Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstadganden rövande sådana medlemmar af svenska kyrkan, hvilka, ehuru till mogen ålder komne, antingen icke hlifvit döpte eller, fastän döpte, icke, på sätt samma kyrka godkänner, låtit sig konfirmera och begått Herrans nattvard.

1879-03-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:15, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstadganden rövande sådana medlemmar af svenska kyrkan, hvilka, ehuru till mogen ålder komne, antingen icke hlifvit döpte eller, fastän döpte, icke, på sätt samma kyrka godkänner, låtit sig konfirmera och begått Herrans nattvard.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

1

N:0 16.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Mars 1879, kl. 12 nödd.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om lagstadganden

rövande sådana medlemmar af svenska kyrkan,

hvilka, ehuru till mogen ålder komne, antingen icke

hlifvit döpte eller, fastän döpte, icke, på sätt samma kyrka

godkänner, låtit sig konfirmera och begått Herrans nattvard.

Vid flera föregående tillfällen hafva så inom riksdag som kyrkomöte

framhållits de svårigheter, som uppstode deraf, att inom svenska

kyrkan qvarstående medlemmar icke ville underkasta sig kyrkans gällande

lagar samt, utan att i den ordning, lagen föreskrefve, ur kyrkan

utgå, likväl gjorde anspråk på samma frihet, särskildt beträffande ingående

af äktenskap, som tillkomme främmande trosbekännare, i hvilket,

senare afseende yrkats ändring af stadgandet i 15 kap. 11 § kyrkolagen,

att ingen skall trolofvas, som icke kan Luthers katekes och häfver

begått Herrans nattvard.

Vid 1873 års kyrkomöte väcktes motion derom, att nämnda lagrum

måtte erhålla den lydelse, att ingen finge trolofva sig, som ej,

efter erhållen behörig kristendomsundervisning, blilvit förklarad berättigad

att konfirmeras. Kyrkolags-Utskottet hemstälde, att, då ingen

kunde förneka, att befogenheten att ingå en genom kyrkans välsignelse

beseglad äktenskapsförbindelse vore en bland de rättigheter, hvilka,

enligt sakens natur, endast kunde tagas i anspråk af kyrkligt myndiga

personor, men ingen blefve kyrkligen myndig och kunde i var kyrka

Bih. till Riksd. Brok 1879. 7''Sami. 8 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N;o 15.

blifva det annorlunda än genom konfirmation och nattvardsgång-, motionen

icke måtte bifallas, hvilket äfven utan votering blef mötets beslut.

Sedan en vid 1876 års riksdag väckt motion, att äktenskap, afslutadt

inför borgerlig myndighet, skulle vara lika giltigt och lika förbindande,

som det äktenskap, hvilket med vigsel afslutades, på LagUtskottets

derom gjorda hemställan blifvit af Riksdagen lemnad utan

afseende, likasom en vid 1877 års riksdag väckt motion derom, att

medlem af svenska kyrkan, som antingen vägrade att döpa sitt barn

eller ock vägrade att af kyrkans presterskap mottaga föreskrifven

religionsundervisning och att konfirmeras, oaktadt han uppnått myndig

ålder, eller ock deltoge i sådan nattvardsgång, som af svenska kyrkans

lagar förbjudes, skulle anses genom detta sitt förfarande hafva gifvit

till känna sin afsigt att ur kyrkan utträda, upptogs frågan om särskilda

lagstadganden för sådana medlemmar af svenska kyrkan, hvilka

icke voro döpte och konfirmerade i enlighet med denna kyrkas lagar,

genom tvenne vid 1878 års riksdag väckta motioner, den ena i Första Kammaren

af Herr Frith. Grafström, som påyrkade, att en lag måtte stiftas,

så lydande: ’

“Den, som ej är döpt och ej konfirmerad, på sätt som svenska

kyrkans, lagar gilla, må ej deltaga i kyrkostämma eller i prestval eller

i val till elektor för utseende af ombud till kyrkomöte, men åtnjute

för sina borgerliga angelägenheter den fördel, som lagen för främmande

trosbekännare af den 31 Oktober 1873 i §§ 4, 5, 8 innehåller44,

samt den andra af Herr Erik Westin derom, “att Riksdagen måtte

besluta aflåtande till Kongl. Maj:t af underdånig skrifvelse, innefattande

anhållan, att Kongl. Maj:t ville, med bibehållande af obligatorisk religionsundervisning,

gå i författning om upphäfvande af de lagstadganden,

som göra konfirmation och nattvardsgång till vilkor för äktenskaps

ingående och borgerliga rättigheters åtnjutande44.

