Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

1879-03-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:19, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

1

ST:o 19.

Ank. till Eiksd. ..Kansli den 31 Mars 1879, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig

skrifvelse angående skärpta straffbestämmelser mot

fylleri.

Under förmälan, hurusom lagstiftaren ej borde vara likgiltig i förhållande

till de nykterhets- och måttlighetssträfvanden, hvilka inom vårt

land på senaste tiden åter vaknat till lif, och i den kamp, som medelst

dem kämpades mot roten och upphofvet till det mesta af det orätta, som

han sökte bestraffa, till fattigdomen och eländet samt deras ofta oundvikliga

följder, lasten och brottet; att visserligen, genom den småningom

ökade bränvinsskatten, en minskning inträdt i förtäringen af spritdrycker,

men att, då det till största delen vore den fattigare befolkningen, som

drabbades af skattens hela tunga och bränvinet af denna betraktades såsom

en nödvändighetsvara, resultatet af ett fortgående på den inslagna

banan af varans fördyrande skulle blifva, att den fattige blefve ännu fattigare,

hvarför en annan äfven annorstädes, t. ex. i Frankrike anlitad utväg

att motarbeta dryckenskapen, nämligen skärpandet af straffbestämmelserna

för fylleri, borde användas, har Herr Fredrik Andersson uti en

af Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o 89, då motionären

icke hade tillräcklig kännedom om lagstiftningen i andra länder

för att vilja föreslå några bestämda åtgärder, hemstält, »att Riksdagen

ville till Kong! Maj:t ingå med underdånig skrifvelse, att Kongl. Ma.-jt

ville låta utarbeta och, antingen särskildt eller i sammanhang med det af

de tillsatte komiterade väntade lagförslaget i bränvinsfrågan, för Riksdagen

framlägga förslag till skärpta straffbestämmelser mot fylleri, i retning

af hvad motionären i sin motion anfört.»

Då motionären till stöd för sin motion åberopat Frankrikes exempel,

Bih. till Biksd. Prof. 1879. 7 Sami. 10 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

vill Utskottet upplysa, att i Frankrike visserligen under förra tider de

strängaste åtgärder mot fylleri varit föreskrifna, men att, sedan dessa

råkat ur tillämpning, den nyare franska lagstiftningen icke förr bestraffat

fylleri och dryckenskap, än efter Pariserkommunens fall, då fråga väcktes

om åtgärders vidtagande mot dryckenskapslasten och, efter åtskilliga öfverläggningar

och olika lagförslag, lagen af den 23 Januari—4 Februari

1873 i och för undertryckande af fylleriet å offentliga platser och bekämpande

af alkoholismens framsteg utfärdades. Enligt denna lag skola de, som i

uppenbarligen öfverlastadt tillstånd anträffas å gator, vägar, torg, kaféer,

krogar eller andra offentliga ställen, tagas i tillfälligt förvar samt straffas

första gången med böter från 1 (=72 öre) till och med 5 francs, i

händelse af återfall: första gången med enkelt fängelse under högst tre

dagar, andra gången med enkelt fängelse från sex dagar till en månad

samt böter från 16 till 300 francs, tredje gången »med maximum af

förestående bestraffning, som kan höjas ända till dubbelt» och förlust af

röst- och valrätt, valbarhet, jury mannar ätt, rätt att bekläda eller utöfva

offentliga funktioner eller beställningar i förvaltningen samt förlust under

två års tid af rätt att bära vapen; och kan, efter återfall andra gången,

vederbörande domstol låta sin dom offentligen anslås i det antal exemplar

och å de ställen, den för godt finner. Återfall anses emellertid hafva

inträdt endast i den händelse, att en person inom ett år, efter att hafva

blifvit dömd för fylleri, åter beträdes med samma förseelse, hvilken, hvad

beträffar återfall till och med andra gången, derjemte skall vara begången

inom samma domstols område.

Hvad angår lagstiftningen i ämnet i andra främmande länder, så skall

i England den, som på offentlig plats anträffas drucken, bota första gången

högst ] 0 shillings (= 9 kronor), andra gången inom ett år högst 20

shillings (= 18 kronor) tredje gången inom ett år högst 40 shillings

(= 36 kronor). Den, som på offentlig plats är drucken och oregerlig,

må gripas och skall efter omständigheterna bota högst 40 shillings eller

undergå högst en månads fängelse. Väsentligen samma föreskrifter som

för England gälla för Irland.

