Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om åtgärder i och för upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande å fem och tio kronor samt Herr J. A. Sjös motion omi borttagande af dessa bankers sedelutgifning srätt.

1879-04-25 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BLU 1879:1, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om åtgärder i och för upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande å fem och tio kronor samt Herr J. A. Sjös motion omi borttagande af dessa bankers sedelutgifning srätt.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

I

N:o 1.

Ank. till Eiksd. Kansli den 26 April 1879, kl. 10 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om åtgärder

i och för upphörande af de enskilda bankernas

rätt att utgifva sedlar, lydande å fem och tio kronor samt

Herr J. A. Sjös motion omi borttagande af dessa bankers

sedelutgifning srätt.

Med tillkännagifvande af sin afsigt att, så vida innevarande Riksdag sätter

Riksbanken i tillfälle att i behöflig mån öka sin sedelutgifning och under förutsättning

af sådana anordningar, som äro erforderliga till förekommande af rubbning

i den allmänna rörelsen, förordna, att enskilda bankers rätt att utgifva sedlar

lydande å fem kronor skall upphöra vid utgången af innevarande år, äfvensom

att, såvida derjemte inom utgången af år 1882 sådana åtgärder för Riksbankens

förstärkande vidtagas, som Kongl. Maj:t finner betryggande, förordna, att nämnda

bankers rätt att utgifva sedlar lydande å tio kronor skall upphöra senast inom

1882 års utgång, har Kongl. Maj:t uti nådig proposition (N:o 30), till möjliggörande

och befrämjande af dessa åtgärder, utaf Riksdagen begärt:

dels att i reglementet för Riksbanken införes ett stadgande, hvarigenom,

under förutsättning att Kongl. Maj:t förordnar om upphörande af de enskilda

bankernas rätt att utgifva sedlar lydande å fem och tio kronor, dessa banker, så

vida de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor invexla Riksbankens

förslitna sedlar å enahanda och mindre valörer, sättas i tillfälle att af Riksbanken

undfå lämpligt vexlingsförskott att, mot den säkerhet som af Fullmäktige

godkännes, utgå i den af Riksbankens sedelvalörer, som motsvarar den, hvars inBih.

till Riksd. Prof. 1879. 6 Sami. 2 Afd. 1 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

dragning beslutats, för hvilket vexlingsförskott ränta beräknas allenast å den del,

som enligt af den enskilda banken under vederbörlig kontroll förd räkenskap är

för hvarje dag utelöpande, äfvensom att räntan å detta belopp må bestämmas till

tre procent intill utgången af år 1884, dock att under de första tolf månaderna

endast två procent ränta beräknas för så stor del af det utelöpande vexlingsförskottet,

som ej öfverstiger hvad den enskilda banken under sistförflutna sex månader

före indragningen i medeltal haft utelöpande af sina egna sedlar af samma

valör;

dels att Riksdagen för sin del medgifver, att de i § 13 af Kongl. kungörelsen

den 12 Juni 1874 om enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar

stadgade grundfondshypotek måtte få minskas med det belopp säkerheter, som

kan behöfvas för erhållande i Riksbanken af ifrågavarande vexlingsförskott, och

att dessa säkerheter genom Konungens Befallningshafvandes försorg få till Riksbanken

öfverlemnas; äfvensom att erforderliga bestämmelser rörande kontrollen

öfver verkställigheten af fem- och tiokronesedlarnes indragning samt öfver de enskilda

bankernas räkning med Riksbanken må få, efter inhemtande af Fullmäktiges

i Riksbanken yttrande, af Kongl. Maj:t meddelas.

Banko-Utskottet, till hvilket blifvit hänvisad såväl berörda nådiga proposition

som en af Herr J. A. Sjö inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion,

N:o 110, om borttagande för de enskilda banker, som hädanefter erhålla ny eller

förlängd oktroj, af rättigheten att utgifva egna banksedlar, har för behandling af

dessa förslag begärt sammanträde med Lag-Utskottet, i följd hvaraf ett genom

deputerade från dessa båda Utskott sammansatt Utskott har att i förevarande hänseende

till Riksdagen afgifva betänkande.

Vid fullgörande af detta sitt åliggande har Sammansatta Utskottet funnit

sig böra i främsta rummet meddela utlåtande rörande den Kongl. propositionen,

i afseende hvarå, uppå anmodan af dels Banko-Utskottet och dels det Sammansatta

Utskottet, Fullmäktige i Riksbanken afgifvit yttranden, dem Sammansatta

Utskottet ansett böra i sin helhet komma till Riksdagens kännedom och hvilka

derföre såsom bilagor åtfölja detta betänkande.

Enligt de för enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar nu

gällande bestämmelser få dessa bankers sedlar endast lyda å 50, 100, 500 och

1,000 kronor samt Ulls vidare och intill dess Kongl. Maj:t annorlunda förordnar

jemväl å 10 och 5 kronor. Detta senare stadgande tillkom sålunda, att, sedan

Kongl. Maj:t år 1874 till godkännande af då församlade Riksdag öfverlemnat förslag

till ny författning rörande enskilda sedelutgifvande banker, deruti, bland annat

hemstälts, att indragning af dessa bankers sedlar å 5 kronor skulle kunna

ega rum, när Kongl Maj:t sådant förordnade, samt Riksdagen efter gemensam

omröstning beslutat utsträckande af denna Kongl. Maj:ts ^dragningsrätt jemväl

till de enskilda bankernas sedlar å tio kronor, blef uti den af Kongl. Maj:t der
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

efter den 12 Juni 1874 utfärdade, för närvarande gällande Kongl. kungörelse angående

de enskilda bankerna bestämmelse i omförmälda hänseende uti senare

delen af mom. 1 i 27 § af samma kungörelse införd i enlighet med det af Riksdagen

för dess del fattade ofvan omförmälda beslut.

Uti den till innevarande års Riksdag aflåtna nådiga proposition har Kongl.

Maj:t, under förut nämnda förutsättningar, förklarat sin afsigt vara att, på grund

af den Kongl. Maj:t sålunda tillkommande rätt, förordna om indragning af de enskilda

bankernas sedlar å fem och tio kronors valör.

Enligt det, förberörda nådiga proposition bilagda utdrag af statsrådsprotokollet

för finansärenden för den 24 nästlidne Februari, har Chefen för Finansdepartementet

yttrat, hurusom det ur synpunkten af penningerörelsens stadga och

säkerhet vore önskvärdt, att den stora mängd smasedlar, som i vårt land omlöpa,

småningom kunde mot klingande mynt utbytas; att det vore ett steg i den rätta

rigtningen och en nödvändig förutsättning för detta ändamals vinnande att till en

början de enskilda bankernas sedlar af lägre valör blefvo ur rörelsen indragna,

men att äfven, oafsedt detta syfte, det ur nämnda synpunkt måste anses som en

berättigad fordran, att det bytesmedel, som fyller den stora allmänhetens dagliga

behof, också har de egenskaper, som endast statens garanti kan förläna; äfvensom

att det icke heller kunde af staten med likgiltighet åses att för närvarande

i många landsorter icke ens det för skattelicjvider erforderliga beloppet af rikets

mynt kan hållas i rörelsen utelöpande.

Då redan vid 1874 års riksdag beslut blifvit fattadt om indragningen af

enskilda bankernas småsedlar, erfordras icke nu vidare något utlåtande i detta hänseende.

Hvad emellertid i den Kongl. propositionen finnes yttradt derom, att samma

sedelindragning bör ega rum endast under förutsättning af sådana anordningar,

som äro erforderliga till förekommande af rubbningar i den allmänna rörelsen,

finner Utskottet sig böra biträda. Dessa anordningar har Kongl. Maj:t, på sätt i

den Kongl. propositionen närmare förmäles, nu föreslagit Riksdagen att vidtaga,

och Utskottet har, efter pröfning af Kongl. Maj:ts i sådant hänseende afgifna förslag

äfvensom af de yttranden, Fullmäktige i Riksbanken, efter hvad redan sagdt

är, i frågan afgifvit, funnit betryggande åtgärder kunna genom anlitande af de i

sådant syfte angifna utvägarne redan nu beredas, för såvidt indragningen rörer

de enskilda bankernas sedlar å fem kronor, hvaremot Utskottet, i likhet med

Fullmäktige, anser, att de åtgärder, hvilka i fråga om Riksbanken kunna erfordras

såsom en följd utaf indragningen af enskilda bankernas tiokronesedlar, icke lämpligen

kunna nu göras till föremål för beslut, eftersom indragningen af dessa sedlar

enligt den Kongl. propositionen är afsedd att ega rum först efter någon längre

tids förlopp, och enär indragningen för öfrigt synes Utskottet erfordra förberedelser,

hvilka vid innevarande Riksdag näppeligen kunna vidtagas.

Af detta skäl anser sig Utskottet för närvarande böra yttra sig allenast om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 1.

de åtgärder, hvilka af den ifrågasatta indragningen af de enskilda bankernas sedlar

å fem kronors valör må anses påkallade.

