Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning of väckta motioner om tillägg till 59 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 samt 14 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad af samma dag.

1879-04-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:20, Utlåtande, med anledning of väckta motioner om tillägg till 59 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 samt 14 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad af samma dag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

An k. till Eiksd. Kansli dm 4 April 1879, kl. 2 e. ro.

Lag-Utskottets Utlåtande, med anledning of väckta motioner om

tillägg till 59 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse

på landet den 21 Mars 1862 samt 14 § af

Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad af samma

dag.

Enligt Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den

21 Mars 1862 är en hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem

af en kommun samt förbunden att till kommunen erlägga skatt, och icke

häftar för oguldna kommunalutskylder, berättigad att deltaga i kommunalstämmans

öfverläggningar och beslut (§ 8). Medlem af en kommun

på landet är en hvar, som der är mantalsskrifven, äfvensom hvar

och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven, derstädes

är för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete till allmän bevillning

uppförd (§ 4). Skyldig att till kommunens gemensamma utgifter

lemna bidrag är eu hvar, som inom kommunen, ehvad han derstädes

bosatt är eller ej, eger eller brukar hemman, hemmansdel eller annan

i mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afsöndrad

eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet, eller derstädes

idkar bergsbruk, fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till allmän

bevillning taxerad näring; äfvensom en hvar, som‘inom kommunen

sitt rätta bo och hemvist har, och eger sådan inkomst, att bevillning

till staten enligt art. II bevillningsstadgan derför skall, såsom för

inkomst af kapital eller arbete, erläggas (§ 57). Bidragen skola, såBih.

till Pdksd. Prot. 1879. 7 Sand. 11 Halt. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 20.

som kommunalutskylder, utgöras i förhållande till särskilda, de skattskyldige

efter vissa grunder påförda fyrktal. Till beräkningsgrund

för fyrktalssättningen skall tjena den bevillning enligt art. II i bevillningsstadgan,

som de skattskyldige, jemlik! senaste faststälda taxeringslängder,

till staten erlägga (§ 58). Kommunalnämnden skall verkställa

fyrktalssättningen och deröfver upprätta eu på närmare föreskrifvet

sätt affattad längd. Denna längd, som ligger till grund för kommunalutskyldernas

debitering, utgör, med iakttagande af vissa bestämmelser

och undantag, tillika kommunens röstlängd (59). Röstvärdet beräknas

efter det en hvar rostegande åsätta fyrktal (§ 11, sådan denna § lyder i

Kongl. kungörelsen den 8 September 1868), och skall den af kommunalnämnden

upprättade och i kommunalstämman granskade röstlängden

alltid vara tillgänglig i det rum, der stämman hålles (§ 12,

sådan denna § lyder i Kongl. kungörelsen den 8 September 1868).

Motsvarande bestämmelser återfinnas beträffande Stockholm uti

§§ 2, 6, 9 och 40 af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm

den 23 Maj 1862 och, beträffande rikets öfriga städer, i §§ 10, 12,

14 och 57 i förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862.

Hufvudsakliga skiljaktigheterna äro: att röstvärdet är annorlunda bestämdt

sålunda (F. K. i Stockh. § 12 mom. 1, F. K. S. § 12, sådan

nämnda § lyder i Kongl. kungörelserna den 8 September 1868 och den

9 November 1869); att, innan den på grund af taxeringslängden af

magistraten upprättade röstlängd tillämpas, densamma skall för hvarje

gång vara minst åtta dagar å kungjordt ställe till granskning framlagd;

att anmärkning mot röstlängden bör framställas, innan något

ärende till behandling vid allmänna rådstugan företages, samt att magistraten

öfver framstäld anmärkning genast skall meddela sitt beslut

och i längden införa den rättelse, som deraf föranledes (F. K. S. § 14,

något annorlunda F. K. i Stockh. § 6).

