Betänkande, angående allmänna bevillninqen. Jemlikt föreskriften i § 40 Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed till Riksdagen afgifva betänkande i förevarande ämne. Inom Andra Kammaren hafva Herrar P. Hubinette
1879-04-04 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1879:7, Betänkande, angående allmänna bevillninqen. Jemlikt föreskriften i § 40 Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed till Riksdagen afgifva betänkande i förevarande ämne. Inom Andra Kammaren hafva Herrar P. Hubinette
Dokumentets text
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1879, kl. 2 e. m.
Betänkande,
angående allmänna bevillninqen.
Jemlikt föreskriften i § 40 Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed
till Riksdagen afgifva betänkande i förevarande ämne.
Inom Andra Kammaren hafva Herrar P. Hubinette (motion N:o 10),I.Lyttkens
(motion N:o 69) och G. Hceggström (motion N:o 70) under vissa förutsättningar
föreslagit, bland annat, att bevillningen efter andra artikeln måtte höjas; och
kommer Utskottet att rörande dessa förslag framdeles afgifva utlåtande, hvilket
Utskottet skolat
l:o.
för Riksdagen anmäla.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 27) har Herr C. A. Larsson
föreslagit, att den nu utgående bevillningen för arf, gåfva, testamente och fideikommiss
måtte hädanefter utgöras i form af stämpladt papper.
Af anledning Utskottet i punkten 2 af sitt betänkande (N:o 5) angående
stämpelpappersafgiften anmält, kommer Utskottet att rörande denna motion framdeles
afgifva särskildt utlåtande, i sammanhang hvarmed, då inom Utskottet förslag
blifvit väckt om förändringar i nu gällande föreskrifter om ifrågavarande bevillning
till vinnande af ökad statsinkomst, Utskottet kommer att göra den framställning,
hvartill Utskottet kan finna nämnda förslag föranleda, hvilket Utskottet
får
2:o.
för Riksdagen anmäla.
Bih. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 1
2
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (N:o 2) har Herr G. F. Cavallin
emot nu gällande bevillningsstadga anmärkt, bland annat, att enligt densamma
kikare af jordbruk i allmänhet vore frie från erläggande af bevillning för
inkomsten af det arbete, de å jordbruket nedlade, samt till undanrödjande af
detta missförhållande föreslagit, “att Riksdagen måtte besluta att från och med år
adertonhundraåttio hvarje idkare af jordbruk skall, i likhet med andra medborgare,
påföras bevillning för inkomsten af sitt arbete, hvilken årsinkomst icke får
taxeras lägre än till femtio kronor för hvarje ett tusen kronors taxeringsvärde af
den jordbruksfastighet, genom hvars brukande han utöfvar sitt yrke, och att dervid
hvarken befrielse från bevillning åtnjutes, om sålunda beräknade årsinkomsten
icke uppgår till fyrahundra kronor eller trehundra kronors afkortning från årsinkomst
under adertonhundra kronor eger rum».
Vidare har motionären anmärkt, att med tillämpning af föreskrifterna i
bevillningsstadgan fall mycket ofta kunde inträffa, då en verkligt förmögen näringsidkare
eller ett bolag med stort eget kapital icke lagligen kunde åläggas bevillning,
endast af det skäl att ifrågavarande person eller bolag under året icke
förtjent något på sin rörelse, utan i stället gjort en större eller mindre föxdust;
men då enligt motionärens mening en sådan befrielse från bevillning medförde
den oegentlighet, att staten för ett år af näringsidkaren eller bolaget icke erhölle
ens så stor bevillning som en af dess daglönare erlade, har motionären ansett ett
minimum böra bestämmas, under hvilket en näringsidkares eller ett bolags inkomst
af rörelsen icke finge uppskattas, äfven om någon inkomst i sjelfva verket
icke förefunnits, samt derföre föreslagit antagande af eu bestämmelse derom, “att
industriella verk, bolag och enskilde personer icke kunna taxeras för mindre än
beräknade fem procents afkomst å det i deras rörelse veterligen använda egna
kapital, hvari likväl icke inberäknas den del deraf, som blifvit nedlagd i fastigheter,
för hvilka särskild bevillning utgöres».
Slutligen har motionären hemstält, “att Riksdagen uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t måtte anhålla om vidtagande af de ändringar och tillägg i nu
gällande bevillningsförordning som af dessa beslut varda en följd1''.
Då Utskottet nu går att yttra sig öfver dessa förslag och dervid först öfver
motionärens hemställan, att idkare af jordbruk måtte .åläggas bevillning för den
inkomst, han hemtar af sitt å jordbruket nedlagda arbete, får Utskottet erinra, att
då, enligt § 2 af bevillningsstadgan, bevillning för jordbruksfastighet utgöres med
tre öre för hvarje fulla 100 kronor af uppskattningsvärdet, denna bevillning, beräknad
i likhet med hvad som är stadgadt beträffande bevillning för inkomst af
kapital och arbete till en procent af inkomsten, förutsätter att jordbruksfastighet
skulle lemna allenast en till tre procent af dess värde uppgående årlig inkomst.
Men då den behållna inkomsten af jordbruksnäring, om deri inberäknas ej allenast
sjelfva arrendeinkomsten af fastigheten eller hvad som svarar deremot, utan äfven
Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 7. 3
den behållna afkastning, som bör kunna påräknas af inventariekapital och arbete,
i verkligheten är högre, än nyss blifvit förutsatt, synes denna omständighet hafva
föranledt motionären att påyrka införande af särskild bevillning för inkomst af
arbete, som nedlägges på jordbruksrörelse. Derest en sådan bevillning skulle
införas, förekomma likväl vissa omständigheter, hvilka icke få förbises. Det är
allmänt bekant, att egare af jordbruksfastighet i allmänhet till större eller mindre
del häfta i skuld för fastigheten. Att noggrant bestämma huru stor denna skuldsumma
i sjelfva verket är, möter oöfvervinneliga svårigheter, men någon ledning
för bedömande af förhållandet erhålles utaf den genom Kongl. Finansdepartementets
försorg nyligen utarbetade öfversigten öfver 1876 års bevillningstaxering, enligt
hvilken öfversigt den intecknade skulden uti de till 2,614,469,725 kronor uppskattade
fastigheter så väl å landet som i stad, för hvilka bevillning erlades, utgjorde
864,407,594 kronor 6 öre, eller 33,06 procent af fastighetsvärdet. Denna intecknade
skuld, af hvilken jordbruksfastighet antagligen har ungefärligen lika stor andel
som annan fastighet i förhållande till fastighetsvärdet, är enligt Utskottets
mening nog betydande, att införande af inkomstbevillning å jordbruksnäring icke
bör vidtagas utan vederbörlig hänsyn till denna omständighet.
Det torde icke heller böra lemnas ur sigte, att bevillningen icke är den
enda skatt till staten, som för jordbruksfastighet utgöres. De flesta fastigheter
af ifrågavarande slag bidraga derjemte till fyllande af statens behof genom grundskatter,
rustning och rotering, hvarförutan åtskilliga allmänna besvär, deraf flera
af oviss och vexlande beskaffenhet, åligga desamma, och om det ock är en sanning
att dessa onera vid köp af större fastigheter inverka på köpeskillingens bestämmande,
så lärer å andra sidan icke kunna förnekas, att förhållandet icke alltid
är detsamma i fråga om smärre fastigheter, af hvilka köparen i regeln afser
mindre att erhålla skälig ränta å köpeskillingen än att komma i besittning af förmånen
af fast bostad och ett tillfälle till verksamhet, som kan bereda honom eu
nödtorftig bergning.
I afseende å det af motionären föreslagna minimum eller femtio kronor
för hvarje 1,000 kronor af fastighetens taxeringsvärde, hvarunder inkomsten af arbete
å jordbruksfastighet icke må beräknas, anser sig Utskottet böra erinra, att,
om det ock må befinnas lämpligt att denna inkomst beräknas i visst förhållande
till taxeringsvärdet, den omständigheten att jordbrukaren är utsatt för äfventyret
att stundom erhålla dålig skörd eller drabbas af missväxt icke får vid införande
af inkomstbevillning å jordbruket lemnas utan afseende.
Vidare finner sig Utskottet emot förslaget böra anmärka, att enligt Utskottets
åsigt något giltigt skäl icke finnes, hvarföre icke jordbrukare, liksom andra
näringsidkare, skulle njuta befrielse från inkomstbevillning, när inkomsten icke
uppgår till 400 kronor, eller rätt till afdrag, när den icke öfver stiger 1,800 kronor.
Tvärtom är en sådan befrielse från eller lindring i inkomstbevillningen af jord
-
4
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 7.
bruket desto mera af billighet och rättvisa påkallad, som de smärre jordbruksfastigheterna
i anledning af den större konkurrens, som beträffande dem förefinnes,
betalas proportionsvis högre än de större och derföre, då taxeringsvärdet i
första rummet bör bestämmas efter köpeskillingen, äfven åläggas en jemförelsevis
hög fastighetsbevillning.
Vidkommande härefter motionärens förslag, att ett minimum borde bestämmas,
hvarunder inkomst af jordbruket ej tillhörande rörelse, näring eller yrke icke
finge taxeras, vill Utskottet erinra att, enligt hvad erfarenheten från den tid, då
bevillningsstadgan innehöll bestämmelser om minimibelopp, visat, ett minimum i
tillämpningen lätt blifver ett maximum. Men motionärens ifrågavarande förslag
innebär, för den händelse näringen icke gifvit någon behållen inkomst, en för vår
nu gällande bevillningslagstiftning helt och hållet ny grundsats i så måtto, att för
bevillningens utgörande i detta fall kapitaltillgången för näringens bedrifvande
måste anlita^. En sådan grundsats kan Utskottet desto mindre godkänna, som
densamma i sin tillämpning skulle motverka den utveckling af produktionen, hvilken
det måste ligga i statens intresse att befordra.
