Betänkande, angående tullbevillningen.
1879-03-24 · 29 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 24 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1879:6, Betänkande, angående tullbevillningen.
Dokumentets text
Bevillning^-1 Hskottets Betänkande N:o S.
1
N o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1879, kl, 3 e. m.
Betänkande, angående tullbevillningen.
Af de till Utskottets handläggning hänvisade frågor i detta ämne
afser allenast Herr J. Sääfs inom Andra Kammaren väckta motion,
N:o 117, en mera genomgripande förändring i gällande tull-lagstiftning,
hvaremot öfriga till Utskottet öfverlemnade framställningar i detta
ämne endast åsyfta ändringar uti speciella tullbestämmelser. Utskottet.
anser sig derför först böra till behandling upptaga Herr Sääfs omförmälda
motion i ämnet.
I denna anföres, att den betryckta ekonomiska ställningen inom
nästan alla industriella näringsgrenar i landet, och den deraf härledda
minskning i statsverkets inkomster gjorde det till en pligt för Riksdagen
att vara betänkt på användandet af sådana medel och utvägar,
som icke allenast afhjelpte statsverkets närvarande financiella svårigheter
och behof, utan äfven förmådde grundlägga ett för vårt inre näringslif,
dess framtida trygghet och utveckling förmånligare, och af
utlandets och vorldshandelns vexlingar mindre beroende tillstånd än
det närvarande. Till vinnande af dessa ändamål borde enligt, motionärens
förmenande sådana anordningar i afseende å tull-lagstiftningen vidtagas,
att den inhemska industrien icke blefve på den inländska marknaden
undanträngd af utlandets öfverproduktion, och det vore så
mycket angelägnare att vidtaga åtgärder i detta syfte i en tid, då öfverproduktionen
i utlandet nedjagat prisen under produktionskostnaden,
och nästan alla nationer genom ändringar af tulltarifferna sökte
Bill. till Riksd. Prat. 1879. 5 Sami. 1 A fä. 4. Höft. 1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
undvika verkningarne deraf och förekomma ett ekonomiskt förfall.
Men för att. sjelfständigt kunna handla i denna rigtning måste landet
vara oberoende af de band, som traktater med främmande makter
ålägga.
Motionären föreslår af dessa skäl att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj: t anhålla,
l:o att Kongl. Maj:t täcktes åt ett tillräckligt antal sakkunnige
män uppdraga att, så tidigt som erfordras för att blifva föremål för
ompröfning vid nästa års riksdag, uppgöra förslag till ny tulltaxa,
byggd på sådana grunder, att landets näringsidkare må kunna bestå i
konkurrens med idkare af samma näring i andra länder; samt
2:o att någon handelstraktat med främmande makt icke må afslwtas
förr än Riksdagen blifvit i tillfälle pröfva och godkänna det i
1 :sta punkten omnämnda eller annat tulltaxeförslag.
Af denna framställning af motionens innehåll framgår, att dess
syftemål är, att landet, med frångående af de grundsatser, som under
de senare tiotalen af år blifvit i allt vidsträcktare mån tillämpade i
vår tull-lagstiftning, skall återgå till det hufvudsakligen redan öfverg-ifna
system, som finner tull-lagstiftningens förnämsta ändamål bestå i
»skyddande» af den inhemska industrien.
Att nu ingå i någon undersökning om frihandelns eller skyddsystemets
företräden, torde vara så mycket mera obehöflig!, som hvad
i denna fråga å ömse sidor kan sägas oräkneliga gånger tillförene
blifvit både inom och utom representationen upprepadt.
Utskottet torde derföre kunna vid besvarandet af denna motion
inskränka sig till att betrakta de verkningar, de under senare tider
följda frihandelsgrundsatserna utöfvat på vårt land och dess industri.
I detta afseende meddelade 1878 års Bevillnings-Utskott, i sitt utlåtande
i anledning af en i liknande syfte med nu förevarande väckt
motion, eu på officiella uppgifter grundad framställning af landets och
våra mera betydande industrigrenars utveckling, hvilken framställning
enligt Utskottets åsigt ådagalägger, att landet efter år 1865, då den
senaste mera betydande reformen i frihandelsrigtning vidfoga, i nästan
alla afseende!! gått betydligt framåt samt att särskildt de mera betydande
grenar af vår industri, Indika omedelbart berörts af vidtagna
tullnedsättningar, i väsentlig män utvidgat sin produktion, och flere
af dem, hvilkas tillverkningar förut egde afsättning endast inom landet,
till och med förmått i utlandet förskaffa sig eu marknad för sina
alster; att korteligen frihandelns grundsatser, sådana de hittills tillämpats
i vårt land, visat sig vara för dess ekonomiska utveckling af
synnerligen välgörande verka!!. Något skydd för våra näringar, iltöf
-
3
Bevillning))- Utskottets Betänkande N:o 6.
ver det de redan åtnjuta, synes Utskottet derföre icke vara för deras
bestånd och utveckling- behöfligt, och Utskottet är derföre öfvertygadt
derom, att, om den åt motionären ifrågasätta komitén komme att, såsom
motionären önskar, bestå af verkligt sakkunnige personer, skulle
deri. tulltaxa, som åt komitén upprättades, visserliga] icke komma att
g-å i den rigtning, motionären anser önsklig.
Att. vårt land för tillfälle lider åt ett hårdt ekonomiskt betryck, lärer
ingen, vilja bestrida. Men detta förhållande kan så mycket mindre
ega sin orsak i tull-lagstiftningen, som ett dylikt betryck icke är något
för Sverige. egendomligt, utan snart sagd! alla länder, ehvad deras
tull-lagstiftning går i frihandels- eller protektionistisk rigtning, under
senaste tiden varit eller ännu äro derför utsatta.
Motionären åberopar, till stöd för sin åsigt om nödvändigheten
lör vårt. land att. öfvergifva frihandelsgrundsatserna, exemplet af andra
nationer, Indika kunna antagas inom kort komma att återgå till
skyddsystemet, Men icke heller detta synes Utskottet böra förleda
oss att inslå samma väg. Enligt Utskottets åsigt skulle den ekonomiska
ställningen inom vårt land icke derigenom blifva i ringaste
man förbättrad, men väl motsatsen.
Då Utskottet således icke kan förorda någon förändring i tulllagstittniugen
i den af motionären önskade rigtning, samt vid sådant
förhållande något vidare yttrande icke erfordras angående aflåtande
af en underdånig skrifvelse till Kong!. Maj:t i det syfte, motionären
föreslagit, får Utskottet hemställa,
l:o.
att Herr Sääfs ifrågavarande motion måtte af
Riksdagen lemnas utan afseende.
Uti nådig proposition N:o 7 bär Kongl. Maj:t för att bereda statsverket
en mot dess utgifter svarande inkomst, dels i sammanhang med
ifrågasatt förhöjning i bränvinstillverkningsafgiften föreslagit en häremot
svarande förhöjning i införseltullen å bränvin och sprit, dels
gjort framställning om förhöjning i tullafgifterna för kaffe, socker
samt vissa slag af tobak.
Motioner, åsyftande förändring i tullsatserna för omförmälda artiklar,
hafva dessutom blifvit inom Riksdagens Andra Kammare väckta,
af Herr P. Hubinette (motion N:o 10), af Herr A. Bäckström, (motion
N:o 56), af. Herr Th. Flensburg, (motion N:o 73) samt af Herr C.
Magni, (motion N:o 104).
Bijouteri
varor.
4 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Angående hvad sålunda blifvit rörande tullafgifterna för ofvannämnde
artiklar föreslaget, kominer Utskottet att framdeles under Riksdagens
lopp afgifva särskild! utlåtande, då Utskottet jemväl kommer
att föreslå de förändringar i öfriga tullsatser, som i sammanhang med
förändringar i tullafgifterna lör omförmälda artiklar möjligen kunna
ifrågakomma, h. vilket Utskottet skolat
2:o.
för Riksdagen anmäla.
Då Utskottet nu ö IV er går till behandlingen af öfriga framställningar,
åsyftande förändringar uti speciela tullbestämmelser, som Utskottet
fått emottaga, äfvensom till de förslag till sådana förändringar,
hvartill Utskottet sjelf funnit anledning, kommer Utskottet att härvid
hufvudsakligen följa den ordning tulltaxans uppställning löranleder.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (Nio 47) föreslår
Herr Mejenqvist dels för vinnande af ökade statsinkomster och skyddande
af den inhemska fabrikationen dels till förekommande deraf att
landet öfverhopas med lyxartiklar, som utan olägenhet kunde undvaras,
bland annat, att införseltullen å alla bijouterivaror måtte höjas
till 70 Öre skålpundet.