På uti utlåtandet N:o 22 anförda skäl hemstälde Utskottet, dels

att Herr Westins motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

dels ock, att, med anledning af Herr Grafströms motion, Riksdagen

måtte för sin del besluta en förordning, som, med ett under

öfverläggningarne i båda Kamrarne af utskottsledamöter föreslaget förtydligande

tillägg, hade följande lydelse:

“Förordning, angående sådana medlemmar af svenska kyrkan,

hvilka icke på sätt, samma kyrka godkänner, blifvit konfirmerade och

begått Herrans nattvard:

Hvad i 4 § af Kongl. förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 finnes stadgadt derom, att

främmande religionsbekännare och de, som till utträde ur svenska kyr
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

kan sig anmält, icke ega deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och

beslut, vare äfven tillämpligt på medlemmar af svenska kyrkan, som,

ehuru till myndig ålder komne, icke, på sätt samma kyrka godkänner,

blifvit konfirmerade och begått Herrans nattvard.

Vill medlem af svenska kyrkan, som icke begått Herrans nattvard,

ingå äktenskap med annan medlem af samma kyrka, skall det

ske inför borgerlig myndighet på det sätt och i den ordning, som bestämmes

i 4 och 5 §§ af Kongl. förordningen angående främmande

trosbekännare och deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

I afseende på den borgerliga myndighetens skyldighet att för

anteckning i kyrkobok göra anmälan om de inför densamma afslutade

äktenskap gälle i tillämpliga delar hvad i 9 § af sistnämnda Kongl.

förordning föreskrifvesu.

Utskottets hemställan beträffande Herr Westins motion blef af

båda Kamrarne utan votering godkänd, men, beträffande Herr Grafströms

motion, afslogs Utskottets hemställan af Första Kammaren utan

votering, hvaremot Andra Kammaren, äfvenledes utan votering, med

utslag å Utskottets förordningsförslag, biföll ett under öfverläggningeö

framstäldt förslag, att Riksdagen skulle i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och, efter kyrkomötets

hörande, i ämnet till Riksdagen aflåta nådig proposition till sådana

lagstadganden, hvarigenom rättighet bereddes medlem af svenska kyrkan,

som, oaktadt till mogen ålder kommen, icke, på sätt samma kyrka

godkänner, blifvit konfirmerad och begått Herrans nattvard, att ingå

äktenskap.

Vid sistlidet års kyrkomöte väcktes motion, att kyrkomötet skulle

hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att genom behörig grundlagsenlig

behandling sista punkten af 15 kap. 11 § kyrkolagen måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

»Och skall ingen vigas, som icke enligt gällande lag är till nattvardens

begående oförhindrad.»

Uå mot detta förslag samma betänkligheter qvarstode, som mot

det vid 1873 års kyrkomöte väckta förslag framstäldes, och härtill

konime, att förslaget, enligt hvilket konfirmationen fortfarande skulle

qvarstå såsom ett vilkor för erhållande af kyrklig vigsel, just i följd

häraf säkerligen endast i mycket otillräcklig mån skulle tillfredsställa

de anspråk, hvilka man så genom det ena som det andra förslaget velat

gå till mötes, hemstälde Kyrkolags-Utskottet, att motionen icke måtte

bifallas, hvilket äfven med 36 röster mot 12 blef mötets beslut.

Vid nu innevarande riksdag hafva i denna fråga fyra särskilda

förslag blifvit väckta. Inom Första Kammaren anför Herr Frith. Graf
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande ZV.-o 15.

ström i afgifven motion, N:o 19, att för häfvande och mildrande af de

ofvan af Utskottet antydda svårigheter tvenne sätt förefunnes. Det ena

vore att mer eller mindre borttaga de för kyrkans medlemmar obligatoriska

kyrkliga stadgandem, hvilka stode i samband med åtnjutandet

af någon borgerlig rättighet, och att således frigöra kyrkans medlemmar

från kyrkliga skyldigheter utan att beröfva dem någon kyrklig rättighet.

