhållanden göra det ock

alltför antagligt, att det skulle medföra en stor skada, som ej komme att

inskränka sig° endast till det ifrågavarande enskilda bolaget, om jern vägsanläggningen

afbrötes och bolagets ekonomiska ställning derigenom lede ett

allvarsamt afbräck.

Utskottet har derför i detta fall ansett sig böra tillstyrka statens ingripande,

dock ej på de af Kongl. Maj:t föreslagna vilkor.

Svenska staten har hittills aldrig trädt i beröring med enskilda bolag

på der sätt att staten belånat eller inköpt deras utfärdade, löpande obligationer,

och enligt Utskottets åsigt kan det ej heller vara lämpligt att denna

form för statsunderstöd kommer till användning. Bland de olägenheter, som

härmed äro förenade, får Utskottet härmed fästa uppmärksamheten på omöjligheten

att i sådant fall vid statsregleringens uppgörande med någon visshet

beräkna beloppet af den kapitalåterbetalning, staten har att för statsregleringsåret

förvänta å ett under denna form utlemnadt statslån. Obligationerna

amorteras nemligen genom utlottning och det är vid sådant förhållande

ovisst, i hvilken större eller mindre män amorteringen för året

kommer att falla på just de obligationer, staten innehar. För det nu ifrågavarande,

eller Bergslagernas jernvägsaktiebolags obligationslån, som skall slutbetalas

år 1914, verkställes utlottningen årligen i Juli månad, således efter

riksdagens slut, och de utlottade obligationerna förfalla derefter den 15

derpå följande Januari.

Då Utskottet vidare icke anser det vara lämpligt att, på sätt Kongl.

Maja föreslagit, lemna lån mot bolagets obligationer jemväl af det skäl att

de icke kunna anses innefatta den fullgoda säkerhet, staten bör kunna fordra,

så har Utskottet såväl i afseende å sättet för återbetalningen som säkerheten

derför, icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

1 afseende å tiden för lånets återbetalning har Utskottet i sitt bär

nedan gjorda förslag sökt bringa densamma till så nära öfverensstämmelse

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

med obligationslånet som möjligt, med iakttagande deraf att det årliga afbetalningsbeloppet

blir bestämdt och ej på utlottning beroende.

Hvad åter säkerheten för den begärda försträckningen beträffar, så

torde lämpligast de kommuner och landsting eller andra, hvilka äro närmast

intresserade af företagets bringande till stånd, böra ikläda sig sådan

garanti. Intressenterna i banan hafva utan tvifvel beslutat dess anläggning

för befrämjande af egna stora fördelar, vida större än dom, stafebanesystemet

kan hafva att hemta af denna enskilda jernvägsanläggning, för så vidt

den sträcker sig längre söderut än till Kil, med afseende hvarå ock staten

hittills lemnat bolaget försträckning endast för utförande af bandelen Ludvika—

Kil. Särskildt har Göteborgs stad vid sitt deltagande i jernvägsanläggningen

tagit i betraktande den säkerligen för detta samhälle högst betydliga förmån,

som uppkommer derigenom att banan dels till Göteborg drager, dels öfver

Göteborg till bergslagen leder en stor trafik, som eljest måhända skulle gå

andra vägar.

Af obligationernas utbytande mot annan säkerhet följer, att desamma,

om sä erfordras, kunna af bolaget användas såsom säkerhet för de kommuner

eller andra, hvilka på ett eller annat sätt iklädt sig ansvarighet för

det nu begärda statsbidraget.

Då Utskottet i Kongl. Majrts förslag och bolagets ansökning tillstyrker

den förändring, som består i den fordrade säkerheten, och alltså bolagets förklaring

inäste inhemtas, huruvida det på de förändrade vilkoren ingår, men det

a andra sidan ej kan vara lämpligt, att vederbörande statsmyndigheter längre

än behöflig! är måste vara i ovisshet om huruvida lånet kommer att utgå

eller icke, har Utskottet här nedan föreslagit den begränsning i sådant afseende,

Utskottet funnit skälig.

Utskottet hemställer fördenskull,

l:o.

att Kong]. Maj:ts nådiga proposition må på det sätt

bifallas, att, derest det för byggande af, bland annat, en

bredsparig jernväg emellan Falun och Göteborg bildade

Bergslagernas jernvägsaktiebolag tillförbinder sig att så

bedrifva arbetet på denna bana, att de till allmän trafik

ännu icke öppnade delarne deraf kunna, efter i Kongl.

Kungörelsen den 11 December 1874 föreskrifven besigtning,

till sådan trafik upplåtas senast inom utgången af

år 1880, bolaget må komma i åtnjutande af ett låneunderstöd

till belopp af sex millioner sjuttioåtta tusen

tvåhundra fyratio (6,078,240) kronor, att utgå med tre

millioner under innevarande år och med återstoden un
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

21

der år 1879, allt på de tider och vilkor, Kongl. Maj:t närmare

bestämmer, samt mot den säkerhet, bestående af kommuners,

landstings eller andras ingångna ansvarighet, hvilken

Kongl. Maj:t pröfvar och godkänner, under åliggande

för bolaget dels att å hvad af lånet varder lyftadt, från

lyftningsdagarne tills återbetalning sker, erlägga ränta af

fem och en half procent årligen, dels att återbetala lånet

medelst en årlig annuitet, så stor att, med beräkning af

den ofvan bestämda ränta, lånet må vara slutbetaldt år

1914, och uppå vilkor i öfrigt att lånebeloppet skall användas

för jernvägsarbetets bedrifvande och ingalunda må

inberäknas bland sådana bolagets tillgångar, hvaraf utdelning

särskildt till innehafvare af aktier i serien litt. B.

må ega rum; samt att bolaget skall till Kongl. Maj:t afgifva

förklaring, huruvida bolaget på ofvannämnda vilkor

ingår, äfvensom för Kongl. Maj:t uppgifva den erbjudna

säkerheten så tidigt, att densamma må kunna vara af

Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd och frågan om lånets

utgående sålunda afgjord senast den 1 nästkommande

November

samt åt Herr Liss Olof Larsson., som yrkat afslag å den nådiga propositionen.

för det andra, val punkten 2:o: dels af Herrar Carl Ekman, Grefve

C. Beck-IJ rits, h r i hor re F. von Essen, L. M Norden felt, C. F. af Geijerstam

och Grefve H. Spens, hvilka ansett att Utskottets utlåtande och förslag

i denna del bort hafva följande lydelse och innehåll:

“Genom beviljande endast åt Bergslagernas jernvägsaktiebolag af det

för detsamma begärda statsbidrag skulle, enligt Utskottets åsigt, staten icke

hafva på ett tillfredsställande sätt uppmärksammat vårt jernvägsväsendes nuvarande

ståndpunkt, med deraf härflytande verkningar på den ekonomiska

ställningen.

Att dessa verkningar måste vara högst känbara, är en naturlig följd

af det, i förhållande till vårt lands tillgångar, betydliga omfång, hvari våra

järnvägsbyggnader bedrifvits, särskildt under de senaste fem åren. Utskottet

får i detta afseende i minnet återkalla följande siffror, utvisande de fullbordade

saväl statsbanornas som enskilda jernvägarnes längd i gamla mil vid slutet

af hvart och ett utaf nedannämnda år:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Stats-Utskottets Utlåtande N:o H3.

Statsbanor.

1

!

Enskilda

jernvägar.

Summa.

år

1 857 ..........................

...................... mil

8,6:

9,3

17,9:

1858 ...........................

....................... 77

15,7

9,3

25,0

1859 ..........................

....................... 11

2,v

18,9

42,i!

1860 ...........................

........................ 11

28,3

20,6

48,91

1861 .........................

........................ 11

30,9

22,1.

52,9

1862 ............................

........................ 11

62,5

22,6

84,5;

1863 ...........................

......................... 11

68,5

27,6

95,r,

1864 ...........................

......................... 7?

80,6

27,6

107,6

1865 ...........................

....................... 7 7

80,6

44,7

124,8

1866 ..........................

...................... 77

96,9

49,i

146,o

1867 ...........................

......................... 77

100,7

57,s

158,5

1868 ...........................

...................... 77

100,7

■57,8

158,5

1869 .........................

....................... 77

104,r,

57,8

162,31

1870 ...........................

....................... 77

104,:,

57,8

162,31

1871 ...........................

........................ 77

111,1

57,8

168,9!

1872 ...........................

....................... 77

115,7

63,6

178,7

1873 ...........................

......................... 77

.......................... 77

129,t''

94,4

223,6:

1874 ............................

135,9

178,8

314,7!

1875 .........................

.......................... 11

141,7

206,6

347,8

1876 ............................

......................... 77

148,9

255,3

404,4

77

1877 ....................

......................... 77

151,i

313,4

464,8''

Ytterligare äro för närvarande under byggnad: statsbanor till en längd

af 47,5 mil samt enskilda jernvägar till en längd af 78,5 mil, således under

byggnad en ytterligare väglängd af sammanlagdt 126 mil.

Om man. för erhållande af en lättare öfversigt, indelar ofvan angifna

fullbordade väglängd af jernvägar i femårsperioder och uträknar medeltalet

af den längd, som under hvarje år af en sådan femårsperiod fullbordats och

öppnats, visar sig följande förhållande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stuts-1}skottets Utlutande N:o 63.

23

a) Statsbanor:

i medeltal

årligen.

öppnade:

vid 1857 års slut...........

under åren 1858—1862

1863—1867

1868—1872

1873-1877

ii ii

ii ii

n n

Summa statsbanor öppnade under åren 1858 —187

Summa statsbanor fullbordade vid 1877 års sb

b) Enskilda jernvägar:

öppnade:

vid 1857 års slut ..........

under åren 1858—1862

1863 — 1867

1868—1872

1873—1877

mil

mil

ii ii

ii n

n ii

ii

i’

ii

Summa enskilda jernvägar öppnade under åren 1858—j

1877 ... ............................................................. mil j

Summa enskilda jernvägar fullbordade vid 1877 års

slut .................................................................... mil

mil

8,ii

mil

53,9

1 0,78

n

38,2

7,04

11

15,o

3,0

11

35,7

7,14

mil

142,8

7,ii

mil

151,4

*Mi

'' lzJ

3.1.8

5«- 2 5 0/7

j

304, lj

313/

''ilfi

1,''"

50,08

•>,2»

Det faller af sig sjelft, att de medel, hviika för utförande af så betydliga

anläggningar tagits i anspråk, måste uppgå till betydliga belopp.

I Kongl. jernvägstrafikstyrelsens senast offentliggjorda underdåniga berättelse,

för år 1876, meddelas, med hänsyn till förhållandena vid 1876 års slut,

att de trafikerade statsbanornas ursprungliga anläggningskostnad

var ....................................................... kronor 125,968,288: 70.

att dertill kommit nybyggnader och ny materiel?

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Transport kronor 125,968,288: 70.

anskaffade medelst extra statsanslag till statens

jernvägstrafik, för ett sammanlagdt värde af ......... ,, 17,537,244: 11.

att af trafikmedel för samma ändamål kapitali
sei’ats

.................................................................. „ 15,046,975: 35.

och att således de vid 1876 års slut trafikerade

statsbanornas byggnadskapital utgjorde ......... kronor 158,552,508: 16.

Vid 1877 års slut är samma byggnadskapital af trafikstyrelsen beräk
nadt

till .............................................................. kronor 163,730,518: 93.

hvilket belopp öfverstiger hela statsskulden vid

samma tid för såväl de fonderade som 1869

års jern vägslån ............kronor 182,157,084: —

efter afdrag af Riksgäldskontorets

fordringar för lån till

enskilda jernvägsanläggningar

kronor 23,988,712: 62.

och för tillfälligtvis

till förräntande

utlemnade

medel

. kronor^S,064,153: 49. 42,052,866: 11. „ 140,104,217:89.

med .............................................................................. kronor 23,626,301: 04.

utan att dervid i betraktande tagits hvarken de vid 1877 års slut till beredande

af nödigt förlag af trafikmedel disponerade 6,498,197 kronor 80

öre eller de vid samma tid till nybyggnader och ny materiel af dels extra

anslag, dels trafikmedel reserverade 258,507 kronor 27 öre, eller värdet vid

1877 års slut af de under byggnad varande statsbanor med dertill hörande

förlagskapital, 8,980,251 kronor 3 öre, eller beloppet vid samma tid af de

fonderade statslånens liqvidations- och amortissementsfonders intjenade behållningar

utöfver den fonderade skulden 2,383,695 kronor 29 öre, hvilka

fyra belopp sammanlagdt utgöra 18,120,651 kronor 39 öre eller, tillhopa

med ofvan omförmälda 23,626,301 kronor 4 öre, en sammanräknad summa

af 41,746,952 kronor 43 öre.

I nyssnämnda berättelse uppskattas vidare byggnadskostnaden för de

enskilda jernvägar, hvilka vid 1877 års slut vore för trafik tillgängliga, till

omkring ......................................................................... kronor 192,000,000: —

Sammanlagda byggnadskostnaden vid 187 7 års slut för de då redan

öppnade statsbanor och enskilda jernvägar kan således beräknas till omkring

kronor ............................................................................ 355,730,518: 93.

Af detta belopp hafva de medel, som nedlagts i statsbanorna, huf
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

25

vudsakligen influtit af de lån, hvilka staten utom landet upptagit och hvilka,

såsom bekant, i den mån de varit behöfliga användts uteslutande för jernvägars

byggande. De å de enskilda jern vägar ne nedlagda penningar åter,

deri inberäknade de belopp, hvilka af Riksgäldskontoret såsom lån till enskilda

jernvägsanläggningar utlemnats och hvilka i det närmaste motsvaras

af de belopp, Riksgäldskontoret inom landet i svenskt mynt upplånat, hafva

bestått af inhemskt kapital med undantag endast för de få banor, hvilka

tillkommit genom utländsk medverkan; och kan, enligt Utskottets beräkning,

det belopp af inhemskt kapital, som för närvarande finnes i jernvägsanläggningar

nedlagd t, antagas utgöra omkring tvåhundra millioner kronor.

Om ock en, för våra förhållanden, så betydlig summas fästläsande i

jernvägsbyggnader innefattar ett öfverskattande af landets krafter, torde likväl

en så storartad företagsamhet ej böra lemnas utan stöd. Med en sådan

utveckling af samfärdsmedlen är otvifvelaktigt en af de vigtigaste grundvalarue

lagd för landets förkofran, för tillgodogörandet af dess naturliga tillgångar, för

dess framåtgående i ekonomiskt afseende. Enligt trafikstyrelsens ofvan åberopade

berättelse stodo vid 1876 års slut enskilda jernvägar till en längd af

242,8 mil i omedelbar eller medelbar trafikförbindelse med statsbanorna, så

att vid samma tid statens och enskilda jernvägar till en sammanräknad våglängd

af 391,7 mil stodo i trafikförbindelse med hvarandra. I de flesta fall,

om ock ej i alla, torde detta förhållande hafva på statsbanornas trafikinkomster

utöfvat ett gynsamt inflytande. Likaledes torde det vitsord med fogkunna

lemnas nästan alla de enskilda jernvägarne, hvilka i trafikstyrelsens

embetsberättelse för år 1876 uppgifvas till ett antal af 54 vid nämnda års

slut trafikerade jernvägar, att de, om ock i större eller mindre mån, fylla ett

behof och hafva giltigt skäl för sin tillvaro.

De fördelar för det allmänna, hvilka de enskilda jernvägarne dels

redan beredt och dels för en framtid möjliggjort, måste likväl enligt sakens

natur vara väsentligen beroende deraf att de kunna arbeta under sådana

vilkor att deras ekonomiska existens kan vara i någon mån betryggad, och

denna omständighet påkallar ett noggrant aktgifvande sär sk ild t under den

närvarande tiden, då jernvägarne äro till största delen nyligen anlagda och

deras trafik till följd häraf ännu ej kan vara särdeles upparbetad, helst vid

det förhållandet att samtidigt de för närvarande ogynsamma konjunkturerna

för afsättning af några bland våra betydligare exportartiklar måst menligt

inverka på jeruvägstrafiken.

Beträffande denna trafik utöfva, af lätt insedda skäl, jernvägsanläggningarne

och den allmänna ekonomiska ställningen en ömsesidig vexelverkan

på hvarandra. Ehuru nemligen jernvägarnes anläggning i sjelfva verket

ökat landets förmögenhet, är det likväl tydligt, att om sålunda bundits en

Bih. till Tliksd. B rot. 1873. 4 Sami. 1 Afä. 37 lläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

allt för stor del af det kapital, näringarne behöfva såsom förlag för sin

rörelse, blir häraf en naturlig följd, att dessa senare ej kunna vara i tillfälle

att tillföra jernvägarne den trafik, dessa å sin sida behöfva för att

kunna bära sina driftkostnader samt ränte- och amorteringsutgifter. Det

måste vara ett allmänt intresse af särdeles vigt att tillse, att i omförmälda

hänseende ej något allt för stort missförhållande uppkommer, och att förebygga,

det icke genom de enskilda jernvägsbolagens invecklande i allt för

störa finansiella svårigheter banornas ändamålsenliga trafikerande omöjliggöres

och resultatet af det storverk, landet på detta område under de senaste

årtiondena utfört, derigenom förminskas. Ty det vore, enligt Utskottets förmenande,

en origtig föreställning, om man ansåge, att banornas blotta, tillvaro

i detta afseende skulle göra tillfyllest. Det bolag, som utfört en enskild

jernvägsanläggning och för sådant ändamål tillskjutit aktiekapital samt iklädi

sig ansvarighet för upptagna lån, består nemligen i regeln till en större del

af banans närmaste och naturliga trafikanter, och det torde ligga i öppen

dag, att, om genom ogynsamma förhållanden desse urståndsattes att behörigen

vidmakthålla trafiken å banan eller nödgades till obligationsinnehafvarne

eller andra fordringsägare afstå densamma, måste den förlust, som sålunda

komme att drabba företagets ursprungliga och egentliga intressenter, högst

menligt inverka på möjligheten att af banan, äfven om den af andra öfvertoges,

erhålla eljest påräknelig trafikinkomst, likasom ock dylika fåll, om

de komme att inträffa flerestädes och i större skala, måste skada landets

kredit och ekonomiska ställning i dess helhet.

Omsorgen om denna har ock i flera länder, företrädesvis och i det

största omfång i Tyskland och Frankrike, föranled t staten att på mångahanda

sätt, genom enskilda banors öfvertagande eller trafikerande, genom

räntegarantier, genom inköp af obligationer eller aktier, ingripa i det enskilda

jernvägsväsendet. Det betydliga belopp af vårt lands disponibla tillgångar,

som, på sätt här ofvan omförmälts, blifvit under en kort tid i jernvägsanläggningar

nedlagdt och derigenom allmänna rörelsen undandraget,

gör äfven här, enligt Utskottets åsigt, ett statens ingripande på ändamålsenligt

sätt nödvändigt, helst i närvarande tidpunkt, då samtidigt äfven andra

tillstötande omständigheter vållat, att erforderligt rörelsekapital ej utan svårighet

kan hållas näringarne till handa.

