Sök i Ratio Lex

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 13

1879-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1879:13, Banko- Utskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Maj 1879, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ökande af Riksbankens

för afbetalning slån af sedda fond.

Banko-Utskottet, som haft för afsigt att, på sätt tillförene egt

ruin, till Riksdagens pröfning och afgörande i ett sammanhang öfverlemna

förslag till de ändringar i bankoreglementet, Utskottet ansett böra af

väckta motioner eller inom Utskottet och af Bankofullmäktige gjorda

framställningar i detta hänseende påkallas, har funnit sig af förefintliga

förhållanden manadt att för tids vinnande inkomma till Riksdagen med

särskildt utlåtande rörande de inom Andra Kammaren af Herrar A. P.

Lind, Gustaf Andersson, A. F. Petersson och Jöns Persson väckta motioner,

N:is 19, 44, 111 och 113, om dels ökande af Riksbankens för afbetalningslån

afsedda fond, hvilken för närvarande är faststäld att utgöra

högst tio millioner kronor, dels ock meddelande af bestämmelse i

bankoreglementet om skyldighet för vederbörande styrelser att inom viss

kort tid lemna lånesökande besked, huruvida ingifven låneansökning blifva

bifallen eller afslagen.

Motioriärerne hafva föreslagit:

Herr Lind, med hvilken fem ledamöter af Andra Kammaren sig

förenat: dels att 27 § i nuvarande bankoreglemente må erhålla den förändring,

att till afbetalningslån må kunna användas högst femton millioner

kronor, och dels att en ny bestämmelse i förberörda reglemente införes

derom, att den lånsökande bör af vederbörande styrelse meddelas

besked inom en vecka efter ansökans ingifvande om lånet är bifallet eller

Bih. till Likså. Prof. 1879. 6 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 1 .

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

afslaget, och hvilken föreskrift synts förslagsställaren lämpligast kunna

införas i 32 § 6 mom. af bankoreglementet;

Herr Gustaf Andersson, i hvars förslag sju af Andra Kammarens

medlemmar instämt: dels att 27 § af bankoreglementet får följande förändrade

lydelse: »Till afbetalningslån skola, i den mån ingifna lånehandlirigar

dertill föranleda, användas högst tolf millioner kronor», dels ock

att i 32 § af bankoreglementet må införas stadgande derom, att vederbörande

styrelse skall genast och sist inom åtta dagar pröfva inkommen

lånehandling och deröfver meddela utlåtande;

Herr A. F. Petersson, med hvilken två af Andra Kammarens ledamöter

instämt: att den del af Riksbankens för år 1878 upplupna vinst,

som beslutes skola åt Riksbanken bibehållas, må användas till förstärkande

af den för afbetalningslån afsedda fond; och

Herr Jöns Persson: »att fonden i Riksbanken för afbetalningslån

höjes till maximum tolf millioner kronor, dock med rätt för Fullmäktige

att, då bankens egen ställning och säkerhet påkallar, öfverföra häraf tre

millioner kronor till den fond, som erfordras».

Hvad först beträffar den sålunda ifrågastälda förhöjningen af

Riksbankens för afbetalningslån afsedda fond, hafva Bankofullmäktige

uti infordradt utlåtande anfört följande:

I anledning af dessa förslag få Fullmäktige först erinra, att fonden

för de så kallade omsättningslånen år 1844 utgjorde 13,500,000

kronor, hvarefter den succesivt nedsattes till 9,600,000, men år 1870

höjdes till 10,000,000 kronor, vid hvilket belopp den sedan dess bibehållits;

och har från sistnämnda tid detta belopp varit tillräckligt att

möta lånebehofven ända tills under år 1877, då brist uppstod vid afdelningskontoret

i Göteborg, och under år 1878, då hela fonden blifvit anlitad

och ett ej ringa lånebehof derutöfver yppat sig.

De skäl, som blifvit anförda mot förhöjning af denna fond, hafva

förnämligast varit, att det ej vore öfverensstämmande med eu sund bankförvaltning

att binda en betydlig del af bankens tillgångar i en lånerörelse,

hvars bestämmelser hindrade bankstyrelsen att vid behof och hastigare

än successivt under 27a år åter indraga de utlånade medlen, hvarigenom

bankens förnämsta uppgift att uppehålla myntvärdet skulle kunna i betänklig

grad blottställas; samt att den mindre jordbrukarens intresse,

hvilket med afbetalningslånen i väsentlig mån afses, redan vore tillräckligt

tillgodosedt genom under senare tider öppnade andra låneutvägar.

