Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande af skyldighet för utländsk man att vid talans anställande inför svensk myndighet mot svensk man ställa borgen för kostnad och skada.

1879-04-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande af skyldighet för utländsk man att vid talans anställande inför svensk myndighet mot svensk man ställa borgen för kostnad och skada.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 April 1879, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande

af skyldighet för utländsk man att vid talans anställande

inför svensk myndighet mot svensk man ställa

borgen för kostnad och skada.

Uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet öfverlemnad motion,

N:o 62, har Herr J. P. Nilsson anfört, hurusom genom den ökade samfärdseln

mellan Sverige och andra länder affärsförhållandena mellan

främmande staters undersåtar och svenskar tagit eu utveckling, som mer

än förr påkallade uppmärksamhet å rättsförhållandena mellan svenskar och

utländingar; att emellertid, om vid rättegång, som utländsk man mot

svensk vid svensk domstol anhängiggjort, underrätten ogillat stämningspåståendet

samt ålagt utländingen att gälda svenskens rättegångskostnader,

svensken, derest utländingen icke hade egendom i Sverige, vid tredska

å dennes sida saknade utväg att utbekomma kostnadsersättningen;

att vidare, då svensk lag i vademål icke tillförbunde någon att för vads

fullföljande i hofrätt förete annan borgen än den, som afsåge bristen hos

den vädjande, svensk man under enahanda förhållande, som det förut

förutsatta, icke heller kunde göra hofrätts för honom fördelaktiga domslut

mot utländsk man gällande, och att slutligen, då utländingen, derest

han droge hofrättens dom under Kongl. Maj:ts pröfning, väl vore skyldig

deponera honom af domstolarne ådömda rättegångskostnader, men icke

pligtig att skaffa annan än enkel borgen för kostnaderna hos Kongl.

Maj:t, den svensken möjligen tillagda ersättning för kostnaderna hos

Bih. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. 12 Haft. I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Kongl. Maj:t icke kunde af honom utfås; med anledning hvaraf och då

enligt nya utsökningslagens § 48, utländsk man vore skyldig att, då borgen

enligt samma lag skulle af honom ställas, aflemna sådan, som blifvit

ingången såsom för egen skuld, samt det icke kunde vara med god ordning

och rättvisa förenligt, att utländsk man skulle kunna utan fara för

kostnader, och sålunda mera gynnad än en svensk, öppna och fortsätta

ett rättsanspråk af hvad namn och slag det än vore, motionären föreslår,

»att Riksdagen ville för sin del besluta en författning, som innefattar

föreskrift för utländsk man, att han icke under annat vilkor får hos någon

svensk myndighet väcka eller fortsätta talan mot svensk man eller

svensk menighet, än att utländingen till den myndighet, som han anlitar,

ingifver en af två svenske, vederhäftige män undertecknad löftesskrift,

deri de en för begge och begge för en såsom för egen skuld borga för

den kostnad och skada, som myndigheten kan känna den utländske mannen

skyldig att gälda».

l)å den sålunda ifrågasatta lagstiftningsåtgärden berör internationella

förhållanden, har Utskottet vid behandlingen af frågan ansett

sig böra taga kännedom om vigtigare främmande lagstiftningar i ämnet.

Hvad då först angår Frankrike, så är derstädes hvarje främling,

hufvudkärande eller mellankommande part, skyldig att, på svarandens

påfordran och innan denne behöfver inlåta sig i svaromål, ställa säkerhet

för de kostnader och den skadeersättning, hvilka kunna komma att honom

ådömas (C. P. C. art. 166). Borgesmannen skall vara bosatt inom

området för vederbörande appellationsdomstol; hans vederhäftighet bedömes,

med undantag för det fall, att fråga är om ett obetydligt belopp,

endast efter hans egande fasta egendom, och hans borgen lemnar mot

honom bysättningsrätt (C. C. art. 2040, 2018, 2019). Den, som icke kan

anskaffa borgen, är skyldig lemna pant i lös egendom (C. C. art. 2041).

Det domstolens’ beslut, som anbefaller ställandet af säkerhet, bestämmer

ock den summa, hvarför den skall ställas, och den kärande, som deponerar

denna summa eller styrker sig i Frankrike ega till värdet deremot

svarande fast egendom, är befriad från att ställa borgen (C. P. C. art.

167). Ifrågavarande borgen behöfver emellertid icke ställas i handelssaker

(C. C. art. 16; C. P. C. art. 423). Den främmande makts undersåte, hvilken

erhållit vederbörligt tillstånd att bosätta sig i Frankrike, njuter dock, så

länge han derstädes är bosatt, alla civila rättigheter (C. C. art. 13), och

främling njuter i Frankrike samma civila rättigheter, som de, hvilka äro

beviljade eller beviljas fransyska undersåtar genom fördrag från den

nations sida, han tillhör (C. C. art. 11), i enlighet hvarmed ock särskilda

överenskommelser i nu omförmäldt afseende äro afslutade med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.

