Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående tullbevillningen.

1879-03-24 · 29 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1879:6, Betänkande, angående tullbevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning^-1 Hskottets Betänkande N:o S.

1

N o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1879, kl, 3 e. m.

Betänkande, angående tullbevillningen.

Af de till Utskottets handläggning hänvisade frågor i detta ämne

afser allenast Herr J. Sääfs inom Andra Kammaren väckta motion,

N:o 117, en mera genomgripande förändring i gällande tull-lagstiftning,

hvaremot öfriga till Utskottet öfverlemnade framställningar i detta

ämne endast åsyfta ändringar uti speciella tullbestämmelser. Utskottet.

anser sig derför först böra till behandling upptaga Herr Sääfs omförmälda

motion i ämnet.

I denna anföres, att den betryckta ekonomiska ställningen inom

nästan alla industriella näringsgrenar i landet, och den deraf härledda

minskning i statsverkets inkomster gjorde det till en pligt för Riksdagen

att vara betänkt på användandet af sådana medel och utvägar,

som icke allenast afhjelpte statsverkets närvarande financiella svårigheter

och behof, utan äfven förmådde grundlägga ett för vårt inre näringslif,

dess framtida trygghet och utveckling förmånligare, och af

utlandets och vorldshandelns vexlingar mindre beroende tillstånd än

det närvarande. Till vinnande af dessa ändamål borde enligt, motionärens

förmenande sådana anordningar i afseende å tull-lagstiftningen vidtagas,

att den inhemska industrien icke blefve på den inländska marknaden

undanträngd af utlandets öfverproduktion, och det vore så

mycket angelägnare att vidtaga åtgärder i detta syfte i en tid, då öfverproduktionen

i utlandet nedjagat prisen under produktionskostnaden,

och nästan alla nationer genom ändringar af tulltarifferna sökte

Bill. till Riksd. Prat. 1879. 5 Sami. 1 A fä. 4. Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

undvika verkningarne deraf och förekomma ett ekonomiskt förfall.

Men för att. sjelfständigt kunna handla i denna rigtning måste landet

vara oberoende af de band, som traktater med främmande makter

ålägga.

Motionären föreslår af dessa skäl att Riksdagen måtte i skrifvelse

till Kongl. Maj: t anhålla,

l:o att Kongl. Maj:t täcktes åt ett tillräckligt antal sakkunnige

män uppdraga att, så tidigt som erfordras för att blifva föremål för

ompröfning vid nästa års riksdag, uppgöra förslag till ny tulltaxa,

byggd på sådana grunder, att landets näringsidkare må kunna bestå i

konkurrens med idkare af samma näring i andra länder; samt

2:o att någon handelstraktat med främmande makt icke må afslwtas

förr än Riksdagen blifvit i tillfälle pröfva och godkänna det i

1 :sta punkten omnämnda eller annat tulltaxeförslag.

Af denna framställning af motionens innehåll framgår, att dess

syftemål är, att landet, med frångående af de grundsatser, som under

de senare tiotalen af år blifvit i allt vidsträcktare mån tillämpade i

vår tull-lagstiftning, skall återgå till det hufvudsakligen redan öfverg-ifna

system, som finner tull-lagstiftningens förnämsta ändamål bestå i

»skyddande» af den inhemska industrien.

Att nu ingå i någon undersökning om frihandelns eller skyddsystemets

företräden, torde vara så mycket mera obehöflig!, som hvad

i denna fråga å ömse sidor kan sägas oräkneliga gånger tillförene

blifvit både inom och utom representationen upprepadt.

Utskottet torde derföre kunna vid besvarandet af denna motion

inskränka sig till att betrakta de verkningar, de under senare tider

följda frihandelsgrundsatserna utöfvat på vårt land och dess industri.

I detta afseende meddelade 1878 års Bevillnings-Utskott, i sitt utlåtande

i anledning af en i liknande syfte med nu förevarande väckt

motion, eu på officiella uppgifter grundad framställning af landets och

våra mera betydande industrigrenars utveckling, hvilken framställning

enligt Utskottets åsigt ådagalägger, att landet efter år 1865, då den

senaste mera betydande reformen i frihandelsrigtning vidfoga, i nästan

alla afseende!! gått betydligt framåt samt att särskildt de mera betydande

grenar af vår industri, Indika omedelbart berörts af vidtagna

tullnedsättningar, i väsentlig män utvidgat sin produktion, och flere

af dem, hvilkas tillverkningar förut egde afsättning endast inom landet,

till och med förmått i utlandet förskaffa sig eu marknad för sina

alster; att korteligen frihandelns grundsatser, sådana de hittills tillämpats

i vårt land, visat sig vara för dess ekonomiska utveckling af

synnerligen välgörande verka!!. Något skydd för våra näringar, iltöf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillning))- Utskottets Betänkande N:o 6.

ver det de redan åtnjuta, synes Utskottet derföre icke vara för deras

bestånd och utveckling- behöfligt, och Utskottet är derföre öfvertygadt

derom, att, om den åt motionären ifrågasätta komitén komme att, såsom

motionären önskar, bestå af verkligt sakkunnige personer, skulle

deri. tulltaxa, som åt komitén upprättades, visserliga] icke komma att

g-å i den rigtning, motionären anser önsklig.

Att. vårt land för tillfälle lider åt ett hårdt ekonomiskt betryck, lärer

ingen, vilja bestrida. Men detta förhållande kan så mycket mindre

ega sin orsak i tull-lagstiftningen, som ett dylikt betryck icke är något

för Sverige. egendomligt, utan snart sagd! alla länder, ehvad deras

tull-lagstiftning går i frihandels- eller protektionistisk rigtning, under

senaste tiden varit eller ännu äro derför utsatta.

Motionären åberopar, till stöd för sin åsigt om nödvändigheten

lör vårt. land att. öfvergifva frihandelsgrundsatserna, exemplet af andra

nationer, Indika kunna antagas inom kort komma att återgå till

skyddsystemet, Men icke heller detta synes Utskottet böra förleda

oss att inslå samma väg. Enligt Utskottets åsigt skulle den ekonomiska

ställningen inom vårt land icke derigenom blifva i ringaste

man förbättrad, men väl motsatsen.

Då Utskottet således icke kan förorda någon förändring i tulllagstittniugen

i den af motionären önskade rigtning, samt vid sådant

förhållande något vidare yttrande icke erfordras angående aflåtande

af en underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t i det syfte, motionären

föreslagit, får Utskottet hemställa,

l:o.

att Herr Sääfs ifrågavarande motion måtte af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Uti nådig proposition N:o 7 bär Kongl. Maj:t för att bereda statsverket

en mot dess utgifter svarande inkomst, dels i sammanhang med

ifrågasatt förhöjning i bränvinstillverkningsafgiften föreslagit en häremot

svarande förhöjning i införseltullen å bränvin och sprit, dels

gjort framställning om förhöjning i tullafgifterna för kaffe, socker

samt vissa slag af tobak.

Motioner, åsyftande förändring i tullsatserna för omförmälda artiklar,

hafva dessutom blifvit inom Riksdagens Andra Kammare väckta,

af Herr P. Hubinette (motion N:o 10), af Herr A. Bäckström, (motion

N:o 56), af. Herr Th. Flensburg, (motion N:o 73) samt af Herr C.

Magni, (motion N:o 104).

s. 4 Kontrollera mot PDF

Bijouteri

varor.

4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Angående hvad sålunda blifvit rörande tullafgifterna för ofvannämnde

artiklar föreslaget, kominer Utskottet att framdeles under Riksdagens

lopp afgifva särskild! utlåtande, då Utskottet jemväl kommer

att föreslå de förändringar i öfriga tullsatser, som i sammanhang med

förändringar i tullafgifterna lör omförmälda artiklar möjligen kunna

ifrågakomma, h. vilket Utskottet skolat

2:o.

för Riksdagen anmäla.

Då Utskottet nu ö IV er går till behandlingen af öfriga framställningar,

åsyftande förändringar uti speciela tullbestämmelser, som Utskottet

fått emottaga, äfvensom till de förslag till sådana förändringar,

hvartill Utskottet sjelf funnit anledning, kommer Utskottet att härvid

hufvudsakligen följa den ordning tulltaxans uppställning löranleder.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (Nio 47) föreslår

Herr Mejenqvist dels för vinnande af ökade statsinkomster och skyddande

af den inhemska fabrikationen dels till förekommande deraf att

landet öfverhopas med lyxartiklar, som utan olägenhet kunde undvaras,

bland annat, att införseltullen å alla bijouterivaror måtte höjas

till 70 Öre skålpundet.

