Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

1879-03-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:14, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

förmyndarens verksamhet utöfver gränsen för eu sådan förvaltning samt att lemna

honom rätt att genom under förmyndaretiden vidtagna åtgärder hindra sin myndling,

myndig blifven, i den fria dispositionen öfver hans egendom.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 6 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. y. Gegerfelt.

Reservation:

af Herr Torpadie, som ansett, att motionen, med vissa modifikationer,

kunnat af Utskottet tillstyrkas.

iV:o 14.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Mars 1879, kl. 5 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

af 26 kap. 4 § Byggnmgabalken.

Angående skyldigheten att deltaga i byggnad af tingshus och häradsfängelse

är för närvarande stadgadt i 26 kap. 4 § Byggningabalk^!:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig tingstad,

eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen lägligast, sedan

Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva så stor, som tarfvas, och två

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

kamrar; och vare häradet skyldigt den byggning uppehålla. Vid hvart tingställe

skall ock ett fängelse vara, der missgerningsman må i förvar hållas. För denna

byggnad vare ingen fri, utan sätes och ladugårdar, afhyste rå och rörs hemman,

så ock preste och klockare bol»; och äro, enligt Kongl. förordningen den 17 September

1783, § 2, jemväl lotshemman befriade från skyldigheten att deltaga i tingshusbyggnad,

äfvensom genom Kongl. resolutionen den 28 Maj 1754 gifvits den förklaring

öfver 26 kap. 4 § Byggninga-balken samt 8 § i 1723 års adeliga privilegier,

att insockne frälsehemman skola från tingshusbyggnad njuta befrielse.

Utsträckande af den sålunda stadgade skyldigheten har sedan representationsreformens

genomförande ofta med anledning af väckta motioner varit föremål

för Utskottets och Kamrarnes handläggning och beslut. Sedan år 1867 båda Kamrarne,

den Första med 42 röster mot 31, och den Andra utan votering, beslutit

eu underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och Riksdagen meddela förslag till sådana förändrade stadganden

angående deltagande i byggnad och underhåll af tingshus och häradsfäugelse, att

dessa åligganden blefve för medlemmarne af tingslagen, efter billiga grunder, gemensamma,

men sådan skrifvelse icke kommit att afgå, blefvo förslag om eu dylik

skrifvelses aflåtande 1869 och 1870 af Första Kammaren afslagna, men af Andra

Kammaren bifallna, 1869 utan votering å någotdera stället, samt 1870 med 77 röster

mot 20 i Första Kammaren, och i den Andra, som ogillade den punkt i Utskottets

motivering, deri antydan blifvit gjord, att frågan möjligen kunde anses hafva egenskapen

af privilegiifråga och således borde behandlas i den ordning 114 § i Regeringsformen

föreskrifver, utan votering. Vid 1872 års riksdag hemstälde Utskottet,

med anledning af erhållen återremiss från båda Kamrarne å ett föregående

utlåtande i frågan, att Riksdagen, med uttalande af den åsigt, att staten borde

öfvertaga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, skulle

i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i sådant afseende låta

åvägabringa erforderlig utredning angående sättet och vilkoren för sakens genomförande

samt derefter för Riksdagen framställa förslag i ämnet; och blef denna

hemställan af Första Kammaren afslagen med 26 röster mot 20, samt af Andra

Kammaren bifallen med 81 röster mot 52. År 1873 förnyade Utskottet sitt skrifvelseförslag,

dock så, att staten borde öfvertaga äfven skyldigheten att bygga och

underhålla stadshäkte; men enär, sedan Första Kammaren med 45 röster mot 37

bifallit detta förslag, Andra Kammaren, efter återremiss och begäran från Utskottet,

att Kammaren måtte fatta beslut, med 110 röster mot 71 beslöt, med afslag

å Utskottets hemställan, underdånig skrifvelse af samma lydelse som 1867, 1869

och 1870, förföll frågan för denna riksdag. Vid riksdagen 1874 återförnyade Utskottet

det af Andra Kammaren 1873 antagna förslag, hvilket nu afslogs af Första

Kammaren med 74 röster mot 6, men af Andra Kammaren utan votering bifölls.

