Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en författning angående utredning af gäldbunden köpmans bo genom s. k. afveckling medelst administra,tion.

1879-05-03 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en författning angående utredning af gäldbunden köpmans bo genom s. k. afveckling medelst administra,tion.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 84.

9

N:0 34.

Ant. till Kiksd. Kansli den 3 Maj 1879, kl. 8 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande

af en författning angående utredning af gäldbunden köpmans

bo genom s. k. afveckling medelst administra,tion.

Uti en från Första Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion,

N:o IG, anför Herr G. H. Stråle, att, sedan sistlidne riksdag — då Kamrarne

afslogo väckt förslag om lagstadgande af s. k. afveckling under

administration — händelser timat, Indika gjort sådan afveckling snart

sagd! till eu nödvändighet, och att erfarenheten vid de många afvecklingar,

hvilka för närvarande påginge, syntes uppenbart ådagalägga,

att en dylik behandling af ett gäldbundet bo numera utan våda kunde

erhålla äfven ett lagligt berättigande genom dess intagande uti allmänna

lagen. Erfarenheten hade äfven ådagalagt det orimliga deruti,

att en enda fordringsegare, med huru obetydlig fordran som helst, kunde,

emot alla de öfrige borgenärernes önskan och bestridande, tvinga en

gäldenär till konkurs och derigenom ådraga både gäldenär och fordringsegare

större tidsutdrägt och större förluster, och då, såsom nu

tyvärr vore fallet, det vanligen vore köpmän och industriidkare, hvilka

nödgades underkasta sig den hårda nödvändigheten att öfverlemna sina

tillgångar till sina fordringsegare, samt desse affärsmän ofta sysselsatte

eu mängd personer, hvilka genom ett afbrott uti affärsverksamheten

undanrycktes ett förut knappt uppehälle, syntes det motionären som

om Riksdagen, äfven från denna synpunkt, borde åt denna angelägenhet

egna en förnyad pröfning och ett mer välvilligt tillmötesgående.

Motionären föreslår derföre, att Riksdagen ville för sin del besluta eu

lag, uti hufvudsakligt syfte sådan som innehålles i följande, motionen

bifogade förslag:

§ i
Vill

köpman, som inställ sina betalningar, men om hvilkens försättande

i konkurstillstånd yrkande ännu ej blifvit väckt, öfverlemna sitt

Bill. till Rihsd. Prof. 1879. 7 Sami. 19 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

bo till afveckling medelst administration, och har han fört sådana böcker,

som i Kongl. förordningen den 4 Maj 1855 om handelsböcker ornförmälas,

då må trenne eller flere af hans borgenärer genom kungörelse i

allmänna tidningarna kalla samtlige borgenärer att å tionde dagen från

kungörelsens införande sammanträda för att öfverlägga och besluta om

afveckling medelst administration; och skola alle kände borgenärer underrättas

om sammanträdet genom särskilda kallelsebref, hvilka böra till

dem med posten ofördröjligen afsändas.

§ 2-

Då sådan kungörelse utfärdats, och intill dess beslut i anledning

af frågan om afveckling medelst administration blifvit fattadt eller, der

afveckling beslutats, så länge den fortgår, ege borgenär för fordran, som

före betalningsinställelsen tillkommit, icke rätt att i annan ordning, än

här nedan föreskrifves, söka det gäldenärs egendom till konkurs afträdas

skall, eller att samma fordran i laga ordning utsöka.

§ 3:

Vid sammanträdet anmäler hvarje borgenär beloppet af sin fordran,

dock att det belopp, hvarför borgenär vid sammanträdet må rösta, i händelse

det öfverstiger hvad gäldenärens bok utvisar, skall medelst ftheteende

af ostridigt fordringsbevis styrkas.

Förslag till afveckling medelst administration skall såsom antaget

anses, derest antingen alla tillstädesvarande borgenärer sig derom förenat,

eller ock fyra femtedelar af de vid sammanträdet närvarande borgenärerne

bifallit förslaget, och desse borgenärer jemväl representera fyra

femtedelar af de ostridiga fordringarne.

§ 4.

Varder beslut om gäldbundna boets afveckling medelst administration

i behörig ordning fattadt, ege borgenärerne i den ordning, som för

val af gode män i konkurs är föreskrifvet, utvälja administratörer, två

eller flere, att boet om händer taga och afveckla. Vid samma tillfälle

utfärda borgenärerne instruktion och bemyndigande för administratorerne.

Anse administratorerne, efter tagen närmare kännedom om gäldbundna

boets ställning, afveckling utan konkurs overkställbar, göre hos

rätten ansökan om boets försättande i konkurs, men ansvara för boets

tillgångar, till dess de af konkursförvaltarne omhändertagas.

§ 5.

Har afveckling medelst administration blifvit beslutad och kommit

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

till stånd, må den under ingen förevändning fortgå längre tid än tolf

månader, räknadt från den dag beslut om afveckling fattades.

Då det af motionären sålunda framlagda förslag är, med några

betydelselösa undantag, ordagrant lika lydande med det vid sistlidne

riksdag inom Första Kammaren af HeiT A. O. Wallenberg uti motionen

Nio 23 framstälda, så åberopar Utskottet beträffande Herr Stråles motion

det utlåtande, N:o 41, Utskottet vid sistlidne riksdag afgaf öfver Herr

Wallenbergs då, under förmälan att dylik afveckling vore upptagen i

flere andra länders lagstiftning, framlagda enahanda förslag, hvilket

utlåtande var så lydande:

Då motionären till stöd för sitt förslag åberopat flera andra länders

lagstiftning, har Utskottet trott sig böra lemna en kortfattad redogörelse

för den ställning, lagstiftningen i Europas större kultur- och

affärsländer intagit till förevarande fråga.