I betraktande af den vigtiga plats, de enskilda penninginrättningarne

för närvarande intaga i vårt lands näringsliv måste det vara af intresse att

erfara dessas ställning till de enskilda jern vägsbolagen, med hvilka bankerna

naturligtvis såsom långifvare kommit i beröring. Enligt officiella uppgifter,

som varit för Utskottet tillgängliga, egde den of sistlidne Januari

de enskilda solidariska bankerna, aktiebankerna och kreditaktiebolage.n af

s. 27 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande ÖN:o 63.

27

dem öfvertagna obligationer, utfärdade af samma nräknadt tjugutre särskilda

jernvägsaktiebolag, till ett sammanlagdt belopp af kronor 33,898,396: 25.

Vid samma tidpunkt voro i nyssnämnda penninganstalter

hypotiserade obligationer, utfärdade af

tjugutvå särskilda jernvägsaktiebolag, till ett sam
manräknadt

belopp af ...........................•....................... ., 4,594,470: —

samt aktier i tjugusju jernvägsaktiebolag, till ett

belopp af........................................................................ „ 3,788,700: —

hvarförutan tjugutre jernvägsaktiebolag vid samma

tid för upptagna lån och kreditiv häftade i en

skuld till bankanstalterna af ..................................... „ 2,578,407: 15.

så att totalsumman af nyssnämnda bankanstalters

tillgodohafvande hos de enskilda jernvägsbolagen,

oberäknadt hvad enskilda bankirer hade hos dessa

att fordra, uppgick till ............................................... kronor 44,859,973: 40.

Då Utskottet ansett sig böra äfven på detta förhållande fästa Riksdagens

uppmärksamhet, har sådant ingalunda skeft för att dermed antyda,

att någon åtgärd skulle vara behöflig med afseende å omförmälda bankinrättningar,

hvilkas både vilja och förmåga att rätta utlåningen efter inlåningen

och öfriga disponibla tillgångar gör all sådan omsorg öfverflödig. Deremot

torde det ej kunna förbises, att, till dess de enskilda jernvägarne genom

en gynsammare ekonomisk ställning och trafikens upparbetande kommit

i en bättre finansiel belägenhet än deras närvarande, det jemförelsevis

betydliga och svårafsättliga obligationsbelopp, bankerna af dem öfvertagit,

måste verka menligt på deras förmåga att, som sig bör, tillgodose den allmänna,

rörelsens, jordbrukets och näringarnes lånebehof.

Utskottet är, på ofvan anförda orsaker, af den åsigt, att lämpliga åtgärder

böra, ju förr desto hellre, vidtagas för att åter frigöra en del af det

betydliga kapital, som under en allt för kort tid blifvit af landets besparingar

nedlagdt i enskilda jern vägsanläggningar, för att bereda de enskilda

jernvägsbolagen möjlighet att, utan oskälig uppoffring af de på banorna använda

medel, afvakta trafikinkomsternas stegring och en deraf vunnen säkrare

ekonomisk grundval för deras verksamhet samt för att på sådant sätt

åvägabringa jemnvigt i förhållandena och befordra en fortgående normal

utveckling af landets produktiva krafter.

Staten kan ej blott med minsta svårighet och utan nämnvärd uppoffring

i förhållandena ingripa, utan har jemväl af ett klokt och följdrigtigt

genomfördt förfarande i sådant afseende ett stort gagn; hvartill kan läggas,

att staten må hända i sina egna redan vidtagna åtgärder har en anledning

att allvarligt öfverväga livad på densamma kan bero för de enskilda jern
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 68.

vägsbolagens upprätthållande. Med afseende å de enskilda jern vägarnes

stora vigt för landet kan det penningebelopp, hvarmed staten underlättat

deras byggande, sägas vara jemförelsevis litet, i det nemligen beloppet al

statens fordringar hos de enskilda jern vägsbolagen för utlemnade lan vid

1877 års slut, såsom ofvan nämnts, uppgick till endast “28,988,712 kronor

62 öre och såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till dem utbetalts

sammanlagd t endast 8,861,000 kronor, Indika summor torde ådagalägga, att

statens insats i det enskilda jernvägsbyggandet varit ganska ringa i jemförelse

med de fördelar, som deraf i det hela blifvit åt staten och landet

beredda. Säkerheten för de hittills utlemnade försträckningarne har ock

visat sig vara tillräcklig, enär, om än undantagsvis betalningen af en och

annan annuitet fördröjts, i sådant fall mot erläggande af öfverränta vid

skeende liqvid, staten likväl ej på de enskilda jernvägsbolagen gjort någon

den ringaste förlust. Det inskränkta omfång, hvari staten understödt de

enskilda jernvägsbolagen, har äfven föranled t en viss ojemnhet sålunda att,

medan vissa bolag erhållit statsunderstöd, andra, till hvilkas bispringande

lika stort skäl ur statens synpunkt förefunnits, måst utan ett sådant understöd

och i följd deraf med större uppoffring utföra sin jernvägsanläggning.

A andra sidan har staten deremot i sitt eget intresse, såväl genom

beredvilligt meddelande af sökta koncessioner som på annat sätt,

lifligt uppmuntrat till jernvägsanläggningar. Med anledning af Riksdagens

här ofvan omförmälda skrifvelse den 12 Maj 1869, angående uppgörande

af plan för framtida jernvägsanläggningar och sättet för deras utförande,

anbefalde Kongl. Maj:t sina samtliga Befallningshafvande, med undantag

af dem i Gotlands, Westerbottens och Norrbottens län, att på lämpligt

sätt meddela länens innebyggare kännedom om Riksdagens skrifvelse och

tillika underrättelse derom, att menigheter eller enskilde, hvilka under förutsättning

af statens medverkan ville för åstadkommande af någon jernvägsanläggning

sig förena, egde hos Kongl. Maj:t sådant anmäla samt dervid

öfverlemna kostnadsförslag med ritningar samt utredningar öfver påräknad

trafik med de flere förhållanden, som kunde tjena till upplysning om företagets

ändamålsenlighet, äfvensom uppgift om beskaffenheten af det understöd,

som företrädesvis önskades, hvilket understöd dock icke komine att öfverstiga

en fjerdedel af beräknade anläggningskostnaden, om direkt anslag

söktes; och tillsattes härefter den 20 Augusti 1869 af Kongl. Maj:t den

likaledes här ofvan omförmälda komité, som den 29 Augusti 1870 afgaf

underdånigt betänkande; hvarefter såsom bekant ärendet blef föremål för

1871 års Riksdags pröfning. Utan tvifvel har, jemte den vid nämnda tid

inträdande förbättrade ekonomiska ställningen, ofvanberörda af Kongl. Maj:t

och Riksdagen vidtagna åtgärd varit en kraftigt verkande orsak till det

ifriga jern vägsbyggande, som, på sätt här ofvan i detta utlåtande ådaga
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

29

lagts, år 1872 tog sin början och sedermera, till följd af orternas naturliga

och nödvändiga täflan sins emellan, i den största utsträckning fortgått.

Utskottet har hittills betraktat den föreliggande frågan hufvudsakligen

ur ekonomisk synpunkt. Men det är ej endast ur denna synpunkt

som frågan bör bedömas. Staten har, beträffande de enskilda jernvägarne,

äfven ett annat särdeles vigtigt intresse att bevaka, för hvars tillgodoseende

den närvarande tidpunkten är synnerligen lämplig. Af det sätt, hvarpå

de enskilda jernvägarne i vårt land uppkommit, har blifvit en följd, att

sambandet mellan dessa och statsbanorna är mera tillfälligt än grundadt på

något sammanhängande system; att enskilda banor, öfver hvilkas förvaltning

det skulle vara af vigt för staten att kunna utöfva ett bestämmande

inflytande, äro af staten helt: och hållet oberoende; att med anledning af

saknad enhet i förvaltningen trafiken, till men för både det ena och det

andra slaget af jernvägar, ej kan behörigen tillgodoses.

Å bifogade karta finnas uppdragna våra statsbanor, men deremot icke

de enskilda jernvägarne, och utvisar densamma således i lätt öfverskådlighet

dels statsbanornas fördelning i allmänhet öfver landets särskilda trafikområden,

dels sambandet mellan statsbanornas olika delar, dels ock dessa banors

förbindelser med hamnar vid hafven.

Hvad som med hänsyn till sambandet mellan statsbanornas olika delar

torde springa mest i ögonen, är det af statens jernvägar alldeles oberörda,

vidsträckta landet mellan Norra och Nordvestra stambanorna. Öfver

det landet är dock förbindelsen gen och naturlig mellan två ansenliga

trafikområden, å ena sidan det, som tillhör Norra stambanan från trakten

af Sala norrut, å andra sidan det vestra Sverige. Den landsdel, som, trots

dess lämplighet för förbindelsen emellan två så vigtiga trafikområden, som

de nyss nämnda, ändock lemnats oberörd af statsjernvägarna, är likväl af

ålder den förnämsta härden för en"af Sveriges modernäringar, bergsbruket.

Bergsbruket är en, i ordets vidsträcktaste mening, tung rörelse, som

mer än alla andra fordrar lätta kommunikationer, icke blott för sina färdiga

produkter till utskeppnings- och afsättnings-orter, utan jemväl för sina

råvaror, malmer och kol. Då nu den väsentligaste delen af denna slags

rörelse inom Sverige är utbredd öfver en landsträcka, som tillika erbjuder den

genaste förbindelsen mellan två af statens större trafikområden, men staten

här ej framfört någon stambana, så är staten med hänsyn till i fråga varande

förbindelse beroende af huru enskilda jernvägar blifvit utstakade,

huru deras transportförmåga hålles vid makt och huru deras goda vilja yttrar

sig i afseende å vilkoron för den samtrafik, som här måste ega rum.

Efterser man nu, huruledes de enskilda jernvägarna i Bergslagen förbinda

våra på begge sidor om detta landskap anlagda stambanor, så finner

man, att från Örebro utgår en enskild jernväg, som vid Frövi utsänder

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Stata-Utskottets Utlåtande N:o 68.

en ärra i nordnord vestlig riktning, hvilken skär stora Bergslagsbanan vid

Ställdalen och derefter framgår parallelt med och vester om samma bana,

för att vid Ludvika åter sammanträffa med henne. Derigenom uppkommer

en förbindelse mellan de båda statsbanestationerna Örebro och Storvik öfver

fyra enskilda jernvägar, eller delar deraf, nemligen Köping —Hult-banan

Irån Örebro till Frövi, Frövi—Ludvika-banan från Frövi till Ställdalen eller

Ludvika, stora Bergslagsbanan från Ställdalen eller Ludvika till Falun

samt Gfefle—Dala-banan från Falun till Storvik, på Norra stambanan. Om

man i stället för att afvika på Frövi - Ludvika-banan fortsätter på Köping

—Hult-banan från Frövi, så påträffar man vid Köping en annan bana,

Stockholm—Yesterås-banan och kan på denna framgå till stationen Tillberga

och derifrån på Tillberga — Sala-banan till sist nämnda stad, der man

också träffar Norra stambanan. Här förefinnes således en förbindelse mellan

Örebro och Sala öfver tre enskilda jernvägar.

Från Örebro till Storvik har man sålunda två alternativ att välja på,

antingen öfver 4 enskilda jernvägar, eller öfver 3 enskilda jernvägar och 1

stvcke stambana, Sala—Storvik. Det senare alternativet är i förhållande

till våglängden, ännu åtminstone, fraktbilligare, än det förra, sedan en öfverenskommelse

blifvit träffad emellan de tre myndigheter, som råda öfver

jernvägarna å linien Örebro—-Sala, att nedsätta fraktbeloppen under eljest

gällande taxa. Det är visserligen en fördel för staten, att så har kunnat

ske, enär stycket Sala—Storvik derigenom kan påräkna en transitorörelse,

som eljest måhända uteblifvit, men det ligger på samma gång någonting

otryggt deri, att staten med hänsyn till en så vigtig förbindelse, som den i

fråga varande, skall vara beroende af tre särskilda myndigheters uppfattning

och goda vilja, utan att tala om det otrygga deri att det konkurrerande alternativet

när som helst kan sänka sina taxor på sådant sätt, att staten går miste

om den transito trafik, hon genom ofvan berörda öfverenskommelse tillvunnit sig,

derest icke. de tre medintresserade banorna ånyo kunna komma öfverens sins

emellan och med staten, i hvilket fall dock alltid en minskning i inkomster

blir eu följd. Men otryggheten drabbar äfven trafikanten, som icke för sina

varors afsättning har någon stadig grund för beräkningarna, ty ehuruväl

det i allmänhet antages att konkurrensen skall vara honom till nytta, så

blir han dock ofta nog utsatt för de svåraste missräkningar, derest en bana,

på hvars taxa han litat, nödgas afstå från en förlustbringande täflan.

Äfven i andra landsdelar än dem, hvilka hittills omformälts, är sambandet

mellan statsjernvägarnes olika delar i väsentlig mån beroende af

enskilda banor, hvilka en vigtig ställning blifvit förbehållen äfven i fråga

om den slags samfärdsel, som man eljest företrädesvis betryggar genom

stambanor. På den långa obrutna linie, som, framgående nästan midt igenom

landet, förbinder dettas sydligaste provins med de nordliga landskapen,

s. 31 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

31

finner man, i stället för en fortgående statsbana, följande sammansättning:

först en statsbana från Malmö till Mjölby, derefter den enskilda jernvägen

Mjölby—Motala—Hallsberg, derefter återigen en statsbana Hallsberg—Örebro

och slutligen derefter de fyra ofvan omförmälda, enskilda bolag tillhöriga

styckena: Örebro—Frövi, Frövi—Ludvika, Ludvika—Falun och Falun—

Storvik, summa sju särskilda jern vägar med sex olika egare. Detta förhållande

försvårar naturligtvis under nuvarande förhållanden åstadkommande

af en så enig samverkan, som erfordras för tillgodogörande af befintliga anledningar

till samfärdsel.

En sådan samverkan skulle likväl, för den transiterande trafiken, vara

af det största gagn, om genom densamma kunde beredas en nedsättning i

de enskilda jernvägarnes trafiktaxor till, i det närmaste åtminstone, samma

fraktafgifter, som skulle uppkomma, derest samtliga de med hvarandra sammanhängande

stats- och enskilda jernvägarna, i afseende å taxebestämmelser

för samfärdseln, betraktades såsom en enda bana, och taxan således

vore fallande hela vägen, utan afseende derpå, att godset fem särskilda gånger

öfverginge på en ny, enskild jernväg. Ett sådant fallande i taxan är,

som bekant, ett oeftergiflig! vilkor för de långa transporterna och motiveras

dessutom deraf, att vissa kostnader, såsom för expeditionen vid afgångs- och

emottagningsstationerna, samt för lastning och lossning, äro desamma, antingen

vägen är lång eller kort.

Sålunda utgöra de nuvarande förhållandena ett hinder för utvecklingen

af den rörelse, som till landets båtnad kunde vara för handen. Ett exempel

på hvad denna rörelse kunde betyda har man just nu för ögonen i en

fråga, som framlagts till Kongl. Maj:ts pröfning, angående nedsättning af

fraktafgifterna för skånska stenkol å våra statsbanor. Önskligt vore ju, att

de tillgångar, som hittills dolts under den skånska jorden, måtte bringas i

dagen och varda till nytta, i synnerhet då på samma gång en tillväxt i

rörelsen på våra jernvägar måste uppkomma vid spridningen inom landet af

de svenska stenkolen och de biprodukter, som vid de förras brytning blefve

tillvaratagna, och dä man härvid tillika, borde kunna hoppas på ett lifligt

utbyte af produkter mellan två, så långt från hvarandra skilda, men för

våra modernäringar så betydelsefulla, landskap, som Skåne och Bergslagen.

Men hvarken stenkol eller jern tåla höga frakter, och för att försäljningen

af skånska stenkol skall kunna ske med någon, om än ringa, vinst i Bergslagen,

fordras nedsättning i frakt.

Endast i det fall kunna tariffer och öfriga befordringsförhållanden

ordnas på ett sätt, som leder till målet, nemligen i fall trafiken å en samling

af jernvägar är hufvudsakligen beroende af eu enda ordnande hand:

statens.

Äfven i fråga, om statsbanans samband med hamnar vid hatven före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

komma förhållanden, som förtjena att uppmärksammas. Så har till exempel

Norra stambanan tvänne utfartsvägar till Östersjön öfver enskilda banor,

nemligen vid Gefle, via Storvik, och vid Sundsvall, via Torpshammar. 1

sist nämnda fall är dock det förhållande för handen, att omlastning måste

ske vid Torpshammar, enär den enskilda jernvägen, Torpshammar—Sundsvall,

har smalare spårvidd än statsbanorna. Att detta sist nämnda förhållande

icke kan utan stora olägenheter för staten fortfara, torde vara gifvet.

Huruvida åter det enskilda bolaget kan finna fördel vid att ombygga sin

jernväg till den normala spårvidden, eller huruvida staten, såväl för den

olika spårviddens skull som för att vara oberoende med hänsyn till Norra

stambanans förbindelse med Östersjön, skall nödgas förr eller senare inköpa

den enskilda jernvägen, äro frågor, hvilka snart nog måste finna sin

lösning.

Af det ofvan anförda torde emellertid framgå, att till följd af omständigheter,

dem staten hittills icke ansett sig kunna eller böra förekomma,

trafiken å statsbanorna i väsentlig mån gjorts beroende af enskilda jernvägar,

hvilka på sambandet mellan stamliniernas olika delar, såväl som mellan

stamlinierna och hafveri, utöfva ett betydligt inflytande.

Då Utskottet i sin här ofvan gjorda framställning nämnt vissa särskilda

banor, har det ej varit Utskottets afsigt att angifva just dessa såsom

föremål för en möjligen blifvande åtgärd, enär en sådan naturligtvis i hvarje

fall måste grundas på en omsorgsfull, af Kongl. Maj:t anbefald utredning,

som ännu ej föreligger. Utskottet har endast velat anföra exempel för att

ådagalägga, att äfven ur trafiksynpunkt en statens åtgärd är högeligen önsklig.

De förhållanden, på hvilka Utskottet här ofvan fästat uppmärksamheten,

leda enligt Utskottets åsigt till den slutsats, att det ur ej mindre ekonomisk

än trafik-synpunkt skulle vara en lika önskvärd som välbetänkt åtgärd al

staten att genom ett ingripande såväl lätta den börda, som till följd af det

starka jernvägsbyggandet för närvarande tynger på landet, som ock i sammanhang

dermed bereda sig sjelf ett saknadt inflytande öfver de enskilda

jernvägarnes förvaltning. Utskottet har redan, likasom motionärerne Herrar

Hedin och Hammarhjelm, här ofvan an tyd t, att ett sådant till vägagående i

flera främmande länder ansetts nödvändigt, och får till närmare upplysning

i sådant afseende hänvisa till de åtgärder, som i bilagorna till detta utlåtande

finnas närmare angifna.

Om Utskottet icke dess mindre ej ansett sig kunna förorda ett obetingadt

bifall till vare sig Herr Hedins eller Herr Hammarhjul ms motion, har

s. 33 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63.

33

detta varit en följd deraf att det i dessa motioner ifrågasatta inköp i större

utsträckning af enskilda jern vägar synts Utskottet vara en allt för vidtutseende

fråga för att Riksdagen deri borde, annorledes än möjligen uppå Ivongl.

