Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående dels Riksgäldskontor et s upplåning, dels väckt motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer.

1878-05-21 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1878:76, Utlåtande, angående dels Riksgäldskontor et s upplåning, dels väckt motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

1

N:o 76.

Ank. till Biksd. Kansli den 21 Maj 1878. kl. 8 e. m.

Utlåtande, angående dels Riksgäldskontor et s upplåning, dels väckt

motion om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer.

(R. A.)

Utskottet går härmed att afgifva förslag om den upplåning, hvilken,

på grund af Riksdagens redan fattade beslut, Riksgäldskontoret bör bemyndigas

att verkställa för beredande af tillgång till de beslutade utgifter, som

böra med lånta medel bestridas.

Med bifall till 1876 års Stats-Utskotts Utlåtande N:o 80 uppdrog

1876 års Riksdag åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret att verkställa upplåning

för beredande af tillgång till följande utgifter, nemligen:

betalning af den under åren 1877—1879 förfallande andel af 1869 års,

för bestridande af beviljade anslag till statens jernvägsbyggnader upptagna

tillfälliga lån, som, med afseende å dåvarande penningeförhållanden, ansågs

till ett längre lån konver
-

böra ställas på kort tid, för att sedermera

teras..................................................................................

de under 1876 års riksdag på Riksgäldskontoret anvisade

anslag dels till statens jernvägars byggande

och utveckling................................................................

och dels till enskilda jernvägars understödjande ......

samt de belopp, hvilka, enligt den vid 1874 års

riksmöte af Kongl. Maj:t framlagda och af Riksdagen

gillade plan för fullföljande af statens jernvägsbyggnader

under tiden till och med år 1880, skulle

under åren 1878 —1880 tiirjernvägsbyggnader användas.

...............................................................................

kronor 8,000,000:

9,942,000: —

10,000,000: —

18,000,000: —

Summa kronor 40,942,000: —

Bih. till Riksd. Prat. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 46 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

äfvensom till konvertering, när omständigheterna dertill föranledde och dä

sådant med fördel för staten, kunde ske, af äldre statslån.

I en den 28 sistlidne Januari till Stats-Utskottet afbiten skrifvelse

hafva Fullmäktige — jemte omförmälande af den utaf dem den *28 nästförutgångna

December aftalade försäljning af obligationer å 7,000,000 Km.

tillhörande 1875 års låns andra emission —, tillika andragit följande:

Berörda obligationsförsäljning å 7,000,000 Em. hade uteslutande

grundat sig på 1876 års Riksdags, med bifall till Stats-Utskottets ofvan

omförmälda Utlåtande N:o 80, fattade beslut, hvilket funnes intaget i § 36

af det senast för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente. Detta beslut åter

afsåg endast vissa bestämda, i nämnda utlåtande angifna utgifter, alla för

tiden från och med dr 1877. Men i den af samma, eller 1876 års, Riksdag

faststälda, vid Stats-Utskottets Memorial N:o 85 fogade förslagsberäkning

öfver Riksgäldskontorets inkomster och utgifter från den 26 April 1876 till

1877 års slut hänvisades, för tiden till 1877 ars början, till återstoden af

den utaf 1875 års Riksdag medgifna upplåning, hvilken återstod då utgjorde

.............................................................................. kronor 5,910,431: 73.

Af denna återstående upplåningsrätt hade likväl, enär

tillgångar till bestridande af föreliggande utgifter förefunnits,

ej af fullmäktige behöft eller lämpligen kunnat begagnas

mera än:

genom försäljning af 1872 års obligationer.

..................................................... kronor 304,555: —

och genom försäljning af obligationer,

tillhörande första emissionen af 1875

års lån...............................................

och återstode således ett belopp af

I’___S»415,861: 48. 3?720,416: 48.

..................... kronor 2,190,015: 25.

Hela detta belopp motsvarades af utgifter, hvilka Riksgäldskontoret

under år 1876, efter omförmälda förslagsberäknings fastställande, haft för

jernvägsanläggningar och hvilka i verkligheten blifvit bestridda af de för

1876 års lån influtna medel; men då detta låns upptagande vore grundadt

endast på 1876 års Riksdags, med bifall till Stats-Utskottets Utlåtande N:o 80,

fattade beslut, som ej till någon del afsåg de utgifter, hvilka med omförmälda

2,190,015 kronor 25 öre blifvit fullgjorda, så utgjorde detta belopp

i sjelfva verket ett, visserligen till utgifter af fullkomligt enahanda beskaffenhet,

som de med 1876 års lån afsedda, af samma lån lemnadt förskott,

hvilket Riksgäldskontoret alltså borde erhålla’ rätt att med upplåning betacka

.