Den för det egentliga England nu gällande konkurslag är The

Bankruptcy Ad af den 9 Augusti 1869 (32 & 33 Vict. c. 71). Denna

är tillämplig å så väl köpmän som icke köpmän, men för de aktieoch

andra bolag, hvilka falla under 1862 och 1867 års Companies Hets,

är i ämnet särskild! lagstiftad! genom The Joint Stock Companies Arrangement

Ad af den 10 Augusti 1870 (33 & 34 Vid. c. 104). The

Bankruptey Act upptager äfven de förlikningssätt med en på obestånd

.kommen gäldenär, hvilka kunna förekomma utom och för undvikande

aj konkurs. Dessa äro af tvenne slag: Liquidation by Arrangement och

Composition with Creditors. Den förra tillgår sålunda. En gäldenär,

som är urståndsatt att fullgöra sina förbindelser, sammankallar sina

fordringsegare och framlägger för dem en uppgift å tillgångar och

skulder med namn och adresser å sina samtlige kände borgenärer.

Vid detta och möjligen följande borgenärssammanträden får ingen borgenär

i omröstning deltaga, som icke (genom en statutory declaration)

intygat, att han eger en i konkurs giltig, till beloppet uppgifven fordran,

och den, som uppsåtligen härutinnan lemnar en falsk uppgift, gör

sig skyldig till det brott, som i engelsk rätt benämnes misdemeanour.

För de fordringsbelopp, hvarför borgenär har tillräcklig säkerhet, får

han icke rösta. Vid ofvan nämnda sammanträde kunna de tillstädeskomne

borgenärerne genom en special resolution — bifallen af mer än

hälften af de personligen eller genom ombud närvarande och i omröstningen

deltagande, derest de bifallande derjemte rösta för minst 3/4 af

hela det representerade fordringsbeloppet, hvarvid dock de fordrings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

egare, hvilkas fordringar icke öfverstiga _ 10 £ icke tagas i beräkning

vid bestämmande af erforderlig majoritet efter hufvudtal, men

väl hvad angår majoritet efter fordringsbelopp — besluta, att gäldenärens

affärer skola utredas genom liquidation by arrangement och icke

in bankruptcy. Har sådant beslut fattats, tillsättes af borgenärerne på

ett följande, högst en veckas tid derefter hållet möte, bland eller utom

fordringsegarnes krets, en syssloman (trustee) med eller utan ett vid hans

sida stäldt uppsigtsråd, utsedt till ett antal af högst fem personer bland

de närvarande borgenärerne eller deras fullmäktige, samt bestämmes

den säkerhet, den tillsatte sysslomannen bör ställa. Borgenärernes beslut

samt den af gäldenären lemnade förteckning å tillgångar och skulder

öfverlemnas härefter jemte uppgift å namnen på den utsedde sysslomannen,

äfven som på uppsigtsradets ledamöter, derest ett sadant blifvit

tillsatt, till konkursdomstolens registrator, hvilken, efter pröfning,

att allt lagligen tillgått, inregistrerar beslutet samt ofvan nämnda förteckning;

och räknas efter sålunda skedd inregistrering liqvidationens

början från dagen för sysslomannens tillsättning. Efter denna dag får

icke heller någon kreditor för utfående af sin fordran använda någon

exekutiv åtgärd mot gäldenärens person eller egendom, dock eger kreditor,

som har panträtt i viss gäldenärens egendom, fortfarande rätt

att ur densamma göra sig betäckt lör sin fordran. Sysslomannen hai

vid den honom anförtrodda förvaltning samma rättigheter och skyldigheter

som eu syssloman i konkurs, och gäldenärens tillgångar utdelas

i samma ordning, som vid konkurs. Borgenärerne samt uppsigtsrådet

kunna beträffande utredningen och förvaltningen lemna sysslomannen

närmare anvisningar. Genom en special resolution ega borgenärerne

att bestämma liqvidationens slut, lemna gäldenären frikallelse från gälden

och sysslomannen ansvarsbefrielse. Borgenärernes beslut om gäldenärens

frikallelse öfverlemnas till ofvan omförmälde registrator, som

till gäldenärens framtida säkerhet häröfver meddelar bevis. Om under

liqvidationens lopp domstolen, efter der förd bevisning, finner, att liqvidationen,

till följd af lagliga svårigheter, eller emedan någon syssloman

ej finnes, eller af annan orsak, icke kan fortgå utan orättvisa mot eller

otillbörlig tidsutdrägt för borgenärerne eller gäldenären, eger domstolen

att försätta gäldenären i konkurs. — Composition inth Creditors

tillgår på hufvudsakligen samma sätt som Liquidation by arrangement.

Gäldenären sammankallar sina fordringsegare, och desse kunna ingå

på en uppgörelse om gäldens betalning genom en extraordinär^ resolution,

hvarmed förstås ett beslut, lattadt efter samma föreskrifter, som

ofvan äro beträffande liqvidation angifna, men derjemte på ett nytt

borgenärsmöte, som icke får hållas förr än å sjunde och icke senare

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 31.

än å fjortonde dagen derefter, af då närvarande borgenärer bekräftadt

med absolut majoritet så till hufvudtal som fordringsbelopp. Beslutet

får äfven bär först genom försiggången registrering giltighet, och den

skedda uppgörelsen är bindande för alla de borgenärer, hvilkas namn

och adresser jemte egande fordringsbelopp äro upptagna på den förteckning,

gäldenären äfven nu skall aflemna, men får icke leda till

förfång i den rätt, andra fordringsegare kunna hafva. Domstol eger

dels efter framställning af någon i saken intresserad sätta uppgörelsen

ur kraft och dels, i fall den finner uppgörelsen icke kunna utan orättvisa

eller otillbörligt uppskof fortfara, försätta gäldenären i konkurs.

