Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande R:o 1

1879-02-06 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:1, Lag-Utskottets Utlåtande R:o 1

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande R:o 1.

I

N:o 1.

Ank. till Kiksd. Kansli den 6 Febr. 1879, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af verkstäld granskning af

Riksdagens Justitieombudsmans embetsförvaltning.

För verkställande af den i Riksdagsordningens § 42 mom. 2 föreskrifna

granskning hafva båda Kamrarne till Lag-Utskottet hänvisat Justitieombudsmannens

vid innevarande riksmöte afgifna embetsberättelse,

hvarjemte de diarier, som under tiden från början af sistlidne riksdag

till början af den innevarande förts i Justitieombudsmans-expeditionen

och på Justitieombudsmannens embetsresa, protokoll öfver af Justitieombudsmannen

gjorda besök i hufvudstadens fängelser och i fängelserna å

Långholmen, expeditionens registratur för nämnda tid, äfvensom, på särskild

reqvisition, akterna beträffande åtskilliga af Justitieombudsmannen

handlagda ärenden blifvit i samma ändamål till Utskottet aflemnade.

Vid den företagna och nu mera afslutade granskningen af dessa

handlingar har Utskottet inhemtat, att, då till de under år 1878 hos

Justitieombudsmannen anförda klagomål till ett antal af 84 läggas 7,

som vid årets början voro under handläggning, antalet under år 1878

handlagda klagomål utgjort 91, af hvilka 38 leranats utan åtgärd, 5 återkallats,

38 efter vederbörandes hörande fått förfalla, 3 hänvisats till åtal

samt 7 vid årets slut såsom fortfarande under handläggning balanserats.

Det öfvervakande af den personliga friheten och brottmålslagstiftningens

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. 1 Raft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

rigtiga tillämpning, som § 17 i den för Justitieombudsmannen gällande

instruktion honom ålägger, har Utskottet funnit af honom fullgjord ej

mindre genom personliga besök i fängelser än medelst omsorgsfull granskning

af de till honom ingående fånglistor.

I afgifna berättelsen anmärker Justitieombudsmannen, med anledning

af den deri innehållna redovisning för de af honom eller efter hans

föreskrift till beifrande af fel eller försummelser i embetsutöfning anstälda

åtal, i hvilka åtminstone en domstols utslag under året meddelats, att,

om än nämnda åtal denna gång vore ovanligt få och af ringa betydelse,

hä*raf icke, vid jemförelse med antalet klagomål, hvilka både under detta

och närmast föregående år varit till antalet större än under de föregående,

den slutsats finge dragas, att klagomålen varit flera än de skäliga anledningarne

till klagan. Utan tvifvel förefunnos mera befogade anledningar

till klagan, än de, som blifvit framburna, och i allmänhet voro de fleste

af dem, som kunde ega fog till klagan, vare sig till följd af tålmodighet,

menniskofruktan eller liknöjdhet, obenägne att der anmäla och fullfölja

sina klagomål, hvarest verklig upprättelse kunde vinnas och rättelse

i missbruket till egen och andras båtnad åstadkommas. Visserligen kunde

antagas, säger Justitieombudsmannen, att de sålunda fördragna rättsförnärmelser

hvarken varit så särdeles stora eller så djupt gripande, men

antalet af inkomna klagomål och af de åtal, hvilka de föranledt, borde

sålunda, väl icke anses vara utan betydelse, men icke hafva något afgörande

inflytande på omdömet om rättstillståndet i landet eller om redbarheten,

skickligheten och nitet hos alla våra embets- och tjensteman i

deras olikartade verksamhet.

Såsom den vigtigaste företeelsen beträffande lag släpning ens tillstånd

i riket framhåller Justitieombudsmannen den förändring i landtdomrarnes

ställning, som inträdt i och med beslutet om pension för desse embetsman.

I ett så mödosamt arbete som landtdomrarnes försletos krafterna

fort och brötes helsan, men, såsom det förut varit, hade den trötte och

sjuklige domaren måst för sin utkomst hänga fast vid ett embete, som

han icke förmådde sköta. Genom tillförordnade domare och det täta

ombytet med dem hade göromålens gång rubbats samt ärendenas utredning

försvårats och försenats; allt olägenheter, hvilka genom omförmälda

pensionering äfvensom genom den pågående delningen af de allt för stora

domsagorna till sådana, hvilkas skötande ej öfverstege en mans höfva,

borde till stor del försvinna.