Tullafgiften för nämnda varor utgjorde enligt 1863 års tulltaxa

75 öre skålpundet, men blef med anledning af den år 1865 med

Frankrike afslutade traktaten öfvergångsvis nedsatt först till oO öre

och derpå till 35 öre, till hvilket sistnämnda belopp den oek för närvarande

uppgår.

Införseln af bijouterivaror utgjorde, enligt Kommerskollegii be
-

rättelse:

år 1873 ....................................................

......................... 76,198 skålpund

,,1874 ........................................................

........................... 80,851 ,,

„ 1875.........................................................

.......................... 60,777 „

,, 1876 ........................................................

.......................... 62,564 „

„ 1877 ....................................:...............

........................ 61,373 „

Tullinkomsterna belöpte sig under

samma tid till:

ar 1873 .......................................................

............................... 26,669 kronor

„ 1874 ....................................................

.............................. 28,298 „

„ 1875 .........................................................

............................... 21,272 „

„ 1876 .......................................................

................................ 21,888 „

» 1877 .........................................................

............................... 21,479 „

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6, 5

Värdet af de 61,373 skålpund bijouterivaror, som år 1877 till

riket infördes, utgjorde, oförtullade, likaledes enligt Kommerskollegii

uppgifter, 245,492 kronor. Den nuvarande tullsatsen af 35 öre per

skålpund motsvarar således i det närmaste 10 procent af varans värde

eller det belopp, hvartill tullsatserna å bearbetade varor i allmänhet

blifvit i nu gällande tulltaxa bestämda.

Vid sådant förhållande och då bijouteri varor icke i någon nämnvärd

grad äro föremål för inhemsk tillverkning, men tullsatsen derå,

oaktadt det jemförelsevis ringa värde, hvartill hela införseln af detta

varuslag uppgår, otvifvelaktigt vid fråga om förlängning af våra med

Frankrike

tillmätes icke oväsentlig betydelse, vill det synas Utskottet mindre

väl betänkt att genom en i förväg bestämd högre tullsats, den der

hvarken för statsinkomsten eller för den inhemska industrien vore af

någon vigt, framkalla svårigheter vid förhandlingar, Indika afse främjande

af vårt lands stora intressen.

Dessutom torde icke böra 1 emu as obemärkt, att den genom franska

handelstraktaten till ungefär hälften mot hvad förut var stadgadt nedsatta

tullafgiften å bijouterivaror tillfört statskassan eu mycket högre

inkomst, än som förut af den högre afgiften inflöt. De ifrågavarande

artiklarne, vanligen föga skrymmande, torde ock, likasom fickur och

åtskilligt jemförlig! finare gods, i statskassans eget intresse hellre böra

til l förekommande af oloflig införsel bibehållas vid eu jemförelsevis låg

tullsats, som utgöres, än åsättas en högre, hvilken lätteligen undgås.

Utskottet hemställer derföre,

3:o.

att hvad Herr Mejenqvist i afseende å tullsatsen

för bijouterivaror föreslagit icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Vidare föreslår Herr Mejenqvist uti sin ofvan nämnda motion, att

fläsk måtte åsättas en införseltull af tre öre skålpundet.

Då denna vara, hvilken alltsedan 1856—58 årens riksdag njutit

tullfrihet, utgör ett af de vigtigaste födoämnen och föremål för eu allmän

förbrukning, särdeles af de mindre bemedlade samhällsklasserna,

sktdle dess beläggande med tull stå i afgjord strid emot den under de

senare två decennierna i vår tull-lagstiftning antagna otvifvelaktigt

rigtiga grundsats, enligt hvilken de oundgängligaste lifsförnödenketer

få tullfritt i riket införas. Att genom åsättande åt tull fördyra denna

Fläsk.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Fosfor.

BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

vara kunde visserligen synas lända den inhemska produktionen deraf

till vinst, men skulle alldeles afgjordt vara till skada för alla öfrig»

produktionsgrenar, enär ett fördyrande af lifsförnödenheter, som konsumeras

af den arbetande befolkningen, ovilkorligen förr eller senare

måste medföra en höjning af arbetslönerna samt således försämra den

inhemska industriens ställning, hvilket allraminst synes höra ifrågakomma

i en tid, då onekligen denna industri har att kämpa emot icke

obetydliga svårigheter.

Af dessa skäl hemställer Utskottet,

4:o.

att hvad Herr Mejenqvist i afseende å artikeln

fläsk föreslagit måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Fosfor är uti gällande tulltaxa åsatt en införselafgift af 8 öre

skålpundet. Då denna vara utgör ett icke ovigtig! beredningsämne vid

tillverkningen af tändstickor, är det, enligt Utskottets åsigt, önskvärdt

och med de grundsatser, som förut i dylika fall tillämpats, öfverensstämmande,

att fosfor befrias från tullafgift.

Det synes Utskottet så mycket mera af billighet påkalladt att bereda

tändstieksfabrikationen denna fördel, som denna fabrikations alster

vid införsel i åtskilliga främmande länder draga en icke obetydlig tull,

och denna industri synes så mycket hellre höra uppmuntras, som tändstickor

utgöra en af våra mera betydande exportartiklar, till bevis

hvarå Utskottet tillåter sig nämna att exporten deraf, som åren 1868

—72 belöpt sig till i medeltal 6,922,351 skålpund, under åren 1873—

77 steg till i medeltal 18,710,862 skålpund årligen.

Beträffande åter den inkomst, staten af tullen å fosfor erhållit,

har densamma belöpt sig till ganska obetydliga belopp, nemligen:

för år 1873 .................................................................................. 2,843 kronor.

J> » 1874 ................................................................................. 3,844 »

» » 1875 .................................................................................. 5,750 b

)> » 1876 ................................................................................ 7,826 »

b b 1877 .............................................................................. 4,358 b

På grund af det nu anförda, och då fosfor ej heller är föremål

för inhemsk produktion samt tullfrihet derför således ej kan verka

menligt för någon inhemsk näring, hemställer Utskottet,

5:o.

att fosfor måtte från tull befrias.

opaginerad Kontrollera mot PDF

?

Bevillning<s~ ''Utskottets Betänkande N:o ti.

Af hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, äro oberedcla, alla

slag, tullfria, hvaremot åt de beredda slagen sulläder och bindsulläder

sarnt^ hvitgarfvade (alunerade) äfvensom sämskade hudar och skinn

äro åsätta eu tull af 6 öre skålpundet samt andra slag en tull af

20 öre per skålpund.

lit.i sin förut omförmälda motion föreslår Herr Mejenqvist: »att tullafgiften

å sulläder, bindsulor, hvita, garfvade och sämskade hudar och

skinn höjes från 6 till 12 öre per skålpund, hvarjemte Herr F. W.

Däld uti eu likaledes inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 83)

hemställer: »att Riksdagen beslutar en förhöjning af importtullen å

sulläder till samma belopp, som var gällande före afslutandet af handelstraktaten

med Frankrike.ce

till stöd för sistnämnda förslag anför Herr Däld, att under de

senaste 15 åren ej blott läderförbrukningen inom vårt land stigit från

fem till tolf millioner kronors värde årligen, utan derjemte importen

<af nämnda vara ökats uti sådan grad, att, då under många år intill

1869 endast Ve eller V5 af hela vår läder- och skinnförbrukning varit

importerad från utlandet, införseln nu utgör % &f totalförbrukningen.

Detta kunde visserligen vara ett godt vittnesbörd om landets förmåga

och behof att konsumera läderfabrikat, på samma gång det tycktes

antyda att den inhemska produktionen ej vore i stånd att fylla behofvet.

Vid närmare granskning visade sig emellertid, att, under det importen

af läder alltjemt ökats, den inhemska tillverkningen från 1877

varit stadd uti ett betänkligt aftagande samt att, då Norge ännu 1871

med mer än hälften bidrog till fyllande af vårt importbehof och Storbritannien

med endast 10%, detta förhållande numera så ändrats, att

Norges, andel uti importen 1877 nedgått till V5, under det att Storbritanniens

samtidigt stigit till inemot %, deraf åtminstone allra största

delen utgjorde amerikanskt så kalladt hemloekläder. Sistberörda slag

af läder vore till beskaffenheten särdeles underhaltigt och betydligt

underlägset såväl det norska lädret, som det härstädes tillverkade,

Hvaremot priset å förstnämnda vara vore vida billigare än det inhemska

läderfabrikatet. Med ledning af ett utaf Rättskemisten Werner Cronqvist

upprättad! och motionen bifogadt intyg, utvisande, att vid verkstad

undersökning det amerikanska lädret befunnits i hållbarhet med

Va understiga det svenska, bär motionären uträknat, att för den sköslitande

allmänheten inom vårt land skulle genom begagnande af

amerikanskt läder uppstå en approximativ förlust af närmare 700,000

kronor för år, hvilken kunde undvikas, derest läder af svensk tillverkning

i stället användes. Motionären påpekar härjemte, att flera andra

länder redan skyndat att genom vare sig importtull å läder i allmäu
-

Hudar och

skinn.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

het eller different!altullar å amerikanskt så kalladt hemlockläder skydda

den inhemska läderindustrien mot konkurrens af denna dåliga vara.