Uti tvänne inom Första Kammaren väckta och till Lag-Utskottet

hänvisade motioner (N:is 8 och 9) har nu Herr G. Lagerstråle anfört,

att, då vid pröfning af ett under nästlidet år öfverklagadt riksdagsmannaval

från en af rikets städer Kongl. Maj:ts Högsta Domstol förklarat,

att af stadgandena i §§ 10, 12, 14 och 57 i förordningen om

kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862 framginge, att den valde,

hvilken under 1876 flyttat till staden och först för år 1877 blifvit inom

samma stad för bevillning taxerad, icke varit berättigad att i beslut om

stadens allmänna angelägenheter deltaga eller behörig att i stadens röstlängd

varda uppförd förr än 1877 års bevillning staxering undergått granskning

af pröfningskomitén och grunden för hans skattskyldighet till staden

och för hans deraf beroende rösträtt såmedelst blifvit vederbörligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

faststäld, härigenom syntes vara af den högsta domaremakten i landet

förklarad^ att, äfven i de fall, då en kommunalmedlem å annan tid

eller på annat sätt, än som för rösträttens bestämmande i allmänhet

är faststäldt, skulle kunna ådagalägga sådana förhållanden, som efter

de i kommunallagen nedlagda allmänna grunder borde åt honom bereda

rösträtt till ett visst antal röster, tilldelandet af dylik rösträtt och

införandet af röstetalet i röstlängden skulle, enligt Högsta Domstolens

uppfattning, vara emot lag stridande; att uttalandet härom visserligen

skett allenast hvad angår rösträtten i stad; men att bestämmelserna i

detta hänseende vore till sin grund så lika för land som för stad, att

hvad som gälde för den ena kommunen ovilkorligen ock måste gälla

för den andra; att, om äfven den tolkning, som sålunda skett beträffande

utöfvandet af rösträtt i kommunen fått sin tillämpning på en

fråga, hvilken läge så att säga utanför den egentliga kommunala lagstiftningen,

denna tolkning dock kunde antagas komma att betraktas som

ett prejudikat äfven när frågor om rösträtt i rent kommunala angelägenheter

bragtes till afgörande i administrativ väg, eller den, på hvilken

enligt kommunallagarne dylika frågor egentligen borde pröfvas;

att emellertid, då kommunalförordningen för landet i §§ 4 och 8 innehölle

åt eu hvar välfräjdad svensk undersåte, som i eu kommun är

mantalsskrifven eller, utan att vara i kommunen mantalsskrifven, derstädes

är för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete till

allmän bevillning uppförd och tillika enligt 57 § förbunden att till

kommunen erlägga skatt, tillförsäkran af rättigheten att deltaga i

kommunalstämmans öfverläggningar och beslut, samt likartade stadganden

återfunnos i §§ 3 och 10 i förordningen om kommunalstyrelse i

stad, för att denna tillförsäkran icke skulle blifva utan uppfyllelse under

största delen af det år, som för hvarje kommunalmedlem är det första,

för hvilket han inom en kommun erlägger skatt, vid ofvan upptagna

förhållande numera ingen annan utväg funnes än att på lagstiftningens

väg meddela sådana ytterligare bestämmelser, att icke på det kommunala

området måtte blifva häfdvunnen den med rättvisa och billighet

föga öfverensstämmande grundsats, att en kommunalmedlem för nämnda

år väl vore skyldig att till kommunen skatta för sin inkomst eller

fastighets afkastning, men icke berättigad till någon talan vid fattandet

af de beslut, som, åtminstone hvad kommunerna på landet anginge,

i det allra väsentligaste bestämde beloppet af de utgifter för året, hvilka

sedermera jemväl på honom fördelades.

