Utlåtande, angående dels Riksgäldskontor et s upplåning, dels väckt motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer.
1878-05-21 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1878:76, Utlåtande, angående dels Riksgäldskontor et s upplåning, dels väckt motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
1
N:o 76.
Ank. till Biksd. Kansli den 21 Maj 1878. kl. 8 e. m.
Utlåtande, angående dels Riksgäldskontor et s upplåning, dels väckt
motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer.
(R. A.)
Utskottet går härmed att afgifva förslag om den upplåning, hvilken,
på grund af Riksdagens redan fattade beslut, Riksgäldskontoret bör bemyndigas
att verkställa för beredande af tillgång till de beslutade utgifter, som
böra med lånta medel bestridas.
Med bifall till 1876 års Stats-Utskotts Utlåtande N:o 80 uppdrog
1876 års Riksdag åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att verkställa upplåning
för beredande af tillgång till följande utgifter, nemligen:
betalning af den under åren 1877—1879 förfallande andel af 1869 års,
för bestridande af beviljade anslag till statens jernvägsbyggnader upptagna
tillfälliga lån, som, med afseende å dåvarande penningeförhållanden, ansågs
till ett längre lån konver
-
böra ställas på kort tid, för att sedermera
teras..................................................................................
de under 1876 års riksdag på Riksgäldskontoret anvisade
anslag dels till statens jernvägars byggande
och utveckling................................................................
och dels till enskilda jernvägars understödjande ......
samt de belopp, hvilka, enligt den vid 1874 års
riksmöte af Kongl. Maj:t framlagda och af Riksdagen
gillade plan för fullföljande af statens jernvägsbyggnader
under tiden till och med år 1880, skulle
under åren 1878 —1880 tiirjernvägsbyggnader användas.
...............................................................................
kronor 8,000,000:
9,942,000: —
10,000,000: —
18,000,000: —
Summa kronor 40,942,000: —
Bih. till Riksd. Prat. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 46 Häft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
äfvensom till konvertering, när omständigheterna dertill föranledde och dä
sådant med fördel för staten, kunde ske, af äldre statslån.
I en den 28 sistlidne Januari till Stats-Utskottet afbiten skrifvelse
hafva Fullmäktige — jemte omförmälande af den utaf dem den *28 nästförutgångna
December aftalade försäljning af obligationer å 7,000,000 Km.
tillhörande 1875 års låns andra emission —, tillika andragit följande:
Berörda obligationsförsäljning å 7,000,000 Em. hade uteslutande
grundat sig på 1876 års Riksdags, med bifall till Stats-Utskottets ofvan
omförmälda Utlåtande N:o 80, fattade beslut, hvilket funnes intaget i § 36
af det senast för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente. Detta beslut åter
afsåg endast vissa bestämda, i nämnda utlåtande angifna utgifter, alla för
tiden från och med dr 1877. Men i den af samma, eller 1876 års, Riksdag
faststälda, vid Stats-Utskottets Memorial N:o 85 fogade förslagsberäkning
öfver Riksgäldskontorets inkomster och utgifter från den 26 April 1876 till
1877 års slut hänvisades, för tiden till 1877 ars början, till återstoden af
den utaf 1875 års Riksdag medgifna upplåning, hvilken återstod då utgjorde
.............................................................................. kronor 5,910,431: 73.
Af denna återstående upplåningsrätt hade likväl, enär
tillgångar till bestridande af föreliggande utgifter förefunnits,
ej af fullmäktige behöft eller lämpligen kunnat begagnas
mera än:
genom försäljning af 1872 års obligationer.
..................................................... kronor 304,555: —
och genom försäljning af obligationer,
tillhörande första emissionen af 1875
års lån...............................................
och återstode således ett belopp af
I’___S»415,861: 48. 3?720,416: 48.
..................... kronor 2,190,015: 25.
Hela detta belopp motsvarades af utgifter, hvilka Riksgäldskontoret
under år 1876, efter omförmälda förslagsberäknings fastställande, haft för
jernvägsanläggningar och hvilka i verkligheten blifvit bestridda af de för
1876 års lån influtna medel; men då detta låns upptagande vore grundadt
endast på 1876 års Riksdags, med bifall till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80,
fattade beslut, som ej till någon del afsåg de utgifter, hvilka med omförmälda
2,190,015 kronor 25 öre blifvit fullgjorda, så utgjorde detta belopp
i sjelfva verket ett, visserligen till utgifter af fullkomligt enahanda beskaffenhet,
som de med 1876 års lån afsedda, af samma lån lemnadt förskott,
hvilket Riksgäldskontoret alltså borde erhålla’ rätt att med upplåning betacka
.