För de fall åter, då näringen verkligen lemnat inkomst, skulle visserligen
förslaget icke lida af nyss antydda fel, att taga skatten af sjelfva kapitalet, men
det skulle, då näringsidkarens inkomst icke uppgår till det ifrågasatta minimum,
åtminstone innebära den orättvisan, att han finge i skatt erlägga en större procent
af sin inkomst än andra skattskyldige.
Utskottet kan af dessa skäl icke biträda motionärens förslag, vare sig i ena
eller andra delen, och hemställer följaktligen
3:o.
att Herr Cavallins ifrågavarande motion icke må af Riksdagen
bifallas. I
I 2 mom. af 7 § Bevillningsstadgan stadgas bland annat:
“Uti den inkomst, för hvilken bevillning skall utgöras af löntagare samt
dem, som åtnjuta arfvoden eller traktamenten m. m., inberäknas icke löntagares
inkomst af boställe, hvarför fastighetsbevillning redan blifvit innehafvaren påförd;
icke keller den del af indelta arméens löner, som utgör afkomsten från de genom
vederbörande boställsdirektioner utarrenderade boställen, för hvilka fastighetsbevillning
erlägges
Då emellertid, efter den nyligen verkstälda löneregleringen för armén, indelta
arméns aflöningstillgångar och deribland äfven de boställen, som förut varit
genom boställsdirektionernas försorg utarrenderade, öfverlemnats till statsverket,
samt de, hvilka tillförene åtnjutit löner från afkomsten af dessa boställen, numera
5
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 7.
erhålla aflöning från statsverket, synes det här ofvan med kursiv stil utmärkta
stadgande böra utgå, hvilket Utskottet
4:o.
till Riksdagens godkännande hemställer.
Vidare stadgas i andra stycket af samma moment och paragraf, att afdrag
må ske lör, bland andra utgifter, “de af landsliöfdingars och officerares löner utgående
ackords-, rånte- och amorteringsafdrag“.
Då, enligt hvad Utskottet inhemtat, några dylika afdrag af landshöfdingelöner
ej vidare förekomma, synas i det nyss citerade stadgandet orden »landshöfdingars
och» höra uteslutas, hvilket Utskottet jemväl får
5:o.
till Riksdagens godkännande hemställa.
1 mom. af 8 § Bevillningsstadgan lyder:
“Bevillning för inkomst af kapital eller arbete eger icke rum, när den
skattskyldiges sammanräknade årsinkomster understiga fyrahundra kronor. Öfverstiga
de icke ett tusen åttahundra kronor, äro trehundra kronor af inkomsten
från kapital eller arbete fria från bevillning1''.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (Nio 7) har Grefve C. M.
Björnstjerna föreslagit, att första punkten af detta moment måtte erhålla följande
lydelse:
“Bevillning för inkomst af kapital och arbete eger icke rum när den skattskyldiges
sammanräknade årsinkomster understiga sexhundrade kronor".
Till stöd för detta förslag har motionären anfört, att, om ock en inkomst
af 400 kronor kunde på den tid, då nyss anmärkta stadgande antogs, anses skänka
nödtorftig bergning, så vore förhållandet icke numera sådant.
Vid de flera föregående tillfällen, senast vid 1878 års riksdag, då förslag
i liknande syfte blifvit väckta, men af Bevillnings-Utskottet afstyrkts och jemväl
af Riksdagen afslagits, har Utskottet till stöd för sitt afstyrkande förnämligast
åberopat det nära samband, hvari bevillningen enligt andra artikeln står till den
kommunala rösträtten, och hvilket orsakar, att en förhöjning af den beskattningsbara
inkomstens minimum skulle medföra förlust af rösträtt i kommunala angelägenheter
för alla dem, hvilka nu erlägga bevillning enligt andra artikeln, men genom
en dylik förhöjning blefve derifrån befriade. Af den nyligen, genom Finansdepartementets
försorg utarbetade och offentliggjorda öfversigten af 1876 års be
-
6
Bevillnings-Utskotteté Betänkande N:o 7,
villningstaxering visar sig, att medan antalet skattskyldige, som erlade bevillning
för inkomst af kapital eller arbete, nämnda år utgjorde å landet 111,126 och i
städerna 121,150, skattade af dessa å landet 65,034 och i städerna 65,071 för en inkomst
understigande 600 kronor. Om således ofvanberörda minimum nyssnämnda
år varit 600 i stället för 400 kronor, skulle följaktligen af dem, hvilkas kommunala
rösträtt grundade sig å bevillning för inkomst af kapital eller arbete, mera
än 58 procent å landet och i städerna öfver 53 procent hafva varit förlustige sin
rösträtt. Om äfven rösträttens förlust för flertalet icke skulle kännas synnerligen
tung, torde det likväl icke vara lämpligt att ytterligare öka det inflytande, som
de mera förmögna samhällsklasserna redan ega i kommunernas angelägenheter.
Mot motionärens förslag kan dessutom anmärkas, att det icke omfattar någon
förhöjning af det belopp af 300 kronor, för hvilket afdrag får ega rum, när
sammanlagda inkomsten icke öfverstiger 1,800 kronor, hvilket dock konseqvensen
synes hafva fordrat. Med antagande af förslaget utan förändring i nyssnämnda
hänseende skulle det lägsta belopp, någon kunde komma att i bevillning för inkomst
af kapital eller arbete erlägga, blifva 3 kronor i stället för nu varande 1
krona, och medan således den, som eger 599 kronor i inkomst, blefve alldeles fri
från så väl bevillning som derpå grundad kommunalskatt, skulle den, hvilkens inkomster
uppgå till 600 kronor, betala i bevillning 3 kronor samt kommunalutskylder
i förhållande derefter, hvilket icke synes vara billigt.
På grund af det anförda hemställer Utskottet,
6:o.
att Grefve Björnstjernas ifrågavarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
Enligt 3 mom. af 9 § Bevillningsstadgan skall bevillning för inkomst af kapital
eller arbete påföras fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och näringsidkare,
der fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller näringen förnämligast
idkas; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för
den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras inom den församling, der de äro
mantalsskrifne.
Uti detta stadgande har Herr Anders August Anderson i en inom Andra
Kammaren väckt motion (Nio 31) föreslagit den ändring, att ordet ‘‘förnämligast"
måtte utgå, samt momentet följaktligen erhålla följande lydelse:
“fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och näringsidkare, der fabriken
är belägen, eller handeln, yrket eller näringen idkas; dock skola handlande
i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse, de derstädes
idka, taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne".
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7. 7
Genom en sådan förändring skulle en näringsidkare, som inom flera kommuner
drifver rörelse, kunna särskilt taxeras inom hvarje kommun, der rörelsen
utöfvas.
Redan vid 1876 års riksdag väcktes förslag i samma syfte. Uti sitt deröfver
afgifna utlåtande anmärkte Bevillnings-Utskottet, efter att hafva erinrat
derom, att ordet “förnämligast''1 i ifrågavarande moment insattes vid 1865—66 årens
riksdag i afsigt att vinna större tydlighet i afseende å syftemålet med och omfattningen
af dåvarande föreskrifter, att, om omförmälda ord uteslötes, skulle följden
deraf blifva, att enskilde handlande eller näringsidkare komme att få sig bevillning
påförd å hvarje ort, der de i större eller mindre mån kunde anses utöfva
rörelse, yrke eller näring, hvilket skulle, enligt Utskottets åsigt, icke blott alltför
menligt inverka på den enkelhet i tillämpningen och den säkerhet för ett rigtigt
utgörande af bevillningen till staten, som bevillningsstadgans nuvarande bestämmelser
syntes förläna, utan äfven föranleda tvistigheter emellan kommunerna
sjelfva; och den enskilde näringsidkaren, som blefve af staten beskattad på flera
ställen, nödgades kanske söka rättelse i den å hvartdera stället skedda taxering
— törhända hos flera olika pröfningskomitéer. Af dessa skäl blef förslaget af
Utskottet afstyrkt, och jemväl i Första Kammaren afslaget, hvaremot detsamma
af Andra Kammaren bifölls, men medelst gemensam omröstning af Riksdagen
afslogs.
Vid 1877 års riksdag upptogs förslaget ånyo, men rönte samma öde.
Vid riksmötet år 1878 framlades förslaget åter, och denna gång i tvenne
särskilda motioner. Bevillnings-Utskottet anförde i sitt utlåtande öfver dessa
motioner, att den föreslagna förändringen skulle medföra väsentliga olägenheter
för påförande af eu rigtig bevillning till staten samt åberopade i detta afseende
hvad Kammarrätten anfört i dess underdåniga utlåtande i anledning af förberedande
skattejemkningskomiténs förslag till bevillningsförordning. Förslaget, som
derföre af Utskottet afstyrktes, blef ock, efter att hafva af Första Kammaren afslagits
och af den Andra Kammaren bifallits, genom gemensam omröstning äfven
nu afslaget.
Anledningen till detta nu för fjerde gången återkommande förslag lärer
väl mindre vara att söka i angelägenheten för staten att utfå behörig bevillning
af en på flera orter drifven rörelse, yrke eller näring, än i obilligheten deraf, att
den kommun, der rörelsen förnämligast idkas, skall ega uppbära kommunalskatt
jemväl för inkomsten af de delar af rörelsen, som idkas å andra orter, och motionens
syftemål torde således egentligen vara att kunna med kommunalbeskattning
träffa hvarje inom en kommun bedrifven rörelse, äfven om densamma förnämligast
utöfvas å annan ort.
Väl må det vara sant, att bevillningsstadgan ursprungligen och egentligen
afser att reglera beskattningen till staten. Men då denna författning nu eu gång
8
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
kommit att blifva normerande äfven för kommunalbeskattningen, så torde dess inverkan
på denna icke böra lemnas ur sigte.
