Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande vilkoren för tillverkning af bränvin.

1879-04-18 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1879:9, Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande vilkoren för tillverkning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli den 19 April 1879, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående vissa ännu oafgjorda frågor rörande vilkoren

för tillverkning af bränvin.

I enlighet med den af Utskottet i punkten 1 af dess betänkande N:o 1

angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin gjorda anmälan får

Utskottet nu, sedan statsverkets behof blifvit till större delen pröfvade, till Riksdagen

afgifva betänkande angående Kongl. Majrts, i en till Riksdagen den 13 sistlidne

Januari aflåten nådig proposition, (N:o 7) framstälda förslag om förböjning i

brän vinstill verkuingsafgiften.

I sammanhang härmed har Utskottet att yttra sig öfver de yrkanden rörande

ifrågavarande afgift, som innehållas i motioner, väckta inom Andra Kammaren

af Herr I. Lyttkens (Nio 69) och Herr G. Hceggström (N:o 70).

Uti omförmälda nådiga proposition har Kongl. Maj:t, under åberopande af

hvad som finnes anfördt i det vid den nådiga propositionen angående statsverkets

tillstånd och behof fogade protokoll öfver finansärenden för den 8 sistlidne Januari,

föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte

dels i fråga om berörda afgift för år 1880 bestämma,

att för^ bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas en afgift af en

krona 20 öre för hvarje kanna bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid

+ 15° å Celsii termometer;

att bränvin, som ligger å nederlag vid bränneri, skall beläggas med den afgift,

som är gällande, då skatteliqviden för detsamma till vederbörande landtränteri

verkställes, samt

Bih. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N-.o 9.

att den restitution, som åtnjutes vid utförsel af bränvin, för livilket stadgad

tillverkningsafgift blifvit erlagd, skall utgöra en krona 23 öre för en kanna renadt

bränvin och en krona 20 öre för en kanna icke renadt bränvin af normalstyrka;

dels och besluta, att den sålunda föreslagna förhöjningen i afgiften för inom

landet tillverkadt bränvin skall såsom tilläggsbevillning utgå äfven under innevarande

år från den tid, som, efter det Riksdagen i ämnet fattat beslut, af Kongl.

Maj:t kungöres.

Såsom skäl för detta förslag bar uti omförmälda statsrådsprotokoll Herr

Statsrådet och Chefen för Finans-departementet anfört, bland annat, att till betäckande

af de föreslagna utgifterna för år 1880, summa kronor 74,650,000, skulle,

om statsverkets inkomster beräknades utan att några skatteförhöjningar vidtoges,

ett behof af ökade statsinkomster uppstå af 6,494,000 kronor, hvilket Herr Statsrådet

ansåg böra fyllas så vidt möjligt genom förhöjd beskattning å sådana konsumtionsartiklar,

hvilka icke kunde för lifsförnödenheter anses och hvilkas förbrukning

vore tillräckligt vidsträckt för att af deras beskattning kunde påräknas någon

nämnvärd statsinkomst. I främsta rummet förekomme härvid artikeln bränvin,

hvars fördyrande icke borde möta någon betänklighet ur synpunkten af det allmännas

intresse eller med hänsyn till njutningsmedlets fysiska och moraliska

verkningar. Den omständigheten att en utredning påginge rörande ifrågasatta

förändringar i lagstiftningen för bränvins tillverkning och försäljning kunde icke

heller anses innebära något hinder mot en i öfrigt påkallad förhöjning af skatten.

För denna åsigt talade äfven att, efter hvad Herr Statsrådet hade sig bekant,

meningarna inom den med denna utredning sysselsatta komité, ehuru i andra

hänseenden skilda, öfverensstämde derutinnan, att den nuvarande skatten borde

med minst 40 öre förhöjas. Nämnda belopp syntes ock utgöra den yttersta gräns,

till hvilken förhöjningen kunde på en gång sträckas, såväl med hänsyn till de

ekonomiska verkningarna af densamma som till det finansiella resultat, som deraf

kunde vara att med någorlunda säkerhet beräkna. Då man för beräkningen af

det tillägg i inkomst, som af bränvinstillverkningsafgiftens ökande med 40 öre kunde

uppkomma, hade att utgå från den för 1880 beräknade inkomsten 13,150,000 kronor,

svarande mot ett tillverkningsbelopp af 16,437,500 kannor, finge naturligtvis ej förbises,

att en så betydlig förhöjning af skatten måste antagas icke blott förhindra

tillväxten af bränvinsförbrukningen, utan omedelbart bidraga till dess förminskning,

och det minsta afdrag Herr Statsrådet på denna grund ansåge sig förslagsvis

kunna beräkna vore 10 procent. Ett sålunda funnet belopp af 14,793,750 kannor

skulle efter en krona 20 öre för kanna gifva en inkomst af 17,752,500 kronor, eller

en tillökning å bränvinstillverkningsafgiften af 4,602,500 kronor.