Hvad sålunda först vidkommer de förfoganden, hvarom Kongl. Maj:t till

Riksdagen gjort framställning i afsigt att såväl för de enskilda bankerna som isynnerhet

för den allmänna rörelsen underlätta indragningen af de enskilda bankernas

femkronesedlar, har Utskottet lika med Fullmäktige ansett, det Riksbanken

bör åtaga sig att medverka för vinnande af detta ändamål och sålunda tillhandahålla

rörelsen i Riksbankens sedlar en ersättning för de enskilda bankernas indragna

sedlar å fem kronor och på samma gång för dessa banker underlätta tillfället att

indraga sagda sedlar.

Då i Kongl. Maj:ts proposition föreslås, att från Riksbanken må till de enskilda

bankerna mot säkerhet, som af Fullmäktige godkännes, utlemnas ett lämpligt

vexlingsförskott i den sedelvalör, som till indragning förekommer, hafva Fullmäktige,

med tillstyrkande häraf, hemstält, att de vexlingsförskott, som i femkronesedlar

finge utlemnas, matte begränsas till så stort belopp, som motsvarar hvad

hvarje bank under de sex eller, för så vidt uppgift derom kunde erhållas, under

de tolf sista manaderna före indragningen haft af egna femkronesedlar i medeltal

utelöpande.

Utskottet, som inhemtat, att uppgifter om beloppet af utelöpande sedlar af

hvarje valör från de enskilda bankerna till Kongl. Finans-departementet afgifvits

för hvarje månad alltsedan den 31 Augusti 1878, och att en beräkning af medeltalet

utelöpande femkronesedlar således kan för hela året 1879 verkställas, finner

en sådan begränsning af vexlingsförskottet, som enligt Fullmäktiges åsigt för Riksbankens

verksamhet är af vigt, äfven med hänsyn till de enskilda bankernas och

den allmänna rörelsens behof vara tillfredsställande, då det nemligen för närvarande

är fråga om indragning af allenast den lägsta sedelvalören.

I fråga om beräkningen af ränta å dessa vexlingsförskott har Kongl. Maj:t

föreslagit, att räntefoten bestämmes till tre procent intill utgången af år 1884,

dock att under de första tolf månaderna endast två procent beräknas för så stor

del af det utelöpande vexlingsförskottet, som ej öfverstiger hvad den enskilda banken

under sist förflutna sex månader haft utelöpande af sina egna sedlar af samma

valör. Den sistnämnda begränsningen varder naturligtvis i detta hänseende öfverflödig,

om, såsom Utskottet föreslår, en liknande bestämmelse får sin tillämpning

på vexlingsförskottets totalbelopp. Fullmäktige hafva väl hemstält, huruvida skäl

kan förefinnas att för de första tolf månaderna sätta räntan lägre än den sedermera

skulle utgöra och så lågt som till två procent, men Utskottet finner deremot

så mycket mindre anledning att tillstyrka någon förhöjning af hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, som under det första året af förändringens genomförande de enskilda

bankerna hafva största behof af billiga vilkor, hvilken omständighet Fullmäktige

sjelfve synas hafva beaktat, dä de häntydt på ett förslag, enligt hvilket åt ban
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 5

kerna skulle medgifvas räntefrihet för hela förskottet under de första sex månaderna

och under de följande sex månaderna påföras ränta af tre procent å allenast

tre-fjerdedelar af beloppet.

I afseende å tiderna för erläggande till Riksbanken af upplupen ränta å

vexlingsförskotten, hafva Fullmäktige föreslagit, att räntan skulle af enskilda bankerna

erläggas qvartalsvis inom en half månad efter qvartalets utgång; och har

Utskottet icke något att häremot erinra.

Vidkommande tiden för vexlingsförskottets åtnjutande har Kongl. Maj:t endast

föreslagit en viss tidpunkt, år 1884, intill hvilket års utgång en lägre räntesats

skulle för detta förskott bestämmas. Fullmäktige hafva ansett erforderligt, att den

tid uttryckligen bestämmes, under hvilken den föreslagna anordningen med sådana

förskott orubbadt skall fortgå, och antagit, enligt sin uppfattning af den Kongl.

propositionens grunder, att denna tid lämpligen bör bestämmas till utgången af

år 1882.

Utskottet, som icke funnit skäl föreslå någon minskning af den tidrymd,

inom hvilken Kongl. Maj:t funnit de enskilda bankerna böra åtnjuta denna förmån,

har ansett sig böra hemställa, att vexlingsförskottet från Riksbanken må utgå intill

slutet af år 1884.

Uti den Kongl. propositionen är vidare föreslaget, att räntan för vexlingsförskottet

skall beräknas allenast för den del, som enligt af den enskilda banken

under vederbörlig kontroll förd räkenskap är för hvarje dag utelöpande.

Fullmäktige hafva i sitt yttrande häröfver till en början fäst uppmärksamheten

derpå, att denna åtgärd icke syntes fullt öfverensstämma med de former

för eller medgifva de kontroller öfver Riksbankens verksamhet, som hittills varit

vanliga och ansetts behöfliga, äfvensom att den möjligen kunde föranleda någon

svårighet att, utan längre tidsutdrägt än hittills behöft ifrågakomma, städse lemna

tillfälle till noggrann öfversigt af Riksbankens ställning. Det syntes Fullmäktige,

att dessa olägenheter för Riksbanken skulle kunna i det väsentligaste undvikas,

och det afsedda ändamålet likväl på ett mot anordningens hela syfte, att låta

förändringen i enskilda bankernas existensvilkor endast småningom eller successivt

inträda, svarande sätt kunna vinnas derigenom, att de erforderliga förskotten

lemnades från Riksbanken i form af kreditiv att i femkronesedlar utgå, beviljade

på 12 månader för hvarje gång och med sådana fördelar för de enskilda

bankerna i afseende å ränteberäkningen, att t. ex. kreditivet vore räntefritt under

första halfåret till hela sitt belopp, och sedermera ränta erlades å V^clelar af kreditivbeloppet

med 3 procent under närmast följande halfår, med 3V2 procent för

året derefter samt med 4 procent för året derpå, men att efter förloppet af denna

tidrymd de enskilda bankernas kreditivrätt finge regleras efter sig företeende omständigheter.

Emellertid hafva Fullmäktige förklarat, att äfven denna sålunda antydda

anordning skulle medföra vissa olägenheter för Riksbanken, samt att den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o 1.

från synpunkten af allmänna rörelsens lugna och ostörda fortgång ej finge anses

lika fullt betryggande, som i den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna. “Det bör

nemligen", yttra Fullmäktige, “erkännas, att endast genom Kongl. Maj:ts förslag

de enskilda bankerna, på samma gång de fråntagas rättigheten att utgifva femkronesedlar,

likväl under öfvergångstiden komma att åtnjuta de väsentligaste fördelar,

som af denna rättighet härflutit, nemligen att för de behof, som dessa småsedlar

äro ämnade att fylla, hålla en räntefri kassareserv, och att dermed bör

vara undanröjd deras förnämsta svårighet att äfven efter den inträdda förändringen

fortfarande upprätthålla rörelsen vid de smärre afdelningskontoren. Fördetta

ändamåls vinnande anse Fullmäktige de antydda betänkligheterna kunna vika, så

mycket hellre som hela den af Kongl. Maj:t föreslagna anordningen är af den tillfälliga

beskaffenhet, att de olägenheter, som för Riksbanken deraf kunna uppstå,

äro af öfvergående natur".

Utskottet, som funnit att den af Fullmäktige ofvan antydda form för vexlingsförskottet

egentligen deruti skiljer sig från den af Kongl. Maj:t föreslagna, att

enligt den förra det räntefria beloppet skulle på förhand fixeras till en fjerdedel

af det hela, hvaremot enligt Kongl. Maj:ts proposition denna räntefria del skulle

kunna vara större eller mindre allt efter rörelsens behof af utelöpande femkronesedlar,

kan åt de olägenheter, som skulle kunna uppstå af den sistnämnda anordningen

icke mer än Fullmäktige tillmäta någon öfvervägande betydelse, allrahelst

som, för den händelse någon enskild bank skulle finna någon svårighet vid

uppfyllandet af de vilkor, som fästas vid förmånen af räntans beräknande allenast

å det utelöpande beloppet, det naturligtvis bör vara densamma medgifvet att mot

erläggande af ränta å hela det uttagna beloppet, hvilket då från Riksbankens sida

betraktas som utelöpande, fritagas från de vid förmånen fästade vilkor; hvarföre

Utskottet ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts förslag.

Beträffande de säkerheter, enskilda bankerna skulle till Riksbanken öfverlemna

såsom pant för erhållet vexlingsförskott, har Chefen för Kongl. Finans-departementet

i sitt vid den Kongl. propositionen fogade anförande till statsrådsprotokollet

yttrat såsom ett oundgängligt vilkor derför att förändringen i fråga skulle

kunna utan olägenhet verkställas, att de enskilda bankerna berättigades i mån af

sedelindragningen lösgöra från grundfondshypoteken de belopp säkerheter, som

erfordrades; och har i öfverensstämmelse dermed Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen

måtte för sin del medgifva, att de i § 13 af förenämnda Kongl. kungörelse

den 12 Juni 1874 stadgade grundfondshypotek måtte få minskas med det belopp

säkerheter, som för vexlingsförskottets erhållande kunde behöfvas.