Ett liknande förhållande hade uppkommit deraf att 1877 års Riksdag,
enligt § 5 mom. 2 och 3 af det då för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente,
beviljat dels till utförande af nya byggnader och anläggningar vid
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
3
statens jernvägar för år 1878 1,000,000 kronor och dels för anskaffande af
rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik 5,400,000 kronor, deraf
1,000,000 kronor anvisats för år 1878 och 1,500,000 kronor för år 1879,
utgörande nämnda två anslag således tillhopa 6,400,000 kronor. Ej eller
dessa utgifter inginge i dem, hvilkas bestridande 1876 års uppdrag afsåg;
och ehuru det, med afseende ä Riksgäldskontorets disponibla tillgångar, ur
kassasynpunkt ännu ej varit behöfligt att till deras bestridande anvisa motsvarande
medel, ansågo Fullmäktige Riksgäldskontoret likväl vara berättigadt
att äfven för de belopp af nyssnämnda anslag, som redan blifvit eller blefve
af Riksdagen på Riksgäldskontoret anvisade, erhålla betäckning.
Då Stats-Utskottet kunde finna lämpligt att — i sammanhang med
frågan om den upplåning, som kunde påkallas för beredande af tillgång förandra
utgifter af beskaffenhet att böra med lånta medel bestridas — taga
jemväl ofvan anförda omständigheter under öfvervägande, hade Fullmäktige
ansett sig böra äfven på dessa fästa Utskottets uppmärksamhet.
Fullmäktiges berörda framställning innefattar, såsom synes, ingenting
annat än en anmälan derom att Riksdagen beslutat vissa uppgifna utgifter
å ett sammanräknadt belopp af 8,590,015 kronor 25 öre, af beskaffenhet
att böra med lånta medel bestridas, och hvaraf 5,690,015 kronor 25 öre
redan blifvit dels utbetalta, dels till utgående anvisade, utan att Riksgäldskontoret
är i besittning af motsvarande uppdrag att genom upplåning anskaffa
dessa medel. Riksdagen torde vid sådant förhållande böra tillse, att
Riksgäldskontoret blir i tillfälle att bestrida dessa utgifter, utan att derför
nödgas fortfarande anlita medel, som blifvit för andra, uttryckligen angifna
ändamål upplånade och afsedda. Utskottet, som här nedan kommer att uppvisa
beskaffenheten af skilnaden 2,900,000 kronor mellan ofvan angifna
8,590,015 kronor 25 öre och 5,690,015 kronor 25 öre, har derför ansett
sig böra tillstyrka Riksdagen att bemyndiga Riksgäldskontoret att medelst
upplåning anskaffa ifrågavande .................................. kronor 8,590,015: 25.
Förutom nämnda belopp har innevarande Riksdag
beslutat följande utgifter, att utgå med lånta
medel, till hvilkas anskaffande Riksgäldskontoret ej
ännu erhållit uppdrag, nemligen:
Anslag för anläggning af jernväg från norra
stambanan vid Carlberg till lilla Wärtan .................. „ 1,350,000: —
att utgå med 750,000 kronor under år 1879 och
och 600,000 kronor under år 1880, med rättighet
för Kongl. Maj:t att af det för är 1879 anslagna
belopp förskottsvis anvisa 100,000 kronor att utgå
redan under år 1878.
Transport kronor 9,940,015: 25.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
Transport kronor
Anslag för utförande af de under år 1879 erforderliga
nya byggnader och anläggningar vid statens
redan trafikerade jernvägar, äfvensom för anskaffande
af fasta maskiner till de mindre reparationsverkstäder,
Indika för vården af nya jernvägs
liniers
rörliga materiel komma att uppsättas ............ „
deraf dock Kongl. Maj:t eger att redan under år
1878 förfoga öfver ett belopp af 100,000 kronor.