Tullafgiften för nämnda varor utgjorde enligt 1863 års tulltaxa
75 öre skålpundet, men blef med anledning af den år 1865 med
Frankrike afslutade traktaten öfvergångsvis nedsatt först till oO öre
och derpå till 35 öre, till hvilket sistnämnda belopp den oek för närvarande
uppgår.
Införseln af bijouterivaror utgjorde, enligt Kommerskollegii be
-
rättelse:
år 1873 ....................................................
......................... 76,198 skålpund
,,1874 ........................................................
........................... 80,851 ,,
„ 1875.........................................................
.......................... 60,777 „
,, 1876 ........................................................
.......................... 62,564 „
„ 1877 ....................................:...............
........................ 61,373 „
Tullinkomsterna belöpte sig under
samma tid till:
ar 1873 .......................................................
............................... 26,669 kronor
„ 1874 ....................................................
.............................. 28,298 „
„ 1875 .........................................................
............................... 21,272 „
„ 1876 .......................................................
................................ 21,888 „
» 1877 .........................................................
............................... 21,479 „
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6, 5
Värdet af de 61,373 skålpund bijouterivaror, som år 1877 till
riket infördes, utgjorde, oförtullade, likaledes enligt Kommerskollegii
uppgifter, 245,492 kronor. Den nuvarande tullsatsen af 35 öre per
skålpund motsvarar således i det närmaste 10 procent af varans värde
eller det belopp, hvartill tullsatserna å bearbetade varor i allmänhet
blifvit i nu gällande tulltaxa bestämda.
Vid sådant förhållande och då bijouteri varor icke i någon nämnvärd
grad äro föremål för inhemsk tillverkning, men tullsatsen derå,
oaktadt det jemförelsevis ringa värde, hvartill hela införseln af detta
varuslag uppgår, otvifvelaktigt vid fråga om förlängning af våra med
Frankrike
tillmätes icke oväsentlig betydelse, vill det synas Utskottet mindre
väl betänkt att genom en i förväg bestämd högre tullsats, den der
hvarken för statsinkomsten eller för den inhemska industrien vore af
någon vigt, framkalla svårigheter vid förhandlingar, Indika afse främjande
af vårt lands stora intressen.
Dessutom torde icke böra 1 emu as obemärkt, att den genom franska
handelstraktaten till ungefär hälften mot hvad förut var stadgadt nedsatta
tullafgiften å bijouterivaror tillfört statskassan eu mycket högre
inkomst, än som förut af den högre afgiften inflöt. De ifrågavarande
artiklarne, vanligen föga skrymmande, torde ock, likasom fickur och
åtskilligt jemförlig! finare gods, i statskassans eget intresse hellre böra
til l förekommande af oloflig införsel bibehållas vid eu jemförelsevis låg
tullsats, som utgöres, än åsättas en högre, hvilken lätteligen undgås.
Utskottet hemställer derföre,
3:o.
att hvad Herr Mejenqvist i afseende å tullsatsen
för bijouterivaror föreslagit icke måtte af Riksdagen
bifallas.
Vidare föreslår Herr Mejenqvist uti sin ofvan nämnda motion, att
fläsk måtte åsättas en införseltull af tre öre skålpundet.
Då denna vara, hvilken alltsedan 1856—58 årens riksdag njutit
tullfrihet, utgör ett af de vigtigaste födoämnen och föremål för eu allmän
förbrukning, särdeles af de mindre bemedlade samhällsklasserna,
sktdle dess beläggande med tull stå i afgjord strid emot den under de
senare två decennierna i vår tull-lagstiftning antagna otvifvelaktigt
rigtiga grundsats, enligt hvilken de oundgängligaste lifsförnödenketer
få tullfritt i riket införas. Att genom åsättande åt tull fördyra denna
Fläsk.
6
Fosfor.
BevUlnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
vara kunde visserligen synas lända den inhemska produktionen deraf
till vinst, men skulle alldeles afgjordt vara till skada för alla öfrig»
produktionsgrenar, enär ett fördyrande af lifsförnödenheter, som konsumeras
af den arbetande befolkningen, ovilkorligen förr eller senare
måste medföra en höjning af arbetslönerna samt således försämra den
inhemska industriens ställning, hvilket allraminst synes höra ifrågakomma
i en tid, då onekligen denna industri har att kämpa emot icke
obetydliga svårigheter.
Af dessa skäl hemställer Utskottet,
4:o.
att hvad Herr Mejenqvist i afseende å artikeln
fläsk föreslagit måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Fosfor är uti gällande tulltaxa åsatt en införselafgift af 8 öre
skålpundet. Då denna vara utgör ett icke ovigtig! beredningsämne vid
tillverkningen af tändstickor, är det, enligt Utskottets åsigt, önskvärdt
och med de grundsatser, som förut i dylika fall tillämpats, öfverensstämmande,
att fosfor befrias från tullafgift.
Det synes Utskottet så mycket mera af billighet påkalladt att bereda
tändstieksfabrikationen denna fördel, som denna fabrikations alster
vid införsel i åtskilliga främmande länder draga en icke obetydlig tull,
och denna industri synes så mycket hellre höra uppmuntras, som tändstickor
utgöra en af våra mera betydande exportartiklar, till bevis
hvarå Utskottet tillåter sig nämna att exporten deraf, som åren 1868
—72 belöpt sig till i medeltal 6,922,351 skålpund, under åren 1873—
77 steg till i medeltal 18,710,862 skålpund årligen.
Beträffande åter den inkomst, staten af tullen å fosfor erhållit,
har densamma belöpt sig till ganska obetydliga belopp, nemligen:
för år 1873 .................................................................................. 2,843 kronor.
J> » 1874 ................................................................................. 3,844 »
» » 1875 .................................................................................. 5,750 b
)> » 1876 ................................................................................ 7,826 »
b b 1877 .............................................................................. 4,358 b
På grund af det nu anförda, och då fosfor ej heller är föremål
för inhemsk produktion samt tullfrihet derför således ej kan verka
menligt för någon inhemsk näring, hemställer Utskottet,
5:o.
att fosfor måtte från tull befrias.
opaginerad Kontrollera mot PDF
?
Bevillning<s~ ''Utskottets Betänkande N:o ti.
Af hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, äro oberedcla, alla
slag, tullfria, hvaremot åt de beredda slagen sulläder och bindsulläder
sarnt^ hvitgarfvade (alunerade) äfvensom sämskade hudar och skinn
äro åsätta eu tull af 6 öre skålpundet samt andra slag en tull af
20 öre per skålpund.
lit.i sin förut omförmälda motion föreslår Herr Mejenqvist: »att tullafgiften
å sulläder, bindsulor, hvita, garfvade och sämskade hudar och
skinn höjes från 6 till 12 öre per skålpund, hvarjemte Herr F. W.
Däld uti eu likaledes inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 83)
hemställer: »att Riksdagen beslutar en förhöjning af importtullen å
sulläder till samma belopp, som var gällande före afslutandet af handelstraktaten
med Frankrike.ce
till stöd för sistnämnda förslag anför Herr Däld, att under de
senaste 15 åren ej blott läderförbrukningen inom vårt land stigit från
fem till tolf millioner kronors värde årligen, utan derjemte importen
<af nämnda vara ökats uti sådan grad, att, då under många år intill
1869 endast Ve eller V5 af hela vår läder- och skinnförbrukning varit
importerad från utlandet, införseln nu utgör % &f totalförbrukningen.
Detta kunde visserligen vara ett godt vittnesbörd om landets förmåga
och behof att konsumera läderfabrikat, på samma gång det tycktes
antyda att den inhemska produktionen ej vore i stånd att fylla behofvet.
Vid närmare granskning visade sig emellertid, att, under det importen
af läder alltjemt ökats, den inhemska tillverkningen från 1877
varit stadd uti ett betänkligt aftagande samt att, då Norge ännu 1871
med mer än hälften bidrog till fyllande af vårt importbehof och Storbritannien
med endast 10%, detta förhållande numera så ändrats, att
Norges, andel uti importen 1877 nedgått till V5, under det att Storbritanniens
samtidigt stigit till inemot %, deraf åtminstone allra största
delen utgjorde amerikanskt så kalladt hemloekläder. Sistberörda slag
af läder vore till beskaffenheten särdeles underhaltigt och betydligt
underlägset såväl det norska lädret, som det härstädes tillverkade,
Hvaremot priset å förstnämnda vara vore vida billigare än det inhemska
läderfabrikatet. Med ledning af ett utaf Rättskemisten Werner Cronqvist
upprättad! och motionen bifogadt intyg, utvisande, att vid verkstad
undersökning det amerikanska lädret befunnits i hållbarhet med
Va understiga det svenska, bär motionären uträknat, att för den sköslitande
allmänheten inom vårt land skulle genom begagnande af
amerikanskt läder uppstå en approximativ förlust af närmare 700,000
kronor för år, hvilken kunde undvikas, derest läder af svensk tillverkning
i stället användes. Motionären påpekar härjemte, att flera andra
länder redan skyndat att genom vare sig importtull å läder i allmäu
-
Hudar och
skinn.