Utskottet föreställer sig ock, att den utaf Kongl. Maj:t sålunda angifna utväg

för enskilda bankerna att vid behof anskaffa medel till inlösen af sina femkronesedlar

är för reformens lyckliga genomförande behöflig, likasom det ock synes

Utskottet skäligt att, då de enskilda bankernas sedelutgifning genom fem
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 7

kronesedlarnes indragning icke obetydligt minskas, rättighet medgifves dem att

minska grundfondshypoteken, hvilkas nuvarande förhållande till grundfonden är

stadgadt med hänsyn till den nu bestämda sedelutgifningsrätten; och har Utskottet

dervid haft så mycket mindre betänklighet, som en sådan grundfondshypotekets

minskning redan genom bestämmelsen i 30 § af samma kungörelse är de enskilda

bankerna för tillfälliga behof medgifven. Utskottet har dock ansett, att den andel

af grundfonden, hvartill grundfondssäkerheterna sålunda finge nedsättas, borde i lagen

fastställas och med hänsyn till de uppgifter, som varit tillgängliga om femkronesedlarnes

förhållande till andra valörer, velat föreslå, att denna nedsättning ej må ega

rum till större belopp, än att fyratio procent af grundfonden alltid finnes i allmänt

förvar qvarliggande; likasom Utskottet, på det genom ett sådant lösgörande af

grundfondshypoteken de enskilda bankernas förmåga att fullgöra sina förbindelser

icke må minskas, funnit angeläget vara, att bankernas sedelutgifningsrätt må, på

sätt för närvarande är i 30 § af ofvannämnda Kongl. kungörelse stadgadt, minskas

med ett belopp, motsvarande en och en half gång det värde, hvartill de i Riksbanken

pantsatta säkerheterna varit uppskattade, samt att föreskrift jemväl härom på

lämpligt ställe i samma kungörelse införes.

Uti den nådiga propositionen har Kongl. Maj:t slutligen beträffande kontrollen

öfver verkställigheten af femkronesedlarnes indragning samt öfver de enskilda

bankernas räkning med Riksbanken hemstält, att erforderliga bestämmelser

rörande denna kontroll måtte få, efter inhemtande af Fullmäktiges i Riksbanken

yttrande, af Kongl. Maj:t meddelas; och har Utskottet funnit sig böra till detta

Kongl. Maj:ts förslag tillstyrka bifall.

Fullmäktige hafva väl med hänsyn till de vexlingsförskott enskilda bankerna

skulle ega rätt att af Riksbanken bekomma, uti deras yttrande i frågan till BankoUtskottet

velat förbehålla Riksbanken rätt att låta anställa inventering hos de enskilda

bankerna rörande förskotten och rigtigheten af de uppgifter öfver behållningen

af samma förskott, som varda från enskilda bankerna afgifna, äfvensom att,

derest felaktighet i uppgifterna öfver den utelöpande delen af vexlingsförskottet

upptäcktes, eller förskottet missbrukades genom dess användning i annan ordning,

än som är vanligt med en kassatillgång i småsedlar, uppsäga hela förskottet inom

viss tid, men Utskottet har, med fästadt afseende dels å de undersökningar, hvilka

på grund af gällande föreskrifter för närvarande genom försorg af såväl Konungens

Befallningshafvande som Chefen för Kongl. Finans-departementet och Kongl.

Maj:t allt emellanåt hos enskilda bankerna anställas, dels ock derå att Riksbanken

för de lemnade vexlingsförskotten har säkerhet hos sig pantsatt, funnit de sålunda

ifrågastälda bestämmelserna i den form och den omfattning de föreslagits hvarken

vara fullt lämpliga eller för Riksbanken behöfiiga; hvarföre och då, såsom Kongl.

Maj:t föreslagit och Utskottet härofvan tillstyrkt, erforderliga kontrollbestämmelser

öfver de enskilda bankernas räkning med Riksbanken få af Kongl. Maj:t efter Full
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

mäktiges hörande meddelas. Utskottet funnit några bestämmelser i den rigtning

Fullmäktige föreslagit icke böra af Riksdagen meddelas.

Det af Fullmäktige härförutan föreslagna vilkor, att uppgifter å den del

af vexlingsförskottet, som hvarje dag i veckan varit utelöpande, af de enskilda

bankerna böra till Riksbanken insändas i enlighet med hvad beträffande uppgifter

om Riksbankens ställning är bestämdt, anser visserligen Utskottet lika med Fullmäktige

böra för enskilda bankerna föreskrifvas, men Utskottet finner äfven bestämmelser

härom böra af Kongl. Maj:t enskilda bankerna meddelas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer Utskottet,

att Riksdagen, under förutsättning att Kongl. Maj:t förordnar om

upphörande vid innevarande års utgång af de enskilda bankernas rätt

att utgifva sedlar, lydande å fem kronor, måtte besluta:

l:o) att enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar

berättigas att, så vida de åtaga sig att vid sina hufvudoch

afdelningskontor invexla Riksbankens förslitna sedlar å

fem kronor och lägre valörer, från och med ingången af år

1880 och intill slutet af år 1884 i Riksbanken mot säkerhet,

som af Fullmäktige godkännes, undfå vexlingsförskott i Riksbankssedlar,

lydande å fem kronor, intill ett belopp för hvarje

enskild bank, motsvarande hvad, enligt från Kongl. Finansdepartementet

meddelad uppgift, banken under de sist förflutna

tolf månaderna före indragningen haft i medeltal af

egna fem-kronesedlar utelöpande;

3:o) att räntan å detta förskott får för de banker, som

derom göra framställning, beräknas allenast å den del deraf,

som enligt den enskilda bankens räkenskaper är för hvarje

dag utelöpande, samt utgår under år 1880 med två procent

och under följande år intill utgången af år 1884 med tre

procent för år samt erlägges af de enskilda bankerna qvartalsvis

inom en half månad efter qvartalets utgång;

3:o) att enskild bank, som önskar erlägga ränta allenast

å den utelöpande delen af vexlingsförskottet, skall, i enlighet

med hvad beträffande uppgifter om Riksbankens ställning är

bestämdt, för hvarje vecka eller, när månad ej slutar å lördag

eller söndag, för sista hela veckan jemte återstående dagar i

månaden samt för den månad börjande veckodel jemte första

hela vecka i månaden till Riksbanken insända af det vid enskilda

banken anstälda ombud attesterad uppgift å den del af

vexlingsförskottet, som hvarje dag i veckan varit utelöpande;

om hvilka uppgifters afgifvande äfvensom i fråga om kontrollen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

öfver de enskilda bankernas räkning med Riksbanken samt

öfver fem-kronesedlarnes indragning, Kongl. Maj:t må, efter

fullmäktiges i Riksbanken hörande, meddela erforderliga bestämmelser;
äfvensom

att Riksdagen ville för sin del medgifva:

4:o) att de i § 13 af Kong], kungörelsen den 12 Juni 1874

om enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar stadgade

grundfondshypotek må få minskas med det belopp säkerheter,

som kan behöfvas för erhållande i Riksbanken af förenämnda

vexlingsförskott, dock att härigenom dessa säkerheter icke få

minskas till lägre belopp än fyratio procent af grundfonden,

och att dessa säkerheter genom Konungens Befallningshafvandes

försorg få till Riksbanken öfverlemnas;

samt derjemte för sin del besluta:

5:o) att, med bibehållande af nu varande lydelsen i 30 §

af nyssnämnda Kongl. Kungörelse af den 12 Juni 1874, till

samma paragraf skall fogas ett nytt moment,

så lydande:

Nuvarande lydelsen:

Till säkerhet för erhållande

i riksbanken af vexlingsförskott

i riksbankens sedlar, lydande

å fem kronor, ege ock

bankbolag att, utan hinder af

hvad uti 15 § här ofvan stadgas,

genom Vår Befallningshafvandes

försorg till riksbanken

såsom pant öfverlemna erforderligt

belopp af bolagets grundfondssäkerheter,

dock att härigenom

dessa säkerheter icke

få minskas till lägre belopp än

fyratio procent af grundfonden;

skolande äfven i detta fall

bankbolagets sedelutgifningsrätt

minskas med ett belopp,

motsvarande en och en half

gång det värde, hvartill de pantsatta

säkerheterna varit uppskattade.

För infriande af sina utelöpande

banksedlar eger bankbolag

att, om behofvet sådant

klöfver, efter dertill af Vår Befallningshafvande

erhållet tillstånd

använda större eller mindre

del af bankens grundfondssäkerheter;

i hvilket fall bankbolagets

sedelutgifningsrätt

dock skall minskas med ett belopp,

motsvarande en och en

half gång det värde, hvartill

de föryttrade säkerheterna varit

uppskattade; skolande bankbolaget,

så snart möjligen ske

kan, återbringa dessa säkerheter

till behörigt belopp.