Ett liknande förhållande hade uppkommit deraf att 1877 års Riksdag,

enligt § 5 mom. 2 och 3 af det då för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente,

beviljat dels till utförande af nya byggnader och anläggningar vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

3

statens jernvägar för år 1878 1,000,000 kronor och dels för anskaffande af

rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik 5,400,000 kronor, deraf

1,000,000 kronor anvisats för år 1878 och 1,500,000 kronor för år 1879,

utgörande nämnda två anslag således tillhopa 6,400,000 kronor. Ej eller

dessa utgifter inginge i dem, hvilkas bestridande 1876 års uppdrag afsåg;

och ehuru det, med afseende ä Riksgäldskontorets disponibla tillgångar, ur

kassasynpunkt ännu ej varit behöfligt att till deras bestridande anvisa motsvarande

medel, ansågo Fullmäktige Riksgäldskontoret likväl vara berättigadt

att äfven för de belopp af nyssnämnda anslag, som redan blifvit eller blefve

af Riksdagen på Riksgäldskontoret anvisade, erhålla betäckning.

Då Stats-Utskottet kunde finna lämpligt att — i sammanhang med

frågan om den upplåning, som kunde påkallas för beredande af tillgång förandra

utgifter af beskaffenhet att böra med lånta medel bestridas — taga

jemväl ofvan anförda omständigheter under öfvervägande, hade Fullmäktige

ansett sig böra äfven på dessa fästa Utskottets uppmärksamhet.

Fullmäktiges berörda framställning innefattar, såsom synes, ingenting

annat än en anmälan derom att Riksdagen beslutat vissa uppgifna utgifter

å ett sammanräknadt belopp af 8,590,015 kronor 25 öre, af beskaffenhet

att böra med lånta medel bestridas, och hvaraf 5,690,015 kronor 25 öre

redan blifvit dels utbetalta, dels till utgående anvisade, utan att Riksgäldskontoret

är i besittning af motsvarande uppdrag att genom upplåning anskaffa

dessa medel. Riksdagen torde vid sådant förhållande böra tillse, att

Riksgäldskontoret blir i tillfälle att bestrida dessa utgifter, utan att derför

nödgas fortfarande anlita medel, som blifvit för andra, uttryckligen angifna

ändamål upplånade och afsedda. Utskottet, som här nedan kommer att uppvisa

beskaffenheten af skilnaden 2,900,000 kronor mellan ofvan angifna

8,590,015 kronor 25 öre och 5,690,015 kronor 25 öre, har derför ansett

sig böra tillstyrka Riksdagen att bemyndiga Riksgäldskontoret att medelst

upplåning anskaffa ifrågavande .................................. kronor 8,590,015: 25.

Förutom nämnda belopp har innevarande Riksdag

beslutat följande utgifter, att utgå med lånta

medel, till hvilkas anskaffande Riksgäldskontoret ej

ännu erhållit uppdrag, nemligen:

Anslag för anläggning af jernväg från norra

stambanan vid Carlberg till lilla Wärtan .................. „ 1,350,000: —

att utgå med 750,000 kronor under år 1879 och

och 600,000 kronor under år 1880, med rättighet

för Kongl. Maj:t att af det för är 1879 anslagna

belopp förskottsvis anvisa 100,000 kronor att utgå

redan under år 1878.

Transport kronor 9,940,015: 25.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

Transport kronor

Anslag för utförande af de under år 1879 erforderliga

nya byggnader och anläggningar vid statens

redan trafikerade jernvägar, äfvensom för anskaffande

af fasta maskiner till de mindre reparationsverkstäder,

Indika för vården af nya jernvägs
liniers

rörliga materiel komma att uppsättas ............ „

deraf dock Kongl. Maj:t eger att redan under år

1878 förfoga öfver ett belopp af 100,000 kronor.

