Sök i Ratio Lex

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32

1879-04-30 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:32, Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

N:o 32.

Ant. till Riksd. Kansli den 30 April 1879, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion omförhöjda

böter för part eller vittne vid förfallolöst uteblifvande.

Inom Andra Kammaren bär Herr Jan Magnusson, med hvilken

Herrar P. Engman, Anders Bengtsson och Lars Andersson instämt, uti

afgifven motion, N:o 109, hvilken blifvit till Lag-Utskottet öfverlemnad,

hemstält, “att Riksdagen för sin del ville besluta de ändringar i Rättegångsbalkens

12 kap. 2 § och 17 kap. 3 §, att instämd part och vittne,

som förfallolöst uteblifva från underrätt, skola bota, den förre 10 kronor

och det senare 5 kronor“, hvarjemte motionärerne anhållit, att Lagutskottet

ville dels, i fall Utskottet ej ansåge de föreslagna bötesbeloppen

lämpliga, föreslå andra sådana, dels ock höja åtskilliga andra i

Rättegångsbalken förekommande böter för försummad inställelse, på

det ett rigtigt förhållande måtte kunna ernås emellan dylika bötesbelopp.

Lika med motionärerne och på de af dem anförda skäl anser Utskottet

nuvarande bötesbelopp för instämd part eller vittne, som uteblifver

från underrätt utan laga förfall, med nuvarande myntvärde vara

alldeles för obetydliga för att i någon nämnvärd mån uppfylla det med

dem åsyftade ändamål eller att, förmå part eller vittne till inställelse.

Man har visserligen såsom ett korrektiv mot uteblifvande från det håll,

hvarifrån det väl oftast förekommer och medför de största olägenheter,

eller från svarandens sida, åberopat stadgandet i 12 kap. 3 § Rättegångsbalken,

att i händelse af svarandens förfallolösa uteblifvande å

första inställelsetiden underrätten skall döma i saken, efter ty, som

sanning deri utletas kan, men, efter hvad allmänt bekant är, tillämpas

dylik tredskodom ondast i klara skuldfordringsmål, och i alla öfriga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

tvistemål kan svaranden med den ringa uppoffringen af två kronor

köpa sig ett uppskof af allra minst en månad, på vissa ställen ett

helt år och kanske vanligast omkring fyra månader, samt vittne

mot en krona femtio öre uppskjuta sin "inställelse till vare sig för

vittnet sjelft eller för någondera parten lämpligare tid, allt till stor

olägenhet för öfrige, som i egenskap af parter eller vittnen måste från

eu ofta långt aflägsen boningsort iakttaga en kanske alldeles ändamålslös

inställelse. Behofvet af mera verkande påföljd för att förmå

särskildt svarandepart tall inställelse torde ock, såsom motionärerne

äfven anföra, nu mera hafva blifvit ännu större, sedan alla mål angående

skuldfordran, som icke grundar sig på skuldebref eller annat,

skriftligt fordringsbevis, komma att uteslutande vid domstolarne anhängiggöras.

Utskottet, som icke finner sig höra föreslå någon förhöjning i nu

gällande böter för uppropsförsummelse, till hvilken part ju ofta kan

temligen oskyldigt vid alldeles tillfällig frånvaro ur domstolslokalen

gorå sig förfallen och hvilken torde vara af jemförelsevis mindre betydelse,

föreslår på grund af hvad Utskottet anfört, att böter för part,

som förfallolöst uteblifver från ting eller rättegångsdag, må höjas till

tjugo daler, och böter för vittne, som förfallolöst uteblifver i underrätt

till tio och i hofrätt till femton daler.

Det är gifvet att, om nu ifrågavarande bötesbelopp blefve förhöjda,

domstolarne skulle till äfvenledes förhöjda belopp sätta de efterföljande

viten, hvilkas bestämmande på dem ankommer, samt dymedelst

eu af de mest verkande orsaker till den så öfverklagade långsamheten

i den civila rättsskipningen, eller de allt för obetydliga påföljderna af

förfallolöst uteblifvande vara undanröjd.

Åtskilliga i öfrig! uti Rättegångsbalken förekommande bötesbelopp

sta visserligen i ett visst sammanhang med dem, Indika Utskottet nu

föreslår till förhöjning, men detta sammanhang är enligt Utskottets

tanke icke så oskiljaktigt, att eu förhöjning af de senare skulle nödvändiggöra

eu förhöjning åt de förra. Den i viss män bristande harmonien

beträffande beloppet mellan de förhöjda böterna å ena och öfriga i

Rättegångsbalken upptagna böter å den andra sidan torde icke lätteligen

kunna förekommas och låter i alla händelser den förhöjning, Utskottet

nu föreslår, ännu mera framträda sådan som den verkligen är eller

eu i afvaktan på en ny rättegångsordning provisoriskt vidtagen nödfallsutväg.