Joint Stock Companies med eller utan begränsad ansvarighet kunna icke

försättas i konkurs, utan, när de äro urståndsätta att uppfylla sina

förbindelser eller när Cour t of Chancery finner det rättvist (»just and

equitable»), att så må ske, skola bolagets affärer af särskildt utsedda

liqvidatorer utredas medelst det förfarande, som benämnes linding upi>,

hvilket på svenska blifvit återgifvet med afveckling, och när helst ett

bolag, som faller under The Joint Stock Companies Act, befinner sig

i liqvidation, kan domstol, på framställning af en liqvidator eller borgenär,

inkalla en borgenärsförsamling för att fatta beslut om en uppgörelse.

Om de tilistädeskomne borgenärerne med majoritet af öfver

hälften efter hufvudtalet och minst tre fjerdedelar efter sitt fordringsbelopp

biträda uppgörelsen, och domstolen gillar den samma, är den

för alla borgenärer och aktieinnehafvare bindande.

Enligt den i Nord-Amerikas Förenta Stater gällande konkursrätt

förekommer icke någon tvångsförlikning i och för upphäfvande eller

afböjande af konkurs, men väl kan tillämpning af konknrsförfarandet

undvikas genom ett utom rätta fattadt beslut (»of superseding the

bankrupt proceedings by arrangement»). Borgenärerne i en konkurs

kunna nemligen, vid det första konkurssammanträdet eller ett särskildt

härtill utsatt möte, med en majoritet af minst % efter fordringsbeloppet

besluta, att i konkursförfarandets ställe skall, under domstolens skydd,

träda en förvaltning uteslutande af borgenärerne sjelfve, och gäldenärens

bo omhändertagas, i stället för afen konkurssyssloman (assignee)

af en utaf dem vald förtroendeman (trusteej, under ledning af ett uppsigtsråd.

Efter hörande af gäldenären och de borgenärer, som sådant

åstunda, eger domstolen, om beslutet är lagligen fattadt och finnes för

borgenärerne i allmänhet (»the general body») fördelaktigt, bekräfta det

samma; i annat fall förtsättes konkursförfarandet. I förra fallet afhåller

sig domstolen från hvarje inverkan på massans förvaltning och

fördelning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

Då de förarbeten började, hvilka ledde till antagande af en för

hela Tyska riket gemensam konkursordning, förefunnos så väl på grund

af den praxis, som utbildat sig under tillämpningen af »das gemeine

Recht» som på grund af partikularlagstiftningar i Tysklands olika delar

flere slags rättsförfaranden (Moratorial-, Akkord-, Ausgleichsverfahren,

gerichtliche Nachlass- eller Erlass-, Borg- eller Stundungsverhandlungen),

hvilka kunna sägas vara mer eller mindre analoga med och i hufvudsakligen

samma syfte införda, som nu ifrågasatta administration. Det

tyska handelsståndet önskade ock stadganden i sådan rigtning och

hade å den fjerde tyska handelsdagen (1868) antagit en härå syftande

resolution. Uti det förslag, som, utarbetad! genom preussiske justitieministerns

försorg, år 1873 af rikskansleren meddelades förbundsregeringarne,

fäns äfven, vid sidan af konkursförfärandet (Genuin schuldverfahren),

upptaget ett » Vergleichsverf ahren zur Abwendung des Gemeinschuldverfahrensy).

Enligt detta skulle eu gäldenär, hvilken utan eget

förvållande blifvit urståndsatt att fullgöra sina betalningar, kunna, innan

konkursförfärande beträffande hans egendom öppnats, för att afvända

detta hos domstol begära öppnande af Vergleichsverfahren. Sådan

ansökan skulle vara åtföljd af eu, så vidt möjligt vore, fullständig förteckning

på tillgångar och skulder, upptagande de kände borgenärernes

namn, stånd och boningsort, äfvensom de särskilda fordringarnes

belopp och anledning med angifvande af fordringsbevisen, en framställning

af de orsaker, hvilka hade vållat obeståndet, med uppgift å

tillgängliga bevismedel i detta hänseende, samt förklaring af minst 3/4,

så efter personantalet som fordringsbeloppen räknadt, af de borgenärer,

hvilkas rätt af förlikningen berördes, att de till ett sådant förfarande

lemnade sitt bifall. Sedan domstolen, helst bland de uti dessa förklaringar

förordade personer, utsett två eller tre förtroendemän att iakttaga

alla fordringsegares rätt, gäldenären med biträde af desse upprättat

ett fullständigt uppgörelseförslag, och förtroendemännen afgifvit

yttrande öfver, huruvida gäldenärens böcker vore öfversigtligt och rigtigt

förda, om den af honom aflemnade uppgift på tillgångar och skulder

öfverensstämde med hans räkenskapsböcker, huru, i fäll af konkurs,

förhållandet mellan delnings- och skuldsummorna ansåges komma att

blifva, och om skäl funnes till att antaga, det gäldenären vore utan

skuld till sitt obestånd, så skulle domstolen efter pröfning, huruvida

föreskrifterna vore fullgjorda — i annat fall skulle gäldenären genast

förklaras i konkurstillstånd — utan appell besluta öppnande af Vergleichsverfähren

och inom en tid af högst fyra veckor medelst offentlig

kungörelse och kallelsebrefs jemte uppgörelseförslagets afsändande

till hvar och en i gäldenärens förteckning upptagen fordringsegare,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

hvars rätt berördes af uppgörelsen, sammankalla fordringsegarne, hvarefter,

och tills förfarandet förklarades skola upphöra, gäldenären icke

kunde i konkurs försättas eller de borgenärer, hvilka icke egde förmånsrätt,

få exekutiva åtgärder verkstälda. Efter det å ofvan nämnda sammanträde

förtroendemännen yttrat sig öfver ställningen samt gäldenären

aflagt uppteckningsed, samt ed, att han efter bästa vetande rigtigt

uppgifvit orsakerna till sitt obestånd, skulle, derest icke uppskof beslutades,

fordringsegarne rösta öfver förslaget, till hvars antagande

skulle erfordras, att det af alla tillstädeskomne borgenärer bifölles.