Anslag för betäckande af den ökning i statens

jern vägars materialförråd och kassaförlag, som under

åren 1878 och 1879 kan förekomma, förslagsvis

bestämdt till ett belopp af högst 1,000,000 kronor för

hvartdera året, hvarå ersättning för sålunda af jernvägsinkomsterna

nedlagda medel får lyftas, sedan

ökningens belopp genom årets bokslut blifvit utrönt

Anslag för inköp af Bergslagernas jernvägs
aktiebolags

obligationer å 6,753,600 kronor ............ „

att utgå med 3,000,000 kronor under år 1878 och

återstoden 3,078,240 kronor under år 1879.

9,940,015: 25.

600,000: —

2,000,000: —

6,078,240: —

Summa kronor 18,618,255: 25.

I nämnda summa ingår likväl ett belopp af sammanräknadt 4,500,000

kronor, som ej kommer att utgå förr än efter det nu ifrågavarande statsregleringsåret

1879, nemligen dels de här ofvan omförmälda 2,900,000 kronor,

som utgöra den ande] af anslaget 5,400,000 kronor för anskaffande af

rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik, hvilken ännu ej blifvit

till utgående anvisad, dels de 600,000 kronor af anslaget till jernvägsanläggningen

mellan Carlberg och Wärtan, som blifvit beviljade att utgå först år

1880, och dels de 1,000,000 kronor, som afse betäckande af ökningen i

statens jernvägars materialförråd och kassaförlag under år 1879 och hvilket

belopp likaledes först år 1880, efter upprättande af bokslutet för år 1879,

kan komma att utgå.

Utskottet har emellertid funnit det mindre lämpligt att föreslå afdrag

från lånebeloppet af dessa 4,500,000 kronor, enär en genom ett sådant afdrag

möjligen nödvändiggjord upplåning framdeles af endast nämnda belopp

synts böra undvikas.

Beträffande sättet för upplåningen, får Utskottet, som här nedan afgifver

särskildt yttrande öfver en väckt motion angående utfärdande af ouppsägbara

statsobligationer, erinra om de bestämmelser, 1876 års Riksdag, vid

det Fullmäktige i Riksgäldskontoret då lemnade bemyndigande, i sådant hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

o

seende meddelade, nemligen att Fullmäktige skulle ega att, för beredande af

tillgång till de då beslutade utgifter, på sätt och till de belopp, de funne

lämpligt, dock ej utöfver hvad som till förenämnda utgifter åtginge, försälja

eller träffa aftal om blifvande försäljning af vare sig återstående osålda

obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer af 1875 års

i tyska riksmark förskrifna statslån, eller nya, i annat myntslag och med

högst fyra och en half procent ranta förskrifna obligationer eller partialförbindelser,

dem Fullmäktige skulle ega utfärda; och borde Fullmäktige i

öfrigt vid upplåningen tillvägagå på sätt de funne lämpligast och bäst befrämja

statens fördel.

Utskottet har ej ansett något skäl förefinnas att, i afseende å det nu

ifrågakommande lånebemyndigande, föreslå annan afvikelse från hvad i enahanda

fall blef af 1876 års Riksdag bestämdt än som följer af Utskottets

i punkten 3:o af detta utlåtande uttalade åsigt; i följd hvaraf Utskottet föreslagit,

att de nya obligationerna böra med viss bestämd återbetalningstid

förskrifvas.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer Utskottet,

l:o.

att Riksdagen må åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret

uppdraga att — för beredande af tillgång till betäckande

af de 2,190,015 kronor 25 öre, hvilka Riksgäldskontoret

för jernvägsanläggningar af omhänderhafvande

medel förskottsvis utgifvit, till de utaf 1877 års

Riksdag beviljade anslag dels å 1,000,000 kronor för utförande

af nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägar och dels å 5,400,000 kronor för anskaffande

af rörlig materiel till norra stambanan norr om Storvik,

samt till de utaf innevarande Riksdag beviljade anslagdels

å 1,350,000 kronor för anläggning af jernväg från

norra stambanan vid Carlberg till Lilla Wärtan, dels å

600,000 kronor för utförande af de under år 1879 erforderliga

nya byggnader och anläggningar vid statens

jernvägar, äfvensom anskaffande af fasta maskiner till

reparationsverkstäder, dels å 2,000,000 kronor för betäckande

af ökning i statens jernvägars materialförråd och

kassaförlag, samt dels å 6,078,240 kronor för inköp af

Bergslagernas jern vägsaktiebolags obligationer å 6,753,600

kronor — genom försäljning af vare sig återstående osålda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stata-Utskottets Utlåtande N:o 76.

obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer

af 1875 års i tyska riksmark förskrifna statslån,

eller nya, i annat myntslag ocli med högst fyra och en

half procent ränta samt med viss bestämd återbetaluingstid

förskrifna obligationer eller partialförbindelser, dem Fullmäktige

ega utfärda, upplåna ett belopp af aderton millioner

sexhundra adertontusen tvåhundra femtiofem kronor

25 öre; skolande Fullmäktige i öfrigt vid upplåningen

tillvägagå på sätt de finna lämpligast och bäst befrämja

statens fördel, samt, för den händelse nya obligationer

komma att af Riksgäldskontoret utfärdas, underställa Kongl.