Herr Mejenqvist åberopar till stöd för den af honom föreslagna

höjning af tullen lämpligheten att, på samma gång man bereder staten

en inkomst, äfven skydda en inhemsk näring.

I 1857 års tulltaxa blef, jemte det tullen å sulläder med flera

beredda, till pelsverk ej hänförliga slag af hudar, såsom utgörande

en vigtig förnödenhetsvara, minskades till 25 öre skålpundet, införselafgiften

å råämnet eller oberedda hudar af alla slag betydligt nedsatt.

Uti 1800 och 1863 årens tulltaxor skedde uti dessa afgifter icke någon

förändring; men år 1865 blef med anledning af den då afskräde handelstraktaten

med Frankrike tullen å sulläder och bindsulläder nedsatt till

15 öre skålpundet, medan samtidigt råa, oberedda hudar förklarades

tullfria, hvarjemte bestämdes, att tullafgiften å sulläder jemte andra i

samma rubrik upptagna lädersorter skulle 1868 ytterligare nedsättas

till 10 öre. 1865 års tullkomité, på hvars tillstyrkan senast om förmälda

tullnedsättningar egde rum, yttrar härom uti sitt förslag till ny tulltaxa,

att komiterade vid sammanställning af erhållna uppgifter funnit

parti priset för sulläder samt hvitgarfvade hudar, oförtullade, icke kunna

Öfver hufvud antagas utgöra mera än 1 riksdaler per skålpund å det

förra slaget och å def senare något mindre. Komiterade hade vidare

af erhållna upplysningar ansett sig kunna med någorlunda visshet draga

den slutsats, att tillverkningskostnaden icke uppginge till eller åtminstone

ej öfvcrstege hälften af hela varuvärdet; och ansåge komiterade vid

sådant förhållande och då behöfliga garfämnen redan förut vore befriade

från införseltull, så att, efter medgifvande af tullfrihet för de oberedda

hudarna, garfverihandleringen icke skäligen kunde ega anspråk pa skydd

å mera än kostnaden för beredningen, en tullsats af 10 öre för skålpundet

vara i allmänhet tillräcklig, men hemstälde likväl af anförda skäl, att

tullen måtte till en början nedsättas endast till 15, men från och med

1868 utgå med 10 öre per skålpund.

Vid 1875 års riksdag väcktes motion om borttagande af tullen å

sulläder och bindsulläder. Dåvarande Bevillnings-Utskott yttrar i deröfver

afgifvet betänkande, att, då af tillgängliga statistiska uppgifter

inhemtades, huruledes Norge, oaktadt en införseltull motsvarande endast

5,68 öre per svenskt skålpund, kunnat icke blott tillverka sulläder och

bindsulläder för eget behof utan ock utföra högst betydliga q vant! teter

deraf till Sverge, funne Utskottet den dåvarande tullsatsen å dylikt läder

kunna utan men för den inhemska tillverkningen nedsättas till 6 öre

skålpundet ; och ansåge Utskottet än mindre betänklighet möta mot en

tullnedsättning till enahanda belopp å hvitgarfvade eller alunerade hudar

och skinn.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 9

Hvad Utskottet sålunda föreslagit blef af Riksdagen godkändt,

hvaremot. af Utskottet likaledes gjord hemställan om nedsättning af

tullen å till samma afdelning hörande hudar och skinn, andra slag -—

dertill bland annat räknades smorläder och vaxläder — från 20 öre

till 15 öre icke vann Riksdagens bifall.

Då Utskottet lika med Herr Dahl anser läderfabrikationen vara

en af vårt lands naturligaste och till eu viss grad nödvändiga näringar,

har. Utskottet trott sig böra förutskicka förestående redogörelse

för att visa, att statsmakterna uti senare tiders tull-lagstiftning i fråga

om denna industri iakttagit all den omtanke och vårdnad densamma

med hänsyn till sin stora betydelse för landet kan anses förtjena. Tullsatserna

å den beredda varan hafva endast småningom minskats, och

samtidigt dermed, hafva införselafgifterna för såväl oberedda hudar som

andra till garfverihandteringen hörande beredningsämnen nedsatts samt

slutligen helt och hållet borttagits.

Frågan framställer sig nu, huruvida skäl förefinnas att öfvergifva

den . väg, hvarpå Riksdagen i mer än 20 år, utan afbrott, men med försigtighet,

framgått och medelst förhöjda tullar öka priset å en vara,

som, särdeles i vårt land, måste betraktas såsom en förnödenhetsartikel,

hvilken icke eris den fattigaste kan undvara. För att kunna lemna ett

nöjaktigt svar härå, torde vara nödvändigt att till en början rådfråga

tillgängliga statistiska uppgifter i detta ämne.

Enligt Kommerskollegii berättelser utgjorde införseln af sulläder

och bindsulläder samt dermed sammanförda hudar och skinn för åren

1868—1872 i medeltal 620,583 skålpund och

................................................................ 2,244,863 skålpund.

.....................................:.................... 1,937,467

............................................................. 1,662,050 „

» 187<j ................................................................... 3,399,117 „

« 1877 ............................. 3,106,000 „

samt af andra slag, till pelsverk ej hänförliga beredda hudar och

stinn under åren 1868-1872 uti medeltal 128,492 skålpund och

för år 1873 ................................................................ 246,715 skålpund.

» 1874 ..................................................................... 236,144 „

» 1875 .................................................................... 285,495

» 1876 .................................................................... 333,802 „

« 1877 ....................................................................... 405,602 „

I dessa summor ingick införseln från Norge, som tvifvelsutan till

allra största delen bestod af sulläder, för aren 1868—1872 med i medeltal

389,400 skålpund årligen samt

Bill. till RiJcsd. Prof. 1879. 5 Sarnl. 1 Ajd. i Höft. 2

för år 1873

„ 1874

1 ö 7 r.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

611,113 skålpund.

794,426 „

616,513 „

888,550 „

752,755

968,857

861,300

för år 1873 ...................................................................

„ 1874 ..................................................................

,, 1875 ....................................................................

„ 1876 .....................................................................

„ _ 1877 ......................................................................

hvarjemte under sistnämnda fem år från Storbritannien infördes följande

qvantiteter, till pelsverk ej hänförliga, beredda hudar och skinn,

hvilka till allra största delen kunna antagas varit af amerikansk tillverkning

och hufvudsakligen utgjorts af srrlläder, nemligen

för år 1873 .................................................................... 1,198,599 skålpund.

,, 1874 ...................................................................

,, 1875 .............,......................................................

„ 1876 ................................................................... 2,269,577

„ 1877 ..................................................................... 2,033,310 „

Den inhemska läderfabrikationen visar, oaktadt de betydliga tullnedsättningar,

som, enligt hvad förut blifvit nämndt, sedan 1856 egt

rum, i medeltal för år följande resultater:

åren 1856—1860 2,823,684 skålp. samt 357,357 st. till ett värde af 3,777,205 kronor.

„ 1861 1865 2,811,205 „ „ 486,784 st. „ „ 4,554,317 „

„ 1866—1870 2,807.824 „ „ 507,292 st. .. 4,404,095 „

„ 1871 -1875 3,575,552 .. „ 572,862 st. „ ., 7,241,310 „

samt år 1876 3,606,563 „ „ 574,341 st. „ „ 7,042,073 „

I denna fabrikation ingår ock sulläder till särdeles ansenliga belopp.

Sålunda tillverkades af nämnda lädersort under åren 1868—1872

i medeltal 2,011,438 skålpund och 22,041 stycken. Under de fem

nästföljande åren steg tillverkningen inom landet:

till..................... 2,110,920 skålpund, samt 12,662 stycken.