Till fyllande af det derefter återstående behofvet af ökad statsinkomst har

Kongl. Maj:t, efter det Herr Chefen för Finans-departementet förklarat sig tveka,

att, innan ännu vunnits vederbörlig utredning och tillfredsställande lösning af de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillning»-Utskottets Betänkande N:o 9.

frågor, som å bevillningens grunder hade afseende, och så vidt utan större olägenhet

behofven på annat sätt kunde fyllas, tillstyrka en förhöjning å nämnda

skattetitel, i omförmälda proposition vidare föreslagit, att tullen å bränvin och

sprit måtte för alla slag ökas med ett mot förhöjningen i tillverkningsafgiften svarande

belopp, eller 40 öre, under iakttagande att bränvin och sprit på buteljer

och krus betraktades såsom ren alkohol och således påfördes förhöjning i den

proportion som 1874 bestämdes; att tullen på tobak, oarbetad, blad och stjelk

måtte höjas från 29 till 42 öre per skålpund samt å arbetad tobak, andra slag än

cigarrer och cigaretter, för hvilka tullsatsen borde bibehållas oförändrad, bestämmas

till 50 öre per skålpund; att tullen å kaffe måttes höjas från 10 till 11 öre

per skålpund samt å socker, raffineradt alla slag samt oraffineradt, till färgen icke

mörkare än N:o 18 af gällande Holländsk standard, från 11 kronor 60 öre till

12 kronor 80 öre per centner och å oraffineradt, mörkare än N:o 18, från 8 till 9

kronor per centner. Den tillökning i statsinkomst, som af dessa förhöjningar kunde

antagas uppkomma, har i omförmälda statsrådsprotokoll af Herr Chefen för Finans
-

departementet beräknats

af tullen å bränvin och sprit till........................................................... 306,300 kr.

» » å oarbetad tobak...................................................................... 670,000 »

» - å kaffe......................................................................................... 233,452 »

» » å socker..................................................................................... 699,906 »

hvaremot någon ökad inkomst af den förändrade tullafgiften å arbetad

tobak ansetts icke kunna påräknas. Lägges härtill den beräknade

tillökningen i bränvinstillverkningsafgiften ........................... 4,602,500 »

skulle således uppkomma eu ökad statsinkomst af............................... 6,512,158 kr.

eller 18,158 kronor utöfver det erforderliga beloppet, med hvilket öfverskott lämpligen

syntes kunna så förfaras, att till slutsiffrornas jemkning förhöjningen i inkomst

af bränvinstillverkningsafgiften utfördes blott med 4,600,000 kronor och tullmedlen

med 1,894,000 kronor.

Uti oftanämnda statsrådsprotokoll har Herr Chefen för Finans-departementet

vidare anfört följande, som Utskottet anser sig böra här ordagrannt intaga:

“Vid senast föregående tillfällen, då förhöjning af afgifterna för nu i fråga

varande förbrukningsartiklar af Riksdagen beviljats, har det, särskildt med hänsyn

till förekommande af oegentligheter i handelsförhållandena, funnits nödigt att låta

de beviljade förhöjningarna inträda redan under loppet af det år, då beslutet

fattats. En sådan åtgärd torde denna gång vara äfven ur statsverkets synpunkt

påkallad, då den brist i statsregleringen för år 1878, hvilken jag förut antydt, ju

förr dess hellre torde böra betäckas, för att ej alltför mycket öka statens behof

af kassaförlag. Denna brist vållas dels deraf, att bränvinstillverkningsafgiften lemnät

omkring 300,000 kronor mindre inkomst än beräknadt varit, dels deraf att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

den för statsverket behållna inkomsten af jernvägarn?, som efter riksstaten skulle

utgöra 5,709,000 kronor, till följd af tryckta trafikförhållanden nedgått till ett belopp,

hvilket, att döma efter levereringen till Statskontoret, torde utgöra omkring

4,000,000 kronor, och således understigit beräkningen med 1,700,000. Om Riksdagen

medgifver, att de i fråga satta skatteförhöjningarna få, åtminstone under

senare halfåret af 1879 inträda, kan visserligen icke beräknas, att desamma skola

lemna så mycket som hälften af det belopp, som för år 1880 beräknats, eller omkring

3,250,000 kronor, men för betäckande af ofvan anförda brist å omkring två

millioner kronor, torde de dock få antagas lemna full tillgång.

Under förutsättning af bifall till hvad jag föreslagit angående förhöjning i

tillverkningsafgiften för bränvin, äfvensom derom att nämnda förhöjning skall såsom

särskild tilläggsafgift utgå redan under innevarande år från någon viss bestämd

dag, torde jag till afgörande i sammanhang dermed få framställa frågan, huruvida

det bränvin, som nämnde dag obeskattadt qvarligger å nederlag vid brännerierna,

antingen genast skall beläggas med samma förhöjda afgift eller ock tillverkaren

intill den 1 Oktober ega uttaga detsamma mot den lägre nu gällande afgiften.