Maj:ts nådiga fastställelse de beslut, som rörande berörde

nya upplåning kunna komma att fattas, med underdånig

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å det nya lånet meddela

sin garanti.

Under förutsättning af bifall till hvad Utskottet sålunda föreslagit, får

Utskottet vidare afgifva förslag till det stadgande i reglementet för Riksgäldskontoret,

som skall innehålla de Riksdagens Fullmäktige gifna föreskifter

i afseende å Riksgäldskontorets upplåning. Detta stadgande torde böra blifva

af lika innehåll som § 36 i det nu gällande reglemente, endast med tillägg

af det här ofvan under punkten l:o föreslagna beslut.

Utskottet hemställer fördenskull,

2:o.

att i det nya reglementet för Riksgäldskontoret må

införas en paragraf af följande lydelse:

§

“Jemte det 1875 års Riksdag uppdragit åt Fullmäktige i Riksgäldskontoret

att, till bestridande af redan beviljade anslag till jernvägsbyggnader,

äfvensom för att bereda tillgång för blifvande anslag till jernvägsbyggnader,

mot fonderade statsobligationer ofördröjligen upplägga ett lån å ett nominelt

belopp, utgörande eller i svenskt mynt motsvarande femtio millioner kronor,

har samma Riksdag tillika bemyndigat Fullmäktige att icke allenast bestäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

7

ma det myntslag, hvari, och den nominella ränta, dock ej öfver fyra och en

half procent, hvarmed obligationerna skola förskrifvas, äfvensom deras valörer

och försäljningspris, jemte sättet, huru och tiden, inom hvilken de skola

amorteras, utan äfven i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på det sätt de

finna lämpligast och med det allmännas fördel mest öfverensstämmande.

I öfrigt gäller till efterrättelse i afseende å berörda statsobligationer:

a) att penningar, som genom försäljning af samma obligationer inflyta,

icke må användas för andra än de här ofvan angifna ändamål;

b) att till ränteliqvider och amortering för det mot samma obligationer

upptagna lån anvisas ett årligt anslag, motsvarande det belopp, som hvarje

år erfordras för sagda liqviders och amorterings verkställande, börande detta

anslag, till dess hela skulden blifvit i stadgad ordning betald, årligen utaf

Riksgäldskontorets medel afsättas; och

c) att de uti näst föregående moment omförmälda ränte- och amorteringsanslag

skola ingå till en särskildt redovisad liqvidations- och amortissementsfond,

hvars behållning skall för det med dessa medel afsedda ändamål

oförryckt tillhandahållas och användas, så att räuteliqviderna vid derför

bestämda terminer varda ovilkorligen fullgjorda och skuldens betalning i

föreskrifven ordning verkstäld; och skola de till liqvidations- och amortissementsfonden

influtna medel, så vidt ske kan och denna fond åliggande

liqvider medgifva, städse på säkert och ändamålsenligt sätt göras fruktbärande.

Härjemte har 1876 års Riksdag åt Fullmäktige uppdragit:

l:o) att — för beredande af tillgång till den under åren 1877 —1871)

förfallande betalning af obligationer tillhörande 1869 års lån, utbetalning af

de utaf denna Riksdag på Riksgäldskontoret anvisade anslag till statens

jernvägars byggande och utveckling samt af de belopp, som enligt den för

1874 års Riksdag framlagda plan skulle under åren 1878—1880 till statens

jernvägsbyggnader användas, utbetalning af på Riksgäldskontoret likaledes

utaf 1876 års Riksdag anvisade statsbidrag till enskilda jernvägar samt

konvertering, när omständigheterna dertill föranleda och då sådant med fördel

för staten kan ske, af äldre statslån — på sätt och till de belopp Fullmäktige

finna lämpligt, dock ej utöfver hvad som till förenämnda utgifter

åtgår, försälja eller träffa aftal om blifvande försäljning af vare sig återstående