Anslag för betäckande af den ökning i statens
jern vägars materialförråd och kassaförlag, som under
åren 1878 och 1879 kan förekomma, förslagsvis
bestämdt till ett belopp af högst 1,000,000 kronor för
hvartdera året, hvarå ersättning för sålunda af jernvägsinkomsterna
nedlagda medel får lyftas, sedan
ökningens belopp genom årets bokslut blifvit utrönt
Anslag för inköp af Bergslagernas jernvägs
aktiebolags
obligationer å 6,753,600 kronor ............ „
att utgå med 3,000,000 kronor under år 1878 och
återstoden 3,078,240 kronor under år 1879.
9,940,015: 25.
600,000: —
2,000,000: —
6,078,240: —
Summa kronor 18,618,255: 25.
I nämnda summa ingår likväl ett belopp af sammanräknadt 4,500,000
kronor, som ej kommer att utgå förr än efter det nu ifrågavarande statsregleringsåret
1879, nemligen dels de här ofvan omförmälda 2,900,000 kronor,
som utgöra den ande] af anslaget 5,400,000 kronor för anskaffande af
rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik, hvilken ännu ej blifvit
till utgående anvisad, dels de 600,000 kronor af anslaget till jernvägsanläggningen
mellan Carlberg och Wärtan, som blifvit beviljade att utgå först år
1880, och dels de 1,000,000 kronor, som afse betäckande af ökningen i
statens jernvägars materialförråd och kassaförlag under år 1879 och hvilket
belopp likaledes först år 1880, efter upprättande af bokslutet för år 1879,
kan komma att utgå.
Utskottet har emellertid funnit det mindre lämpligt att föreslå afdrag
från lånebeloppet af dessa 4,500,000 kronor, enär en genom ett sådant afdrag
möjligen nödvändiggjord upplåning framdeles af endast nämnda belopp
synts böra undvikas.
Beträffande sättet för upplåningen, får Utskottet, som här nedan afgifver
särskildt yttrande öfver en väckt motion angående utfärdande af ouppsägbara
statsobligationer, erinra om de bestämmelser, 1876 års Riksdag, vid
det Fullmäktige i Riksgäldskontoret då lemnade bemyndigande, i sådant hän
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
o
seende meddelade, nemligen att Fullmäktige skulle ega att, för beredande af
tillgång till de då beslutade utgifter, på sätt och till de belopp, de funne
lämpligt, dock ej utöfver hvad som till förenämnda utgifter åtginge, försälja
eller träffa aftal om blifvande försäljning af vare sig återstående osålda
obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer af 1875 års
i tyska riksmark förskrifna statslån, eller nya, i annat myntslag och med
högst fyra och en half procent ranta förskrifna obligationer eller partialförbindelser,
dem Fullmäktige skulle ega utfärda; och borde Fullmäktige i
öfrigt vid upplåningen tillvägagå på sätt de funne lämpligast och bäst befrämja
statens fördel.
Utskottet har ej ansett något skäl förefinnas att, i afseende å det nu
ifrågakommande lånebemyndigande, föreslå annan afvikelse från hvad i enahanda
fall blef af 1876 års Riksdag bestämdt än som följer af Utskottets
i punkten 3:o af detta utlåtande uttalade åsigt; i följd hvaraf Utskottet föreslagit,
att de nya obligationerna böra med viss bestämd återbetalningstid
förskrifvas.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet,
l:o.
att Riksdagen må åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret
uppdraga att — för beredande af tillgång till betäckande
af de 2,190,015 kronor 25 öre, hvilka Riksgäldskontoret
för jernvägsanläggningar af omhänderhafvande
medel förskottsvis utgifvit, till de utaf 1877 års
Riksdag beviljade anslag dels å 1,000,000 kronor för utförande
af nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägar och dels å 5,400,000 kronor för anskaffande
af rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik,
samt till de utaf innevarande Riksdag beviljade anslagdels
å 1,350,000 kronor för anläggning af jernväg från
norra stambanan vid Carlberg till Lilla Wärtan, dels å
600,000 kronor för utförande af de under år 1879 erforderliga
nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägar, äfvensom anskaffande af fasta maskiner till
reparationsverkstäder, dels å 2,000,000 kronor för betäckande
af ökning i statens jernvägars materialförråd och
kassaförlag, samt dels å 6,078,240 kronor för inköp af
Bergslagernas jern vägsaktiebolags obligationer å 6,753,600
kronor — genom försäljning af vare sig återstående osålda
6
Stata-Utskottets Utlåtande N:o 76.
obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer
af 1875 års i tyska riksmark förskrifna statslån,
eller nya, i annat myntslag ocli med högst fyra och en
half procent ränta samt med viss bestämd återbetaluingstid
förskrifna obligationer eller partialförbindelser, dem Fullmäktige
ega utfärda, upplåna ett belopp af aderton millioner
sexhundra adertontusen tvåhundra femtiofem kronor
25 öre; skolande Fullmäktige i öfrigt vid upplåningen
tillvägagå på sätt de finna lämpligast och bäst befrämja
statens fördel, samt, för den händelse nya obligationer
komma att af Riksgäldskontoret utfärdas, underställa Kongl.
Maj:ts nådiga fastställelse de beslut, som rörande berörde
nya upplåning kunna komma att fattas, med underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å det nya lånet meddela
sin garanti.
Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet sålunda föreslagit, får
Utskottet vidare afgifva förslag till det stadgande i reglementet för Riksgäldskontoret,
som skall innehålla de Riksdagens Fullmäktige gifna föreskifter
i afseende å Riksgäldskontorets upplåning. Detta stadgande torde böra blifva
af lika innehåll som § 36 i det nu gällande reglemente, endast med tillägg
af det här ofvan under punkten l:o föreslagna beslut.
Utskottet hemställer fördenskull,
2:o.
att i det nya reglementet för Riksgäldskontoret må
införas en paragraf af följande lydelse:
§
“Jemte det 1875 års Riksdag uppdragit åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret
att, till bestridande af redan beviljade anslag till jernvägsbyggnader,
äfvensom för att bereda tillgång för blifvande anslag till jernvägsbyggnader,
mot fonderade statsobligationer ofördröjligen upplägga ett lån å ett nominelt
belopp, utgörande eller i svenskt mynt motsvarande femtio millioner kronor,
har samma Riksdag tillika bemyndigat Fullmäktige att icke allenast bestäm
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
7
ma det myntslag, hvari, och den nominella ränta, dock ej öfver fyra och en
half procent, hvarmed obligationerna skola förskrifvas, äfvensom deras valörer
och försäljningspris, jemte sättet, huru och tiden, inom hvilken de skola
amorteras, utan äfven i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på det sätt de
finna lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande.
I öfrigt gäller till efterrättelse i afseende å berörda statsobligationer:
a) att penningar, som genom försäljning af samma obligationer inflyta,
icke må användas för andra än de här ofvan angifna ändamål;
b) att till ränteliqvider och amortering för det mot samma obligationer
upptagna lån anvisas ett årligt anslag, motsvarande det belopp, som hvarje
år erfordras för sagda liqviders och amorterings verkställande, börande detta
anslag, till dess hela skulden blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf
Riksgäldskontorets medel afsättas; och
c) att de uti näst föregående moment omförmälda ränte- och amorteringsanslag
skola ingå till en särskildt redovisad liqvidations- och amortissementsfond,
hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda ändamål
oförryckt tillhandahållas och användas, så att räuteliqviderna vid derför
bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda och skuldens betalning i
föreskrifven ordning verkstäld; och skola de till liqvidations- och amortissementsfonden
influtna medel, så vidt ske kan och denna fond åliggande
liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.
Härjemte har 1876 års Riksdag åt Fullmäktige uppdragit:
l:o) att — för beredande af tillgång till den under åren 1877 —1871)
förfallande betalning af obligationer tillhörande 1869 års lån, utbetalning af
de utaf denna Riksdag på Riksgäldskontoret anvisade anslag till statens
jernvägars byggande och utveckling samt af de belopp, som enligt den för
1874 års Riksdag framlagda plan skulle under åren 1878—1880 till statens
jernvägsbyggnader användas, utbetalning af på Riksgäldskontoret likaledes
utaf 1876 års Riksdag anvisade statsbidrag till enskilda jernvägar samt
konvertering, när omständigheterna dertill föranleda och då sådant med fördel
för staten kan ske, af äldre statslån — på sätt och till de belopp Fullmäktige
finna lämpligt, dock ej utöfver hvad som till förenämnda utgifter
åtgår, försälja eller träffa aftal om blifvande försäljning af vare sig återstående
osålda obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer
af 1875 års i tyska riksmark förskrifna statslån, eller nya, i annat myntslag
och med högst fyra och en half procent ränta förskrifna obligationer
eller partialförbindelser, dem Fullmäktige ega utfärda; och skola Fullmäktige
i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på sätt de finna lämpligast och
bäst befrämja statens fördel; kommande någon försäljning af 1870 års fem
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
procent obligationer icke att ega rum förr än Riksdagen om sådan försäljning
förordnar; samt
2:o) att, för den händelse nya obligationer komma att af Riksgäldskontor
utfärdas, underställa Kong]. Maj:ts nådiga fastställelse de beslut,
som rörande berörda nya upplåning kunna komma att fattas, med underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å det nya lånet meddela sin
garanti.