8 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
het eller different!altullar å amerikanskt så kalladt hemlockläder skydda
den inhemska läderindustrien mot konkurrens af denna dåliga vara.
Herr Mejenqvist åberopar till stöd för den af honom föreslagna
höjning af tullen lämpligheten att, på samma gång man bereder staten
en inkomst, äfven skydda en inhemsk näring.
I 1857 års tulltaxa blef, jemte det tullen å sulläder med flera
beredda, till pelsverk ej hänförliga slag af hudar, såsom utgörande
en vigtig förnödenhetsvara, minskades till 25 öre skålpundet, införselafgiften
å råämnet eller oberedda hudar af alla slag betydligt nedsatt.
Uti 1800 och 1863 årens tulltaxor skedde uti dessa afgifter icke någon
förändring; men år 1865 blef med anledning af den då afskräde handelstraktaten
med Frankrike tullen å sulläder och bindsulläder nedsatt till
15 öre skålpundet, medan samtidigt råa, oberedda hudar förklarades
tullfria, hvarjemte bestämdes, att tullafgiften å sulläder jemte andra i
samma rubrik upptagna lädersorter skulle 1868 ytterligare nedsättas
till 10 öre. 1865 års tullkomité, på hvars tillstyrkan senast om förmälda
tullnedsättningar egde rum, yttrar härom uti sitt förslag till ny tulltaxa,
att komiterade vid sammanställning af erhållna uppgifter funnit
parti priset för sulläder samt hvitgarfvade hudar, oförtullade, icke kunna
Öfver hufvud antagas utgöra mera än 1 riksdaler per skålpund å det
förra slaget och å def senare något mindre. Komiterade hade vidare
af erhållna upplysningar ansett sig kunna med någorlunda visshet draga
den slutsats, att tillverkningskostnaden icke uppginge till eller åtminstone
ej öfvcrstege hälften af hela varuvärdet; och ansåge komiterade vid
sådant förhållande och då behöfliga garfämnen redan förut vore befriade
från införseltull, så att, efter medgifvande af tullfrihet för de oberedda
hudarna, garfverihandleringen icke skäligen kunde ega anspråk pa skydd
å mera än kostnaden för beredningen, en tullsats af 10 öre för skålpundet
vara i allmänhet tillräcklig, men hemstälde likväl af anförda skäl, att
tullen måtte till en början nedsättas endast till 15, men från och med
1868 utgå med 10 öre per skålpund.
Vid 1875 års riksdag väcktes motion om borttagande af tullen å
sulläder och bindsulläder. Dåvarande Bevillnings-Utskott yttrar i deröfver
afgifvet betänkande, att, då af tillgängliga statistiska uppgifter
inhemtades, huruledes Norge, oaktadt en införseltull motsvarande endast
5,68 öre per svenskt skålpund, kunnat icke blott tillverka sulläder och
bindsulläder för eget behof utan ock utföra högst betydliga q vant! teter
deraf till Sverge, funne Utskottet den dåvarande tullsatsen å dylikt läder
kunna utan men för den inhemska tillverkningen nedsättas till 6 öre
skålpundet ; och ansåge Utskottet än mindre betänklighet möta mot en
tullnedsättning till enahanda belopp å hvitgarfvade eller alunerade hudar
och skinn.
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 9
Hvad Utskottet sålunda föreslagit blef af Riksdagen godkändt,
hvaremot. af Utskottet likaledes gjord hemställan om nedsättning af
tullen å till samma afdelning hörande hudar och skinn, andra slag -—
dertill bland annat räknades smorläder och vaxläder — från 20 öre
till 15 öre icke vann Riksdagens bifall.
Då Utskottet lika med Herr Dahl anser läderfabrikationen vara
en af vårt lands naturligaste och till eu viss grad nödvändiga näringar,
har. Utskottet trott sig böra förutskicka förestående redogörelse
för att visa, att statsmakterna uti senare tiders tull-lagstiftning i fråga
om denna industri iakttagit all den omtanke och vårdnad densamma
med hänsyn till sin stora betydelse för landet kan anses förtjena. Tullsatserna
å den beredda varan hafva endast småningom minskats, och
samtidigt dermed, hafva införselafgifterna för såväl oberedda hudar som
andra till garfverihandteringen hörande beredningsämnen nedsatts samt
slutligen helt och hållet borttagits.
Frågan framställer sig nu, huruvida skäl förefinnas att öfvergifva
den . väg, hvarpå Riksdagen i mer än 20 år, utan afbrott, men med försigtighet,
framgått och medelst förhöjda tullar öka priset å en vara,
som, särdeles i vårt land, måste betraktas såsom en förnödenhetsartikel,
hvilken icke eris den fattigaste kan undvara. För att kunna lemna ett
nöjaktigt svar härå, torde vara nödvändigt att till en början rådfråga
tillgängliga statistiska uppgifter i detta ämne.
Enligt Kommerskollegii berättelser utgjorde införseln af sulläder
och bindsulläder samt dermed sammanförda hudar och skinn för åren
1868—1872 i medeltal 620,583 skålpund och
................................................................ 2,244,863 skålpund.
.....................................:.................... 1,937,467
............................................................. 1,662,050 „
» 187<j ................................................................... 3,399,117 „
« 1877 ............................. 3,106,000 „
samt af andra slag, till pelsverk ej hänförliga beredda hudar och
stinn under åren 1868-1872 uti medeltal 128,492 skålpund och
för år 1873 ................................................................ 246,715 skålpund.
» 1874 ..................................................................... 236,144 „
» 1875 .................................................................... 285,495
» 1876 .................................................................... 333,802 „
« 1877 ....................................................................... 405,602 „
I dessa summor ingick införseln från Norge, som tvifvelsutan till
allra största delen bestod af sulläder, för aren 1868—1872 med i medeltal
389,400 skålpund årligen samt
Bill. till RiJcsd. Prof. 1879. 5 Sarnl. 1 Ajd. i Höft. 2
för år 1873
„ 1874
1 ö 7 r.
10
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
611,113 skålpund.
794,426 „
616,513 „
888,550 „
752,755
968,857
861,300
för år 1873 ...................................................................
„ 1874 ..................................................................
,, 1875 ....................................................................
„ 1876 .....................................................................
„ _ 1877 ......................................................................
hvarjemte under sistnämnda fem år från Storbritannien infördes följande
qvantiteter, till pelsverk ej hänförliga, beredda hudar och skinn,
hvilka till allra största delen kunna antagas varit af amerikansk tillverkning
och hufvudsakligen utgjorts af srrlläder, nemligen
för år 1873 .................................................................... 1,198,599 skålpund.
,, 1874 ...................................................................
,, 1875 .............,......................................................
„ 1876 ................................................................... 2,269,577
„ 1877 ..................................................................... 2,033,310 „
Den inhemska läderfabrikationen visar, oaktadt de betydliga tullnedsättningar,
som, enligt hvad förut blifvit nämndt, sedan 1856 egt
rum, i medeltal för år följande resultater:
åren 1856—1860 2,823,684 skålp. samt 357,357 st. till ett värde af 3,777,205 kronor.
„ 1861 1865 2,811,205 „ „ 486,784 st. „ „ 4,554,317 „
„ 1866—1870 2,807.824 „ „ 507,292 st. .. 4,404,095 „
„ 1871 -1875 3,575,552 .. „ 572,862 st. „ ., 7,241,310 „
samt år 1876 3,606,563 „ „ 574,341 st. „ „ 7,042,073 „
I denna fabrikation ingår ock sulläder till särdeles ansenliga belopp.
Sålunda tillverkades af nämnda lädersort under åren 1868—1872
i medeltal 2,011,438 skålpund och 22,041 stycken. Under de fem
nästföljande åren steg tillverkningen inom landet:
till..................... 2,110,920 skålpund, samt 12,662 stycken.