Maj:ts efter vederbörlig noggrann utredning gjorda förslag, uttala någon bestämd

mening; hvartill kommer att syftet i dessa motioner torde kunna

ernås i ekonomiskt hänseende lika väl och ur synpunkten af statsbanornas

trafik i en ej oväsentlig grad genom en mera begränsad, af motionärernes

förslag föranledd åtgärd, nemligen öfvertagande för statens räkning af obligationer,

utfärdade för enskilda jern vägsanläggningar.

Att ett dylikt öfvertagande lika väl som ett inköp af sjelfva banan tjenar

att frigöra bundet kapital, erfordrar ej vidare bevisning, likasom ock i

sammanhang härmed torde böra uppmärksammas, att en bestämd summa,

beviljad till öfvertagande af obligationer, kan finna en långt vidsträcktare

användning, komma långt flera jernvägsbolag till godo och i följd deraf vidga

omfånget för det med åtgärden afsedda gagn än om samma summa användes

uteslutande till inköp af hela banor, hvilka i sådant fall måste blifva

ytterst få.

Å andra sidan kunna äfven de vigtiga trafikändamålen, om än ej i så

hög grad som genom ett inköp af lämpliga jernbanor skulle blifva fallet,

likväl i en ej ringa mån tillgodoses äfven genom ett öfvertagande af obligationer.

I vår nuvarande lagstiftning finnes visserligen ej åt innehafvare

af jernvägsobligationer inrymd någon rätt att ingripa i det bolags förvaltning,

hvars intressenter de i sjelfva verket äro: de stå gent emot bolaget i

samma ställning som en vanlig fordriugsegare till en vanlig gäldenär. Men

den fördel och säkerhet, som det onekligen måste för jernvägsbolagen medföra

att få sina obligationer till betydligare belopp placerade i statens hand,

torde göra det möjligt att, vare sig genom ett öfverenskommet nytt stadgande

i vederbörande jernvägsbolags reglemente eller genom särskilda bestämmelsei,

såsom vilkor för öfvertagande af obligationer till betydligare belopp åt staten

förvärfva en rätt till inflytande öfver bolagets förvaltning, som de nuvarande

obligationsinnehafvarne ej ega. En sådan rättighet kan afse tillsättandet

af ledamot i bolagets styrelse och revisor af dess förvaltning, bestämmande

af taxan, vare sig för trafiken i dess helhet eller, särskildt beträffande den

transiterande rörelsen, för vissa slag af gods, hvilka staten finner det vara

för sig och det allmänna gagneligt att leda på vissa naturliga vägar eller

bereda lindrigare fraktafgifter, med flera dylika föremål för statens intresse.

I det förslag, Utskottet har att, med anledning af de förevarande motionerna,

afgifva, har Utskottet alltså ansett öfvertagande af obhgationei lämpligen

höra i första rummet och såsom regel föreslås samt inköp af banor

endast undantagsvis, för den händelse i enstaka fall sadant skulle pröfvas

för staten fördelaktigare, böra medgifvas.

Bih. till Biksd. Prof. 1S7S. 4 Sami 1 Afd. 37 Häft.

b

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Beträffande det pris, som vid ett ifrågakomraande öfver tagande af oblitioner

eller inköp af banor kunde från statens sida bestämmas, har Utskottet

visserligen funnit afseende böra fästas derå att, då trafiken å de enskilda,

till större delen nyligen fullbordade jernvägarne enligt sakens natur ännu ej

kan vara upparbetad samt såväl hos oss som i andra länder erfarenheten

utvisat en ständig, endast undantagsvis till följd af ogynsamma tillfälliga

förhållanden afbruten stegring af trafikinkomsterna, det nu varande försäljningsvärdet

ej rättvist kan läggas till grund för bestämmandet af en jernvägsobligations

eller en jernbanas verkliga värde i statens hand. Men å

andra sidan måste naturligtvis noga iakttagas, att just detta verkliga värde

för staten, utrönt genom en sorgfällig beräkning, är den enda grund, hvarpå

öfvertagande af obligationer eller inköp af banor bör komma till stånd, så

att i intet fall betalning ma komma att erläggas för något belopp, som i

sjelfva verket till följd af enskildes öfverdrifna förhoppningar om en banas

trafikförmåga redan är förloradt eller blifvit onyttigt användt, utan bör kursen

eller priset bringas till öfverensstämmelse med det verkliga värdet, bestämdt

med hänsyn till banornas påräkneliga trafikinkomst, eller till den ökning af

statsbanornas trafikinkomst som kan af ett ifrågakommande öfvertagande, till

följd af dervid fastade särskilda vilkor af ofvan angifna beskaffenhet, eller

inköp blifva en följd; sa. att staten må, om ock i hvarje fall ej genast, dock

i det hela, blifva för sin utgift genom en motsvarande påräknelig inkomst

betäckt.

Då endast Kongl. Maj:t kan ega den öfverblick öfver vårt järnvägsväsen

de samt det tillfälle att pröfva hvarje trafikleds vigt i vårt jernvägsnät,

som betinga en lycklig lösning af förevarande fråga, är häraf en gifven följd,

att åt Kongl. Maj:t bör anförtros disponerandet af det belopp, Riksdagen må

komma att för ändamålet bevilja, äfvensom bestämmandet af tiden för utbetalningen

och närmare vilkor i öfrigt. Af hvad här ofvan anförts, torde

vidare framgå, att endast sadana fullbordade enskilda jernvägar, som antingen

sammanbinda statsbanor sins emellan, eller i öfrigt äro med statsbanor

förenade, kunna blifva föremål för statens åtgärd i ifrågavarande hänseende;

och far Ltskottet i sammanhang härmed erinra, att genom förevarande förslag

således ej ifrågasättes rubbning i Riksdagens beslut om anvisande af vissa

bestämda belopp till understödjande af nya enskilda jernvägsanläggningar.

Det har mot åtgärder i ifrågavarande syfte blifvit erinradt, att derigenom

ett fortsatt enskildt jernvägsbyggande skulle allt för mycket befrämjas.

Utskottet haller visserligen före, att, då dess förslag afser endast fullbordade,

icke nya anläggningar samt de rådande förhållandena lära i och för

sig innefatta ett kraftigt verkande korrektiv mot befarade öfverdrifter i fråga

om enskilda jernvägsbyggnader, någon anledning för en sådan farhåga ej i

verkligheten förefinnes. Det kan emellertid ej vara annat än önskvärd!, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 63.

35

vid möjligen ytterligare ifrågakommande dylika företag säkerhet genast från

början vinnes om en fast ekonomisk grundval för deras genomförande. Det

torde visserligen ej vara med vårt lands lagstiftningsgrundsatser förenligt,

att några allt för stora hinder i detta hänseende från det allmännas sida

läggas för den enskilda företagsamheten. Med skäl lärer dock kunna fordras

att vid begäran om koncession för ett jernvägsföretags utförande tillika

styrkes, att vederbörande förfoga örver tillräckliga medel till arbetets genomförande,

genom hvilket vilkor missbruk med koncessioners sökande och erhållande

skulle i väsentlig mån förebyggas och faran för ett obetänksamt

påbörjande af jern vägsanläggningar ailägsnas. Utskottet har derför här

nedan i mom. c) tillstyrkt en underdånig skrifvelse i nu angifna syftemål.

Såsom bekant består den svenska statsskulden uteslutande af lan till

jern vägsanläggningar, och har denna omständighet verksamt bidragit till statens

goda kredit. Den upplåning, som af ett bifall till Utskottets här nedan

gjorda förslag blefve en följd, är af enahanda natur, enär för det upplånade

beloppet staten komme att erhålla en ökad tillgång i valuta af samma beskaffenhet,

som utgör grunden för svenska statens öfriga skuld. Någon rubbning

af de grundsatser, som hittills alltjemt vid statens upplåning varit de

bestämmande, är således icke genom Utskottets förslag ens ifragasatt.

Utskottet iir också öfvertygadt derom att en åtgärd sådan som den af

Utskottet föreslagna, som afser att bereda ett med stora och hedrande uppoffringar

åstadkommet kommunikationsväsende möjlighet att, utan störande

rubbningar, normalt utveckla sig till landets gagn, ingalunda kan komma

att sakna det erkännande att den vittnar om ett klokt tillvaratagande al

frukten utaf nedlagdt, träget arbete. Ett lands kredit måste naturligtvis vara

i väsentlig mån beroende af den omsorg, detsamma egnar sin framtid, och

i detta afseende lärer det vara svårt att förneka, att jornvägarne, äfven de

enskilda, utgöra en af de vigtigaste faktorerna. En sund, legitim statsaffär

kan ej annat än gagna statens kredit, som deremot svårligen skulle undgå

att lida af de följder, som kunde inträda, om staten visade sig sakna, kraft

eller förmåga att åt det allmänna bevara resultaten af gjorda uppoffringar,

utan läte vid förhållanden, som för det allmänna vore mindre gynsamma, bero.

Ej heller bör förbises, att, om ock genom en upplåning i utlandet statens

utländska skuld komme att ökas, deraf ingalunda följer, att landets utländska

skuld ökas i samma mån. Såsom kändt är, har den nuvarande bristen,

ingalunda på tillgångar, men på rörligt kapital föranledt ett ej ringa anlitande

af den enskilda krediten i utlandet, men det ligger i sakens natur,

att en sådan enskild skuldsättning för landet medför större bördor än dem,

som med statens upplåning för fyllande af dess ändamål äro förenade, samt

att, ju mindre de enskilda behofven tvingas att anlita utlandet, desto bättre

måste detta vara för landets kredit, ty staten kan bäst göra gällande det

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

förtroende, hvarpå vårt land har grundade anspråk och som detsamma åtnjuter.

Utskottet hemställer alltså,

2:o

a) att Herr Hammarhjelms motion må på det sätt

bifallas att Riksdagen ställer till Ivongl. Maj:ts förfogande

ett belopp af tretio millioner kronor, att enligt ivongl.

Majrts föreskrift samt på de tider och under de vilkor,

Ivongl. Maj:t, efter hörande i hvarje särskildt fall af Riksdagens

fullmäktige i Riksgäldskontor, må finna skäligt bestämma,

från Riksgäldskontoret utbetalas,för att användas till

öfvertagande af obligationer, utfärdade för anläggning af sådana

fullbordade enskilda jernvägar, som antingen sammanbinda

statsbanor sins emellan eller i öfrigt äro med statsbanor

förenade; börande vid sådant öfvertagande priset bestämmas

med fästadt afseende å banornas påräkneliga trafikinkomst

eller å den ökning af statsbanornas trafikinkomst, som

kan af ett ifrågakommande öfvertagande, till följd af dervid

fastade särskilda vilkor, blifva en följd; så att staten

må för sin utgift i berörda hänseende blifva genom en

motsvarande, påräknelig inkomst betäckt;

b) att berörda anslagsbelopp jemväl må, om Ivongl.

Maj:t för särskildt fall finner sådant lämpligare och för

staten fördelaktigare, få användas till inköp för statens

räkning af enskilda banor eller bandelar af ofvan omförmälda

beskaffenhet; börande äfven i sådant fall priset

bestämmas efter de här ofvan i mom. a) angifna grunder;

och

c) att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

att, vid blifvande ansökningar om erhållande af

koncession för jernvägsanläggningars utförande, Ivongl.

Maj:t täcktes meddela dylik koncession endast åt sådan

sökande, som, förutom uppfyllande af det för rätt till

expropriation stadgade vilkor, att anläggningen skall afse

ett allmänt behof, tillika hos Ivongl. Maj:t styrkt, att sökanden

förfogar öfver ett kapital, som är fullt tillräckligt

till jernvägsanläggningens utförande enligt behörigen granskadt

och godkändt kostnadsförslag. “

s. 37 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

37

dels ock af Herrar Grefve G. Sparre, J. Widén, Grefve S. Lagerberg

och Grefve L. af Ugglas, hvilka instämt i näst förestående reservation, för

så vidt den afser de i reservationen under mom. a) och c) framstälda yrkanden;

samt

för det tredje, vid punkten 3:o: dels af Herrar Carl Ekman, Grefve

G. Beck-Friis, Friherre F. von Essen, L. M. Norden felt, Grefve G. Sparre,

G. F. af Geijerstam och Grefve H. Spens, hvilka ansett Utskottet ej böra

föreslå Riksdagen att besluta den af Herr Hedin ifrågasatta utredning i

vidsträcktare mån än som följde af den i deras reservation vid punkten 2:o

gjorda hemställan och fördenskull ansett Herr Hedins motion ej böra till

någon vidare Riksdagens åtgärd föranleda; och

dels af Herrar J. Widén, Grefve S. Lagerberg och L. af Ugglas.

Herr B. von Krmner har låtit anteckna, det han varit hindrad att

deltaga i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda ärenden.

Bdi. till Iiiksd. Vrot. 1878 -i Sand. 1 Afd 3? Iläft

6

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats- Ltslcottets Utlåtande N:o 63.

1

(Höra till de vid punkten 2: o anförda reservationer.)

Historik om inköp af privatbanor för statens räkning af

Friherre von Weber.

Jernvägarnes utveckling har, såsom bekant, icke försiggått efter

säkra, på förhand gifna statsekonomiska principer, utan gestaltat sig på

mångfaldigt sätt efter de olika förhållandena och vexlingarna uti de

särskilda staternas lif, men, hvilken karakter en stats jernbanesystem

efter hand än antagit, och vare sig det består uteslutande eller i öfvervägande

grad af stats- eller privatbanor, har det allt mer framträdande

behofvet af enhet och stadga i jernvägarnes förvaltning gjort det till en

nödvändighet att sammanföra förut fristående banor i större förvaltningsgrupper

och att ställa samtliga jernvägar inom ett land under en mer

eller mindre stark kontroll af en enda myndighet, samt stärkt den af

många sedan länge hysta åsigten om nyttan af att ett lands jernvägsväsende

vore uteslutande en statens angelägenhet.

Till en sådan närmare sammanslutning syfta ock nästan alla de

förändringar i de särskilda jernvägarnes ställning till hvarandra eller till

staten, som egt rum i de flesta land så inom som utom Europa, och

nästan öfverallt ser man huru enskilda banor förenat sig, flera till ett

bolag, större bolag öfvertagit förvaltningen af'' mindre bolags banor, fristående

jernvägsförvaltningar bildat så kallade jern vägsföreningar »Eisenbahn-Verband»,

eller huru staten inköpt enskilda jernvägar eller ock

endast öfvertagit deras förvaltning, samt huru jernvägslagstiftningen sträfvat

att utvidga statens myndighet och rätt att bestämma, äfven i detaljer,

öfver de enskilda jernvägarne.

I England, der rent privatbanesystem råder, började redan tidigt,

sedan uppkomsten af en mängd konkurrerande banor åstadkommit betydliga

sänkningar i jernvägarnes afkastning, bolagen att förena sig med hvarandra

eller att inköpa täflande linier, så att numera tre fjerdedelar af

landets vidsträckta jernvägsnät tillhöra tjugu stora bolag, af hvilka tre

år 1875 egde hvardera mer än 200 svenska mil och 5 mer än 100 mil

jernvägar. Man har småningom försökt att förskaffa staten kontrollerande

Bih. till Piksd. Prat. 1878. å Sand. 1 Afd. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bil. till Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 63.

makt öfver bolagens finansväsende samt i mindre mån öfver sjelfva förvaltningen

och tarifferna ni. m., och på senare tider har man lifligt börjat

diskutera frågan om att staten borde öfvertaga, liksom förut telegrafen,

samtliga jernvägar, hvarmed början skulle göras i Irland, der staten redan

understödt jernvägsanläggningar genom lån.

I Frankrike anlades de första jernvägarne af enskilda, men då

privatindustrien visade sig sakna krafter till utförande af sådana arbeten

i större omfattning, ingrep staten år 1842 genom att, sedan plan blifvit

uppgjord till ett större jernvägsnät, åtaga sig att utföra den så kallade

underbyggnaden, eller banvall med broar, byggnader m. m. och öfverlemna

denna till begagnande under 40 år åt bolag, som skulle bekosta

öfverbyggnaden och anskaffa materiel samt sköta trafiken till dess att

banan efter de fyratio årens förlopp åter hemfölle åt staten. Härigenom

befordrades i viss mån jernvägsbyggandet, så att landet år 1848 egde

något öfver 200 mil banor, men efter revolutionen samma år afstannade

verksamheten och fick först nytt lif efter 1852, då den enskilda företagsamheten

uppmuntrades genom att de med statens biträde åstadkomna

linierna upplätos åt enskilda bolag på 99 år och att regeringen lemnade

understöd för att befordra mindre bolags sammansmältning med de äldre

större bolagen.

Genom penningkriserna 1856 och 1857 inträdde ånyo en allvarsam

stockning och staten trädde ånyo emellan genom det 1859 stadgade

räntegarantisystemet, enligt hvilket de sex äldre stora jernvägsbolagen,

mot det de åtogo sig att anlägga ett så kalladt andra nät af bibanor,

tillförsäkrades en behållning af 4,65 procent å det derpå nedlagda kapitalet,

hvilken garanti sedermera 1863 utsträcktes till ett tredje nät.

Sistnämnda år hade staten sålunda iklädt sig ansvaret för nämnda afkastning

af mer än fyra tusen millioner francs. Det är sannolikt, att

det varit för staten förmånligare, om hon sjelf byggt och för egen räkningtrafikerat

alla banorna, emedan de egentligen renderande linierna nu tillhöra

enskilda. Emellertid är franska staten genom hemfallsskyldigheten

försäkrad om att vid medlet af nästa århundrade, utan ersättning, till

sitt fulla förfogande erhålla ett högst dyrbart jernvägsnät och blir då

äfven i tillfälle att kunna obehindradt ordna tarifförhållandena efter rent

statsekonomiska grunder.

I Belgien antogs som grundsats, att jernvägarne borde byggas af

staten, och uppgjordes plan för de vigtigaste linierna inom landet samt

förbindelserna med utlandet. Intill medlet af 1840-talet anlade staten

alla banor, men då började koncessioner lemnas åt privatbolag, hvilka

utfört en stor del af landets jernvägsnät, till dess att staten, synnerligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

3

efter 1870, ånyo öfvertagit jernvägsbyggandet. Äfven hafva sedan nämnda

tid ett större antal privatbanor dels öfvergått i statens ego, dels af densamma

öfvertagits till trafikerande. Är 1876 utgjorde Belgiens statsbanor

vid pass 200 och privatbanor 140 svenska mil.

I Holland börjades med att anlägga privatbanor, men 1860 lades

grunden till ett vidsträckt stambanenät, som 1875 uppgick till 94 svenska

mil. Statsbanorna trafikeras der af ett bolag.