Om dock minst % af borgenärerne, efter så personantal som fordringsbelopp

räknadt, bifölle det samma, egde gäldenären rätt att fordra ny

tid utsatt för företagande af ny omröstning, dervid dock skulle erfordras

enstämmighet. Berättigade att i sådan omröstning deltaga skulle

de personer vara, som af gäldenären i hans uppteckning eller ett

tillägg dertill voro upptagna, efter sina der uppgifva fordringsbelopp,

så vida de icke toge i anspråk förmånsrätt. Innehafvare af vexlar eller

andra indossabla papper och de, som träd! in i ursprunglige fordringsegares

rätt, måste, om gäldenären icke erkände dem som sina borgenärer,

framlägga sina fordrings- eller åtkomstbevis, och domstolen

skulle utan appell afgöra öfver deras rösträtt. En af borgenärerne enhälligt

antagen förlikning skulle af domstolen utan appell fastställas,

såvida lagens föreskrifter vore iakttagna eller en brist härutinnan

blifvit afhulpen, och skulle härigenom blifva för och mot alla i gäldenärens

förteckning eller tillägg dertill upptagne, icke med förmånsrätt

i all eller viss egendom försedde borgenärer — de månde hafva deltagit

i uppgörelsen eller ej — så väl som mot gäldenären förbindande.

— Sedan emellertid det regeringarne delgifna förslaget till konkursordning

öfverlemnats till granskning af en utaf jurister och köpmän

sammansatt kommission, blef det sålunda föreslagna Vergleichsverfahren

uteslutet ur det konkursordningsförslag, som, ytterligare granskadt af

Bundesrath, förelädes tyska riksdagen under sessionen 1874—1875,

och förekommer icke heller i den till efterrättelse kungjorda allmänna

konkursordningen.

1 Österrike försvann uppgörelseförfarandet med den nya konkursordningen

(1868); och i motiven härför säges, att »det i nyare tid för

köpmansståndet skapade öfverenskommelseförfarandet undvek visserligen

de beklagliga vidlyftigheter, som vidlådde det gällande konkursförfarandet,

och förde med hast till ett slut», men att »de sista årens

erfarenhet ovederläggligen bevisat, att denna »afvecklingens» raska

gång blott allt för ofta vunnits på den goda rättens bekostnad och

följaktligen köpts alldeles för dyrt.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Memorial N:o 34.

Den franska lagen om fallisementer och bankrutter den 28 Maj

1838, som endast gäller köpmän, har äfvenledes uteslutit hvarje rättsligt

förfarande i och för afvändande af konkurs. —

Af denna redogörelse framgår, att hvarken i Tyska riket, Frankrike

eller Österrike något rättsinstitut förekommer, som skulle motsvara

den ifrågasatta »afvecklingen»; och då vidare det ofvan omförmälda

nordamerikanska förfarandet endast kan inträda under pågående konkurs,

är det egentligen endast till England, man med något skäl kan hänvisa,

då man i främmande lagstiftning söker stöd för att nu i vårt land

införa lagstadgad »afveckling under administration».

Men härvid ligger den anmärkning nära, att hvarken våra affärsförhållanden

äro jemförlig^ med Englands eller rättsliga åtgärder i allmänhet

här i landet förenade med de dryga kostnader och, i många

fall vidlyftigheter, som der göra så önskvärdt att undvika deras anlitande.

Mot hela anordningen möta derjemte, enligt Utskottets tanke, ur

principiel synpunkt stora betänkligheter. Hvarje lagstiftning i förevarande

afseende måste — derest den skall hafva något ändamål — leda

till ett genom andras beslut för enskilda fordringsegare stadgadt hinder

att medelst anlitande af vanliga exekutiva åtgärder göra sin rätt

gällande och till ett mot dem öfvadt rättsligt tvång att deltaga uti en

af andra beslutad »afveckling», eller med ett ord: det är här fråga om

ett slags rättsligt förfarande, som, utan att heta konkurs och utan att

i förhållande till gäldenären så verka, dock, hvad fordringsegarne beträffar,

skulle medföra alla följder af en konkurs. I alla händelser

borde väl denna »afveckling''» med alla sina i en mängd rättsförhållanden

så ingripande följder icke kunna inträda förr, än efter domstols

pröfning af och bekräftelse å borgenärernes beslut. Men härför erfordras

ett rättsligt fastställande af fordringarne och fordringsegarnes

å dem grundade rösträtt, hvilket åter till följd af den omgång och tidsutdrägt,

deraf skulle förorsakas, komme att i hög grad förminska värdet

af hela förfarandet.

Tvångsackordet har visserligen åberopats såsom exempel på, att

den ena fordringsegarens rätt gjorts beroende af de andras beslut, men

härvid har förbisetts, att i fråga om antagande af ackord förefinnas

flera garantier och den domstolens medverkan, hvilka det föreslagna

administrationsförfarandet skulle komma att sakna. Så sker pröfning

af ackordsanbud icke förr än efter inställelsedagen, hvadan ock rättens

ombudsman kan vara förpligtad att dervid tillhandahålla »skriftlig förteckning

å alla röstberättigade borgenärer jemte det belopp af deras

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34

fordringar, som vid ackordet i betraktande komma må»; så får den,

hvars anmälda fordran är bestridd, visserligen i omröstningen öfver

ackordsanbndet deltaga, men, om hans röst kan på utgången inverka,

dömes först öfver jäfvet och bestämmes sedan definitivt utgången af

omröstningen, och så är det vidare i fråga om ackord rätten, som, ändå

att ackord ej bestridt är, under lagbundna förutsättningar och former

pröfvar det erbjudna ackordet.