osålda obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer

af 1875 års i tyska riksmark förskrifna statslån, eller nya, i annat myntslag

och med högst fyra och en half procent ränta förskrifna obligationer

eller partialförbindelser, dem Fullmäktige ega utfärda; och skola Fullmäktige

i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på sätt de finna lämpligast och

bäst befrämja statens fördel; kommande någon försäljning af 1870 års fem

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

procent obligationer icke att ega rum förr än Riksdagen om sådan försäljning

förordnar; samt

2:o) att, för den händelse nya obligationer komma att af Riksgäldskontor

utfärdas, underställa Kong]. Maj:ts nådiga fastställelse de beslut,

som rörande berörda nya upplåning kunna komma att fattas, med underdånig

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å det nya lånet meddela sin

garanti.

Vidare har innevarande års Riksdag åt Fullmäktige uppdragit att —

för beredande af tillgång till betäckande af de 2,190,015 kronor 25 öre,

hvilka Riksgäldskontor för jernvägsanläggningar af omhänderhafvande medel

förskottsvis utgifvit, till de utaf 1877 års Riksdag beviljade anslag dels

å 1,000,000 kronor för utförande af nya byggnader och anläggningar vid

statens jernvägar och dels å 5,400,000 kronor för anskaffande af rörlig

materiel till norra stambanan norr om Storvik, samt till de utaf innevarande

Riksdag beviljade anslag dels å 1,350,000 kronor för anläggning af jernväg

från norra stambanan vid Carlberg till Lilla Värtan, dels å 600,000

kronor för utförande af de under år 1879 erforderliga nya byggnader och

anläggningar vid statens jernvägar, äfvensom anskaffande af fasta maskiner

till reparationsverkstäder, dels å 2,000,000 kronor för betäckande af ökning

i statens jernvägars materialförråd och kassaförlag, samt dels å 6,078,240

kronor för, inköp af Bergslagernas jern vägsaktiebolags obligationer å

6,753,600 kronor — genom försäljning af vare sig återstående osålda

obligationer af 1872 års statslån, eller återstående obligationer af 1875 års

statslån, eller nya, i annat myntslag och med högst fyra och en half procent

ränta samt med viss bestämd återbetainingstid förskrifna obligationer

eller partialförbindelser, dem Fullmäktige ega utfärda, upplåna ett belopp af

aderton millioner sexhundra adertontusen tvåhundra femtiofem kronor 25 öre;

skolande Fullmäktige i öfrigt vid upplåningen tillvägagå på sätt de finna

lämpligast och bäst befrämja statens fördel, samt, för den händelse nya obligationer

komma att af Riksgäldskontoret utfärdas, underställa Kongl. Maj:ts

nådiga fastställelse de beslut, som rörande berörda nya upplåning kunna

komma att fattas, med underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes å det

nya lånet meddela sin garanti.

Dessutom böra Fullmäktige — sedan Kongl. Maj:t bifallit Riksdagens

i underdånig skrifvelse framstälda begäran derom, att utlottningslistorna rörande

så väl 1870 års som öfriga i svenskt mynt förskrifna statsobligationer

må såsom bihang få medfölja Svensk författningssamling — föranstalta,

det nämnda listor hädanefter varda till vederbörande behörigen aflemnade,

för att på nämnda sätt komma till allmänhetens kännedom; skolande Fullmäktige,

om nya statsobligationer blifva i svenskt mynt förskrifna eller deras

belopp varder i svenskt mynt evalveradt, tillse, att enahanda kuiVörelsefi

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

9

afseende! å dem utfärdas, äfvensom söka utverka, att dessa obligationer tillhörande

kuponger må, på samma sätt som i afseende å kuponger till 1870

och 1872 års lån eger rum, i landtränterierna inlösas och i uppbörden mottagas. “

Utskottet har slutligen att afgifva yttrande öfver den här ofvanomförmälda,

af Herr A. O. Wallenberg inom Första Kammaren väckta och till

Stats-Utskottets behandling remitterade motion (N:o 19), deruti Herr ''Wallenberg

framstält förslag om bemyndigande för Riksgäldskontoret att vid upplåning

för statens räkning utfärda ouppsägbara statsobligationer, förskrifna

med fyra procent ränta.