Det är antagligt, att redan från och med det proposition om en betydlig förhöjning

i tillverkningsskatten afl åtes, skall priset å bränvinet stiga, och följaktligen

äfven tillverkningen inom landet väsentligen ökas, för att sedan, så snart skatteförhöjningen

trädt i kraft, åter nedgå. Detta tillfälliga uppjagande af tillverkningen

skall naturligtvis blifva ännu större, om tillverkaren kan vänta sig få rätt att

bibehålla det sålunda tillverkade bränvinet på nederlag ända till tillverkningsårets

slut, utan att derföre nödgas betala den högre skatten. Utom den äfventyrliga

spekulation, som häraf sannolikt skulle framkallas, måste eu af dylik anledning

alstrad stark tillverkning dels väsentligen motverka det finansiella syftet med skatteförhöjningen,

dels utöfva ett menligt inflytande på sjelfva tillverkningen under närmast

följande tid. Då härtill kommer att, enligt gällande bestämmelser rörande

förtullning af utifrån införda varor, som ligga på tullnederlag, dessa skola förtullas

“efter de taxor och författningar, som äro gällande då de till förtullning

angifvas“, synes äfven följdrigtigheten fordra ett liknande förfaringssätt med bränvin,

som vid tiden för tillverkningsafgiftens förhöjande ligger på nederlag vid

brännerierna.

Den senast i § 11 mom. 2 af nådiga förordningen den 23 Augusti 1876 angående

vilkoren för tillverkning af bränvin intagna bestämmelsen om restitution

af tillverkningsafgiften vid utförsel af bränvin, och hvilken restitution'' är större för

renad än för icke renad vara, har tillkommit med anledning af Riksdagens skrifvelse

den 19 Maj 1871. Enligt den tekniska utredning, som frågan med anledning

af denna skrifvelse erhöll, och hvilken finnes intagen i Kongl. Maj:ts proposition

N:o 13 till 1872 års riksdag, skulle den förlust af alkohol, som vid råbränvinets

rening uppkommer, utgöra minst 2 procent, samt följaktligen, så länge tillverk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillning i-Utskottets Betänkande N:o 9.

ningsafgiften utgör 80 öre per kanna, vid,, utförsel af 98 kannor renadt bränvin

restitueras så stor afgift som vid tillverkningen erlagts för 100 beskattningsbara

kannor, hvadan alltså afgiftsrestitutionen för en kanna utfördt renadt bränvin

borde bestämmas till 8%8 krona eller i det närmaste 81,633 öre, hvilket öretal

jemnades till 81,7 öre, samma belopp som i nu gällande förordning bestämmes.

Förhöjes tillverkningsafgiften till 1 krona 20 öre för hvarje kanna, bör, med bibehållande

af samma grunder för beräkning af restitutionen, denna blifva 12%8 kronor,

eller i det närmaste 1 krona 221/2 öre, hvilket belopp, med afseende derå att

alkoholförlusten vid reningen blifvit antagen till den minsta kända, torde böra

utjemnas till 1 krona 23 öre.“

I sin omförmälda motion har Herr Lyttkens anfört, att, äfven om de af

Kongl. Maj:t sålunda föreslagna skatteförhöjningar medförde det förväntade tillskottet

till statskassan, hvilket motionären ansåge tvifvelaktigt, så vidlådde dem

dock den olägenhet, att de alla träffade sådana förbrukningsartiklar, hvilkas förnämsta

börda hvilade på de obemedlade folkklasserna, hvilket vore så mycket

orättvisare i nu ifrågavarande fall, då de obemedlade i ännu högre grad måste

lida af det ekonomiska betrycket och då ingen enda åtgärd af regeringen blifvit

föreslagen att åtminstone dela bördan genom att äfven ifrågasätta skatt på sådana

artiklar, som företrädesvis af de bemedlade förbrukades. Inkomstskatten vore dessutom

den enda, som med säkerhet kunde antagas fylla bristen och vore tillika

särskild! i gruudlagen afsedd för de fall, då öfriga inkomster icke försloge att

fylla hehofven. Motionären ansåge derföre att “statsblåsten“ för åren 1878 och

1880 i främsta rummet borde fyllas genom den förhöjning i andra artikelns bevillning,

som kunde vara behöflig, samt har derföre föreslagit bland annat, att inga

indirekta skatter måtte höjas förrän och i mån som lindring i andra dylika egde

rum eller i mån som de personliga skatterna till staten, landsting eller kommuner

afskaffades.

