Sök i Ratio Lex

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7

1879-05-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1879:7, Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

TV:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1879, kl. 11 f. in.

Konstitutions-Utskottets Utlåtande, z anledning af väckt motion om

ändring i 65 § Riksdagsordningen och 69 § Regeringsformen.

Herr A. 0. Wallenberg har uti en inom Första Kammaren väckt

motion (N:o 30), hvilken blifvit till Konstitutions-Utskottet hänvisad,

föreslagit, att Riksdagen för sin del ville antaga att hvila till grundlagsenlig

behandling följande förändrade lydelse af 65 § Riksdagsordningen:

»När i fråga om statsutgifter, som af Konungen blifvit föreslagna, eller

om bevillning — — — — — — — — _ — — __ 1_ _ __ _ _

förstöras;

hvarjemte motionären liemstält, att 69 § Regeringsformen måtte erhålla

följande lydelse:

»Då Stats-Utskottets-------— — —--- -

uti Riksdagsordningen stadgas. Fatta Kamrarne stridiga beslut, som ej

varda sammanjemkade, skola i de fall, der så uti Riksdagsordningen stadgas,

Kamrarne hvar för sig rösta* om------1---i__—

beslut.

Sedan, på sätt motionären sjelf erinrar, han vid 1873 års riksdag,

föreslagit, bland annat, den ändring af 65 § Riksdagsordningen, att frågor

om statsutgifter och bevillning, de der vid första behandlingen af blott

en Kammare bifallits, skulle genom gemensam omröstning afgöras, endast

i de fall, att de förekomine i en Ivongl. proposition, men detta förslag

utan diskussion blifvit af Riksdagens begge Kamrar förkastadt, på herm

ställan af Konstitutions-Utskottet, som förklarade sig finna detsamma

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 3 Sami. 6 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

hufvudsakligen innebära eu inskränkning i Riksdagens inflytande på

statsregleringen, i det att gemensam omröstning icke finge företagas om

de af enskilde motionärer framstälda förslag i fråga om vare sig nedsättning

eller förhöjning af skatter och statsutgifter, och följaktligen

leda till eu väsentlig rubbning i det bestående förhållandet emellan såväl

Konung och Riksdag som Riksdagens begge Kamrar inbördes; så

framlade motionären vid sistlidet års riksdag ett nytt förslag till ändring

af samma 65 § Riksdagsordningen, hvilket så till syfte som omfattning

öfverensstämmer med det nu föreliggande och endast i ordalagen något

afviker derifrån. Konstitutions-Utskottet, som fann jemväl detta nya

förslag föranleda rubbning i de konstitutionella förhållandena emellan

c) CJ

Konung och Riksdag, å ena, samt Riksdagens begge Kamrar sins emellan,

å andra sidan, hemstälde att förslaget ej måtte bifallas; och fattade

begge Kamrarne utan omröstning sitt beslut i enlighet med denna hemställan.

Då motionären nu åter upptagit sitt vid sistförfiutna riksdag förkastade

förslag, så har detta skett under förklaring att, om Konstitutionsutskottet

ar 1873 haft grundade skäl att afstyrka det då framlagda ändringsförslaget,

samma skäl dock icke ega någon tillämpning på de senare

förslagen, hvilka, enligt motionärens förmenande, icke kunna påstås

medföra någon rubbning vare sig i Kamrarnes ställning till hvarandra

eller i Riksdagens ställning till Regeringen, utan åsyfta allenast att, såsom

det i motionen heter, »upprätthålla den maktfördelning emellan

Konung och Riksdag, som grundlagen bestämt, och sådan den allmänt

ansågs vara, när 1865 års Riksdagsordning antogs».

Sammanställas dessa uttryck med åtskilliga andra i motiveringen förekommande,

vill det förefalla, som om motionären sjelf ansåge sitt förslag

böra uppfattas snarare såsom ett förtydligande än en förändring af ifrågavarande

grundlagsbud. Att så ej är förhållandet synes dock vara uppenbart.