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 6 Sami. 2 Afä. 1 Eåft.

•2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Utskottet öfvergår nu till meddelande af yttrande i fråga om de anordningar

rörande riksbankens fonder, sedelutgifning och metalliska kassa, hvartill

indragningen af de enskilda bankernas fem-kronesedlar kan gifva anledning.

I afseende å riksbankens fonder hafva fullmäktige icke ansett någon annan

åtgärd behöflig, än en öfverflyttning af fem millioner kronor från de reserverade

medlen till grundfonden. Fullmäktige yttra, att, då dessa medel redan finnas hos

riksbanken och ingå i dess lånerörelse, tillföres visserligen riksbankens fonder

ingen förstärkning genom en sådan förflyttning, men att derigenom dock vinnes

trygghet för att dessa medel, såsom grundfond stälda under helgden af den genom

Konung och Riksdag gemensamt stiftade banklagen, icke under tider af betryck

för staten kunna till andra, för Riksbanken främmande, ändamål förryckas, äfvensom

efter fullmäktiges uppfattning derigenom beredes ett stöd för en af fullmäktige

förordad utvidgning af Riksbankens sedelutgifningsrätt. — Utskottet, som icke

funnit något att anmärka vid den sålunda förordade förflyttningen till grundfonden

af en del Riksbankens tillgångar, tillstyrker, att Riksdagen måtte för sin del

besluta:

6:o) att § 4 i lagen för Rikets Ständers Bank den 1 Mars

1830 skall erhålla

följande förändrade lydelse: Nuvarande lydelse:

Banken skall hafva en Banken skall hafva en

grundfond af trettio millioner grundfond af tjugofem millioner

kronor och en reservfond af kronor och en reservfond af

etc. (lika med n. v. lydelse). fem millioner kronor. Dessa

fonder, hvaruti värdet af bankens

fasta egendom, inventarier

samt mynt- och medaljsamling

icke inberäknas, må ej minskas

i annat fall, än att banken skulle

göra förlust, som icke kan ersättas

af möjligen befintliga, till

framtida förfogande reserverade

medel, och skall i sådant fall

bristen i första rummet afföras

å reservfonden samt ovilkorligen

af först uppkommande behållning

ersättas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Utskottet, som icke har något förslag att framställa utöfver hvad fullmäktige

i afseende å Riksbankens fonder sålunda hemstält, går nu att afgifva förslag angående

de öfriga åtgärder, som för Riksbankens del kunna af indragningen i fråga

föranledas.

Hvad sålunda angår Riksbankens sedelutgifningsrätt, delar Utskottet fullmäktiges

åsigt att en ökning i Riksbankens sedelutgifuing i den omfattning, som

med öfvertagandet af monopolet å femkronesedlars utgifning förestår, innebär tillräcklig

anledning att med fem millioner öka den siffra, som nu under lång tid

varit faststäld för Riksbankens ofonderade sedelstock. Det torde härvid noga böra

iakttagas, att måttet för denna siffra helt och hållet är att hemta från en uppskattning

af landets minimibehof af omloppsmedel, att det nu gällande måttet härför

bestämdes för mer än tretio år sedan och att landets under denna tid högst

betydligt ökade rörelse således i hvarje fall synes påkalla en förhöjning i nämnda

siffra. Om densamma så länge som nämndt är kunnat utan olägenhet bibehållas

oförändrad, har detta helt och hållet berott derpå, att de enskilda bankerna till

så stor del försörjt landets behof af sedlar, men då nu förändring härutinnan förestår,

synes det Utskottet fullt befogadt att i motsvarande mån öka sedelutgifningsrättens

storlek. Utskottet föreslår derföre,

7:o) att Riksbankens ofonderade sedelstock må höjas

från tretio till tretiofem millioner kronor.

Hvad härefter Riksbankens metalliska kassa beträffar, så och med afseende

derå att den redan nu är väl knapp i förhållande till sedelstocken, i synnerhet

vid betraktande deraf att silfver kan i väl stor proportion i samma kassa ingå,

hafva fullmäktige, till erhållande af nödig förstärkning i Riksbankens guldförråd för

att motsvara den ökade sedelutgifning för Riksbanken, som indragningen af de

enskilda bankernas sedlar å fem kronor komme att föranleda, ansett sig, på sätt

af deras vid detta betänkande fogade skrivelser närmare inhemtas, böra föreslå,

att metalliska kassans minimum höjes från 10 till 15 millioner. Emot denna tillökning

af metalliska kassans minimum har Utskottet intet att erinra, och tillstyrker

derföre, det Riksdagen må besluta,

8:o) att Riksbankens metalliska kassa icke må vara lägre

än femton millioner kronor.

1 afseende å sättet för åstadkommande af omförmälda tillökning af metalliska

kassan hafva fullmäktige trott densamma kunna på ett för Riksbanken och den allmänna

rörelsen synnerligen enkelt och lämpligt sätt utan kontraherande af något

nytt utländskt lån beredas derigenom, att till Riksbankens förfogande såsom lån

på kort tid öfverlemnades svenska statens obligationer till ett värde af fem millioner

kronor, hvarjemte, i händelse denna af fullmäktige föreslagna åtgärd till me
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

talliska kassans förstärkande ej bifölles, utan den i 14 § 3 inom. af gällande bankoreglemente

anvisade utväg att anlita utländsk kredit komme att föredragas, fullmäktige

fästat uppmärksamhet derpå, att i slikt fall omförmälda stadgande borde

lösgöras ur det sammanhang, hvari det nu står till § 14 i öfrigt, och alltså förflyttas

till en särskild paragraf, så affattad att oförtydbart blefve, det utländsk kredit

till det högre belopp, som ansåges behöfligt, finge, oberoende af andra i reglementet

antydda åtgärder för metalliska kassans höjande, af fullmäktige anlitas.

Af hvad sålunda blifvit anfördt synes det Utskottet klart framgå, att hvad

fullmäktige hufvudsakligen åsyftat med det af dem föreslagna sätt för eventuel

förstärkning af Riksbankens metalliska kassa har varit att icke behöfva anlita den

tyngre form, som redan nu af bankoreglementet medgifves. Det är obestridligt,

att om Riksbanken till sitt förfogande erhåller ett belopp af fem millioner kronor

i af Kongl. Maj:t garanterade obligationer, vore" dermed den enklaste och beqvämaste

utväg beredd för sådan kassaförstärkning, hvarom här är fråga; men Utskottet kan

icke finna, att för en sådan anordning behöfver anlitas biträde af Riksgäldskontoret,

hvars låneuppdrag hittills afsett helt andra, af Riksdagen särskildt bestämda

ändamål, så länge som 14 § 3 mom. i bankoreglementet bemyndigar fullmäktige

att för vissa fall under Kongl. Maj:ts garanti upptaga lån under den form, som

kan finnas för ändamålet erforderlig, hvaraf otvetydigt framgår, att åtgärden lär

kunna genom fullmäktiges egen försorg lämpas fullkomligt efter behofvets beskaffenhet.

Då emellertid, efter hvad fullmäktige antagit, den ställning nämnda

moment intager och det sammanhang det har med öfriga bestämmelser i samma

paragraf skulle kunna föranleda till den uppfattning, att utländsk kredit icke skulle

kunna, oberoende af andra i reglementet antydda åtgärder för metalliska kassans

höjande, af fullmäktige anlitas och enär fullmäktige synas anse, att det i 14 § af

bankoreglementet angifna belopp af tolf millioner kronor, hvartill utländsk kredit

får anlitas, kunde, med hänsyn till sedelstockens höjning, fordra eu tillökning, har

Utskottet ansett sig höra tillstyrka,

9:o

att bestämmelserna i gällande bankoreglemente i fråga

om anlitande af kredit å utrikes ort må få så affattas, att

deraf tydligen framgår, det sådan kredit i form af lån eller

kreditiv må, oberoende af andra i reglementet antydda åtgärder

för metalliska kassans höjande, när fullmäktige i Riksbanken

finna sådant erforderligt, begagnas till belopp af högst

sjutton millioner kronor.

Vidare får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad här ofvan blifvit am

fördt, hemställa,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

13

10:0

att Riksbankens sedlar å fem kronor, hvilka såsom

vexlingsförskott blifvit till enskild bank utlemnade, icke af

Riksbanken beräknas såsom utelöpande annat än i den mån

desamma blifvit af enskild bank i allmänna rörelsen utsläppta

eller mot räntegodtgörelse öfvertagna.

De ändringar i gällande bankoreglemente, hvilka utaf Riksdagens beslut i

denna fråga kunna föranledas, har Utskottet ansett böra i ett sammanhang med andra

i samma reglemente möjligen ifrågakommande förändringar behandlas; och hemställer

derföre,

U:o

att Banko-Utskottet må erhålla uppdrag att i omförmälda

hänseende med utlåtande till Riksdagen inkomma.