Herr Hseggström har uti den af honom väckta, ofvan omförmälda motion,

med åberopande af hufvudsakligen liknande skäl som dem Herr Lyttkens anfört,

föreslagit bland annat, att, endast i händelse “statsbristen“ icke kunde fyllas genom

förhöjning af andra artikelns bevillning med åttio procent samt af tullen å

tobak med lämpligt belopp, tillverkningsskatten å bränvin äfvensom tullen å spritvaror

måtte höjas med det belopp, som vore behöflig! för bristens fyllande.

Enligt upplysningar, som Utskottet från Stats-Utskottet erhållit, uppgå de

belopp, som blifvit af Kongl. Maj:t för nästkommande år äskade, men af Riks
-

dagen afslagna,

å fjerde hufvudtiteln till .......................................................................... 1,618,000 kr.

å femte d:o ........................................................................... 1,030,000 „

och å sjette d:o ........................................................................... 36,000 „

eller tillhopa till ....................................................................................... 2,684,000 kr.,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

i följd hvaraf, då några ytterligare indragningar af begärda anslag af någon betydenhet

icke lära vara att emotse, om från det af Herr Chefen för Finans-departementet

beräknade belopp, som skulle genom förhöjd beskattning uttagas

eller ............................................................................................................ 6,494,000 kr.

afdragas nyssnämnda ................................................................................. 2,684,000 kr.

statsverkets behof af ökad inkomst, som måste genom höjda skatter

fyllas, skulle uppgå till .............................................................................. 3,810,000 kr.,

eller i afrundadt tal till 3,800,000 kronor.

Men härvid förekommer dels att af Riksbankens för år 1878 upplupna vinst

Riksdagen beslutat till statsverket öfverlemna allenast 1,300,000 kronor, i stället

för af Kongl. Maj:t föreslagna 1,876,000 kronor, i följd hvaraf statsverkets af Kong!.

Maj:t beräknade tillgångar för bestridande af dess utgifter under år 1880 minskats

med 576,000 kronor, dels att Riksdagen icke bifallit Kongl. Maj:ts framställning

derom, att tillgång till det låneunderstöd för sjöarne Hjelmarens och Qvismarens

sänkning, som under år 1880 skall från Statskontoret utgå, måtte på det sätt beredas,

att Riksgäldskontoret under nämnda år till Statskontoret öfverlemnade ett

belopp af 300,000 kronor. Utskottet anser sig tillika böra erinra derom att StåtsUtskottet

i sitt af Riksdagen ännu icke till slut behandlade utlåtande angående regleringen

af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel föreslagit, dels att de af

Kongl. Majrt begärda anslag för fortsättande af universitetsbyggnaderna i Upsala

och Lund samt till inredning af veterinärinstitutets nya lokaler m. m., tillhopa

300,000 kronor, måtte, icke, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, utgå af den köpeskilling,

som komme att inflyta vid försäljning af veterinärinstitutets nuvarande fastigheter

i qvarteren Edelman mindre och Krabaten här i hufvudstaden, utan anvisas

på extra stat för nästkommande år, dels att jemväl det anslag af 30,000 kronor,

som Utskottet tillstyrkt för inköp af den Linnéanska parken med angränsande

jordområde af egendomen Hammarby, jemte derå uppförda byggnader och på stället

befintlig, fordom Linné tillhörig lösegendom, måtte anvisas å extra stat för

samma år och att köpeskillingen icke, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, måtte utgå

af de medel, som inflöte vid försäljning, jemlikt Kong]. Brefvet den 29 Maj 1874,

af mindre kronolägenheter.

Om nu till ofvannämnda ............................................................... 3,800,000 kr.

lägges dels skilnaden mellan hvad Kongl. Maj:t för statsverkets behof

begärt och hvad Riksdagen beviljat af Riksbankens vinst

för år 1878, eller................................................................................. 576,000 kr.

dels anslaget till Hjelmarens och Qvismarens sänkning eller............ 300,000 „

dels ock de af Stats-Utskottet tillstyrkta anslagen till universitetsbyggnaderna

i Upsala och Lund samt till inredning af veterinärinstitutets

nya lokaler m. in. eller ................................................ 300,000 „

Transport 4,976,000 kr
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

Transport 4,976,000 kr.

samt till inköp af Linnéanska parken m. m. eller .............................. 30,000 „

så visar sig behofvet af ökad statsinkomst, som bör genom förhöjd

beskattning fyllas, uppgå till ............................................................ 5,006,000 kr.

eller i rundt tal till 5,000,000 kronor.

Ehuru Utskottet i detta betänkande endast har för afsigt att göra de framställningar,

hvartill Utskottet i afseende å bränvinstillverkningsafgiften funnit anledning,

anser sig Utskottet likväl böra i sammanhang dermed redogöra för huru

enligt Utskottets åsigt detta behof af ökade inkomster bör fyllas.