När 65 § Riksdagsordningen innehåller, att frågor om statsutgifter

skola, i händelse af Kamrarnes skiljaktiga beslut, medelst gemensam omröstning

afgöras, men motionärens förslag åter inskränker användningen af

detta omröstningssätt till frågor om sådana statsutgifter, som af Konungen

blifyit föreslagna, så kan skilnaden tydligen endast under den förutsättning

erkännas vara blott formel, att det läte sig påvisa, att vid antagandet

af 1866 års Riksdagsordning med uttrycket »statsutgifter» förståtts

allenast sådana, hvilka blifvit i eu Kongl. proposition föreslagna.

Nu är dock väl bekant, att då 39 § Riksdagsordningen — likasom § 30

i förut gällande representationsordning — ålägger Stats-Utskottet att,

sedan det undfått del af Konungens proposition angående statsverkets

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskotteis Utlåtande N:o 7.

3

tillstånd och behof, granska, utreda och uppgifva statsverkets tillstånd

samt föreslå hvad till fyllande af dess behof kan vara nödigt, så har

Stats-Utskottet ständigt och opåtaldt så uppfattat detta sitt åliggande,

att det ansett sig lika berättigadt som pligtig! att vid sitt förslag till

statsreglering taga hänsyn, visserligen i främsta rummet till Kongl.

Maj:ts proposition, men vid sidan deraf jemväl till enskilda motioner,

genom hvilka ej sällan vigtiga såväl lokala som mera allmänna behof

funnit sitt uttryck. Men det är detta Stats-Utskottets förslag till statsreglering,

som närmast lagts och alltjemt lägges till grund för Riksdagens

öfverläggningar och beslut. Enligt förut gällande bestämmelser blefvo

Stats-Utskottets förslag om statsutgifter, ehvad dessa föranledts af en

Kongl. proposition eller af enskild motionärs hemställan, vid skiljaktighet

emellan Stånden, afgjorda genom omröstning i förstärkt Statsutskott.

Då vid det nya representationsskickets genomförande de med

Riksdagens rätt beslutande förstärkta Utskotten afskaffädes, vidtogs i

afseende å frågor, som voro af den vigt, att de ej borde genom ena

Kammarens afslag förfalla, i stället den utvägen att låta dem afgöras

medelst gemensam omröstning. Men det finnes icke någon den ringaste

anledning antaga, att härvid vare sig från regeringens eller representationens

sida något förbehåll skulle gjorts med afseende å de utgiftsfrågor,

som berodde på enskild riksdagsmans initiativ, eller att den gemensamma

omröstningen uppfattats allenast såsom »ett Riksdagens svar på en Kongl.

proposition om anslag».

Det låter sig derföre, såvidt Utskottet kan finna, icke förneka, att

jemväl motionärens nu föreliggande förslag — om än i mindre grad än

det vid 1873 års riksdag väckta — innebär en verklig förändring i sak

af 65 § Riksdagsordningens bestämmelser, sådana dessa allt ifrån början

uppfattats; och Utskottet måste fortfarande vidhålla att förslaget, om

det antoges, skulle leda till rubbning i bestående konstitutionella förhållanden,

å ena sidan emellan Konung och Riksdag, i den mån Riksdagens

rätt till initiativ i fråga om statsutgifter begränsades och inskränktes,

och å andra sidan emellan Riksdagens begge Kamrar inbördes, så

till vida som vissa frågor derigenom skulle undandragas den gemensamma

omröstningen, hvilken införts just i afsigt att förebygga eu kammarmajoritets

öfverväldigande inflytande i vissa vigtiga frågor och dymedelst

afväga maktställningen Kamrarne emellan. Men då Utskottet

icke funnit anledning frångå sin åsigt, att en dylik rubbning af bestående

konstitutionella förhållanden skulle vara hvarken rådlig eller önskvärd,

ser Utskottet häri fortfarande ett bestämmande skäl att afstyrka

bifall till hvad motionären föreslagit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