„ 13

år 1873

„ 1874

„ 1875

„ 1876

2,177,960

2,220,369

1,834,034

lo,085

8,190

6,4oö

Af de här ofvan lemnade statistiska uppgifter anser sig Utskottet

kunna med fog draga den slutsats, att frihandelns grundsatser, på

det sätt dessa blifvit i fråga om läderindustrien inom vårt land tillämpade,

varit för denna industris utveckling helsobringande. Detta påstående

anser Utskottet ingalunda jäfvas deraf, att importen af amerikanskt

sulläder med anledning af i Amerika upptäckta billigare beredningsämnen

och garfningsmetoder med år 1876 i betydlig grad tilltagit,

under det den inhemska läderproduktionen samtidigt minskats. De

svårigheter, hvarför den svenska läderfabrikationen varit och ännu är

utsatt och hvilkas betydelse Utskottet ingalunda underskattar, äro dock

af det slag, att hvarje industri vid någon tidpunkt varit eller måste

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillnings-Utskoitets Betänkande N:o 6.

blifva derför utsatt. Hvarje förbättring eller förenkling i arbetsmetod

eller upptäckt af kraftigare och ändamålseuligare maskiner, billigare berednings-

eller råämnen, med ett ord hvarje upptäckt, som verkar derhän,

att billigare eller bättre varor än förut kunna derigenom åstadkommas,

medför äfven svårigheter och olägenheter för de producenter,

som icke vilja eller kunna göra sig den gjorda upptäckten till godo.

Att genom tullar vilja skydda eu industri mot sådan konkurrens,

som med anledning häraf kan uppstå, vore att döma densamma att

alltid förblifva på eu låg och outvecklad ståndpunkt och skulle dessutom

i längden ej låta sig göra, åtminstone icke utan alltjemt förhöjda

tullar. Obilligheten af ett sådant förfaringssätt emot konsumenterne

torde ej behöfva påvisas, särdeles om den vara, hvarom fråga är, utgör

en allmän förnödenhetsartikel.

Enligt de rörande den ömsesidiga handeln mellan de förenade

rikena gällande bestämmelser får läder af alla slag, som inom Norge

tillverkats, tullfritt hit införas. Såsom ett särdeles beaktansvärdt förhållande

torde böra påpekas, att under det 1876, då införseln af amerikanskt

läder i största qvantiteter egde rum och svenska läderfabrikerna

märkbart minskade sin produktion, importen från Norge samtidigt

ökades, så att, då år 1875 från sistnämnda land hit infördes 616,513

skålpund beredda till pelsverk ej hänförliga, hudar och skinn, importen

1876 steg till 888,550 skålpund och 1.877 belöpte sig till 752,755

skålpund.

Det visar sig häraf att den norska läderindustrien, oaktadt införseltullen

å sulläder i Norge endast utgör 5,68 öre per skålpund, ganska

väl kunnat, till och med på främmande marknad, konkurrera med

det amerikanska sullädret.

Den andra och förnämsta synpunkt, hvarur Herr Dahl anser en

förhöjning af tullafgiften för sulläder önskvärd, är den dåliga beskaffenheten

hos det amerikanska lädret, hvarigenom dess större prisbillighet

i förhållande till det inhemska fabrikatet, enligt motionärens uppfattning,

mer än uppvägdes. I strid häremot hafva inom Utskottet meddelats

trovärdiga uppgifter derom, att det amerikanska hemlockslädret

icke blott i visst hänseende eger bestämdt företräde framför det svenska

sullädret, utan ock att de bättre sorterna af hemlockslädret i allmänhet

äro det svenska öfverlägset.

Härmed må nu vara huru som helst, så lärer det likväl helt och

hållet ligga utom tull-lagstiftningens uppgift att utöfva något inflytande

på konsumentens valfrihet, likasom det ju står i uppenbar strid mot

rimliga beskattningsgrunder att i en förbrukningsartikels förmenta eller

verkliga underlägsenhet söka grunden för en ökad beskattning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillnings-Utskoitets Betänkande N:o 6.

Eu förhöjning af tullen å sulläder till 12 öre skålpundet, såsom

ene motionären, Herr Mejenqvist, förordat, skulle dessutom, äfven med

antagande att produktionskostnaderna för svenskt läder sedan 1876 i

någon män minskats, icke komma att utgöra hinder för fortsatt import

af amerikanskt läder af ifrågavarande slag. Enda resultatet af

eu sådan tullförhöjning blefve ett i samma mån förhöjdt pris å detta

billigare sulläder, utan att derför hvarken den inhemske fabrikanten

blefve utsatt för mindre konkurrens eller konsumenten erhölle bättre

vara. Eu tullafgift af 25 öre per skålpund, såsom Herr Dahl föreslagit,

skulle måhända i någon män komma att inskränka importen af

amerikanskt sulläder; men förutom alla de skäl, som i allmänhet tala

emot eu förhöjning af priset å eu allmän nödvändighetsvara, skulle

häremot kunna i förevarande fall särskild! anföras, att, då Norge eger

att tullfritt hit införa derstädes tillverkadt sulläder, en förhöjning af

tullen för nämnda vara skulle blifva ett ytterligare premium för de

norske läder fabrikant erne och således ingalunda komma den inhemska

produktionen uteslutande till gagn.

På grund af det nu anförda hemställer Utskottet,

6:o.

a) att Herr Mejenqvists motion i denna del måtte

lemnas utan afseende; samt

b) att Herr Dahls ifrågavarande motion icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Jernväg 3- materiel och

jernvägs*skenor.

Herr Mejenqvist hemställer vidare, ”att all jernvägsmateriel, såsom

vagnar, maskiner och skenor, åsättes tullafgifter motsvarande 1

procent af värdet, på det att sådan materiel må kunna inom landet

tillverkas och icke, såsom förut skett, millioner årligen utgå till utländska

fabrikanter."

Enligt gällande taxa tullbehandlas jernvägsmateriel såsom maskinerier,

redskap eller verktyg, ej specificerade och äro således fria

från tullafgift. Jernvägsskenor äro likaledes från tull befriade.

Vid 1856—1858 årens riksdag, då maskiner och redskap blefvo

från tullafgifter befriade, anfördes af dåvarande Bevillnings-Utskott såsom

grund härför, dels att det för den svenska fabriksindustrien och

dess täflan med utländska fabrikat voro framför allt af vigt att icke

anläggningen och underhållet af de inrättningar, der fabrikaten skulle

tillverkas, genom tullumgälder fördyrades, dels ock att maskinverkstäderna

och mekaniska inrättningarne i landet redan ernått den utveck
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Hng, att de vore af tulllagstiftningen oberoende. Då förbättrade och

tidsenliga kommunikationer äfven såväl som maskiner och redskap

tjena att underlätta industrien, ansågs denna tullfrihet sedermera på

samma grunder äfven böra tillkomma jernvägsmateriel och jern vägsskenor.

Utskottet, som anser do för denna tullfrihet anförda skäl väl

grundade, finner den af motionären nu föreslagna tullafgift så mycket

mera olämplig, som de mekaniska verkstäderna inom landet, hvilka

redan 1856 ansågos vuxna eu täflan med utlandet, sedan dess vunnit

en högst betydlig utveckling.

Enligt Kommerskollegii berättelser, steg exporten af maskiner och

redskap, som under femårsperioden 1856—1860 utgjorde i värde

i medeltal 80,012 kronor, under åren 1871—1875 till 1,061,700 kronors

värde, och under sistnämnda år hafva äfven jern vägsskenor af

svensk tillverkning — ehuru i mindre qvantiteter — i främmande länder

vunnit afsättning.

Särskilda verkstäder för tillverkning af jernvägsmateriel håfva

uppstått, hvilka visat sig kunna med framgång konkurrera med de utländska.

Sålunda beställes numera såväl för staten som för de enskilda

jernvägarne den hufvudsakliga rörelsematerielen ifrån de inhemska

verkstäderna, och man torde med skäl kunna antaga, att denna

industri inom kort skall fullständigt fylla landets behof.

Utskottet hemställer på nu anförda skäl,

7:o.

att Herr Mejenqvists motion i denna de! måtte

lenmas utan afseende.

Herr Mejenqvist hemställer vidare uti sin förutom förmälda motion

att juveler, hvilka i nu gällande tulltaxa äro tullfria, måtte äsättas en

tull af ’/10 af varans värde.

1 anledning af detta förslag tillåter Utskottet sig erinra om hvad

1865 års tullkomité i afseende å frågan, hvilka artiklar borde vara

från tull fria, anfört, nemligen att komiterade vid bestämmandet deraf

utgått bland annat från den förutsättning, att tullfrihet borde ega rum

för “ädla metaller och sådana dyrbarare ämnen, som i verldshandel

ega ett mera fast och allmänt lika gällande värde, såsom guld och silfver,

platina, ädla stenar, äkta perlor och koraller samt mynt4''. Utskottet,

som till alla delar gillar komiterades åsigt, anser sig derjemte

böra påpeka, att importen af juveler, enligt Kommerskollegii uppgifter,

under de fem sista åren belöpt sig i medeltal till endast omkring

Juveler,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6,

8,000 kronors värde samt att statsverkets inkomst af eu tullafgift å

en vara af så smuggelbar beskaffenhet som juveler sannolikt skulle

blifva ytterst obetydlig.