Att likväl afbetalningslånen, hvilka för Banken medfört särdeles

små förluster, varit och äro till stort gagn för mindre jordbrukare och

näringsidkare, lärer svårligen kunna bestridas, lika litet som det kan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13

3

visas, att det behof, hvilket de fylla, kan fyllas genom de vanliga hypotekslånen;

och då med afseende å Riksbankens uppgift att befordra

»handelns och alla nyttiga näringars uppkomst och förkofran» äfven en

fond för afbetalningslån blifvit afsatt, synas ofvan anförda skäl hufvudsakligen

böra mana dertill, art fonden bestämmes med hänsyn dels till

andra lånegrenars utveckling, dels till Bankens kapitaltillgångar.

Hvad först beträffar öfriga lånegrenar eller diskontering af vexlar,

utlåning på kortare tid eller uppsägning samt uttag på kreditiv, så har

den 31 December varit utestående i afrundade tal

1869..............................

........................... Kr.

23,133,0ö0

1870..............................

............................. ))

21,182,000

1871...............................

............................. ))

21,687,000

1872..............................

............................. ))

28,012,000

1873................................

............................ »

31,847,000

1874...............................

............................. ))

34,804,000

1875..............................

.......................... ))

32,746,000

1876.............................

............................. »

36,671,000

1877.............................

............................ ))

37,569,000

1878...............................

............................. ))

41,755,000

i hvilka belopp för 1869—1874 äro inberäknade äfven de åt filialbankerna

lemnade förskott.

På omsättnings- eller afbetalningslån har vid samma tider varit

utestående:

1869 ...........

.............. Kr.

9,577,000

—

1870 ...........

.............. ))

9,137,000

—

1871 ..........

.............. ))

7,563,000

—

1872 ..........

................................

.............. ))

5,890,000

—

1873 ..........

.............. ))

5,511,000

—

1874 ...........

.............. »

5,695,000

—

1875 ...........

.............. ))

6,712,000

—

1876 ...........

.............. ))

6,939,000

—

1877 ..........

.............. ))

8,373,000

—

1878 ...........

.............. ))

9,981,000

—

Af denna sammanställning framgår, att den allmänna utlåningsrörelsen

under ifrågavarande tid stigit med något öfver 80 procent, och

att behofvet af afbetalningslån under de senaste åren stigit samtidigt med

lånebehofvet i allmänhet.

För bedömande af Riksbankens förmåga att utan olägenhet bära

den ytterligare utlåning, som genom någon förhöjning af fonden för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

afbetalningslån skulle kunna uppkomma, vilja fullmäktige erinra derom,

att Bankens kapitalöfverskott utöfver grundfonden, bestående af reservfonden

och reserverade medel, som den 31 December 1869 utgjorde

3,886,336: 86, samma dag 1878 både uppgått till 14,583,398: 38, och

sålunda stigit med 10,697,061: 52.

Om Fullmäktige, med stöd af hvad ofvan blifvit visadt i afseende

å Bankens utlåningsrörelse i allmänhet äfvensom dess under senare åren

vunna förstärkning, sålunda medgifva, att äfven någon tillökning i fonden

för afbetalningslån kan utan obillighet ifrågasättas, qvarstår likväl i det

väsentligaste orubbad den mest betydande anmärkningen mot en sådan

åtgärd, nemligen att derigenom en ännu större del af Bankens fonder

skulle kunna komma att så bindas, att de endast efter jemförelsevis

längre tid kunde vid behof åter indragas. Om Fullmäktige detta oaktadt

nu finna sig böra tillstyrka denna åtgärd, kan sådant endast ske under

förutsättning, att Fullmäktige berättigas handhafva denna lånerörelse på

fullkomligt samma sätt som andra Bankens lånegrenar, och att all tvetydighet

i detta hänseende undanrödjes. I bankoreglementet har nu § 27

följande lydelse:

»Till afbetalningslån skall, i den mån ingifna lånehandlingar dertill

föranleda, användas högst tio millioner kronor.»