Vidare har innevarande års Riksdag åt Fullmäktige uppdragit att —
för beredande af tillgång till betäckande af de 2,190,015 kronor 25 öre,
hvilka Riksgäldskontor för jernvägsanläggningar af omhänderhafvande medel
förskottsvis utgifvit, till de utaf 1877 års Riksdag beviljade anslag dels
å 1,000,000 kronor för utförande af nya byggnader och anläggningar vid
statens jernvägar och dels å 5,400,000 kronor för anskaffande af rörlig
materiel till norra stambanan norr om Storvik, samt till de utaf innevarande
Riksdag beviljade anslag dels å 1,350,000 kronor för anläggning af jernväg
från norra stambanan vid Carlberg till Lilla Värtan, dels å 600,000
kronor för utförande af de under år 1879 erforderliga nya byggnader och
anläggningar vid statens jernvägar, äfvensom anskaffande af fasta maskiner
till reparationsverkstäder, dels å 2,000,000 kronor för betäckande af ökning
i statens jernvägars materialförråd och kassaförlag, samt dels å 6,078,240
kronor för, inköp af Bergslagernas jern vägsaktiebolags obligationer å
6,753,600 kronor — genom försäljning af vare sig återstående osålda
obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer af 1875 års
statslån, eller nya, i annat myntslag och med högst fyra och en half procent
ränta samt med viss bestämd återbetainingstid förskrifna obligationer
eller partialförbindelser, dem Fullmäktige ega utfärda, upplåna ett belopp af
aderton millioner sexhundra adertontusen tvåhundra femtiofem kronor 25 öre;
skolande Fullmäktige i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på sätt de finna
lämpligast och bäst befrämja statens fördel, samt, för den händelse nya obligationer
komma att af Riksgäldskontoret utfärdas, underställa Kongl. Maj:ts
nådiga fastställelse de beslut, som rörande berörda nya upplåning kunna
komma att fattas, med underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å det
nya lånet meddela sin garanti.
Dessutom böra Fullmäktige — sedan Kongl. Maj:t bifallit Riksdagens
i underdånig skrifvelse framstälda begäran derom, att utlottningslistorna rörande
så väl 1870 års som öfriga i svenskt mynt förskrifna statsobligationer
må såsom bihang få medfölja Svensk författningssamling — föranstalta,
det nämnda listor hädanefter varda till vederbörande behörigen aflemnade,
för att på nämnda sätt komma till allmänhetens kännedom; skolande Fullmäktige,
om nya statsobligationer blifva i svenskt mynt förskrifna eller deras
belopp varder i svenskt mynt evalveradt, tillse, att enahanda kuiVörelsefi
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
9
afseende! å dem utfärdas, äfvensom söka utverka, att dessa obligationer tillhörande
kuponger må, på samma sätt som i afseende å kuponger till 1870
och 1872 års lån eger rum, i landtränterierna inlösas och i uppbörden mottagas. “
Utskottet har slutligen att afgifva yttrande öfver den här ofvanomförmälda,
af Herr A. O. Wallenberg inom Första Kammaren väckta och till
Stats-Utskottets behandling remitterade motion (N:o 19), deruti Herr ''Wallenberg
framstält förslag om bemyndigande för Riksgäldskontoret att vid upplåning
för statens räkning utfärda ouppsägbara statsobligationer, förskrifna
med fyra procent ränta.