Vid 1875 års riksdag hemstälde Utskottet om underdånig skrifvelse med anhållan,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14,

det täcktes Kong!. Maj:t, vid den utredning, som med anledning af Rikets Ständers

den 20 Juni 1866 och Riksdagens den 18 Maj 1871 till Kongl. Maj:t atlåtna underdåniga

skrivelser — åsyftande, att skyldigheten till deltagande i byggnad och underhåll

af ej mindre kyrka med hvad dertill hörde än äfven socken- och fattigstuga

samt skolhus måtte blifva för medlemmarne af kommunen efter billiga grunder

gemensam — kunde komma att ega rum, äfven taga i öfvervägande, i hvad

män den nu på jorden hvilande skyldigheten att bygga och underhålla tingshus

och häradshäkte måtte jemväl till andra beskattningsföremål utsträckas, och under

de nådiga framställningar, som kunde af nyss berörda skrifvelser föranledas, begripa

jemväl förslag till förändrad lagstiftning i nu föreliggande fråga; men detta

förslag afslogs af Första Kammaren med 43 röster mot 39, hvaremot det samma af

Andra Kammaren bifölls utan votering. Vid riksdagarne 1876, 1877 och 1878 framlade

Utskottet förslag till författning, enligt hvilken alla de, som inom tingslaget

(häradet) erlade kommunalutskylder, skulle i kostnaden för uppförande och underhåll

af tingshus och häradsfängelse deltaga efter den grund, som för utgörande

af dessa utskylder funnes stadgad. Dessa förslag afslogos af Första Kammaren

och biföllos af Andra Kammaren, 1876 utan votering i någondera Kammaren, 1877

med 41 röster mot 29 i Första Kammaren, i den Andra utan votering, 1878 i Första

Kammaren med 53 röster mot 33, i Andra Kammaren äfven nu utan votering.

Vid innevarande riksdag hafva i ämnet väckts Denne till Lag-Utskottet

hänvisade motioner, hvardera innefattande särskildt förslag till ändring i nu gällande

lagbestämmelser i ämnet.

Inom Första Kammaren har Herr Fr. von StroJcirch uti afgifven motion,

N:r 17, erinrat, att frågan om förändrade grunder för skyldigheten att å landet

bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse under en följd af år redan så

många gånger förelegat till Riksdagens pröfning, att dess slutliga lösning icke borde

vidare uppskjutas, samt att domsagors ej sällan skeende delning, beredandet af

goda och säkra förvaringsställen för värderika tingsarkiv och handlingar, samt det

allt mer och mer stegrade behofvet af tätare än hittills återkommande ting inom

en ej aflägsen framtid nödvändiggjorde omkostnader för såväl åtskilliga nybyggnader

af tingshus och häradsfängelser som ändamålsenliga förbättringar derå, hvilka omkostnaders

bestridande komme att gifva ökad näring åt den länge kända obelåtenheten

med nu gällande föreskrifter angående deras fördelning enligt hemmantalet; hvarföre

motionären, för att undanrödja detta missförhållande, föreslagit, »att Riksdagen

behagade, med upphäfvande af nu varande lagbestämmelser angående skyldigheten

att å landet bygga och underhålla tingsbyggnader och häradsfängelse,

besluta att sagda skyldighet måtte, sedan omförmälda byggnader blifvit till staten

öfverlemnade, för framtiden af statsverket öfvertagas».

Inom Andra Kammaren har Herr A. W. Wigarät (motionen N:r 9) anfört,

att skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, som rätte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

ligen borde åligga alla tingslagets i kommunalt hänseende skattpligtige invånare i

mån af hvars och ens skatteförmåga, vore, i strid med rättvisans och billighetens

fordran, fortfarande en skattebörda, som drabbade blott en del af tingslagets medlemmar,

under det att den andra, ofta nog förmögnare och talrikare delen från

den samma vore helt och hållet fri, och derföre föreslagit, »att Riksdagen måtte

för sin del besluta följande förordning angående skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll af tingshus och häradsfängelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och särskilda författningar

stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse

förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande och underhåll af

sådan byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder linnes stadgad.»