Af dessa och i öfrigt anförda skäl har motionären hemstält, att

Riksdagen för sin del måtte besluta

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

dels att till 59 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet

af deri 21 Mars 1862 göra tillägg af ett nytt mom. 3 så lydande:

“Intill dess sådan längd som nu är sagd hunnit upprättas, må den,

som under föregående året i kommun mantalsskrifvits, eller då eller

sedermera inom kommunen blifvit egare eller innehafvare af fastighet,

som icke är på arrende åt annan upplåten, eller i egenskap af landbo

eller arrendator tillträdt fastighet och enligt 8 § är berättigad deltaga

i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut, i den redan befintliga

fyrktalslängden uppföras till det fyrk tal som svarar emot honom, enligt

gällande grunder, åliggande allmän bevillning enligt Art. II Bevillningsstadgan

för fast egendom eller inkomst af kapital eller arbete11;

dels ock att i 14 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse

i stad af den 21 Mars 1862 göra tillägg af ett nytt mom. 2 så lydande

:

“Intill dess sådan längd som nu är sagd hunnit upprättas, må

den, som under föregående året i kommunen mantalsskrifvits, eller då

eller sedermera inom kommunen blifvit egare till fastighet och enligt

10 § är berättigad att vid allmän rådstuga deltaga i öfverläggningar

och beslut, i den redan befintliga röstlängden uppföras till det röstetal,

som svarar emot honom efter gällande grunder åliggande allmän bevillning

enligt Art. II Bevillningsstadgan för fast egendom eller inkomst

af kapital eller arbete.“

Inom Andra Kammaren har Herr Axel Adlercreutz i samma ämne

väckt tvänne motioner (N:is 2 och 3). Herr Adlercreutz anför, att uti

8 § af Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21

Mars 1862 stadgas, att eu hvar välfrejdad svensk undersåte, som är

medlem af en kommun samt enligt 57 § förbunden att till kommunen

erlägga skatt och icke häftar för oguldna kommunalutskylder, skall

under iakttagande af de närmare bestämmelser, som 9 § innehåller,

vara berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och

beslut; att i 9 § bestämmes, bland annat, att för fastighet, som innehafves

af landtbo eller arrendator, röstar innehafvare!!; att, emellertid,

då enligt 4- § ingen annan är medlem af en viss kommun på landet,

än den, som der är mantalsskrifven, eller som, utan att vara i kommunen

mantalsskrifven, derstädes är för fast egendom eller inkomst

af kapital eller arbete till allmän bevillning uppförd, åtminstone en berättigad

tvekan kunde uppstå, huruvida, derest t. ex. en fastighet

blefve såld sedan taxeringsmyndigheternas åtgöranden för året blifvit

afslutade och säljaren dervid uppförts till bevillning för fastigheten,

den nye egaren, som möjligen icke eljest tillhörde kommunen, skulle

på grund af sin förvärfvade eganderätt till fastigheten få såsom med
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