Sardinien den 24 Mars 1760 (art. 22) och med Schweiz den 18 Juli 1828

(art. 3), enligt hvilka de respektive ländernas undersåtar för anhängiggörande

af rättegång i det andra landet icke skola vara underkastade

någon annan borgen eller annan formalitet än som i landet fordras för

dess egne medborgare.

Enligt den nya civilprocessordningen för Tyska riket äro kärande

utländingar skyldige att, på svarandens påfordran, ställa säkerhet för

rättegångskostnaderna (§ 102) till ett af domstolen efter fri ompröfning

bestämdt belopp (§ 104), der parterna ej annat öfverenskomma, vare sig

medelst aflemnande af klingande mynt eller sådana värdepapper, hvilka

efter domarens pröfning erbjuda tillräcklig säkerhet (§ 101). Från förpligtelsen

att ställa säkerhet förekomma dock undantag i följande sex

fall: 1) om efter den stats lagar, hvilken käranden tillhör, en tysk undersåte

för samma fall icke är ålagd att ställa säkerhet, 2) i klara skuldfordrings-

och vexelmål, 3) vid genkäromål, 4) vid käromål, anstälda till

följd af offentlig uppfordran, 5) vid käromål till följd af anspråk, intecknade

i en af tysk myndighet förd fastighetsbok (§. 102), samt 6) vid

beviljande till följd af fattigdom af s. k. »Armenrecht» (§ 107, mom. 2),

dervid dock är att märka, det utländingar kunna erhålla »Armenrecht»

endast i fall reciprocitet är tillförsäkrad (§ 106).

Hvarken enligt dansk eller norsk eller, såvidt Utskottet kunnat

finna, engelsk rätt fordras af kärande utländing ställande af säkerhet för

kostnad och skada.

Deremot innefattade såväl Lagkomiténs som Lagberedningens förslag

till Rättegångsbalk bestämmelse (14, 4; 14, 5), att, om utländsk

man ville kära till svensk man, denne ej skulle vara pligtig i svaromål

ingå förr, än den andre stält vederhäftig borgen af svensk man för den

kostnad och skada, som svaranden kunde af käroinålet lida, der ej käranden

här i riket egde gods, som utgjorde full säkerhet för den kostnad

och skada. Ej skulle dock slik borgen fordras, der saken härledde sig

från handelsrörelse emellan utländing och svensk man eller, enligt Lagkomiténs

förslag, derest utländing bevakade fordran i konkurs.

Åtskilliga skäl tala visserligen för den, såsom Utskottet visat, i

Frankrike och Tyskland antagna och nu till stadgande här i riket ifrågasatta

förpligtelse!! för utländsk man att vid talans anställande ställa säkerhet

för kostnad och skada. Utskottet vill dock, beträffande den anförda

utländska lagstiftningen i ämnet, fästa uppmärksamheten å den grundsats

af reciprocitet, som, om än beträffande sättet för tillämpningen olika

stadgad, derstädes är gällande, och hvilken torde göra införande hos oss

af bestämmelse i samma rigtning, derest den skulle göras förbindande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utslwttets Utlåtande N:o 23.

utan afseende å reciprocitet, af tvifvelaktigt värde. Några större olägenheter

af utländsk inans likställande med svensk i förevarande afseende

hafva icke veterligen inträda och hvad särskildt angår den af motionären

förmenta olägenheten beträffande i hofrätt stäld borgen för kostnad

och skada, kan denna borgen, om ock icke ingången såsom för egen

skuld, dock, mot hvad motionären anser, i händelse af behof göras gällande

på grund af stadgandet i 10 kap. 8 § Handelsbalken, att, om gäldenär

håller sig undan, när tiden till betalningen inne är, eller han är utrikes.

faren, och ej gods hans finnes, betalningsskyldighet för löftesmannen

inträder.

På grund af hvad sålunda anförts, finner Utskottet den väckta frågan,

hvilken motionären i alla händelser synes hafva gifvit för stor omfattning,

kunna utan svårighet anstå för att i sammanhang med den förestående

omarbetningen af Rättegångsbalken i dess helhet tagas i öfvervägande;

och hemställer Utskottet derföre,

att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 April 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Herr Johannes Jonson har begärt få antecknadt, att han till följd

åf erhållen ledighet från riksdagsgöromålen ej öfvervarit justeringen af

detta utlåtande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.