Såsom skäl i detta förslag har motionären anfört, att krediten kunde
mer eller mindre fördelaktigt begagnas af låntagaren, och icke alltid berodde
detta allenast på den större eller mindre kredit, olika låntagare kunde
förtjena såsom säkre betalare af sina ingångna förbindelser. Många
andra omständigheter bidroge att göra en förbindelse mera allmänt begärlig
än andra, i sjelfva verket lika säkra, och en klok låntagare borde icke
försmå att begagna hvarje hederlig utväg att göra sina skuldförbindelser
begärliga för det största möjliga antalet långifvare. Formen för en låntagares
förbindelse kunde vara mycket olika, utan att den effektiva ränta, låntagaren
finge vidkännas, förändrades. Men erfarenheten hade gifvit vid
handen att, ju lättfattligare formen vore, desto angenämare blefve förbindelsen
för långifvarne. Vidare vore allmänt bekant, att ju mindre afvikelser
i formen samma låntagare tilläte sig, desto lättare vore hans förbindelsers
afsättlighet. I detta afseende kunde ett oemotsägligt exempel framläggas
genom bankernas här i landet brukliga upplåning. Depositionsbevisets enkla,
lättfattliga form hade helt säkert ej obetydligt bidragit till att göra allmänheten
förtrolig med denna vigtiga rörelsegren. Likaledes skulle det gagna
svenska statens upplåning, om för hela den nuvarande och blifvande statsskulden
endast användes en och samma form för statsobligationerna.
Så länge man hoppades, att upplåningen för statens räkning skulle
vara af mera tillfällig natur och stanna vid jemförelsevis smärre belopp, sä
länge kunde det vara likgiltigt, om man ordnade statens upplåning efter en
gifven plan eller tillät hvarje långifvare att ensam bestämma formen för det
lån, som afslöts. Derföre förekomme den svenska fonderade statsskulden till
ett belopp vid 1877 års slut af 180,157,684 kronor uti tolf olika former
för obligationerna. Det hade heller icke varit möjligt att inpassa de tid
efter a” nan upptagna lånen i en och samma amorteringsplan, men genom
införanuet af ouppsägbara obligationer, deruti kapitalbeloppet väl angåfves,
Bih. till Jiiksd. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 46 Höft. 2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
men icke af låntagaren komme att utbetalas i annan händelse än att han
sjelf sådant önskade i syftemål antingen att frigöra sig från sina skuldförbindelser,
eller att vidtaga en räntekonvertering till sin egen förmån,
kunde formen för all upplåning blifva enahanda. Ehuru den ouppsägbara
obligationen icke medförde rättighet för innehafvaren att återbekomma kapitalet,
hvarken efter viss tids uppsägning eller efter utlottning''enligt faststäld
amorteringsplan, så kunde han genom obligationens försäljning alltid
erhålla det pris samma obligation vid försäljningstillfället betingade; och
detta pris stälde sig vanligen högre, ju flera personer som innehade och
kände till det ifrågavarande slaget af obligationer.
Statsskuld, i form af ouppsägbara obligationer, kunde lika väl förminskas
som statsskuld i form af amorteringsobligationer. I förra fallet
köpte man obligationer till gångbart pris och makulerade dem, i senare fallet
utlottade man obligationer, som måste al pari infrias innan de kunde makuleras.
En väsentlig skilnad förekomme derjemte till förmån för ouppsägbara
obligationer, den att amorteringen kunde för hvarje år beslutas i öfverensstämmelse
med för handen varande förhållanden. Hade landet lidit af
missväxt eller annan hemsökelse, behöfde man icke för det året verkställa
någon amortering. Hade deremot statsinkomsterna från föregående år lemnat
stora öfverskott till Rikdagens förfogande, så behöfde icke anslag beslutas
blott för att blifva detta tillfälliga öfverskott qvitt, utan kunde det till
allmänt gagn användas till inköpande af en del af statens utelöpande ouppsägbara
obligationer.
Med den lifliga samfärdsel, som nu mera egde rum mellan alla civilicerade
nationer, blefve det möjligt för ett mindre kapitalstarkt land, med rikliga
tillfällen för en gagnande företagsamhet och en väl vårdad statskredit,
att å andra länders penningemarknad med lätthet afsätta ouppsägbara obligationer,
emedan innehafvaren helt och hållet frikallades från besväret och
olägenheten att hvarje halfår noga studera annonser om skedda utlottningar,
vid äfventyr att förlora all vidare ränteafkastning af sin egande fordran.