Det torde emellertid på goda grunder kunna antagas, att motionärens

måhända egentliga syftemål med det nu framlagda förslaget varit

att hejda benägenheten »att, för att möjliggöra ett lagförslags antagande,

uti framställningen derom vidhänga ett förslag till anslag blott för att

på denna väg få frågan dragen under gemensam votering», äfvensom

att vid tillstyrkanden om anslag foga förslag till underdåniga skrifvelser

om användningssättet, för att, »utan begge Kamrarnes samstämmighet

lyckas ingripa i sjelfva styrelseåtgärderna». I detta afseende får Utskottet

dock anmärka, att den omständigheten, att vid omröstning i frågor rörande

statsutgifter, hvilka berott på enskild riksdagsmans initiativ, åtgärder

i den antydda rigtningen någon gång må hafva förekommit, svårligen

i och för sig kan, äfven om man anser grundlagens rätta mening

dymedelst vara trädd för nära, utgöra tillräcklig anledning att helt och

hållet afskaffa gemensam omröstning i alla dylika frågor. Visar sig alltså

motionärens förslag å ena sidan vara mer än nödigt genomgripande i

förhållande till det afsedda ändamålet, så är det å andra sidan ej tillräckligt

omfattande, då det icke innehåller något medel att hejda den

af motionären öfverklagade benägenheten att vid tillstyrkande om anslag,

de der af Kong!. Magt äskats, foga förslag till skrifvelser om till

exempel sättet och vilkoren för anslagens användande.

Om det föreliggande förslaget sålunda äfven ur den nu angifna synpunkten

icke kan erkännas vara tillfredsställande eller ändamålsenligt,

sä har Utskottet icke heller af hvad motionären anfört eller i öfrigt

förekommit funnit sig uppfordradt att för egen del framlägga något förslag

till förtydligande af ifrågakomna grundlagsstadgande. Att affatta

lagbud med den fullkomliga klarhet och bestämdhet, att tvekan och misstag

vid deras tillämpning förebygges, är ofta mera önskvärdt än möjligt;

och i alla händelser synes en lagförklaring endast då böra ifrågakomma,

när det lagstadgande, som skall förklaras, verkligen är dunkelt och otydligt.

Men sådant kan, enligt Utskottets åsigt, förhållandet ej sägas vara

med bestämmelserna i 65 § Riksdagsordningen, såsom allmän regel betraktade,

ehuru det visserligen måste meugifvas, att det vid tillämpningen

understundom kan vara vanskligt att med bestämdhet afgöra, huruvida

eu föreliggande fråga är, eller icke är, af beskaffenhet att böra, i

händelse af skiljaktiga beslut inom Kamrarne, medelst gemensam omröstning

afgöras. Men att i detta afseende genom lagförklaring åstadkomma

en säker och för de mångfaldigt skiftande förhållandena vägledande

norm torde svårligen låta sig göra. Här såsom mångenstädes

synes det böra öfverlemnas åt praxis att efter hand utbilda de rättsgrundsatser,

efter hvilka de olikartade, särskilda fallen böra bedömas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Utlåtande N:o 7.

Hvad slutligen vidkommer motionärens förslag att, till förekommande

af »den stridiga tolkning, som 69 § Regeringsformen innebär, och för att

gifva denna paragraf erforderlig tydlighet, så att hvarje försök att kringgå

lagen må framdeles misslyckas», i nämnda § efter orden »Fatta Kamrarne

stridiga beslut, som ej varda sammanjemkade, skola» göra följande tilllägg:

»i de fall, der så uti Riksdagsordningen stadgas», vill Utskottet

anmärka, att, då första punkten af ifrågavarande § föreskrifver att i fråga

om behandlingen af Stats-Utskottets förslag rörande de i § uppgifna

ärenden skall gälla hvad derom i Riksdagsordningen stadgas, en upprepad

hänvisning till Riksdagsordningen icke synes vara af behofvet påkallad

ej heller medföra någon ny eller annan verkan, än den, som genom

den föregående hänvisningen redan åstadkommits.

I betraktande af hvad sålunda anförts, får Utskottet vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1879. 3 Sami. G Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.