Hvad slutligen beträffar Herr Sjös ofvan omförmälda motion om upphörande

af de enskilda bankernas rätt att utgifva egna sedlar, får Utskottet, med afseende

å hvad här ofvan blifvit i anledning af den nu behandlade Kongl. propositionen

föreslaget, hemställa,

12:o

att Herr Sjös motion icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 25 April 1879.

På Utskottets vägnar:

J. J. Ekman.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande Nio 1,

Reservationer:

af Herr Wijkander: “Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 12 Juni 1874,

angående enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar, bar i § 12 lemnat dessa

bankers fordringsegare eu försäkran att insatt grundfond skall utgöra säkerhet för

bankbolagets “utelöpande och gällande förbindelser af alla slag". Ifrån denna

allmänna regel kan visserligen enligt § 30 ett undantag ske, nemligen att “för

infriandet af sina utelöpande sedlar eger barkbolag att, om behofvet sådant ler öfver,

efter dertill af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande erhållet tillstånd använda större

eller mindre del af bankens grundfonds-säkerheter, i hvilket fall bankbolagets

sedelutgifningsrätt dock skall minskas med ett belopp motsvarande en och en half

gång det värde, hvartill de föryttrade säkerheterna varit uppskattade11; men, tillägger

lagen, “skolande bankbolaget, så snart möjligen kan ske, återbringa dessa

säkerheter till behörigt belopp''*. Det synes mig derföre vara i strid med gällande

lag, om ett bankbolag skulle för en längre tid, t. ex. 3 å 4 år, utlemna en del af

sina grundfondshypotek såsom säkerhet för en särskild skuld, hvilken derigenom,

så vidt på bolaget beror, erhåller bättre rätt än bankens alla öfriga fordringsegare.

För att göra åtgärden lagenlig, föreslår det Sammansatta Utskottet ett tillägg till

berörde § 30, men då härom icke någon Kongl. proposition blifvit afgifven och

icke någon motion blifvit väckt, förstår jag icke med hvad rätt förslaget framställes?

Banko-Utskottet eger enligt §41 af Riksdags-ordningen motionsrätt endast i afseende

på det för Riksbanken gällande reglementet, hvilken motionsrätt icke torde kunna

få utsträckas till allmän författning derför, att Utskottet sammanträdt med Lag-Utskottet,

som enligt § 42 af Riksdagsordningen icke någon motionsrätt eger. Grundlagsenligt

synes mig derföre icke det ifrågasatta tillägget till § 30 af Kongl. kungörelsen

den 12 Juni 1874 kunna af Riksdagen bifallas.

Äfven från synpunkten af Riksbankens ställning och rörelse har betänklighet

mot förslaget hos mig uppstått. I ett anförande till Herrar Bankofullmäktiges protokoll

af den 21 sistlidne Mars, till Utskottet aflemnadt, förklarar vice ordföranden

det han icke kan underlåta att “uttala den åsigt att en sådan kreditiv-rätt, ehvad

den kommer att meddelas i den ena eller den andra af de i fullmäktiges utlåtande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

omtalda former, är, likasom hvarje annan bestämd rättighet att i Riksbanken erhålla

lån, för Riksbanken ofördelaktigt11, hvilken åsigt af mig delas. Man bär nu sökt

skingra hvarje fruktan för vådor i berörda hänseende genom att söka fondera

Riksbanken starkare och för vinnande af detta ändamål bland annat höjt minimum

af metalliska kassan från 10 till 15 millioner och för möjliggörandet af detta stadgandes

upprätthållande föreslagit den ändring i § 14 af Riksbankens reglemente

att denna bank berättigas till den metalliska kassans förstärkande upptaga utländskt

lån å 17 i stället för 12 millioner, såsom hittills varit stadgadt. Ihågkommer man dock

härvid, att i metalliska kassan inräknas äfven silfver, hvilket den 31 sistlidne Mars

uppgick till 6,118,343 kronor, deraf mera än hälften i billioneradt skiljemynt, samt

att metalliska kassan i dess helhet den 12 innevarande månad utgjorde

13,921,415 kr. eller i guld, med afdrag för silfver, endast 7,803,072 kronor, torde

behofvet att tillämpa § 14 af banko-reglementet genom dess förändrade lydelse

snart nog kunna uppstå. Huruvida då Riksbankens uppträdande såsom lånesökande

på den utländska penningemarknaden kan vara för statens kredit fördelaktigt, har

synts mig åtminstone tvifvelaktigt.

Slutligen har jag icke kunnat bortresonnera ett allvarligt tvifvel huruvida

det kan vara lämpligt att i en tid af finansielt betryck företaga så ingripande

reformer i hela vår banklagstiftning, som de nu ifrågasatta, med hvilka åtminstone

frågan om 5-kronesedlarnes aflysande icke i något hänseende torde kunna anses

jemförlig.

På grund af dessa betänkligheter har jag inom Utskottet ansett mig pligtig

yrka afslag, och då dessa betänkligheter icke ansetts förtjena någon uppmärksamhet,

så anser jag min pligt som ledamot af Utskottet fordra att, såsom bidrag till

frågans utredande, dem för Riksdagen härmed framlägga";

af Herr Friherre H. J. Hamilton: "Emot det Sammansatta Utskottets beslut

får jag anmäla min reservation.

Ehuru ostridig Kongl. Maj:ts rätt att indraga de enskilda bankernas sedlar,

lydande å tio och fem kronor, på grund af § 27 i Kongl. kungörelsen af d. 12 Juni

1874 än må vara, så har jag dock ansett den nuvarande ekonomiska och penningeställningen

inom landet samt hela vårt lands affärsförhållanden till utlandet vara

af den beskaffenhet, att man hade bort med den största omsorg undvika hvarje

åtgärd, som, om än i aldrig så ringa grad, kan bidraga till att öka den redan

rådande oron inom affärsverlden och föranleda någon som helst rubbning i våra

nuvarande penningeförhållanden.

Att den ifrågavarande sedelindragningen dock är en åtgärd af denna natur

lärer väl af högst få bestridas, likasom att det ej står i mensklig förmåga att

beräkna de följder, som häraf kunna uppstå för de yrkesidkare och andra per
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

soner, hvilka hittills varit af de enskilda bankerna betjenade med förlag för sin

rörelse.

På grund häraf och då, mig veterlig!, inga förhållanden inträffat, som kunnat

göra ifrågavarande sedelindragning just nu nödig, och jag alldeles icke anser

densamma för närvarande nyttig, har jag hållit före, att det Sammansatta Utskottet

handlat rättast, genom att icke föreslå Riksdagen vidtagandet af de åtgärder, som

Utskottet nu tillstyrkt, och hvilka, om de af Riksdagen godkännas och vidtagas,

komma att på Riksdagen lägga den drygaste delen af afsvaret för följderna af den

sedelindragning, som Kongl. Maj:t ansett kunna “utan rubbning i den allmänna

rörelsen" verkställas";

af Herr Grefve J. O. Mörner, som förklarat sig icke kunna instämma i alla af Utskottet

föreslagna bestämmelser, och deribland särskild! beslutet att de af Riksbanken

utlemuade vexlingsförskott icke skola anses såsom i förhållande till Riksbankens

sedelstock utelöpande sedlar i större mån än de lemnade sedlarne blifvit ifrån de

enskilda bankerna till allmänheten utlemuade.

af Herr Torpadie emot viss del af Utskottets motivering.

vid punkterna 1 och 3:

af Herr Boström: För min del har jag ej kunnat biträda beslutet “att

tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition, att erforderliga bestämmelser rörande

kontrollen öfver de enskilda bankernas räkning med Riksbanken må få,

efter inhemtande af fullmäktiges i Riksbanken yttrande, af Kongl. Maj:t meddelas.

Detta förslag, som efter min uppfattning innebär ett första steg att åt Kongl.

Maj:t inrymma bestämmanderätt öfver Riksbankens förvaltning, synes mig strida

mot stadgandet i § 72 af Regeringsformen: “att Riksbanken ostörd må förvaltas

af de Fullmäktige, Kamrarne dertill förordna, efter de ordningar, stadgar och

reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen göras kunna".

Fastmera anser jag det tillhört Utskottet att på grund af ofvan anförda grundlagsstadgande

föreslå de bestämmelser, som betingats för kontrollen af de räkningar,

Riksbanken ålagts hafva med de enskilda bankerna.

Äfven har jag ansett, att tidpunkten för de enskilda bankernas rätt till

erhållande af vexlingsförskott bort i enlighet med bankofullmäktiges förslag bestämmas

till utgången af år 1882“;

vid punkten 2:

af Herr G. Jonsson, med hvilken Herr Smedberg förenat sig, emot Utskottets

förslag att bestämma eu ränta af 3 % till och med år 1884, oaktadt den beslutade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 17

anordningen endast gäller enskilda bankernas sedlar å 5 kronor och bankofullmäktige

ansett sådan ränta icke böra medgifvas längre än till och med år 1882“;

af Herr Friherre Akerhiélm: “Mot den uppställning i formelt hänseende, Utskottet

gifvit sina framställningar i 5:te och 6:te punkterna af utlåtandet, äfvensom

mot Utskottets motivering i vissa delar får jag anföra reservation";

af Herr Ola Månsson: “Då Sammansatta Banko-och Lag-Utskottet vid afgifvande

af sitt utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition N:o 30 angående

indragning af de enskilda bankernas sedlar å fem och tio kronors valör, endast,

eller åtminstone hufvudsakligast, besvarat den delen af samma proposition som rör

femkrone-sedlarnas indragning, så nödgas jag i detta hänseende reservera mig emot

Utskottets beslut.