Det funnes äfven en annan vigtig omständighet, som talade för införande
af en och samma form för hela svenska statsskulden, och den läge deruti,
att dessa ouppsägbara obligationer kunde från utlandet inköpas af svenska
bank- och kreditinrättningar, när tillgången på ledigt penningkapital här
visade sig ymnig, hvaremot dessa obligationer kunde återförsäljas till utlandet,
när knapphet i penningemarknaden här hemma yppade sig. Man torde
invända att dessa åtgärder kunde vidtagas med redan nu befintliga svenska statsobligationer,
men dessa betingade icke samma pris i förhållande till värdet
som ouppsägbara obligationer skulle komma att göra, och dessa senare blefve
otvifvelaktigt mer lättsålda i den mån de hunne blifva allmänt bekanta.
Frågan, i hvad myntslag ouppsägbara obligationer lämpligen borde ut
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
11
färdas, vore af synnerlig vigt. Det kunde icke gerna ifrågasättas att utställa
dessa ouppsägbara obligationer i ett främmande lands mynt, som genom
af svenska statsmakterna fullkomligt oberoende lagstiftning kunde ändras.
Ett exempel läge nära till hands. Vårt statslån af år 1866, upptaget i
preussiska silfverthaler, hade genom införandet af guldmyntfot i Tyskland
blifvit betalbart i guld. Det syntes således vara temligen oförsigtigt att utfärda
ouppsägbara obligationer i något främmande myntslag. Det behöfdes
icke heller, sedan vi öfvergått till guldmyntfot och sedan för statens räkning
Caroliner kunde präglas, ehuru sådant ej vidare vore tillåtet för “enskildes
räkning4''. Det vore icke motionärens afsigt att härigenom bereda Carolinen
gångbarhet såsom lagligt betalningsmedel inom riket, men då den representerade
ett värdebegrepp, som vore identiskt med tiofrancs-stycket, hvilket vore
allmänt kändt och högt uppskattadt i Europa, så komme det att öka de
ouppsägbara obligationernas säljbarhet, om uti dem upptoges förbindelsen att
den innehafvare, som sådant önskade, kunde erhålla sin ränta i Caroliner.
Anledningen, hvarföre francsmyntet synts motionären icke böra begagnas i
blifvande ouppsägbara obligationer vore dels den, att det vore lämpligast
undvika utfärda dessa obligationer å utländskt mynt, dels dén att franc icke
uteslutande ännu vore guldmynt. Det torde till och med kunna sägas, att
en ouppsägbar obligation å Caroliner skulle betinga ett högre pris i Frankrike
än en obligation af samma utgifvare, lydande å francs, emedan innehafvaren
vore tillförsäkrad att ovilkorligen erhålla sin ränta i guld.
Anledningen åter, hvarför motionären icke vågat föreslå, att de ouppsägbara
obligationerna skulle förskrifvas endast i kronor, vore helt naturligen
den, att vårt guldmynt icke egde något prägelvärde utanför de förenade
rikenas och Danmarks gränser och detta härledde sig icke af någon misstro
till vårt ärliga svenska mynt, utan helt enkelt deraf att hvarje sådant myntstycke
för sig saknade all gångbarhet i andra än nyss nämnda länder. Vännerna
till den skandinaviska myntreformen i hela dess vidd hade ingenting
att befara, om statsmakterna tilläte Riksgäldskontoret att i händelse af behof
låta för statens ändamål prägla ett fåtal Caroliner, då dermed kunde vinnas
de stora fördelar, utställandet af svenska statsobligationer i Kronor och Caroliner
otvifvelaktigt skulle medföra. Motionären hade för åtta år sedan första
gången väckt motion om ouppsägbara obligationers utgifvande för statens räkning.
Ingen torde nu kunna bestrida att, om den åtgärden då blifvit vidtagen,
åtskilliga millioner kronor nu varit åt staten besparade. Fortsatte
man det brokiga upplåningssätt, som hittills blifvit begagnadt, så komme
ytterligare några millioner kronor att bortslösas, innan man tillegnade sig det
ändamålsenligaste lånesättet, som obestridligen vore ouppsägbara obligationer.