„ 13
år 1873
„ 1874
„ 1875
„ 1876
2,177,960
2,220,369
1,834,034
lo,085
8,190
6,4oö
Af de här ofvan lemnade statistiska uppgifter anser sig Utskottet
kunna med fog draga den slutsats, att frihandelns grundsatser, på
det sätt dessa blifvit i fråga om läderindustrien inom vårt land tillämpade,
varit för denna industris utveckling helsobringande. Detta påstående
anser Utskottet ingalunda jäfvas deraf, att importen af amerikanskt
sulläder med anledning af i Amerika upptäckta billigare beredningsämnen
och garfningsmetoder med år 1876 i betydlig grad tilltagit,
under det den inhemska läderproduktionen samtidigt minskats. De
svårigheter, hvarför den svenska läderfabrikationen varit och ännu är
utsatt och hvilkas betydelse Utskottet ingalunda underskattar, äro dock
af det slag, att hvarje industri vid någon tidpunkt varit eller måste
11
Bevillnings-Utskoitets Betänkande N:o 6.
blifva derför utsatt. Hvarje förbättring eller förenkling i arbetsmetod
eller upptäckt af kraftigare och ändamålseuligare maskiner, billigare berednings-
eller råämnen, med ett ord hvarje upptäckt, som verkar derhän,
att billigare eller bättre varor än förut kunna derigenom åstadkommas,
medför äfven svårigheter och olägenheter för de producenter,
som icke vilja eller kunna göra sig den gjorda upptäckten till godo.
Att genom tullar vilja skydda eu industri mot sådan konkurrens,
som med anledning häraf kan uppstå, vore att döma densamma att
alltid förblifva på eu låg och outvecklad ståndpunkt och skulle dessutom
i längden ej låta sig göra, åtminstone icke utan alltjemt förhöjda
tullar. Obilligheten af ett sådant förfaringssätt emot konsumenterne
torde ej behöfva påvisas, särdeles om den vara, hvarom fråga är, utgör
en allmän förnödenhetsartikel.
Enligt de rörande den ömsesidiga handeln mellan de förenade
rikena gällande bestämmelser får läder af alla slag, som inom Norge
tillverkats, tullfritt hit införas. Såsom ett särdeles beaktansvärdt förhållande
torde böra påpekas, att under det 1876, då införseln af amerikanskt
läder i största qvantiteter egde rum och svenska läderfabrikerna
märkbart minskade sin produktion, importen från Norge samtidigt
ökades, så att, då år 1875 från sistnämnda land hit infördes 616,513
skålpund beredda till pelsverk ej hänförliga, hudar och skinn, importen
1876 steg till 888,550 skålpund och 1.877 belöpte sig till 752,755
skålpund.
Det visar sig häraf att den norska läderindustrien, oaktadt införseltullen
å sulläder i Norge endast utgör 5,68 öre per skålpund, ganska
väl kunnat, till och med på främmande marknad, konkurrera med
det amerikanska sullädret.
Den andra och förnämsta synpunkt, hvarur Herr Dahl anser en
förhöjning af tullafgiften för sulläder önskvärd, är den dåliga beskaffenheten
hos det amerikanska lädret, hvarigenom dess större prisbillighet
i förhållande till det inhemska fabrikatet, enligt motionärens uppfattning,
mer än uppvägdes. I strid häremot hafva inom Utskottet meddelats
trovärdiga uppgifter derom, att det amerikanska hemlockslädret
icke blott i visst hänseende eger bestämdt företräde framför det svenska
sullädret, utan ock att de bättre sorterna af hemlockslädret i allmänhet
äro det svenska öfverlägset.
Härmed må nu vara huru som helst, så lärer det likväl helt och
hållet ligga utom tull-lagstiftningens uppgift att utöfva något inflytande
på konsumentens valfrihet, likasom det ju står i uppenbar strid mot
rimliga beskattningsgrunder att i en förbrukningsartikels förmenta eller
verkliga underlägsenhet söka grunden för en ökad beskattning.
12 Bevillnings-Utskoitets Betänkande N:o 6.
Eu förhöjning af tullen å sulläder till 12 öre skålpundet, såsom
ene motionären, Herr Mejenqvist, förordat, skulle dessutom, äfven med
antagande att produktionskostnaderna för svenskt läder sedan 1876 i
någon män minskats, icke komma att utgöra hinder för fortsatt import
af amerikanskt läder af ifrågavarande slag. Enda resultatet af
eu sådan tullförhöjning blefve ett i samma mån förhöjdt pris å detta
billigare sulläder, utan att derför hvarken den inhemske fabrikanten
blefve utsatt för mindre konkurrens eller konsumenten erhölle bättre
vara. Eu tullafgift af 25 öre per skålpund, såsom Herr Dahl föreslagit,
skulle måhända i någon män komma att inskränka importen af
amerikanskt sulläder; men förutom alla de skäl, som i allmänhet tala
emot eu förhöjning af priset å eu allmän nödvändighetsvara, skulle
häremot kunna i förevarande fall särskild! anföras, att, då Norge eger
att tullfritt hit införa derstädes tillverkadt sulläder, en förhöjning af
tullen för nämnda vara skulle blifva ett ytterligare premium för de
norske läder fabrikant erne och således ingalunda komma den inhemska
produktionen uteslutande till gagn.
På grund af det nu anförda hemställer Utskottet,
6:o.
a) att Herr Mejenqvists motion i denna del måtte
lemnas utan afseende; samt
b) att Herr Dahls ifrågavarande motion icke
måtte vinna Riksdagens bifall.
Jernväg 3- materiel och
jernvägs*skenor.
Herr Mejenqvist hemställer vidare, ”att all jernvägsmateriel, såsom
vagnar, maskiner och skenor, åsättes tullafgifter motsvarande 1
procent af värdet, på det att sådan materiel må kunna inom landet
tillverkas och icke, såsom förut skett, millioner årligen utgå till utländska
fabrikanter."
Enligt gällande taxa tullbehandlas jernvägsmateriel såsom maskinerier,
redskap eller verktyg, ej specificerade och äro således fria
från tullafgift. Jernvägsskenor äro likaledes från tull befriade.
Vid 1856—1858 årens riksdag, då maskiner och redskap blefvo
från tullafgifter befriade, anfördes af dåvarande Bevillnings-Utskott såsom
grund härför, dels att det för den svenska fabriksindustrien och
dess täflan med utländska fabrikat voro framför allt af vigt att icke
anläggningen och underhållet af de inrättningar, der fabrikaten skulle
tillverkas, genom tullumgälder fördyrades, dels ock att maskinverkstäderna
och mekaniska inrättningarne i landet redan ernått den utveck
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Hng, att de vore af tulllagstiftningen oberoende. Då förbättrade och
tidsenliga kommunikationer äfven såväl som maskiner och redskap
tjena att underlätta industrien, ansågs denna tullfrihet sedermera på
samma grunder äfven böra tillkomma jernvägsmateriel och jern vägsskenor.
Utskottet, som anser do för denna tullfrihet anförda skäl väl
grundade, finner den af motionären nu föreslagna tullafgift så mycket
mera olämplig, som de mekaniska verkstäderna inom landet, hvilka
redan 1856 ansågos vuxna eu täflan med utlandet, sedan dess vunnit
en högst betydlig utveckling.
Enligt Kommerskollegii berättelser, steg exporten af maskiner och
redskap, som under femårsperioden 1856—1860 utgjorde i värde
i medeltal 80,012 kronor, under åren 1871—1875 till 1,061,700 kronors
värde, och under sistnämnda år hafva äfven jern vägsskenor af
svensk tillverkning — ehuru i mindre qvantiteter — i främmande länder
vunnit afsättning.
Särskilda verkstäder för tillverkning af jernvägsmateriel håfva
uppstått, hvilka visat sig kunna med framgång konkurrera med de utländska.
Sålunda beställes numera såväl för staten som för de enskilda
jernvägarne den hufvudsakliga rörelsematerielen ifrån de inhemska
verkstäderna, och man torde med skäl kunna antaga, att denna
industri inom kort skall fullständigt fylla landets behof.
Utskottet hemställer på nu anförda skäl,
7:o.
att Herr Mejenqvists motion i denna de! måtte
lenmas utan afseende.
Herr Mejenqvist hemställer vidare uti sin förutom förmälda motion
att juveler, hvilka i nu gällande tulltaxa äro tullfria, måtte äsättas en
tull af ’/10 af varans värde.
1 anledning af detta förslag tillåter Utskottet sig erinra om hvad
1865 års tullkomité i afseende å frågan, hvilka artiklar borde vara
från tull fria, anfört, nemligen att komiterade vid bestämmandet deraf
utgått bland annat från den förutsättning, att tullfrihet borde ega rum
för “ädla metaller och sådana dyrbarare ämnen, som i verldshandel
ega ett mera fast och allmänt lika gällande värde, såsom guld och silfver,
platina, ädla stenar, äkta perlor och koraller samt mynt4''. Utskottet,
som till alla delar gillar komiterades åsigt, anser sig derjemte
böra påpeka, att importen af juveler, enligt Kommerskollegii uppgifter,
under de fem sista åren belöpt sig i medeltal till endast omkring
Juveler,
14
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6,
8,000 kronors värde samt att statsverkets inkomst af eu tullafgift å
en vara af så smuggelbar beskaffenhet som juveler sannolikt skulle
blifva ytterst obetydlig.