Otvifvelaktigt är det mot rättvisan stridande, att en näringsidkare, som inom
en kommun drifver en jemförelsevis sjelfständig rörelse, och för densamma
är lika med kommunens öfriga medlemmar intresserad i anordnande och upprätthållande
af de inrättningar och anstalter, som för gemensamt gagn erfordras, skall
för inkomsten af denna rörelse vara fri från skatt till och i saknad af rösträtt
inom samma kommun endast af den anledning att rörelsen förnämligast idkas
inom en annan kommun, och då den öfverklagade orättvisan mot de kommuner,
som genom nu gällande lagstiftning gå miste om skatt, icke kan utan en genomgripande
förändring af sjelfva grunderna för kommunalbeskattningen afhjelpas
på annat sätt än genom ändring i bevillningslagstiftningen, så synes den omständigheten,
att dennas egentliga ändamål är ett annat än att reglera kommunalbeskattningen,
icke böra afhålla från sådana möjliga förändringar, hvarigenom en
rättvis beskattning inom kommunerna kan åvägabringas.
Att, på sätt motionären föreslagit, i omhandlade moment borttaga ordet förnämligast,
befarar Utskottet skulle af flera gånger förut anförda skäl medföra allt
för stora svårigheter och förvecklingar och äfven i flera fall obilliga resultat, då
väl ej billigtvis kommunalbeskattning bör ifrågakomma, så vida ej den andel af
en större rörelse, som inom en särskild kommun idkas, är af sådan beskaffenhet,
att rörelsens idkare åtminstone i någon väsentligare mån drager fördel af eller
begagnar derstädes varande kommunala inrättningar och anstalter, och då det i
nästföregående moment förekommande stadgandet derom, att annat bolag än bank-,
jernvägs- och kanalbolag skall påföras bevillning der bolagets rörelse hufvudsakligen
å en eller flere orter drifves, kunnat tillämpas utan att, så vidt Utskottet
har sig bekant, några synnerliga svårigheter deraf varit föranledda, synes det som
om ett motsvarande stadgande lika väl borde kunna tillämpas äfven i vidsträcktare
mån, helst den omständigheten att en rörelse i ena fallet drifves af ett bolag
och i det andra af en enskild person väl ej bör betinga olika sätt för beskattningens
påförande.
Om således Utskottet funnit sig icke kunna biträda motionärens förslag,
har Utskottet likväl funnit en förändring af ifrågavarande moment i ofvan angifna
syfte ändamålsenlig och hemställer derföre,
7:o
att 3 mom. af 9 § Bevillningsstadgan må erhålla följande
förändrade lydelse:
“fabriksegare, handlande samt annan yrkes- och näringsidkare,
der fabriken är belägen, eller handeln, yrket eller
Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 7. 9
nämligen hufvudsakligen, å en eller flera orter, idkas; dock
skola handlande i de städer, hvilka innefatta flera församlingar,
för den handelsrörelse, de derstädes idka, taxeras inom
den församling der de äro mantalsskrifne“.
•11 • ^n<^r ru^r^en B. Bevillning för post- och lotshemman stadgas i 8 12 Bevillmngsstadgan:
a
"För de post- och lotshemman, som äro frikallade från rotering och kronoskjuts,
betalas särskild! efter hemmantalet tre kronor för hvarje helt mantal och
1 lika förhållande for de mindre, men för dem, hvilka endast njuta frihet för
kronoskjuts, försvinner afgiften".
„ ®^nom Kongl. skrifvelsen till Generalpoststyrelsen den 19 Augusti 1870 har
uppå Riksdagens framställning Kongl. Maj:t förklarat, att den skyldighet att biträda
med de allmänna posternas fortskaffande, som hittills ålegat posthemmanen
1 riket, skulle mod nämnda års utgång helt och hållet upphöra, emot åliggande
for posthemmanen att fullgöra de onera, från hvilka de hittills varit i egenskap af
posthemman befriade; vid hvilket förklarande dock fästats det förbehåll, att de i berörda
hänseende förut gällande bestämmelser komme att åter tillämpas, i händelse
de anslag, som för bestridande af de med förändringen förenade förhöjda
kostnader möjligen kunde finnas erforderliga, icke blefve af Riksdagen
Da på grund af denna nådiga skrifvelse de af posthemmanen tillförene åt^,
a . :nheter /rån rotering °ch kronoskjuts icke för närvarande ega rum, torde
föreskriften 1 ofvan citerade paragraf om erläggande af särskild bevillning för
ifrågavarande hemman böra utgå och i följd deraf orden “post- och“ såväl
1 rubriken som 1 paragrafen uteslutas, i sammanhang hvarmed, då alla lotsemman
aro från kronoskjuts fria både i krig och fred, men endast de, som tillika
njuta frihet från rotering, äro skyldige att erlägga den i paragrafen stadgade bevillningsafgift,
jemväl orden “och kronoskjuts" samt orden “men för dem, hvilka
endast njuta frihet för kronoskjuts, försvinner afgiften" såsom numera öfverflödiga
torde hora utgå; hemställande Utskottet följaktligen,
♦
8:0
att ifrågavarande rubrik och paragraf må erhålla följan
de förändrade lydelse:
Bill. till Riksd. Prof. 187It. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft.
2
10
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
“B) Bevillning för lotshemman.
§ 12.
För de lotshemman, som äro frikallade från rotering,
betalas särskildt efter hemmantalet tre kronor för hvarje helt
mantal och i lika förhållande för de mindre''1.
I händelse Utskottets hemställan i punkten 8 af Riksdagen bifalla, torde i
de vid bevillningsstadgan fogade formulären 10, 11, 13, 14 och 15 den förändring
böra vidtagas, att, der nu uttrycken “post- och lotshemman" eller “post- eller
lotshemman" förekomma, orden “post- och" samt “post- eller" uteslutas, hvilket
Utskottet alltså under omförmälda förutsättning
9:o
till Riksdagens godkännande hemställer.
Enligt § 15 Bevillningstadgan skall enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt,
utom bevillning enligt andra artikeln, erlägga eu afgift af två kronor för
hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång under
nästföregående året varit utlemnade i rörelsen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 57) bar Herr E. Westin,
med åberopande af statsverkets behof af ökade inkomster, föreslagit, att ifrågavarande
afgift måtte höjas till tio kronor för tusen eller, om denna siffra ansåges
för hög, till det belopp, vederbörande Utskott kunde finna skäligt föreslå.
Vid besvarande af denna motion torde Utskottet böra i minnet återkalla
de skäl, hvilka vid 1859—60 årens riksdag föranledde införande af nu ifrågavarande
särskilda beskattning å enskilda banker med sedelutgifningsrätt. Enligt
dessförinnan gällande föreskrifter erlade dylik bank bevillning med tre för hundrade
af den årliga behållning, som icke öfversteg sex procent af hvad utaf teckningssumman
eller grundfonden blifvit kontant tillskjutet, samt med nio för hundrade
af det belopp, hvartill behållningen för året derutöfver uppgick, hvaremot
någon särskild bevillning, beräknad efter sedelemissionen, icke förefans. Den år
1858 tillsatta komitén för upprättande af förslag till ny författning angående utgörande
af allmänna bevillningen, uppå hvars förslag den nuvarande beskattningen
infördes och hvilkens i denna fråga uttalade åsigter godkändes af Bevillningsutskottet
vid ofvannämnda riksdag, anförde i afseende härå, att komiterade ansåge
bankrörelse rätteligen hafva bort beskattas lika med annan rörelse, men
då de sedelutgifvande bankerna redan vore underkastade särskild högre beskattning
och Rikets Ständer icke torde vara villige att eftergifva den inkomst, sta
-
11
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
ten derutaf haft, torde ett undantag från nyssberörda regel i afseende å dessa
banker böra göras och äfven kunna rättfärdigas, då rättigheten till sedelutgifning
berodde på särskildt privilegium. Men derför syntes det ock lämpligast att särskilt
beskatta just denna rättighet och icke den del af dessa bankers rörelse,
som kunde drifvas af hvar och en annan utan att vax-a underkastad särskild bevillning.
Förutsättande att Rikets Ständer af de sedelutgifvande bankerna ville uttaga
ungefär samma bevillningsbelopp som dittills, föreslogo komiterade att för
hvarje ett tusen riksdaler af det högsta beloppet under föregående året på en
gång utelöpande sedlar borde erläggas två riksdaler i bevillning, genom hvilken
särskilda afgift sammanräknade beloppet af de enskilda bankernas bevillning ansågs
komma att uppgå till omkring 60,000 kronor årligen och sålunda något öfverstiga
den inkomst, som staten under förutgångna tre år i medeltal af dessa banker
hemtat.
Af detta komiténs yttrande framgår, att ifrågavarande bevillningsafgift ålades
bankerna, mindre derföre att man ansåg rättvist att säi*skildt beskatta sedelutgifningsrätten,
än emedan man icke fann sig böra eller kunna minska den inkomst,
statsverket förut åtnjutit af bevillningen å de sedelutgifvande enskilda bankerna.
