Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse angående förändrad lagstiftning om äktenskapsskilnad.

1879-05-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:33, Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse angående förändrad lagstiftning om äktenskapsskilnad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33

1

N:o 33.

Ank. till Rikäd. Kansli den 3 Mai 1879, kl. 8 e. m.

Lag-Utskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig

skrifvelse angående förändrad lagstiftning om äktenskapsskilnad.

Uti en af Första Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motionr

N:o 20, har Herr Frith. Grafström framställ åtskilliga anmärkninga,

mot nu gällande stadganden om äktenskapsskilnad och i sådant afseende

hufvudsakligen anfört, beträffande egenvilligt öfvergifvande, att, då

i 1734 års lag, 13 kap. 4 § Giftermålsbalken, stadgades, det skilsmessa

i äktenskap kan ega rum, när den ena maken öfvergifver och förlöper

den andra af ondska och motvilja och far utrikes i det uppsåt att ej

mera blifva och bo med densamma, lagstiftaren väl icke tänkt sig, att

härigenom en så lätt skilsmessa skulle möjliggöras, som på seriare tider

visat sig vara händelsen; beträffande sättet för skilsmessa på grund

af hat och bitterhet makarne emellan, att omständigheterna mången gång

kunde vara sådana, att, med nu stadgade tidsföljd mellan de föreskrifna

jtarningarne inför kyrkoherde och kyrkoråd samt skilnaden till säng

och säte, både pastor och kyrkoråd försattes i den ställning att, ehuruväl

inseende fördelen för de olyckliga makarne att någon tid lefva åt

skils dock vara förpligtade att varna deremot, emedan en sådan skils

messa för eu tid vore det första steget till äktenskapets fullkomliga

upplösning, hvarföre det förefallit motionären, som borde dessa varningar

eller åtminstone den inför kyrkorådet, afgifvas.. först efter förloppet.

1 af det år, under hvilket domstolen dömt till skilnad till säng och

Bill. till PM. Prof, 1879. 7 Samt, 19 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

sate, och sålunda just när makarne stode i begrepp att hos Kongl.

Mapt, begära fullständig skilsmessa, hvarigenom ock den fördelen vunnes,

att domstolen vore nödsakad att utreda förhållandet, innan dom

till skilnad till sang och säte fäldes, hvilket må hända nu ej alltid

egde rum, da det nemligen af 14 kap. 1 § Giftermålsbalk^! kunde

framgå, att en sådan utredning vore inbegripen i kyrkorådets förhandling’

vid varningens afgifvande, ehuru vid detta tillfälle inga vittnen

hördes, utan varningen afgåfves endast på grund af de oeniga makarnes

egna uppgifter; samt slutligen med afseende å bestämmandet af den

myndighet som skall utfärda skiljebref, dels att i lagen förefunnes eu

lucka för det fall att fråga vore om skiljobrefs meddelande åt makar,som

ingått borgerligt aktenskap eller äktenskap inför främmande trosbekännares

prester, enär nämnda myndighet väl icke kunde vara svenska kyrkans

konsistorier, dels ock att med den uppfattning, som syntes tillhöra

vara dagar, att betrakta äktenskapet mera såsom en borgerlig’ angelägenhet

an såsom en kyrklig, kunde sättas i fråga, huru vida det ens

vore lämpligt, att konsistorierna fortfarande utfärdade några skiljebref

alls, da pa deras svaga protester i allmänhet ej fästes något afseende

men de genom sitt handhafvande af denna angelägenhet satte så att

saga kyrkans helgd pa förhållanden, som väl från borgerlig synpunkt

kunde anses nodvandiga, men ej kunde från kyrklig synpunkt gillas

Pa dessa grunder föreslår motionären, »det Riksdagen ville besluta eu

underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, innehållande, det Kongl. Maj:t

tacktes genom sakkunnige personer låta utreda, huruvida ändring i

gällande lagar om äktenskapsskilnad kunde anses vara af behofvet på
k~!ad’

°ck att Kong''1. Maj:t i sådant fall nådigst ville till Riksdagen

aigifva förslag om sådan ändring.»