På grund häraf får Utskottet hemställa,
8:o.
att Herr Mejeuqvists motion i förevarande del
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Leksaker.
Herr Mejenqvist har uti sin oftanämnda motion vidare hemstält,
“att tullen å leksaker eller niirnbergerkram af alla slag höjes från nuvarande
25 öre till 60 öre per skålpund14 samt att alla leksaker och
lyxartiklar af glas, porslin, metall, papp och gips åsättas ansenligt förhöjda
tullafgifter“. Tillika har. Herr Sven Andersson uti en inom Andra
Kammaren väckt motion (N:o 92), med förmälan att införseln al
s. k. niirnbergerkram, hvilket bestode af varor, som både voro obehöfliga
och i hufvudsak värdelösa, vore “ett kräftsår, som gnager på den
ekonomiska samhällskroppen44 föreslagit: “att Riksdagen må för sin
del besluta, att artikeln leksaker eller Niirnbergerkram af trä eller sammansatta
ämnen med eller utan betsning, målning eller lackering,
måtte åsättas en tullafgift af 1 krona 25 öre per skålpund44. Enligt
gällande tulltaxa draga leksaker af sistnämnda slag eu införseltull af
25 öre per skålpund, hvaremot leksaker, “andra slag44, förtullas lika med
det råämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Enligt Kommerskollegii uppgifter hafva leksaker till riket införts
till ett värde af:
År
J 873 .........................................................
......... 118,636
kronor.
1874 ............................................................
......... 141,350
11
1875 ..........................................................
....... 119,314
n
1876 .........................................................
......... 166,553
11
1877 ................................................■.......
......... 177,027
11
''ullinkomsten häraf belöpte sig för
1873 .......................................................
.... till 26,963
kronor
1874 .........................................................
.... „ 32,125
ii
1875 .........................................................
.... „ 27,117
1876 ...........................................................
.... „ 37,844
11
År
„ 1877 ...........................
Beträffande först den
af tullen för “leksaker och
och
ses
40,232
af Herr Mejenqvist föreslagna
lyxartiklar ’ af glas, porslin, metall,
lång
papp
1 torde till eu början böra anmärkas, att dessa saker lära aninbegripna
under rubriken leksaker, “andra slag44, helst någon
gips14,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning*,- Vuhottetx-Betänkande N:o 0. ''j.5
särskild! rubrik för “lyxartiklar" icke i taxan förefinnes. Då emellertid,
enligt hvad förut är nämndt, ifrågavarande slag af leksaker förtullas
lika med det råämne, arbetadt, hvaraf de bestå'', anser Utskottet
med anledning häraf praktiska hinder möta för bifall till Herr Mejenqvists
motion i denna del.
Hvad åter angår “leksaker af trä eller sammansatta ämnen" vore
eu måttlig höjning af tullen härå, jemte det derigenom en icke obetydligt
ökad statsinkomst kunde vinnas, enligt Utskottets åsigt äfven
ur den synpunkten ändamålsenlig, att tillverkningen deraf, som för
närvarande endast i ringa mån inom landet bedrifves, kunde, om genom
en förhöjd tull införseln af utländska leksaker stäfjades, för lärjungarne
i våra slöjskolor blifva en lämplig och inkomstgifvande sysselsättning.
. Med anledning häraf anser sig Utskottet böra tillstyrka en förhöjning
af ifrågavarande tullsats till det belopp, som i 1865 och 1866
årens tulltaxor var bestämdt, eller 75 öre för skålpundet; hemställande
Utskottet på grund af det ofvan anförda:
9:o.
a) att leksaker eller nurnbergerkram af trä eller
sammansatta ämnen åsättes en tull af 75 öre per
skålpund; samt
b) att Herr Mejenqvists motion i hvad den alser
förhöjd tull å leksaker “andra slag" icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Herr A. Bäckström har uti en inom Andra Kammaren väckt motion
(N:o 56) hemstält, “att i öfvervägande må tagas, huruvida icke
ost kunde åsättas en lämplig införseltull liksom i Norge och Danmark
eger rum."
Införseltullen för ost utgör i Norge 2,88 öre samt i Danmark
8,84 öre för svenskt skålpund.
T Sverige har denna artikel alltsedan år 1855 njutit tullfrihet.
Af hufvudsakligen samma skäl, som Utskottet ofvan anfört i fråga
om artikeln fläsk, anser Utskottet någon tull å ost icke heller böra
ifrågakomma. Den svenska ostproduktionen synes dessutom så mycket
mindre vara i behof af något skydd emot utländsk täflan, som densamma
på senare tider så utvecklat sig, att icke obetydliga qvantiteter
svensk ost kunnat exporteras. Medan denna export under de tio åren
1840 1849 utgjorde allenast 216 centner och under tioårsperioden
1850—1859 902 centner, uppgick den under perioden 1860—1869 till
Ost,
16
Bevillning?.-Utskottets Betänkande N:o 6, *
11,057 centner samt steg'' under de sex åren från ocli med 1870 till
och med 1875 ända till 24,745 centner. Visserligen har exporten under
åren 187(3 och 1877 nedgått, hvaremot den åter något höjt sig
under nästlidna år.
Utskottet hemställer,
10:o.
att hvad Herr Bäckström i afseende å artikeln
ost föreslagit måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.
Pcvraffin. Paraffin hänföres uti gällande tulltaxa under ”Kemiskt-tekniska
preparater” och drager följaktligen eu tull af o procent utaf vaians
värde.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, förekommer paraffinen dels såsom
rå eller oraffinerad, dels såsom raffinerad, Indika två slag kunna utan
svårighet åtskiljas. Under förstnämnda form utgör paraffinen ett särdeles
vigtig! beredningsämne vid iändsticksfabrikationen. Med anledning
häraf och under åberopande af de skäl, som ofvan vid behandlingen
af artikeln fosfor blifvit anförda, får Utskottet föreslå, att rå eller
oraffinerad paraffin måtte få tullfritt införas, hvaremot raffinerad paraffin
torde fortfarande böra draga samma tullafgift som hittills; hemställande
Utskottet följaktligen,
ll:o.
att rubriken Paraffin måtte erhålla följande
förän drade lydelse:
Paraffin, oraffinerad...............................................fri
raffinerad; hänföres under kemiskt-tekniska
preparater.
Ferier, äkta. [jfj sjn ofta nämnda motion föreslår Herr Mejmqvist, att äkta per
lor
måtte beläggas med eu tullafgift motsvarande ''/,0:del af varans
värde. _
Af Kommerskollegii uppgifter inhemtas, att värdet åt lmpoi terade
äkta perlor under de sistförfluten fem åren utgör i medeltal endast
omkring 10,000 kronor. Med erinran härom och under åberopande
i öfrigt af de skäl, som Utskottet ofvan anfört emot den af motionären
likaledes föreslagna tullen å juveler, far Utskottet hemställa,
12:o.
att Herr Mejenqvists ifrågavarande förslag icke
måtte af Riksdagen bifallas.
Bevillningfi- Utskottets Betänkande N:o 0. 17
Herrar IJiibine-tte och Bäckström hafva uti sina förut omfönnälda
motioner vidare föreslagit, den förre, att till latgit ten lör siden och sammet
af alla slag måtte höjas med 50 procent af dess nuvarande belopp
och den sednare, ”att silke, alla slag, belägges med en införseltull af
minst 15 procent af dess beräknade tullvärde.”
Om än å ena sidan må villigt medgifvas, att vissa silkesvaror i
förhållande till sitt värde skäligen kunde åsätta» högre tullsatser, än
som nu äro stadgade, och att, derest förhöjningen stannade vid någorlunda
måttliga belopp, eu ökad statsinkomst derigenom skulle kunna
beredas, må dock icke å andra sidan förbises, att ett så beskaffad!
ordnande af dessa tullsatser, som den ene eller andre af motionärerne
föreslagit, ingalunda vore förenligt med erkända lagstiftningsgrundsatser.
Att, enligt Herr Hubinettes förslag, med 50 procent förhöja tullatgifterua
för siden och sammet, men fortfarande lemna det rån silke!
tullfritt och det färgade utan förhöjd tull, innebure, såsom lätteligen
inses, hufvudsakligen endast eu skyddsåtgärd till förmån för den inhemska
fabrikationen, men till tunga för förbrukaren. Att åter, enligt
Herr Bäckströms förslag, belägga alla silkesvaror med en värdetull åt
15 procent, skulle, så vida motionären verkligen åsyftat tillämpning af
tullsystemet ad valorem, fora vår tullagstiftning in på eu väg, som på
göda grunder längesedan blifvit hos oss, så vidt möjligt, öfvergifven.
