Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande rättighet till grustägt å annans skog och utmark.

1879-03-04 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:12, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande rättighet till grustägt å annans skog och utmark.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

N:o 12.

Ank. till Riksd. Kansli den i Mars 1879, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i gällande bestämmelser rörande rättighet till grustägt å

annans skog och utmark. I

I 25 kap. 12 § Byggningabalken stadgas, att “till landsväg må sand och

ris tagas, der det närmast finnes“. Denna bestämmelse förklarades genom Kongl.

brefvet den 25 November 1802, kungjordt i Kammar-kollegii cirkulär den 5 April

1803, närmare sålunda, att vid de tillfällen, då vägbyggare ville hemta sand å

andra hemmans inägor, åkergärden, ängar och hagar, jordegaren deröfver förut ofelbart

borde höras och i händelse af motsägelse dermed på enahanda sätt som med

åverkansmål efter lag förfaras, samt alla stridigheter om väglagningsämnens tagande

tillhöra domarens i orten pröfning; hvaremot, i anseende till rättigheten att

för vägbyggnaden taga sand å skog och utmark, sådant hvarken borde eller kunde

vederbörande väglagningsskyldige bestridas, enär det skedde med den ordning

och på ett sätt, att sandgropar ej på flere ställen öppnades, så länge den redan

öppnade lemnade nödig sandtillgång och icke funnes för nära vägarne inrättad,

så att olyckor derigenom kunde uppkomma, hvadan Konungens Befallningshafvande,

hvar i sitt län, skulle ega utse sådana ställen, der tjenliga ämnen till väglagning,

utan någons förfång, beqvämligast kunde afhemtas, och tillika meddela de föreskrifter,

som dervid vore nödiga att iakttaga. Konungens Befallningthafvandes befattning

härmed är dock nu mer upphäfd, i det att enligt Kammar-kollegii kungörelse

den 12 April 1838 äfven frågor om grustägt å skog och utmark för väglagning

skola, i enlighet med hvad om grustägt å inegor är stadgadt, tillhöra domstols upp
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12.

tagande och pröfning. Genom Kammar-kollega cirkulär flen 4 Mars 1825 förändrades

emellertid bestämmelserna om grus- och sandtägt å annans område sålunda, att i

den händelse, då något lagligt och gällande hinder emot grus- och sandhemtning å inegor

och hagar pröfvades förekomma, så att den icke utan verklig skada för jordegaren

der kunde ske, samt dessa väglagningsämnen icke heller å skog och utmark

för väglottsegare funnes att tillgå på det lämpliga afstånd eller af den beskaffenhet,

att de kunde begagnas, häradsrätten egde på väglottsegarens begäran, efterivederbörandes

närvaro föregången undersökning, bestämma, hvarest och på hvad sätt å

inegor och hagar sand och grus tjenligast och till minsta skada för jordegaren

kunde, emot utsatt skälig ersättning åt honom, af väglottsegaren få afhemtas.

Uti Andra Kammaren har nu Herr August Peterson i afgifven motion, N:o

40, erinrat, att, då sålunda å enskild jordegares inegor och hagmark nu mera

grus i och för väglagning kunde endast mot ersättning tagas, såväl rättvisa som

billighet bjöde, att skälig ersättning jemväl bestämdes för grustägt å skogsmark i

sagda ändamål, hvarföre han föreslagit, “att Riksdagen behagade besluta ändring

uti 12 § af 25 kap. Byggningabalken och dermed sammanhang egande stadganden

i det syfte, att sand, grus och ris till landsväg icke må ä annan skog och utmark

afhemtas, utan mot skälig ersättning1''.

Då emellertid Kongl. Maj:t under den 24 November 1876 tillsatt en komité

för förslags utarbetande rörande väghåliningsbesväret på landet, hvilken komité

ännu icke afslutat sina arbeten, samt vid nämnda frågas behandling och afgörande

nu förevarande ämne otvifvelaktigt kommer under öfvervägande, hemställer Utskottet,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. O. y. Gegerfelt.

t#

Herr von G eg er felt har begärt få här anteckuadt, att han efter undfången

ledighet varit från Riksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat denna motion.

Bih. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. 6 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.