lem af kommunen anses och dermed äfven berättigas att i dess angelägenheter

taga del förr än påföljande år han sjelf blifvit till bevillning

för fastigheten uppförd, något som likväl borde vara förhållandet,

enär den förre egaren, hvars måhända enda band med kommunen blifvit

genom försäljningen löst, icke vidare kunde anses hafva något särskilt

intresse i dess angelägenheter, under det att ett sådant måste

antagas hafva i och med köpet för den nye egaren uppstått. Ett

oförtydbart medgifvande deraf, att den, som vid hvarje tidpunkt är

egare af en fastighet inom kommunen eller, om fastigheten är utarrenderad,

densamma på arrende innehafver, äfven eger få på sig Överflyttad

den rösträtt, som på bevillningen för fastigheten belöper, syntes

alltså af behofvet påkalladt. Men härvid fördes man in på en annan

inom kommunallagens område liggande fråga, nemligen huruvida

uti en af kommunalnämnd enligt 59 § upprättad fyrktalslängd, som

tillika utgör kommunens röstlängd, någon ändring finge företagas under

den tid densamma eljest är gällande. Denna fråga hade, hvad

anginge förhållandet i stad, i afseende hvarå dock funnes stadgadt,

att röstlängden skall hvarje gång innan den tillämpas, vara till granskning

framlagd, blifvit uti ett mål, som angick riksdagsmannaval och

hvari tillämpning af kommunallag ifrågakom, af pluraliteten i Högsta

Domstolen besvarad nekande i så måtto, som uti domskälen den mening

uttalats, att icke någon, hvilken icke inom kommunen blifvit för

bevillning taxerad, vore, ehuru derstädes mantalsskrifven, berättigad

att i kommunens röstlängd uppföras. Med denna uppfattning af nu

gällande stadganden följde icke blott den olägenhet, som ofvan blifvit

antydd rörande rösträtt på grund af egande eller innehafvande af

fastighet, utan äfven, hvad syntes både obilligt och stridande mot den

i 8 § uttalade allmänna principen, att under det första året en medlem

af kommunen är der mantalsskrifven han icke, ehuru skattskyldig

till kommunen, finge deltaga i behandlingen af dess angelägenheter

förr, än mot allra sista slutet af året, då nya fyrktalslängden

hunnit upprättas och komma i tillämpning. Det stöd, som för omförmälda

uppfattning skulle kunna ligga deri, att först vid nyssnämnda

tid hans skattskyldighet till kommunen, deraf rösträtten beror, blifvit

bestämd, syntes desto mindre böra vara för saken afgörande, som för

det ifrågavarande året de öfriga medlemmarnes skattskyldighet till

kommunen vore lika obestämd intill samma tid. Det vore icke mera

antagligt, att hans beskattningsbara inkomster skulle understiga det

föregående årets, än att sådant skulle inträffa för en eller flera af

kommunens äldre medlemmar. Större rösträtt torde dock icke i någon

händelse böra honom inrymmas, än i förhållande till den bevillning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

för inkomst af kapital och arbete, som jemlikt Ärt. Il bevillningsstadgan

blifvit honom inom det taxeringsdistrikt, hvarifrån han inflyttat,

utan att inom den orten idkad rörelse der fortsätta, påförd för det år,

då fyrktalslängden upprättades. Yrkande ändring af författningen i

de sålunda angifna hänseenden, och då bevillningsstadgan icke förutsatte,

hvad som i 4 § af kommunallagen antyddes såsom möjligt, att

någon varder inom kommun, der han icke är mantalsskriven, påförd

bevillning för kapital, framlägger motionären

dels följande förslag till förändrad lydelse af 4 och 59 §§ i Kongl.

förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862:

»4 §. Medlem af en kommun på landet är en hvar, som der är

mantalsskrifven, äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen

mantalsskriven, derstädes eger fast egendom eller är för sådan

egendom eller för inkomst af arbete till allmän bevillning uppförd.

59 §. Kommunalnämnden skall — — — — — — —--—

närmare utvisar.

Denna längd, som — — — — — — — — — utöfva rösträtt.

Uti längden ege medlem af kommunen, som först under det år längden

upprättades i kommunen mantalsskrivits, att från näst ingående

års början varda till rösträtt uppförd i enlighet med den bevillning

för inkomst af kapital eller arbete, som, jemlikt Art. II bevillningsstadgan,

blifvit honom i det taxeringsdistrikt, hvarifrån han inflyttat,

för sistförflutna året påförd, så framt han ej inom nämnda ort idkad

rörelse der fortsätter. Ombyter fastighet, som är till allmän bevillning

för sig taxerad, och ej på arrende upplåten, egare, vare, sedan lagfart

å fånget meddelats eller fastigheten blifvit tillträdd, nye egaren berättigad

att för den å fastigheten belöpande bevillning i förre egarens ställe

varda till rösträtt å längden uppförd. Varder arrenderätt till sådan

fastighet på annan öfverlåten, ege ock, sedan tillträdet skett, arrendatorn

att på enahanda sätt i egarens eller förre arrendatorns ställe å

längden uppföras.

Ifrågavarande längd upprättas i två exemplar, hvaraf det ena

skall finnas i sockenstugan anslaget och det andra hos kommunalnämnden

förvaras»;

dels ock följande förslag till förändrad lydelse af 3 och 14 §§ i

Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862:

»3 §. Medlem af stadskommun är en hvar, som der är mantalsskrifven,

äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen

mantalsskrifven, derstädes eger fastighet, eller är för fastighet eller

för inkomst af arbete till allmän bevillning uppförd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

14 §. Sedan taxeringslängden — — — — — —

— — — _ — fråga är om val.