I Italien funnos, vid konungarikets bildande, endast mindre privatbanor

i Toscana och statsbanor i Sardinien samt några korta sträckor i

Neapel. Jernvägsbyggandet tog sedermera ganska stark fart, i det att

staten iklädde sig räntegarantier, men samtidigt måste till följd af finansernas

dåliga ställning nästan alla statsbanor bortarrenderas, mot det att

förpaktarne till staten i förskott erlade ganska betydliga summor. På

sista tiden har väl staten ånyo börjat att förvärfva sig privatbanor samt

att återtaga de bortarrenderade och några äfven försålda statsbanor, men

den ånyo försvårade finansiella ställningen har för andra gången gifvit

upphof till ett förslag att mot förskottsbetalningar öfverlemna statsbanorna

på längre tid åt privatbolag, hvilket lär inom kort blifva föremål

för parlamentets pröfning.

I Österrike förbehöll sig staten redan från början rätten att anlägga

och trafikera jernvägar, men begagnade sig icke af denna rätt, utan upplät

byggandet af de vigtiga linierna Ferdinands-Nordbahn och norra delen

af Sydbanan åt enskilda bolag. 1841 började dock staten att på egen

bekostnad anlägga jernvägar och att inköpa under byggnad varande enskilda

banor, och i början af 1850-talet voro alla hufvudbanor med undantag

af den vigtiga Ferdinandsbanan i dess ego. Men den allmänna

finansnöden hade emellertid så stigit, att det i dessa banor nedlagda

kapital måste anlitas för upphjelpande! af statens affärer, och i medlet

af detta decennium afträddes samtliga statsbanor till stora, för deras

öfvertagande grundade bolag att trafikeras under 90 år, dock icke mot

ett årligt arrende utan mot erläggande med korta mellantider af större

summor, och huru stora uppoffringar staten härvid måste underkasta sig

framgår deraf, att det belopp, som sålunda inflöt i statskassan, icke

uppgick till mer än 50 procent af hvad banorna kostat. Bolagen förpligtade

sig emellertid att bygga åtskilliga bibanor, för livilka staten

garanterade 5 procent ränta och \ procent amortering, och denna garanti

har i sin ordning medfört väsentliga svårigheter i finansielt hänseende,

då staten till och med fått ersätta ansenliga belopp, hvarmed utgifterna

för drift och underhåll öfverstigit intägterna. Till följd häraf och äfven

med afseende på att flere i senare tid företagna ej garanterade privat
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bil. till S/ats-UtsJcottets Utlåtande N:o 63.

banor hotats med bankrutt, är man allvarsamt betänkt på att låta

staten öfvertaga dessa banor och ånyo bygga statsbanor, och detta just

på den grund, att sådant förfarande blefve för det allmänna vida förmånligare

än det hittills tillämpade garantisystemet.

I Tyskland hade från början nästan alla de medelstora staterna

adopterat statsbanesystemet och de hafva äfven med högst få undantag

fasthållit dervid samt genom inköp af enskilda banor till och med gifvit

detsamma större utsträckning än förut. Preussen, som genom lag år

1838 lade grunden till utförandet af ett privatbanesystem, har först senare,

väl icke systematiskt men dock steg för steg, närmat sig statsbanesystemet,

hvartill icke minst bidragit att staten efter hand öfvertagit förvaltningen

af stora och vigtiga privatbanor. I Tyskland är sålunda för

närvarande statsbanesystemet det öfvervägande och har blifvit sådant genom

att enskilda banor införlifvats med dem, staterna från början egt,

samt genom anläggningar af nya banor för statens räkning. Härigenom

är ett stort steg taget till förverkligande af den enhet, som, i den mån

jernvägarne utgrena sig, allt tydligare inses vara ett lifsvilkor för att

rörelsen skall kunna naturligt utveckla sig, samt nyttan af jernvägarne

spridas till alla delar och alla medlemmar af samhället, och hvilken man

i Tyskland . äfven på lagstiftningsväg sökt befrämja genom att underordna

samtliga tyska jernvägar under ett, till en början med i viss grad

utvidgad kontrolleringsmyndighet utrustadt högre embetsverk, das Pteichseisenbahuamt,

samt det för preussiska landtdagen framlagda förslaget att

till tyska riket öfverlåta preussiska statens egendomsrätt till och myndighet

öfver jernbanor.

Bland de förändringar i jernvägarnes ställning inbördes och till

staten, hvilka jernvägshistorien har att uppvisa, torde under för handen

varande förhållanden enskilda banors öfvergång i statens ego erbjuda

största intresset, och det torde derföre icke vara olämpligt att här anföra

några exempel på huru vid sådana transaktioner förfarits.

Utan tvifvel ligger det i öppen dag att dylika öfverlåtelser snarast

kunna komma i fråga, då enskild banas finansiella läge och utsigter äro

sådana, att banans egare finna sin fördel eller sin räddning uti att afstå

sin egendom åt staten, hvilken, då det icke är honom värdigt söka hemta

någon särskild vinst af den erbjudna banans förlägenhet, kan lemna det

största möjliga vederlag derför.

Flera fall af detta slag hafva ock förekommit, och ett bland de

tidigare var sachsisk-bayerska banan Hof— Leipzigs öfverlåtande åt sachsiska

staten. Det för banans byggande bildade bolaget hade hopbragt

det beräknade kapitalet, 4,6 millioner Thaler, genom aktieteckning, hvaraf

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

5

sachsiska regeringen öfvertog ^3 och den sachsen-altenburgiska 13.

Efter några år befans detta kapital för litet och skulle derföre ett lån

upptagas å lika stort belopp, i hvilket lån de båda regeringarne, liksom

i aktieteckningen, deltogo med hvar sin tredjedel. Förtroendet till företaget

hade emellertid så sjunkit, att lån ej kunde erhållas till den bjudna

räntan 4 procent, och högre räntesats ville regeringarne ej medgifva af

omtanke för sina egna stats- och provins-obligationer, hvilka till största

delen lupo med 3 hg —4 procent ränta. Banan hade således halffärdig kommit

i det läge, att den nästan på hvad vilkor som helst måste kasta sig

1 styrelsens armar. I betraktande af den ogynsamma inverkan en låg

uppskattning af det på banan nedlagda arbetet skulle utöfva på hela

landets jernvägskredit, medgaf sachsiska regeringen, då hon öfvertog banan,

att privataktierna finge utbytas mot statsobligationer, som under de

första åren lupo med 4 och derefter med 3 procent samt slutligen skulle

efter en för de förra aktietecknarne ej ogynsam amorteringsplan inlösas

till pari. Vid dåvarande räntefot å sachsiska statspapper betaltes sålunda

aktierna nära till sitt fulla värde. Detta på så liberala grunder

och med klokt förutseende verkstälda köp visade sig sedermera vara en

för staten högst fördelaktig affär, ty banan har sedermera blifvit en af

de lifligaste trafikleder i Tyskland och under de senaste 15 åren renderat

8—10 procent.

Några år efter nu omtalade köp hembjöds åt sachsiska staten

Chernnitz—Riesa-banan. Till företaget hade tecknats 4 millioner Thaler,

hvaraf staten öfvertagit en tredjedel, men detta belopp befans otillräckligt

att fullborda den genom mycket svår terräng gående och för dubbelt

spår afsedda banan, hvarföre bolaget 1847 beslöt upptaga ett lån å

2 millioner Thaler mot obligationer med dels 4 dels 5 procent ränta.

Oaktadt försök att göra lånet begärligt genom att utfästa räntans betalande

månadsvis, hvarigenom man trodde räntekupongerna kunna erhålla

kurs såsom småmynt, slog låneoperationen fel. Allmänhetens förtroende

hade så vändt sig från företaget, att detta förklarades sakna alla utsigter,

och bolagets förlägenhet stegrades ända derhän, att dess lokomotiv och

förråd togos i pant. Hembjudandet gjordes 1848, men mottogs med sådan

obenägenhet af den då samlade, ur den revolutionära rörelsen framgångna

och mot egendom och kapital i allmänhet icke synnerligen gynsamt

stämda landtdagen, att sakens afgörande måste uppskjutas till dess

mera regelbundna politiska förhållanden åter inträdt. När förslaget sedermera

togs under pröfning, ansåg sig regeringen, i betraktande af ställningen

i allmänhet och de osäkra utsigterna för denna bana, icke kunna

bjuda annat än en mycket låg summa, om betalningen skulle ske genast,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bil. till Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 63.

och letnnade derför aktiegarne och fordringsegare fritt val mellan en genast

utfallande summa, motsvarande 30 procent af aktiernas värde, eller

ock utbekommande af 20 procent af aktievärdet, hvilka skulle få lyftas

utan dröjsmål, samt en expektansförbindelse, lydande å 25 gånger det

belopp, hvartill utdelningen komine att i medeltal uppgå under banans

tio första trafikår, å hvilken förbindelse aktieegarne egde att framdeles

lyfta minst 5 procent af aktiebeloppet, så att de i sämsta fall, det vill

säga om banan skulle visa sig i finansielt hänseende alldeles väi-delös,

skulle utfå 25 procent, men i annat fall erhålla ersättning som fullt motsvarade

värdet af den industriella inrättning, i hvars åstadkommande

de tagit del. I fullt förtroende till regeringen antogo största delen af

aktieegarne det senare alternativet. Under de första fyra trafikåren uppstod

visserligen ett ej obetydligt deficit i trafikkostnaderna, men förhållandena

förbättrades sedan så raskt, att vid utgången af de tio år, å

hvilka expektansförbindelserna lödo, medelafkastningen uppgått till 4,04

procent. Aktiegarne utfingo nu för hvar aktie å 100 Thaler, ett belopp

som med inräknande af ränta under tio år uppgick till nära 113 % Thaler,

eller icke obetydligt mer än nominella beloppet af de aktier, som tio

år förut ansågos såsom alldeles värdelösa.

På en gång betydelsefullt och lärorikt är förloppet vid afträdandet

till staten af en till omfånget ringa men i statsekonomiskt hänseende

vigtig kommunikationsled, nemligen det lilla bannät af tillsammans 3,6 mils

längd, sidobanorna inberäknade, som genomlöper Dresdens stenkolsrevier.

Anläggningen af dessa linier inom ett af Europas industririkaste

distrikt hade varit utomordentligt dyrbar och medtagit ett kapital af

2 3\é millioner Thaler, hvilket gjorde att, oaktadt trafiken inom fyra år

steg till nära 400,000 personer och 6 1|2 millioner centner gods samt

förvaltningen ordnats på det enklaste sätt, någon utdelning icke blef

möjlig. Då förtroendet till banan härigenom sjönk, hembjöd bolaget sin

egendom till staten mot en ersättning af 30 procent af anläggningskapitalet,

hvilka genast skulle erläggas, samt en expektansförbindelse å 25

gånger medelbeloppet af den dividend, som uppkomme under 10 år efter

öppnandet af den fortsättning af banan, staten skulle bygga till städerna

Freiberg och Chemnitz, eller ock 100 procent af aktiekapitalet i 3 procents

statspapper. Staten afböjde detta förslag, men erbjöd å sin sida

50 procent i 4 procents statspapper jemte expektansförbindelse å förenämnda

dividend. Förhandlingarne afbrötos och bolaget fortsatte tills

vidare sin nästan lönlösa verksamhet. Emellertid inträffade snart ett sådant

förhållande som i England ofta gifvit anledning till att små, mellan

större jernvägsnät liggande banor inköpts till öfverdrifna pris. Statsba
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

7

nans fortsättning till Freiberg—Chemnitz blef färdig och den lilla privatbanan

befann sig inskjuten midt i knutpunkten för de sachsiska östra

statsbanorna och verkade att besvära, hindra och fördyra dessa banors

trafik. Samtidigt vann privatbanans rörelse en ofantlig tillväxt, och det

var icke länge något tvifvel derom att staten snart måste förvärfva sig

eganderätten till henne för hvad pris som helst. Aktierna stego hastigt,

och 1867 såg staten sig nödsakad att inköpa banan till mycket mer än

aktiernas paribelopp, enligt uppgift med 160 för 100. Men det oaktadt

har staten härvid icke lidit någon förlust, ty år 1873 fraktades på denna

bana 7 millioner centner gods och 1 ^2 millioner resande.

En af de enklaste former för inköp af en bana tillämpades då

sachsiska staten öfvertog den sachsisk—schlesiska banan. Denna, i hvilken

staten förut egde aktier till ett värde af 2 millioner Thaler, befann sig

visserligen icke i någon nödstäld belägenhet, men lemnade icke för aktieegarne

tillfredsställande utdelning och hembjöds derföre staten till inlösen.

Köpet afslutades 1850 och de privata aktierna erhöllo härvid sin

liqvid på det sätt, att deras aktier, som före underhandlingarnes början

stått vid 72 ^2 procent och i den mån dessa syntes närma sig ett gynsamt

slut, stigit till 96 procent, blott och bart genom afstämpling förvandlades

till 4 procents statspapper, hvilka för tillfället stodo något öfver

pari. Förvärfvandet af denna bana, hvilken af politiska och ekonomiska

skäl hade ett högt värde för staten, försiggick sålunda, utan kontant

utgift af ett enda öre, och endast med begagnande af den högre

kredit statens förbindelser åtnjöto.

Såsom ett exempel huru en enskild bana först stälts under statens

förvaltning och sedan öfvergått i dennes ego, må den Niederschlesisch—

Märkische banan i Preussen anföras.

Staten hade gifvit denna jernvägs bolag åtskilliga mer än vanligt

omständliga förskrifter för banans byggnad och trafikerande, men garanterat

en viss ränteafkastning på det använda kapitalet, likväl under förbehåll

att sjelf få öfvertaga banans förvaltning, om statsgarantien toges

i anspråk under tre på hvarandra följande år, eller för något år till belopp,

som svarade mot 1 procent af kapitalet. För år 1848 nödgades

bolaget taga den tillförsäkrade garantien i anspråk till dess hela omfång

eller 3 ^2 procent på hela anläggningskapitalet, hvilket var faststäldt till

10 millioner Thaler.

Bolaget förklarade detta dåliga resultat af trafiken dermed, att anläggningskostnaden

oproportionerligt ökats till följd af de bestämmelser,

regeringen utfärdat i afseende på banans läge, största stigningar, broar,

stationsanordningar med mera, och att största delen af bristen uppkom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

I

8 Bil. till Stats-TJtskottets Utlåtande N:o 63.

mit derigenom, att bolaget ålagts att anordna nattsnälltåg mellan Berlin

och Breslau, hvilka ensamma medtagit en utgift af 280 tusen Thaler.

Bolagsstämman vägrade ock att efterkomma regeringens uppfordran till

bolaget att öfverlemna banan till hennes förvaltning. Det oaktadt tog

regeringen den 1 Januari 1850 banans förvaltning om hand, hänvisade

bolaget att göra sina invändningar gällande vid domstol och hotade

hvarje medlem af banans direktion, som försökte att fortfarande utöfva

sin funktion, med höga böter, men förklarade sig på samma gång beredd

att med bolaget och dess förvaltningsråd träda i underhandling för vänlig

uppgörelse i afseende på bolagets ställning till staten. Det kunde

icke förnekas, att staten hade full juridisk rätt för sitt åtgörande, och

underhandlingarne ledde slutligen derhän att staten, ehuru banan vid

dess afträdande icke gifvit något nämnvärdt öfverskott öfver utgifterna,

beslöt sig för att inlösa densamma mot en fast ränta af 4 procent å

aktiebeloppet, hvilket motsvarade aktiernas betalning till parikurs. Genom

denna, såsom man menade, för staten mindre fördelaktiga och på

sin tid rätt mycket klandrade transaktion gjorde likväl den preussiska

regeringen en lysande affär, ty samma bana, som då visade så få tecken

till lif, är numera den mest inkomstbringande preussiska statsbana.

På den senaste tiden har Preussen inköpt två banor, den Pommerska

Centralbanan och Berliner—Nordbanan af deras konkursmassor

och med afseende på de högst ringa utsigterna för dessa banors blifvande

rentabilitet åtminstone inom den närmare framtiden betalt dem

med 1[3 till ^ af byggnadskapitalet. En annan i förlägenhet råkad

jernvägsanläggning, Halle—Sorau—Gaben, har staten bisprungit med sin

garanti för upptagande af ett prioritetslån, med det förbehåll att staten

skulle efter 15 år ega rätt att inlösa banan till pris, som då skulle

beräknas efter medelafkastningen under de sista fem åren.

Bland yttringarna inom tyska länder af den allt mer och mer framträdande

principen att jernvägarne böra tillhöra staten torde ock förtjena

nämnas det år 1875 verkstälda inköpet af det betydliga jernvägsnät, som

anlagts af det Bayerska Ostbanebolaget. Detta bolag, som bildades år

1856 vid en tidpunkt, då meningarne voro delade om lämpligheten af att

fasthålla vid det i Bayern från början tillämpade statsbanesystemet, utsträckte

under årens lopp sina jernvägsanläggningar, så att de bolaget

tillhöriga banornas längd, hvilken år 1869 utgjorde endast omkring 6

svenska mil, år 1875 vuxit till 72 svenska mil, oberäknadt något öfver

19 svenska mil under byggnad varande linier. Som nu dessa banor icke

blott hade en betydande utsträckning utan äfven utgjorde de hufvudsakliga

pulsådrorna för rörelsen inom östra Bayern och förbindelsen mellan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

9

hufvudstaden öfver Regensburg med Nurnberg samt Sachsen och Österrike

samt, då staten på senare tider åter upptagit jernvägsbyggandet,

framstodo såsom konkurrenter till statsbanelinierna och blefvo för dessa

allt mera besvärande, ju flera grenbanor af staten anlades, väcktes år 1874

i Bayerns deputerade kammare förslag om och uttrycktes i skrifvelse

•till regeringen den önskan, att underhandlingar måtte öppnas med bolaget

om ifrågavarande banors öfverlåtelse till staten. Förvaltningsrådet för

bolaget, hvars ekonomiska ställning var ganska god, afböjde till en början

förslaget att hembjuda sina banor åt staten, men erbjöd sig att taga

under pröfning de anbud, som från statens sida kunde göras, och för

att vinna en säker grund för hvad som borde erbjudas bolaget, tillsattes

då af reererino-en en kommission, som skulle undersöka banornas beskaffenhet

och uppskatta deras värde.

Sedan kommissionen fullgjort sitt uppdrag och uttalat, att banorna

med jemförelsevis obetydliga undantag vore i fullgodt skick och att förbättringar

icke erfordrades i annat än utbyte af räler å vissa sträckor

samt förstärkning af lokomotivens antal, upprättades ett förslag till fördrag

om banornas inköp af staten, hvilket i Mars 1875 understäldes bolagets

generalförsamling och af denna nästan enhälligt antogs.

Enligt detta förslag skulle staten från och med år 1875 träda t besittning

af al! bolagets egendom med alla de rättigheter och skyldigheter,

hvarunder bolaget densamma egde, och sålunda öfvertaga så väl banorna

med deras inventarier och förråd som bolagets kapitaltillgångar,

deri inbegripet de vid dessa banor bildade pensions- och understödsfonder

samt reserv- och försäkringsfonder, äfvensom bolagets fordringar och

skulder, hvaribland särskildt de af bolaget med statsmyndigheternas medgifvande

utfärdade prioritetsskuldebref, hvilka borde förräntas och amorteras

efter förut stadgad plan. Staten skulle jemväl taga i sin tjenst banornas

samtlige tjensteman och betjente med samma vilkor, hvarunder

de redan voro anstälda, samt bibehålla de pensionerade vid dem tillförsäkrade

pensionsförmåner.