Har motionären deremot med den angifna värdeprocenten endast åsyftat
att utmärka den relativa afgift, som han ville hafva stadgad, lika
för alla silkesvaror i förhållande till värdet, så möter åter detta förslag
eu helt annan betänklighet. Det skulle nemligen uppenbarligen omöjliggöra
den inhemska siden fabri k srörelsen, om denna nödgades för det
dyrbara råmaterialet vidkännas en tullafgift, motsvarande 15 procent
af värdet,
Utskottet kan således icke understödja någotdera af de framstälda
förslagen; och för Utskottet gifves dessutom ett synnerligen manande
skäl att icke för närvarande tillstyrka någon förändring i de ifrågavarande
tullsatserna, hvilka äro bestämda i öfverensstämmelse med den
ännu gällande handelstraktaten med Frankrike samt tydligen från dess
sida betraktas såsom ett bland de oeftergiflig.*!. vilkoren för traktatens
förlängning eller förnyande på lör vart lands vigtigaste näringsgrenar
önskvärda grunder.
Utskottet hemställer alltså,
13:o.
a) att Hen- Hubinettes motion i nu anmärkta
del icke måtte af Riksdagen bifallas; och
tick. till KiUl. Prat. 1879. 5 Sami. 1 A/d. 4 lläft.
Silke och
siden.
3
18
Spanmål
majs.
Bemllnings-TJtskottets Betänkande Nio 0,
b) att Herr Bäckströms motion N:o 56 i nu omförmälda
del icke måtte vinna Riksdagens godkännande.
I ändamål att åt modernäringen inom vårt land bereda likställighet
gent emot såväl utlandet, som ock i synnerhet i förhållande till
andra näringar inom landet, föreslår Herr L. M. Carlsson uti eu inom
Andra Kammaren väckt motion (N:o 66) ”att Riksdagen må besluta
l:o) att ifrån och med år 1880 för all från utlandet hit till Sverige
mförd omalen spanmål, med undantag af hafre, skall till statsverket
erläggas ^ eu tullafgift af 60 öre per centner för hvete och 40 öre per
centner för alla öfriga slag; samt
2:o) att från ofvan sagda tid för all från utlandet införd malen
spanmål likaledes skall till statsverket erläggas en tullafgift, öfverstigande
den bär för omalen spanmål föreslagna med 15 procent för mjöl
åt hvete och 10 procent för mjöl af alla andra slags spanmål";
I illika har Herr (Jarl Magni (motion Nio 103) begärt eu införsel
tull a majs af 80 öre kubikfoten.
Till stöd för sitt förslag anför Herr Carlsson att, när för omkring
20 år sedan skyddstullarne borttogos från landtbrukets produkter, antog
man, att frihandelsprincipen skulle fullständigt kunna genomföras och
det skydd, som.lemnades utom jordbruket stående näringar snart kunna
indragas; häruti hade man dock misstagit sig, ty alla de näringar, som
vid nämnda tidpunkt voro i åtnjutande af skyddstull, hade fortfarande
behöft skydd qvar. Det vore derför hög tid,''att. landtbruket, som länge
vant uti en tryckande och skadlig undantagsställning, återgick till dess
*örra jemlikhetstillstånd beträffande tullsystemet.
... Se(?an .K°ugl- Maj:t genom kungörelse den 26 September 1855
till lindring i prisen å lefnadsförnödenheter, för viss, sedermera förlängd
tid, upphäft all införseltull å alla hufvudsakliga lifsmedel samt deribland
spanmål såväl malen som omalen, har denna tullfrihet oafbrutet fortfarit.
Eu mängd råämnen åt andra slag, beredningsämnen, maskiner
och redskaper blefvo snart derefter vid 1856—1858 års riksdag från
all tullafgift fritagna, hvarförutom tullsatserna å eu stor del af de enligt
dåvarande taxa tu 11 p> 1 ig-tiga varor ganska betydligt nedsåttes. På
denna väg har regering och riksdag sedermera fortgått och många af
de varor, som vid sistnämnda riksdag bibehöllos vid ett högre skydd,
hafva sedermera fatt vidkännas successiv minskning deri. Vid borttagandet
eller minskandet af tullsatserna har man likväl alltid afse!i
att icke genom en sådan åtgärd skada eller tillintetgöra någon näring.
19
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o (i,
Skyddstullarne hafva derför, endast i den män eu näring visat sig i
stånd att umbära tullskyddet, borttagits.
Sålunda erinrade redan 1856—1858 års Bevillnings-Utskott uti
afgifvet betänkande med anledning af den då ifrågasatta tullfriheten
för spanmål, huruledes landet till följd af åkerbrukets förkofran under
senare tider kunnat till utförsel aflåta högst betydliga qvantiteter
spanmål; att till följd deraf erfarenheten skingrat den förr bland flertalet
landtmän rådande föreställning, att landets jordbruk, i afseende
till klimatiska förhållanden, svårligen kunde utan skyddstull å spanmål
bestå i täflan med närgränsande fruktbarare länder; att, numera införsel
af denna vara, utom i händelse af missväxt, icke kunde ifrågakomma
för andra än tillfälliga behof, såsom utsäde eller då alltför stark
utförsel gjort tillgången inom landet otillräcklig; att sedan de hinder,
livilka af landets ifrån den europeiska marknaden afskilda läge föranleddes,
numera blifvit genom kommunikationsmedel undanröjde, återstod för tillvägabringandet
af en ordnad och liflig spanmålshandel, hvilken för
jordbrukets bestånd och utveckling vore af så utomordentlig vigt, icke
något annat än ett fullkomligt och ovilkorlig^ frigifvande af denna
handel, så vid in- som utförsel samt beredande af nödig trygghet att
någon rubbning häruti icke skedde; och yttrade Utskottet slutligen den
förhoppning, att åtgärder, som skulle tillintetgöra en sådan trygghet, ej
vidare måtte ifrågakomma och den farhåga, som dittills förlamande verkat
på spanmålshandeln med utlandet, således alltmera måtte försvinna.
En hastig blick på jordbrukets utveckling sedan nämnda tid skall
mer än väl ådagalägga, att denna utveckling under saknad af tullskyddet
stadigt fortgått, måhända till och med i högre grad än man vid förenämnda
tidpunkt hade anledning antaga.
Ser man på den öppna jorden, visar sig, att denna 1860 utgjorde
i trädgård och åker 4,057,835 tunnland, men år 1874 uppgick denna
areal till 5,481,639 tunnland, hvilket följaktligen visar en tillökning af
1,423,404 tunnland, eller mera än 35 procent. Utsädet har likaledes
ökats, ehuru ej i fullt så betydlig mån.
Årliga öfverskottet af exporterad spanmål utgjorde:
i medeltal 1840—1849 ................................................. 1,544,512 kubikfot.
„ 1850—1859 4,281,510 „
„ 1860—1869 8,766,836 „
„ 1870—1875 17,467,714 „
Förberedande skattejemkningskomitén anför, uti sin statistiska
utredning af Sveriges ekonomiska utveckling under de senare åren,
intagen i det af dem den 20 Oktober 1876 afgifna underdåniga betänkande,
att landets folkmängd sedan 1860 ökats med vid pass 1/2 million;
20
Bevilln inge- Utskottets Betänkande N:o 6.
numeriska tillväxten af deti kreatursstock, hvilken åtminstone i någon
män åtnjöte sädesut.fodring, hade under samma tid jemväl utgjort ett
par hundratusen. Sammanstälde man med dessa förhållanden den långt
ifrån minskade åtgången af spannmål och rotfrukter i och för bränvinsbränniug
och derjemte finge antagas för gifvet, att den personliga förbrukningen
under tiden åtminstone ej minskats, så torde uppgifterna
om förhållandet mellan in- och utförsel af ifrågavarande grupp af landtmannavaror
innebära ett ganska antagligt intyg på stegringen i åkerbrukets
afkastningsförmåga.
Enligt gjorda beräkningar uppg''ick 1858 års skörd till ett värde
af 150 millioner kronor, men 1869 års skörd kunde skattas till 215 och
1870 års skörd till omkring 300 millioner kronor. Äfven ladugårdsskötsel
n har under de sista årtiondena ansenligt utvecklat sig. Eu
jemförelse mellan in- och utförseln af lefvande kreatur och smör visar
följande öfverskott af import (—) eller export (+) för hvar af nedannämnda
femårsperioder:
och
af i
Åren
V)
•n
V
Af lefvande kreatur stycken. Af smör centner.
Åren 1856—1860 — 13,879 — 87,649 „
„ 1861—1865 + 31,427 — 106,098 „
„ 1866—1870 + 158,420 — 22,983
„ 1871—1875 + 255,074 + 189,406 „
För år 1877 utgjorde exporten af smör 87,776 centner.