Hvad det föreliggande förslagets detaljer beträffar, så torde den

till tio dagar frän kungörelsens införande i allmänna tidning änne bestämda,

inställelsetid för beslut om administration icke i vårt land kunna anses

så tillräckligt tilltagen, att ingen borgenär derigenom kan beröfvas sin

obestridliga rätt att under vanliga omständigheter hinna att sig vid

sammanträdet infinna. Visserligen skulle, såsom Utskottet, då denna

fråga sistlidne riksdag förelåg, erinrade, vid större fallissement^]-, som

väcka mera allmänt uppseende, borgenärerne, derigenom uppmärksamgjorde

på saken, komma i tillfälle att vid det utlysta sammanträdet

temligen allmänt bevaka sin rätt; men vid mindre sådana skulle möjligen

ett fåtal af borgenärerne efter samråd med gäldenären kunna

åstadkomma ett moratorium på ett år, som för öfrige borgenärer kunde

vara ofördelaktigt och för den allmänna krediten skadligt; och i allmänhet

synes, då ett hufvudvilkor för att en »afveckling» skall kunna

med fördel åvägabringas, är, att densamma kan komma till stånd,

utan all för lång tidsutdrägt, mot en sådan »afvecklings» lagstadgande

den härvid erforderliga kallelsetidens längd utgöra ett väsentligt hinder.

Vidare skulle, derest anmärkningar gjordes mot någon eller

några fordringar, hvarpå borgenär vid sammanträdet ville grunda sin

talan, stora svårigheter möta att bestämma, huru förfaras skulle för att

få eu sådan anmärkning pröfvad. Lika litet som fullt vitsord i detta

hänseende kan tillerkännas gäldenärens böcker, lika olämpligt vore att

åt öfrige borgenärer uppdraga eu sådan pröfningsrätt, och att hänskjuta

tvisten till domstols bedömande, kan, till följd af den tidsförlust, detta

skulle förorsaka, icke ifrågasättas. Med rättvisa torde ej heller vara

förenligt att, såsom enligt förslaget skulle blifva förhållandet, äfven de

borgenärer, som för sin fordran egde panträtt, skulle kanske genom

oprioriterade borgenärers beslut blifva under möjligen ända till ett års

tid förhindrade att ur panten utfå sin fordran.

Då till det redan anförda kommer, att Utskottet, lika litet nu som

tillförene, finner lagstiftningens mellankomst uti förevarande hänseende

vara af något trängande behof påkallad, enär erfarenheten visat, att,

der skäliga anledningar till utredning af ett gäldbundet bo utan konkurs

förefunnits, eu sådan utredning, kanske i de flesta fall, kunnat

Bill. till Biksd Prof. 1879. 7 Sami. 19 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

på den enskilda öfverenskommelsens väg åstadkommas, får Utskottet

vördsamt hemställa, att motionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Till de sålunda af Utskottet år 1878 framstälda anmärkningar skulle

kunna läggas mångfaldiga andra, hvilka dock, såsom icke grundade på

förhållanden, de der nödvändigt ligga i sjelfva begreppet af en »afveckling

medelst administration», mera träffa förevarande förslag än sjelfva

det ifrågasatta rättsinstitutet såsom sådant, och af hvilka flera finnas

anförda uti Justitieombudsmannens till innevarande riksmöte afgifna

embetsberättelse.

Det är emellertid lärorikt att se, hurusom i England — enligt

hvad Utskottet ofvan visat, det enda större kulturland, der afveckling

under administration finnes äfven för enskilde personer lagstadgad —

för närvarande en mycket stark rörelse pågår för att genom införande

af strängare kontroller på alla håll hejda de bedrägerier, hvartill de

hittills sedan 1869 gällande liqvidations- och compositionsförfarandena

gifvit anledning.

År 1876 tillkallade Lordkansleren för att afgifva yttrande öfver

verkningarne af gällande konkurslagar eu komité af fem personer: eu

domare vid eu »county court» (som är konkursdomstol), eu af »the

controllers'' in bankruptey», eu »registrar», en embetsman i förbindelse

med county courts; och en af Londons »sollicitors» (advokater), hvilka

alla till följd af sina särskilda ställningar hade mångsidig erfarenhet i

tillämpningen af lagarne i ämnet. Denna komité förklarade, bland

annat »sig känna, hurusom i vissa fall det vore vanliga händelsen att

fullmakter att vid sammanträde föra talan innehades af personel'', hvilka,

såsom det syntes, representerade oberoende borgenärers intressen, men

hvilka i verkligheten vore betalade eller legde af gäldenären eller kandidaten

för trustee-platsen, och att, så fort tillgångar förefunnes att gälda

dryga omkostnader, mycken värfning uppstode för erhållande af fullmakter.

Enligt hvad som sades köptes och såldes ofta fullmakter, då

sådana behöfdes för att erhålla erforderlig majoritet för någon resolution.

Det inträffade, icke händelsevis, utan så ofta att det nästan bildade

regel, att, en, att döma af det skådespel, förhandlingarne erbjöde,

i dylika saker fullkomligt oerfaren person genom erhållna fullmakter

sattes i stånd att invotera sig sjelf som trustee, att bestämma beloppet

af sitt eget arfvode, att utse uppsigtsrådet, att besluta om gäldande af

sina omkostnader och att slutligen, i fall af liqvidation, förklara

gäldenären fri för sina borgenärers kraf».