Jag anser nemligen att Kongl. Maj:ts förslag om indragning jemväl af tiokronosedlarna

är lika så välbetänkt och nödigt för ett klokt och betryggande

ordnande af vårt bank- och penningeväsende, som indragningen af sedlar å fem

kronors valör, hvadan sådan indragning icke bör uppskjutas längre än som är

nödigt, för att sätta Riksbanken i den ställning, att den ensam kan fylla den allmänna

rörelsens behof af sedlar å dessa valörer. Mig synes ock som Kongl. Maj:t

väl afvägt dessa omständigheter, då sedlar å fem kronor komma att indragas inom

detta års slut, och de å tio kronor inom utgången af 1882. Efter min tanke hade det

derföre varit önskligt om Utskottet nu kunnat föreslå jemväl de åtgärder i fråga

om Riksbanken, som må befinnas erforderliga för att den må kunna ensam fylla

landets behof af sedlar å tio kronor; men då härför måhända erfordras en mera

omfattande utredning än som nu af Utskottet kan medhinnas, anser jag nödigt, att

Riksdagen nu genom underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kongl.

Maj:t vill låta utarbeta och till Riksdagen inkomma med förslag till de åtgärder

som Kongl. Maj:t anser erforderliga i afseende å Riksbankens förmåga att ensam

öfvertaga utgifvandet af sedlar å tio kronor, så tidigt, att de enskilda bankernas

sedlar å denna valör må kunna indragas inom den tid Kongl. Maj:t afsett, eller

inom 1882 års utgång".

Bill, till Biksd. Prof. 1879. 6 Sami. 2 Afd. 1 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o i.

Bilagor

till Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Bil. N:o 1.

Till Riksdagens Banko-Utskott.

Sedan Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen aflåten Proposition af den 24 sistlidne

Februari gjort framställning om ändringar i Riksbankens reglemente och andra

åtgärder med anledning af fråga om upphörandet af den enskilda banker

medgifna rätt att utgifva sedlar å fem och tio kronors valör, samt denna proposition

blifvit till Banko-Utskottet hänvisad, har Utskottet genom protokollsutdrag af

den 28 i nämnda månad anmodat fullmäktige att med utlåtande i förevarande

ärende till Utskottet inkomma.

Fullmäktige, som ansett det från dem sålunda infordrade utlåtande endast

böra afse hvilka Riksbanken berörande åtgärder ett bifall till förenämnda Kongl.

proposition kunde enligt Fullmäktiges åsigt påkalla, hafva härvid särskiljt de två

synpunkter, ur hvilka den föreslagna indragningen af de enskilda bankernas sedlar

å lägre valörer måste, enligt Fullmäktiges tanke, betraktas, nemligen å ena sidan

det derigenom inträdande behofvet att öka Riksbankens sedelutgifning och att

för möjliggörande deraf åstadkomma erforderlig förstärkning i Riksbankens fonder,

och, å andra sidan, de anordningar, som kunna påkallas från Riksbankens sida för

att underlätta indragningen af de enskilda bankernas sedlar och tillhandahålla allmänna

rörelsen de omsättningsmedel i sedlar å lägre valörer, hvilka dåmera endast

Riksbanken skulle få utgifva.

Beträffande då först den indragning af femkronesedlar, som skulle komma

att ega rum från och med nästa års ingång, så torde det väl icke kunna på förhand

närmare beräknas i hvad mån denna indragning kommer att ställa ökade

anspråk på Riksbankens sedelutgifning, för att i dess sedlar å denna valör bereda

rörelsen ersättning för de enskilda bankernas indragna femkronesedlar. Dessa

senare kunna nemligen delvis utbytas mot 10-kronesedlar, och jemte det denna

utväg, såsom nära till hands liggande, måste antagas komma att af de enskilda

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

bankerna så vidt möjligt är anlitas, låter det äfven tänka sig att rörelsens behof

af 5-kronesedlar kan till en del fyllas derigenom, att metalliskt mynt mera sättes

i omlopp. Äfven om man på grund af nämnda förhållanden och då uti det den

Kongl. Propositionen bifogade utdrag af statsrådsprotokollet upplyses, att enskilda

bankernas utelöpande 5-kronesedlar hittills vexlat mellan 12 och 17 millioner, antager

att åtminstone under första tiden efter deras indragning dessa belopp låta,

såsom i statsrådsprotokollet beräknas, ersätta sig med en ökad utgifning från

Riksbanken af 8 till 10 millioner i 5-kronesedlar, kan naturligtvis eu dylik ökad

sedelutgifning icke inrymmas inom de nu gällande bestämmelserna för Riksbankens

sedelutgifningsrätt. Granskar man blott nästlidne år finner man att Riksbankens

obegagnade sedelutgifningsrätt en tid på året nedgått till endast något öfver 7

millioner kronor, eller en siffra hvilken sålunda är lägre än det minsta belopp,

som ofvan antagits för tillväxten i Riksbankens .utelöpande 5-kronesedlar, och utsträckes

granskningen till de fem senast förflutna åren, visar sig att den obegagnade

sedelutgifningsrätten tillfälligt sjunkit under en million. Af sådan anledning

hafva Fullmäktige ansett att det belopp af 30 millioner kronor, hvartill, enligt 6:te

§ i Bankoreglementet, sedelstocken nu får högst uppgå utöfver sammanlagda beloppet

af de i samma paragraf nämnda valutor måste höjas till 35 millioner kronor, hvilket

belopp synes Fullmäktige vara tillräckligt, när hänsyn tages till den förstärkning

i Riksbankens metalliska kassa, Fullmäktige nedan ämna föreslå.

I omedelbart sammanhang med förslaget om ökning i sedelutgifningsrätten

måste komma frågan om den förstärkning i Riksbankens fonder, som deraf påkallas.

Fullmäktige hafva dervid först ansett sig böra taga under öfvervägande, huruvida

icke skäl förefinnes att låta någon större del af de medel, hvilka under senare

åren lemnats reserverade hos Riksbanken, öfverföras till dess grundfond. Då

dessa medel redan finnas hos Riksbanken och ingå i dess lånerörelse, tillföres visserligen

Riksbankens fonder icke någon förstärkning genom en sådan åtgärd, men

man vinner åtminstone den trygghet, att dessa reserverade medel genom den af

Konung och Riksdag gemensamt stiftade banklagen förklaras tillhöra Riksbankens

grundfond, och att derigenom garantierna stärkas för att dessa medel under tider af

betryck för Staten icke komma att till andra, för Riksbanken främmande, ändamål

förryckas. Det låter icke heller förneka sig att en tillökning i den ofonderade

sedelstocken låter bättre försvara sig när den icke sker till högre belopp än

som motsvaras af Riksbankens sammanlagda grundfond och reservfond. Fullmäktige

anse derföre att grundfonden medelst hänförande till densamma af en del af

omförmälda reserverade medel borde ökas med 5 millioner eller till 30 millioner

kronor, hvarigenom, med tillägg af nuvarande reservfond af 5 millioner kronor, erhålles

det belopp, till hvilket, enligt Fullmäktiges nyss uttalade åsigt, Riksbankens

ofonderade sedelutgifningsrätt syntes i förevarande fall böra höjas, för att kunna

möta den ökade efterfrågan å Riksbankens sedlar af lägsta valören.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1,

Såsom redan är antydt, kommer dock grundfondens förstärkning icke att

tillföra Riksbanken någon ökning i dess nuvarande fonder, eller att böja bankens

förmåga att åtaga sig det med en ökad sedelutgifning förbundna ansvar. Val

kan man medgifva att, så länge ökningen i sedelstocken endast omfattar sedlar af

så låg valör som 5 kronor, dessa småsedlar, af hvilka rörelsen fordrar att hålla

ett visst belopp ständigt utelöpande, icke i lika hög grad som de större sedelvalörerne

komma att trycka på Riksbankens metalliska valuta men då denna valuta

redan nu är väl knapp i förhållande till sedelstocken, i synnerhet då man tager i

beräkning, att i den metalliska valutan inräknas icke allenast guld och silfver, af

hvilken senare metall Riksbanken vid sistlidne månads utgång hade ett förråd af

icke mindre än 5,562,665 kronor 29 öre, hvarföre denna metall kan i väl stor proportion

komma att ingå i en metallisk kassa, som i sin helhet endast behöfver

vara 10 millioner kronor, våga Fullmäktige icke tillstyrka att Riksbanken åtager sig

den ökade sedelansvarighet, som måste blifva en följd af indragningen af de enskilda

bankernas 5-kronesedlai-, utan att på samma gång minimum för metalliska kassan

höjes. Och hafva fullmäktige derföre ansett sig böra föreslå att dess nuvarande

minimum höjes från 10 till 15 millioner, hvilken förhöjning torde vara tillräcklig,

så länge Riksbankens ökade sedelutgifning endast är föranledd af behofvet att ersätta

de enskilda bankernas sedlar å nyssnämnda valör.