För motionären vore det klart, att detta sätt skulle, om det infördes

i den kyrkliga lagstiftningen, ofelbart förr eller senare förstöra

kyrkan såsom ett för sig bestående samfund med någon bekännelse och

någon ordning. Det andra sättet vore att tillämpa religionsfrihetens

grundsats ej blott på den enskilde kyrkomedlemmens rätt att utgå från

ett samfund, hvars lag han ej gillade, utan äfven på detta samfunds

rätt att gent emot den, som, utan att utträda ur samfundet, yrkade på

frihet från kyrkliga förbindelser, vidtaga sådana åtgärder, att, när

denna frihet beviljades, ej samfundets fortfarande bestånd sattes i fara.

Då motionären ansett sig böra förorda detta senare sätt, föreslår han, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1878 års Lag-Utskotts förslag, «att

Riksdagen måtte för sin del besluta följande:

Förordning, angående sådana medlemmar af svenska kyrkan,

hvilka icke, på sätt samma kyrka godkänner, blifvit konfirmerade och

begått Herrans Nattvard:

Hvad i 4 § af Kong!, förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd

och skolråd den 21 Mars 1862 finnes stadgadt derom att främmande

trosbekännare och de, som till utträde ur svenska kyrkan sig

anmält, icke ega deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut,

vare äfven tillämpligt på medlemmar af svenska kyrkan, hvilka, ehuru

till myndig ålder komne, icke, på sätt samma kyrka godkänner, blifvit

konfirmerade och begått Herrans Nattvard.

Vill medlem af svenska kyrkan, som icke är konfirmerad på sätt

samma kyrka godkänner, ingå äktenskap, skall det ske inför borgerlig

myndighet på det sätt och i den ordning, som bestämmes i 4 och 5

§§ af Kongl. förordningen angående främmande trosbekännare och deras

religionsöfning den Öl Oktober 1873.

I afseende på den borgerliga myndighetens skyldighet att för

anteckning i kyrkobok göra anmälan om de inför densamma afslutade

äktenskap gälle i tillämpliga delar hvad i 9 § af sistnämnda Kongl.

förordning föreskrifves.»

Inom Andra Kammaren har Herr Severin Axell, med hvilken Herr

A. Hedin instämt, i afgifven motion, N:o 37, särskildt fästat uppmärksamheten

vid de inom svenska statskyrkan qvarstående baptisters ställning.

Motionärerne andraga, att genom den så kallade dissenterlagen af den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag— Utskottds Utlåtande N:o 15.

31 Oktober 1873 åsyftades bland annat att underlätta utträdet ur vår

statskyrka för dem, hvilka bekände annan kristen troslära än den evangeliskt-lutherska.

Lagen inneliölle emellertid sådana föreskrifter angående

främmande trosbekännares rättighet att meddela skolundervisning och förkunna

ordet, att den talrikaste af våra sekter, baptisterne — med undantag

af en församling — icke velat och icke ville begagna sig af den medgifna

rättigheten på de dervid fogade vilkoren. Följden häraf hade

blifvit den, att, då kyrkolagen fordrade dop och nattvardsgång såsom

vilkor för kyrklig vigsel, och a andra sidan borgerligt äktenskap icke

vore medgifvet dem, hvilka stode qvar i statskyrkan, hade under arens

lopp enligt baptisternes egen statistik 183 äktenskapliga föreningar ingåtts,

hvilka nu gällande lagar icke såsom äktenskap erkände. Då

baptisternes antal vid 1878 års början uppginge till 13,773 med 3,485

odöpta barn och 1,069 okonfirmerade, insåge man lätt, att med hvarje

år komme allt flera äktenskap af denna art att ingås. Man stode här

inför ett faktum, hvilket det borgerliga samhället icke med likgiltighet

kunde åse, och enligt motionärernes tanke ej heller med overksamhet,

Fyra sätt att lösa konflikten syntes dem möjliga. Det första, hvilket

Herr Grafström föreslog år 1877 i sin motion, N:o 9, vore det, att

baptisterne skulle uteslutas ur svenska kyrkan och ställas under dissenterlagen;

men denna utväg hade Riksdagen icke velat godkänna.