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34

Vidare fastade uti sin embetsberättelse för år 1877 »tlie Controller in

Bankruptcy» uppmärksamhet å saken och lemnade till förhållandenas

belysande en mängd sifferuppgifter, utvisande, bland annat, att under

det de egentliga konkurserna minskats, användning af liqvidationförfarandet

tilltagit i den grad, att, då under år 1870 antalet konkurser utgjort

1,351 samt liquidatiom tillsammans 3,651, hvaraf by arrangement 2,035

och by composition {— ackord utom konkurs) 1,616, år 1877 konkursernas

antal nedgått till 967, men antalet liquidations uppgått till 8,566, hvaraf

by arrangement 5,239 och by composition 3,327, samt att år 1878 liquidations

uppgått ända till 10,332 — till h vilket förhållande orsaken, på anförda grunder,

icke kunde anses ligga i förändrade affärskonjunkturer, utan måste sökas

i den enorma lätthet, hvarmed en gäldenär på detta sätt kunde blifva

af med sina skulder — och att, då år 1877 i runda summor de förbindelser,

hvilka anmäldes i konkurs eller liquidation by arrangement uppgått till

20 millioner f, men motsvarande uppgifna tillgångar endast utgjort

omkring 6 millioner £, samt häraf 25 procent, enligt kontrollörens beräkning,

måste afskrifvas såsom öfveruppskattning och 30 procent vore

för lågt beräknadt i utredningskostnader, de verkliga tillgångarne till

utdelning sålunda blefvo mindre än 3 millioner på 20 millioner, det vill

säga, enär beräkning för dylika förluster måste ingå i vederbörande

affärsmäns kalkylerade priser och sålunda af konsumenterne betalas, på

desse lädes en skatt af närmare 18 millioner £ årligen, hvilket måste

öka lefnadskostnaderna och derföre produktionskostnaderna, samt alltså

bilda eu ny orsak till allt jemt stegrade priser.

Sedan ytterligare 23 de förnämsta bankirer och 23 af de ledande

handelshusen i Londons city till premierministern inlemnat ett memorial,

i hvilket särskildt betonades de förderfliga gynsamma tillfällen

för åstadkommande af privata uppgörelser och undvikande af domstolens

kontroll samt den derigenom gifna uppmuntran åt en sorglös

och bedräglig affärsverksamhet, gällande konkurslagstiftning medförde,

fann sig regeringen, som redan år 1876 framlagt en bill i ämnet, hvilken

dock icke under sessionen hunnit fullständigt behandlas, böra å

nyo upptaga frågan, och å dess vägnar framlade, med stöd af ofvan omförmälda

tre officiella handlingar, lordkansleren den 19 sistlidne Februari

i öfverhuset »A Bill intituled An Ad to consolidate and amend

the Law of Bankruptcy, and for other purposes relating thereto.» I det

anförande, Lordkansleren härvid höll, erinrade häri, hurusom konkurslagstiftningen

i England vacklat af och an mellan tvenne skiljaktiga

principer, den ena innebärande, att hela förvaltningen af gäldbundet

bo borde lemnas till borgenärerne och desse ensamme sättas till

domare öfver det sätt, på hvilket boet skulle tillgodogöras, den andra,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

att hela förvaltningen borde tagas in'' borgenärernes händer och lemna»

till domstolar och embetsman. Den första principen hade varit

gällande till 1832, hvilket år, enär den förra ordningen flinnits otillfredsställande

i sina verkningar, eu häftig ansats tagits i motsatt retning,

och från nämnda tid till 1860 hade nästan allting, som rörde

gäldbundet bos utredning, försiggått genom domstolar och embetsman.

1860 både emellertid en mycket stark fordran framträdt att så mycket

som möjligt blifva af med domstolarnes kontroll, och i sådan rigtning

både 1861 och 1869 års Åder gått. Domstolens inflytande hade förminskats

i synnerligen hög grad, och förvaltningen af gäldbundet bo

öfverlemnats till borgenärerne i en utsträckning såsom aldrig förr.

Följderna hade emellertid blifvit, hvad de egentliga konkurserna unginge,

att under de åtta år, som följt närmast efter antagandet af 1869

års Ad, af 7,126 konkurser endast 1,843 någonsin afslutats med någon

utdelning — resten hade hållits öppna till fördel för vederbörande

trustee, som begagnat sig af de influtna medlen så länge några penningar

farinös qvar —- och, hvad beträffade uppgörelsesätten utom konkurs,

att t. ex. under 1877 75 procent af de 3,327 compositions, som under

året egt rum, hade lemna! mindre än 25 procent i ackord, samt ett

mycket stort antal 5 å 10 procent. Då, fortfor Lordkansleren, gäldenären

kunde bestämma hvilken plats och hvilken tid som helst för

borgenärernes sammankomst, så — han vore ledsen att nödgas säga

det — lade han sig i allmänhet vinn om att bestämma eu tid och

plats, som icke vore de mest lämpliga för hans borgenärer att möta

honom. Sällan komme ock vid borgenärsmöten för besluts fattande

om uppgörelse utom konkurs de störste kreditorerne till städes.

Följden vore, att gäldenären, med tillhjelp af fullmakter från vänskapsfull,

mutade, ofta med full säkerhet försedde och stundom äfven fingerade

borgenärer, kunde blifva fri från sina skulder på snart sagd t

Indika vilkor, han fann för godt.

1 den framlagda billen föreslås nu till afhjelpande af de sålunda

omförmälda olägenheterna hufvudsakligen följande förändrade anordningar.

När gäldenären sjelf eller en eller flere borgenärer till vederbörande

domstol på grund af någon eller några angifna lagliga konkursanledningar

(arts of hankruptcy) ingifvit ansökan om konkurs (hankruptcy

petition), skall domstolen efter pröfning sätta gäldenärens egendom i

taka händer samt utfärda eu provisional order, mot hvilken gäldenären,

derest han är köpman, viss tid efter del gifning kan inlägga gensaga,

då domstolen, i fall anledning dertill förekommer, kan återkalla provisional

order; eger sådant återkallande ej rum, skall gäldenären inom viss

tid ingifva förteckning å sina borgenärer med särskild uppgift å dem,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

som innehafva säkerhet, hvarpå domstolen inom tre dagar efter the

provinsial order eller, om anhållan skett om dess återkallande, inom

tre dagar efter afstående af dylik begäran, sammankallar, medelst kungörelse

sju dagar förut i officiella tidningen och särskild underrättelse

till hvarje i förteckningen upptagen borgenär, ett allmänt borgen årsmöte

(jlrst general meeting). Å mötet får rösträtt endast utöfvas för

styrkt fordran, hvarför innehafvare!! antingen icke eger särskild säkerhet

eller, om han eger sådan, afsäger sig densamma, och pröfningen

härom tillhör vederbörande registrar, som vid sammanträdet förer ordet.