På grund häraf får Utskottet hemställa,

8:o.

att Herr Mejeuqvists motion i förevarande del

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Leksaker.

Herr Mejenqvist har uti sin oftanämnda motion vidare hemstält,

“att tullen å leksaker eller niirnbergerkram af alla slag höjes från nuvarande

25 öre till 60 öre per skålpund14 samt att alla leksaker och

lyxartiklar af glas, porslin, metall, papp och gips åsättas ansenligt förhöjda

tullafgifter“. Tillika har. Herr Sven Andersson uti en inom Andra

Kammaren väckt motion (N:o 92), med förmälan att införseln al

s. k. niirnbergerkram, hvilket bestode af varor, som både voro obehöfliga

och i hufvudsak värdelösa, vore “ett kräftsår, som gnager på den

ekonomiska samhällskroppen44 föreslagit: “att Riksdagen må för sin

del besluta, att artikeln leksaker eller Niirnbergerkram af trä eller sammansatta

ämnen med eller utan betsning, målning eller lackering,

måtte åsättas en tullafgift af 1 krona 25 öre per skålpund44. Enligt

gällande tulltaxa draga leksaker af sistnämnda slag eu införseltull af

25 öre per skålpund, hvaremot leksaker, “andra slag44, förtullas lika med

det råämne, arbetadt, hvaraf de bestå.

Enligt Kommerskollegii uppgifter hafva leksaker till riket införts

till ett värde af:

År

J 873 .........................................................

......... 118,636

kronor.

1874 ............................................................

......... 141,350

11

1875 ..........................................................

....... 119,314

n

1876 .........................................................

......... 166,553

11

1877 ................................................■.......

......... 177,027

11

''ullinkomsten häraf belöpte sig för

1873 .......................................................

.... till 26,963

kronor

1874 .........................................................

.... „ 32,125

ii

1875 .........................................................

.... „ 27,117

1876 ...........................................................

.... „ 37,844

11

År

„ 1877 ...........................

Beträffande först den

af tullen för “leksaker och

och

ses

40,232

af Herr Mejenqvist föreslagna

lyxartiklar ’ af glas, porslin, metall,

lång

papp

1 torde till eu början böra anmärkas, att dessa saker lära aninbegripna

under rubriken leksaker, “andra slag44, helst någon

gips14,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning*,- Vuhottetx-Betänkande N:o 0. ''j.5

särskild! rubrik för “lyxartiklar" icke i taxan förefinnes. Då emellertid,

enligt hvad förut är nämndt, ifrågavarande slag af leksaker förtullas

lika med det råämne, arbetadt, hvaraf de bestå'', anser Utskottet

med anledning häraf praktiska hinder möta för bifall till Herr Mejenqvists

motion i denna del.

Hvad åter angår “leksaker af trä eller sammansatta ämnen" vore

eu måttlig höjning af tullen härå, jemte det derigenom en icke obetydligt

ökad statsinkomst kunde vinnas, enligt Utskottets åsigt äfven

ur den synpunkten ändamålsenlig, att tillverkningen deraf, som för

närvarande endast i ringa mån inom landet bedrifves, kunde, om genom

en förhöjd tull införseln af utländska leksaker stäfjades, för lärjungarne

i våra slöjskolor blifva en lämplig och inkomstgifvande sysselsättning.

. Med anledning häraf anser sig Utskottet böra tillstyrka en förhöjning

af ifrågavarande tullsats till det belopp, som i 1865 och 1866

årens tulltaxor var bestämdt, eller 75 öre för skålpundet; hemställande

Utskottet på grund af det ofvan anförda:

9:o.

a) att leksaker eller nurnbergerkram af trä eller

sammansatta ämnen åsättes en tull af 75 öre per

skålpund; samt

b) att Herr Mejenqvists motion i hvad den alser

förhöjd tull å leksaker “andra slag" icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Herr A. Bäckström har uti en inom Andra Kammaren väckt motion

(N:o 56) hemstält, “att i öfvervägande må tagas, huruvida icke

ost kunde åsättas en lämplig införseltull liksom i Norge och Danmark

eger rum."

Införseltullen för ost utgör i Norge 2,88 öre samt i Danmark

8,84 öre för svenskt skålpund.

T Sverige har denna artikel alltsedan år 1855 njutit tullfrihet.

Af hufvudsakligen samma skäl, som Utskottet ofvan anfört i fråga

om artikeln fläsk, anser Utskottet någon tull å ost icke heller böra

ifrågakomma. Den svenska ostproduktionen synes dessutom så mycket

mindre vara i behof af något skydd emot utländsk täflan, som densamma

på senare tider så utvecklat sig, att icke obetydliga qvantiteter

svensk ost kunnat exporteras. Medan denna export under de tio åren

1840 1849 utgjorde allenast 216 centner och under tioårsperioden

1850—1859 902 centner, uppgick den under perioden 1860—1869 till

Ost,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning?.-Utskottets Betänkande N:o 6, *

11,057 centner samt steg'' under de sex åren från ocli med 1870 till

och med 1875 ända till 24,745 centner. Visserligen har exporten under

åren 187(3 och 1877 nedgått, hvaremot den åter något höjt sig

under nästlidna år.

Utskottet hemställer,

10:o.

att hvad Herr Bäckström i afseende å artikeln

ost föreslagit måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Pcvraffin. Paraffin hänföres uti gällande tulltaxa under ”Kemiskt-tekniska

preparater” och drager följaktligen eu tull af o procent utaf vaians

värde.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, förekommer paraffinen dels såsom

rå eller oraffinerad, dels såsom raffinerad, Indika två slag kunna utan

svårighet åtskiljas. Under förstnämnda form utgör paraffinen ett särdeles

vigtig! beredningsämne vid iändsticksfabrikationen. Med anledning

häraf och under åberopande af de skäl, som ofvan vid behandlingen

af artikeln fosfor blifvit anförda, får Utskottet föreslå, att rå eller

oraffinerad paraffin måtte få tullfritt införas, hvaremot raffinerad paraffin

torde fortfarande böra draga samma tullafgift som hittills; hemställande

Utskottet följaktligen,

ll:o.

att rubriken Paraffin måtte erhålla följande

förän drade lydelse:

Paraffin, oraffinerad...............................................fri

raffinerad; hänföres under kemiskt-tekniska

preparater.

Ferier, äkta. [jfj sjn ofta nämnda motion föreslår Herr Mejmqvist, att äkta per
lor

måtte beläggas med eu tullafgift motsvarande ''/,0:del af varans

värde. _

Af Kommerskollegii uppgifter inhemtas, att värdet åt lmpoi terade

äkta perlor under de sistförfluten fem åren utgör i medeltal endast

omkring 10,000 kronor. Med erinran härom och under åberopande

i öfrigt af de skäl, som Utskottet ofvan anfört emot den af motionären

likaledes föreslagna tullen å juveler, far Utskottet hemställa,

12:o.

att Herr Mejenqvists ifrågavarande förslag icke

måtte af Riksdagen bifallas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningfi- Utskottets Betänkande N:o 0. 17

Herrar IJiibine-tte och Bäckström hafva uti sina förut omfönnälda

motioner vidare föreslagit, den förre, att till latgit ten lör siden och sammet

af alla slag måtte höjas med 50 procent af dess nuvarande belopp

och den sednare, ”att silke, alla slag, belägges med en införseltull af

minst 15 procent af dess beräknade tullvärde.”

Om än å ena sidan må villigt medgifvas, att vissa silkesvaror i

förhållande till sitt värde skäligen kunde åsätta» högre tullsatser, än

som nu äro stadgade, och att, derest förhöjningen stannade vid någorlunda

måttliga belopp, eu ökad statsinkomst derigenom skulle kunna

beredas, må dock icke å andra sidan förbises, att ett så beskaffad!

ordnande af dessa tullsatser, som den ene eller andre af motionärerne

föreslagit, ingalunda vore förenligt med erkända lagstiftningsgrundsatser.

Att, enligt Herr Hubinettes förslag, med 50 procent förhöja tullatgifterua

för siden och sammet, men fortfarande lemna det rån silke!

tullfritt och det färgade utan förhöjd tull, innebure, såsom lätteligen

inses, hufvudsakligen endast eu skyddsåtgärd till förmån för den inhemska

fabrikationen, men till tunga för förbrukaren. Att åter, enligt

Herr Bäckströms förslag, belägga alla silkesvaror med en värdetull åt

15 procent, skulle, så vida motionären verkligen åsyftat tillämpning af

tullsystemet ad valorem, fora vår tullagstiftning in på eu väg, som på

göda grunder längesedan blifvit hos oss, så vidt möjligt, öfvergifven.