Äfven om en särskild beskattning af sedelutgifningsrätten kan försvaras på
den grund, att denna rätt utgör ett privilegium, hvarigenom bankerna beredes eu
störi-e vinst än de eljest kunnat af sin rörelse vinna, så är likväl enligt Utskottets
åsigt den grund, hvarefter skatten i nu gällande lagstiftning beräknas ej fullt
rättvis. Då skatten, så vida den skall ega berättigande, måste betraktas såsom
en skatt på den fördel, banken verkligen åtnjuter af sin rätt att, åtminstone delvis
räntefritt, utgifva sedlar, å hvilka banken sjelf drager ränta, men värdet af denna
fördel eller med andra ord beloppet af den räntevinst, banken hemtar af sin sedelutgifning,
beror på huru stort belopp sedlar för hvarje dag är utelöpande, så
vore den rigtigaste grunden för skattens beräknande icke det högsta beloppet,
utan medelbeloppet af bankens för hvarje dag under året utelöpande sedlai-. Då
nemligen storleken af den utelöpande sedelmassan under årets lopp af naturliga orsaker
är ganska vexlande, så måste häraf uppstå den följd, att äfven bevillningen,
hvilken bankerna erlägga för sedelutgifningsrätten, ofta blifver betydligt högre än
hvad den efter en rättvisare beräkningsgrund borde vara. För att i detta afseende
anföra ett exempel må nämnas, att år 1877 rikets största sedelutgifvande
enskilda bank erlade bevillning för en sedelutgifning af 10,176,670 kronor, medan
enligt fem af de nämnda år afgifna månadsrapporterna nämnda banks sedelemission
uppgick till 9 millioner kronor och vid slutet af Augusti månad allenast utgjorde
7,322,605 kronor 75 öre. Redan af detta skäl anser sig Utskottet ej kunna tillstyrka
förhöjning uti ifrågavarande beskattning; och att åter till grund för densamma
lägga medelbeloppet af under året utelöpande sedlar skulle, enligt Utskottets
förmenande, möta allt för stoi-a praktiska svårigheter.
12
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
Den vid detta betänkande fogade tabell visar:
dels huru föga den bankerna åliggande bevillning enligt tredje artikeln står
i rättvist förhållande till deras rörelsevinst i sin helhet, då de banker, som relativt
i vidsträcktare mån begagnat sin sedelutgifningsrätt, ingalunda lemnat de
bästa resultaten i afseende å vinsten, och huru olika förhållandet mellan ifrågavarande
bevillning enligt tredje artikeln och vinsten ställer sig för olika banker;
medan t. ex. år 1875 bevillningen för en bank utgjorde l,i procent af vinsten, uppgick
den för en annan med ungefär lika stort bankkapital och nettobehållning
till 2,6 procent, och den vexlade, såsom vid en blick å tabellen synes, år 1875
mellan 0,5 och 3 procent, år 1876 mellan 0,6 och 4,4 procent och år 1877 mellan
0,6 och 2,8 procent, samt utgjorde i medeltal för samtliga bankerna år 1875 2,<h
procent, år 1876 1,97 procent och år 1877 1,87 procent af nettobehållningen;
dels huruledes vinsten af bankrörelsen är beroende ej allenast af sedelutgifningsrätten
utan äfven, och detta i väsentlig mån, af andra omständigheter.
Sålunda synes, att t. ex. år 1877, om den i hufvudstaden befintliga enskilda sedelutgifvande
bank undantages, hvilkens betydande vinst så mycket mindre torde
kunna tillskrifvas sedelutgifningsrätten, som dess utelöpande sedelmassa, jemförd
med andra bankers, är i förhållande till omfattningen af dess rörelse mindre betydlig,
ingen sedelutgifvande bank i förhållande till sitt kapitals storlek haft en
så stor nettobehållning som en i» Stockholm befintlig, icke sedelutgifvande dylik,
samt endast fem banker med sedelutgifningsrätt haft större vinst än en annan
icke sedelutgifvande bank i hufvudstaden. Medan nettobehållningen i förhållande
till bankkapitalet för de sedelutgifvande bankerna i medeltal utgjorde
år 1875 ........................................................................ 11,5 %
år 1876 ........................................................................ 10,8 % och
år 1877 ........................................................................ 10,4 %,
så uppgick den för de icke sedelutgifvande
år 1875 till .................................................................. 7,9 %
år 1876 » 9,3 % och
år 1877 » .................................................................. 9,o %.
Det torde för öfrigt väl vara åtminstone tvifvelaktigt, huruvida en förhöjd
beskattning på sedelutgifningsrätten eller på bankrörelsen i allmänhet skulle komma
att egentligen drabba sjelfva banken och minska dess vinst eller den lånebehöfvande
allmänheten, något som Utskottet antager, att motionären ej afsett.
Utskottet anser sig slutligen böra erinra derom, att Kongl. Maj:t uti till
innevarande Riksdag afgifven proposition tillkännagifvit sin afsigt att under vissa
förutsättningar förordna om upphörande af enskilda bankers rätt att utgifva sedlar
lydande å 5 och 10 kronor, de förra redan vid innevarande års utgång och de
senare inom utgången af år 1882. Föga välbetänkt synes det Utskottet under
sådana förhållanden vara att välja just denna tidpunkt, då den ekonomiska ställ
-
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 7. 13
ningen i allmänhet onekligen är tryckt, för att äfven öka beskattningen å sedelutgifningsrätten.
På grund af hvad således blifvit aufördt hemställer Utskottet,
10:o
att Herr Westius ifrågavarande motion icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Jemlik* 59 § Bevillningsstadgan skall taxeringskomité, innan den upplöses,
bland sina medlemmar föreslå fyra personer till ledamöter i årets pröfningskomité,
hvarvid, derest taxeringskomiténs sammansättning sådant medgifver, i stad
bör utses åtminstone en, som under nästföregående år der erlagt bevillning för löneinkomst,
samt på landet, åtminstone eu, af hvilken då inom taxeringsdistriktet
bevillning blifvit erlagd antingen för sådan inkomst eller för inkomst af jordbruksnäringen
icke tillhörande rörelse; och åligger det vederbörande magistrat
eller kionofogde att ofördröjligen meddela Konungens Befallningshafvande underrättelse
om hvilka personer blifvit af taxeringskomitén föreslagne.
Bland de föreslagne skall sedermera, jemlikt 61 §, Konungens Befallningshafvande
utse pröfningskomiténs ledamöter, 20 högst 30 till antalet. I samma paragraf
föreskrifves äfven, att minst hälften af komiténs ledamöter skola vara egare af fast
egendom, samt att ledamöterue böra så utses, att komitén, så vidt förhållandena
medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af
de skattskyldige lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att
inom komitén icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar samt
dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.
Emot dessa föreskrifter angående sättet för pröfningskomiténs bildande häruti
en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 14) Herr Otto Karlsson anmärkt,
att, då pröfningskomiténs ledamöter utsåges bland de fyra personer, som af hvarje
taxeringskomité bland dess egne medlemmar föresloges, det lätt kunde hända, att en
del af ledamöterne, huru lämplige de än kunde vara att sitta såsom medlemmar
i en lägre beslutande myndighet och huru erfarne de än vore i det taxeringsdistrikts
förhållanden af hvilket de vore medlemmar, icke vore lämplige att sitta i den
högre beslutande myndigheten eller egde den behöfliga kännedomen om länets förhållanden,
samt att Konungens Befallningshafvande ej heller alltid kunde ega sådan
kännedom om de föreslagne att denna myndighet vore i tillfälle att bland dem
utvälja de lämpligaste. En annan olägenhet, som medföljde det nuvarande sättet
för pröfningskomiténs bildande, vore, att, då årligen nytt val af alla dess ledamöter
skedde, ingen säkerhet funnes att någon kontinuitet mellan ett föregående och ett
14 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7.
efterföljande års pröfningskomités beslut förefunnes. Dessa olägenheter kunde
enligt motionärens tanke lätt afhjelpas, om pröfningskomiténs ledamöter utsages
af landstinget, hvilken sammansatt af hela länets förtroendemän, måste hafva den
bästa kännedomen om de personer, som kunde vara lämplige att utses till ledamöter
i pröfningskomitén, och om i stället för att årligen nytt val af alla ledamöterne
sker, blott en tredjedel af ledamöterne årligen ombyttes.
På grund häraf har motionären föreslagit, att Riksdagen för sin del ville
besluta, att 59 § Bevillningsstadgan skall utgå samt 61 § erhålla följande
lydelse, (de förändringar och tillägg, motionären föreslagit, utmärkas med
kursiv stil):
“Pröfningskomité består af tjugo, högst trettio ledamöter, hvilka landstinget
eger utse bland inom länet boende personer, som är o valbare till ledamöter i taxeringskomité.
Bland ledamöterne i pröfningskomitén skall minst hälften vara egare af fast
egendom, och böra komiténs ledamöter så utses, att komitén, så vidt förhållandena
medgifva, kommer att utgöras af ett efter beskattningens belopp och mängden af
de skattskyldige skäligen lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt
att inom komitén icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar samt
dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.
Tjenstgöringstid för ledamot i pröfningskomité är tre år. En tredjedel
af antalet eller, om detta icke låter dela sig med tre, det antal, som är närmast
under en tredjedel, skall dock vid hvartdera af de begge första årens slut, ifrån det
denna förordning vunnit tillämpning, utträda efter lottning, som vid det arets pröfningskomité
anställes. Den som till ledamot i pröfningskomité blifvit utsedd, men
utan vederbörligen anmäldt laga förfall vid komiténs sammankomst sig icke infinner,
skall bota tio kronor11.
Förslag i syfte att på landstingen öfverflytta rättigheten att utse pröfningskomiténs
ledamöter hafva vid flera föregående riksdagar och senast år 1877
blifvit väckta, utan att dock vinna hvarken Utskottets understöd eller Riksdagens
bifall.
Hvad beträffar nu föreliggande förslag och till en början den del deraf,
som åsyftar att fråntaga taxeringskomitéerna deras rättighet och skyldighet att
föreslå ledamöterne i pröfningskomitén, så kan Utskottet icke dela motionärens
uppfattning om lämpligheten af en sådan förändring. I olikhet mot motionären
anser Utskottet detta taxeringskomitéernas åliggande utgöra en särdeles värdefull
garanti för att pröfningskomitén kommer att bestå af ledamöter, väl förtrogne
med de särskilda orternas förhållanden och i besittning af den personalkännedom,
som för möjligheten att vinna en jemlik och rättvis beskattning är nödvändig.