Lika med motionären finner Utskottet våra nu gällande lagar om

äktenskapsskilnad i flere delar tarfva förändring, men kan dock icke

instämma i alla af honom åberopade skäl.

Utskottet kan nemligen icke biträda hvad motionären anfört derom

att skilnad till säng och säte på ett år genom domstols beslut

borde föregå varningarna inför kyrkoherde och kyrkoråd, åtminstone

den sist namnda Då Rikets Ständer 1859—1860 antogo nu gällande

procedur för erhållande af äktenskapsskilnad till följd af hat och bitterhet

makarne emellan, anfördes såsom skäl för bibehållande af de äfven

förut stadgade . varningarna inför pastor och kyrkoråd, att man

icke kunde förbise vigten af en varning, gifven af religionens tolk, —

1®, nem%en som närmast borde känna makarnes husliga lif och

borde anses, kunna på dem öfva det största inflytande, — samt att

genom varningen inför kyrkorådet, hvars medlemmar, såsom i orten

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

bosatte, äfven borde antagas personligen känna begge makarne och

deras inbördes förhållanden, någon större offentlighet åt makarnes

oenighet icke kunde anses gifvas — eu omständighet, som, der den

egde rum, onekligen mer förbittrade än förbättrade. Utskottet instämmer

i den sålunda uttalade åsigt, att de första åtgärderna mot oenighet

i äktenskap böra vara af enskild natur och icke, såsom med motionärens

förslag skulle blifva händelsen, vara af beskaffenhet att

draga makarnes oenighet inför en offentlighet, som minst af allt

skulle bidraga att återknyta det såmedelst ock offentligen brutna förhållandet

dem emellan, och Utskottet fruktar, att en varning inför

kyrkoråd, lemnad efter förloppet af det år, under hvilket domstol dömt

till skilnad till säng och säte, och såsom vilkor för ansökan hos Kongl,

Maj:t om äktenskapets upplösning, skulle både betraktas och verkligen

blifva af ännu mer uteslutande formel beskaffenhet, än som torde

vara händelsen med nu gällande ordning.

Beträffande hvad motionären andragit i fråga om skiljobrefs meddelande,

vill Utskottet erinra dels att, så länge vigsel är enligt lag

den allmänna formen för äktenskaps ingående, det ock synes lämpligt,

det åt konsistorierna lemnas att, i händelse af äktenskapets upplösning,

utfärda skiljebref, dels ock att genom Kongl. brefvet till samtlige

hof- och ofverrätter, huru förhållas skall vid skilnad i äktenskap

emellan personer af olika religion den 13 November 1795 är förklarad!.

, att, ‘‘som med de om religionsfriheten i riket utkomne författningar

är öfverensstämmande, att enär mål förekomma, der skilnad i

äktenskap sökes af makar, som begge är o en främmande lära tillgifne,

vederbörande domstolar då ej måge sträcka deras utlåtanden vidare,

än till sjelfva skilnaden, samt den påföljd densamma i anseende till

makarnes lott i boet och deras sammanaflade barns underhåll och uppfostran

kan med sig föra, och i det öfriga, som angår den enas eller

andras ledighet att träda i annat gifte, förvisa dem till läraren i deras

egen församling; samt att således i alla dylika fall, skilnaden utan

remiss till konsistorium, genom domarens utslag, så snart det vunnit laga

kraft, må anses behörigen verkstäld; men att deremot, när endera makan

är af vår evangeliska luterska lära, i hvilken händelse ock, enligt nådiga

kungörelsen af den 24 Januari 1781, vigsel i hvarderas församling

särskild! förrättad är, med honom eller henne, som till vår församling

/lärer, efter allmän lag, men med den andra på sätt förbemält är,

må förhållas.»