Som betalning förband sig staten att inlösa bolagets till ett nominelt

värde af 200 gulden (omkring 345 riksmark) utfärdade aktier

efter 420 riksmark för aktie af den äldre emissionen och 410 mark för

aktie af senare emission, på det sätt att densamma leinnade för en aktie

af det förra slaget 400 mark i 4 procent statsjernvägsobligationer och

20 mark kontant, samt för en aktie af det senare slaget 400 mark i obligationer

och 10 mark kontant.

Bi/i. till Rikad. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Antalet af de äldre aktierna utgjorde 300,000 och af de yngre

100,000, och uppgick således det belopp, som skulle erläggas till inalles

167 millioner mark.

Detta förslag framlades för Landtdagen, inom hvilken under öfver

läggningen statsministern, under erinran att han förut varit af den tanken

att anläggningar ocli trafikerande af jernvägar borde vara enskilda^

angelägenhet, framhöll vigten af att, sedan en fullständig förändring i det

ekonomiska lifvet inträdt, staten blefve egare till jernbanorna, samt att

konkurrensen mellan enskilda och statsbanor skulle leda till bådas skada

äfvensom att staten, hvilken icke såsom privata behöfde eller borde sörja

allenast för det egna intresset, vore bättre i stånd att tillgodose det allmänna

bästa jemväl genom att bygga mindre men för de orter de genomskuro

nödvändiga linier, samt på det varmaste förordade det nu föreliggande

förslaget. Fördraget blef ock af Landtdagen antaget utan förändring.

Innevarande år (1878) hafva de franska statsmakterna beslutat att

för statens räkning inköpa från tio olika enskilda bolag de af dem i

mellersta och sydvestra Frankrike dels fullbordade dels till en del utförda

jernvägslinier till en sammanlagd längd af icke mindre än 2,615

kilometer eller omkring 244 svenska mil. Dessa köp hafva närmast föranledts

deraf, att dessa bolag hade sett sina förhoppningar på en lönande

trafik svikna, inklämda som deras jernvägslinier voro inom det stora

Orleans-bolagets banor, hvilka drogo hela fördelen af den tillförsel de nytillkomna

banorna åstadkomnio, utan att på något sätt understödja dessa

senare, hvilka sålunda blefvo i sjelfva verket inskränkta till den rent lokala

trafiken, som endast kunde mycket långsamt utveckla sig. Två af

dessa bolag hade redan gjort konkurs, och de öfrige förutsågo omöjligheten

att fortsätta sin rörelse. Men upphörandet af redan öppnade eller

till största delen förberedda jernvägs kommunikationer betraktas i Frankrike

såsom en förlust för det allmänna, och staten ansågs derföre böra betrygga

det fortfarande begagnandet af de nödstälda linierim genom att

inköpa och sedan trafikera dem för sin räkning. Med stöd af hvad i

de åt banorna lemnade koncessioner fans stadgadt om statens rätt till

inlösen och bekräftats genom särskilda lagar, lades till grund för de nu

ifrågakomna inköpen icke banornas kommersiella värden utan beloppet

af de omkostnader, som blifvit på banorna nyttigt nedlagda, minskadt

med ursprungligen meddelade statsunderstöd, och i öfverensstämmelse

med denna grundsats uppgjordes under 1877 af regeringen provisoriska

köpekontrakt med de tio bolagen samt förordnades en särskild kommission

att bestämma den betalning, som borde till hvarje bolag erläggas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utakottets Utlåtande N:o 63

11

Hela köpesumman, som först efter det denna kommission afslutat sitt

uppdrag kunde på siffran ffxeras, antogs komma att uppgå till 334 millioner

francs, af hvilka 258 millioner skulle utgå under loppet af två år

och återstoden under tre år efter det köpen genom representationens och

regeringens beslut vunnit laga kraft, hvarjemte staten för att fullborda

en del af de öfvertagna linierna, som ännu icke vore färdiga, och för

att iståndsätta andra redan för trafik öppnade samt komplettera materielen

och förråden blefve nödsakad att under de närmast följande åren

vidkännas en utgift af omkring 166 millioner francs, hvarigenom kostnaden

för de nyförvärfvade banorna, fullt färdiga, komme att uppgå till

500 millioner francs, eller något mindre än 200,000 francs per kilometer,

hvilket pris icke ansågs öfverdrifvet.

Den sålunda förberedda frågan om dessa inköp understäldes representationens

pröfning, och förslag till lag derom inlemnades i Februari

innevarande år 1878 till Deputerade kammaren, hvilken, liksom senare

senaten, godkände de provisoriskt upprättade köpeafhandlingarne samt

stål de till ministerns för allmänna arbeten förfogande under 1878 en

summa af 331 millioner francs, afsedda att användas: 270 millioner

för inköpet af banorna, 60 millioner för kompletteringsarbeten å samma

linier samt 1 million till betäckning af möjligen inträffande brister vid

banornas trafikerande, och bemyndigade finansministern att utfärda och

låta försälja treprocents statsobligationer till för ändamålet erforderligt

belopp.

Frankrike I. Anförande i deputeradekammaren af finansministern,

jemte lagförslag.

Jernvägar föreslagna till inköp af franska staten.

Motiver: Finansministern Leon Say anförde:

M. H. De bolag för sekundära jernvägar af allmänt intresse, som

bildat sig i mellersta och sydvestra Frankrike och som hade trott det

möjligt att erhålla en lönande trafik, oaktadt granskapet och de gemensamma

områdena med de redan af det stora Paris—Orleans-bolaget trafikerade

linierna, hafva gjort betydande missräkningar. Inskränkta till

den rent lokala trafiken, som endast mycket långsamt kan utveckla sig

och hvaraf äfven till och med en del går ifrån dem, sakna de tillräckliga

medel att hålla sig vid lif och finna sig i den ledsamma ställningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

att endast bereda tillförsel till det stora bolaget, utan att på något sätt

understödjas eller gynnas af detta.

Tvenne sådana bolag hafva gjort konkurs; de öfriga erkänna omöjligheten

att fortsätta rörelsen.

Styrelsen ensam kan tillförsäkra allmänheten ett fortsatt begagnande

af dessa linier genom att återtaga dem ur de primitiva koncessionärernas

händer.

För att åstadkomma ett dylikt återköp har det synts billigt att

såsom grund derför antaga, icke liniernas verkliga kommersiella värde,

utan beloppet af de omkostnader, som blifvit derå nyttigt nedlagda, med

afdrag för ursprungligen meddelade statsunderstöd.

Denna regel motsvarar stadgandet i § 12 af lagen den 23 Mars

1874 rörande återköp genom staten af trafikerade jernvägar i kraft af

§ 37 af koncessionsvilkoren för jernvägsanläggningar.

Emellertid må man icke sammanblanda principerna. Vi stå här

ingalunda framför ett inköp af jernvägar, som staten finner nödvändigt

i sitt eget och det allmännas intresse, men väl framför ett inköp, som

bör beviljas af ren välvilja för bolag, som råkat i lägervall, och som för

öfrigt motiveras af de kringboende befolkningarnes intressen. Betalningen

af den nyttigt använda anläggningskostnaden är i det föreliggande

fallet icke något statens åliggande och kan icke heller blifva ett "prejudikat,

som längre fram kan åberopas emot staten i andra analoga fall.

Ett förslag aflemnades af regeringen den 1 Augusti 1876 till deputerade

kammaren att bestämma läget af det sekundära jernvägsnätet

å den ort hvarom nu är fråga. Efter en vidlyftig diskussion antog kammaren

ett af Herr Allain-Torgé ingifvet amendement, gilladt af dåvarande

ministern för allmänna arbeten, Albert Christophle. Den första

paragrafen af detta amendement fastställer såsom grund för återköp af

linier, som upphöra att trafikeras af koncessionärerne, deras verkliga

anläggningskostnad. Med dessa ord »den verkliga anläggningskostnaden»

måste nödvändigt förstås beloppet af nyttigt använda utgifter.

Herr Christophle och efter honom Herr Paci.s undertecknade successivt,

på grund af deputerade kammarens beslut, från den 31 Mars

till den 12 Juni 1877 tio provisionella köpeöfverenskommelser med sex

sekundära bolag för jernvägar af allmänt intresse i mellersta och sydvestra

orterna och med fyra bolag för jernvägar af lokalt intresse i

samma trakter, hvilka alla hade sökt den hjelp, som ett återköp af linierim

genom staten kunde bereda dem, och erbjudit sig att afstå från

koncessionerna i hela deras vidd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

13

De 6 förstnämd» bolagen äro: Charentes, Vendée, Bressuire till

Poitiers, Saint Nazaire till Croisic, Orleans till Chålons och Clermont

till Tulle.

De fyra bolagen af lokalt intresse äro: Poitiers till Saumur, de

så kallade Nantesiska jernvägarne, Maine—Loire till Nantes och Orleans

till Rouen.

Ibland de till dessa bolag koncederade jernvägarne måste man likväl

särskilja dein, som med skäl kunna intagas i det nät, som blifvit

tillerkändt karakteren af »allmänt intresse»; ty endast sådana kunna blifva

föremål för återköp.

De upprättade provisionella köpekontrakten med de bolag, som

hitintills endast ansetts tillhöra kategorien af lokalt intresse, omfatta hela

koncederade utsträckningen för de 2:ne första, nemligen linierna Neuville

—Saumur, Nantes—Machecoul, Sainte Pozanne—Paimboeuf, Saint Hilaire—Pornic

och Machecoul—la Roche sur Yon med bibana till Croix de

Vie. Af de begge öfriga koncessionerna inköpas endast vissa delar, nemligen

Montreuil—Ballay—-Ångers, Faye—Chalonnes, Orleans—Chartres,

Char tres—Saint-Georgos—Rouen, Chartres—Broue, Broue—Savigny,

Patay—Nogent—le Rotrou, Chartres—Anneau och Evreux ville—Evreux

Navarre. Dessutom inlösas utom de linier af allmänt intresse, som tillhöra

Charentes-bolaget äfven 2:ne samma bolag tillhöriga lokalbanor,

Bordeaux—la Sauve och Confolens—Excideuil. Sammanlagda längden

af de banor, som föreslås till inlösen, utgör 1,861 kilometer af allmänt

och 754 d:o af lokalt intresse, eller tillsammans 2,615 kilometer.

En värderingskommission, bestående att Herrar Reynaud, generalinspektör

för väg- och vattenbyggnader, Varroy, senator, chefingeniör

vid d:o d:o och Maisonneuve, generalinspektör vid finansdepartementet

samt utsedd med samtliga kontraherandes bifall, har uti alla köpekontrakten

erhållit uppdrag att bestämma inköpspriset på grund af de verkliga

kostnader, som blifvit nyttigt använda på de ifrågavarande jernvägarnas

anläggning.

Denna kommission har redan fält 7 utslag, och de 3 återstående

äro att mycket snart förvänta.

De redan kända resultaten angifva följande värden:

för Charentes-bolaget ........................ 777 kilometer 113,505,391 fr. 32 c

»

Vendée-bolaget......................

......... 495

))

47,113,880

» 66

»

»

Bressuire—Poitiers .............

.......... 83

))

1,728,004

» 29

»

1)

Saint Nazaire—Croisic...........

......... 33

))

4,607,936

» 94

»

»

Orleans—Chålons.....................

......... 293

»

47,324,881

» 19

))

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bil. till Stata-Utskottets Utlåtande N:o 63.

för Poitiers—Sauraur............................ 86 kilometer 10,948,535 fr. 96 c.

» Maine et Loire—Nantes ............. 91 » 14,618,827 » 39 »

Kommissionen har afslutat räkningarne den 30 Juni 1877, ocli

kontrakten bestämma, att räntorna skola utgå från den dag köpen blifva

faststälda genom lag.

De af kommissionen sålunda bestämda köpesummorna komma att

ökas med förut beslutade men ännu den 30 Juni 1877 ej betalda kostnader

äfvensom med sådana, som blifvit gjorda efter nämnda dag med

ministerns för allmänna arbeten bifall samt med vissa månatliga utgifter,

bestämda i kommissionens utslag på särskilda grunder i mån af

föremålens olika beskaffenhet. Deremot kommer afdrag att göras för

under tiden möjligen förminskade värden å så väl materielen som å sjelfva

linierna.

Vendée-bolaget fortsätter de påbörjade arbetena på linien Joué—

Chateauroux. I köpesumman inbegripes kostnaden för denna linie, såsom

färdig. Den härå belöpande andelen utgår i mån som arbetena

fortskrida. Likaså förhålles med ofullbordade arbeten på trenne andra

inlösta koncessioner.

De tio köpekontrakten innehålla den bestämmelse, att de skola anses

annullerade, om de icke blifva stadfästade genom lag inom ett år.

Denna termin utlöper för de särskilda köpen under Mars till Juni detta

år. Man kan deraf fatta den oro, som råder bland de intresserade, och

de nya svårigheter, som skulle uppstå, om myndigheterna uppskjuta

sanktionen.

Då de politiska tilldragelserna vållade uppskof med lagförslagets

ingifvande, framlade Herr Bethmout den 4 December sistlidet år för deputerade

kammaren ett förslag att godkänna 7 emellan ministern för allmänna

arbeten och de bolag, för hvilka värderingsutslag redan voro afgifna,

upprättade köpekontrakt. Detta förslag, som förklarades brådskande,

remitterades till budget-utskottet. Kammaren torde finna, att detta förslag

nu ej behöfver fullföljas, emedan det är inbegripet i det allmänna

förslag, som regeringen nu framlägger.

Nu några ord om sjelfva lagbestämmelserna.

Första paragrafen inkorporerar de uti köpekontrakten inbegripna

lokalbanorna uti det stora nätet af jernvägar af allmänt intresse.

§ 2 godkänner de tio kontrakten om inköp af linierna i fråga.

§ 3 tillkännagifver, att en finanslag med det snaraste skall behandla

frågan om medels anskaffande. Slutsumman kan icke bestämmas

förr än värderingskommissionen afgifvit sina utslag om de 3 återstående

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Ulslcottets Utlåtande N:o 63.

15

koncessionerna. Men man kan antaga, att beloppet skall utgöra omkring

258 milloner, att betalas på 2 år efter lagens kungörande, och 76 millionor

att betalas på 3 år efter samma tid, eller tillsammans 334 millioner.

Men utöfver sjelfva köpesumman måste man vara beredd på vissa

utgifter af staten för att fullborda en del ännu icke färdiga linier och

iståndsätta andra, som redan äro öppnade, samt för att komplettera den

rörliga materielen och anskaffa öfriga förnödenheter.

Detta fordrar icke mindre än 166 millioner, betalbara på 4 år.

Summan af dessa utgifter och af köpeskillingarna uppgår då till 500

millioner, hvarigenom hvarje kilometer med materiel kommer att kosta

något mindre än 200,000 francs, hvilket icke synes vara öfverdrifvet.

Man bör emellertid icke fördölja möjligheten deraf, att åtminstone

en del af de köpta linierim icke kommer att lemma tillräcklig afkastning

af rörelsen under ett visst antal år.

Detta tillskyndar staten en ökad kostnad, som dock är svår att

till beloppet med någon säkerhet beräkna. 1 hvarje fall gifver dock trafiken

på Charentes-, Vendée- och Poitiers—Saumur-banorna ett öfverskott

af 3 millioner om året. Detta öfverskott skall utan tvifvel betäcka, om

icke hela, dock största delen af bristen för en del andra af de inköpta

banorna.

§ 4 af lagförslaget bemyndigar ministern för allmänna arbeten att

provisoriskt garantera trafikerandet af de återköpta linierna med medel,

som så litet som möjligt betunga statsverket.

Det definitiva bestämmandet af huru med dessa linier skall förhållas

har, såsom man finner, blifvit uppskjutet. I sjelfva verket hafva

mycket divergerande förslag till lösning af denna fråga blifvit framstälda,

och de allmänna intressen, som härutinnan vilja utöfva inflytande, äro

allt för invecklade för att styrelsen icke måste låta de förslag, som

komma att framställas, föregås af en uttömmande granskning. Det synes

för närvarande klokast att provisionelt lemna den exekutiva makten

nödig latitud att ordna förhållandena under öfvergångsperioden utan att

binda sig för framtiden. Ministern skall emellertid bemöda sig att så

vidt möjligt påskynda ögonblicket, då en definitiv lösning kan underställas

kamrarne.

§ 5 har till ändamål att försäkra fortsättningen af trafiken under

6 månader efter lagens kungörande för att sätta de säljande bolagen i

stånd att genast uppfylla sina förbindelser.

§ 6 bestämmer de garantier och formaliteter, som skola iakttagas

vid betalningen af de af kommissionen bestämda köpeskillingarne.

§ 7 återgifver den vanliga bestämmelsen i hvad angår inregistreringsafgifterna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bil. till Stats-Ut skottets Utlåtande N:o 63.

Lagförslag.

§ 1. Uti jernvägsnätet af allmänt intresse inkorporeras följande

jern vägar af lokalt intresse, nemligen:

l:o) Bordeaux—la Sauve ; 2:o) Confolens—Excideuil; 3:o) Orleans

—Chartres; 4:o) Chartres— Saint Georges; 5:o) Chartres—Anneau; 6:o)

Chartres—Broue; 7:o) Patay—Nogent—le Rotrou; 8:o) Broue—Savigny;

9:o) L’Eure—Rouen; 10:o) Evreux ville—Evreux Navarre; ll:o) Neuville—Saumur;

12:o) Montreuil—Ballay—Ångers; 13:o) Faye—Chalonnes;

14:o) Nantes—Machecoul; 15:o) Sainte Pozanne—Paiinhoeuf; 16:o) Sainte

Hilaire—Pornic; 17:o) Machecoul—Roche sur Yon med bibana till Croix

de Yie.

§ 2. De emellan ministrarne för allmänna arbeten och nedanuppräknade

jernvägsbolag upprättade köpekontrakt godkännas och stadfästas,

nemligen:

med Charentes-bolaget

» Yendée- d:o .................

» Bressuire—Poitiers-bolaget

» Saint Nazaire—Croisic........

» Orleans-Chålons.....................

« Clermont—Tulle ................

» Orleans—Rouen.................

» Poitiers—Saumur ..............

» Maine et Loire—Nantes . ..

» Nantesiska bolaget ............

Denna stadfästelse medgifves un

förbehåll.

af den 31 Mars 1877

» » 22 Maj s. å.

» » 21 April s. å.

» » 26 April s. å.

» » 26 April s. å.

» » 16 April s. å.

» » 12 Juni s. å.

» )> 31 Mars s. å.

» » 19 April s. å.

» » 26 April s. å.

der de i §§ 5 och 6 intagna

§ 3. Så snart värderingskommissionen inkommit med utslag rörande

priset för de 10 inköpta koncessionerna, skola de medel anordnas genom

en finanslag, som skola användas till

l:o betalning till kapital och räntor af den del af inköpspriset,

som motsvarar bolagens utgifter till och med den 30 Juni 1877 och som

blifvit faststäld genom kommissionens utslag;

2:o betalning af vissa arbeten, hvilkas fullbordan enligt köpekontrakten

förbehållits bolagen;

3:o betalning af de arbeten, som ministern för allmänna arbeten

enligt köpekontrakten är bemyndigad att låta direkt verkställa på de återköpta

linierna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bil. till Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 63.