I detta afseende synes det Utskottet icke vara skäl att, såsom Kongl. Maj:t

föreslagit, uteslutande tillita den indirekta beskattningen. Det lärer nemligen

vara oneldigt, att en förhöjd beskattning å de i Kongl. Maj:ts proposition omförmälda

artiklar jemförelsevis hårdast komme att drabba de mindre bemedlade samhällsklasserna,

hvilka under nuvarande ekonomiska förhållanden hafva en svårare

ställning än vanligt, i följd af brist på arbetsförtjenst och låga arbetslöner. På

det att tyngden af de erforderliga skatteförhöjningarna måtte, så vidt möjligt, något

så när jemlikt drabba de olika klasserna i samhället, torde derföre en del af

det för fyllande af statsverkets behof erforderliga inkomstbeloppet böra uttagas

genom förhöjning af andra artikelns bevillning, hvarvid likväl med hänsyn till de

för näringslifvet i allmänhet rådande missgynnande konjunkturerna en alltför betydlig

förhöjning af ifrågavarande skattetitel synes vara olämplig.

Beträffande härefter de särskilda af Kongl. Maj:t föreslagna skatteförhöjningarna,

så synes det Utskottet mindre lämpligt att på en gång och utan samband

med förändrad lagstiftning angående bränvins tillverkning och försäljning,

hvarom förslag snart torde vara att förvänta, vidtaga en så betydlig höjning af

bränvinstillverkningsafgiften, som Kongl. Maj:t föreslagit, helst en så stor förhöjning

icke för fyllande af statsverkets behof är oundgängligen nödig. Enligt Utskottets

tanke bör någon större tillökning än med 10 öre för kannan icke vidtagas.

Om, på sätt Herr Chefen för Finans-departementet antagit, tillverkningsbeloppet, såvida

skatten icke blefve höjd, kan beräknas till 16,437,500 kannor, torde härigenom,

äfven om någon minskning i tillverkningen uppstår i följd af skatteförhöjningen,

åtminstone en ökad inkomst af 1,500,000 kronor kunna vinnas, och genom den

förhöjning af tullsatserna för bränvin och sprit, som i sammanhang härmed bör

vidtagas, torde en tillökning i inkomst af 100,000 kronor kunna erhållas.

Genom den föreslagna tullsatsen å oarbetad tobak, emot hvilken intet synes

Utskottet vara att invända, bör vidare, på sätt i oftanämnda statsrådsprotokoll

antages, en ökad inkomst kunna erhållas, hvilken dock med afseende å redan

skedd betydlig införsel ej torde böra beräknas högre än till omkring 400,000

kronor.

Kong]. Maj:ts förslag om höjning af tullen å kaffe anser Utskottet sig icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillning»- Utskottets Betänkande N:o 9.

kunna förorda, då denna vara i vida högre grad än någon annan af dem, i afseende

å hvilka Kongl. Maj:t föreslagit skatteförhöjning, utgör för den stora massan

en allmän förbrukningsartikel, hvaremot Utskottet, då socker jemförelsevis mera

förbrukas af de välmående samhällsklasserna, anser tullafgiften å denna vara

lämpligen kunna höjas icke blott till hvad Kongl. Maj:t föreslagit, utan derutöfver

med en krona per centner för oraffineradt socker, mörkare än N:o 18, så att

tullen å detta slag af socker skulle, i stället för nuvarande 8 kronor, blifva 10 kronor

per centner. Genom denna förhöjning, jemte de tullförhöjningar, som i sammanhang

dermed böra vidtagas, torde kunna erhållas en ökad inkomst af 1,400,000

kronor eller omkring dubbelt emot hvad Herr Chefen för Finans-departementet

antagit under förutsättning af eu höjning af omförmälda tullsats med allenast 1

krona per centner.

Sammanläggas de ökade inkomstbelopp, som kunna antagas uppkomma i

följd af de förhöjningar i indirekta skatter, som Utskottet sålunda anser böra

ifrågakomma, eller å

bränvinstillverkningsafgiften ..................................................................... 1,500,000 kr.

tullen å bränvin och sprit........................................................................ 100,000 „

„ „ tobak ............................................................................................. 400,000 „

„ „ socker .......................................................................................... 1,400,000 „

så skulle en ökad inkomst erhållas af................................................ 3,400,000 kr.

Det derefter felande beloppet, utgörande, så vidt nu kan beräknas, omkring 1,600,000

kronor, synes Utskottet böra uttagas genom förhöjning af andra artikelns bevillning.

På grund af hvad Utskottet ofvan anfört, får Utskottet hemställa,

6

l:o

att Riksdagen måtte i afseende å bränvinstillverkningsafgiften

för år 1880 bestämma att för bränvin, som inom landet

tillverkas, skall eidäggas en afgift af nittio öre för hvarje

kanna bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid + 15°

å Celsii termometer.