Vidare har uti motion inom Andra Kammaren, N:o 8, Herr Anders Bengtsson

framstält ett annat förslag till ändring i förevarande lagrum. Motionären andrager,

att skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelser efter nu

gällande lagbestämmelse vore mycket ojemnt fördelad, nemligen efter gårdatalet

utan afseende på större eller mindre hemman, ehuru dessa betydligt skilde sig

från hvarandra i värde; att rättegångar m. m. ofta uppstode för andra samhällsklasser

än jordbrukare, samt att i följd af dessa förhållanden klagomål ofta förekomme

öfver ojemn och orimlig beskattning, hvilket äfven inom många tingslag lade hinder

i vägen för erhållande af lämpliga och efter nutidens fordringar ändamålsenliga

tingshus och häradsfängelser; och, som det sannolikt komme att dröja ännu en lång

tid, om det ens någonsin komme att inträffa, att detta onus bjefve ålagdt alla dem,

som inom tingslaget erlade kommunalutskylder, så föresloge motionären, dels på

grund af hvad sålunda och i öfrigt andragits, dels på de skäl, som vid flera föregående

riksdagar blifvit anförda, dels ock på grund af Lag-Utskottets afgifna förslag

vid tvenne näst föregående riksdagar rörande underhållsskyldigheten af ifrågavarande

byggnader,

»att Riksdagen för sin del ville besluta följande förordning, angående skyldighet

att deltaga i kostnaden för uppförande och underhåll af tingshus och

häradsfängelser:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och särskilda författningar

stadga, angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelser,

förordnas härigenom, att kostnaden för uppförande af sådana byggnader,

skola de utgöra, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder för i mantal

satt jord och för all annan fastighet efter den grund, som för utgörande af dessa

utskylder finnes stadgad.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 14.

Att, på sätt Herr von Strokirch föreslagit, staten skulle öfvertaga skyldigheten

att bygga och underhålla tingshus och häradsfängelse, anser Utskottet icke

böra nu ifrågasättas.

Erfarenheten beträffande andra dylika företag torde hafva gifvit vid handen,

att nämnda skyldighet, hvilken, öfvertagen af statsverket, för sådant fall torde

böra omfatta äfven anskaffande af lokaler för stadsdomstolarne samt byggande

och underhåll af stadshäkten, skulle åsamka staten långt större kostnader än dem,

som nu tingslagen och städerna derför få vidkännas. Att på statsverket lägga

så dryga kostnader torde minst böra ifrågakomma vid en tidpunkt, så utmärkt af

finansiella svårigheter för statsverket, som den närvarande. Herr von Strokirch

har visserligen i en annan, till Bevillnings-Utskottet öfverlemnad motion föreslagit,

att, derest Riksdagen skulle komma att bifalla hans nu förevarande förslag om

statens öfvertagande af skyldigheten att å landet bygga och underhålla tingsbyggnader

och häradsfängelser, hvarje från häradsrätt utgående handling måtte beläggas

med 20 öres högre stämpel, än hvad för närvarande derför utginge. Öfver

det tillfyllestgörande och lämpliga i det sålunda ifrågasatta sättet att bereda statsverket

de för skyldighetens öfvertagande erforderliga medel tillkommer det emellertid

icke Lag-Utskottet att yttra sig.

Att lägga nu ifrågavarande skyldighet på alla dem, hvilka inom tingslaget

erlägga kommunalutskylder, att utgöras efter samma grund, som för erläggande af

dessa utskylder finnes stadgad, har, såsom framgår af den lemnade redogörelsen

för frågans föregående behandling, Utskottet flere gånger föreslagit, men detta har

icke vunnit Första Kammarens bifall.

Vill man i denna så mycket omordade fråga nu komma till ett resultat,

bör man derföre, enligt Utskottets tanke, låta detta onus fortfarande hufvudsakligen

hvila å fastighet, i likhet med hvad Herr Bengtsson föreslagit, och härvid,

jemväl i öfverensstämmelse med hans förslag, utsträcka deltagandet till all fastighet,

samt låta skyldigheten utgöras efter det på fastigheterna belöpande fyrktal, men

derjemte låta äfven dem, som skatta för andra beskattningsföremål än fastighet, i

viss mindre proportion deltaga i besväret.