Uti röstlängd ege medlem af kommunen, som först under det år

längden upprättades i kommunen mantalsskrifvits, att från näst ingående

års början varda uppförd i enlighet med den bevillning för inkomst

af kapital eller arbete, som jemlikt Art. II bevillningsstadgan

blifvit honom i det taxeringsdistrikt, hvarifrån han inflyttat, för sistförflutna

året påförd,, så framt han ej inom nämnda ort idkad rörelse

der fortsätter. Ombyter fastighet, som till allmän bevillning är för sig

taxerad, egare, vare, sedan lagfart å fånget meddelats, nye egaren berättigad

att för den å fastigheten belöpande bevillning i förre egarens

ställe varda å röstlängden uppfördA

Skattskyldighet till kommunen är den kommunala rösträttens grund

och angifver dess mått. Rösträtten kan derföre icke inträda förr, än

skattskyldigheten är, icke blott, såsom i och med mantalsskrifningen

sker, så att säga till sin princip, utan äfven, såsom först sker i och

med den behörigen justerade röstlängden, till sitt mått afgjord.

Det är visserligen sant, att härigenom den oegentlighet uppstår,

att den, som till en kommun inflyttar ena året, t. ex. i Oktober, samt

vid den från medlet af November till December månads utgång försiggående

mantalsskrifningen upptages i mantalsförteckningen, först i

slutet åt påföljande ar kommer att införas i den röstlängd, som på

grund af den utaf vederbörande pröfningskomité — hvilken sammanträder

uti Stockholm i Oktober eller November månader och å andra

orter i September eller Oktober — faststälda bevillningstaxering, å

landet af kommunalnämnd och i stad af magistrat uppgöres, och hvilken

röstlängd å landet justeras på den kommunalstämma, som derstädes

skall hållas i December månad, men i stad särskildt justeras

för hvarje gång den skall tillämpas. Nu omförmälda oegentlighet utgör

dock endast en oundviklig konseqvens deraf, att rösträtt icke kan

någon tillerkännas, innan det är bestämdt, hvilken rösträtt honom tillkommer.

Motionärerne hafva äfven funnit detta och derföre velat gifva

den .mantalsskrifne, intill dess hans rösträtt på grund af faststäld bevillningstaxering

blifvit definitivt bestämd, en provisorisk rösträtt.

I detta afseende föreslår Herr Lagerstråle, att den mantalsskrifne

i den redan befintliga fyrktalslängden skall uppföras till det fyrktal,

som svarar emot honom, enligt gällande grunder, åliggande allmän bevill
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

ning enligt art. II bevillning sstadgan för inkomst af kapital och arbete.

En sådan lösning af frågan torde dock möta många svårigheter.

Kommunalnämnd å landet och magistrat i stad, hvilka väl skulle vara

de myndigheter, som enligt 59 § i förordningen om kommunalstyrelse

på landet, 14 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad och 6 § i

förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm borde besluta om införande

i röstlängden, skulle härvid såsom en förberedande verksamhet

i och för detta särskilda ändamål af rösträtts lemnande uppträda

såsom på en gång bevillningsberedning, taxerings- och pröfningskomité;