Emedan, på sätt af Herr Chefen för Finans-departementet i hans anförande

till ofta berörda statsrådsprotokoll blifvit erinradt, den förlust i alkohol, som vid

råbränvins rening uppkommer, utgör minst 2 procent samt följaktligen vid utförsel

af 98 kannor renadt bränvin bör restitueras så stor afgift, som vid tillverkningen

blifvit erlagd för 100 beskattningsbara kannor, blifver, så vida tillverkningsafgiften

bestämmes til! 90 öre, ifrågavarande restitutionsbelopp 9%8 krona eller 91,83 öre

per kanna, hvilket belopp likväl, enär alkoholförlusten vid reningen antagits till

den minsta kända, synes böra utjemnas till 92 öre; hemställande Utskottet på

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

grund häraf och då restitutionsbeloppet för icke renadt bränvin bör bestämmas

till samma belopp som tillverkningsafgiften, under förutsättning att Riksdagen

godkänner hvad Utskottet i punkten 1 hemstält,

2:o

att Riksdagen måtte besluta, att den restitution, som åtnjutes

vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift

blifvit erlagd, skall utgöra 92 öre för eu kanna renadt

bränvin och 90 öre för en kanna icke renadt bränvin af normalstyrka.

I händelse Riksdagen godkänner hvad Utskottet hemstält i punkterna 1 och

2, bör 11 § af Kong!. Förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin

den 23 Augusti 1876 i enlighet dermed ändras.

Ifrågavarande lagrum bar nu följande lydelse:

“1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas en afgift af

åttatio (80) öre för hvarje kanna af den normalstyrka, som i § 3 bestämmes.

2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift blifvit erlagd,

åtnjutes restitution med 81,7 öre för hvarje kanna renadt och med 80 öre

för hvarje kanna icke renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad i särskild författning

är eller varder stadgadt.

Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15 grader å

Celsii termometer uppgår till nittiotre procent alkohol eller derutöfver, anses såsom

renadt; hvaremot bränvin, som vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre

styrka än nittiotre procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt1''.

Under åberopade förutsättning hemställer Utskottet,

3:o

att omförmälda lagrum måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

“1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas

eu afgift af nittio (90) öre för hvarje kanna af den

normalstyrka, som i § 3 bestämmes.

2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgiit

blifvit erlagd, åtnjutes restitution med 92 öre för

hvarje kanna renadt och med 90 öre för hvarje kanna icke

renadt bränvin af normalstyrka, efter hvad i särskild författning

är eller varder stadgadt.

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 7 Håft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15

grader å Celsii termometer uppgår till nittiotre procent alkohol

eller derutöfver, anses såsom renadt; hvaremot bränvin,

som vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre styrka än

nittiotre procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt".

I Herr Chefens för Finans-departementet förrberörda anförande till statsrådsprotokollet

för den 8 Januari detta år uppgifves, att eu brist i statsregleringen

för år 1878 uppkommit å omkring två millioner kronor, till hvars fyllande Kongl.

Maj:t föreslagit, bland annat, att förhöjningen i bränvinstillverkningsafgiften måtte

såsom tilläggsbevillning redan under innevarande år utgå; och då äfven af andra

skäl synes lämpligt att, om en förhöjning i nämnda afgift beslutas, densamma

så skyndsamt som möjligt träder i kraft, får Utskottet, under förutsättning att

Riksdagen bifaller hvad Utskottet i afseende å bränvinstillverkningsafgiftens belopp

föreslagit, hemställa,

4:o

att Riksdagen måtte besluta, att såväl den af Utskottet

föreslagna förhöjning i tillverkningsafgiften för bränvin skall

såsom tilläggsafgift till den nu gällande jemväl innevarande

år utgöras, som ock den föreslagna förhöjningen i beloppet af

restitution vid utförsel af bränvin likaledes under innevarande

år tillämpas, samt att Riksdagen i följd häraf måtte hos Kongl.

Maj:t anhålla, att de af Riksdagen för dess del beslutade förändringar

i Kongl. förordningen angående vilkoren för tillverkning

al bränvin måtte, så snart ske kan, kungöras, att lända

till efterrättelse från den tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes.

De skäl, som uti oftanämnda statsrådsprotokoll finnas anförda till stöd för

förslaget, att det bränvin, som den dag, från och med hvilken den förhöjda afgiften

skall utgå, qvarligger obeskattadt å nederlag vid bränneri, måtte beläggas

med den förhöjda afgiften, synas Utskottet i allmänhet giltiga, men med afseende

derå att, enligt hvad till Utskottets kännedom kommit, en betydlig myckenhet bränvin

för närvarande ligger på brännerinederlag, hvars uttagande allt för hastigt

skulle kunna förorsaka allmänna finansiela svårigheter, utom andra olägenheter,

anser sig Utskottet böra hemställa, att något anstånd efter skatteförhöjningens

trädande i kraft måtte beviljas för uttagande mot förut gällande afgift af det på

nederlag befintliga bränvin, och synes detta anstånd lämpligen kunna bestämmas

till fjorton dagar. I öfverensstämmelse härmed får Utskottet hemställa,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillning-Utskottets Betänkande N:o 9.