Utskottet hemställer vördsamt,

att Riksdagen, med anledning af föreliggande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32.

motion, ville för sin del antaga följande förändrade

lydelse af

dels 12 kap. 2 § Rättegångsbalken, sådan nämnda

§ lyder enligt Kongl. förordningarne den 12 Mars

1830 och den 18 April 1849:

“År någon förfallolöst borta, då han ropas af

Rätten fram att kära eller svara, böte två daler.

Kommer hvarken kärande eller svarande, å landet

innan Häradstingets slut, eller i stad innan rättegångstimman

ute är, böte hvardera tjugo daler. Kommer

svaranden å första Ting, innan det ändas, och blifver

käranden ute; böte som sagdt är, och gälde han

svaranden dess kostnad, der han ej vid nästa Ting

å landet, eller inom en månad i staden, gitter visa,

det han laga förfall haft, och att han ej kunnat Rätten

det kungöra. Stämmer ej käranden saken in, och

den fullföljer å den tid, som nu är sagdt; vare svaranden

för hans käromål fri“;

och dels 17 kap. 3 § Rättegångsbalken, sådant

detta lagrum lyder i Kongl. förordningen den 18

April 1849:

“Vill någon sin talan med vittne fästa; tage det

sjelf med sig, eller läte det lagligen till Rätten stämma.

Beropar sig någon å flera vittnen, i samma sak; de

må genom en stämning inkallas, om det beqvämligen

ske kan. Vittne må ock i högre Rätt höras, ändå att

det i den nedra ej nämndt varit. Kommer ej vittne,

som stämdt är; höte i Underrätt tio daler, i Hofrätt

femton daler; och lägge Rätten sedan viss dag och

vite före. Kommer vittnet ej ändå; lite Rätten å

landet Konungens Befallningshafvande till, eller den

Kronobetjent, som närmast är, att skaffa vittnet in:

i staden ege Domaren sjelf makt dertill.“

Stockholm den 30 April 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlutande N:o 32.

Reservationer:

af Herr Thomasson mot det slut, hvartill Utskottet i ärendet

kommit;

af Herr Ribbing: “Med anmärkning i förbigående att under det

Utskottet sistlidet år såsom hufvudsakligt skäl till afslag å likartad

motion anfört, att förändringar icke blifvit föreslagna i andra bötesbelopp,

som med de föreslagna stode i sammanhang, anmäler jag min

reservation mot Utskottets föreliggande betänkande af det skal, att, om

en ändring i ifrågavarande bötesbelopp skall ske under afvaktan af

pågående omarbetning af Rättegångsbalken, de n}m bötesbeloppen böra

sättas så högt, att eu verkan till ändring i de öfverldagade missförhållandena

derigenom sannolikt skall inträda, hvilket, med de af Utskottet

föreslagna bötesbeloppen synes mig icke blifva händelsen.“

samt af Herr Sundell: “Ehuru jag är med Utskottet ense derom,

att ändringar i några andra lagens rum, hvarom nu kan blifva fråga,

än 12 kap. 2 § och 17 kap. 3 § Rättegångsbalken icke äro oundgängligen

nödvändiga, håller jag likväl före, att åt det förra lagrummet

bör gifvas följande lydelse, den der, så vidt jag vet, öfverensstämmer,

naturligtvis utom hvad angår nya bötesbestämmelsen, med nu gängse

praxis:

År part förfallolöst borta från Rådstufvurätt eller Hofrätt å den

dag, hvarå stämningen lyder, och från Häradsrätt å den dag målet

blifvit utsatt att till handläggning förekomma : är det svaranden; böte,

der målet ändock icke, enligt 3 §, hufvudsakligen pröfvas, tjugu daler:

är det käranden; värde, om svaranden det yrkar, saken pa den

stämning ej mera upptagen, och gälde käranden, der svaranden det

äskar, dennes inställelsekostnad. Visar käranden vid nästa ting ålandet

eller inom en månad i staden, det han laga förfall haft och att

han ej kunnat Rätten det kungöra, gånge den kostnad åter. Stämmer

ej käranden saken ånyo in och den fullföljer å tid, som nu är sagdt;

vare svaranden för hans käromål fri.

Hvad det senare lagrummet, beträffar, lärer det icke vara nödigt,

att olika böter stadgas för vittne, som utebli! ver från Underrätt, och

för vittne, som uteblifver från Hofrätt; och torde § böra ändras så:

s. 7 Kontrollera mot PDF

.Lag-Utskottets Utlåtande N:o 32. 7

Kommer ej vittne, som stämdt är; böte tio daler; och lägge

Rätten sedan viss dag och vite före.

I allt öfrigt bibehålies den lydelse § nu eger.“

Herrar Samzelius, Anders Persson och Torpadie hafva begärt få

antecknadt, att de icke deltagit uti ärendets behandling i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.