Till lagskipningens fortskyndande kunde ock de genom Kongl. förordningen

den 17 Maj 1872 införda månadssainmanträden, derest de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

komme i allmännare bruk, i vidsträcktare mån än hittills bidraga, och

erinrar Justitieombudsmannen med afseende härå, hurusom, der domsaga

för närvarande består af flera än två tingslag, det ankommer på tingslagens

egna invånare att, medelst de särskilda tingslagens förening till

ett eller två, bereda sig den otvifvelaktiga förmånen af domstolens tätare

sammanträden.

Men ännu qvarstodo andra på lagskipningens gång menligt inverkande

omständigheter, hvilka behöfde en förändring. Till dem räknar

Justitieombudsmannen ej mindre de lagens stadganden, hvilka bestämde

ett efter nutidens förhållanden allt för ringa ansvar för tredskande parter,

än den domstolarnes praxis, på grund af hvilken dels de på domstolen

ankommande viten bestämdes till så ringa belopp, att den, som genom

vitena skulle förmås till inställelse, funne sin uträkning vid att fortfarande

trotsa dem, dels ock domstolarne i öfrigt icke alltid gjorde hvad

i deras makt stode för att befordra tvisterna till slut, i det uppskof beviljades,

der sådant ej borde tillåtas, parterna ej med nog allvarsamt

äfventyr tillhölles att fullgöra hvad för tvistens utredning och afgörande

nödigt vore, och icke, när så ske kunde, det kraftigaste medel, lagen

anvisat till förekommande af tredska och sakens utdragande på tiden

från svarandens sida, nemligen sakens afgörande »efter ty sanning deri

utletas kan» eller »på de skäl, käranden företett», anlitades. Behöflig

ändring i anmärkta förhållanden kunde emellertid, i hvad lagens bristfälliga

stadganden anginge, endast vinnas på lagstiftningens väg. Justitieombudsmannen

uttalar härvid såsom sin åsigt, att, om den bearbetning

af rättegångsväsendet, hvilken vore närmast i ordningen att blifva föremål

för Lagberedningens verksamhet, skulle kunna verkställas så snart, som

behofvet af en förbättrad lagstiftning i detta ämne oundgängligen kräfde,

det blefve alldeles nödvändigt, att stadgandena rörande sjelfva rättegången

och hvad med den samma hade oskiljaktigt sammanhang behandlades

särskildt för sig och icke sammanbundes med den så vidtomfattande,

omt vistade och svårlösta frågan om domstolarnes omorganisation,

hvars lösning torde fordra årtionden, under hvilken tid de brister, som

naturligen vidlådde hälft annat århundrade gamla stadganden angående

rättegångssättet, skulle komma att medföra ständiga olägenheter.

Men långsamheten i lagskipningen kunde ock — oförvållad af lagen

och domstolen — på mångfaldigt sätt föranledas af parterne sjelfve eller

deras oskicklige eller samvetslöse sakförare. Derföre finner Justitieombudsmannen,

. som erinrar om de åsigter, han, beträffande frågan om sakförare,

i sina förra embetsberättelser uttalat, det förhållande, att under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o i.

de senaste tio åren tillgången på lagfarne sådana icke obetydligt ökats,

kunna räknas såsom en förbättring i lagskipningens tillstånd.

Sedan Justitieombudsmannen trott sig i lagskipningens intresse och

till främjande af den så vigtiga enheten i lagarnes tillämpning vid de

särskilda domstolarne i landet böra till utredande och besvarande upptaga

några frågor, om hvilka han, företrädesvis under sina embetsresor,

funnit olika meningar bland domrarne rådande, nemligen dels huru förfaras

skall i vissa fall, då till förnyelse företes inteckningar för jordafsöndringars

bestånd; dels huru med lagfarten skall förhållas, när en

arflåten hemmansdel är så liten, att den icke tål delning, och arfvingarne

äro flere; dels huruvida, då till domare i och för antecknande i inteckningsprotokollet

inkommit bevis öfver förrättad utmätning af fastighet

för eu mängd fordringsposter till olika personer, utdrag ur inteckningsprotokollet

angående detta ärende skall expedieras till alla fordringsegarne

eller endast till utmätningsförrättaren; dels angående rätta tolkningen

af bestämmelsen i 12 § af Kongl. förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 Juni 1875, att inteckning »ej må beviljas»,