11

5:0

att hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande nådiga proposition

i nu omförmälda hänseende föreslagit måtte på det sätt bifallas,

att för bränvin, som ligger å nederlag vid bränneri den

dag, då den beslutade skatteförhöjningen träder i kraft, och

för hvilket förut stadgad tillverkningsafgift icke blifvit inom

fjorton dagar derefter inbetald, skall den nu beslutade förhöjda

tillverkningsafgiften utgå.

Om Riksdagen godkänner hvad Utskottet i nästföregående punkt hemstält,

synes likväl någon föreskrift om hvad Riksdagen i omförmälda del beslutat icke

behöfva i Kongl. förordningen angående • vilkoren för tillverkning af bränvin intagas,

utan torde Riksdagens beslut i denna del lämpligast böra af Kongl. Maj:t särskildt

kungöras, och Utskottet hemställer alltså, under förutsättning af Riksdagens bifall

till Utskottets ofvan omförmälda hemställan,

6:o

att Riksdagen måtte i den underdåniga skrifvelse, hvari

Riksdagen anmäler sina angående bränvinstillverkningsafgiften

fattade beslut, anh ålla att Kongl. Maj:t täcktes särskildt kungöra

hvad Riksdagen i omförmälda hänseende beslutat.

Hvad Herrar Lyttkens och Hseggström i sina ofvan nämnda motioner i afseende

å bränvinstillverkningsafgiften yrkat, torde få anses besvaradt genom hvad

Utskottet ofvan hemstält; hvilket Utskottet får

7:o

för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 18 April 1879.

På Utskottets vägnar:

A. H. Fock.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 9.

Reservationer:

vid 1—4 punkterna:

af Herrar Friherre Fock, Bennich, Cronelorg, Aälersparre, F. A. Anderson,

Kockum och Beuterskiöld:

“Då den förhöjning af bränvinstiliverkningsafgiften, som nu kommit i fråga,

uteslutande är föranledd af nödvändigheten att genom ökad beskattning fylla

statsverkets behof af inkomster, är det för bedömande af huru stor förhöjningen

å denna skattetitel bör blifva, först och främst nödigt att utreda, huru mycket

som genom ökad beskattning behöfver anskaffas. Beloppet häraf utgör enligt

den utredning, som Utskottet lemnat, i rundt tal fem millioner kronor. Härvid

har likväl Utskottet endast tagit statsutgifterna i betraktande, sådana de utan

hänsyn till en del stora förslagsanslags otillräcklighet blifvit bestämda; men

under en tid sådan som den närvarande, då landets näringsidkare arbeta under

särdeles ogynsamma förhållanden och i följd deraf så väl produktionen som konsumtionsförmågan

är minskad, är det om möjligt vida nödvändigare än eljest

att taga under noggrann ompröfning, huruvida bevillningarne i allmänhet kunna för

år 1880 antagas inbringa de belopp, som i Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående

statsverkets tillstånd och behof blifvit beräknade. Om dessa beräkningar

egde skäl för sig vid den tid de uppgjordes, kan likväl vidden af de ekonomiska

svårigheter, som för närvarande finnas och i den närmaste framtiden äro att förvänta,

nu i någon mån klarare öfverblickas. Dervid kan och bör man icke dölja

för sig att innevarande år uti ifrågavarande afseende företer eu mörkare tafla än

det sistförfluten året; och om man också egen grundade förhoppningar derom att

eu förbättrad finansiel ställning inom eu icke aflägsen framtid är att förvänta,

skulle man utan tvifvel begå ett stort misstag, derest man antoge att landet redan

under år 1880 återkommit i sitt normala finansiella läge. Med afseende på

dessa förhållanden är det att befara, att tullmedlen, hvilka för sistlidet år inbringat

omkring 23,250,000 kronor, icke för år 1880 komma att, de ifrågasatta tullförhöjningarne

undantagne, lemna beräknade 23,000,000 kronor; att bränvinstiliverkningsafgiften,

som, den ifrågasatta förhöjningen oberäknad, för år 1880 antagits

lemna 13,150,000 kronor, ehuru den verkliga inkomsten å denna skattetitel år 1878

öfversteg detta belopp med blott några få tusen kronor, kommer att för det statsregleringsår,

hvarom nu är fråga, understiga hvad sålunda blifvit beräkuadt; samt

att allmänna bevillningen, som för år 1878 lemnade omkring 4,000,000 kronor,

eller samma belopp, hvartill den för nästkommande år är i Kongl. Maj:ts proposition

beräknad, icke kommer att lemna statsverket så stor inkomst. Härtill kommer

att för innevarande år icke torde vara att å någon skattetitel påräkna öfverskott,

hvarmed uppkommande brister kunna i någon väsentlig mån ersättas. Det

belopp, som genom ökad beskattning för år 1880 måste fyllas är, på grund af

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

BeviUnings- Utskottets Betänkande N:o 9.

hvari sålunda blifvit anfördt, större än hvad Utskottet antagit, hvarjemte man icke

får förbise att enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 8 sistlidne

Januari en brist af omkring två millioner kronor förefinnes från år 1878, hvilken

måste genom ökad beskattning fyllas.