Beträffande Nord-Amerikas förenta stater, så stadgar staten New-Yorks

lag — och i hufvudsaklig öfverensstämmelse dermed de staters lagar, i

hvilka försäljning af starka drycker är medgifven, — att, om en person

anträffas berusad på offentlig plats, han af'' polisen skall genast tagas i

förvar samt bota 3—10 dollars (= 11,11 — 37,03 Er.)

Den från den 1 Januari 1872 gällande strafflagboken för Tyska

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

riket upptager icke särskildt straff å fylleri, utan faller detta under

366 §, som med böter till och med 20 thaler (— 53,40 Kr.) eller

fängelse till och med fjorton dagar bestraffar, bland annat, den, som

öfverträder polisföreskrifter, utfärdade till bevarande af säkerheten, beqvämligheten,

renligheten och lugnet på offentliga vägar, gator eller platser.

I Österrike har år 1877 en särskild lag emot fylleri och dryckenskap

blifvit utfärdad, enligt hvilken den, som i synbarligen drucket tillstånd,

att dermed väckes allmän förargelse, visar sig å utskänkningsställe

eller värdshus, på gata eller andra offentliga platser, straffas med fängelse

till och med en månad eller böter till och med 50 gulden (— 87,50 Kr.)

Har någon under loppet af ett år blifvit tre gånger straffad för fylleri,

kan polismyndigheten förbjuda honom att under loppet af ett år besöka

värdshus och utskänkningsställen i hans hemort samt dess närmaste omgifning,

och öfverträdelse af sådant förbud straffas med fängelse till och

med en månad eller böter till och med 50 gulden.

I Finland gälla på grund af förordningen den 30 Maj 1859 hufvudsakligen

samma ansvarsbestämmelser mot fylleri och dryckenskap,

som hvad i Sverige derom den 16 November 1841 utfärdade förordning

innehåller.

I Danmark stadgar reskriptet den 5 December 1794, att, om dädanefter

någon af allmogen på landet befunnes öfverlastad, skulle han, oaktadt

han i sin dryckenskap ingen annan förseelse eller missgerning begått,

dock höta till socknens fattige första gången två mark, andra gången

dubbelt och så framdeles; hvarjemte särskilda föreskrifter i ämnet äro,

åtminstone för Köpenhamn, gifna.

I Norge skall enligt Lov angående Brasndevins Sälg og Udskjamkning

den 6 September 1845 den, som vid kyrka, på ting, vid auktioner

eller annan offentlig församling finnes i berusadt tillstånd, höta en speciedaler,

hvarjemte han kan visas eller föras bort. Ger han på något af

de nämnda ställena eller på gata, väg eller annan offentlig plats, krog

eller gästgifveri anledning till förargelse eller oordning, kan han tagas i

förvar, intill dess han varder nykter.

Af denna redogörelse framgår visserligen, att i flera främmande

länder strängare straffbestämmelser äro stadgade mot fylleri än hos

oss, men Utskottet finner så stränga straff som t. ex. i Frankrike icke

för vårt land och dess förhållanden lämpliga. I hvad mån de i Frankrike

ledt till det åsyftade målet, har Utskottet sig icke bekant. Det synes

emellertid Utskottet uppenbart, att dryckenskap lika litet som andra laster,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 19.

i och för sig och så länge dermed icke är förenad kränkning af någons

rätt eller störande af allmän ordning, utgör föremål för brottmålslagstiftning.

Då strafflagen i 18 kap. 15 § bestraffar fylleri, är det icke

fylleriet såsom last, utan den allmänna förargelse, som derigenom åstadkommes,

att någon å väg, gata eller annat allmänt ställe anträffas i det

tillstånd, att af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning synbarligen

märkas kan, det han drucken är, som betingar straffbarheten. När nu

bötesbeloppet kan uppgå ända till tjugo kronor, finner Utskottet strafflagen

efter den uppfattning, densamma har om fylleribrottets karakter,

och i jemförelse med de för liknande sedlighetsbrott bestämda straff, hafva

gifvit domstolarne tillräcklig latitud för ifrågavarande brotts bestraffande,

och, med allt erkännande af det behjertansvärda i motionens syfte, får

Utskottet derföre vördsamt hemställa,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 Mars 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservation:

af Herr Torpadie mot viss del af motiveringen för utlåtandet.

Herrar von Gegerfelt och Johannes Jonson hafva begärt få antecknadt,

att de efter undfången ledighet varit från riksdagen frånvarande,

den förre då Utskottet behandlat motionen, och den senare, då utlåtandet

justerats.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.