17

§ 4. Intill dess att beslut blifvit fattadt om definitiva föreskrifter

rörande ordnandet af förvaltningen af de linjer, som uppräknas i § 2,

skall ministern för allmänna arbeten låta provisionel! ombesörja trafiken

med sådana medel, som blifva minst betungande för Statsverket.

Den uti § 3 förutsatta finanslagen skall tillika anordna nödiga medel

att betacka möjligen uppkommande brister i afkastningen af trafiken

på de återköpta linierna.

§ 5. Nuvarande koncessionsinnehafvare skola fortsätta med trafikens

ombesörjande intill den dag, då Ministern för allmänna arbeten kan

blifva i tillfälle att, med de medel, som uti § 4 omtalas, befria koncessessionärerna

från denna förpligtelse, hvarmed dock icke må uppskjutas

längre än 6 månader efter kungörandet af denna lag.

§ 6. Sedan linierna blifvit öfverlemnade till Staten, eger Ministern

för allmänna arbeten att af köpeskillingen innehålla ett så stort

belopp, som pröfvas lämpligt såsom garanti för Staten, och icke får utbetalas

förr, än ett protokoll blifvit upprättadt, som visar, att Staten

definitivt inträdt i full eganderätt till allt, som blifvit inbegripet i

värderingsinstrumentet, samt att bolagen uppfyllt alla öfriga deruti bestämda

vilkor.

§ 7. Inregistreringen af de denna lag bifogade köpekontrakten

och värderingsinstrumenten belastas icke med andra afgifter än 3 francs.

Frankrike II. Exempel på uppskattningen af inköpspriset för

Charentes-jernvägarne.

af

Uppskattning af den

Charentes-jernvägarne på

verkliga kostnaden för första anläggningen

grund af köpekontraktet den 31 Mars 1877.

Kommissionens utslag.

Värderingskommissionen, tillsatt genom kontraktet af den 31 Mars

1877 emellan Ministern för allmänna arbeten å statens vägnar på ena

sidan och bolaget för Charentes-jernvägarne på den andra angående

återköp af de af staten concederade linierna från Bordeaux till Sauve

Bih. till Iiilcsd. Prof. 1878. 4 Sami. 1. Afä. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bil. till Stats- Ulskottets Utlåtande N:o 63.

och af de fastigheter som utgöra bolagets enskilda egendom, har, nå

grund af a) §§ 1 och 2 i kontraktet så lydande:

»§ 1- Staten inköper af bolaget de linier, som åro åt detsamma

concederade, nemligen:

trafikerade linier:

Roche sur Yon till Rochelle

Rochefort till Saintes

Saintes till Coutras

Saintes till Angouleme

Angouleme till Limoges

Blaye till linien Saintes — Coutras nära Saints Marcenais

Rochelle till Rochefort

Bordeaux till Sauve

linier under byggnad:

Nantron till linien Angouleme — Limoges

Libourne till Marcenais

Taillebourg till Saint Jean d’Angely

Saint Jean d’Angely till Niort

Tonnay Charentes till Marennes och Chapus

Niort till Ruffec

Confolens till Excideuil.

Nämda köp omfattar förvärfvade jordområden, verkstälda arbeten,

fast och rörlig materiel, materialförråd och i allmänhet bolagets lösa och

fasta tillhörigheter, deribland inbegripna bolagets hotell i Paris och fastigheter

i Bordeaux.

»§ 2. De inköpta linierna skola värderas enligt bestämmelserna i

lagen af den 23 Mars 1874 d. v. s. efter den verkliga kostnaden för

första anläggningen.

Värderingskommissionen, som har sig uppskattningen uppdragen,

skall utgöras af Reynaud, Generalinspektör, vald af Ministern för allmänna

arbeten, Varroy, Senator, vald af Charentes-bolaget och de Maisonneuve,

Finans-generalinspektör, utsedd af båda parterna gemensamt. Nämnda

skiljedomare besluta utan appell.

b) § 12 af lagen den 23 Mars 1874;

med hänsyn till dekreten den 6 Juli 1862, 18 Juli 1868 och 22

September 1869, lagen af den 23 Mars 1874 § 4 och dekretet den 13

Juli 1874, som successivt innefatta de åt bolaget öfverlåtna concessionerna;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bil. till Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 63.

19

c) öfverenskommelsen den 1 Juli 1874 emellan Clmrentes-bolaget

och aktiebolaget för jernvägen mellan Bordeaux och Sauve af lokalt

intresse, nu under konkurs;

cl) bolagets räkenskaper, som ådagalägga att enligt hufvudbok,

afslutad den 30 Juni 1877 (folio 80), räkningarne öfver första anläggningen

af det åt bolaget concederade jernvägsnätet sluta med ett saldo af

167,813,013 fr. 23 c. deruti inbegripen en summa af 2,520,674 fr. 86 c.

för bestämda men ej vid nämda tid liqviderade utgifter (folios 209

och 277.)

och efter profning af e) de af bolaget framlagda handlingar,

som visa:

l:o. att utgifterna intill den 30 Juni 1877 för utförandet af det

af Staten concederade nätet, deruti inbegripna den rörliga materielen,

räntor och förvaltningkostnader, äfvensom en summa af 319,711 fr. 4 c.

för år 1871 utförda arbeten på linien Roche sur Yon — Rochelle till

följd af Regeringens föreskrift, och efter afdrag af erhållna understödsmedel,

diverse inkomster och amorteringar, stiga till

en summa af............................................................................. t1’- 119,762,576:91.

2:o. att utgifterna för linien Bordeaux—Sauve,

som bolaget köpt af de ursprungliga concessionärerna,

inbegripet värdet af 243 aktier och 8,500 obligationer,

livilka genom köpekontraktet blifvit bolaget debiterade

motsvara en summa af...........................................................

3:o. att utgifterna för bolagets enskilda fasta

egendom äro ....................................?........................................

4:o. att omkostnaden för materialförrådet etc.

utgöra .......................................................................................

Summa fr. 128,684,092: 38.

f) de båda ansökningar, som bolaget stält direkt till kommissionen,

den ena med afseende på tiden hvarifrån räntorna på inköpspriset

skola beräknas;

den andra angående skadeersättning till dem af bolagets tjensteman

som genom köpet förlora sina platser;

g) de handlingar som meddelats af Förvaltningen af de allmänna

arbetena; äfvensom

3,289,506: 90.

3,929,566: 92.

1,702,441: 65.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bil. till Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 63.

efter inhämtande af upp lysning ar utaf Direktören för jernvägarne,

Bolagets representanter och Inspektören för finanserna de Chappotin,

som haft i uppdrag att granska bolagets böcker,

»faststält den 30 Juni 1877 såsom den termin, hvarintill

verkliga utgifterna för den första anläggningen

skola beräknas såsom af bolaget bestridda för att sedermera

af Staten till bolaget återgäldas;» samt

»då hvad beträffar anläggningen af de af Staten concederade linierim,

arbetena ordentligt utförts samt utgifterna derför äfvensom för den

rörliga materielen äro fullständigt verificerade samt icke obefogade»

och då, hvad angår de öfriga i räkningen uppförda utgiftsposterna:

l:o. ingen verifikation blifvit framlagd till stöd för de till en

summa af 785,000 francs uppgående omkostnader före concessionen och

då aktieegarnes godkännande af denna utgift vid bolagsstämman den

29 Juli 1863 icke kan betaga kommissionen dess rätt att granska densamma

samt, om den ock till någon del rättfärdigas genom den omständigheten,

att aktierna blifvit utdelade genast vid början bland en

stor mängd subscribenter, beloppet icke kan beräknas högre än till 2,000

francs pr kilometer;»

2:o. en del af förvaltningskostnaderna och räntorna bör enligt

fördelning, som bör uppsättas emellan de särskilda linierim, öfverföras

från räkningen öfver anläggningskostnaden till räkningen för trafiken och

således qvarstå bolaget till last;»

3:o. bolaget ej bör godtgöra» för räntor på de kapital det förlorat

såväl genom konkursen »Guilhou» som genom börs-operationer i

öfrigt för att uppehålla kursen på sina papper, eller för den balans, som

uppkommit genom återtagandet af aktier efter den nämnda konkursen;»

4:o. afräkning ej nu må uppgöras öfver de förråd, som stå till

bolagets disposition, och hvilkas qvantitet och värde icke kunna konstateras

förrän vid den tid, då staten sätter sig i besittning af jernvägarne

;

»samt vidare, i afseende på de tidpunkter, intill hvilka bolaget

sjelf må bära förlusterna på rörelsen å de trafikerade linierna»,

den af de stora bolagen följda principen att icke påföra den

första anläggningen dylika förluster för längre tid än till den 31 December

det år, hvarunder banan öppnats för trafiken, kunde förete obilliga anomalier,

om den användes på linier som återköpas, och då det synes lämpligt

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

21

att, med afvikelse från ordalydelsen, rätta sig efter andemeningen, och

bestämma tiden till B månader efter banans öppnande, hvarifrån ifrågavarande

förluster böra drabba trafikräkningen; samt följaktligen denna

tidpunkt i afseende på de öppnade linierna bör hänföras till de uti

concessionsakterna eller tidigare bestämda terminerna för banornas öppnande

(härefter följa bestämmelser af dessa terminer för hvarje linie.)

och i afseende på kostnaderna för utgifvande af bolagets aktier

och obligationer, dessa kostnader till belopp af 2,267,077 fr. 31 c. skola

bolaget godtgöras;

(Härefter ett längre resonnement öfver en mängd mindre väsentliga

frågor.)

stannat i följande beslut:

l:o. Priset för det jernvägsnät, som staten återköper af Charentesjernvägsbolaget,

deruti inbegripet linierna Confolens-Excideuil ochBordeauxSauve,

bolagets särskilda fastigheter, den rörliga materielen, äfvensom

lösegendom vid stationer, verkstäder och hotell, bestämmas till 113,505,391

fr. 32 c., deruti inbegripna 2,520,674: 86 bestämda men ej betalda kostnader

jemte utestående obetalda skulder, efter gjordt afdrag för diverse

inkomster och till bolaget lemnade understöd, som stiga till 35,723,000

francs, allt den 30 Juni 1877.

2:o. Bolaget åligger att till staten öfverlemna jernvägarne väl

underhållna, med byggnader, rörlig materiel och lösegendom, enligt befintliga

inventarie-förteckningar, i brist hvaraf frågan afgöres genom

öfverenskommelse eller af sakkunnige män, som uppskatta kostnaderna

för uppfyllande af förenäinda vilkor, och hvilka kostnader afdragas på

lösesumman.

3:o. Bolaget erhåller godtgörelse för värdet af förråden, sådana

de befinnas vid öfverlemnadet, enligt öfverenskommelse eller sakkunnige

personers värdering.

4:o. Bolaget godtgöres för verifieerade utgifter, som ännu icke

blifvit betalda den 30 Juni 1877.

5:o. Bolaget godtgöres för alla till första anläggningen hörande

utgifter, som detsamma gjort eller kan komma att göra efter deri 1 Juli

1877 med Ministerns för allmänna arbeten bifall intill dagen då Staten

tillträder banorna.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

6:o. Bolaget tillerkännes under denna period en summa af 40,000

francs i månaden, motsvarande räntor på tidigare å anläggningen nedlagda

kapital, förvaltningskostnaderna inberäknade, samt dessutom en bonifikation

af 7 procent om året, beräknad den 15 i hvarje månad så väl på det

nyssnämda månatliga tillägg som på de uti föregående punkt angifna

utgifterna för verkstälda arbeten, efter afdrag af de understödsbelopp,

som bolaget utbekommit efter den 1 Juli 1877.

7:o. Staten inträder i Bolagets rättigheter till fordringar för arbeten,

utförda af bolaget för 3:dje persons räkning, som äro påförda

första anläggningskostnaden;

8:o. Bolagets anspråk i afseende på tiden, hvarifrån bolaget har

att, uppbära räntor på sin fordran af Staten äfvensom på ersättning åt

de tjensteman, som icke varda bibehållna vid sina befattningar, rekommenderas

till Ministerns för allmänna arbeten billiga pröfning.

Gjordt i Paris den 26 September 1877.

L. lleynaud. H. Varroy. L. M. de Maisonneuve.

Frankrike III. Lagförslag- om uppläggning af nya 3 procents på 75

år amortisabla statsräntor till inköp af jernvägar och konvertering

af äldre 5 °/0 obligationer för allmänna arbeten.

Lagförslag

framsLäldt i Deputerade kammaren den 7 Februari 1878 af Finansministern

Leon Say:

C ap. I.

§ 1. Uti hufvudboken öfver statsskulden skall en special afdelning

inrättas i och för den skuld, som amorteras medelst annuiteter.

§ 2. I denna afdelning inskrifvas de på 75 år amortisabla 3 procents

räntor, hvilkas bildande och utgifvande äro föremål för denna lag

eller framdeles genom särskilda lagar blifva autoriserade.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

23

§ 3. Alla statsräntorna tillerkända privilegier och irnmuniteter

tillförsäkras de amortisabla 3 procentsräntorna, hvilka således åtnjuta

den skattefrihet, som enligt gällande lagar tillkommer den consoliderade

statsskuldens titlar. Dessa räntor skola vara utmätningsfria enligt bestämmelserna

i lagarne af den 8 Nivose år VII och 22 Floréal år VII

och skola kunna användas och placeras på det sätt som § 29 i lagen

den 26 September 1871 fastställer.

§ 4. Emissionspriset och tiden för emissionerna, naturen, formen

och sättet för räntebevisens öfverflyttning, sättet och terminerna för amorteringen

och betalningen af upplupna räntor, äfvensom alla andra vilkor,

som skola tillämpas på den medelst annuiteter amortisabla skulden, skola

bestämmas genom dekreter.

Gap. 11.

§ 5. Åt ministern för allmänna arbeten beviljas under år 1878.

l:o. En kredit af 270 millioner francs för att användas till betalning

af kapital med räntor å 5 procent för återköp af de jernvägar, som

uppräknas i vidfogade Tab. A.

2:o. En kredit af 60 millioner francs, bestämd att enligt Tab. I».

användas för arbeten, hvilkas fullbordande är förbehållet de säljande bolagen

och som icke äro inbegripna uti köpesumman, samt till sådana

som ministern för allmänna arbeten låter direkt utföra på de återköpta

linierna.

3:o. En kredit af 1 million francs till betäckande af möjligen uppkommande

brister uti trafikinkomsterna på de linier, hvilka provisiouelt

öppnas för trafiken.

På den uti ofvannäinda Tab. A. upptagna köpesumman för Vendéejernvägarne,

skall en summa, motsvarande det belopp, som statsverket

förskjutit till fortsättning af arbetena på samma jernvägar, till förmån

för Statsverket afdragas genom öfverförande på specialräkningen öfver

jernvägar som blifvit lagda under seqvester.

Dessa särskilda krediter skola klassificeras under 2:dra afdelningen

bis (utgifter att betäckas af extraordinära tillgångar) under nedanstående

rubriker och numror nemligen;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Cap. 66. Återköp af jernvägar ............................................. 270,000,000.

C ap. 67. Ersättning till de säljande bolagen för kostnader

för jernvägarnes fullbordan och betäckande af förskotter

på specialräkningen öfver seqvestrerade jernvägar. .. 42,000,000.

Cap. 68. Fullbordande genom statens försorg af arbetena

på de återköpta linierna ........................................................ 18,000,000.

Cap. 6.9. Betäckning af otillräckliga inkomster af den provisionella

trafiken på de af staten återköpta jernvägarne.

................................................................................. 1,000,000.

Summa beviljade krediter 331,000,000.

§ 6. Delar af dessa krediter, som icke blifvit. disponerade under

året, skola öfverföras till det följande för samma ändamål. Motsvarande

tillgångar skola likaledes öfverföras till följande år.

§ 7. Finansministern bemyndigas att uti hufvudboken öfver statsskulden

(afdelningen för den medelst annuiteter amortisabla skulden) inskrifva

och försälja densamma i räntor, som erfordras för att, efter afdrag

af omkostnader för tryckning, rabatter och emission, producera det

kapital af 331 mifioner som i § 4 omförmäles.

Cap. III.

§ 8. De obligationer för allmänna arbeten, hvilkas utgifning blifvit

autoriserad genom §§ 7 och 9 i lagen den 29 December 187G skola

utbytas mot amortisabla 3 procentsräntor i enlighet med Cap. I af föreliggande

lag.

För detta ändamål bemyndigas Finansministern:

l:o. att konvertera de redan utgifna obligationerna af förenämnda

slag; 2:o. att under form af amortisabla 3 procentsräntor försälja det

belopp, som motsvarar återstoden af dylika obligationer, som skolat realiseras

under 1877.

Finansministern bemyndigas likaledes att uti hufvudboken öfver

statsskulden (afdelningen för den amortisabla skulden) inskrifva och försälja

det belopp af räntor, som erfordras för att motsvara det kapital af

69,523,172 francs, som är anvisadt för år 1878 att anskaffas genom försäljning

af obligationer enligt 1876 års lag.

Projekt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

25

Projekt till inlösen af preussiska enskilda jernvägar för statens räkning.

Uti N:o 14 af >''Zeitung des Vereins Deutscher Eisenbahn-Verwaltungen»

för den 18 Februari innevarande år 1878 förekommer en uppsats,

hemtad utur »Deutsches Handelsblatt» angående inlösen af samtliga enskilda

jernvägar inom konungariket Preussen för statens räkning, hvilken

synes förtjent af någon uppmärksamhet.

Efter en längre inledning, som innefattar ett sammandrag af den

kritik, som den preussiska jernvägspolitiken under senast förflutna månader

varit underkastad inom den preussiska landtdagen, och som beskyller

den preussiska statsförvaltningen för brist på system i afseende på behandlingen

af jernvägsväsendet, sägande att regeringen eller handelsministerium,

som numera synes hysa tillgifvenhet för statsbanesystemet i sin

helhet, likväl söker införa detta på ett olämpligt sätt genom mer eller

mindre lyckade försök att inköpa enskilda jernvägar under hand samt

emellertid begagnar den makt, som de redan bestående statsbanorna

lemna i dess hand, att förtrycka eller skada andra jernvägar, som man

åstundar köpa, föreslår författaren, under erkännande att principen att

staten ensam bör ega och trafikera ett lands jernvägar allt mera omfattas

af statsekonomerna och på sista tiden vunnit ifriga anhängare äfven

bland forna motståndare, att påskynda operationen i sin helhet genom

fastställande af vissa normala bestämmelser för inlösningen af de enskilda

jernvägarne, samt uppställer för en sådan åtgärd följande

grunder.

De ledande synpunkterna för vårt förslag, hvilka naturligtvis måste

inskränka sig till allmänna grunddrag och antydningar, äro hufvudsakligen

följande:

I. Målet, hvartill man bör sträfva, är att åt staten förvärfva eganderätten

till samtliga enskilda jernvägar i preussiska staten, så väl dem

som stå under statens som dem hvilka äro under egen förvaltning.

(Undantag kunna göras för lokalbanor och jernvägar af ringa betydelse.)