Har motionären deremot med den angifna värdeprocenten endast åsyftat

att utmärka den relativa afgift, som han ville hafva stadgad, lika

för alla silkesvaror i förhållande till värdet, så möter åter detta förslag

eu helt annan betänklighet. Det skulle nemligen uppenbarligen omöjliggöra

den inhemska siden fabri k srörelsen, om denna nödgades för det

dyrbara råmaterialet vidkännas en tullafgift, motsvarande 15 procent

af värdet,

Utskottet kan således icke understödja någotdera af de framstälda

förslagen; och för Utskottet gifves dessutom ett synnerligen manande

skäl att icke för närvarande tillstyrka någon förändring i de ifrågavarande

tullsatserna, hvilka äro bestämda i öfverensstämmelse med den

ännu gällande handelstraktaten med Frankrike samt tydligen från dess

sida betraktas såsom ett bland de oeftergiflig.*!. vilkoren för traktatens

förlängning eller förnyande på lör vart lands vigtigaste näringsgrenar

önskvärda grunder.

Utskottet hemställer alltså,

13:o.

a) att Hen- Hubinettes motion i nu anmärkta

del icke måtte af Riksdagen bifallas; och

tick. till KiUl. Prat. 1879. 5 Sami. 1 A/d. 4 lläft.

Silke och

siden.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Spanmål

majs.

Bemllnings-TJtskottets Betänkande Nio 0,

b) att Herr Bäckströms motion N:o 56 i nu omförmälda

del icke måtte vinna Riksdagens godkännande.

I ändamål att åt modernäringen inom vårt land bereda likställighet

gent emot såväl utlandet, som ock i synnerhet i förhållande till

andra näringar inom landet, föreslår Herr L. M. Carlsson uti eu inom

Andra Kammaren väckt motion (N:o 66) ”att Riksdagen må besluta

l:o) att ifrån och med år 1880 för all från utlandet hit till Sverige

mförd omalen spanmål, med undantag af hafre, skall till statsverket

erläggas ^ eu tullafgift af 60 öre per centner för hvete och 40 öre per

centner för alla öfriga slag; samt

2:o) att från ofvan sagda tid för all från utlandet införd malen

spanmål likaledes skall till statsverket erläggas en tullafgift, öfverstigande

den bär för omalen spanmål föreslagna med 15 procent för mjöl

åt hvete och 10 procent för mjöl af alla andra slags spanmål";

I illika har Herr (Jarl Magni (motion Nio 103) begärt eu införsel

tull a majs af 80 öre kubikfoten.

Till stöd för sitt förslag anför Herr Carlsson att, när för omkring

20 år sedan skyddstullarne borttogos från landtbrukets produkter, antog

man, att frihandelsprincipen skulle fullständigt kunna genomföras och

det skydd, som.lemnades utom jordbruket stående näringar snart kunna

indragas; häruti hade man dock misstagit sig, ty alla de näringar, som

vid nämnda tidpunkt voro i åtnjutande af skyddstull, hade fortfarande

behöft skydd qvar. Det vore derför hög tid,''att. landtbruket, som länge

vant uti en tryckande och skadlig undantagsställning, återgick till dess

*örra jemlikhetstillstånd beträffande tullsystemet.

... Se(?an .K°ugl- Maj:t genom kungörelse den 26 September 1855

till lindring i prisen å lefnadsförnödenheter, för viss, sedermera förlängd

tid, upphäft all införseltull å alla hufvudsakliga lifsmedel samt deribland

spanmål såväl malen som omalen, har denna tullfrihet oafbrutet fortfarit.

Eu mängd råämnen åt andra slag, beredningsämnen, maskiner

och redskaper blefvo snart derefter vid 1856—1858 års riksdag från

all tullafgift fritagna, hvarförutom tullsatserna å eu stor del af de enligt

dåvarande taxa tu 11 p> 1 ig-tiga varor ganska betydligt nedsåttes. På

denna väg har regering och riksdag sedermera fortgått och många af

de varor, som vid sistnämnda riksdag bibehöllos vid ett högre skydd,

hafva sedermera fatt vidkännas successiv minskning deri. Vid borttagandet

eller minskandet af tullsatserna har man likväl alltid afse!i

att icke genom en sådan åtgärd skada eller tillintetgöra någon näring.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o (i,

Skyddstullarne hafva derför, endast i den män eu näring visat sig i

stånd att umbära tullskyddet, borttagits.

Sålunda erinrade redan 1856—1858 års Bevillnings-Utskott uti

afgifvet betänkande med anledning af den då ifrågasatta tullfriheten

för spanmål, huruledes landet till följd af åkerbrukets förkofran under

senare tider kunnat till utförsel aflåta högst betydliga qvantiteter

spanmål; att till följd deraf erfarenheten skingrat den förr bland flertalet

landtmän rådande föreställning, att landets jordbruk, i afseende

till klimatiska förhållanden, svårligen kunde utan skyddstull å spanmål

bestå i täflan med närgränsande fruktbarare länder; att, numera införsel

af denna vara, utom i händelse af missväxt, icke kunde ifrågakomma

för andra än tillfälliga behof, såsom utsäde eller då alltför stark

utförsel gjort tillgången inom landet otillräcklig; att sedan de hinder,

livilka af landets ifrån den europeiska marknaden afskilda läge föranleddes,

numera blifvit genom kommunikationsmedel undanröjde, återstod för tillvägabringandet

af en ordnad och liflig spanmålshandel, hvilken för

jordbrukets bestånd och utveckling vore af så utomordentlig vigt, icke

något annat än ett fullkomligt och ovilkorlig^ frigifvande af denna

handel, så vid in- som utförsel samt beredande af nödig trygghet att

någon rubbning häruti icke skedde; och yttrade Utskottet slutligen den

förhoppning, att åtgärder, som skulle tillintetgöra en sådan trygghet, ej

vidare måtte ifrågakomma och den farhåga, som dittills förlamande verkat

på spanmålshandeln med utlandet, således alltmera måtte försvinna.

En hastig blick på jordbrukets utveckling sedan nämnda tid skall

mer än väl ådagalägga, att denna utveckling under saknad af tullskyddet

stadigt fortgått, måhända till och med i högre grad än man vid förenämnda

tidpunkt hade anledning antaga.

Ser man på den öppna jorden, visar sig, att denna 1860 utgjorde

i trädgård och åker 4,057,835 tunnland, men år 1874 uppgick denna

areal till 5,481,639 tunnland, hvilket följaktligen visar en tillökning af

1,423,404 tunnland, eller mera än 35 procent. Utsädet har likaledes

ökats, ehuru ej i fullt så betydlig mån.

Årliga öfverskottet af exporterad spanmål utgjorde:

i medeltal 1840—1849 ................................................. 1,544,512 kubikfot.

„ 1850—1859 4,281,510 „

„ 1860—1869 8,766,836 „

„ 1870—1875 17,467,714 „

Förberedande skattejemkningskomitén anför, uti sin statistiska

utredning af Sveriges ekonomiska utveckling under de senare åren,

intagen i det af dem den 20 Oktober 1876 afgifna underdåniga betänkande,

att landets folkmängd sedan 1860 ökats med vid pass 1/2 million;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevilln inge- Utskottets Betänkande N:o 6.

numeriska tillväxten af deti kreatursstock, hvilken åtminstone i någon

män åtnjöte sädesut.fodring, hade under samma tid jemväl utgjort ett

par hundratusen. Sammanstälde man med dessa förhållanden den långt

ifrån minskade åtgången af spannmål och rotfrukter i och för bränvinsbränniug

och derjemte finge antagas för gifvet, att den personliga förbrukningen

under tiden åtminstone ej minskats, så torde uppgifterna

om förhållandet mellan in- och utförsel af ifrågavarande grupp af landtmannavaror

innebära ett ganska antagligt intyg på stegringen i åkerbrukets

afkastningsförmåga.

Enligt gjorda beräkningar uppg''ick 1858 års skörd till ett värde

af 150 millioner kronor, men 1869 års skörd kunde skattas till 215 och

1870 års skörd till omkring 300 millioner kronor. Äfven ladugårdsskötsel

n har under de sista årtiondena ansenligt utvecklat sig. Eu

jemförelse mellan in- och utförseln af lefvande kreatur och smör visar

följande öfverskott af import (—) eller export (+) för hvar af nedannämnda

femårsperioder:

och

af i

Åren

V)

•n

V

Af lefvande kreatur stycken. Af smör centner.

Åren 1856—1860 — 13,879 — 87,649 „

„ 1861—1865 + 31,427 — 106,098 „

„ 1866—1870 + 158,420 — 22,983

„ 1871—1875 + 255,074 + 189,406 „

För år 1877 utgjorde exporten af smör 87,776 centner.