Det hufvudsakliga skäl, motionären för sin framställning anfört,

eller den tillämpning, hvartill lagens stadgande om egenvilligt öfver
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande Nio 33.

gifvande såsom orsak till skilnad i äktenskap gifver anledning, finner

Utskottet deremot i hög grad behjertansvärdt.

13 kap. 4 § Giftermålsbalken stadgar för närvarande härom sålunda:
»Ofvergifver

och förlöper mannen af ondska och motvilja sin

hustru, och far utrikes i det uppsåt, att ej mera blifva och bo med

henne; hafve ingen rätt sin lott i boet, eller fasta gods sitt, att råda.

Vill hustrun ifrån honom skiljas; tage då stämning hos domaren. Vet

man ej hvar mannen sig uppehåller; läte domaren å predikstolarna

lysa efter honom öfver hela häradet, eller i staden, om han der boende

varit, så ock i de närmaste socknar der intill, och förelägge honom

natt och år. Kommer han ej inom föresatt tid; döme då domaren

till skilnad, och hafve mannen förverkat hela sin lott i boet. Samma

lag vare, der hustru förlöper mannen.»

Stadgandet, att, om ena makan af ondska och motvilja ofvergifver

och förlöper den andra, samt far utrikes i det uppsåt, att ej mera

blifva och bo med densamma, samt den andra makan vill skiljas, »tage

då stämning hos domaren», har, särskildt på senare tider, lenmat

makar, som önskat skilsmessa, en lätthet att åstadkomma sådan, den

lagstiftaren med sin tids förhållanden säkerligen hvarken åsyftat eller

ens anat. Saken tillgår sålunda, att ena makan t. ex. mannen reser

till närmast belägna utrikes ort, vanligen Köpenhamn, hvarpå andra

makan å honom utverkar stämning om skilsmessa på den grund, att

han af ondska och motvilja öfvergifvit henne, och farit utrikes i uppsåt

att ej mer blifva och bo med henne. Sedan stämningen delgifvits

den andre makan, erkänner denne vid domstolen genom vederbörligen

befullmäktigad! ombud det omstämda förhållandet, hvarefter domstolen

utan vidare dömer till skilnad i äktenskapet. Med nutidens lättade

kommunikationer är allt undanstökad! på några veckor. Antalet af

på grund af egenvilligt öfvergifvande upplösta äktenskap ökas ock,

på sätt af bilagda från officiella uppgifter sammanförda tabeller Litt.

A och B. framgår, i eu grad, som är oroväckande. Utskottet anser

derföre, att den lagstiftande makten icke längre bör i overksamhet

åse det missbruk, lagens stadgande!! sålunda föranledt.

Redan Lagkomité!!, som i sitt förslag till civillag antog, lika

med gällande lag, uti öfvergifvande! en tillåten orsak till sökande af

äktenskapsskilnad, men förklarade sig icke hafva trott sig böra göra

den öfvergifna makans rättighet dertill obegagnelig genom fordran af

en bevisning om utrikes vistande, som i de flesta fall ej kunde åstadkommas,

sökte ock förekomma de missbruk, hvilka redan då ej sällan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

egt rum af lagens stadgandeu i detta ämne, genom de i förslaget

meddelade föreskrifter: att den öfvergifna makans_ anmälan skulle vara

beledsagad af bevis från kyrkoherden i församlingen, att den andre

bortrest, utan veterlig^ ärende, och på ett helt års tid ej låtit sig alhöra;

att den uti lagen påbudna lysning i häradet eller i staden, samt

deri i förslaget tillagda kungörelse i allmänna tidningar^ icke under

annat vilkor finge beviljas, än att offentlig efterfrågan vid rätten skett

och att underrättelse då ej kunnat vinnas, det den bortreste funnes å

viss ort inom riket; och''ändtligen att, sedan lysning och kungörelse

för sig gått, till skilnad ej skulle dömas förr, än ytterligare ett år

förflutit, hvarunder ej blifvit upptäckt, att den bortreste å viss ort

inom riket vistades, eller att han, af giltigt skäl, utomlands sig uppe
Till

det nu anförda skäl för en revision af gällande stadganden

om äktenskapsskilnad vill Utskottet foga några andra.