Rörande åter förhållandet mellan exporten och importen af mjöl
gryn, inhemta» att importen lemna! ett öfverskott öfver exporten
årligt medeltal för
1840—1849
1850—1859
1860—1869
9,827 centner.
17,782 „
486,845 „
1870—1875 .............................................................. 920,159 I
I fråga, om detta införselöfverskott af förmålen spannmål anför om förmälda
komité, att detta förhållande, i väsentlig män framkallad! af hvetepch
rågmjölsimport, någon gång framställs såsom bevis på eu beklaglig
missriktning i vårt jordbruk. Man torde dock åt våra jordbruksidkares
egen klokhet och beräkning tryggt kunna lemna att afgöra, hvilkendera
art af odling, som bäst lönade det nedlagda arbetet; och vågade komiterade
på den grund hålla före, att man i dessa märkliga siffror egentligen
hade att låsa ett intyg, bland många andra, på vårt folks betydligt
ökade konsumtionsförmåga.
Af den nu gjorda framställningen synes det Utskottet framgå,
att den svenska jordbruksnäringen icke är i behof af något skydd för
21
Bevillnvngs-Utékottets Betänkande N:o 6.
att ernå likställighet med samma näring i de flesta andra länder eller
andra näringar inom värt eget land. Det torde fastmera näppeligen
finnas någon inhemsk näring, som i mindre mån än jordbruket behöfver
att frukta täflan. Den omständigheten att, andra näringar fortfarande
åtnjuta skydd, anser Utskottet icke kunna utgöra giltigt skäl för anspråk
på motsvarande skydd för jordbruket.
Härförutom torde böra erinras, att spanmål utgör menniskans
oundgängligaste lifsmedel, och bör derför icke utan nödvändighet på
något sätt fördyras ; att en tull -å spanmål skulle öka alla arbetskostnader,
hvaraf blefve eu följd, att jordbrukarne ej allenast fingo högre
betala alla de varor, som do icke sjelf va tillverkade, utan äfven dyrare
aflöna sina egna arbetare; att vidare en tull å spanmål under goda
och medelmåttiga år icke skulle vara till prisets höjande af någon
nytta, hvaremot i dåliga år priset genom en tull skulle ''komma att
stiga vida öfver tullsatsens belopp samt att beträffande malen spanmål
eu tullafgift för nämnda vara, under det att råvaran vore tullfri, skulle
blifva af nytta endast för qvarnegare. Ur såväl den allmänna hushållningen
som ur de enskilda intressenas synpunkt måste likväl sistnämnda
slag af beskattning anses föga önskvärd, då skyddandet genom tullsatser
af en genom naturliga förhållanden så gynnad industri som
qvarnrörelsen i vårt Hand, skulle innebära uppmuntran till oförändradt
qvarstående på den jemförelsevis låga ståndpunkt, hvarest denna näring
ännu i allmänhet befinner sig.
Utskottet öfvergår härefter till den af Herr Magni begärda tull
å majs. Detta sädesslag blef jemväl genom 1855 års Kongl. kungörelse
samt vid 1856—1858 årens riksdag från tull befriadt. Såsom skäl härtill
anfördes, att majs vore att betrakta som annan oförädlad spanmål,
hvarjemte påpekades att majs endast vore föremål för obetydlig import.
Införseln af majs har emellertid sedan förenämnda tid ökats och
till icke så obetydliga qvantiteter. Koinmerskollegii berättelser utvisa
eu import år 1876 af 233,301 och år 1877 af 200,434 kubikfot.
Motionären anför såsom skäl för den af honom föreslagna tullafgift
å majs, att, då denna vara nästan Uteslutande användes för tillverkning
af bränvin, majs icke hos oss skäligen kunde anses såsom en
nödvändighetsartikel. Häremot torde dock böra erinras, att, om ock
majs hufvudsakligen användes till bränvin stillverkning och såsom sådant
material icke må betraktas såsom nödvändighetsvara, dess användning
dertill likväl lemnar en motsvarande mängd annan spanmål fri för de
ändamål, som berättiga till afgiftsfrihet.
Utskottet får på grund af den nu gjorda framställningen föreslå,
Vin.
22 Be vulning s- Utskottets Betänkande N:o 6.
14:o.
a) att Herr L. M. Carlssons ifrågavarande motion
af Riksdagen måtte lemnas utan afseende; och
b) att Herr Magnis motion, N:o 103, icke måtte
af Riksdagen bifallas.
Angående ifrågasatta förändringar i införseltullen å vin kommer
Utskottet att afgifva utlåtande i sammanhang med öfriga i punkten 2
här ofvan omförmälda frågor; hvilket Utskottet får
15:o.
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 24 Mars 1870.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Reservationer:
Vid Reta punkten:
af Herr S. Magnusson mot motiveringen;
af Herrar J. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Då vi ej kunna
dela de åsigter, Bevillnings-Utskottet uttalat rörande Herr Sääfs motion,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillning^ Uishaf t tf a Betänkande N:o t).
Of?
k3u
hka litet söm den derför gjorda motiveringen kan af om godkännas
fa vi afgifva reservation emot Bevillnings-Utskottets häri fattade beslut
eh hemställa, att motionen må af Riksdagen bifallas
lista punkten, derföre
bidrag''‘""fw8"?"''”*?1 “« tf* faktorer, såra mäktigt
råga till ett, lands sunda näringsliv densamma bör granskas oeh dm
mojhgoa felaktiga deri borttagas, och’torde eu edda, | a” ku ng vara
r , ? d TdTand«"e ■ en tid, då ett ekonomiskt betryck It inom
genom Ska T^’ 7" SÄkwIi*g ,iU s‘« *? framkallats
bör t,Ve, „Ä n’ hJarmed importen öfverstiga,'' vår export. Noga
r tillses, om det frihandelssystem, som utgör hufvudsaklio-a minlL
modlrnäZrT-di tuJU.a^tiftl1”1^ ^gnat eller skadat ej mindre landets
i . , to J idbiuket, an ock flera andra inhemska näringar fabriker
egt IMShrL^rf6 f!f “Ct ™> faktas, hnrnvfda Vilt ImS
ri ..vi.Sl1'' ,lOS andra länder, d. v. s. huruvida, värn vurm- fö
ika billiga vilkor der införas. Så bär t. ex. enligt. Kommerskol
^get lands näringToch ^1^0™ vä/funnfLVdkommTgan^ka
mycket 1 den vägen, _ erhölle ett mera ökadt anseende
att den statsbrist, som nu uppstått, skulle åtminstone till någon
aT dt föcC T"”1 fÖr1Öjdai’ lämpHga 8k.>-ddst"par; oeh slutligen
1 , tt,da 1110111. den civiliserade verlden en temligen allmän åsieä
yckes vilja gorå sig gällande att genom eu skyddande tillESS
d£aTt m.h!m?ka, fringar’ det’ 0111 *4 kommer afö ske, ä^ilödvärn
»ÄJÄrvag och ej bBw ■
2:dra punkten, derföre
i nu ^gällande bifaIIes och en förändring således blefve
vara bSndenrf ÄSÄJT »« 8''“‘™ -kulle
Vid 3:dje punkten;
... ■ .HeiT-i,f\Ma9nussorh hvilken yrkat att tullen å bijouterivaror
matte hojas till 50 öre skålpundet; J varor
opaginerad Kontrollera mot PDF
>24 BfivUlnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
af Herr P, Ericsson i Vik: »Då bijouteri varor äro mera lyx- än
nödvändighetsvaror och införseln deraf, som år 1868 uppgick till nära
14,000 skalp., under de senare åren uppgått till 60,000 skölp., anser
i ao- att tullen derå bör höjas från 35 öre till 50 Öre per skulp.
Vid 4:de punkten:
af Herr S. Magnusson, hvilken ansett fläsk böra åsättas en tull
af 3 öre för skålpundet;
af Herrar ,/. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Emot Utskottets
beslut i denna punkt få vi reservera osa, hufvudsakligen på grund af
följande skäl:
att importen af fläsk öfverstigit exporten af samma vara under
de senaste fem åren 1873—1877 med den högst betydliga.summan af
46| millioner kronor, således öfver 9 millioner kronor årligen, hvaraf
avinafveln, till men för landtbruket, torde komma att på ett högst betänkligt
sätt förminskas;
att sådana länder som Tyskland, Frankrike och Norge hafva
tull på fläsk, i förhållande till hvilka sålunda vårt land, hvad landtbruket
vidkommer, saknar likställighet;
att Amerika ej nedsätter tullafgifterna för vara produkter än mindre
låter införa dem tullfria, hvilket deremot fallet är hos oss med de!
amerikanska fläsket, hvaraf importen hufvudsakligast består,
att genom en tullafgift af 3 öre per skölp., som motionären Herr
Mejenqvist föreslagit, en statsinkomst skulle uppstå af omkring 900,000
kronor, eller nära en million kronor per år.