På sätt redan 1870 års Bevillnings-Utskott erinrade i sitt utlåtande i anledning
af ett i liknande syfte med nu förevarande motion väckt förslag, torde i allmänhet
Konungens Befallningshafvande i lika hög, stundom i högre grad än lands
-
15
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 7 ■
tingen kunna förutsättas ega den kännedom om länets invånare och dess förhållanden,
som erfordras för att med urskilning kunna bland de af taxeringskomitéerna
föreslagne utse lämpliga personer att bilda den högsta instansen inom
länet i beskattningsfrågor. Icke heller hafva, så vidt Utskottet förnummit, några
befogade klagomål anförts öfver det sätt, hvarpå Konungens Befallningshafvande
utöfvat den rätt, hvars öfverflyttande på landstingen motionären nu föreslagit, och
så vidt man kan döma af den i ofvan åberopade öfversigt af 1876 års bevillningstaxering
intagna tabell öfver ledamöterne i nämnda års pröfningskomitéer, fördelade
efter yrken, synas Konungens Befallningshafvande hafva samvetsgrant iakttaget
de närmare föreskrifter om pröfniugskomitéernas sammansättning, som 61 §
innehåller.
Utskottet tillåter sig tillika erinra — hvad redan af 1877 års Riksdags
Bevillnings-Utskott anmärktes — att en förändring sådan som den föreslagna
skulle nödvändiggöra en omarbetning af flera delar af Bevillningsstadgan. Enligt
nu gällande föreskrifter har hvarje län, äfvensom Stockholms stad, sin särskilda
pröfningskomité. Då nu ett län kan vara deladt i flera landstingsområden, samt
äfven andra städer än Stockholm finnas, hvilka ej deltaga i landsting, så måste,
om åt landstingen uppdroges att utse pröfningskomiténs ledamöter, förändrade bestämmelser
meddelas i afseende å pröfningskomitéernas distrikt, samt särskilda
föreskrifter gifvas rörande de städer, som ej i landsting deltaga. Då vidare i en
stor del af rikets län landstingen icke sammanträda förrän tredje, fjerde eller sista
måndagen i September, men enligt gällande bevillningsstadga pröfningskomitéernas
sammanträden skola hållas under September eller första hälften af Oktober, samt
Konungens Befallningshafvande åligger att i god tid före komiténs sammanträde
låta utfärda och ledamöterne tillställa kungörelse med uppgift å dem, som blifvit
till komiténs ledamöter utsedde, så föranledas af ett bifall till motionärens förslag
äfven förändrade föreskrifter angående tiden för pröfningskomitéernas sammanträden,
förutom att ett fördröjande af komiténs arbeten deraf skulle i flera
fall blifva en följd.
Hvad slutligen angår förslaget att komiténs ledamöter skulle utses för en
tid af tre år, så finnes äfven under nu gällande lagstiftning möjlighet att ernå den
kontinuitet i pröfningskomiténs beslut, hvars vinnande motionären afsett med sitt
förslag, derigenom att dels det ju icke är Konungens Befallningshafvande förmenadt
att till ledamöter i komitén utse äfven sådana personer som föregående året
i samma egenskap tjenstgjort, så vida de blifvit ånyo af taxeringskomité föreslagne,
dels landshöfdingen, såsom ordförande, samt kronoombudet icke lära uraktlåta att
vid komiténs sammanträden tillhandagå med upplysningar om föregående pröfningskomitéers
beslut, när dylika upplysningar kunna vara behöfliga.
På grund af hvad nu blifvit anfördt hemställer Utskottet,
16
Beviltnings- Utskottets Betänkande N:o 1.
] ko
att Herr Otto Karlssons ifrågavarande förslag icke må af
Riksdagen bifallas.
Utskottets uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att i nu gällande Bevillningsstadga
saknas bestämmelse derom, att de taxeringshandlingar, som enligt §
58 blifvit till Konungens Befallningshafvande insända, samt de hos pröfningskomitén
jemlikt § 68 förda längder skola inom någon viss tid till vederbörande debiteringsförrättare
öfverlemnas för debiteringens verkställande. Följden häraf lärer
stundom hafva blifvit, att dessa handlingar först ganska sent kommit dessa tjensteman
till hända, hvilket åter medfört svårighet för dem att i rätt tid medhinna
bevillningsafgifternas införande i uppbördsböckerna, debetsedlarnes utskrifvande
o. s. v. Då införandet i taxeringslängderna af de anteckningar, som af pröfningskomiténs
beslut föranledas, äfvensom upprättandet af de i § 68 föreskrifna
längder synes böra kunna medhinnas inom tre veckor efter pröfningskomiténs sista
sammanträde, har Utskottet ansett en föreskrift böra i Bevillningsstadgan införas
om skyldighet för vederbörande att inom nämnda tid till debiteringsförrättarne
öfverlemna ofvan omförmälda handlingar; och hemställer Utskottet derföre,
12:o
att i slutet af § 68 Bevillningsstadgan måtte införas ett moment
af följande lydelse:
“Inom tre veckor efter pröfningskomiténs sista sammanträde
skola taxeringsprotokoll och längder jemte tillhörande
handlingar samt de hos pröfningskomitén förda längder öfversändas
till vederbörande häradsskrifvare eller magistrat för
debiteringens verkställande1''.
Uti motion (N:o 67) inom Andra Kammaren har Herr A. Hedin anmärkt,
att då det generalsammandrag öfver bevillningen, som af Statskontoret årligen
upprättades, ingalunda lemnade de upplysningar om bevillningslagstiftningens tillämpning
och resultat, som erfordrades för vidtagande af en grundlig rättelse af
nu gällande bevillningslagstiftnings brister, hvarförinnan någon betydligare höjning
af bevillningen efter 2:dra artikeln ej borde ifrågasättas, så vore det af vigt att
17
Bevillnings- Utskottets Betänkande, N:o 7.
ega tillgång till ett mera fullständigt statistiskt material rörande allmänna bevillningen
än berörda generalsammandrag erbjöde, och motionären har derföre föreslagit:
1) att Riksdagen behagade hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kong!. Maj:t täcktes
dels låta årligen utarbeta och offentliggöra en detaljerad statistik öfver bevillningen
efter samtliga tre artiklarna, utvisande, hvad andra artikelns bevillning
angår, för hvarje läns städer och landsbygd:
taxeringsvärdet å all, fastighetsbevillning underkastad, fastighet, särskildt för
jordbruks- och för annan fastighet;
uppskattade inkomsten af kapital och af olika slag af personlig verksamhet;
de för hvarje slags beskattningsföremål faststälda bevillningsafgifters belopp;
beloppen af de bevillningsfria inkomstafdragen, enligt de två nu gällande
kategorierna;
antal fastigheter och personer, taxerade till bevillning, inom vissa värde- och
inkomstgrupper, i ungefärlig likhet med bilagan 12 och 13 i förberedande skattejemkningskomiténs
betänkande;
dels äfven låta utarbeta och offentliggöra öfversigtstabeller, i likhet med
de i förberedande skattejemkningskomiténs betänkande meddelade, för tiden från
och med år 1876 intill det år, med hvilket den nya, fortgående bevillningsstatistiken
kan komma att taga sin början;
2) att Riksdagen beslutar följande ändringar i bevillningsförordningen:
a) tillägg till §§ 37, 48 och 68 om bevillningsberednings-ordförandes skyldighet
att för sitt distrikt uppgöra förslag till statistiskt sammandrag; hvilket derefter
för taxeringsdistriktet upprättas af taxeringskomiténs protokollsförande och för
länet af pröfningskomiténs sekreterare under Konungens Befallningshafvandes tillsyn;
b) ändring af § 75 till beredande af ersättning för härigenom ökade
kostnader;
3) att Riksdagen anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes fastställa formulär
för primäruppgifter och länssammandrag.
Tillika har motionären hemstält huruvida ej bevillningsstatistiken borde
meddela uppgift om
antalet personer, hvilka på grund af § 8 befriats från inkomstbevillning;
• antalet af dem, hvilkas påförda bevillning måst afskrifvas;
beloppet af debiterad och af inflytande bevillning; och
uppbördskostnaderna för bevillningen.
Den statistiska redogörelse för bevillningen, som innefattas i ofvannämnda
generalsammandrag, är enligt Utskottets uppfattning mindre tillfredställande, så
att man med fullt skäl kan säga, att på detta område en brist förefinnes i vårt
lands eljest ganska fullständiga statistik. Denna brist torde det vara desto angelägnare
att fylla, som en någorlunda fullständig statistisk redogörelse för bevillningen
icke allenast bör kunna lemna värdefulla upplysningar om förmögenhetens
Bih. till Riksd. Prof. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 3
18 Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 7.
fördelning samt särskilda orters välmåga och utveckling, utan äfven utgör ett nödvändigt
underlag för vidtagande af hvarje väsentligare förändring i bevillningsstadgan.
Visserligen hafva mera omfattande redogörelser för så väl bevillningen
som taxeringen meddelats af förberedande skattejemkningskomitén för åren 1862
_1875 samt uti en genom Finansdepartementets försorg utarbetad öfversigt af
1876 års bevillningstaxering, men då föreskrift saknas om fortsatt utarbetande af
dylika redogörelser, delar Utskottet motionärens åsigt derom, att åtgärder böra
vidtagas till afhjelpande för framtiden af ifrågavarande brist.
Nyssnämnda genom Finansdepartementets försorg utarbetade öfversigt innefattar
sammandrag af taxeringslängderna öfver så väl fastighets- som inkomsttaxeringen
på landet och i städerna, utvisande för hvarje socken och stad antalet af fastigheter
och af dem, som blifvit påförde bevillning för inkomst af kapital och arbete,
fördelade i vissa grupper, uppgift å sådana af en eller flere särskildt för sig taxerade
inom samma socken belägna jordbruksfastigheter bestående possessioner, hvilka
i värde uppgå till 80,000 kronor eller deröfver, uppgift å jordbruksfastigheter,
hvilka enligt officiella uppgifter undergått köp eller hypoteksvärdering, uppgift
öfver ledamöter i bevillningsberedningarne samt taxerings- och pröfningskomitéerna,
fördelade efter yrken, samt uppgift öfver jordstyckningen äfvensom öfver
beloppet af den intecknade skulden in. m.