Beträffande stadgandet i 13 kap. 1 § Giftermålsbalken, att om

båda makarne gjort hor och endera med den andra förut ej blifvit

för likt, deras äktenskap ej må skiljas, finner Utskottet de berättigade

anmärkningar, hvartill ett dylikt stadgande gifver anledning, ic e

kunna bättre uttryckas, än som skett af Lagkomité^ da den förklarade

»att eu sådan dubbel otrohet fördubblar skälen till skilsmessa, emedan

den innefattar ett från båda sidor framstäldt och följaktligen ovedersägligt

bevis, att den inbördes tillgifvenhet och den aktning för ömsesidiga

pligter aldeles försvunnit, som utgöra vilkoren för ett. lyckligt

äktenskap. Att sammanhålla makarnes föreningsband, under så bedröfliga

omständigheter, skulle endast vara att förvandla äktenskapet

till eu straffanstalt, under det man befordrade en uppenbart osedlig

och all huslig ordning kränkande lefnad, ledande på en gång till

enskildt elände och till allmän förargelse.))

»Bestämmelsen i ofvan intagna 4 § af 13 kap. Giftermålsbalken,

att, om man ej vet, hvar den förlupne makan sig uppehåller, domaren

skall låta lysa efter honom å predikstolarne -»öfver hela häradet, eller i

staden, om kan der boende varit, sä ock t. de närmaste socknar der intill»,

torde icke på något sätt öfverensstämma med nutidens förhållanden,

och följaktligen böra undergå ändring.

Till de sålunda anförda delar, i hvilka gällande stadganden om

äktenskapsskilnad tarfva en förändring, skulle kunna läggas fyrfaldiga

andra. Hvad redan andragits, utgör emellertid för Utskottet, som

finner en revision af gällande bestämmelser om skilnad i äktenskap

äfven böra omfatta bestämmelserna om skilnad i trolofning, tillräckligt

skäl att hos Riksdagen hemställa,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

att Riksdagen, med anledning af herr Grafströms

förevarande motion, ville hos Kongl. Mai:t i underdånighet

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta nu

gällande stadganden om skilnad i trolofning och

äktenskap undergå granskning samt till Riksdagen

afgifva de förslag, hvartill denna granskning kan föranleda.

Stockholm den 3 Maj 1879.

På Utskottets vägnar.

H. G. v. GEGERFELT.

Re s erv ationer:

af Herr Ribbing mot motiveringen för Utlåtandet såsom, enligt

hans mening, lidande af ensidighet och ofullständighet.

Herrar Lindgren och Anders Persson hafva begärt få här antecknadt,

att de, till följd af undfången ledighet från riksdagsgöromålen, icke

ofvervarit ärendets handläggning i Utskottet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

7

Tab. Litt. A.

utvisande af domkapitlen medelst skiljebref upplösta äktenskap och trolofningar

1861—1878.

Då med vigsel fullbordade äktenskap blifvit upplöéta

År.

till följd a

domstols beslut,

:ör

enligt Kongl. Maj:ts nådiga

tillåtelse för

äktenskapsförbindelser, grundade på

ifdande efter trolofning eller under

äktenskapslöfte, blifvit upplösta.

Då trolofningar blifvit upplösta.

Summa summarum.

Hor,

Egen-

villigt

öfvergif-

vande,

Lägers- mål med

annan

före

äkten-

skapet,

Obotlig

sjukdom

eller an- nan i

13: 8 G.

B. om- förmäld

orsak,

Lifstids-

fängelse,

Stämp- ling emot

makas

lif,

Galen-

skap,

Nesligt

brott,

Slöseri,

dryckenskap,

våldsamt

sinnelag eller

stridighet i

lynne och

tänkesätt,

CO

B

g

P

af mannen.

af q vinn an.

af mannen.

af qvinnan.

af mannen.

af qvinnan.

hos mannen.

hos qvinnan.