Om af denna lydelse kan dragas den slutsats, att Bankens styrelse

skulle helt och hållet oberoende af så väl penningeställningen inom landet

i allmänhet som förhållandet inom Riksbanken ovilkorligt i och för afbetalningslån,

»i den mån ingifna lånehandlingar dertill föranleda», tillhandahålla

ett bestämdt belopp, detta må vara hvilket som helst; om

således den för dessa lån anvisade fond är att betrakta såsom ett på

21|j år beviljadt och ständigt fortfarande kreditiv, utan att Fullmäktige

på denna lånerörelse, i händelse omständigheterna dertill skulle föranleda,

egde tillämpa bestämmelserna i § 14 af bankoreglementet, i sådant fall

skulle Fullmäktige utan tvekan för sin del afstyrka hvarje tillökning af

eu dylik lånerörelse. Det är af denna anledning som Fullmäktige såsom

vilkor för sitt tillstyrkande af tillökning i fonden för afbetalningslånen

uppställa en sådan ändring i nyss åberopade § af bankoreglementet,

att all tvekan om Fullmäktiges rätt och pligt att vid behof göra inskränkningar

äfven i denna gren af utlåningsrörelsen undanrödjes.

Beträffande det belopp, hvartill fonden för afbetalningslån lämpligen

skulle höjas, anse Fullmäktige med afseende å för handen varande

omständigheter och kända lånebehof detsamma kunna bestämmas till tolf

millioner kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

5

I öfverensstämmelse härmed få Fullmäktige hemställa, att § 27 i

bankoreglementet måtte erhålla följande lydelse:

Till afbetalning slån må användas högst tolf millioner kronor.

Under förutsättning af bifall till denna hemställan torde följdrigtigheten

fordra, att äfven § 32 mom. b erhåller en motsvarande förändring,

och få Fullmäktige hemställa, att nämnda mom. erhåller följande

lydelse:

»Inlemnas till hufvud- eller afdelningskontor ansökningar om lån

af detta slag å större sammanlagdt belopp än tillgångarne medgifva,

prof vas låneansökningarne i den ordning anmälan derom ingått.»

För den händelse att Banko-Utskottet emellertid skulle under för

handen varande förhållanden hysa betänklighet mot att tillstyrka bifall

till den förhöjning i fonden för afbetalningslån, som Fullmäktige här ofvan

föreslagit, anse sig Fullmäktige äfven böra antyda en annan åtgärd, hvarigenom

den redan nu anvisade fonden skulle i någon mån bättre än

hittills motsvara behofvet, nemligen genom att från 6,000 till 4,000

kronor nedsätta det högsta belopp hvarför, enligt § 33 mom. 4 i bankoreglementet,

någon låntagare får i denna fond häfta. Vid hufvudkontoret

äfvensom vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö (från Visby och

Luleå äro uppgifter ännu ej inkomna) var antalet af under åren 1876—1878

beviljade sådana större lån 488 med ett sammanräknad! lånebelopp af

2,641,150 kronor, hvadan, om dessa lån utgått med allenast 4,000 kronor

hvardera, uppkommit en besparing af 689,150 kronor.»

Emot detta beslut skiljaktiga meningar hafva anförts af Fullmäktiges

ordförande, Herr Grefve Lewenhaupt, och vice ordförande, Herr

von Ehrenheim, hvilka anfört:

Herr von Ehrenheim: »I öfverensstämmelse med de åsigter, som uttalades

af Herrar Fullmäktige i utlåtande till Banko-Utskottet den 27

Mars 1878, får jag afstyrka den föreslagna förhöjningen af fonden till afbetalningslån.