Då enligt den vid bevillningsstadgan fogade instruktion för taxeringsförrättningarne
omtaxering af fast egendom endast verkställes hvart tredje år och
inkomstbevillningen i allmänhet icke undergår några mera anmärknings vät da förändringar
från det ena året till det andra, synes det icke vara nödvändigt att
någon öfversigt af den omfattning som den ofvannämnda upprättas oftare än hvart
tredje år. Härför talar dessutom den omständigheten dels att utarbetandet af
samma öfversigt kräfver icke obetydlig möda och kostnad, dels ock att åt de hittills
vanliga generalsammandragen, hvilka fortfarande böra årligen upprättas, med lätthet
kan gifvas större fullständighet än de nu ega, derutinnan att taxeringsvärde
och bevillning upptagas länsvis särskildt för landsbygden och särskildt för städerna.
Motionären har föreslagit, att den af honom ifrågasatta statistiska redogörelse
skulle i vissa delar erhålla större omfattning, än merberörda öfversigt eger, och
tillika utvisa uppskattade inkomsten af olika slag af personlig verksamhet, de föi
hvarje slags beskattningsföremål faststälda bevillningsafgifters belopp, beloppen af
de bevillningsfria inkomstafdragen enligt de två nu gällande kategorierna, antal
personer, hvilka på grund af § 8 i bevillningsstadgan befriats från inkomstbevillning,
antalet af dem, hvilkas påförda bevillning måst afskrifvas, beloppet icke allenast
af den debiterade, utan äfven af den inflytande bevillningen samt uppbördskostnaderna
för bevillningen, men, utom det att meddelandet af samtliga dessa uppgifter
skulle medföra ökadt arbete och kostnad, förekommer dervid att öfversigten
ej lämpligen kan innefatta någon mera specifik redogörelse för inkomsten samt
Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 7. 19
derå belöpande bevillning för särskilda slag af personlig verksamhet än taxeringslängderna
upptager, som är “rörelse, näring eller yrke®, allmän tjenstebefattning
eller pension" och “enskild tjenstebefattning eller pension"; att samma person
mera sällan utöfvar någon verksamhet tillhörande mera än en af nyssnämnda kategorier,
men att, om så inträffar, det skulle blifva tidsödande att för hvarje särskilt
slag af inkomst uträkna bevillningen, hvilken i taxeringslängderna upptages
i en summa för hvarje skattskyldig; att beloppet af de bevillningsfria inkomstafdragen
redan är i generalsammandraget upptaget och i öfversigten kan, då
antalet skattskyldige uppgifves, genom en enkel uträkning bestämmas; att åstadkommande
af uppgift om antalet af dem, hvilka på grund af § 8 i bevillningsstadgan
befriats från inkomstbevillning, så vida samma uppgift, såsom motionärens mening
förmodligen är, endast skulle afse dem, hvilka hafva en sjelfständig verksamhet,
möter stora svårigheter; att antalet af dem, hvilkas påförda bevillning
måst afskrifvas, likasom densammas belopp icke kan utrönas förr än afskrifning
i den ordning, uppbördsförfattningarne stadga, egt rum, hvilket medför tidsutdrägt,
ofta nog så långvarig, att öfversigten derigenom skulle betydligt försenas och sålunda
förlora en del af sitt intresse; samt att uppbördskostnadernaför bevillningen
omfatta icke allenast de i §§ 41, 69 och 75 af bevillningsstadgan medgifna utgifter,
utan äfven någon del af de löneförmåner, som äro tillagde åtskillige tjensteman,
hvilka å tjenstens vägnar och utan särskild ersättning skola med bevillningstaxeringen
taga befattning.
Då frågan så väl om hvilken, som skall åläggas upprätta primäruppgifterna
för ifrågavarande öfversigt, som om bestridande af kostnaderna för arbetets verkställande
lämpligast torde böra öfverlemnas till Kongl. Maj:ts afgörande, har Utskottet
funnit sig icke kunna biträda motionärens i dessa afseenden väckta förslag
till ändringar af bevillningsstadgan.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,
13:o
att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla
dels att i afseende å uppställningen af det generalsammandrag
öfver allmänna bevillningen, som det enligt gällande
bevillningsstadga åligger Kongl. Statskontoret att låta årligen
upprätta, den förändring måtte vidtagas att för hvarje län särskilda
uppgifter meddelas för städerna och för landsbygden;
dels att Kongl. Maj:t täcktes för de år, då ny fastighetstaxering
allmänneligen egt rum, låta utarbeta och offentliggöra
öfversigter öfver bevillningstaxeringen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den genom Kongl. Finansdepartementets
20
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.
försorg utarbetade och åf trycket utgifna öfversigten af 1876
års bevillningstaxering.
Sedan statsverkets behof blifvit utredda och bevillningssumman bestämd,
kommer Utskottet att göra den slutliga framställning i förevarande ämne, hvartill
förhållandena föranleda; hvilket Utskottet får
14:o
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 4 April 1879.
På Utskottets vägnar:
Å. H. Fock.
*
Reservation:
af Herr Bennich emot motiveringen i 3:dje punkten samt emot 7:depunkten.
Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 18T9.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tabell, utvisande de enskilda bankinrättningarnas ställning nedannämnda år.
1 8
7
i 8 ■:
7
e.
1 8
7
Bankens kapital.
Nettobehåll- ning af årets
rörelse.
Bevillning
Högsta belop-
Bevillning
ertzj
po CD
[~~1 er
e+- P q"
E-g §•
0 W
& tf O:
0*0 SO.
CD CfQ
Bankens kapital
•
Nettobehåll- ning af årets
rörelse.
Bevillning
Högsta belop-
Bevillning
er !zj
g:®
C+- p1 g’
* p g*
g 4 q
8-»o?
ef B* H
O P er1
CF g* P*
Bankens
kapital.
Nettobehåll- ning af årets
rörelse.
Bevillning
Högsta belop-
Bevillning
er %
P» CD
S- Cf
sr & o
HL b er
e> < »a
S pra
o B
ST
j Grundfond.
Reservfond.
Till framtida
användning
innestående
|
Summa.
Brutto-
inkomst.
enligt
andra ar- tikeln.
pet af på en
gång utelöpan- de sedlar.
enligt
tredje ar- tikeln.
CD CD
•rf cd p-
M- ef£
tJ ÖP
o er* V
CD p CTQ
CD M CD
o
H* H
g; P B
m
CTQ * ö
CD W g
B £1
«s s-
■e
5 o o-
5 CD CD
o p- .
Grundfond.
Reservfond.
Till framtida
användning
innestående.
Summa.
Brutto-
inkomst.
enligt
andra ar- tikeln.
pet af på en
gång utelöpan- de sedlar.
enligt
tredje ar- tikeln.
«rt- CD p- M- et; £
B
*~i M.
o D* ö
cd p crq
2 B CD
2. t»r p
t*
T3 O-*
h*. n
er ep P
£b p
tä pj
5 S 2.
b ^
<8
B CD
P P E2
t_i. P
o o ef
o P“?
Grundfond.
Reservfond.
Till framtida
användning
innestående.
Summa.
Brutto-
inkomst.
enligt
andra ar- tikeln.
pet af på en
gång utelöpan- de sedlar.
enligt
tredje ar- tikeln.
§.§■&
£ P*
N B*
O p-P
cd a
IM
• pr h*.
p
&
*7“ **
er cd g
p. p B
£2 P*
B ® CD
d‘ 2-
"8»|
B
p i—
M. 5 SO
3 g er
CD g- CD
j
1
i
i
i
I.
33
a
n
k e
r med
B
e d e
1 XX
t g
i f n
i n
g S T ä
t t.