i kommunalstämma skulle oupphörliga omjusteringar af den

en gång på Decemberstämman justerade fyrktalslängden nödvändiggöras,

och, i händelse af besvär öfver den af kommunalstämma eller

magistrat vid justeringen faststälda rösträtt, skulle pröfningen af hvilken

bevillning antagligen komme att någon påföras, gå den vanliga

kommunala besvärsvägen, en helt annan än den, som ansetts lämplig

för besvär öfver bevillningstaxering. Motionären anför, att säkerligen

i de allra flesta fall skulle kunna utfinnas åtminstone ett minimum af

rösträtt, som den nykomne medlemmen borde åtnjuta, och. att, äfven

om det absolut rätta talet icke alltid skulle träffas, väl icke större

olägenhet torde deraf uppkomma än den ofta inträffande, att en inom

kommunen qvarboende handlande eller industriidkare det ena året hade

endast hälften af beskattningsbar inkomst emot hvad han haft eller

har det andra, men det oaktadt får från den 1 Januari till nya röstlängdens

upprättande i December deltaga i kommunens beslut med ett

röstetal, som är antingen dubbelt större eller hälften mindre än det,

som i December finnes hafva varit det rätta. Utskottet vill dock härvid

anmärka, att i de af motionären anförda fall fråga likväl är om

en vid dess bestämmande på grund af då befintliga förhållanden rigtigt

utmätt rösträtt, hvilken, såsom hvilande på taxeringen för föregående

år, sedermera på grund af förändrade förhållanden blifvér större än

tillbörligt, icke, såsom med motionärens förslag kunde blifva förhållandet,

om en ursprungligen på grund af bristfälliga faktorer för dess

bestämmande origtigt tilldelad rösträtt.

Herr Adlercreutz föreslår, att medlem af kommunen, som först under

det år, röstlängden upprättades, i kommunen mantalsskrifvits, skall

ega att från näst ingående års början varda till rösträtt uppförd i enlighet

med den bevillning för inkomst af kapital eller arbete,. som, jemlikt

art. II bevillningsstadgan, blifvit honom i det taxeringsdistrikt, hvarifrån

han inflyttat, för det sist förflutna aret påförd, så framt han ef inom

nämnda ort idkad rörelse der fortsätter. En dylik bestämmelse synes

stå i en viss öfverensstämmelse med det förhållande, att för samma

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

år äfven öfrige kommunalmedlemmars skattskyldighet till kommunen

är, intill vederbörligen faststäld bevillningstaxering, lika obestämd som

den inflyttades; men här möter dock den obestridliga och, enligt Utskottets

tanke, afgörande skilnad, att öfrige kommunalmedlemmars rösträtt

hvilar på deras skattskyldighet, om ock för närmast föregående år,

till samma kommun, hvaremot, enligt det föreslagna sättet för rösträttens

bestämmande, detta bestämmande skulle ske med ledning af skattskyldigheten

för föregående år till en annan kommun. För att undvika

att en person skulle kunna för samma inkomst erhålla rösträtt inom

två kommuner, har Herr Adlercreutz föreslagit, att den af honom förordade

bestämmelse icke skulle gälla för det fall, att ifrågavarande

person inom det förra taxeringsdistriktet idkad rörelse der fortsatte.

Utskottet finner emellertid icke, huru vid förekommande anhållan om

rösträtt kommunalnämnd eller magistrat skulle vara i tillfälle att verkställa

denna pröfning. Genom en dylik bestämmelse skulle ock den

orättvisa uppstå, att en person, som å förra boningsorten fortfarande

idkade en mindre rörelse, icke skulle kunna på inflyttningsorten erhålla

rösträtt för inkomst af annat kapital, än det i rörelsen nedlagda, eller

för annat arbete, än det han derå använder.

Genom de af motionärerne föreslagna bestämmelser, hvilkenderas

än komme till användning, skulle ock uti stad mycket besvär uppstå,

enär för hvarje nyinförd röstberättigad röstsummeringen måste ändras,

samt efter den nya summan bestämmas, huruvida ändring måste ske

i några eller samtliga till det relativa maximum af en femtiondedel af

kommunens hela röstetal nedsatta röstvärden.

Hvad angår ombyte af innehafvare utaf fastighet, är röstvärdet

för fastigheten en gång för alla i den justerade röstlängden å landet

samt i stad uti den till magistraten öfverlemnade taxeringslängden och

uti den på grund af den förra upprättade debiterings- och uppbördslängden

i särskild kolumn bestämdt, hvarföre icke någon som helst

svårighet möter beträffande, bestämmandet af den nye innehafvarens röstetal

för fastigheten, och då 8 § i förordningen om kommunalstyrelse på

landet innehåller, att en hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem

af en kommun samt enligt 57 § förbunden att till kommunen erlägga

skatt, och icke häftar för oguldna kommunalutskylder, skall vara

berättigad att deltaga i kommunalstämmans öfverläggningar och beslut,

samt då enligt 4 § medlem af en kommun på landet är en hvar, som

der är mantalsskrifven, och enligt 57 § den är skyldig att till kommunens

gemensamma utgifter lemna bidrag, som inom kommunen, ehvad

han derstädes bosatt är eller ej, eget eller brukar hemman, hemmansdel eller

annan i mantal satt jord eller från hemman under full eganderätt afBih.