På grund åt de skäl, motionären sålunda anfört, har han föreslagit,
att Riksdagen behagade besluta:
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
l:o att Riksgäldsfullmäktige måtte bemyndigas utfärda ouppsägbara
obligationer af tre olika valörer, lydande å:
7,200 Kronor eller 1,000 Caroliner
3,600 „ „ 500 „
720 „ „ 100
2:o att dessa obligationer förskrefves ouppsägbara å långifvarens sida
och förseddes med halfårsvis förfallande räntekuponer efter fyra procent för
år räknadt;
3:o att Riksdagen bestämde, för hvarje gång upplåning för statens
räkning ansåges nödig, det belopp, för hvilket Riksgäldsfullmäktige skulle
bemyndigas afyttra så beskaffade obligationer;
4:o att Riksdagen, i syfte att förminska statsskulden, bestämde det
belopp, som Riksdagen ansåge böra ställas till Riksgäldsfullmäktiges förfogande
i och för uppköp af utelöpande ouppsägbara obligationer.
Utskottet anser sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att bifalla ofvanomförmälda,
af Herr Wallenberg gjorda förslag. Då staten nödgas för vissa
sina ändamål upptaga lån och derigenom lägga bördor äfven på kommande
generationer, torde det vara en skyldighet att i sammanhang med en sådan
åtgärd taga i betraktande, huru och när lånet skall återbetalas. Bestämmandet
af en viss tid och sätt för återbetalningen måste i sin mån bidraga
till en varsam återhållsamhet vid låneutvägens anlitande och medför derjemte
en önskvärd visshet derom att skuldbördan ej kommer att tynga längre än
nödigt är. Långt ifrån att, såsom i motionen antydes, ett statslånesystem af
ouppsägbara obligationer skulle, genom tillfället att till inköp af sådana obligationer
använda uppkomna öfverskott, verka minskning i anslag och utgifter,
måste det, enligt Utskottets åsigt, vara att befara, att ett dylikt sätt
för upplåningen skulle leda till en ökad upplåning och således äfven ökade
utgifter.
Ej heller är Utskottet med motionären ense derom att det af honom
föreslagna lånesättet skulle vara gagneligt för statens kredit. Det vill tvärtom
synas antagligt, att en långifvare skulle föredraga en förbindelse, som i en
viss, bestämd ordning förfaller till betalning, framför en, hvars kapitalbelopp
han aldrig eger rätt att återbekomma.
De länder, hvilka i största utsträckning och med största framgång begagnat
ouppsägbara obligationer såsom form för sina statslån, hafva ock
oftast varit i tillfälle att antingen ej behöfva anlita en utländsk marknad
eller ock inom kort tid från utlandet återköpa sina der emitterade förbindelser,
och naturligtvis måste denna omständighet hafva utgjort en väsentlig
anledning till möjligheten för dem att med framgång använda berörda lånesystem,
likasom ock den lätthet att försälja en ouppsägbar obligation, som i
viss mån motsvarar rätten att återfå det deri förskrifna kapitalet, måste vara
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.
13
i hög grad beroende deraf att obligationen löper på inhemsk marknad och
dess verkliga varde således städse tillförlitligen är kändt
nom enliTfl! TI ^ 1 .utl.andet uPPtaSa sina''lån, saknar derige
nom,
enligt Utskottets åsigt, en vigtig förutsättning för ifrågavarande låne
äyndamll
oTa"fr\SyneS’ t ^ ^ uteslutande för produktiva
andamal och således bora medföra en skulden motsvarande inkomstkälla, ei
eller ega giltig anledning att söka tillegna sig nämnda lånesystem.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Herr Wallenbergs förevarande motion ei må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 21 Maj 1878.
Pa Stats-Utskottets vägman
CARL EKMAN.
Reserv ationer:
a Smrr^fUj? t F vm »• Nordenlelt, Gröfre
Utskottet,''htlm l och Fn herre C. F. L. Hochschild, varit från
i ’r a Tlda sk,1Jathgo. att de anaett den föreslagna aär
äta
„tS t T eT’- a“, å” nya »Migationer, Fullmäktige bemyndiffrågakomma;
?‘8S “täm<l ^betalningstid förslcrifraa. ej böra
förala/lm emraGrrefVl Lase,lm'';J'' som Jrk»t bifall till Herr Wallenbergs
förslag om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer: samt
åt Herr Ii. Montgomery Cederhielm.
Bih. till Riksd. Brok 1878. 4 Sami. 1 Afä. 46 Höft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.