Enligt senaste månadsrapport uppgick Riksbankens metalliska kassa till

13,597,810 kronor 84 öre, men det låter sig icke med någon grad af visshet antagas,

att utan särskilda åtgärders vidtagande kassan kan uppehållas vid detta belopp,

än mindre ökas till det föreslagna minimum, enär vexeltillgången synes fortfarande

förblifva knapp och bankens egande kassareserv i utländska obligationer

redan i förhållande till bankens nuvarande rörelse icke kan anses så betydande,

att någon större eller mindre del deraf lär för detta särskilda ändamål utan olägenhet

kunna användas. Då emellertid den betydliga förhöjning i den metalliska

kassan, som, enligt hvad Fullmäktige nedan komma att närmare beröra, måste anses

blifva behöflig för att Riksbanken skall kunna åtaga sig den ökade sedelutgifning,

som blir en följd af indragningen utaf de enskilda bankernas tiokronesedlar,

förutsätter mera omfattande åtgärder för förstärkningens åstadkommande, hafva

hullmäktige trott den närmast behöfliga tillökningen i bankens guldförråd kunna

vinnas derigenom att till Riksbankens förfogande stäldes svenska statens obligationer

till ett värde af 5 millioner kronor, att, i den mån metalliska kassans uppbringande

till eller bibehållande vid det föreslagna minimum gjorde sådant behöfligt,

genom hypotiseriug eller försäljning förbytas i guld. Fullmäktige hafva tillika

förestält sig att detta belopp af 5 millioner lämpligast kunde till Riksbanken

öfverlemnas såsom lån på kort tid, att återbetalas eller på annat sätt regleras i

sammanhang med de mera omfattande åtgärder i och för Riksbankens förstärkande,

som lära blifva erforderliga för den Riksbankens ökade sedelutgifning, som blefve

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

eu följd deraf att densamma ensam öfvertoge utlemnande! af äfven sedlar å 10

kronors valör.

Då Fullmäktige antaga att de åtgärder, hvilka i fråga om Riksbanken kunna

erfordras såsom eu följd af indragningen af enskilda bankernas 10-kronesedlar,

icke ens lämpligen kunna blifva föremål för beslut, eftersom indragningen af dessa

sedlar, enligt den Kongl. Propositionen synes vara afsedd att ega rum först efter

någon längre tids förlopp efter indragningen af 5-kronesedlarne, torde något närmare

yttrande i denna del af ämnet från Fullmäktiges sida icke för närvarande

erfordras, än att fullmäktige redan nu vilja uttala, att den ytterligare tillökning i

Riksbankens sedelutgifning, som då påkallas, förutsätter en så betydlig förstärkning

i Riksbankens metalliska kassa, att densamma synes icke kunna ega rum på

annat sätt, än att för Riksbankens räkning under statens garanti upptages ett

större lån, hvilket af Riksbanken bör utan svårighet kunna förräntas och amorteras

genom dess i och med den ökade sedelutgifningen äfven ökade årliga vinst.

Att närmare inlåta sig på detta ämne bör emellertid så mycket mindre nu komma

i fråga, som de då erforderliga åtgärderna alltid måste blifva beroende af de förhållanden,

som vid samma tidpunkt komma att göra sig gällande, och hvilka naturligtvis

nu icke kunna med visshet beräknas.

Fullmäktige öfvergå härefter till den del af den Kongl. Propositionen, som

ur synpunkten af den allmänna rörelsens behof afser att tillhandahålla denna i

Riksbankens sedlar en ersättning för de indragna enskilda bankernas och på samma

gång för dessa banker underlätta tillfället att indraga sina sedlar, utan att tvinga

dem att på ett för rörelsen tilläfventyrs känbart sätt inskränka sin öfriga verksamhet.

Fullmäktige önska dervid till en början fästa uppmärksamheten derå, att

den i sådan afsigt uti den Kongl. propositionen föreslagna åtgärden, eller att

Riksbanken skulle bevilja de enskilda bankerna så kalladt vexlingsförskott i 5- kronesedlar, å hvilka förskott ränta skulle beräknas endast för de belopp, som

enligt hvarje enskild banks egen uppgift blifvit af densamma utlemnade i allmänna

rörelsen synes icke fullt öfverensstämma med de former för eller medgifva de kontroller

öfver Riksbankens verksamhet, som hittills varit vanliga och ansetts behöfliga,

äfvensom möjligen kunna föranleda någon svårighet att utan längre tidsutdrägt,

än hittills behöft ifrågakomma, städse lemna tillfälle till noggrann öfversigt

af Riksbankens ställning. Det har synts Fullmäktige, att dessa olägenheter för

Riksbanken skulle kunna i det väsentligaste undvikas och det afsedda ändamålet

likväl på ett mot anordningens hela syfte, att låta förändringen i enskilda bankernas

existensvilkor endast småningom eller successivt inträda, svarande sätt kunde

vinnas derigenom, att de erforderliga förskotten lemnades från Riksbanken i form

af kreditiv att i femkronesedlar utgå, beviljade på 12 månader för hvarje gång

och med sadana fördelar för de enskilda bankerna i afseende å ränteberäkningen,

att t. ex. kreditivet vore räntefritt under lista halfåret till hela sitt belopp, och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

sedermera ränta erlades å 3/« af kreditivbeloppet med 3 % under närmast följande

halfår, med 3V2 % för året derefter samt med 4 % för derpå följande år.

Efter förloppet af denna tidrymd torde behofvet af för öfvergången lämpliga särskilda

medgifvanden kunna anses tillgodosedt, så att enskilda bankernas kreditivrätt

derefter finge regleras efter sig företeende omständigheter.

Fullmäktige hafva funnit sig böra i allmänna drag antyda ofvan anförda

sätt för reformens genomförande, enär detsamma för Riksbanken synes erbjuda

fördelarne af större enkelhet i arbetssätt och säkerhet i kontroll, men de vilja

icke dermed hafva sagt, att icke äfven en sådan anordning kan för Riksbanken

medföra åtskilliga olägenheter, och ännu mindre att den från synpunkten af allmänna

rörelsens lugna och ostörda fortgång får anses vara fullt lika betryggande,

som den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna. Det bör nemligen, enligt Fullmäktiges

åsigt, erkännas, att endast genom Kongl. Maj:ts förslag de enskilda bankerna,

på samma gång de fråntagas rättigheten att utgifva 5-kronesedlar, likväl

under öfvergångstiden komme att åtnjuta de väsentligaste fördelar, som af denna

rättighet härflutit, nemligen att för de behof, som dessa småsedlar äro ämnade

att fylla, hålla en räntefri kassareserv och att dermed bör vara undanröjd deras

förnämsta svårighet att äfven efter den inträdda förändringen fortfarande upprätthålla

rörelsen vid de smärre afdelningskontoren. För detta ändamåls vinnande

anse Fullmäktige de .antydda betänkligheterna kunna vika, så mycket hellre som

hela den af Kongl. Maj:t föreslagna anordningen är af den tillfälliga beskaffenhet

att de olägenheter, som för Riksbanken deraf kunna uppstå äro af öfvergående

natur. På det likväl icke dessa olägenheter må kunna befaras komma att verkligen

störande inverka på Riksbankens verksamhet, finna sig Fullmäktige, i händelse

af bifall till den Kongl. propositionen i denna del, böra påyrka följande närmare

förbehåll:

att för de sista sex månaderna af innevarande år eller, för så vidt ske kan,

för hela detsamma genom Kongl. Finans-departementet meddelas Riksbanken uppgift

å medelbeloppet af de sedlar å 5 kronor samtliga enskilda banker under tiden

haft utelöpande, så att i enlighet dermed kunde beräknas det belopp i sedlar af

nämnda valör hvarje sådan bank egde i förskott från Riksbanken erhålla, och hvilket

belopp ej finge öfverskridas;

att, i enlighet med hvad beträffande uppgifter om Riksbankens ställning är bestämdt,

de enskilda bankerna böra för hvarje vecka eller, när månad ej slutar å lördag eller

söndag, för sista hela veckan jemte återstående dagar i månaden samt för den månad

börjande veckodel jemte första hela vecka i månaden, till Riksbanken insända af det

vid hvarje enskild bank anstälda allmänna ombud attesterad uppgift å den del af vexlingsförskottet,

som hvarje dag i veckan varit utelöpande;

att räntan af enskilda bankerna erlägges qvartalsvis inom en half månad efter

qvartalets utgång;

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

att Riksbanken förbehålles rätt, att när Fullmäktige så finna lämpligt, låta genom

inventering hos enskild banks vare sig hufvud- eller afaelningskontor förvissa sig såväl

om den inneliggande delen af vexlingsförskottet som om rigtigheten af de uppgifter

öfver samma behållning hvilka för kontoret blifvit afgifna;

att derest felaktighet i uppgifterna öfver den utelöpande delen af vexlingsförskottet

upptäckes eller förskottet missbrukas genom dess användning i annan ordning

än som i allmänhet är vanligt med en kassatillgång i småsedlar, Fullmäktige må ega

rätt att uppsäga hela förskottet inom viss tid.