till Riksd. Prof. 1879. 7 Samt. 11 Raft. 2,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 20.

söndrad eller till allmän bevillning'' för sig- taxerad fastighet, så torde

häraf framgå, att, på sätt äfven den ene motionären, herr Adlercreutz,

synes indirekt medgifva, på landet åtminstone den nye innehafvare af

fastighet, hvilken redan är inom kommunen mantals skrift) en, får för fastigheten

rösta, vid hvilket förhållande, beträffande innehafvare, hvilken

icke är inom kommunen mantalsskrifven, uttrycket i 4 § af samma

förordning, att medlem af kommun på landet är den, som utan att

vara i kommunen mantalsskrifven, derstädes är för fast egendom till

allmän bevillning uppförd, samt motsvarande bestämmelse i de öfriga

kommunallagarne icke heller torde innefatta giltig anledning att förneka

sådan fastighetsinnehafvare, derest, han styrker sitt innehaf med

laga handlingar, rätt att äfven under årets lopp, innan nya röstlängden

justerats, i gällande röstlängden uppföras såsom röstberättigad för

fastigheten.

Då vidare ingendera motionären föreslagit motsvarande ändringar

i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862, som

i kommunallagarne för stad och land, och då den olägenhet, bestämmelserna

om tiden för kommunal rösträtts inträdande medföra beträffande

valrätt och valbarhet till Riksdagens Andra Kammare enligt 14 och 19

§§ i Riksdagsordningen, lämpligast torde böra förekommas genom grundlagsförändring,

samt då det oegentliga uttrycket i § 4 af förordningen

om kommunalstyrelse å landet och § 3 af förordningen om kommunalstyrelse

i stad: “inkomst af kapital eller arbete14 icke torde vara af

beskaffenhet att böra föranleda särskild lagändring, hemställer Utskottet,

att Herrar Lagerstråles och Adlercreutz’ motioner

icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 April 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Thomasson, som ansett de af motionärerne åsyftade förändringar

i kommunallagarne vara af behof och rättvisa påkallade samt

derföre hafva bort af Utskottet tillstyrkas;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Memorial N:o 21.

af Herr Lindgren: “Då jag finner behofvet och lämpligheten af

föreslagna tilläggen och ändringarne vara fullt ådagalagda, samt af

samma förslag det, som blifvit väckt af herr Adlercreutz, synes mig

ega företräde såsom mera tydligt och bestämdt, vill jag för min de!

hafva det samma förordadt“;

af Herr Grefve Mörner, i anseende till den af Utskottet begagnade

motivering; samt

af Herrar Samzelius och Fröberg.

Herr von Gegerfelt har begärt få antecknadt, att han efter undfången

ledighet varit från riksdagen frånvarande, då Utskottet behandlat

motionerna, Herr Sjöbring, att han varit af sjukdom hindrad taga

del i ärendets handläggning inom Utskottet, samt Herr Torpadie, att

han icke i Utskottet närvarit, då utlåtandet justerats.

N:0 21.

Ank. till Riksd. Kansli den 4 April 1879, kl. 2 e. m.

Lag- Utskottets Memorial, i anledning af Första Kammarens återremiss

af Utskottets Utlåtande N:o 10, öfver väckt motion

om antagande af en författning om skogseld.

I utlåtandet N:o 10 hemstälde Lag-Utskottet, att en inom Första

Kammaren af Herr C. O. Widmark väckt och till Utskottet öfverlemnad

motion, N:o 13, om antagande af en författning om skogseld, icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.