Med afseende på huru de ekonomiska förhållandena under senaste tiden

gestaltat sig, synes det icke vara lämpligt att söka erhålla det belopp, som genom

ökad beskattning måste fyllas, endast genom att höja de indirekta skatterna. Den

allmänna bevillningen bör äfven lemna sitt bidrag till ändamalet, men bland de

indirekta skatterna är utan tvifvel bränvinstillverkningsafgiften den, som i första

rummet lämpar sig för förhöjning. Den tillökning af 10 öre i tillverkningsskatten

för hvarje kanna bränvin, Utskottet föreslagit, är dock alldeles otillräcklig och

den af Utskottet deraf beräknade inkomst är äfven utan tvifvel allt för hög. Den

minsta förhöjning i denna skatt, som med afseende på behofvet bör vidtagas, är

20 öre för hvarje kanna bränvin, helst härigenom icke kan påräknas större inkomst

än högst 2,300,000 kronor, eller ungefär hälften af det belopp, som i ofvan

åberopade statsrådsprotokoll beräknats inflyta, i händelse skatten höjdes med 40

öre kannan. .

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då vid utförsel af bränvin

restitutionen derför bör lämpas efter tillverkningsafgiften, hemställes

l:o

ätt Riksdagen måtte i afseende å bränvinstillverkningsafgiften

för år 1880 bestämma att för bränvin, som inom landet

tillverkas, skall erläggas en afgift af eu krona för hvarje

kanna bränvin, som innehåller 50 procent alkohol vid + 15 å

Celsii termometer;

2:o

att Riksdagen måtte besluta, att den restitution, som åtnjutes

vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkningsafgift

blifvit erlagd, skall utgöra en krona 2 öre för eu kanna

renadt bränvin och en krona för en kanna icke renadt bränvin

af normalstyrka;

3:o

att 11 § af Kongl. Förordningen angående vilkoren för

tillverkning af bränvin den 23 Augusti 187G måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillning*-Utskottets Betänkande N:o 9.

“1. För bränvin, som inom landet tillverkas, skall erläggas

en afgift af en krona för hvarje kanna af den normalstyrka,

som i § 3 bestämmes.

2. Vid utförsel af bränvin, för hvilket stadgad tillverkmngsafgift

blifvit erlagd, åtnjutes restitution med en krona 2

öre för hvarje kanna renadt och med en krona för hvarje kanna

icke renadt bränvin af uormalstyrka, efter hvad i särskild författning

är eller varder stadgadt.

Bränvin, hvars verkliga styrka vid en temperatur af + 15

grader å Celsn termometer uppgår till nittiotre procent alkohol

eller derutöfver, anses såsom renadt; hvaremot bränvin, som

vid nämnda temperatur befinnes hafva mindre styrka än nittiotre

procent alkohol, är att betrakta såsom icke renadt"; samt

4:o

att Riksdagen måtte besluta att såväl den här ofvan

föreslagna förhöjningen i tillverkningsafgiften för bränvin skall

såsom tilläggsafgift till den nu gällande jemväl innevarande

ar utgöras, som ock den föreslagna förhöjningen i beloppet

af restitution vid utförsel af bränvin likaledes under innevarande

år tillämpas, samt att Riksdagen i följd häraf måtte

ios Kongl. Maj:t anhålla, att de af Riksdagen för dess del

beslutade förändringar i Kongl. förordningen angående vilkoren

för tillverkning af bränvin måtte, så snart ske kan, kungöras,

att lända till efterrättelse från den tid, som af Kongl.

Maj:t bestämmes."

■■ af HiGrr ^6,9’ llvilken ausett bränvinstillverkningsafgiften böra höjas med

40 ore per kanna. J

• i ,IJerrar. Beutersvdrd och Ribbing hafva anhållit att få antecknadt, att de

icke deltagit i slutliga behandlingen af de i detta betänkande omhandlade frågorhvarjemte

Herr Wijk begärt få antecknadt, att han efter erhållen ledighet från

nksdagsgoromalen varit förhindrad att i handläggningen deraf deltaga.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:50 Skrifvelse angående vilkoren för tillverkning af bränvin. s. 8 i texten