j
(6,495,200
—
1,000,000
—
107,296
69
7,602,496
69
1,415,438
51
837,324
56
8,373
25
11,507,325
—
23,014
65
11,0
2,7
6,000,000
—
2,001,920
—
132,721
25
11,134,641 25
1,473,320
92
986,062
75
9,860
63
11,273,615
—
22,547
23
8,8
2,2
9,000,000
_
2,001,920
__
___ _
_
11,001,920
_
1,599,954
38
990,000
_
9,900
___
10,176,670
_
20,353
34
8,9
2,o
1
1,903,500
-
160,000
—
86,402
02
2,149,902
02
308,227
47
203,820
50
2,038
20
2,186,455
—
4,372
91
9,4
2,1
1,903,500
—
200,000
—
97,942
52
2,201,442 52
339,860
52
250,596
53
2,505
97
2,264,915
—
4,529
83
11,3
1,8
1,500,000
—
300,000
—
58,189
05
1,858,189
05
324,853
84
236,078
34
2,360
78
2,207,050
—
4,414
10
12,7
1,8
2
! 1,5 5 8,2 0 C
—
77,687
09
176,596
—
1,812,483
09
297,110
51
211,880
96
2,118
81
2,836,790
—
5,673
58
liv
2,6
1,558,200
—
92,196
05
233,730
—
1,884,126 05
305,607
39
246,538
28
2,465
38
2,776,265
—
5,552
53
8,3
2,2
1,558,200
—
105,004
33
311,640
—
1,974,844
33
294,875
17
219,532
64
2,195
33
2,455,220
—
4,910
44
liv
2,2
3
jl,362,300
—
103,955
47
43,636
—
1,509,891
47
241,982
61
156,403
23
1,564
03
1,884,000
—
3,768
—
10,3
2,4
1,362,800
—
124,128
70
43,636
—
1,530,564
70
237,810
93
154,804
48
1,548
04
1,849,000
—
3,698
—
10,1
2,3
1,500,000
—
142,653
18
43,636
—
1,686,289
18
218,238
54
124,840
72
1,248
41
1,757,000
—
3,514
—
7,4
2,8
4
13,084,000
—
146,922
05
154,200
—
3,385,122
05
498,883
83
296,554
96
2,965
55
3,347,435
—
6,694
87
8,7
2,2
3,084,000
—
165,917
04
154,200
3,404,117
04
538,616
40
344,420
52
3,444
21
3,563,725
—
7,127
45
10,1
2,0
3,084,000
—
360,000
—
26,977
56
3,470,977
56
538,776
90
287,415
55
2,874
16
3,194,035
—
6,388
07
8,2
2,2
5
2,000,000
—
166,685
82
189,883
78
2,356,569
60
374,386
92
293,793
58
2,937
94
2,897,575
—
5,795
15
12,4
1,9
2,000,000
_
280,479
40
189,883
78
2,470,363
18
401,707
51
299,048
21
2,990
48
2,976,165
_
5,952
33
12,1
1,9
2,000,000
_
500,000
__
69,411
39
2,569,411
39
396,871
95
280,125
07
2,801
25
2,938,255
5,876
51
10,9
2,0
6
3,199,100
—
267,288
65
100,757
07
3,567,145
72
597,808
60
369,499
58
3,695
—
5,584,415
—
11,168
83
10,3
3,0
3,199,100
—
340,000
—
100,626
30
3,639,726
30
616,681
03
351,405
98
3,514
05
4,768,560
—
9,537
12
9,6
2,7
3,199,100
—
400,000
--
104,113
28
3,703,213
28
670,167
12
403,811
66
4,038
12
4,158,820
—
8,317
64
liv
2,o
7
!3,000,000
—
439,471
44
100,000
3,539,471
44
642,523
61
457,581
90
4,575
82
3,610,965
—
7,221
93
12,9
1,5
3,000,000
—
550,000
—
117,053
34
3,667,053
34
631,438
22
451,272
83
4,512
73
4,054,435
—
8,108
87
12,3
1,7
3,000,000
—
600,000
—
188,326
17
3,788.326
17
646,568
31
422,961
05
4,229
61
3,630,715
—
7,261
43
liv
iv
8
|1,000,000
—
580,183
90
1,236,140
—
2,816,323
90
1,154,836
44
754,564
88
7,545
65
2,235,000
—
4,470
—
26,7
0,5
1,000,000
—
584,748
78
1,736,140
—
3,320,888
78
900,827
93
586,679
23
5,866
79
1,935,000
—
3,870
—
17,6
0,6
2,000,000
—
56,679
23
570,000
—
2,626,679
23
1,035,878
16
563,266
07
5,632
66
1,855,000
—
3,710
—
21,4
0,6
9
T,600,000
—
282,960
74
50,000
1,932,960
74
386,493
02
267,073
53
2,670
74
2,984,150
—
5,968
30
13,8
2,2
1,600,000
—
400,000
—
56,034
27
2,056,034
27
407,024
44
286,900
51
2,869
01
2,961,005
—
5,922
01
13,9
2,0
1,600,000
—
500,000
—
82,934
82
2,182,934
82
422,010
50
277,060
23
2,770
60
2,752,395
—
5,504
79
12,7
1,9
10
1,000,000
—
77,440
12
- - -.
1,077,440
12
134,968
55
90,175
41
901
75
889,875
—
1,779
75
8,3
1,9
1,000,000
-
90,000
—
__ _ _
1,090,000
__
142,936
81
94,193
59
941
94
812,415
—
1,624
83
8,6
1,7
1,000,000
_
100,000
-
4,193
59
1,104,198
59
132,022
07
78,377
07
783
77
686,995
_
1,373
99
7,o
lv
11
(1,000,000
—
32,000
—
38,781
58
1,070,781
58
131,560
94
90,679
31
906
79
1,131,700
—
2,263
40
8,4
2,4
1,000,000
—
37,000
—
44,460
89
1,081,460
89
147,806
71
102,649
17
1,026
49
1,212,585
—
2,425
17
9,4
2,3
1,200,000
—
100,000
-•
4,110
06
1,304,110
06
168,811
39
94,241
90
942
42
1,044,605
—
2,089
21
7,2
2,2
12
2,205,000
—
1,100,000
—
89,262
39
3,394,262
39
572,201
62
409,915
82
4,099
16
3,504,645
—
7,009
29
12,2
1,7
2,408,000
—
1,250,000
—
109,178
21
3,767,178
21
646,609
37
472,225
98
4,722
26
3,446,850
—
6,893
70
12,5
1,4
2,900,000
—
1,500,000
—
91,404
19
4,491,404
19
685,967
59
501,614
34
5,016
14
4,346,915
—
8,693
83
liv
iv
13
3,000,000
—
330,000
—
52,207
55
3,382,207
55
468,431
53
326,339
69
3,263
40
3,443,000
—
6,886
—
9,6
2,i
3,000,000
—
345,000
—
43,150
26
3,388,150
26
550,076
58
388,248
34
3,882
48
3,920,000
—
7,840
11,4
2,0
3,000,000
—
400,000
—
76,377
22
3,476,377
22
519,957
66
350,924
49
3,509
24
3,644,000
—
7,288
—
10,1
2,o
14
1,432,000
—
30,000
—
57,621
46
1,519,621
46
201,150
27
126,356
39
1,263
56
1,196,000
—
2,392
—
8,3
1,8
1,432,000
—
36,317
82
77,420
03
1,545,737
85
248,149
95
169,096
78
1,690
97
1,406,800
—
2,813
60
10,9
1,6
1,432,000
—
50,000
—
18,248
38
1,500,248
38
226,295
73
146,858
15
1,468
58
1,566,665
-—
3,133
33
9,7
2,i
15
1,244,000
100,000
—
12,361
31
1,356,361
31
261,562
57
182,241
90
1,822
42
2,300,000
_
4,600
—
13,4
2,5
1,800,000
_
150,000
_
20,203
20
1,970,203
20
295,968
28
196,453
58
1,964
54
2,300,000
_
4,600
_
9,9
2,3
1,800,000
_
200,000
_
34,129
31
2,034,129
31
339,986
06
235,134
59
2,351
35
2,489,000
—
4,978
—
11,5
2,i
16
1,500,000
154,351
10
20,000
—
1,674,351
10
218,493
69
178,316
71
1,783
17
2,007,000
—
4,014
—■
10,G
2,2
1,500,000
—
182,667
51
20,000
1,702,667
51
267,756
49
190,422
51
1,904
23
2,092,000
—
4,184
—
11,1
2,1
1,500,000
—
220,000
—
23,090
02
1,743,090
02
300,750
82
215,366
10
2,153
66
2,289,000
—
4,578
—
12,3
2,i
17
2,019,000
_
350,000
—
88,771
12
2,457,771
12
513,554
84
357,613
59
3,576
14
2,859,445
—
5,718
89
14,5
1,5
2,019,000
350,000
—
185,384
71
2,554,384
71
471,368
41
349,946
90
3,499
47
2,616,725
—
5,233
45
13,6
1,4
2,020,000
—
350,000
—
277,481
61
2,647,481
61
485,669
66
339,423
09
3,394
23
2,349,910
—
4,699
82
12,8
1,3
18
1,700,000'' -
140,000
—
73,414
42
1,913,414
42
282,946
80
217,971
27
2,179
71
2,212,630
4,425
26
11,3
2,0
1,700,000
—
170,000
—
91,385
69
1,961,385
69
276,045
14
209,179
82
2,091
80
2,071,790
—
4,143
58
10,6
1,9
1,700,000
--
200,000
—
100,565
51
2,000,565
51
303,928
18
230,444
64
2,304
45
2,226,920
—
4,453
84
11,5
1,9
19
il,240,000
1
—
43,265
57
114,793
21
1,398,058
78
174,582
03
138,639
96
1,386
40
1,944,840
—
3,889
68
12,4
2,8
1,240,000
—
50,197
57
128,701
17
1,418,898
74
185,490
64
136,400
—
1,364
—
1,750,120
-----
3,500
24
9,6
2,5
1,500,000
—
57,376
52
167,701
17
1,725,077
69
197,011
27
155,083
62
1,550
84
1,387,110
—
2,774
22
8,9
1,7
20
1,000,000! —
71,204
84
20,000
—
1,091,204
84
181,237
61
132,187
33
1,321
87
719,055
■ ■■
1,438
11
12,!