utan att fastighetsegaren, som den medgifvit eller för hvars gäld inteckning

sökes, fått lagfart å sitt fång; dels ock, huru vida vid sådant särskilt

sammanträde, hvarom 7 § i Kongl. förordningen angående ändring

i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 Maj 1872

talar, förutom de domar, som då afkunnas, annat ärende lagligen får

handläggas än sådant, som på urtima ting kan företagas, omnämner

Justitieombudsmannen, att han, med stöd af 19 § i den för honom gällande

instruktion, hos Kongl. Maj:t gjort underdånig hemställan, att ej

mindre i Kongl. förordningen angående expeditionslösen den 30 November

1855 än i Kongl. kungörelsen angående ändring i vissa delar af

stadgandena angående expeditionslösen vid underdomstolarne å landet

den 18 September 1874 samt Kongl. kungörelsen angående ändring i

vissa delar af stadgandena angående expeditionslösen i rikets hofrätter

den 22 September 1877 måtte i stället för det tvetydiga uttrycket: »/örmynder

skap sbevis», införas orden: bevis, huruvida någon innehar förmynderskap

eller icke, derest ej ett kortare uttryck till betecknande af samma

sak kunde finnas; äfvensom att uppå hans under den 30 November 1875

aflåtna underdåniga hemställan Kongl. Maj:t, som dels genom nådigt bref

den 22 November 1877 meddelat föreskrifter om upprättande och utdelande

af förteckningar öfver kronofogdars, landsfiskalers och länsmäns

post- och telegrafadresser, dels ock den 12 Juli 1878 utfärdat nådig förordning

angående förändrade föreskrifter om utmätning af krono- och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

5

kommunalutskylder, allmänna afgifter, m. m., funnit godt i nåder förklara,

att för domstol, civil eller ecklesiastik embetsmyndighet samt embets-

och tjensteman hinder icke möter att, när i ärende, som till dess

befattning hör, inhemtandet af någon upplysning eller, så vidt fråga icke

är om indrifning af andra penningemedel än de i § 6 af ofvannämnda

nådiga förordning omförmälda, påkallandet af någon handräckningsåtgärd

är af nöden, i sådant afseende utan anlitande af annan myndighets medverkan

göra framställning hos den, hvilken enligt lag eller särskild förordning

det tillkommer att sådan upplysning anskaffa eller embetsåtgärd

vidtaga, hvarefter den upplysning eller underrättelse, som af den emottagna

framställningen föranledes, bör, när så lämpligen ske kan, i samma

ordning lemnas den, från hvilken framställningen kommit.

Med anledning af de framträdande anspråken på lagstiftningens

mellankomst för att gifva lagligt skydd åt och med bestämda stadganden

regelbinda det på senare tiden i bruk komna förfarandet att, såsom det

heter, under administration afveckla gäldbundet bo, likasom med anledning

af det omordade behofvet åt eu lag angående så kallade kommanditbolag,

har Justitieombudsmannen, då sålunda brister i en vigtig gren af

lagstiftningen, verkliga eller förmenta, blifvit påpekade, ansett det vara

sin skyldighet att åt dessa frågor egna någon uppmärksamhet, hvarför

han i embetsberättelse!! om dem lemnat en utredning, på grund af hvilken

han för sin del förklarar sig finna särskild lagstiftning hvarken i

ena eller andra afseendet för närvarande af behofvet påkallad, men de

i förra hänseendet anmärkta olägenheter lämpligast böra, i fall härtill

annars funnes skäl, afhjelpas genom antydda ändringar i konkurslagen.

Justitieombudsmannens embetsresa under året har omfattat delar

af Södermanland, Öster- och Vestergötland, Jönköpings och Kronobergs

län, Halland och Skåne, derunder han besökt landskansli och landskontor,

domkapitel, stads- och landtdomstolar samt så väl läns-, stadsoch

häradshäkten, som straffängelserna i Varberg, Landskrona och Malmö;

och har den af honom härvid anstälda granskning i allmänhet utfallit

tillfredsställande samt endast gifvit anledning till få anmärkningar.

Då, så vidt Utskottet vid den skedda granskningen kunnat inhemta,

ingen, som påkallat Justitieombudsmannens bistånd och haft giltigt skäl

till klagan, lemnats utan hans embetshjelp, och Utskottet, som ej heller

i öfrigt har någon anledning till anmärkning mot Justitieombudsmannens

förvaltning af det honom anförtrodda vigtiga värf, funnit de af Utskottet

granskade handlingar utvisa den sorgfälliga noggrannhet, med hvilken

Bih. till Biksd. Prof. 1879. 7 Samt. 1 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.

Justitieombudsmannen tillämpat den för honom gällande instruktion, föranlåtes

Utskottet att angående Justitieombudsmannens embetsförvaltmng

i dess helhet uttala det omdöme,

att Justitieombudsmannen genom nit, oväld och

skicklighet fortfarande motsvarat Riksdagens förtroende.

Stockholm den 6 Februari 1879.

På Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Herr Samzelius har begärt få antecknadt, att han vid utlåtandets

justering icke i Utskottet närvarit.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.