Hvad nu den från detta onus för närvarande befriade jordbruksfastighet

angår, så hafva de skäl, som föranledt 1734 års lagstiftare att frikalla sätes- och

ladugårdar samt aftysta rå- och rörshemman från allt deltagande i tingshusbyggnad,

sedan rättigheten att besitta sådana hemman icke vidare är frälsemän allena förbehållen,

samt en senare tids lagstiftning äfven medfört förändring i stadgandena

om frälsemäns forum privilegiatum, i det närmaste bortfallit, och någon giltig anledning,

hvarför innehafvare af preste- och klockarebol skulle i förevarande afseende

åtnjuta en förmån, som icke tillkommer andra boställshafvare, kan svårligen

uppvisas, lika som ingen skälig anledning torde kunna anföras, hvarför lotshemman

skola vara från sådan skyldighet frikallade. Den frihet i nämnda hän
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

seende, som enligt särskilda privilegier eger rum för viss fast egendom, måste för

ofrigt anses meddelad endast med afseende å de förhållanden, som förefunnos,

då samma frihet beviljades, eller att byggnadsskyldigheten var ett jorden uteslutande

åliggande besvär, hvadan tillämpningen af denna frihet bör förfalla på

samma gång för nämnda skyldighets utgörande stadgas en helt och hållet ny grund.

Beträffande deltagande från andra samhällsmedlemmars sida, än jordbrukares,

har Utskottet i sina utlåtanden i frågan vid föregående riksdagar erinrat, att de

nu i ämnet gällande stadganden härledde sig från en tid, då man icke visste

af någon annan till deltagande i allmänna onei’a på landet förpligtad befolkning

än jordbrukaren, och då man icke kände någon annan grund för dennes beskattning

än det hemmantal, han innehade. Emellertid hade förhållandena väsentligen

förändrats. I alla landsändar hade, jemte den egentlige jordbrukaren, uppstått en

befolkning af bruksidkare, fabrikanter, handlande och handtverkare med flere,

hvilka lika väl som jordbrukaren hade intresse af rättskipningens behöriga handhafvande.

De borde derför ock i sin mån, efter lämpliga grunder, bidraga till

uppehållande af de för detta ändamål nödiga inrättningar, synnerligast som, med

förändrade tidsåsigter och befolkningens tillväxt, fordringarna i afseende å beskaffenheten

af ifrågavarande byggnader betydligt stegrats; och på samma gång

man under senare tider allt mera erkänt, att hemmantalet icke vore någon lämplig

grund i fråga om deltagande i kommunala besvär, hade man ock medgifvit rättvisan

och billigheten deraf, att skyldigheten till deltagande i dylika besvär utsträcktes

till alla skattdragande.

För utsträckning af ifrågavarande skyldighet till äfven annan fastighet än

jordbruksfastighet, synas Utskottet i öfrigt samma skäl tala som för jordbruksfastighetens

deltagande, och står eu sådan utsträckning derjemte i öfverensstämmelse

med hvad genom förordningen den 4 November 1876 är stadgadt om byggnad

och underhåll af kyrka med hvad dertill hörer. att byggningsverke, körslor

och annan kostnad för kyrkas byggande och underhåll skall utgöras af egare eller

innehafvare af fast egendom efter samma grund, som är för kommunalutskylder

bestämd, och dagsverken efter matlag.

Då egandet af andra beskattningsföremål än fastighet icke innebär samma

stadigvarande intresse, och med den större rörlighet, dessa beskattningsföremål

förete, de understundom kunna komma att med kort mellantid inom olika tingslag

deltaga uti kanske ganska betydliga kostnader för ifrågakommande byggnad

och underhåll af tingshus och häradshäkte, samt följaktligen skulle kunna komma

att jemförelsevis för tungt i nu förevarande afseende beskattas, derest de skulle

deltaga i skyldighetens utgörande med hela det dem åsätta fyrktal, har Utskottet

ansett en nedsättning till deltagande med allenast en fjerdedel af det åsätta

fyrktalet kunna för dem medgifvas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 14.

