Sök i Ratio Lex

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N.o 4

1879-04-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1879:4, 4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N.o 4

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N;o 2) Utlåtande N.o 4.

N;o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 28 April 1879, kl. 1 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande 3,

i anledning af väckt motion om aflåtande af underdånig

skrifvelse till''Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande

af särskilda läroplaner för den klassiska och den reala

linien vid rikets allmänna läroverk.

Uti en inom Första Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion

(N:o 12) har Herr S. Ribbing erinrat derom, att på senare tider en allt

större enighet synts framträda i öfvertygelsen om, att väsentliga olägenheter

för undervisningens ändamål äro förenade med de båda bildningsliniernas

förening, i anseende till de i denna förening liggande hindren

så väl för en ändamålsenlig ordningsföljd och gruppering åt undervisningsämnena,

som för en lämplig fördelning af tiden för dessa, samt

en begränsning af lärotiden, och till stöd härför särskilt åberopat Riksdagens

underdåniga skrivelser af 1874 och 1877. I den först nämnda

skrifvelsen hade Riksdagen yttrat, att »den nära förening mellan de olika

bildningslinierna, som hittills egt rum, syntes hafva utgjort ett väsentligt

hinder för undervisningens fullt ändamålsenliga bedrifvande, samt a

det vore uppenbart, att ett tillbörligt tillgodoseende af så väl den klassiska

som den reala undervisningen endast står att vinna genom bildmngsliniernas

fullständiga åtskiljande, hvilket mål icke kan fullständigt uppnäs

annat än genom upprättande af särskilda klassiska och särskilda realläroverk.

» Enligt den senare af dessa skrivelser hade Riksdagen, med bifall till

en Kongl. Maj:ts proposition, vid hvilkens aflåtande upplysts, att samtliga

läroverksstyrelserna i fråga om liniernas åtskiljande instämt med Riksdagen,

beslutat indragning vid åtskilliga läroverk af de högre realklasserna, hvarjemte

Riksdagen anhållit om en motsvarande indragning å den klassiska

linien. Motionären har ytterligare anfört, att hufvudstaden redan egde under

utveckling ett fullständigt läroverk, uteslutande afsedt för den reala bijdningslinien,

att likaså ett fullständigt realläroverk vore under utbildning

i Sundsvall, och ett sådant funnes i Vestervik, samt att visserligen l

dessa två sistnämnda läroverk undervisning i latin meddelades i fjerde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande K:o 4. 5

och femte klasserna, men att detta icke syntes böra medföra hinder för

att ordna dessa i öfrigt blott reala läroverk med hänsyn till deras egentliga

ändamål, samt att några fristående klassiska läroverk visserligen icke

ännu förefunnes, men att tvenne fullständiga latinläroverk i Stockholm

likväl vore redan beslutade, af hvilka det ena skulle träda i verksamhet

innevarande års höst, det andra nästkommande år.

Då sålunda ordnandet af undervisningen i läroverk, som uteslutande

eller hufvudsakligen äro afsedda endast för en bildningslinie, efter en

annan plan än den allmänt gällande, utgjorde ett nödvändigt behof, och

då, just emedan så vore, hvarken detta behofs fyllande i hvarje särskildt

fall syntes böra göras beroende af inkommen eller uteblifven anhållan

eller framställning derom, icke heller läroplanen blifva till sin beskaffenhet

olika för hvarje sådant läroverk, har motionären föreslagit, det Riksdagen

måtte besluta att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

genom sakkunnige män låta utarbeta förslag till läseordningar eller läroplaner,

särskildt för den reala och särskildt för den klassiska linien,

lämpade efter undervisningens vid de båda linierna olika ändamål, samt,

derest förslagen vinna Kongl. Maj:ts nådiga godkännande, fastställa dem

till efterlefnad vid sådana läroverk, som omfatta endast den ena linien.

I fråga om rigtigheten af den allmänna grundsats, att de båda

bildningslinierna hvar för sig böra erhålla särskild undervisning, är Utskottet

helt och hållet ense med motionären. För uppnående af det

olika mål, som är hvardera linien föresatt, kan meddelandet af en sådan

särskild undervisning, så vidt för handen varande förhållandena det medgifva,

icke vara annat än i hög grad gagneligt. Men häraf följer,

efter Utskottets uppfattning, icke, att en särskild framställning af Riksdagen

om nedsättande af en komité för utarbetande af fullständigt skilda

läroplaner för dessa båda linier nu skulle vara påkallad. Riksdagen har

i sin underdåniga skrifvelse af 1874 klart uttalat grundsatsen om de båda

bildningsliniernas skiljande. Ett sådant yttrande måste äfven innebära

behöfligheten af en olika undervisningsplan för dem båda, utan att det

skulle vara nödvändigt att en önskan om utarbetande af en sådan skulle

af Riksdagen särskildt framställas. Denna grundsats finnes äfven i den

nya läroverksstadgan af den 1 November 1878 vara genomförd, så långt

det är med bestående förhållanden förenligt. Undervisningsplanen är

nemligen enligt den samma i de fyra högsta årsafdelningarne olika för

hvardera linien; om fjerde och femte klasserna är stadgadt, att undervisningen

skall vara dels gemensam, dels särskild för båda linierna. I

de tre lägsta klasserna åter är undervisningen gemensam för alla

lärjungar.

Bih. till RiJcsd. Prot. 1879. 8 Samt. 2 Afcl. 1 Band. 3 Käft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

Om man nu skulle omarbeta dessa undervisningsplaner på sätt

motionären begärt, så finnes i riket intet läroverk, vid hvilket de skulle

kunna i sin helhet tillämpas.

Att ännu inga rent klassisk a läroverk förefinnas, är i motionen

redan upplyst; de båda läroverk af detta slag, hvilkas upprättande är

af Kongl. Maj:t beslutadt, äro icke afsedda att i hela sin utsträckning

tillhöra endast den klassiska linien, utan de komma att hafva tre för

båda linierna gemensamma underklasser samt att i fjerde och femte

klasserna äfven inrymma båda dessa linier med dels skild, dels gemensam

undervisning. De fyra högsta årsafdelningarne åter hafva för hvardera

linien en särskild undervisningsplan redan påbuden. Bland de tre högre

reala läroverken är endast ett, nemligen det i Vestervik, ännu fullständigt

utveckladt. Men detta, likasom det under utbildning varande i Sundsvall,

har icke blott i fjerde och femte klasserna de båda linierna tillsamman,

utan de tre nedersta klasserna äro helt och hållet gemensamma. Det enda

högre real-läroverk, inom hvilket inga lärjungar tillhörande den klassiska

linien i mellanklasserna finnas, är Stockholms. Men detta läroverk är

åter bundet genom afseendet derpå, att det utgör eu länk i kedjan af

hufvudstadens undervisningsverk, så att de lärjungar, som inom de lägre

klasserna njutit undervisning i någon af Stockholms femklassiga skolor,

måste kunna öfvergå till real-läroverkets sjette klass, i följd hvaraf undervisningsplanen

för detta måste vara stäld i ett visst sammanhang med de

nämnda skolornas.

Vid sådant förhållande, och då dertill kommer att förändrade

undervisningsplaner så nyligen blifvit af Kongl. Maj:t faststälda, får Utskottet

hemställa,

att motionen icke måtte till någon Kammarens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 22 April 1879.

På Utskottets vägnar:

F. F. CARLSON.

Reservation:

af Herr Ribbing, S.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.