På grund häraf hemställes, att Riksdagen, med afslag å Utskottets
betänkande i denna punkt, må besluta, att från och med år 1880 föi
allt ifrån utlandet hit infördt fläsk skall till statsverket erläggas en
tullafgift af 3 öre per skålp.»
Vid 5de punkten:
af Herrar C. A. Jönsson, A’. Magnusson och P. Ericsson i Vik;
Vid Ode punkten:
af Herr S. Magnusson, hvilken yrkat att tullen å sulläder måtte
höjas till 10 öre per skålpund;
25
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
af Herr P. Ericsson i Vik, rörande tullen å sulläder;
af Herr L. P. Andersson i Halmstad: »Då jag i likhet med motionären
anser det vara stäldt utom allt tvifvel, att något måste göras
för att stäfja den alltjemt stegrade importen af dåligt amerikanskt
läder, och att tillverkning af godt och redbart svenskt sulläder eljest
varder alldeles omöjlig, så har jag icke kunnat biträda Utskottets här
ofvan uttalade mening, emot hvilken jag derföre får härmed reservera
mig, under vördsamt yrkande att Riksdagen måtte besluta eu förhöjning
af importtullen å sulläder, till ett belopp, som den ännu bestående
handelstraktaten med Frankrike tillstädj er, eller tio öre per skålpund.»
Vid 7:de punkten:
af Herr S. Magnusson;
Vid 9:de punkten:
af Herr A. G:son Bennich, med hvilken Herrar Friherre A. H.
Fock, W. Croneborg, F. A. Anderson, C. Fibb ing, C. Storckenfeldt, O.
Wijk, J. N. Biesert och Grefve G. Hamilton instämt: »Emot Bevillningsutskottets
med en rösts öfvervigt beslutade förslag, att höja införseltullen
å »leksaker af trä eller sammansatta ämnen, med eller utan betsning,
målning eller lackering» från 25 till 75 öre skålpundet, får jag
vördsamt anmäla min reservation.
Den af förändringen påräknade tillökning i statsinkomsten anser
jag lika tvifvelaktig, som det förväntade gagnet för vår husslöjd. I
förra afseende! hänvisas till importtabellerna, hvilka ådagalägga att
införseln mångdubblats sedan tullafgiften nedsattes; i det senare hänvisas
till Utskottets eget uttalande angående skyddssystemet.
Oafsedt dessa allmänna synpunkter förekommer härvid, att den
föreslagna åtgärden saknar den i all lagstiftning nödiga och nyttiga
öfverensstämmelsen med andra jemförliga stadganden. Sålunda draga
svarfvarearbeten af trä, ej specificerade, med eller utan betsning, målning
eller lackering en införseltull af 25 öre pr skålpund; och det torde
vara svårt att finna någon giltig grund, hvarföre en svarfvad leksak
af trä skulle högre tullbeskattas, likasom det icke alltid torde hafva
sig så lätt att vid tillämpningen afgöra, om arbetet utgör leksak eller
en nyttighetspersedel.
Bill. till-- Biksd. Prof. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 4 Hälft.
4
26
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
Andra leksaker än af trä eller sammansatta ämnen skola fortfarande
tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå.
Således utgör tullen för leksaker af papper och af papier maché högst
25 öre, af porslin högst 20 öre, af glas högst 15 öre, af metaller högst
30 öre, af läder högst 24 öre pr skålpund och så vidare. För eu
gungstol af trä utgör införseltullen högst 5 öre pr skålpund, men fölen
gunghäst af samma ämne skulle den blifva 75 öre skålpundet. Jag
hemställer,
att Riksdagen måtte, med ogillande af Utskottets
förslag, bibehålla den ifrågavarande tullsatsen
oförändrad.»
Vid I0:de punkten:
af Herr S. Magnusson, hvilken ansett ost böra åläggas en tull af
5 öre pr skålpund;
af Herrar J. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Emot Utskottets
beslut i denna punkt få vi anmäla vår reservation, dels derföre
att importen af ost under de tre åren 1875—1877 öfverstigit exporten
med ett värde af cirka 500,000 kronor årligen, hvaraf, så länge
detta förhållande fortfar, osten, som är eu af landtbrukets mest förädlade
varuartiklar, bör åtnjuta skydd,
dels ock derföre
att våra grannländer hafva dylikt skydd, synnerligast Danmark,
der varan är åsatt en tullafgift af nära 9 öre pr skålpund, hvaraf visar
sig, att det svenska landtbruket äfven härutinnan intager gent emot
andra länder en obillig undantagsställning,
och hemställes derföre, att Riksdagen, med afslag å Utskottets
betänkande, må besluta, att från och med 1880 för all från utlandet
hit införd ost skall till statsverket erläggas en tullafgift af 5 öre pr skålpund.
»
Vid ll:te punkten:
af Herrar C. A. Jönsson och P. Ericsson i Vik;
Vid 13:de punkten:
af Herrar S. Magnusson och P. Ericsson i Vik.
27
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o ti.
Vid Mule punkten:
af Herrar J. F. Fredricson och L. M. Carlsson: »Emot Utskottets
betänkande i denna punkt få vi afgifva vår reservation, dels derföre
att landtbruket under de senaste 20 åren, såsom saknande all
slags skyddstull, stått uti undantagsställning såväl till utlandet — ity
att alla våra grannstater, med undantag af England, hafva mer eller
mindre skydd för landtbrukets produkter — som till vårt land sjelft,
då flera af våra inhemska näringar, som hafva att täfla med utländsk
import, åtnjuta en dylik fördel, hvilket förhållande ej synes kunna
ändras på annat sätt, än att landtbruket åter får skydd för de varuartiklar,
hvarå importen är betydligast, hvaribland malen och omalen
spanmål intager det främsta rummet; ty hvad vi hufvudsakligen kunna
exportera af spanmål är hafre, den minst värdefulla af alla spanmålssorter,
som egentligen är fodervara, hvaremot hit importeras årligen
för öfver 20 millioner kronor af ädlare sädesslag, hvaraf cirka halfva
värdet belöper sig på artikeln malen spanmål.
Enligt Kommerkollegii bei-ättelse för åren 1868—1877 öfverstiger
importen af landtmannaprodukter exporten med i medeltal icke
mindre än 5 millioner kronor årligen, och således oaktadt de betydliga
förmåner, som kommit landtbruket till godo, såsom de stora hypotekslånen,
det utsträckta jern vägsnätet, den större upplysningen, har det
dock ej utvecklat sig så högt, att det kan producera landtmannavaror
till det värdebelopp, som motsvarar landets behof,
dels ock
att, då den största spanmålsimporten sker ifrån Ryssland, dit vi
deremot hafva ringa export, cirka 5 procent emot importen, beroende
på deras höga tullsatser, den föreslagna tullafgiften bör kunna vara
ett medel att söka förmå detta land att nedsätta sina tullafgifter för
våra exportvaror, på det att en större afsättning deraf dit må kunna ske.
På grund häraf hemställes om afslag på Utskottets betänkande,
i hvad som rör denna punkt, och om bifall till motionens yrkande af
att Riksdagen må besluta:
l:o. att från och med år 1880 för all från utlandet hit till
Sverige införd omalen spanmål, med undantag af hafre, skall till statsverket
erläggas en tullafgift af 60 öre per centner för hvete och 40
öre per centner för alla öfriga slag; samt
2:o. att från ofvan sagda tid för från utlandet införd malen
spanmål likaledes skall till statsverket erläggas en tullafgift, öfverstigande
den här för omalen spanmål föreslagna med 15 procent för
mjöl af hvete och 10 procent för mjöl af alla andra slags spanmål.»
28
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
Herr P. 0. Eeutersvärd har begärt få anteeknadt, att han varit
förhindrad deltaga i behandlingen af detta betänkande.
Herrar C. A. Jönsson och S. A. Hedlund hafva velat få antecknadt,
att de icke deltagit i behandlingen, den förre af öde och den
senare af 9:de punkten.
Bevillnings- Utskottets ''Betänkande N:o 6.
29
Förslag
till
*
Tulltaxa
att lända till efterrättelse från och med den
_
Qvantitet j
för tullbe- | Införseltull,
räkningen.
i.............
j Kronor. | öre.
|
— — 1- fri
Leksaker eller JSfurnbergerkram:
af trä eller sammansatta ämnen, med eller
utan betsning, målning eller lackering......
1 skålp.
75;
Par af fin:
oraffinerad ..............................................................
raffinerad; hänföres under kemiskt-tekniska
preparater.
fri
Bih. till Riksd. Prof. 1879. 3 Sami 1 Afä. 4 Häft,
D
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.