I regeln kunna borgenärerne tillstädeskomma och rösta vare sig

personligen eller genom befullmäktigade, men domstolen kan, i hvarje

fall den finner för godt, föreskrifva, att omröstningen skall ske personligen.

Nu omförmälda första borgenärsmöte har att taga i öfvervägande

gäldenärens uppförande och hvilka åtgärder skola med anledning deraf

vidtagas, och kan medelst ordinary resolution — bifallen af en majoritet i

fordringsbelopp af närvarande borgenärer — besluta, antingen att gäldenären

omedelbarligen skall försättas i konkurs, eller att genom det uppsigtsråd

(committee of inspection), borgenärerne ega vid tillfället välja, vidare

undersökningar skola ega ruin om hans uppförande, för hvilket ändamål

sammanträdet då ajourneras, eller ock att hans affärer skola afvecklas

på grund af skriftlig öfverenskommelse (be wound up under a

deed of arrangement). °)

Beslutes, vare sig omedelbart eller efter omförmälda undersökning,

att deed of arrangement skall ifrågakomma, inställes konkursförfarandet

af vederbörlig domstol på den tid, som finnes nödvändig för

åstadkommande af ett dylikt deed. Finner emellertid domstolen sannolikhet

ej förefinnas, att ett deed of arrangement skall kunna åvägabringas,

samt att det icke skulle vara med borgenärernes bästa förenligt

att hålla ett andra allmänt borgenärsmöte, eger domstolen att

omedelbarligen försätta gäldenären i konkurs (medelst an absolute order

för bgnkruptcy).

Deed of arrangement skall bifallas medelst egenhändiga underskrifter

under hufvudhandlingen eller annan handling, innefattande vilkoren

för uppgörelsen, af en majoritet i antal, representerande minst tre fjerdedelar

i fordringsbelopp af borgenärerne — dervid borgenärer för 10 £

eller derunder väl räknas i majoritet i fordringsbelopp, men icke i majoritet

i antal — och, om ett uppsigtsråd är tillsatt, derjemte af en majoritet

af detta. Såsom borgenär härvid anses hvar och en, som skulle

kunna såsom sådan uppträda i konkurs, men icke för det belopp, hvar
*)

Deed är i engelskt lagspråk en teknisk term, utmärkande en på pergament eller papper affattad,

af utställaren undertecknad, med hans sigill försedd och af honom aflemnad skriftlig handling.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

för lian har säkerhet. För att vara förbindande, skall deed på inom

viss tid framstäld begäran af domstolen fastställas.

Deed of arrangement, som innefattar ackord och icke tillkommit

till följd af eu resolution på ett borgenärsmöte efter gjord konkursansökan,

får icke lemna mindre än 25 procent. Innan sådant deed

ännu blifvit faststäldt, kan domstolen, på begäran af gäldenären, trustee,

iuspectors eller borgenärer af visst antal och representerande visst fordringsbelopp,

sammankalla ett möte af borgenärerne, hvilka då kunna tillsätta

eu eller flere personer för att undersöka gäldenärens affärer, och

skall domstolen, om borgenärerne på detta eller ett följande möte

genom majoritet i antal och mer än 1/4 i fordringsbelopp af samt!ige

borgenärerne härom anhålla, förklara deed ogiltigt, och, om borgenärerne

genom ordinary resolution sådant besluta, lemna vare sig eu provisionel

eller absolute order for bankruptcy, utan att annan konkursanledning

behöfver visas, enär för sådant fall gäldenärens bifall till deed anses

såsom från hans sida ingifven konkursansökan.

Om, vare sig före eller efter stadfästelse^ domstolen finner något

svek vara begånget vid erhållande af deed, eller att det erhållits

genom trug eller lättsinnigt (»vexatiously or frivolously») eller för vinnande

af uppskof, eller att gäldenären är skyldig till bedrägeri eller

tillräknelig vårdslöshet i fråga om den föreslagna uppgörelsen, eller

att han med afseende å deed of arrangement begått eu misdemeanour,

har domstolen, på anhållan af borgenär eller annan intresserad person,

att förklara deed ogiltigt, i hvad det lemnar gäldenären någon fördel.

The trustee under a deed är i regeln förpligtad ställa säkerhet för de

medel, han har om händer, han skall lemna redogörelse till the ControT

ler in Bankruptcy; hans räkenskaper skola undergå granskning, och

efter förloppet af ett år skall han lemna ifrån sig alla under händer

hafvande penningemedel, om ej domstolen finner, att längre tid bör

honom lemnas för utredningen. För pligtförgätenhet kan trustee när

som helst af domstolen eller uppsigtsrådet eller af borgenärerne, för

ändamålet sammankallade, genom special resolution, afsättas.

Billen har passerat öfverhuset och hvilar för närvarande på

Underhusets bord.

Då man sålunda i England står i begrepp att genom allt strängare

kontroller inskränka de derstädes hittills gällande liqvidations- och

compositionsförfarandena på ett sätt, som i mycket närmar de samma

till vårt konkursförfarande, synes sådant icke mana till att nu hos oss

lagstadga »afveckling under administration». Eu af utomordentliga förhållanden

betingad nödvändighet att nu i lagen införa sådan »afveck
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34. 23

ling» är visserligen af motionären åberopad, men i Utskottets tanke

icke visad; och hemställer Utskottet derföre,

att förevarande motion icke måtte vinna Riksdagens

bifall.

Stockholm den 3 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G-. V. GEGERFELT.

Reservation:

af Herr Samzelius: ”1 afseende å utredningen af gäldbundet bo

hafva vid olika tider hos flere folk 2:ne olika förfaringssätt blifvit

iakttagna, hvardera förenadt med vissa fördelar och vissa olägenheter.