ådömdt man.

ådömdt qvin.

af mannen.

af qvinnan.

hos mannen.

S3*

O

m

►Q

5‘

a

&

3

beg. af man.

beg. af qvin.

hos mannen.

hos qvinnan.

hos begge

makarne.

1861 ......

33

20

43

30

_

i

o

i

■

i

3

6

5

2

3

ISO

53

in

314

1862 ......

10

18

49

20

—

—

—

—

—

i

—

—

i

5

10

'' —

4

2

3

123

50

126

299

1863 ......

14

14

43

27

—

2

—

—

2

i

i

—

3

1

6

3

8

1

22

148

60

117

325

1864 ......

13

10

46

26

—

—

—

1

i

—

—

i

4

11

1

3

2

16

135

56

97

288

1865 ......

14

12

51

16

—

1

—

—

—

i

—

i

2

4

2

—

—

23

127

66

117

310

1866 ......

17

16

34

17

—

2

—

—

2

—

—

_

i

3

5

1

3

—

27

128

47

98

273

1867 ......

17

16

34

17

—

2

—

2

—

—

—

i

3

5

1

3

—

27

128

47

98

273

1868 ......

9

14

31

27

—

—

4

7

—

1

—

22

115

43

102

260

1869 ......

9

10

36

17

—

1

—

—

—

_

i

i

3

12

2

3

—

20

115

42

92

249

1870 ......

4

11

48

16

—

—

—

—

—

—

—

. —

1

13

3

3

2

25

126

46

94

266

1871 .....

11

15

50

22

—

—

—

—

—

—

i

—

1

16

2

1

—

16

135

53

80

268

1872 ......

10

17

66

33

—

1

—

—

1

—

2

_

i

1

6

3

2

_

11

154

63

96

313

1873 .....

12

18

71

38

—

3

—

—

1

—

—

i

1

5

1

4

4

31

190

55

113

358

1874 ......

17

20

94

39

—

—

—

—

—

—

—

i

3

3

1

2

—

36

216

67

114

397

1875 ......

9

15

83

30

—

1

—

—

1

_

L

—

—

4

O

u

1

5

1

27

180

48

108

336*

1876 ......

7

19

99

39

—

—

—

—

—

—

—

—

i

2

6

2

3

1

33

212

46

102

360

1877 ......

12

22

95

34

—

—

—

—

1

—

—

—

—

5

6

2

2

2

30

211

52

117

380

1878 ......

9

19

82

41

—

—

—

—

1

—

—

—

2

2

7

3

—

39

205

45

114

364

* Hvartill kommer ett på grund af tvegifte å mannens sida upplöst äktenskap.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Tab. Litt. B.

utvisande antalet med vigsel fullbordade äktenskap, som blifvit medelst

skiljebref af Stockholms stads konsistorium upplösta,, till följd

af domstols beslut, för egenvillig! öfvergifvande

1861—1878.

o

År.

Af mannen.

Af qvinnan.

Summa.

1861 ...........................................................................

4

2

6

1862 .............................................................................

7

3

10

1863 .............................................................................

12

5

17

1864 ..............................................................................

12

2

14

1865 ..........................................................................

12

2

14

1866 ...........................................................................

8

—

8

1867 .............................................................................

8

—

8

1868 .........................................................................

8

3

11

1869 .............................................................................

7

5

12

1870 ..........................................................................

7

3

10

1871 .............................................................................

9

5

14

1872 ............................................................................

12

5

17

1873 .............................................................................

9

5

14

1874 ..............................................................................

20

8

28

1875 ...............................................................................

14

3

17

1876 .......................................................................

12

6

18

i 1877 ............................................................................

24

12

36

! 1878 ............................................................................

32

8

40

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.