II. Förvärfvandet af de enskilda banorna må icke ske genom tvång

emot flertalets af egarne vilja utan med deras fria bifall och grundas på

ömsesidig öfverenskommelse.

III. Det pris, som bör bjudas, bör beräknas efter principiell, likartade

grunder, så att de hittills varande egarne (Actionärerna) erhålla

en i det hela med billighet och de förhandenvarande förhållandena öfverensstämmande,

hellre något riklig än för liten, ersättning.

Bih. till Piksd. Prot. 1878. 4 Sand. 1 Afd.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63,

IV. Vilkoren för den eventuella öfverlåtelsen af banorna till staten

böra bestämmas på ett sätt, som föranleder aktieegarne att utan längre

uppskof antaga statens anbud.

V. Den aktieegarne tillfallande ersättningen skall utgå i form af

statsräntor; alla jernvägsbolagens aktiva och passiva skola öfvertagas

af staten.

I öfverensstämmelse med dessa synpunkter skulle de väsentliga

grunddragen af den ifrågasatta planen ungefär gestalta sig sålunda:

A. En statskommission för inköp af de inhemska privatbanorna

genom staten tillsättes, bestående af 10 ledamöter, af hvilka Konungen

förordnar 4 och hvardera af landtdagens kamrar 3. Denna kommission

förordnas till en början för 2 år.

B. Kommissionen bemyndigas att träda i underhandling och ansluta

fördrag med privatbanornas förvaltningar (och ombuden för aktieegarne

uti de under statsförvaltning stående enskilda jernvägarne) angående

inköp af banorna. Handels- och finansministerierna skola ställa

för ändamålet behöfiiga personliga och sakkunniga biträden till kommissionens

förfogande. De enskilda jernvägsbolagens organer äro förpligtade

att såvidt i deras förmåga står meddela kommissionen alla erforderliga

upplysningar om banornas förhållanden.

C. När en jernvägsförvaltning förklarat sig beredd till underhandling

om en banas försäljning, skola delegerade af statskom missionen och

aktiebolaget försöka att uppgöra ett förslag till fördrag enligt de under

D här nedan angifna grunder.

D. Maximum af inköpspriset fastställes i enlighet med nedanstående

kombinerade beräkningar:

a) De effektivt utbetalda dividenderna för senaste 5 år (1873

—77) multipliceras med 5 (kapitalisering af 5 års medeldividend genom

multiplikation med 25). De till reservfonderna och amortering af obligationer

och aktier använda belopp komma härvid icke i betraktande.

b) De vid medlet af hvarje månad under samma år (1873—77) noterade

kurserna på stamaktierna skola sammanräknas och medeltalet af

denna summa bestämmas genom division med 60. För sådana banor,

som utom de egentliga stamaktierna hafva prioritets-stamaktier utelöpande,

tages medium emellan begge slagen af aktier till grund.

c) Det materiella värdet af banan med allt tillbehör, sådant detta

värde befinnes vid det sista årets slut (den 31 December 1877) skall enligt

förut faststälda allmänna grundsatser uppskattas af sakkunniga per
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande No 63.

27

soner, som kommissionen utser för detta ändamål, och från det sålunda

utrönta värdet afdrages beloppet af ännu icke amorterade prioritetsobligationer,

men detsamma ökas med verkliga värdet af de vid samma tid

befintliga reserv- och förnyelsefonderna.

Sedermera sammanläggas de på ofvanstående sätt enligt bestämmelserna

i mom. a), b) och c) erhållna värdena, och en tredjedel af deras

totalsumma anses utgöra det normala pris, som staten bör erbjuda för de

ifrågavarande banorna.

Kommissionen bemyndigas dock att öka det pa ofvanstående sått

erhållna normalvärdet med 5 procent för de jernvägsbolag, som inom 18

månader efter kommissionens tillsättning erbjuda sig att försälja sina

banor till staten under här angifna vilkor, allt för att underlätta regleringen

af särskilda förhållanden och anspråk samt till afrundning af

köpesumman. _

Äfven bör iakttagas, att för de banor, hvilkas förvaltningar först

efter 1878 anmäla sig att öppna underhandlingar om försäljning, dividender

och kurser för 1878 i stället för 1873 läggas till grund för kalkylerna.

E. De af kommissionen med bolagen ingångna fördrag skola

sedan underkastas pröfning och antagande först af bolagens generalförsamlingar

och sedermera af regeringen och landtdagen.

F. Liqviden af de fastställa ersättningsbeloppen till aktieegaren

sker medelst öfverlemnande af 3-procents räntebevis till så stort belopp

som motsvarar 4 1|s procent verklig årlig ränta på aktiernas uppskattade

värde. 1 afseende på prioritets-obligationer fastställes, att alla skyldigheter

och rättigheter oförändrade öfvertagas af staten, som genom köpet

inträder i bolagens ställe.

(Det säger sig sjelft att ännu en mängd speciella förhållanden måste

regleras genom fördragen, hvaröfver emellertid, sedan liufvudpunkterna

äro ordnade, en öfverenskommelse hvilande på billighet utan synnerlig

svårighet bör kunna tillvägabringas emellan statskommissionen och bolagens

ombud, helst en så vidt möjligt likformig praxis snart lärer utbildas

i dessa hänseenden på grund af redan föreliggande erfarenhet i

dylika fall.)

För att förtydliga den af oss här ofvan föreslagna norm för beräkningen

af det pris, som bör af staten erbjudas, vilja vi exempelvis

framställa ett par dylika beräkningar på grund af supponerade förhållanden

i tvenne fall, det ena då frågan gäller inlösen af en bana, som

befinner sig i mycket gynsamma förhållanden, och det andra med afseende

på eu jernväg i motsatta omständigheter. Alltsammans är, såsom

sagdt, blott hypotetiskt för att bedöma huru beräkningen kan uppställas

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

enligt olika banors konkreta förhållanden. Vi förutsätta att aktierna

nominelt lyda å 600 kronor i båda fallen.

Första fallet. Inköp af X. Jernväg.

a. Om vi antaga att jernvägen under de sista 5 åren lemnat en

medeldividend af 12 procent eller 72 kronor, och detta belopp

kapitaliseras genom multiplication med 25, erhålles ett aktie
,

™d°af.........................................................................................kronor 1,800.

b. Medelkursen å aktierna under sistförfiutna 60 månader åren

1873—1877 har utgjort 183,33 procent, gifver ett aktievärde af 1,100.

c. Banans uppskattningsvärde har befunnits uppgå till 97 millioner

kronor, hvartill komma 3 millioner behållning i reservoch

förnyelse-fonderna, utgörande tillsamman 100 millioner

kionor. Härifrån afga likväl ännu obetalda obligationer till

belopp af 60 millioner, så att 40 millioner återstå såsom banans

behållna värde. Om aktiekapitalet antages utgöra 24

millioner, fördeladt på 40,000 aktier å 600 kronor, så erhålles

ett nominalvärde på hvarje aktie af..................................... 1,000.

,r . Tillsammans kronor 3,900.

Medeltalet eller en tredjedel häraf bestämmer inköpspriset till 1,300.

Under förutsättning af samma gynsamma trafikförhållanden som förut,

skulle denna bana således lemna staten 5,54 procent på inköpssnmman.

Andra fallet. Inköp af Y. Jernväg.

a. Som denna bana under de sista 5 åren icke lemnat någon

dividend, utföres här dess värde med .......................... 0: 00.

b. Medelkursen under sista 60 månader har emellertid utgjort

20 procent, hvilket gifver hvarje aktie ett värde af.........° 120: 00.

Banans byggnadsvärde har blifvit uppskattadt till 50 millioner,

reserv- och förnyelsefonderna inberäknade. Derifrån afgå 29

millioner icke amorterade prioritets-obligationer, så att behållna

värdet utgör 21 millioner. Om aktiekapitalet utgör

30 millioner, fördeladt på 35,000 aktier ä 600 kronor, så belöper

på hvarje aktie ................................................ ’ ,j2o- 00

c.

, Tillsammans kronor 540: 00.

och blitver således inköpspriset lika med en tredjedel häraf

. eller kronor 180: 00.

eller 30 procent af nominalvärde!,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

29

I första fallet skulle aktierna betalas med 216,67 procent.

Såsom förestående exempel med godtyckligt antagna tal åskådliggöra,

skulle de af oss föreslagna grunder för prisbestämningen gifva ganska

olika resultat för olika banor, och den ursprungliga anläggningskostnaden

i och för sig icke utöfva något afgörande inflytande derpå. Lika klart

är att användandet af 1838 års lag, hvarigenom staten är berättigad att

sedan 30 år förflutit efter banornas fullbordan inlösa desamma mot ett

pris motsvarande 25 gånger medelnettobehållningen under sistförflutna

5 år, ensamt skulle leda till påfallande oegentligheter. Äfven de noterade

kurserna på olika jernvägsaktier äro icke egnade att ensamt utgöra måttstocken

för det pris, som vore lämpligt att erbjuda bolagen. Men om

man kombinerar alla tre de uppgifna faktorerna, så bör man kunna antaga

att derutur ett relativt vigtigare resultat skall ernås, om det också

ingalunda kan yrkas, att vid ett likformigt användande af denna metod

icke oafsigtligt vissa ojemnheter kunna förekomma. Hvilken metod man

än må använda för beräkningen, torde sådana icke kunna undvikas, lika

litet som om man vill afgöra öfver hvarje särskildt fall utan förut bestämda

allmänna grunder.

Så snart försök blifvit gjordt att tillämpa vår metod på vissa bestämda

privatbanor, deribland också sådana som stå under statens förvaltning,

på grund af konkreta förhållanden, skall, såsom med största

sannolikhet kan förutses, en mångfaldig opposition framträda emot våra

förslag, och detta i alldeles motsatta rigtningar. På ena sidan skall i rent

statsfinansielt hänseende det uträknade priset anfallas, såsom varande för

högt, och den meningen framställas att, om staten blott låter sakerna

hafva sin gång och behörigen begagnar inflytandet af konkurrensen

med förhandenvarande statsbanor, skola de enskilda banorna kunna

inköpas betydligt billigare; under det å andra sidan många bland

aktieegarne skola skildra anbudet såsom för lågt och obilligt.

Men vore då icke sådana hvarandra motsägande anspråk det bästa

bevis för förslagens rättmätighet? Ett motstånd, som icke bör uppskattas

för ringa emot våra och hvarje annat förslag till öfverflyttning

af privatbanorna i statens hand, kan äfven väntas från de flesta af privatbanornas

förvaltningsmedlemmar. Hos dessa är visserligen icke hänsigten

till egna innehafvande aktier öfvervägande, men så mycket mera

de fördelar och det inflytande, som den i i deras händer befintliga förvaltningen

tillskyndar dem, och som i regeln ovilkorligt leda derhän att

de finna sig befogade att motarbeta försäljningen, hufvudsakligast genom

förklaring att det erbjudna priset är för lågt. — Det stora flertalet af

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Sil. till Stats-lJtskottets Utlåtande N:o 63.

aktieegare i de preussiska privatbanorna skall deremot, likasom aktieegarne

i de bayerska östbanorna, de sachsiska privatbanorna och Magdeburg—Leipzig-banan

redan hafva gjort, nu föredraga att, om blott priset

är någorlunda tillfredsställande, utb}^ta sina aktier med deras vexlande

dividender och kurser emot säkra statsräntebevis, och lära då direktionerna

och förvaltningsråden icke kunna undgå att förklara sig beredvilliga

till förhandlingar om försäljning. Den befogenhet statskommissionen

eger att, till undanrödjande af förekommande särskilda svårigheter, inom

en bestämd termin bevilja sussa fördelar torde äfven kunna begagnas såsom

ett verksamt medel att framkalla beredvillighet. Förmodligen skola inom

kort nästan alla jernvägsbolag förklara sig beredda att sälja sina banor

till staten. Om några undandraga sig, så betyder det föga i fall banorna

äro af mindre vigt; men gäller det vigtigare jernvägsförbindelser, så kunna

dessas aktieegare, i fall de afslagit ett billigt anbud, icke beklaga sig, om

transporterna på deras banor framdeles lida känbart afbräck till följd

af den växande konkurrensen med de såsom ett helt förvaltade dominerande

statsbanorna.

Skulle inköpet af samtliga eller största delen af privatbanorna

komma till stånd under den närmaste framtiden, så skulle staten, om

han också icke gör någon vinstgifvande affär, dock ännu mindre behöfva

frukta för ökade financiella bekymmer. Ty de för inköpet enligt utgifna

räntebevis utgående räntorna skulle blifva rikligt betäckta genom

nettobehållningarne af de nya banorna och besparingarne i de allmänna

förvaltningskostnaderna. Amorteringen af prioritetsobligationerna skulle

gå sin föreskrifna gång. Nedtryckandet af jernvägstarifferna till följd af

konkurrensen emellan stats- och privatbanorna eller emellan de sistnämnda

inbördes skulle upphöra och för framtiden endast en rationel

och rättvis omsorg om de verkliga samfärdselintresserna blifva bestämmande

för jernvägsfrakterna.

Slutligen måste vi äfven erinra hvilka fördelar föreningen af samtliga

de större banorna till ett omfattande statsbanesystem skulle tillskynda

en stor del af befolkningens förmögenhets- och inkomstförhållanden, synnerligen

bland medelklassernas familjer. — I Berlins kursförteckningar

blifva nu öfver 150 olika preussiska jernvägspapper noterade. Kommer

den här föreslagna åtgärden till utförande, så försvinner en betydlig

del af dessa noteringar, ty i stället för de mångfaldiga stamaktierna inträder

den för köpen bestämda treprocentsräntan, och för prioritetsobligationerna

till 4 och 4*|2 procent förefinnes, då de likformigt ställas

under statens förvaltning och garanti, ingen giltig grund att bibehålla

den nu rådande, på särskilda banornas olika förhållanden beroende pris
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

31

skilnaden emot eljest likartade statsobligationer, utom den lilla differens

som kan bero på amorteringstiderna.

De svårigheter som uppställa sig emot realisationen af våra förslag

äro så mångsidiga och så nära förenade med ifrågakommande enskilda

intressen och motvilja, att man vid ett lugnt öfvervägande af sakförhållandena

på förhand skulle känna sig benägen att uppgifva hoppet

om en lycklig utgång, derest icke de närvarande jernvägsförhållandena

i preussiska staten voro så förvirrade och odrägliga, som vi uti inledningen

till denna uppsats sökt att antyda och om någon den ringaste

utsigt förefunnes att på annat sätt än genom förvärfvande åt staten af

de mest betydande privatbanorna på ett kraftigt och varaktigt sätt afhjelpa

olägenheterna. — Våra förslag hafva ingenting att göra med riksjernvägsprojektet,

hvars både vänner och motståndare kunna uppfatta och

begagna tillvägabringandet af ett preussiskt statsbanesystem till befrämjande

af sina motsatta önskningar. Riks-jernvägsprojektet kan emellertid

anses såsom uppskjutet, under det att en afgjord brytning med den

hittills rådande principiella bristen på system i den preussiska jernbanepolitiken,

hvilken har ledt till resultatlösa förhandlingar och fortfarande

hotar samt håller i osäkerhet otaliga berättigade intressen, utgör en brännande

fråga för dagen, som saknar sin like i praktisk betydelse inom

öfriga statsekonomiens områden.

Då det inom kort tid och till allmän tillfredsställelse har lyckats

att inom Bayern och Sachsen genom inköp af samtliga privatbanor tillvägabringa

ett, fullständigt statsbanesystem; hvarföre skulle det äfven icke

lyckas att i Preussen, hvarest jernvägsförhållandena i sanning äro outhärdliga,

genomföra ett dylikt, så snart blott hos de afgörande myndigheterna

den allvarliga viljan att vidtaga en så storartad åtgärd förefinnes, och den

öfvertygelsen gjort sig gällande, att genom längre dröjsmål missförhållandena

blifva ännu sämre, utan att någon utsigt visar sig att längre

fram påfinna någon mindre ofullkomlig plan till fastställande af inköpsprisen.

Man kan icke vänta att regeringen, efter de på senare tider förnyade

förklaringarne till förmån för principen att småningom införlifva

privatbanorna i de dominerande linierna, skall af eget initiativ framlägga

ett lagförslag om ett hastigt och fullständigt inköp af de större privatbanorna

så att säga i ett enda slag. Deremot borde det genom förloppet

af förhandlingarne under denna och förra månaden hafva legat deputerade

kammaren nära till hands att på sin sida besluta en kraftig

väckelse i denna rigtning. Måtte derföre, utan afseende på deras öfriga

partiställning, ett antal inflytelserika och med jernvägsförhållandena när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

84

mare bekanta ledamöter af kammaren känna sig benägna att ännu under

innevarande session föranleda en till målet syftande och hufvudpunkterna

klart angifvande resolution.

Fördrag

angående inköp af de privata bayerska östbanorna för bayerska statens

räkning.

l:o. Det Kongl. privilegierade aktiebolaget för de bayerska östbanorna

afträder från den 1 Januari 1875 all sin lösa och fasta egendom,

af hvad namn och beskaffenhet den vara må, med alla de rättigheter

och skyldigheter, hvarunder bolaget densamma eger, till det Kongl.

bayerska statsverket.

2:o. Till följd häraf öfvergå i statens ego utan något undantag

eller förbehåll: &

a) alla af bolaget utförda, förvärfvade eller under anläggning varande

banlinier, de må ligga inom Bayerns eller annan stats område,

med allt hvad dertill hörer af jordegendom, tjenste- och bostadsbyggnader,

rörlig materiel, inventarier, material- och andra förråd;

b) alla kassabehållningar, alla saldi, som efter räkningsgranskning

för år 1874 öfverföras till år 1875, samt alla utestående fordringar;

c) Reservfonden och d) Försäkringsfonden.

3:o. Beträffande pensionskassan för tjenstepersonalen vid bayerska

östbanorna inträder staten i alla bolagets rättigheter och skyldigheter;

med förbehåll att tjenstepersonalen fortfarande inbetalar sina regelinessiga

bidrag, förbinder sig staten att uppfylla pensionskassans faststälda förbindelser

utan anspråk på förhöjning af bidragen, hvaremot pensionsföreningen

skall upplösas och dess egande förmögenhet ställas till statsregeringens

fria disposition.

4:o. De Kongl. privilegierade östbanornas ai’betare-invalidfond

blifver genom statens öfvertagande af banorna icke annorlunda berörd,

än att den Kongl. statsregeringen bestämmer de organer, hvilka skola

inträda i direktionens och förvaltningsrådets rättigheter och skyldigheter.

Dock bifaller föreningen redan nu att upplösa sig och aflemna sin

behållning

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bil. titt Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

33

behållning till staten, i det fall att staten, under afstående från förhöjning

af bidragen, ikläder sig fondens nu gällande .förbindelser gentemot

föreningsmedleimnarne.

5:o. Den allmänna understöds- och sjukhuskassan öfvergår utan

inskränkning i statens hand. Staten åtager sig deremot att i donatorernes

och den hittills varande förvaltningens syfte understödja personalen

vid östbanorna medels fondens inkomster.

6:o. Direktionens och förvaltningsrådets befogenhet och åligganden

i afseende på begrafningskassaföreningen, som icke beröres af detta

fördrag, öfverflyttas på staten.