Utskottet hemställer således:

1) att Riksdagen, med anledning af Herrar A. W. Wigardts

och Anders Bengtssons föreliggande motioner, ville för sin del

besluta följande

“Förordning angående skyldighet att deltaga i kostnaden

för byggnad och underhåll af tingshus och härad sfängelse.

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och

särskilda författningar stadga angående skyldighet att deltaga

i byggandet af tingshus och häradsfängelse, förordnas härigenom,

att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan

byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga, för fastighet efter hela samt för andra

beskattningsföremål efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal.

Uppkommer vid den beräkning bråktal, skall det bortfalla“.

— samt

2) att Herr Fr. von Strokirchs motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 10 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Reservationer:

af Herr Thomasson, med hvilken Herrar Ribbing, Anders Persson, Torpadie,

Svensén och Gunnar Eriksson instämt:

“För min del anser jag Utskottet hafva bort, med bifall till Herr Wigardts

motion och i enlighet med hvad vid de tre sistförflutna riksdagarne skett,

hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta följande förordning angående skyldighet

att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § Byggningabalken och särskilda författningar

stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse,

förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande och underhåll af

sådan byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder finnes stadgad";

af Herr Grefve Mörner: “Om jag äfven kan deltaga i det slut, hvartill Ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 14. 9

skottet kommit, är det mig dock ej möjligt att i dess helhet instämma i den af

Utskottet begagnade motivering1-,

af Herr Johannes Jonson: »Att kostnaden för byggandet af tingshus och

häradsfängelse skall utgå lika från all fastighet synes mig vara särdeles opraktiskt.

Att förena annan fastighet under samma skattegrund som jordbruksfastighet står

i strid med 58 § i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, då jordbruksfastighet

påföres särskildt fyrktal och då för annan fastighet, frälseränta och

hvarje annat beskattningsföremål bevillningen sammanslås till ett fyrktal. Skulle

man afskilja annan fastighet från andra beskattningsföremål, så skulle derför erfordras

en fjerde kolumn i fyrktalslängden, hvartill gällande formulär till fyrktalslängd

icke gifver ringaste anledning.

Man kan visserligen invända, att kostnaden för tingshusbyggnad kan särskildt

uttaxeras, men det skulle förorsaka kommunalstyrelserna mycket besvär

för att kunna uttaxera mången gång ett obetydligt belopp till en tingshusreparation.

Jag hade deremot förestält mig, att då ett belopp blefve erforderligt för

reparation eller nybyggnad af tingshus, man da skulle mlordia summariska upp

gifter om de olika fyrktalen i tingslagets alla kommuner för att derigenom kunna

fördela kostnaden derefter på hvarje kommun.

På sätt Utskottets pluralitet föreslagit kan man på förhand aldrig beräkna

huru stor del som belöper sig på hvarje kommun; och än mindre kan man bevara

den kontroll i uppbörds- och debiteringslängden, som nu förefinnes. I fråga om

skyldigheten för annan fastighet att deltaga i kostnaden lika med jordbruksfastighet

vinnes härigenom lika litet, som beträffande andra beskattningsföremål,

en rättvis beskattning. Till annan fastighet räknas byggnader för handel, handtverk

och industriel anläggning, som i denna egenskap ofta nedläggas. Värdet af

annan fastighet undergår nästan lika ofta förändringar som inkomst för kapital

och ärbctc*

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, får jag vördsammast yrka, att

ordet fastighet måtte uttryckas med “jordbruksfastighet1*;

och af Herr Sundell.

Herr von Gegerfelt har begärt få här antecknadt, att han efter undfången

ledighet varit från Piiksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat dessa motioner,

och Herr Sjölrhuj, att han af sjukdom varit hindrad taga del i Utskottets behandling

af ärendet.

Bih. till Likså. Prot. 1879. 7 Sami. 7 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.