Rörande åter förhållandet mellan exporten och importen af mjöl

gryn, inhemta» att importen lemna! ett öfverskott öfver exporten

årligt medeltal för

1840—1849

1850—1859

1860—1869

9,827 centner.

17,782 „

486,845 „

1870—1875 .............................................................. 920,159 I

I fråga, om detta införselöfverskott af förmålen spannmål anför om förmälda

komité, att detta förhållande, i väsentlig män framkallad! af hvetepch

rågmjölsimport, någon gång framställs såsom bevis på eu beklaglig

missriktning i vårt jordbruk. Man torde dock åt våra jordbruksidkares

egen klokhet och beräkning tryggt kunna lemna att afgöra, hvilkendera

art af odling, som bäst lönade det nedlagda arbetet; och vågade komiterade

på den grund hålla före, att man i dessa märkliga siffror egentligen

hade att låsa ett intyg, bland många andra, på vårt folks betydligt

ökade konsumtionsförmåga.

Af den nu gjorda framställningen synes det Utskottet framgå,

att den svenska jordbruksnäringen icke är i behof af något skydd för

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillnvngs-Utékottets Betänkande N:o 6.

att ernå likställighet med samma näring i de flesta andra länder eller

andra näringar inom värt eget land. Det torde fastmera näppeligen

finnas någon inhemsk näring, som i mindre mån än jordbruket behöfver

att frukta täflan. Den omständigheten att, andra näringar fortfarande

åtnjuta skydd, anser Utskottet icke kunna utgöra giltigt skäl för anspråk

på motsvarande skydd för jordbruket.

Härförutom torde böra erinras, att spanmål utgör menniskans

oundgängligaste lifsmedel, och bör derför icke utan nödvändighet på

något sätt fördyras ; att en tull -å spanmål skulle öka alla arbetskostnader,

hvaraf blefve eu följd, att jordbrukarne ej allenast fingo högre

betala alla de varor, som do icke sjelf va tillverkade, utan äfven dyrare

aflöna sina egna arbetare; att vidare en tull å spanmål under goda

och medelmåttiga år icke skulle vara till prisets höjande af någon

nytta, hvaremot i dåliga år priset genom en tull skulle ''komma att

stiga vida öfver tullsatsens belopp samt att beträffande malen spanmål

eu tullafgift för nämnda vara, under det att råvaran vore tullfri, skulle

blifva af nytta endast för qvarnegare. Ur såväl den allmänna hushållningen

som ur de enskilda intressenas synpunkt måste likväl sistnämnda

slag af beskattning anses föga önskvärd, då skyddandet genom tullsatser

af en genom naturliga förhållanden så gynnad industri som

qvarnrörelsen i vårt Hand, skulle innebära uppmuntran till oförändradt

qvarstående på den jemförelsevis låga ståndpunkt, hvarest denna näring

ännu i allmänhet befinner sig.

Utskottet öfvergår härefter till den af Herr Magni begärda tull

å majs. Detta sädesslag blef jemväl genom 1855 års Kongl. kungörelse

samt vid 1856—1858 årens riksdag från tull befriadt. Såsom skäl härtill

anfördes, att majs vore att betrakta som annan oförädlad spanmål,

hvarjemte påpekades att majs endast vore föremål för obetydlig import.

Införseln af majs har emellertid sedan förenämnda tid ökats och

till icke så obetydliga qvantiteter. Koinmerskollegii berättelser utvisa

eu import år 1876 af 233,301 och år 1877 af 200,434 kubikfot.

Motionären anför såsom skäl för den af honom föreslagna tullafgift

å majs, att, då denna vara nästan Uteslutande användes för tillverkning

af bränvin, majs icke hos oss skäligen kunde anses såsom en

nödvändighetsartikel. Häremot torde dock böra erinras, att, om ock

majs hufvudsakligen användes till bränvin stillverkning och såsom sådant

material icke må betraktas såsom nödvändighetsvara, dess användning

dertill likväl lemnar en motsvarande mängd annan spanmål fri för de

ändamål, som berättiga till afgiftsfrihet.

Utskottet får på grund af den nu gjorda framställningen föreslå,

s. 22 Kontrollera mot PDF

Vin.

22 Be vulning s- Utskottets Betänkande N:o 6.

14:o.

a) att Herr L. M. Carlssons ifrågavarande motion

af Riksdagen måtte lemnas utan afseende; och

b) att Herr Magnis motion, N:o 103, icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Angående ifrågasatta förändringar i införseltullen å vin kommer

Utskottet att afgifva utlåtande i sammanhang med öfriga i punkten 2

här ofvan omförmälda frågor; hvilket Utskottet får

15:o.

för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 24 Mars 1870.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Reservationer:

Vid Reta punkten:

af Herr S. Magnusson mot motiveringen;

af Herrar J. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Då vi ej kunna

dela de åsigter, Bevillnings-Utskottet uttalat rörande Herr Sääfs motion,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning^ Uishaf t tf a Betänkande N:o t).

Of?

k3u

hka litet söm den derför gjorda motiveringen kan af om godkännas

fa vi afgifva reservation emot Bevillnings-Utskottets häri fattade beslut

eh hemställa, att motionen må af Riksdagen bifallas

lista punkten, derföre

bidrag''‘""fw8"?"''”*?1 “« tf* faktorer, såra mäktigt

råga till ett, lands sunda näringsliv densamma bör granskas oeh dm

mojhgoa felaktiga deri borttagas, och’torde eu edda, | a” ku ng vara

r , ? d TdTand«"e ■ en tid, då ett ekonomiskt betryck It inom

genom Ska T^’ 7" SÄkwIi*g ,iU s‘« *? framkallats

bör t,Ve, „Ä n’ hJarmed importen öfverstiga,'' vår export. Noga

r tillses, om det frihandelssystem, som utgör hufvudsaklio-a minlL

modlrnäZrT-di tuJU.a^tiftl1”1^ ^gnat eller skadat ej mindre landets

i . , to J idbiuket, an ock flera andra inhemska näringar fabriker

egt IMShrL^rf6 f!f “Ct ™> faktas, hnrnvfda Vilt ImS

ri ..vi.Sl1'' ,lOS andra länder, d. v. s. huruvida, värn vurm- fö

ika billiga vilkor der införas. Så bär t. ex. enligt. Kommerskol

^get lands näringToch ^1^0™ vä/funnfLVdkommTgan^ka

mycket 1 den vägen, _ erhölle ett mera ökadt anseende

att den statsbrist, som nu uppstått, skulle åtminstone till någon

aT dt föcC T"”1 fÖr1Öjdai’ lämpHga 8k.>-ddst"par; oeh slutligen

1 , tt,da 1110111. den civiliserade verlden en temligen allmän åsieä

yckes vilja gorå sig gällande att genom eu skyddande tillESS

d£aTt m.h!m?ka, fringar’ det’ 0111 *4 kommer afö ske, ä^ilödvärn

»ÄJÄrvag och ej bBw ■

2:dra punkten, derföre

i nu ^gällande bifaIIes och en förändring således blefve

vara bSndenrf ÄSÄJT »« 8''“‘™ -kulle

Vid 3:dje punkten;

... ■ .HeiT-i,f\Ma9nussorh hvilken yrkat att tullen å bijouterivaror

matte hojas till 50 öre skålpundet; J varor

opaginerad Kontrollera mot PDF

>24 BfivUlnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

af Herr P, Ericsson i Vik: »Då bijouteri varor äro mera lyx- än

nödvändighetsvaror och införseln deraf, som år 1868 uppgick till nära

14,000 skalp., under de senare åren uppgått till 60,000 skölp., anser

i ao- att tullen derå bör höjas från 35 öre till 50 Öre per skulp.

Vid 4:de punkten:

af Herr S. Magnusson, hvilken ansett fläsk böra åsättas en tull

af 3 öre för skålpundet;

af Herrar ,/. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Emot Utskottets

beslut i denna punkt få vi reservera osa, hufvudsakligen på grund af

följande skäl:

att importen af fläsk öfverstigit exporten af samma vara under

de senaste fem åren 1873—1877 med den högst betydliga.summan af

46| millioner kronor, således öfver 9 millioner kronor årligen, hvaraf

avinafveln, till men för landtbruket, torde komma att på ett högst betänkligt

sätt förminskas;

att sådana länder som Tyskland, Frankrike och Norge hafva

tull på fläsk, i förhållande till hvilka sålunda vårt land, hvad landtbruket

vidkommer, saknar likställighet;

att Amerika ej nedsätter tullafgifterna för vara produkter än mindre

låter införa dem tullfria, hvilket deremot fallet är hos oss med de!

amerikanska fläsket, hvaraf importen hufvudsakligast består,

att genom en tullafgift af 3 öre per skölp., som motionären Herr

Mejenqvist föreslagit, en statsinkomst skulle uppstå af omkring 900,000

kronor, eller nära en million kronor per år.