Såsom skäl i detta förslag har motionären anfört, att krediten kunde

mer eller mindre fördelaktigt begagnas af låntagaren, och icke alltid berodde

detta allenast på den större eller mindre kredit, olika låntagare kunde

förtjena såsom säkre betalare af sina ingångna förbindelser. Många

andra omständigheter bidroge att göra en förbindelse mera allmänt begärlig

än andra, i sjelfva verket lika säkra, och en klok låntagare borde icke

försmå att begagna hvarje hederlig utväg att göra sina skuldförbindelser

begärliga för det största möjliga antalet långifvare. Formen för en låntagares

förbindelse kunde vara mycket olika, utan att den effektiva ränta, låntagaren

finge vidkännas, förändrades. Men erfarenheten hade gifvit vid

handen att, ju lättfattligare formen vore, desto angenämare blefve förbindelsen

för långifvarne. Vidare vore allmänt bekant, att ju mindre afvikelser

i formen samma låntagare tilläte sig, desto lättare vore hans förbindelsers

afsättlighet. I detta afseende kunde ett oemotsägligt exempel framläggas

genom bankernas här i landet brukliga upplåning. Depositionsbevisets enkla,

lättfattliga form hade helt säkert ej obetydligt bidragit till att göra allmänheten

förtrolig med denna vigtiga rörelsegren. Likaledes skulle det gagna

svenska statens upplåning, om för hela den nuvarande och blifvande statsskulden

endast användes en och samma form för statsobligationerna.

Så länge man hoppades, att upplåningen för statens räkning skulle

vara af mera tillfällig natur och stanna vid jemförelsevis smärre belopp, sä

länge kunde det vara likgiltigt, om man ordnade statens upplåning efter en

gifven plan eller tillät hvarje långifvare att ensam bestämma formen för det

lån, som afslöts. Derföre förekomme den svenska fonderade statsskulden till

ett belopp vid 1877 års slut af 180,157,684 kronor uti tolf olika former

för obligationerna. Det hade heller icke varit möjligt att inpassa de tid

efter a” nan upptagna lånen i en och samma amorteringsplan, men genom

införanuet af ouppsägbara obligationer, deruti kapitalbeloppet väl angåfves,

Bih. till Jiiksd. Prot. 1878. 4 Sami. 1 Afd. 46 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

men icke af låntagaren komme att utbetalas i annan händelse än att han

sjelf sådant önskade i syftemål antingen att frigöra sig från sina skuldförbindelser,

eller att vidtaga en räntekonvertering till sin egen förmån,

kunde formen för all upplåning blifva enahanda. Ehuru den ouppsägbara

obligationen icke medförde rättighet för innehafvaren att återbekomma kapitalet,

hvarken efter viss tids uppsägning eller efter utlottning''enligt faststäld

amorteringsplan, så kunde han genom obligationens försäljning alltid

erhålla det pris samma obligation vid försäljningstillfället betingade; och

detta pris stälde sig vanligen högre, ju flera personer som innehade och

kände till det ifrågavarande slaget af obligationer.

Statsskuld, i form af ouppsägbara obligationer, kunde lika väl förminskas

som statsskuld i form af amorteringsobligationer. I förra fallet

köpte man obligationer till gångbart pris och makulerade dem, i senare fallet

utlottade man obligationer, som måste al pari infrias innan de kunde makuleras.

En väsentlig skilnad förekomme derjemte till förmån för ouppsägbara

obligationer, den att amorteringen kunde för hvarje år beslutas i öfverensstämmelse

med för handen varande förhållanden. Hade landet lidit af

missväxt eller annan hemsökelse, behöfde man icke för det året verkställa

någon amortering. Hade deremot statsinkomsterna från föregående år lemnat

stora öfverskott till Rikdagens förfogande, så behöfde icke anslag beslutas

blott för att blifva detta tillfälliga öfverskott qvitt, utan kunde det till

allmänt gagn användas till inköpande af en del af statens utelöpande ouppsägbara

obligationer.

Med den lifliga samfärdsel, som nu mera egde rum mellan alla civilicerade

nationer, blefve det möjligt för ett mindre kapitalstarkt land, med rikliga

tillfällen för en gagnande företagsamhet och en väl vårdad statskredit,

att å andra länders penningemarknad med lätthet afsätta ouppsägbara obligationer,

emedan innehafvaren helt och hållet frikallades från besväret och

olägenheten att hvarje halfår noga studera annonser om skedda utlottningar,

vid äfventyr att förlora all vidare ränteafkastning af sin egande fordran.