Härjemte och för den händelse detta ordnande antages, anse sig Fullmäktige

böra till Utskottet hemställa huruvida skäl kan förefinnas att för de första 12 månaderna

sätta räntan lägre än den sedermera skulle utgöra och så lågt som till 2

procent, då i betraktande tages att ränta endast skulle erläggas på den utelöpande

delen af vexlingsförskottet, likasom Fullmäktige ock, beträffande förskotten för de

indragna femmorna, hvarom endast det vid denna Riksdag kan ifrågakomma att fatta

definitivt beslut, finna erforderligt, att den tid uttryckligen bestämmes, under hvilken

den föreslagna anordningen med sådana förskott orubbadt skall fortgå; antagande

Fullmäktige, enligt sin uppfattning af grunderna för den Kong], propositionen, att

denna tid lämpligen bör bestämmas till utgången af år 1882, eller den tidpunkt,

som i den Kong], propositionen antagits såsom den senaste för reformens slutliga

genomförande medelst indragning af enskilda bankernas 10 kronesedlar, hvarförinnan

denna fråga torde böra tagas i ytterligare öfvervägande i samband med de öfriga

åtgärder, som för detta ändamål kunna påkallas.

Slutligen anse sig Fullmäktige böra såsom sin åsigt tillkännagifva att det först

efter pröfning vid Riksdagen af den Kongl. propositionen kan vara erforderligt att

uppgöra förslag till de ändringar i banklagen och Riksbankens reglemente jemte

tjenstgöringsstadgan, som af Riksdagens beslut kunna föranledas. Stockholm den 2)

Mars 1879.

C. Lewenliaupt.

A. II. Fock

Fiss Olof Larsson. O. R. Themptander.

Pelir Ehrcnheim.

J. W. Arnberg.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansatta Banko- och Lag- Utskottets Utlåtande N:o i.

Utdrag af protokollet, hållet hos Herrar Fullmägtige i Riksbanken

den 21 Mars 1879.

Herr Vice ordföranden anförde härvid till protokollet följande:

“I fråga om de vexlingsförskott eller såsom de efter min tanke rätteligen borde

“kallas, kreditiv, som Kongl. Maj:t föreslagit för de enskilda bankerna i Riksbanken,

“kan jag ej underlåta att uttala den åsigt, att en sådan kreditivrätt, ehvad den kommer

att meddelas i den ena eller den andra af de i Fullmäktiges utlåtande omtalda

“former, är, likasom hvarje annan bestämd rättighet att i Riksbanken erhålla lån, för

“Riksbanken ofördelaktigt, och erinra derom, att ett sådant system, förr vidsträckt

“tillämpadt, numera blifvit öfvergifvet, så att dylika rättigheter endast i enstaka fall

“qvarstå. Om emellertid indragning af de enskilda bankernas sedlar å 5 kronor skall

“ske vid en tidpunkt, då den tryckta ställning, hvaraf penningemarknaden nu i hög

“grad lider, sannolikt ej är öfvervunnen, så lärer väl omsorgen om den allmänna

“rörelsens kraf fordra, att de enskilda bankerna erhålla någon fördel till minskning

“af de olägenheter indragningen framkallar och jag har derföre icke velat motsätta

“mig hvad Fullmäktige i berörda afseende föreslagit och tillstyrkt". Som ofvan

Enligt protokollet:

C. F. Kolmodin.

Bil. N:o 2.

Till Sammansatta Banko- och Lag-TJtskottet.

Sedan Fullmäktige, i skrifvelse af den 21 nästl. Mars, på anmodan af Riksdagens

Banko-Utskott afgifvit yttrande i anledning af Kongl. Maj:ts uti aflåten proposition

till Riksdagen gjorda framställning om ändringar i Riksbankens reglemente och

andra åtgärder i och för upphörande af den enskilda banker medgifna rätt att

utgifva sedlar å fem och tio kronors valör, samt Fullmäktige i berörda yttrande föreslagit,

bland annat, att för beredande, om så skulle erfordras, af nödig förstärkning

i Riksbankens guldförråd för att motsvara den ökade sedelutgifning för Riksbanken,

som indragningen af enskilda bankernas sedlar å fem kronor komme att föranleda,

måtte till Riksbankens förfogande ställas svenska statens obligationer till ett värde

af fem millioner kronor, att i mån af behof genom hypotisering eller försäljning använ
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1. 25

das till anskaffande af guld, liar Sammansatta Banko- och Lag-Utskottet vid behandling

af ärendet funnit sig böra infordra yttrande af Fullmäktige, huruvida, då enligt

14 § 3 inom., af bankoreglementet Riksbankens styrelse är berättigad att för metalliska

kassans förstärkande begagna utländsk kredit till belopp af 12 millioner kronor,

deri af Fullmäktige föreslagna särskilda åtgärd för guldförrådets ökning kunde

undvikas genom höjande af det nu stadgade högsta belopp för nämnda kredit.

Fullmäktige, som hålla före, att den i följd af ökad sedelutgifning från Riksbanken

erforderliga förstärkning af dess kassafonder skulle kunna medelst den af

Fullmäktige föreslagna åtgärden på ett för Riksbanken och allmänna rörelsen synnerligen

enkelt och lämpligt sätt beredas samt vara för Riksbanken tillgänglig successivt

och i den mån det behöfliga guldförrådet ej på annat sätt kunde fyllas, och detta

utan kontraherande af något nytt utländskt lån, anse sig derför äfven böra i främsta

lumrnet förfarande förorda denna åtgärd, helst nagra skäl, hvarför densamma skulle

vara i ett eller annat hänseende mindre tillfredsställande, icke blifvit Fullmäktige

meddelade, och något hinder för detta förslags genomförande så mycket mindre synes

vara för handen, som Riksbanken inom trenne år skulle antingen återställa obligationerna

eller för dem lemna full valuta.

Beträffande den af Utskottet framstälda frågan, huruvida ej den af Fullmäktige

föreslagna särskilda åtgärd till guldförrådets ökning skulle kunna undvikas genom

höjande af det nu stadgade högsta belopp, hvartill Fullmäktige enligt § 14 mom. 3

i bankoreglementet ega begagna utländsk kredit, tillåta sig Fullmäktige erinra, att

ifrågavarande moment, i anseende till den ställning det intager och det sammanhang

det har med öfriga bestämmelser i samma paragraf, enligt Fullmäktiges mening

icke torde böra tillämpas i annat fall, än att metalliska kassan visar benägenhet att

nedgå under faststäldt minimum, och icke heller annorlunda än efter pröfning af

hvilken eller hvilka bland öfriga i nästföregående mom. föreskrifna åtgärder till förekommande

af metalliska kassans nedgående, som för tillfället må finnas bäst leda

till ändamålet; men om Riksdagen, i sammanhang med bifall till Kongl. Maj:ts proposition

om indragning af de enskilda bankernas 5-kronesedlar, beslutar bland annat

eu förhöjning i det belopp, hvarunder Riksbankens metalliska kassa ej får sjunka,

torde det, i händelse den af Fullmäktige föreslagna åtgärd till förstärkande af Riksbankens

kassatillgångar ej bifalles, och till förekommande af menliga rubbningar i

utlåningsrörelsen, blifva nödvändigt, att Fullmäktige, utan afseende å öfriga i reglementet

angifna åtgärder för nämnda kassas uppehållande, genom anlitande af utländsk

kredit i tid bereda tillgång till den nödiga förstärkningen och detta icke blott tillfälligt

utan för en längre tidsrymd.

Skulle derföre den af Fullmäktige föreslagna åtgärd till nämnda förstärkning

anses mindre lämplig än den utväg, som i § 14 mom. 3 i gällande bankoreglemente

anvisar, vilja Fullmäktige fästa uppmärksamheten derpå att i slikt fall omförmälda stadgande

torde böra lösgöras ur det sammanhang, hvari det nu står till § 14 i öfrigt,

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 6 Sand. 2 Afd. 1 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

och alltså förflyttas till en särskild paragraf och så affattas, att oförtydbart må blifva

att utländsk kredit till det högre belopp, som anses behöfligt, må, oberoende af andra

i reglementet antydda åtgärder för metalliska kassans höjande, af Fullmäktige anlitas

när de finna sådant lämpligt.

Stockholm den 10 April 1879.

C. Lewenhaupt.

Pehr Ehrenheim.

A. H. Fock.

A. W. Dufwa.

J. W- Arnberg. F. Richter.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktieholag, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.