Den utlåning, som från denna fond eger rum, är föga

förenlig med en sedelutgifvande banks ändamål och verksamhet, och icke

är det heller lämpligt att i vidsträcktare mån, än nu är förhållandet,

anvisa vissa fonder till vissa ändamål och så medelst återvända till ett

system, som är öfvergifvet och hvaraf den nuvarande fonden för afbetalningslån

är enda återstoden. Val är det sant, att Fullmäktige med

stöd af 14 § i Bankoreglementet kunna indraga äfven afbetalningslånen,

om så pröfvas nödigt, men det är gifvet att, då Riksdagen anslagit ett

visst belopp till en viss slags utlåning, som går ut på att på längre tid

utlemna mindre belopp, så kommer indragning å fonden icke att ske

utan yttersta nödfall, utan de anvisade medlen komma i sjelfva verket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko- Utskottets Utlåtande N:o 13.

att förblifva undandragna från Bankens rörliga fonder. De lånesökande

skulle ej eller vara rätt väl betjenade, om just vid sådana tider, då efterfrågan

af lån på fonden vore starkast, indragning egde rum. Särskildt

synes mig närvarande tidpunkt vara olämplig att i ifrågavarande slags

utlåning ytterligare binda 2 millioner af Riksbankens tillgångar, då den

temligen rikliga penningetillgång, som Riksbanken för närvarande har, är

till ej oväsentlig del beroende af upp- och afskrifningsmedel samt depositioner

å högst 4 månader, till en del å stora belopp på samma hand,

hvilka medel det ej lärer kunna komma i fråga att fästa i en utlåning,

derifrån de endast med stor svårighet kunna indragas.»

Herr Grefve Lewenhaupt, som, med instämmande i hvad Herr von

Ehrenheim sålunda yttrat, särskildt ville fästa uppmärksamheten å det

betänkliga att ur den egentliga diskonterings- och utlåningsrörelsen draga

ett jemförelsevis så betydligt belopp som 2 millioner för att använda

dem i en så tung lånerörelse, som utlåningen med afbetalningsrätt onekligen

utgör, synnerligast under nuvarande tider, då våra förnämsta exportvaror

lede af högst ogynsamma konjunkturer, och Riksbankens förmåga

att minska olägenheterna häraf samt att genom rediskontering

lemna penningeinrättningar försträckningar genom den föreslagna åtgärden

ej oväsentligen inskränktes.

Banko-Utskottet, som i betraktande af nyttan och fördelen för den

mindre jordbrukaren, tjenstemannen och handtverkaren m. fl., eller med

ett ord för den mindre lånerörelsen i allmänhet, att från ifrågavarande

fond kunna påräkna låneunderstöd funnit välgrundade anledningar för de

väckta förslagen, att fonden, som under de senaste åren visat sig vara

otillräcklig för tillfredsställande af lånebehofvet, måtte varda förhöjd,

har på grund häraf och med afseende å hvad Fullmäktige anfört funnit

sig böra samma förslag på sätt och i den omfattning Fullmäktige härofvan

i främsta rummet föreslagit understödja; i följd hvaraf Utskottet

hemställer:

att § 27 i bankoreglementet måtte erhålla följande

förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Till afbetalningslån skola, Till afbetalning slån må

i den mån ingifna låne- användas högst tolf milliohandlingar

dertill föran- ner kronor.

leda, användas högst tio

millioner kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

hvarjemte Utskottet, under förutsättning af bifall härtill, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad Fullmäktige föreslagit, hemställer:
att

§ 32 mom. 6 i bankoreglementet må komma att

lyda sålunda:

Nuvarande lydelsen:

Mom. 1 Afbetalningslån

lemnas etc.

Mom. 2j

Mom! 4 ’ oföräll(lradt.

Mom. 5

Mom. 6. Inlemnas till hufvud-

eller afdelningskontor

ansökningar om lån af detta

slag å större sammanlagdt

belopp, än tillgångarne

medgifva, beviljas lånen i

den ordning anmälan derom

ingått.

Beträffande de af Herrar Lind och G. Andersson i deras förberörda

motioner härförutom väckta förslag, att bestämmelse måtte i reglementet

för Riksbanken införas derom, att vederbörande styrelse skall

genast eller sist åtta dagar efter ingifvande af ansökning om lån hos

Riksbanken erhålla underrättelse, huruvida den blifvit bifallen eller icke

har Utskottet, lika med Fullmäktige, funnit bestämmelse härom icke höra

i reglementet inrymmas, utan ansett i sådant hänseende möjligen erforderliga

föreskrifter böra af Fullmäktige meddelas, hvarför ^Utskottet

hemställer:

att Herrar Linds och G. Anderssons motioner i berörda

hänseende icke må vinna bifall.

Stockholm den 8 Maj 1879.