Det andra vore det att ändra dissenterlagen så, att baptisterne ville

antaga densamma. Motionärerne tviflade, att Regering och Riksdag

skulle vilja ingå derpå. Det tredje vore det, som Herr Westin förra

året föreslagit, att ändra kyrkolagen och låta vilkoren af dop och

nattvardsgång för erhållande af kyrklig vigsel bortfalla. ° Ehuru motionärerne

icke fullt förstode, hvarföre det skulle vara så motbjudande

för kyrkans prester att meddela sin välsignelse åt dem, som icke

begagnade sig af kyrkans nådemedel, böjde de sig dock för de uttryck

af denna obenägenhet, hvilka mötte i riksdagsprotokollen, och villo

för den skull icke föreslå eu åtgärd, hvarigenom presterskapets samvete

möjligen skulle lida tvång. Det fjerde sättet vore slutligen det,

hvarom Herr Grafström motionerade förlidet år, att rättigheten till ingående

af borgerligt äktenskap skulle utsträckas till dem, hvilka icke

vore döpte och konfirmerade på sätt, som vår kyrkas lagar gillade.

Motionärerne anslöte sig till den åsigt, som _fann uttryck i Andra Kammarens

beslut med anledning af denna motion; men då de vore tveksamme,

huruvida frågan, hvilken syntes vara af civillags natur och

endast gåfve några paragrafer i dissenterlagen en vidare omfattning,

behöfde underställas Kyrkomötet, hvilket ej heller blifvit hördt öfver

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

dissenterlagen i sin helhet, föreslå motionärerne, med frångående af

Andra Kammarens beslut i fråga om Kyrkomötets hörande, ”att Riksdagen

ville för sin del besluta följande

Förordning, angående sådana medlemmar af svenska kyrkan,

hvilka, oaktadt till mogen ålder komne, icke, på sätt samma kyrka

godkänner, blifvit döpte och begått Herrans nattvard:

Vill medlem af svenska kyrkan, som, oaktadt till mogen ålder

kommen, icke, på sätt samma kyrka godkänner, blifvit döpt och begått

Hen ans nattvard, ing''å äktenskap, skall det ske inför borgerlig''

myndighet på det sätt och i den ordning, som bestämmes i 4 och 5

§§ af Kongl. förordningen angående främmande trosbekännare och

deras religionsöfning den 31 Oktober 1873.

I afseende på den borgerliga myndighetens skyldighet att för

anteckning i kyrkobok göra anmälan om de inför densamma afslutade

äktenskap gälle i tillämpliga delar hvad i 9 § af sistnämnda Kongl.

förordning föreskrifves.”

Vidare har Herr Erik Westin (motion N:o 11) ■— då enligt hans

åsigt äktenskaps ingående vore en rättighet, som borde tillkomma en

och hvar utan afseende å hans enskilda religionsuppfattning samt för

den skull det kristna samhället icke borde genom kyrkliga lagbestämmelser

betaga eller försvåra äktenskaps ingående för någon, utan tvärt

om underlätta sådant, alldenstund ett samhälles bestånd till icke oväsentlig

del berodde på ett ordnadt familjelif, och Kongl. Maj:t torde bäst

kunna utreda saken samt föreslå de lagförändringar, som kunde befinnas

nödiga — föreslagit

”att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kong!.

Maj:t täcktes låta utarbeta och i ämnet till Riksdagen aflåta nådig

proposition till sådana lagstadganden, hvarigenom rättighet beredes

medlem af svenska kyrkan, som, oaktadt till mogen ålder kommen,

icke, på sätt samma kyrka godkänner, blifvit konfirmerad och begått

Herrans nattvard, att ingå äktenskap.”

Slutligen har herr Sigfrid Wieselgren, motion N:o 6, anfört, att, så

länge 15 kap. 11 § kyrkolagen qvarstode oförändrad, ännu alltid tvång till

konfirmation och nattvardsgång förefunnes för en hvar, som ville ingå

äktenskap och icke utträdt ur svenska kyrkan, af hvilket tvång tusentals

svenske medborgare kände sig tryckte. Af samvetsskäl kunde de icke

låta sig konfirmeras; de finge således icke begå nattvarden^ocKkunde af

samma anledning icke ingå lagligt äktenskap. En statskyrka måste

emellertid, enligt motionärens mening, taga i betraktande förhållanden,

hvilka en oberoende kyrka kunde lemna utan afseende; om äfven den

senare kunde vägra att taga befattning med andra än dem, som iakt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15. 7