Det funnes äfven en annan vigtig omständighet, som talade för införande

af en och samma form för hela svenska statsskulden, och den läge deruti,

att dessa ouppsägbara obligationer kunde från utlandet inköpas af svenska

bank- och kreditinrättningar, när tillgången på ledigt penningkapital här

visade sig ymnig, hvaremot dessa obligationer kunde återförsäljas till utlandet,

när knapphet i penningemarknaden här hemma yppade sig. Man torde

invända att dessa åtgärder kunde vidtagas med redan nu befintliga svenska statsobligationer,

men dessa betingade icke samma pris i förhållande till värdet

som ouppsägbara obligationer skulle komma att göra, och dessa senare blefve

otvifvelaktigt mer lättsålda i den mån de hunne blifva allmänt bekanta.

Frågan, i hvad myntslag ouppsägbara obligationer lämpligen borde ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

11

färdas, vore af synnerlig vigt. Det kunde icke gerna ifrågasättas att utställa

dessa ouppsägbara obligationer i ett främmande lands mynt, som genom

af svenska statsmakterna fullkomligt oberoende lagstiftning kunde ändras.

Ett exempel läge nära till hands. Vårt statslån af år 1866, upptaget i

preussiska silfverthaler, hade genom införandet af guldmyntfot i Tyskland

blifvit betalbart i guld. Det syntes således vara temligen oförsigtigt att utfärda

ouppsägbara obligationer i något främmande myntslag. Det behöfdes

icke heller, sedan vi öfvergått till guldmyntfot och sedan för statens räkning

Caroliner kunde präglas, ehuru sådant ej vidare vore tillåtet för “enskildes

räkning4''. Det vore icke motionärens afsigt att härigenom bereda Carolinen

gångbarhet såsom lagligt betalningsmedel inom riket, men då den representerade

ett värdebegrepp, som vore identiskt med tiofrancs-stycket, hvilket vore

allmänt kändt och högt uppskattadt i Europa, så komme det att öka de

ouppsägbara obligationernas säljbarhet, om uti dem upptoges förbindelsen att

den innehafvare, som sådant önskade, kunde erhålla sin ränta i Caroliner.

Anledningen, hvarföre francsmyntet synts motionären icke böra begagnas i

blifvande ouppsägbara obligationer vore dels den, att det vore lämpligast

undvika utfärda dessa obligationer å utländskt mynt, dels dén att franc icke

uteslutande ännu vore guldmynt. Det torde till och med kunna sägas, att

en ouppsägbar obligation å Caroliner skulle betinga ett högre pris i Frankrike

än en obligation af samma utgifvare, lydande å francs, emedan innehafvaren

vore tillförsäkrad att ovilkorligen erhålla sin ränta i guld.

Anledningen åter, hvarför motionären icke vågat föreslå, att de ouppsägbara

obligationerna skulle förskrifvas endast i kronor, vore helt naturligen

den, att vårt guldmynt icke egde något prägelvärde utanför de förenade

rikenas och Danmarks gränser och detta härledde sig icke af någon misstro

till vårt ärliga svenska mynt, utan helt enkelt deraf att hvarje sådant myntstycke

för sig saknade all gångbarhet i andra än nyss nämnda länder. Vännerna

till den skandinaviska myntreformen i hela dess vidd hade ingenting

att befara, om statsmakterna tilläte Riksgäldskontoret att i händelse af behof

låta för statens ändamål prägla ett fåtal Caroliner, då dermed kunde vinnas

de stora fördelar, utställandet af svenska statsobligationer i Kronor och Caroliner

otvifvelaktigt skulle medföra. Motionären hade för åtta år sedan första

gången väckt motion om ouppsägbara obligationers utgifvande för statens räkning.

Ingen torde nu kunna bestrida att, om den åtgärden då blifvit vidtagen,

åtskilliga millioner kronor nu varit åt staten besparade. Fortsatte

man det brokiga upplåningssätt, som hittills blifvit begagnadt, så komme

ytterligare några millioner kronor att bortslösas, innan man tillegnade sig det

ändamålsenligaste lånesättet, som obestridligen vore ouppsägbara obligationer.