Inlemnas till hufvudeller

afdelningskontor ansökningar

om lån af detta

slag å större sammanlagdt

belopp, än tillgångarne

medgifva, pröfvas låneansökningarne

i den ordning

de inaått.

På Utskottets vägnar:

O

J. J. EKMAN.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 13.

Reservationer:

af Herr Ekman, med hvilken Herrar A. Peyron och Rettig instämt:

»Jag anser Utskottet hafva bort till antagande af Riksdagen föreslå Fullmäktiges

i Riksbanken uti deras afgifna yttrande i förevarande ärende

alternativt gjorda senare hemställan, och att Utskottet i följd deraf bort, i

stället för de föreslagna ändringarna i bankoreglementets § 27 och § 32

mom. 6, tillstyrka Riksdagen:

att § 33 mom. 4 i bankoreglementet måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Såsom låntagare får ej

någon häfta för högre lån

med afbetalningsrätt än

sextusen kronor.

af Herr Wijkander;

af Herr J. Rundbäck: »Till hvarje välordnad bankrörelse lärer val

i första rummet höra, för så vidt den skall motsvara allmänhetens billiga

och berättigade anspråk, att frågor, särskilt de som röra penningetransaktioner

och låneärenden, skyndsamt föredragas och afgöras. För

att ett dylikt förfarande skulle kunna komma att ega rum, jemväl vid

Riksbankens afdelningskontor i orterna, har så anordnats, att styrelsen i

de tvenne större kontoren, nemligen i Göteborg och Malmö, sammanträder

hvarje dag, på det lånesökande och andra må hastigt erhålla svar på

sina ansökningar. Trots denna åtgärd gifver dock senaste revisionsberättelsen

för Göteborgs afdelningskontor, likasom tvenne vid innevarande

riksdag väckta, af flere riksdagsmän underskrifna motioner, i

förening med det mera allmänt rådande missnöjet inom lånedistriktet,

vid handen, att vid pröfningen af de så kallade afbetalningslånen det

pröfningssätt vid nämnda kontor iakttages, att om låneansökningar af

detta slag tillströmma i större mängd än att de för afbetalningslån afsedda

tillgångarne medgifva lånens beviljande, så läggas ansökningarne

i hög och föredragas först när nödig penningetillgång förefinnes. Vid

Såsom låntagare får ej

någon häfta för högre lån

med afbetalningsrätt än

fyratusen kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N;o 13.

9

första påseendet synes ett dylikt förfarande icke sakna skal för sig; men

följden, deraf blir, särdeles i knappa penningetider, som nu, att ''låneansökningar

hopa sig i massa, att lånesökande, äfven de som kunna förete

de bästa papper, få vänta i månader på svar, hvilket helt naturligt vållar

olägenheter.

Enligt reservantens åsigt finnas egentligen endast trenne omständigheter,

som kunna föranleda en bank till att afslå inkomna låneansökningar;

den första, att inga penningar finnas, den andra, att lånesökandes

säkerhet ej kan anses fullt betryggande, och den tredje, att lånehandlingarne

i ett eller annat afseende äro ofullständiga eller felaktiga. Förefinnes

förstnämnda orsak, så kan och bör svar genast lemnas, på det lånesökande

. må se sig om på annat håll. Är någon af de tvenne andra

omständigheterna för handen, kunna och böra de äfven genast besvaras,

på det att lånesökande må, om han så önskar och kan, förstärka säkerheten

eller rätta det felaktiga, utan att behöfva vänta på svaret i månader,

för att sedan efter det handlingarne äro återbekomne och åter inlemnade

ytterligare i månader få vänta på svar. — Ett dylikt förfarande,

ehuru det endast användes vid ett lånekontor, måste rättas; men då

sådant ej med framgång kan ske, med mindre än att ett tillägg eller en

redaktionsförändring sker i bankoreglementet; så får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta, att bankoreglementets 32 § sista

mom. måtte erhålla följande lydelse:

mom. 6. Inlemnas till hufvud- eller afdelningskontor

ansökningar om lån af detta slag å större sammanlagdt

belopp än ^ tillgångarne medgifva, pröfvas låneansökningarne

så fort ske kan i den ordning de ingått.»

Bih. till Biksd. Frat. 1879. 6 Sami, 1 Afä. 8 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.