toge hvad hon fordrade för bekännande af den rätta tron, torde detta

icke falla sig lika lätt för den förra. Hon måste känna sig skyldig

tillse, att icke staten genom hennes förvållande invecklades i svårigheter,

som menligt inverkade på ej mindre sedligheten än äfven rättstillståndet

inom det borgerliga samhälle, för hvars väl hon sjelf vore

satt att i sin man verka och af hvars brister hon för egen del måste

hafva känning i långt ifrån ringa grad. Motionären förestälde sig, att,

om staten förklarade sig anse olämpligt att längre bibehålla konfirmationslöften

och nattvardsgång såsom vilkor för rätt att ingå lagligt

äktenskap, samt inskränkte sig till att af vederbörande kontrahenter

fordra viss kristendomskunskap, svenska statskyrkan icke skulle under

nu rådande förhållanden finna skäl deremot inlägga sitt veto, hvarföre

han föreslår, att Riksdagen ville för sin del besluta, det kyrkolagens

15 kap. 11 § skall erhålla följande lydelse:

De som — ligga; och skall ingen trolofvas, som

icke eger den kristendomskunskap, hvilken för rätt att begå Herrans

nattvard lagligen fordras.”

Antalet af. de inom statskyrkan qvarstående personer, som antingen

icke blifvit döpte, eller, ehuru döpte, af samvetsbetänkligheter

förhindras att låta sig konfirmera samt att begå nattvarden och sålunda

på grund af stadgandet i 15 kap. 11 § kyrkolagen icke kunna

inga med vigsel helgadt äktenskap, ökas dag för dag, såsom äfven,

hvad särskildt beträffar baptisterne, de af Herr Axel! anförda siffror

ådagalägga. Det är visserligen sant, att dessa personer endast hafva

att ur statskyrkan utträda, för att erhålla rättighet att ingå äktenskap

inför borgerlig myndighet, men då de, med''få undantag, icke vilja

begagna sig af denna rätt, kan det icke vara förenligt med statens

skyldiga omsorg om den allmänna sedligheten att för dem endast

lemna öppet vare sig ingåendet af lösliga förbindelser eller begagnande

af den utväg att få sina förbindelser erkända såsom lagliga

äktenskap, 3 kap. 9 och 10 §§ Giftermålsbalken dem lemnar. För afhjelpande

af ^missförhållande! synas, då man frånser den med en statskyrkas

ställning föga förenliga utvägen att mot deras vilja skilja ifrågavarande

personer från kyrkans gemenskap och på så sätt lemna dem rätt

till borgerligt äktenskap, endast, vid deras qvarstående inom statskyrkan,

tvenne sätt förefinnas: att, med upphäfvande eller, såsom Herr Wiesel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

o-ren föreslår, ändring af 15 kap. 11 § kyrkolagen lemna dem rätt att

utan vilkor eller under vissa andra, än nu föreskrifna, af dem antagliga

vilkor erhålla kyrklig vigsel, eller ock att, med de öfrige motionärerne,

hänvisa dem till borgerligt äktenskap. Då kyrkan och dess

tjenare icke torde kunna eller böra förpligtas att med kyrkans välsignelse

helga äktenskap mellan personer, af hvilka endera eller bada

vare sig icke blifvit genom dop upptagna i kristen församling, eller,

ehuru döpte, icke vilja i och med konfirmationen aflägga den bekännelse

som utgör det gemensamma uttrycket för alla kristna kyrkors

tro samt de löften att under bruk af nådens medel vinnlägga sig om

en kristlig vandel, svaren å öfriga konfirmationsfrågor innefatta, föredrager

Utskottet af dessa tvenne utvägar obetingadt nödciviläktenskapet;

men då liknande författningsförslag härom, som dem, Herrar Grafsten!

samt Axel! och Hedin nu framlagt, så nyligen som vid senaste

riksdag blifvit af båda Kamrarne utan votering afskena, och Kongl.

Magt torde vara bäst i tillfälle att efter noggrann utredning lata utarbeta

författningsförslag i ämnet, får Utskottet,

dels med föranledande af Herrar Grafströms, Axells och Hedins samt

Westins motioner, vördsamt hemställa,

1) att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådana lagstadganden,

hvarigenom för sådana inom svenska kyrkan

qvarstående medlemmar, som, oaktadt till, mogen

ålder komne, antingen icke blifvit döpte eller, fastän

döpte, icke, på sätt samma kyrka godkänner, låtit

sig konfirmera och begått Herrans nattvard, rättighet

beredes att inför borgerlig myndighet ingå

äktenskap.