På grund åt de skäl, motionären sålunda anfört, har han föreslagit,

att Riksdagen behagade besluta:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

l:o att Riksgäldsfullmäktige måtte bemyndigas utfärda ouppsägbara

obligationer af tre olika valörer, lydande å:

7,200 Kronor eller 1,000 Caroliner

3,600 „ „ 500 „

720 „ „ 100

2:o att dessa obligationer förskrefves ouppsägbara å långifvarens sida

och förseddes med halfårsvis förfallande räntekuponer efter fyra procent för

år räknadt;

3:o att Riksdagen bestämde, för hvarje gång upplåning för statens

räkning ansåges nödig, det belopp, för hvilket Riksgäldsfullmäktige skulle

bemyndigas afyttra så beskaffade obligationer;

4:o att Riksdagen, i syfte att förminska statsskulden, bestämde det

belopp, som Riksdagen ansåge böra ställas till Riksgäldsfullmäktiges förfogande

i och för uppköp af utelöpande ouppsägbara obligationer.

Utskottet anser sig ej kunna tillstyrka Riksdagen att bifalla ofvanomförmälda,

af Herr Wallenberg gjorda förslag. Då staten nödgas för vissa

sina ändamål upptaga lån och derigenom lägga bördor äfven på kommande

generationer, torde det vara en skyldighet att i sammanhang med en sådan

åtgärd taga i betraktande, huru och när lånet skall återbetalas. Bestämmandet

af en viss tid och sätt för återbetalningen måste i sin mån bidraga

till en varsam återhållsamhet vid låneutvägens anlitande och medför derjemte

en önskvärd visshet derom att skuldbördan ej kommer att tynga längre än

nödigt är. Långt ifrån att, såsom i motionen antydes, ett statslånesystem af

ouppsägbara obligationer skulle, genom tillfället att till inköp af sådana obligationer

använda uppkomna öfverskott, verka minskning i anslag och utgifter,

måste det, enligt Utskottets åsigt, vara att befara, att ett dylikt sätt

för upplåningen skulle leda till en ökad upplåning och således äfven ökade

utgifter.

Ej heller är Utskottet med motionären ense derom att det af honom

föreslagna lånesättet skulle vara gagneligt för statens kredit. Det vill tvärtom

synas antagligt, att en långifvare skulle föredraga en förbindelse, som i en

viss, bestämd ordning förfaller till betalning, framför en, hvars kapitalbelopp

han aldrig eger rätt att återbekomma.

De länder, hvilka i största utsträckning och med största framgång begagnat

ouppsägbara obligationer såsom form för sina statslån, hafva ock

oftast varit i tillfälle att antingen ej behöfva anlita en utländsk marknad

eller ock inom kort tid från utlandet återköpa sina der emitterade förbindelser,

och naturligtvis måste denna omständighet hafva utgjort en väsentlig

anledning till möjligheten för dem att med framgång använda berörda lånesystem,

likasom ock den lätthet att försälja en ouppsägbar obligation, som i

viss mån motsvarar rätten att återfå det deri förskrifna kapitalet, måste vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 76.

13

i hög grad beroende deraf att obligationen löper på inhemsk marknad och

dess verkliga varde således städse tillförlitligen är kändt

nom enliTfl! TI ^ 1 .utl.andet uPPtaSa sina''lån, saknar derige
nom,

enligt Utskottets åsigt, en vigtig förutsättning för ifrågavarande låne
äyndamll

oTa"fr\SyneS’ t ^ ^ uteslutande för produktiva

andamal och således bora medföra en skulden motsvarande inkomstkälla, ei

eller ega giltig anledning att söka tillegna sig nämnda lånesystem.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Herr Wallenbergs förevarande motion ei må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 21 Maj 1878.

Pa Stats-Utskottets vägman

CARL EKMAN.

Reserv ationer:

a Smrr^fUj? t F vm »• Nordenlelt, Gröfre

Utskottet,''htlm l och Fn herre C. F. L. Hochschild, varit från

i ’r a Tlda sk,1Jathgo. att de anaett den föreslagna aär
äta

„tS t T eT’- a“, å” nya »Migationer, Fullmäktige bemyndiffrågakomma;

?‘8S “täm<l ^betalningstid förslcrifraa. ej böra

förala/lm emraGrrefVl Lase,lm'';J'' som Jrk»t bifall till Herr Wallenbergs

förslag om utfärdande af ouppsägbara statsobligationer: samt

åt Herr Ii. Montgomery Cederhielm.

Bih. till Riksd. Brok 1878. 4 Sami. 1 Afä. 46 Höft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.