Banko- Utskottets Memorial N:o 5
1879-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1879:5, Banko- Utskottets Memorial N:o 5
Dokumentets text
Banko- Utskottets Memorial N:o 5.
9
N:o 5.
Ank. till Biksd. Kansli den 28 Febr. 1879, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i fråga om förhöjning af denf. d. Registratorn vid Riksbankens
af delning skontor i Malmö C. J. Westrell vid erhållet
afsked meddelade pension.
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt och till Banko-Utskottet hänvisad
motion, N:o 16, har Herr T. Flenslurg föreslagit, “att Registratorn vid Riksbankens
afdelningskontor i Malmö C. J. Westrell måtte, vid af Herrar Bankofullmäktige
beslutad öfverflyttning på bankens pensionsstat, få åtnjuta eu årlig pension
af 1,600 kronor att utgå från och med innevarande års början“.
I anledning häraf får Utskottet, jemte förmälan att Westrell uti eu till Utskottet
ingifven skrift gjort enahanda framställning, som den i berörda motion
omförmälda, för frågans bedömande meddela:
att Westrell, som är född den 11 Augusti 1812 och således 66V2 år gammal,
blef den 3 Juli 1868, utan att förut hafva varit i statens tjenst anstäld, af styrelsen
för afdelningskontoret i Malmö antagen till registrator vid samma kontor;
att de med sagda befattning förenade aflöningsförmåner senast utgjorts af
1,600 kronor i lön och 800 kronor i tjenstgöringspenningar:
att, sedan, pa grund af läkarebetyg derom att Westrell lede af kronisk inflammation
i venstra benets blodådror samt derjemte af döfhet och betydligt minskad
synförmåga samt att han till följd af sådan sjuklighet jemte långt framskriden
lefuadsålder vore oförmögen till ansträngande arbete eller att såsom sig
borde sköta sin befattning, tjenstledighet blifvit honom under största delen af nästlidet
år, uppå derom gjorda ansökningar, beviljad, kontorsstyrelsen den 4 DecemBih.
till Rikscl. Prof. 1879. 6 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2
10
Banko-Utskottets Memorial N:o 5.
ber samma år, under förklarande att ett fortgående permitterande och långvarigt
skötande af befattningen genom vikarie vore af många anledningar mindre lämpligt
samt med vitsordande att Westrell med nit och ordentlighet fullgjort sina
åligganden och befunne sig i knappa omständigheter, bos fullmäktige hemstälde,
att Westrell måtte på pensionstat förflyttas med bibehållande af lönen 1,600 kronor
såsom pension; samt
att i anledning häraf och då, med afseende å hvad såväl kontorsstyrelsen
anfört som af omförmälda läkarebetyg framginge, Westrell ej vidare vore i stånd
att med sin tjenst gagna Riksbanken, fullmäktige under den 12 sistförflutna
December månad med stöd af 90 § i gällande bankoreglemente förflyttat Westrell
på Riksbankens pensionsstat, hvarvid, beträffande beloppet af den pension honom
kunde böra tilldelas, fullmäktige, med hänsyn dertill att Westrell först vid den
långt framskridna lefnadsåldern af nära 56 år inträdde i Riksbankens tjenst, och
derstädes tjenstgjort endast obetydligt mer än 10 år, ansågo honom ej kunna tillläggas
högre pension än 600 kronor om året, att utgå från och med innevarande
års början.
Till stöd för ofvanomförmälda framställning om pensionsbeloppets höjande
till 1,600 kronor årligen har anförts, att då, såsom af föregående redogörelse inhemtas,
Westrell icke sjelf framstält ansökan om afsked utan endast på grund
af fortfarande sjuklighet begärt tjenstledighet, det syntes vara med billighet förenad^
hvartill ock åberopade § 90 i bankoreglementet syntes gifva stöd, att han
vid erhållet afsked hade fått sig tillerkänd hela lönen i pension, så mycket hellre
som han redan uppnått en ålder af 66''/* år samt hade att försörja en sedan många
år sjuklig och lidande hustru jemte flera barn och dessutom befunne sig i ganska,
bekymmersamma omständigheter.
Jemlikt de för pensionering af tjensteman i Riksbanken gällande bestämmelser,
livilka återfinnas i bankoreglementets 88, 89 och 90 §§, är vid anhållan
om afsked tjensteman, som uppnått 65 års ålder och tjenat 40 år samt derjemte
enligt läkarebetyg befinnes uti ett sjukligt eller försvagadt helsotillstånd, berättigad
till hela och tjensteman, som fylt 60 år och tjenat 40 år, till trefjerdedelar af
innehafvande lön såsom pension för sin återstående lifstid. Före uppnådda 60 lefnadsår
i förening med 40 tjensteår kan afskedssökaude endast i händelse af bevislig
oförmögenhet till vidare tjenstgöring erhålla pension, hvars belopp då bestämmes
efter tjensteåreu allena, medelst afdrag å tre-fjerdedelars lön af Vw del
för hvarje bristande tjensteår, hvaremot, om tjensteåren öfverstiga 40 och åldersåren
60, det ofvan bestämda pensionsbeloppet ökas med Vm-del för hvarje Överskjutande
tjensteår, eller ock med Veo för hvarje öfverstigande åldersår, derest
detta senare beräkningssätt skulle utfalla förmånligare för afskedssökanden. Derjemte
kunna fullmäktige i Riksbanken, då sådant för göromålens säkra och skyndsamma
gång finnes erforderligt, på pensionsstat förflytta tjensteman, som af ohjelp
-
Banko-Utskottets Memorial N:o 5. 11
hgl sjukdomstillstånd eller annan oförmögenhet är förhindrad att vidare gagna
Riksbanken, oaktadt han sig ej om afsked anmält; och ega fullmäktige i sådant
iall att, efter omständigheterna, antingen tillägga den som afskedas hela lönen i
pension, ehvad de föreskrift^ lefnads- och tjensteåren äro uppnådda eller icke,
eller ock tdlämpa de grunder för pensions bestämmande, som här förut meddelats.
Eftei hvad redan förmälts, är det med tillämpning af sist anförda reglementsbestämmelse,
som fullmäktige såväl förflyttat Westrell på pensionsstat som
tilldelat honom den pension af 600 kronor, hvars höjande till ett mot hans innehafda
lön svarande belopp åt 1,600 kronor nu blifvit ifrågasatt. För en sådan
föihöjning finnes dock, enligt Utskottets åsigt, lika litet något stöd i en vigtig
tolkning af de förrberörda pensionsstadgandena, som det synes skäligen eller billigtvis
böla ifiagakomma att tillerkänna den, som lyckats vinna inträde i statens
tjenst vid en lefnadsålder, då arbetskrafterna och verksamhetsförmågan enligt
naturens ordning redan äro i aftagande, samt innehaft befattning derstädes
under den jemförelsevis korta tiden af tio år, enahanda pensionsförmåner, som
komma den tjensteman till del, hvilken från ungdomsåren till långt framskriden
ålder offrat sin tid och sina krafter i det allmännas tjenst och vid afskedstagandet
icke kommit till högre löneinkomst, än nu ifrågavarande tjensteman haft sig tilleikänd.
I betraktande häraf, och da allt det afseende, som billigtvis må vara att
fästa vid de i motionen omförmälda ömmande omständigheter, synes hafva vid
pensionsbeloppets bestämmande till 600 kronor blifvit af fullmäktige taget i öfvervägande,
finner Utskottet sig böra hemställa,
att omförmälda motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 Februari 1879.
På Utskottets vägnar:
J. J. Ekman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.