dels ock, beträffande Herr Wieselgrens motion, tillstyrka,

2) att denna motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Slutligen, hvad angår det i Herr Grafströms motion innefattade

förslag till stadgande, att hvad i 4 § af Kongl. förordningen

om kyrkostämma samt kyrkovärd och skolråd den 21 Mars 1862 finnes

stadgadt derom, att främmande trosbekännare och de, som till

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

utträde ur svenska kyrkan sig anmält, icke ega deltaga i kyrkost ''mmas

öfverläggningar och beslut, äfven skulle vara tillämpligt på edlemmar

af svenska kyrkan, hvilka, ehuru till myndig ålder komne,

icke på sätt, samma kyrka godkänner, blifvit konfirmerade och begått

Herrans nattvard; så, och enär hvad Utskottet härom sistlidne riksdag

hemstält, utan votering blifvit af båda Kamrarne afslaget, samt den

omförmälda personer nu uti ifrågavarande hänseende tillkommande

rätt hittills icke veterligen medfört några praktiska olägenheter, finner

Utskottet sig icke nu böra förnya detta förslag, utan hemställer,

3) att Herr Grafströms motion i denna del icke

måtte af Riksdagen godkännas.

Stockholm den 14 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFEUT.

Reservationer:

af Herr Samzelius, som tillstyrkt Herr Westins motion, affattad i

öfverensstämmelse med Herr Adlercreutz’ i Andra Kammaren nästlidne

riksdag framstälda, af Kammaren godkända yrkande; samt

af Herr Ribbing: »Då jag anmäler min vördsamma reservation

mot Utskottets beslut att afstyrka bifall till första punkten af Herr

Grafströms motion (i Första Kammaren N:o 19), sker detta icke i den

mening, att Utskottet, enligt min åsigt, skulle hafva tillstyrkt bifall

till detta moment i den form, hvari det af motionären är framstäldt:

såsom ett formuleradt förslag till lag eller förordning. Min från UtBih.

till Likså. Prof. 1879. 7 Samt, 8 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

skottet afvikande åsigt består deri, att, sedan Utskottet, med anledning

af afgifna motioner, tillstyrkt aflåtande af underdånig skrifvelse om

beredande af tillfälle att ingå lagligt äktenskap för dissentierande, som

qvarstå inom statskyrkan, denna skrifvelse — hvars af Utskottet föreslagna

innehåll till punkt och pricka sammanfaller med innehållet af

andra momentet i Herr Grafströms förslag — äfven skulle hafva omfattat

underdånig hemställan om åtgärder i den rigtning, första momentet

af samma förslag angifver.

Enhetspunkten i Herr Grafströms motion eller sammanhanget

mellan de båda momenten i hans förslag eger sitt uttryck i frågan

om den rättsliga ställning i kyrkligt hänseende, som bör tillkomma

sådana medlemmar af svenska statskyrkan, hvilka, i trosbekännelse och,

i enlighet med denna, i religiöst-kyrklig praxis äro i strid mot konstitutiva

grundsatser för statskyrkan, men dock fortfarande qvarstå i

samma kyrka. De afseenden åter, i hvilka, under för handen varande

förhållanden, en sådan fråga närmast påkallas och hvilka Herr Grafströms

motion innefattar, äro dels de dissentierande medlemmarnes inom

kyrkan ställning till ledningen af kyrkans angelägenheter såsom ett

samfund; dels ock möjligheten för dem att ingå lagligen erkända äktenskap.

I fråga om ingående af äktenskap har, såsom bekant, inträffat,

att medlemmar af statskyrkan, hvilka numera uppgå till tusental, icke

vilja begagna den utväg, lagen lemnar öppen, att medelst utträdande

ur statskyrkan kunna ingå så kallade civila äktenskap, icke heller anse

med sina religiösa åsigter förenligt att uppfylla de vilkor, som gällande

lag bestämmer för erhållande af kyrklig vigsel, eller öfverhufvud äro

villiga att mottaga sådan af kyrkans presterskap; hvadan det abnorma

förhållande uppstått, att för ett ej obetydligt antal svenska statsmedlemmar

inge7i form finnes för slutande af lagligt äktenskap, — så vida

man ej, såsom en sådan vill räkna hvad som säges i Giftermålsbalken

kap. 3 § 9, för hvilken utväg de fleste, på goda skäl, dock torde rygga

tillbaka. I detta afseende — afseendet på slutande af lagligt äktenskap —

har Utskottet, med bifall i sak till Herr Grafströms med fleres motioner,

tillstyrkt underdånig skrifvelse om att till förmån för dem, som

icke vilja begagna någondera af de tvenne redan gifna laga sätten för

äktenskaps ingående, ett tredje sådant måtte beredas. Deremot har

Utskottet icke ansett af behofvet påkalladt, att tillika några särskilda

eller närmare bestämmelser blefve gällande beträffande de dissentierande

medlemmarnes inom statskyrkan ställning och rätt i förhållande till

kyrkostämma och kyrkoråd; det är härutinnan min mening afviker

från Utskottets.

