Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Memorial N:o 17

1879-05-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1879:17, Banko-Utskottets Memorial N:o 17

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 17.

9

■JÄ*

N:0 17-

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1879, kl 12 nödd.

Memorial, angående instruktion för nästa Riksdags Bankoutskott.

Jemlikt den för Banko-Utskottet gällande instruktion åligger det

Utskottet att före riksdagens slut, med fästadt afseende å de angående

bankoverket vidtagna författningar, hos Riksdagen föreslå instruktionen

för Banko-Utskottet vid nästa riksdag.

Utskottet, som i. anledning häraf genomgått och granskat nu

gällande instruktion, har i sammanhang dermed till behandling förehaft

eu al Herr Charles Dickson inom Riksdagens Andra Kammare

väckt motion, NT:r 12, hvaruti, på anförda skäl, blifvit hemstäldt, att

det Utskottet i första paragrafen af förenämnde instruktion meddelade

åliggande att ^ så fort sig göra låter afgifva yttrande och förslag om

användande af den under föregående året upplupna bankovinsten måtte

ändras derhän, “att pröfningen och beslut om bankovinstens användande

icke må företagas för än utgifterna under hufvudtitlarne blifvit

af Riksdagen fastställa.“

I anledning af denna motion får Utskottet till en början erinra,

att uti den instruktion, deri Banko-Utskottet första gången af Riksdagen

erhöll uppdrag att afgifva yttrande om bankovinstens användande,

eller uti den åt Rikets Ständer vid 1840—1841 årens riksdag

för detta Utskott utfärdade instruktion, föreskriften var så affattad,

att Utskottet borde, så fort sig göra läte, till Rikets Ständer inkomma

med uppgift, huruvida någon del af bankovinsten erfordrades för bauBih.

till Riksd. Brok 1879. 6 Smil. 1 Afd. 11 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Memorial B:o 17.

kens konsoliderande. Denna föreskrift bibehölls sedermera oförändrad

till riksdagen 1856—1858, då den förändrades derhän, att Utskottet

borde i sammanhang med det förslag till reglering af bankens låneoch

kreditrörelse, som Utskottet hade att till Riksdagen afgifva, meddela

yttrande och förslag om användandet af sagda vinst. Men redan

när denna senare föreskrift vid 1859—1860 årens riksdag skulle törsta

gången tillämpas, fann sig Utskottet af förekommen anledning böra

begära och erhöll äfven Riksdagens tillåtelse att särskildt behandla

frågan om bankovinsten; och vid 1867 års riksdag måste enahanda

undantag å nyo göras. Enär sålunda erfarenheten visat, hurusom

den vid 1856—1858 årens riksdag bestämda senare tidpunkten under

riksdagen för afgifvande af yttrande om bankovinstens användande

för en ändamålsenlig behandling af ärendena inneburit ett hinder,

hvilket vid 1867 års riksdag ansågs för framtiden böra desto hellre

undanrödjas, som Riksdagarne sannolikt merendels blefve i behof att

sä tidigt som möjligt få del af Banko-Utskottets åsigt och förslag iförande

bankovinstens användande, under det Utskottet icke kunde

hinna att, förr än riksdagen längre framskridit, afgifva förslag rörande

alla detaljer vid låne- och kreditivrörelsen, blef, på hemställan åt BankoUtskottet

vid sist nämnda riksdag och i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad ursprungligen fans i omtormälda hänseende stadgadt,

af Riksdagen beslutadt, att Utskottet skulle, så fort sig göra

läte, meddela yttrande om användandet af den under föregående året

upplupna vinst af bankens rörelse; och har vid denna föreskrift sedermera

förblifvit. — Det nu väckta förslaget, att yttrande om användande

af denna vinst först längre fram under riksdagen borde utgöra föremål

för Utskottets och Riksdagens pröfning, stöder motionären derpå, att

Riksdagen icke förr än utgifterna under hufvudtitlarne blifvit af Riksdagen

faststälda kan med någon visshet bedöma, i huru hög grad statens

inkomster kunna förslå till betäckande af dess utgifter och således

icke heller om och i hvad mån bankovinsten må för detta ändamål

böra anlitas.. Det torde dock för denna frågas bedömande böra uppmärksammas,

hurusom den omständighet, att just Banko-Utskottet haft

och har sig ålagdt att afgifva yttrande om bankovinstens användande,

tydligen i sig innebär, att dervid hufvudsakligt afseende bör fästas vid

Riksbankens ställning, huruvida för dess konsoliderande eller för främjande

af dess jemna och tryggade förkofran i det allmännas intresse

och i jembredd med penningerörelsens ökade kraf det må finnas behöfligt

och nyttigt att bankovinsten, vare sig i sin helhet eller till större

eller mindre del, bibehålies åt Riksbanken för att i dess rörelse ingå.

I betraktande häraf, och då de uppgifter, som för en sådan pröfning

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Memorial N:o 17.

11

erfordras, blifva kända redan vid början af hvarje riksdag genom de

berättelser angående Riksbanken, Utskottet från fullmäktige i Riksbanken

och styrelserna för dess afdelningskontor samt Riksdagens revisorer

hafva att bekomma, finner Utskottet det vara desto fördelaktigare att

frågan om bankovinstens användande och fördelning i regel varder, så

fort sig göra låter, af Utskottet och Riksdagen behandlad, som derigenom

i god tid visshet vinnes om det belopp statsverket har att utaf

bankovinsten påräkna, hvilket i och för statsregleringens uppgörande

och bestämmande af de bevillningar, som må finnas behöfliga för att

fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfordra, icke

kan vara annat än önskvärdt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då Utskottet af de

fyra senaste Riksdagarnes sammanstämmande beslut i fråga om bankovinstens

användande tror sig ega all anledning antaga, att fördelningsgrunden

mellan Riksbanken och statsverket af samma vinst blifvit till

fördel för hvardera, för så vidt ske kan, för framtiden bestämd, har

Utskottet icke af nämnda motion funnit sig föranlåtet föreslå någon

ändring i Utskottets instruktion, den Utskottet jemväl i öfriga delar

anser böra fortfarande gälla.

Utskottet hemställer derför:

l:o

att Herr Dicksons motion icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o

att den nu för Utskottet gällande instruktion

må lör nästa Riksdags Banko-Utskott få tjena till

efterrättelse.

Stockholm den 13 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:

J. J. EKMAN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.