7:o. Det står statsförvaltningen fritt att bestämma om och hvilka

inkomster den vill förunna den ena eller andra af dessa fonder utöfver

medlemmarnes hitintills utgående bidrag och andra till följd af nu gällande

bestämmelser faststälda inkomster. För att pröfva anspråk på de nämnda

fonderna eller af sådana fall, derutinnan reglementena ej äro tydliga, bestämmer

statsregeringen hvilka organer hafva att utöfva direktionens

och förvaltningsrådets nuvarande myndighet och åliggande. Med öfverlemnande

af någon fond till staten upplöses dess förvaltningskommission,

i hvars ställe generaldirektionen för de Ivongl. kommunikationsanstalterna

såsom första instans pröfvar alla anspråk på fonden och i

högsta instansen det statsministerium, hvarunder generaldirektionen

sorterar.

8:o. Förvaltningsrådet har redan inhemtat förenämnda fonders och

föreningars förvaltningsorganers bifall till de träffade anordningarna och

derom med anmälan inkommit.

9:o. Samtlige tjensteman och betjente vid de bayerska östbanorna,

vare sig att de äro i aktiv tjenst eller redan pensionerade, öfvergå

med samma vilkor, hvarunder de äro anstälde eller pensionerade af bolaget,

i bayerska statens tjenst. Statsregeringen skall vara betänkt att

använda dem på ett deras hitintills innehafvande befattningar motsvarande

sätt och möjliggöra öfvergången till den praktiska statstjensten,

respektive till andra tjensteförhållanden inom den i stat bestämda personalen

vid de Kongl. kommunikationsanstalterna. Så länge denna öfvergång

icke egt rum förblifver aflöningsreglementet för östbanorna af

Bih. till llilcsd. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

den 11 Mars 1874 och bestämmelserna för pensionsanstalten af den 13

Januari 1873 och 7 December 1874 gällande för behandlingen af den af

staten öfvertagna tjenstepersonalen. Entledigande!) af tjensteman och

betjente vid de Kongl. privilegierade bayerska östbanorna utan pensionsanspråk

kunna dock endast i mån af hvars och ens tjensteanställning

beviljas enligt de regler, som gälla för i statens tjenst varande tjensteman

och betjente.

10:o. Likasom bolagets fordringar och rättigheter, så öfverfiyttas

äfven dess passiva och öfriga förbindelser på statskassan, så att förhållandet

erhåller karakteren af en universal succession. Förvaltningsrådet

förbinder sig att med möjligaste skyndsamhet öfverlemna redogörelser:

a) för det provisionella bokslutet för år 1874;

b) öfver dåvarande förhållanden vid de under anläggning varande

banlinierna jemte derpå använda kostnader i jemförelse med derföre beviljade

krediter;

c) öfver oafgjorda rättstvister samt andra sväfvande aktiv- och

passiv-fordringar;

d) öfver de i tjenst varande tjensteman och betjente med deras

arfvoden, kunnande förteckningen hvad beträffar 8—13 klasserna inskränkas

till en summarisk uppgift öfver antalet och sammanlagda afföningsbeloppet;
e)

öfver i tjenstgöring befintlig och under beställning varande rörlig

materiel.

De under punkterna c) d) och e) inbegripna uppgifter skola uppställas

enligt förhållandena från den 1 Februari 1875. Statsregeringen

är beredd att, på grund af fullmagt från förvaltningsrådets sida uppdraga

åt den nuvarande generaldirektören för de Kongl. kommunikationsanstalterna

att, med rättighet till begagnande af ställföreträdare, uppgöra

den liqvidation, som möjligen erfordras till följd af § 243 uti handelslagboken.

ll:o. Utan rubbning af de på statskassan öfvergående förbindelserna,

utgår köpeskillingen genom inlösning af aktierna och öfvertagande

af de prioritetsskuldebref, som det Kongl. privilegierade östbanebolaget

utgifvit på grund dels af bestämmelserna i lagen af den 29 April 1869

angående utsträckning af de bayerka östbanorna, dels bemyndigandet i

landtdagsafskedet den 28 April 1872 § 46 och lagen af den 27 Juli

1874 angående ytterligare utvidgning af samma banor, och dels af koncessions-urkunderna

af den 3 Augusti 1869, 25 November 1872 och 10

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 63.

35

December 1874. Staten förpligtar sig att inlösa aktierna med nominelt

värde af 200 fioriner efter följande beräkningsgrunder:

a) för en aktie af den äldre emissionen 420 riksmark;

b) för en aktie af den andra emissionen 410 riksmark;

i enlighet hvarmed totalsumman af 300,000 aktier af det första och

100,000 aktier af det senare slaget kommer att inlösas med 167,000,000

riksmark. Beträffande öfvertagandet af prioriteterna, så öfvertagas dessa

såsom stats-jernvägsskuld till förräntning och amortering enligt de af

östbanbolaget utfästade rånte- och amorteringsgrunder. Det öfverskott,

som bolaget innehar för utgifna aktier och prioriteter till de under anläggning

varande linierna och som ännu ej blifvit användt på arbetena,

öfvergår till statskassan för jernvägsanläggningen.

12:o. Aktiernas inlösning sker genom utgifning af statsjernvägsobligationer,

hvilka med säkerhet i statsjernvägarne löpa med 4 procent

ränta från den 1 Januari 1875 och utgifvas uti minsta valör af 100

riksmark med halfårskuponger, på det sätt att för hvarje aktie af den

äldre emissionen erläggas 400 riksmark i obligationer och 20 mark

kontant samt för hvarje aktie af den andra emissionen 400 riksmark i

obligationer och 10 mark kontant. Statsregeringen förbehåller sig att

bestämma de ställen, der utvexling af aktier emot obligationer skall ega

rum. Omedelbart efter färdigblifvandet af ett tillräckligt antal obligationer,

hvikas utfärdande skyndsammast skall föranstaltas efter fördragets

undertecknande, skall utvexlingen begynna och skyndsammast fortgå

och fullbordas. Under alla omständigheter blifver den kupong, som förfaller

den 1 Juli innevarande år, iidöst af statskassan.

13) Ömsesidigt afstå parterne från hvarje invändning, som afser

att upphäfva eller ändra fördraget.

14) Samma dag, som fördraget erhåller den »notariella bekräftelsen»,

tillträder statsverket besittningen af de förvärfvade banorna med

dertill hörande egendom, och deremot skola alla föremål för köpet, som

statsverket utan undantag känner, på det samma öfverföras. Samtidigt

öfvergå alla akter, urkunder, fördrag, planer, handlingar m. in. till statsverket,

sedan de af förvaltningsrådets medlemmar i bolagets kassa deponerade

kautioner blifvit dem återstälda.

15) Den Kong], statsregeringen skall taga kännedom om de anmärkningar,

hvilka den hittills varande förvaltningen af östbanorna in
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bil. till Stats-Vtskottets Utlåtande N:o 63.

fört i sina register öfver förlorade eller förstörda på innehafvaren stälda

aktier och komma, om det i punkterna 11 och 12 beskrifna inlösningsanspråket

inom laga tid icke gjorts gällande, inlösningssuunnorna med

upplupna räntor att tillhandahållas de uti ofvannämnda register anmärkta

sista innehafvarne af sådana aktier eller dessas rättsinnehafvare.

16) Kostnaderna för fördragets »notariella bekräftelse» bestridas

af statskassan och bortfalla derföre stadgade afgifter och stämpelpapper

för dylika åtgärder.

17) För giltighet af detta fördrag erfordras ännu landtdagens båda

kamrars bifall och dessförinnan antagande af bolaget å allmän bolagsstämma

genom minst två tredjedelar af aktieinnehafvarne.

Munchen den 1 Mars 1875.

Anmärkningar: Ofvanstående förslag till köpeafhandling föredrogs

på östbauaktiebolagets generalförsamling i Munchen den 23 Mars 1875

och blef der till alla delar antaget med 7,987 röster emot 264. Vid

denna bolagsstämma upplystes, att bolagets tjenstepersonal utgjorde omkring

3,000 personer, och att pensionsföreningen egde en fond af 1,439,000

floriner. Vidare upplystes, att aktierna af första emissionen, nominelt

å 200 floriner, genom fördraget komme att betalas med 420 riksmark

eller vid pass 252 floriner, och de af 2:dra emissionen med 410 riksmark

eller 246 floriner.

Efter emottagande af förestående bolagsstämmobeslut framstäldc

bayerska regeringen förslaget till landtdagen med hufvudsakligen följande

motiv och upplysningar:

»Konkurrensförhållandena emellan stats- och östbanorna, icke blott

i trafikerandet af de fullbordade utan ock hufvudsakligast i afseende på

anläggningen af nya banor, låta den en gång tillförene väckta frågan om

förvärfvande af östbanorna åt staten fortfarande qvarstå såsom öppen

för att så ofta ånyo återkomma, som de emellan begge banförvaltningarne

träffade trafikfördragen kunna komma att medföra ofördelaktiga verkningar

för den ena eller andra, eller nya, konkurrensen ökande banprojekt

uppdyka. — Öfvertygelsen att olägenheterna i begge dessa hänseenden

icke kunna grundligt afhjelpas, utan att östbanorna öfvergå i statens

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Uti itände N:o 63.

37

ego och att föreningen af ost- och statsbanorna under en förvaltning,

jemte besparingar af särskilda anläggningar, som derigenom kunna vara

gemensamma, äfvensom af personalutgifter, måste åtföljas af betydande

fördelar, har förmått statsregeringen att redan nu så mycket hellre taga

denna fråga under närmare ompröfning, som regeringen derigenom tillmötesgår

deputerade kammarens uti beslutet af den 13 Juli förlidet år

uttalade önskan om öppnande af underhandlingar med aktiebolaget för

de Kongl. privilegierade östbanorna angående banornas öfverlåtande till

staten och framläggande af förslag derom för nästa landtdag, samt äfven

i betraktande deraf att en dylik åtgärd öfverensstämmer med de åsigter

som för närvarande öfver allt af rent statsekonomiska skäl göra sig allt

mera gällande till förmån för statsbanesystemet. Med Hans Maj:t Konungens

tillstånd blef derföre i främsta rummet förvaltningsrådet för

östbanorna uppfordradt att förklara och eventuelt föreslå under hvad

vilkor nämnda banor skulle kunna under eganderätt öfverlåtas till staten,

respektive på hvilka grunder förvaltningsrådet kunde vara villigt att

underställa denna fråga aktieegarnes pröfning vid derföre sammankallad

generalförsamling. Förvaltningsrådet uttalade härpå väl sin beredvillighet

att träda i underhandling med statsregeringen rörande försäljning

af östbanorna, men afböjde att sjelf derom ingifva förslag, under

anhållan att i stället erhålla meddelande om de väsentligaste vilkor som

staten ville erbjuda, eller åtminstone en uppgift om det pris, som statsregeringen

vore benägen att betala. För att i denna vigtiga sak ernå

en fast position och i synnerhet för att tillmötesgå förvaltningsrådets

önskan syntes det ändamålsenligt att, till vinnande af fasta utgångspunkter

för bedömandet af östbanornas verkliga värde, framför allt låta anställa

en undersökning af dessa anläggningar i allmänhet och af terrasseringen,

rälsläggningen, konst- och husbyggnaderna, signalinrättningarna,

stängseln, vägöfvergångarne, verkstäderna, magasinerna och den rörliga

materielen genom en af sakkunniga organer utur statsbaneförvaltningen

bildad kommission, hvilken skulle hafva till uppgift att undersöka och

konstatera icke blott i hvad tillstånd de nämnda föremålen befunno sig,

utan äfven hvilka utvidgningar och förbättringar kunde finnas nödvändiga

för ernående af en ordentlig och säker trafikdrift efter rörelsens fordringar.

Denna kommission, som bestod af chefen för byggnadsafdelningen

inom statsbaneförvaltningen såsom ordförande och särskildt för granskningen

af bananläggningarna och konstbyggnaderna, en arkitekt vid samma

afdelning för husbyggnaderna och en högre tjensteman vid maskinafdelningen

för uppskattningen af verkstäder, magasiner och rörlig materiel

samt hvilken kommission biträddes af direktören och ledande öfveririge

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bil. till Stats- Utskottcls Utlåtande N:o 63.

niören vid östbanorna såsom dess förvaltnings delegerade för att lemna

upplysningar, liar befarit samtliga trafikerade östbanelinier jemte de

arrenderade kortare sträckorna Passau—Gränsen och Furtli—Gränsen till en

längd af 773,32 kilometer till det mesta med extra lokomotiv, som stannade

vid alla af särskild uppmärksamhet förtjenta föremål, och på en

öppen vagn som medgaf en fullständig öfversigt af banan. Till ofvan

anförda längd kommer dessutom linien Plattling—Deggendorf, sedan denna

bana blifvit inköpt af bolaget, med 8.67 kilometer. Under utförande äro

linierna Landau—Muhldorf 64,65 kilometer, Landau-—Plattling—Eisenstein

91 ,s-j kilometer, Weiden—Neukirchen 51,90 kilometer, eller tillsammans

20 8,22 kilometer. Under detaljutstakning är linien Landshut—Dingolfing

—Landau med en längd af 45,41 kilometer. Sammanräknade längden af

trafikerade, under byggnad och utstakning varande östbanlinier utgör

således 1,035,62 kilometer. (Vid 1875 års slut trafikerades häraf 902,07

kilometer. Öfversättarens anmärkning). Resultatet af kommissionens undersökning

är i allmänhet tillfredsställande. Deraf framgår i synnerhet

att samtliga föremålen, med jemförelsevis obetydliga undantag, befinnas

i fullgodt skick, och att betydligare förbättringar icke erfordras i annat

än utbyte af räler å vissa ställen samt ökning af lokomotivens antal äfvensom

anskaffande af elektriska klocksignaler.»

Frågan remitterades af larultdagen till ett utskott, hvars utlåtande

föredrogs i kammaren den 7 April.

Dervid afgaf Statsministern v. Pherteschner följande förklaring:

»Fördraget finge icke förändras, ej heller nya bestämmelser deruti

införas. I sjelfva lagen kunde deremot ändringar föreslås och pröfvas;

men fördraget vore att anse såsom ett afslutadt helt. Det vore en ekonomisk

nödvändighet att staten öfvertoge östbanorna, ehuru han, ministern,

tillförene varit af annan mening, nemligen att enskilde borde bygga

och förvalta jernvägarne. Men man hade då, så väl inom kamrarne som

inom regeringen, misstagit sig om motiven; skilnaden i afkastning

emellan statsbanorna och andra redan trafikerade jernvägar hade nemligen

då varit i ögonen fallande, men man hade icke haft en enda genomlöpande

linie. För öfrigt hade ingen skada skett genom östbanbolagets

uppkomst, redan derföre att en del af Nedre Bayern och öfre Pfalz derigenom

fingo jernvägar tidigare än eljest kunnat ifrågakomma. Men i

hela det ekonomiska lifvet hade nu en fullständig förändring inträffat.

Hvad nu den ofta omtalade konkurrensen beträffade, så kunde den inom

jernvägsväsendet leda derhän, att begge konkurrenterne lida skada utan

att någon deraf hade gagn; östbanorna kunde icke vidmakthålla sin förra

afkastning och statsbanorna ledo ockå men. Slutligen kunde det ga så

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

39

långt, att afkastningen af jernvägarne förvandlade sig till en skatt för

jernvägarnes räkning. Dessa betraktelser föranledde talaren att varmt

förorda inköpet af östbanorna. Äfven ett annat skäl förefunnes, nemligen

att privatbanebolagen allenast sörja för sitt eget intresse och derföre eftersätta

hela linier, som icke gifva god ränta, under det att staten blott har

att sörja för det allmänna bästa och derföre äfven kunde bygga banor

som vore mindre rentabla, men som vore nödvändiga för de orter som

deraf genomskäras.»

Fördraget blef sedermera den 15 April af landtdagen oförärulradt

antaget och genom lag faststäldt.

Trafikberättelsen för östbanornas rörelse år 1874 letnnar följande

upplysningar som i förestående fråga äro af intresse:

1) Det för de äldre linierim upptagna aktiekapitalet 60 millioner

gulden blef redan under åren 1856—1868 fullständigt indraget. På aktiekapitalet

för de nyare linierna 20 millioner gulden voro vid 1874 års

slut inbetaldta 19,997,170 gulden. Vidare voro vid samma tid prioritetsobligationer

utgifna till belopp af 23,214,100 gulden, hvarje obligation

lydande å 350 gulden.

2) Den äldre byggnadsfondens samtliga inkomster hade till 1874

års slut uppgått till 69,159,280 gulden och utgifterna till 66,104,132

floriner så att ett disponibelt byggnadskapital af 3,055,148 fioriner återstod.

Inkomsterna till de nya anläggningarna uppgingo vid 1874 års slut

till 44,202,112 floriner och utgifterna till 37,633,579 floriner hvadan,

inberäknade ännu återstående inbetalningar, 6,571,363 floriner utgöra

disponibelt byggnadskapital för fortsättning af dessa anläggningar.

3) Längden af de bayerska östbanorna utgjorde vid 1874 års slut

7 71,8 kilometer. Stationernas antal var 114. Transportmedlen utgjorde

162 lokomotiv, 469 person-, 38 post- och 3501 godsvagnar. Inkomnterna

utgjorde 9,427,282 floriner och driftkostnaden 5,664,374 samt

nettobehållningen 3,762,908 floriner. Utgiftsprocenten 60,08.

Inkomsten utgjorde pr dag 25,828:io.pr kilometer 12,211.30 pr dag och kilometer 33.27.

Utgifterna „ „ 15,518:50. „ „ 7,337.16 „ ,, 20.6.

Behållningen „ „ 10,309:20. „ ,, 4,874.14 „ „ 13.21.

Brandförsäkringsfonden uppgick till

Reservfonden »

Pensionsfonden »

Understödskassan »

Arb et ai e- i n v al i d fo d t n »

124,889 floriner.

3,817,250 »

1,617,740 »

288,391 »

15,521 »

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bil. till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

Sjukvården hade kostat 140,099 fioriner, motsvarande 2 floriner

6 kreutzer för hvarje person.

Berättelsen slutar med följande ord:

Om också de bayerska östbanornas resultat af 1874 års rörelse

var mindre glädjande i likhet med nästan alla tyska och Österrikisk—

ungerska jernvägar, och skyldigheten att redogöra för detsamma mindre

tacksam, så återstår dock vid slutet af den berättelse, hvarmed de trenne

östbanorna numera afslutas såsom aktieföretag, den tillfredsställelsen för

alla dem, som varit kallade att under den mera än femtonåriga perioden af

deras drift handhafva rörelsen och medverka till dess ledning, att de

bayerska östbanorna ända till sista ögonblicket med egen kraft förmått

uppfylla alla sina förbindelser, aldrig behöft statssubvention utan snarare

till och med förlidet år utdelat rikliga räntor till aktieegarne och statsverket,

utan att förlora ur sigte sin uppgift att i främsta rummet såsom

kommunikationsanstalt betjena landtbruket, industrien och handeln.

Stockholm, Aasociations-Bobtryckeriet, 1878,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.