Att rättigheter i hvarje fall stå i oupplösligt sammanhang med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

bestämda skyldigheter, så att de förra väsentligen betingas af de senare,

är en grundsats, som, undantagslöst gällande i hvarje samhälle,

företrädesvis åskådligt i sin nödvändighet framträder i fråga om rätt

att deltaga i samhällets styrelse. Det är nemligen sjelfklart, att, om de,

som skola om händer hafva samhället sangelägenheter, icke ega bekantskap

med de lagar, i hvilka samhällets eget ändamål eger sitt uttryck,

eller icke i sin verksamhet ovilkorligen följa och tillämpa samma lagar,

så blir deras verksamhet icke en samhället styrande och ledande,

utan en detsamma upplösande. Då nu vår svenska kyrka, så väl som

hvarje annan kristen sådan, eger sin enhet och sin verklighet såsom

ett religiöst kyrkligt samfund i och genom den gemensamma uppfattning

af den Heliga Skrift, hvilken utgör och kallas kyrkans trosbekännelse

; så lärer svårligen giltigt skäl kunna visas, hvarföre det här ofvan

sagda icke skulle ega tillämpning på de medlemmar af kyrkan,

som i trosbekännelse och deraf bestämd religiöst-kyrklig verksamhet

uppträda i motsats mot kyrkans, samt på deras förhållande till kyrkostämma,

som i hvarje kyrkoförsamling »för vården af kyrkans angelägenheter»,

eger att »sammanträda till öfverläggning och beslut.» Om

uteslutande af sådana kyrkans medlemmar, som, ehuru till myndig ålder

komna, icke, enligt kyrkans lag och ordning, låtit sig döpa och

konfirmera, från rätt att deltaga i kyrkostämma blindt betecknadt såsom

intolerans, eller straff, eller såsom egnadt att framkalla förbittring;

synes ett sådant betraktelsesätt hafva sin närmaste anledning i det ofvan

vidrörda för svenska kyrkan alldeles egendomliga förhållande, att,

i motsats mot hvad som vid hvarje annat samfund, ja hvarje föreningför

ett visst ändamål eger rum, i kyrkan äfven de kunna vara medlemmar,

som stå i öppen strid mot dess religiösa grundläror, och

i ett af detta förhållande framkalladt föreställningssätt, att, så snart

frågan är om kyrkan, anspråk på rättigheter i allmänhet må anses befogade

utan afseende på iakttagande af de förpligtelse!'', som för de

förra utgöra vilkor. Visserligen har, mot uteslutande från rätt att deltaga

i kyrkostämma af dem, som, ehuru till myndig ålder komna, likväl

icke blifvit döpta eller, på sätt kyrkan godkänner, konfirmerade, eller

inskränkning af sådan deras rätt, blifvit anmärkt, dels att kyrkostämma

egentligen hade att göra med kyrkans yttre, särskildt dess ekonomiska

angelägenheter (prestens aflöning, byggnad och underhåll af kyrka

o. s. v.), hvartill de dissekerande lika med andra församlingens medlemmar

bidraga; dels, och i sammanhang härmed, att någon olägenhet

eller skada ej förmärkts af att äfven dissekerande medlemmar af kyrkan

i kyrkostämman och dess bestyr deltagit. Utan att, hvad den första

af dessa tvenne anmärkningar beträffar, mera än blott i förbigå
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15.