På grund häraf hemställes, att Riksdagen, med afslag å Utskottets

betänkande i denna punkt, må besluta, att från och med år 1880 föi

allt ifrån utlandet hit infördt fläsk skall till statsverket erläggas en

tullafgift af 3 öre per skålp.»

Vid 5de punkten:

af Herrar C. A. Jönsson, A’. Magnusson och P. Ericsson i Vik;

Vid Ode punkten:

af Herr S. Magnusson, hvilken yrkat att tullen å sulläder måtte

höjas till 10 öre per skålpund;

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

af Herr P. Ericsson i Vik, rörande tullen å sulläder;

af Herr L. P. Andersson i Halmstad: »Då jag i likhet med motionären

anser det vara stäldt utom allt tvifvel, att något måste göras

för att stäfja den alltjemt stegrade importen af dåligt amerikanskt

läder, och att tillverkning af godt och redbart svenskt sulläder eljest

varder alldeles omöjlig, så har jag icke kunnat biträda Utskottets här

ofvan uttalade mening, emot hvilken jag derföre får härmed reservera

mig, under vördsamt yrkande att Riksdagen måtte besluta eu förhöjning

af importtullen å sulläder, till ett belopp, som den ännu bestående

handelstraktaten med Frankrike tillstädj er, eller tio öre per skålpund.»

Vid 7:de punkten:

af Herr S. Magnusson;

Vid 9:de punkten:

af Herr A. G:son Bennich, med hvilken Herrar Friherre A. H.

Fock, W. Croneborg, F. A. Anderson, C. Fibb ing, C. Storckenfeldt, O.

Wijk, J. N. Biesert och Grefve G. Hamilton instämt: »Emot Bevillningsutskottets

med en rösts öfvervigt beslutade förslag, att höja införseltullen

å »leksaker af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan betsning,

målning eller lackering» från 25 till 75 öre skålpundet, får jag

vördsamt anmäla min reservation.

Den af förändringen påräknade tillökning i statsinkomsten anser

jag lika tvifvelaktig, som det förväntade gagnet för vår husslöjd. I

förra afseende! hänvisas till importtabellerna, hvilka ådagalägga att

införseln mångdubblats sedan tullafgiften nedsattes; i det senare hänvisas

till Utskottets eget uttalande angående skyddssystemet.

Oafsedt dessa allmänna synpunkter förekommer härvid, att den

föreslagna åtgärden saknar den i all lagstiftning nödiga och nyttiga

öfverensstämmelsen med andra jemförliga stadganden. Sålunda draga

svarfvarearbeten af trä, ej specificerade, med eller utan betsning, målning

eller lackering en införseltull af 25 öre pr skålpund; och det torde

vara svårt att finna någon giltig grund, hvarföre en svarfvad leksak

af trä skulle högre tullbeskattas, likasom det icke alltid torde hafva

sig så lätt att vid tillämpningen afgöra, om arbetet utgör leksak eller

en nyttighetspersedel.

Bill. till-- Biksd. Prof. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 4 Hälft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

Andra leksaker än af trä eller sammansatta ämnen skola fortfarande

tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.

Således utgör tullen för leksaker af papper och af papier maché högst

25 öre, af porslin högst 20 öre, af glas högst 15 öre, af metaller högst

30 öre, af läder högst 24 öre pr skålpund och så vidare. För eu

gungstol af trä utgör införseltullen högst 5 öre pr skålpund, men fölen

gunghäst af samma ämne skulle den blifva 75 öre skålpundet. Jag

hemställer,

att Riksdagen måtte, med ogillande af Utskottets

förslag, bibehålla den ifrågavarande tullsatsen

oförändrad.»

Vid I0:de punkten:

af Herr S. Magnusson, hvilken ansett ost böra åläggas en tull af

5 öre pr skålpund;

af Herrar J. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Emot Utskottets

beslut i denna punkt få vi anmäla vår reservation, dels derföre

att importen af ost under de tre åren 1875—1877 öfverstigit exporten

med ett värde af cirka 500,000 kronor årligen, hvaraf, så länge

detta förhållande fortfar, osten, som är eu af landtbrukets mest förädlade

varuartiklar, bör åtnjuta skydd,

dels ock derföre

att våra grannländer hafva dylikt skydd, synnerligast Danmark,

der varan är åsatt en tullafgift af nära 9 öre pr skålpund, hvaraf visar

sig, att det svenska landtbruket äfven härutinnan intager gent emot

andra länder en obillig undantagsställning,

och hemställes derföre, att Riksdagen, med afslag å Utskottets

betänkande, må besluta, att från och med 1880 för all från utlandet

hit införd ost skall till statsverket erläggas en tullafgift af 5 öre pr skålpund.

»

Vid ll:te punkten:

af Herrar C. A. Jönsson och P. Ericsson i Vik;

Vid 13:de punkten:

af Herrar S. Magnusson och P. Ericsson i Vik.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o ti.

Vid Mule punkten:

af Herrar J. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Emot Utskottets

betänkande i denna punkt få vi afgifva vår reservation, dels derföre

att landtbruket under de senaste 20 åren, såsom saknande all

slags skyddstull, stått uti undantagsställning såväl till utlandet — ity

att alla våra grannstater, med undantag af England, hafva mer eller

mindre skydd för landtbrukets produkter — som till vårt land sjelft,

då flera af våra inhemska näringar, som hafva att täfla med utländsk

import, åtnjuta en dylik fördel, hvilket förhållande ej synes kunna

ändras på annat sätt, än att landtbruket åter får skydd för de varuartiklar,

hvarå importen är betydligast, hvaribland malen och omalen

spanmål intager det främsta rummet; ty hvad vi hufvudsakligen kunna

exportera af spanmål är hafre, den minst värdefulla af alla spanmålssorter,

som egentligen är fodervara, hvaremot hit importeras årligen

för öfver 20 millioner kronor af ädlare sädesslag, hvaraf cirka halfva

värdet belöper sig på artikeln malen spanmål.

Enligt Kommerkollegii bei-ättelse för åren 1868—1877 öfverstiger

importen af landtmannaprodukter exporten med i medeltal icke

mindre än 5 millioner kronor årligen, och således oaktadt de betydliga

förmåner, som kommit landtbruket till godo, såsom de stora hypotekslånen,

det utsträckta jern vägsnätet, den större upplysningen, har det

dock ej utvecklat sig så högt, att det kan producera landtmannavaror

till det värdebelopp, som motsvarar landets behof,

dels ock

att, då den största spanmålsimporten sker ifrån Ryssland, dit vi

deremot hafva ringa export, cirka 5 procent emot importen, beroende

på deras höga tullsatser, den föreslagna tullafgiften bör kunna vara

ett medel att söka förmå detta land att nedsätta sina tullafgifter för

våra exportvaror, på det att en större afsättning deraf dit må kunna ske.

På grund häraf hemställes om afslag på Utskottets betänkande,

i hvad som rör denna punkt, och om bifall till motionens yrkande af

att Riksdagen må besluta:

l:o. att från och med år 1880 för all från utlandet hit till

Sverige införd omalen spanmål, med undantag af hafre, skall till statsverket

erläggas en tullafgift af 60 öre per centner för hvete och 40

öre per centner för alla öfriga slag; samt

2:o. att från ofvan sagda tid för från utlandet införd malen

spanmål likaledes skall till statsverket erläggas en tullafgift, öfverstigande

den här för omalen spanmål föreslagna med 15 procent för

mjöl af hvete och 10 procent för mjöl af alla andra slags spanmål.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

Herr P. 0. Eeutersvärd har begärt få anteeknadt, att han varit

förhindrad deltaga i behandlingen af detta betänkande.

Herrar C. A. Jönsson och S. A. Hedlund hafva velat få antecknadt,

att de icke deltagit i behandlingen, den förre af öde och den

senare af 9:de punkten.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets ''Betänkande N:o 6.

29

Förslag

till

*

Tulltaxa

att lända till efterrättelse från och med den

_

Qvantitet j

för tullbe- | Införseltull,

räkningen.

i.............

j Kronor. | öre.

|

— — 1- fri

Leksaker eller JSfurnbergerkram:

af trä eller sammansatta ämnen, med eller

utan betsning, målning eller lackering......

1 skålp.

75;

Par af fin:

oraffinerad ..............................................................

raffinerad; hänföres under kemiskt-tekniska

preparater.

fri

Bih. till Riksd. Prof. 1879. 3 Sami 1 Afä. 4 Häft,

D

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.