1,0
1,000,000
__
103,392
17
40,000
1,143,392
17
175,415
37
122,914
19
1,229
14
765,500
..._
1,531
_
10,7
1,2
1,000,000
__
126,306
36
60,000
_
1,186,306
36
178,199
90
97,272
76
972
73
736,780
_
1,473
56
8,2
1,5
21
1,002,000
—
44,590(29
15,239
23
1,061,829
52
164,175
73
114,682
18
1,146
82
1,510,475
—
3,020
95
10,8
2,6
1,000,000
—
60,000
—
24,331
70
1,084,331
70
187,820
70
128,124
95
1,281
25
1,398,815
—
2,797
68
11,8
2,i
1,000,000
—
100,000
--
22,276(65
1,122,276
65
185,071
33
98,506
93
985
07
1,148,515
—
2,297
03
8,7
2,8
22
1,950,000
—
60,803 40
36,535
10
2,047,338
50
350,360
99
247,565
44
2,475
65
2,405,095
—
4,810
19
12,o
1,9
1,950,000
75,000
—
74,903
94
2,099,903
94
366,591 63
251,915
94
2,519
16
2,117,475
—
4,234
95
11,9
1,6
2,400,000
—
162,988
42
118,831 46
2,681,819
88
412,039
52
281,412
64
2,814
13
1,761,680
—
3,523
36
10,4
1,2
23
1,018,500
—
40,009 27
20,757
90
1,079,267
17
141,782
84
115,797
35
1,157
97
860,500
—
1,721
—
10,7
1,4
1,018,500
—
45,799
14
28,915
38
1,093,214
52
153,386
69
123,399
07
1,233
99
943,500
—
1,887
—
11,8
1,5
1,018,500
—
60,000
—
36,263(59
1,114,763
59
163,984
86
124,867
75
1,248
68
1,114,500
—
2,229
—
11,2
1,7
24
1,000,000
—
20,425
22
- - -
1,020,425
22
123,745
29
94,984
27
949
84
775,540
—-
1,551
08
9,3
1,6
1,000,000
—
25,409
49
— — —
—
1,025,409
49
113,827
28
84,479
06
844
79
785,325
—
1,570
65
8,2
1,8
1,000,000
—
29,888
55
— — —
—
1,029,888
55
112,215
77
84,372
89
843
73
841,480
—
1,682
96
8,1
1,9
25
1,500,000
—
300,000
—
9,333
95
1,809,333
95
241,103
41
179,974
14
1,799
74
2,227,250
_
4,454
50
9,9
2,4
1,500,000
309,361
46
52,201
63
1,861,563
09
263,775
67
101,784
46
1,017
84
2,278,335
__
4,556
67
5,4
4,4
1,500,000
—
314,450
68
13,896(87
1,828,347
55
282,208
29
215,759
04
2,157
59
2,447,235
—
4,894
47
11,8
2,2
26
1,500,000
—
107,684
04
— — —
—
1,607,684
04
239,920
28
176,428
22
1,764
28
2,102,240
—
4,204
48
10,9
2,3
1,500,000
—
134,112
26
- - -
1,634,112
26
267,802
01
198,727
94
1,987
28
2,238,790
—
4,477
58
12,1
2,2
1,500,000
—
150,000
—
31,250 20
1,681,250
20
289,021
89
204,532
82
2,045
33
2,329,370
—
4,658
74
12,1
2,2
27
—
----
—
— — —
— — —
- - -
— —. —.
—
- -
—
— — _
—
—
—
---
---
— — —
—
— _ _
—
— — —
—
— — —
—
— — —
—
—
—
—
— — —
—■
—
—
—
—
1,830,000
—
— — —
—
— — —
—
1,830,000
—
102,799
13
62,223
14
622
23
467,400
—
934
80
a,.
1,5
28
II.
B
a ii
k e
T H
t a,
Il s
e d
e 1 vi
t
g i f
n i
n
g
s r
cX "t t.
7,500,156
—
2,500,052
1,400,000
—
11,400,208
1,656,130
56
1,111,128
43
11,111
28
- - -
—
__!
—
9,7
---
7,500,156
_
2,500,052
___
1,400,000
—
11,400,208
—
1,792,602
42
1,114,418
26
11,144
18
- - —_
_
---
—
9,7
-—
7,500,156
—
2,500,052
-.
1,400,000
_
11,400,208
1,715,947
21
1,114,863
44
11,148
63
—
- -
—
9,7
1
1,000,000
—
85,612
35
15,205
76
1,100,818
11
153,821
63;
100,369
90
1,003
70
- - _
—
- -
—
9,!
—
1,000,000
—
95,982
25
15,205
76
1,111,188
01
163,679
25
114,897
13
1,148
97
- ---
—
—
10,3
—
1,000,000
—
103,484
81
32,600
33
1,136,085
14
169,781
74
98,192
12
981
92
— — —
—
— —
—
8,6
—
2
2,000,000
—
1,000,000
90,041
10
3,090,041(10
324,856
37
206,446
38
2,064
46
- - -
—
- -
—
6,6
---
2,000,000
—
1,000,000
—
96,487
48
3,096,487
48
346,492
427,000
739,040
31
225,506
66
2,250
07
- - --
—
-----
—
7,2
—
2,000,000
—
1,000,000
—
120,000
—
3,120,000
—
396,674
91
254,197
89
2,541
98
— — —
—
— —
—
8,1
—
3
2,000,000
5,491,800
625,000
1,000,000
2,625,000(
7,111,626;
409,953
957,283
07
33
289,913
627,390
88
77
2,899
6,273
14
91
11,0
8,8
2,000,000
5,491,800
645,000
1,000,000
2,645,000
6,977,836
07
26
319,494
337,381
54
24
3,194
3,373
95
81
12,0
4,8
2,000,000
5,491,800
700,000
1,000,000
2,700,000
6,737,776
473,224
599,133
28
99
324,595
379,873
28
56
3,245
3,798
95
74
12,o
5,6
4
—
—
619,826
05
05
— — —
—
— -
—
----
—
—
486,036
82
82
--.—
—
—
—-
—
—
—-
245,976
87
87
— — —
---
—
—
5
1,000,000
—
22,436
10
- - -
—
1,022,436
10
102,180
43
73,126
88
731
27
___ _ _
_
__ _
—-
7,1
___
1,000,000
—
25,562
98
1,025,562
98
93,452
59
72,255
71
722
56
- ---
_
__„_
_
7,o
__
1,000,000
_
27,818
69
___ _ __
_
1,027,818
69
97,549
53
76,808
86
768
09
- - -
- -
—
7,4
—
6
1,000,000
5,123
62
17,000
—.
1,022,123
62
93,180
01
78,481
16
784
81
----
—
- -
—
7,6
---
1,000,000
—
7,971
73
32,633
05
1,040,604
78
98,615
71
83,957
74
839
58
- ---
—
—
8,o
—
1,000,000
—
11,929
47
52,633
05
1,064,562
52
102,953
25
83,750
05
837
50
”
—
— —
—
7,8
—
7
1,500,000
—
102,500
—
13,851
74
1,616,351
74
196,275
65
129,333
33
1,293
33
- - -
—
■---
—
8,0
—
1,500,000
—
122,500
—
18.185
07
1,640,685
07
210,423
68
129,708
68
1,297
09
- ---
—
___
—
7,9
—
1,500,000
—
142,500
--
22,500
—
1,665,000
—
242,503
11
154,251
22
1,542
51
— — —.
_
— —
—
9,3
8
1,500,000
—
17,174
—
— — —
—
1,517,174
—
166,486
50
111,515
83
1,115
16
—
7,3
---
1,500,000
—
38,689
83
_ _ _
—
1,538,689
83
185,950
99
121,810
17
1,218
10
-----
---
-—
7,9
—-
1,500,000
—
55,500
—
- - -
—
1,555,500
—
210,453
77
144,500
—
1,445
—
— — .—.
— —
—
9,2
—
9
703,700
—
- - -
—
- - -
—
703,700
—
40,617
27
29,344
86
293
45
— — —
—
—
—
4,1
—
1,000,000
—
14,947
54
—--
—
1,014,947
54
114,946
45
90,462
38
904
62
— — -—
—
—
8,9
—
1,050,000
—-
37,180
42
—
—
1,087,180
42
124,895
36
97,195
10
971
95
_ _ _
_
- -
—
8,9
—
10
—
--- -
—
- - -
—
- - -
—
- - -
•- - -
—
_ _
_
_ _ _
—
- -
—
----
___
276,600
__
8,855
83
5,412
79
290,868
62
56,989
99
38,521
88
385
22
- ---
—
13,2
_
310,520
__
12,409
66
15,453
59
338,383
25
78,356
73
43,899
71
439
—
- - -
—
- -
—
12,9
—
11
—
— — —
—
- - -
—
— —. —
—
— — —
—■
- - -
—
- -
—
--- -
—
- --
—
—
---
70,270
—
3,641
37
—
73,911
37
20,719
75
9,285
75
92
86
- ---
—
—
12,5
—
76,200
—
8,685
97
- - -
—
84,885
97
22,770
84
9,694
16
96
94
— —. —
—
— —
—
11,4
—
12
43,490
80,010
4,645
4,335
81
48,135
84,345
81
85
11,814
12,451
48
08
6,125
7,133
52
16
61
71
26
33
12,8
8,4
50,150
141,700
7,003
9,901
57,153
151,971
12.697
16.698
23
20
5,691
9,474
67
34
56
94
92
74
9 9
Tf,9
6,2
13
_ — — |
—1
— — —
— — —
—
— — _
—
— — —
—
—
!
—
— — —
—
—. -
—
--_
—
85
- - -
—
- ----
—
—
—
—
370
21
21
— — —
— —
—
—
14
Bankens namn.
! 1
! 2
3
4
! 5
j 6
i 7
| 8
| 9
10
Skånes
Vermlands
Kopparbergs
Östergötlands
Smålands
enskilda bank
d:o
d:o
d:o
eko
Örebro
Mälareprovinsernas
Göteborgs
Stockholms
Norrköpings
jl 1 Vadstena
12 Hallands
113 Sundsvalls
|14jKristianstads
j 15 Venersborgs
il6(Skaraborgs läns
;17jGefleborgs
[18|Uplands
(19,Vesterbottens
(20 Kristinehamns
(21 Borås
j22 Södermanlands
23 Kalmar
(24 Gotlands
(25 Bohus läns
[26
(27
28
Hernösands
Helsinglands
Oskarshamns
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d ro
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
1 Skandinaviska Kredit-Aktiebolaget...............
2|Industrikredit-Aktiebolaget i Stockholm......
3 Stockholms Intecknings-Garanti-Aktiebolag
4jAktiebolaget Stockholms Handelsbank........
5(Aktiebolaget Göteborgs Handelskompani ....(5,491,800
Aktiebolaget Gefle bank........................
7jAktiebolaget Blekinge bank.................
SjAktiebolaget Göteborgs Köpinansbank.
9jAktiebolaget Sundsvalls Handelsbank ..
|l 1 Aktiebolaget Stockholms Folkbank*)
112 Aktiebolaget Göteborgs Folkbank*)
1131Aktiebolaget Norrköpings Folkbank*)
(l4(Aktiebolaget Jemtlands Folkbank*)...
*) Uppgifter saknas för år 1875.
Hör till Bev.-Utak. Bet. 1879, N-.o 7,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.