ende nämna, att i a igifter till förenämnda behof äfven främmande religionsbekännare

och de, som anmält sig till utträde ur svenska kyrkan,

deltaga, och detta oaktadt de dock, enligt § 4 kjurkostämmoförordningen,

ej ega rösträtt på kyrkostämma; må för bemötande af ifrågavarande anmärkning

göra till fyllest att erinra om, att kyrkostämmoförordningen

i sjelfva verket icke på påstådda sätt inskränker kyrkostämmas, icke

heller kyrkoråds — hvars medlemmar af kyrkostämman väljas — åligganden

och befogenhet. Beträffande åter den andra anmärkningen, om

ej inträffad skada, är att märka, det sådan i och för hvarje samhälle

och framför allt i och för kyrkan, såsom till sitt ändamål ett andligt

samhälle, ej blott afser hvad som kan mätas och räknas eller genom

revisioner påvisas, utan derjemte och framför allt annat afser brist på

kraftig och enig samverkan hos medlemmarne och de styrande för samhällets

ändamål. Villigt må erkännas, att inga lagar kunna frambringa

lifaktighet hos en kyrka; men icke mindre sant är dock, att lagar för

ujjpkomsten och befintligheten af en sådan kunna verka hämmande eller

befordrande.

En anmärkning må här tilläggas, om den ock ej ensamt eller

direkt innefattar ett skäl för bifall till första momentet i Herr Grafströms

motion. Jag är fortfarande af den mening, att så kalladt civilt

äktenskap är att tillråda och godkänna endast i den omfattning,

det såsom eu nödfallsutväg ovilkorligen är påkalladt; en öfvertygelse,

för hvilken jag långt mindre hemtar grunder från kyrkan och dess

kraf, än från synpunkten af staten och dess beroende af ett fast och

sedligt familjelif, hvilket, enligt äldre och nyare historias vittnesbörd,

betänkligt skadats i den mån äktenskaps ingående medelst anmälan

inför civil myndighet och stadfästelse af sådan blifvit allmän sed. Hos

oss finnes, såsom bekant, civiläktenskap hittills endast såsom en sådan

nödfallsutväg, med hänsyn till främmande religionsbekännare. Nu

har emellertid behofvet oafvisligt framträdt att medgifva denna form

för ingående af äktenskap, äfven der båda kontrahenterne äro medlemmar

af statskyrkan, nemligen sådana dess medlemmar, som icke fullständigt

tillhöra densamma i religiös tro och bekännelse och deraf be''

stämd religiöst-kyrklig praxis. Om då, på samma gång som en sådan

tillåtelse beviljas sistnämnde medlemmar af kyrkan, på samma

gång. ock särskilda bestämningar blefve gällande beträffande desses

rättsliga ställning i förhållande till kyrkan och dess styrelse; så framträdde

i och med en sådan formelt-juridisk skilnad ock civilt äktenskap

mellan medlemmar af statskyrkan såsom en nödfallsutväg, med

hänsyn till de medlemmar, som egentligen endast i yttre och formel

mening, men icke i anseende till religiös öfvertygelse tillhöra

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 15. 13

henne, och det bibehölle sålunda, äfven i nu föreslagen utsträckning,

karakteren af undantagsform — så länge sjelfva det omför mål da förhållandet

till kyrkan hos medlemmar af densamma utgör ett undantagsförhållande.

Efter min mening skulle den af Utskottet föreslagna skrifvelsen

lämpligen böra innehålla underdånig hemställan,

att, Kongl. Magt täcktes låta utreda, om eller i

hvilken omfattning medlemmar af svenska statskyrkan,

som, ehuru till myndig ålder komna, icke, på

sätt kyrkan godkänner, blifvit konfirmerade och begått

Herrans nattvard, må ega att deltaga i kyrkostämmas

öfverläggningar och beslut, äfvensom, ''huruvida

icke rättighet må böra beredas medlemmar af

kyrkan, som, ehuru till mogen ålder komna, icke,

på sätt kyrkan godkänner, blifvit konfirmerade och

begått Herrans nattvard, att ingå äktenskap på det

sätt och i den ordning, som bestämmas i §§ 4 och

5 af Kongl. förordningen angående främmande trosbekännare

och deras religionsöfning af den 31 Oktober

1873; samt om så lämpligt finnes, till Riksdagen

aflåta nådig proposition härom.‘‘

Herrar von Gegerfelt och Torpadie hafva begärt få antecknadt,

att de efter undfången ledighet varit från riksdagen frånvarande, den

förre då Utskottet behandlat motionerna, och den senare då utlåtandet

justerats.

Lih. tal Riksd. Hot. 1879. 7 Sand. 8 Haft.

O

U

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:23 Skrifvelse, om lagstadganden angående rätt till borgerligt äktenskap för vissa inom svenska kyrkan kvarstående medlemmar. s. 8 i texten