Det ena af dessa förfaringssätt vill jag för korthet skull benämna det.

afärsmessiga, det andra det embetsmannamessiga. Det förra medför den

fördelen att borgenärerne och deras förtroendemän, Indika verkställa

utredningen, kunna, utan att vara strängt bundne af lagliga formaliteter,

med temligen fria händer utföra uppdraget och derigenom ernå

det högsta resultat, så vida nemligen borgenärernes val fälle)- på dem

som med en stor affärsskicklighet förena en sträng redbarhet. Olägenheterna

äro åter, att, om dessa egenskaper hos de valda saknas, det

obegränsade förtroendet kan missbrukas, helst kontrollerna i allmänhet

äro för svaga för att kunna förekomma något sådant. Vid den embetsmannamessiga

utredningen, der allt måste verkställas efter bestämda

regler, kan deremot vanligen icke någon affärsskicklighet utvecklas,

formerna hindra stundom ett fullt lämpligt anordnande af utredningen,

och denna utfaller derföre ofta mindre fördelaktigt än vid

den affärsmessiga utredningen. Fördelarne af att boet utred os embetsmannamessigt

äro dock, att stora missbruk genom de strängare kontrollerna

förebyggas och att ett hjelplig! resultat af utredningen i de

flesta fall uppstår, om ock man icke kan förneka att åtskilliga bon,

som blifvit utredda på detta sätt, så reducerats, att föga eller intet

till borgenärernes förnöjande återstått. Ett vacklande emellan dessa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

tvenne olika förfaringssätt har i lagstiftningarne uppenbarat sig, allt efter

som fördelarne och olägenheterna af det ena eller andra synts öfvervägande.

För närvarande tyckes dock den embetsmannamessiga utredningen,

hvaraf den för tyska riket utfärdade nya konkursordning

af 10 Februari 1877 jemväl bär pregel, hafva vunnit företräde.

För min del har jag hyst den åsigten, att utredningen af gäldbunden

affärsmans bo, för så vidt dermed icke afses att bestämma om

borgenärs stridiga anspråk på betalnings- eller förmånsrätt, som är en

ren domstolsangelägenhet, till sin natur är en affärsverksamhet, hvilken

borde handhafva^ på samma sätt, som affärer i allmänhet. Jag

har ock ansett, att deråt skulle gifvas de enklaste former, till undvikande

af tidsutdrägt och kostnader. Sådant har jag trott lämpligast

kunna vinnas genom administration, så vida icke särskilda förhållanden

föranledde till gäldenärens försättande i konkurs. För denna min uppfattning

har jag ansett mig ega stöd, dels i den erfarenhet, som för

några år sedan vanns, angående utredningen genom administration af

en bekant bankirs affärer här i hufvudstaden, dels af de summariska

uppgifter, som förelågo, rörande det långt utsträckta användandet i

England af detta utredningssätt, hvaraf jag drog den slutsats, att man

åtminstone der lemnade ett bestämdt företräde åt administrationsutredningen.

Detta motsäges väl icke heller bestämdt af de uppgifter,

som Lag-Utskottet från en engelsk tidning ”The Times” hem tat och

bär såsom faktiska upplysningar meddelat; men om jag också icke

kan undgå att anmärka det ovanliga deri, att en tidningsartikel, som

möjligen kan vara motsagd af andra pressorgan, lägges till grund

för ett utskottsbetänkande, är jag dock, med kännedom om den ställning

nämnda tidning intager, villig antaga trovärdigheten af tidningens

uppgifter om lordkanslerens yttranden och förslag. Den mörka skildring,

som deri förekommer angående missbruk vid administrationer,

åtföljes dock icke af någon jemförelse med missbruken vid konkursutredningar,

och dessa torde så väl i England som här i landet icke

vara så få. Förkastelsedomen öfver administrationerna synes icke

heller vara så bestämd, då förslag icke blifvit väckt om deras afskaffande,

utan allenast om deras inskränkande. Den förbättrade lagstiftningen

angående administrationsutredning, som torde blifva följden

af det i England framlagda lagförslaget, kan måhända framdeles läggas

till grund vid utarbetningen hos oss af ett förslag till lag i ämnet.

Då emellertid någon tid torde böra förflyta för att vinna erfarenhet

af de verkningar, den nya lagstiftningen i England — derest den

varder antagen — må medföra, och den närvarande tidpunkten, då sa

all varliga anmärkningar blifvit rigtade mot administratiousförfarandet i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Memorial N:o 35.

England, synts mig mindre lämplig för detsamma införande i den

svenska lagstiftningen, har jag, utan att frånträda de vänliga tänkesätt

för saken, som jag vid åtskilliga tillfallen förut uttalat och hvilka

äfven af Första '' Kammaren delats, för närvarande ansett mig icke

kunna i någon form yrka bifall till motionen, utan pläter för min del

vid Utskottets öfverflödigt vidlyftiga utlåtande bero.

Herrar Lindgren, Sjöbring och Smedberg hafva begärt få häi an
tecknadt

att de, till följd af undfången ledighet från riksdagsgöromalen,

icke deltagit i ärendets behandling i Utskottet.

N:0 35.

Ank. till Riksd. Kansli den 3 Maj 1879, kl. 8 e. m.

Lag-Utskottets Memorial, i anledning af Första Kammaren* äterre.

rniss af tumme .§§ i det af Utskottet i dess utlåtande

N:o 27, öfver Kongl. Majds nådiga proposition med

förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten,

framlagda förslag till lag i ämnet.

Vid behandling af Lag-Utskottets utlåtande N:o 27, i anledning

af Kongl. Mai:ts nådiga proposition med förslag till lag om dikning

och annan afledning af vatten, har Första Kammaren, enligt till Utskottet

ankommet protokollsutdrag, återförvisat §§ 2 och 3 af Utskottets

förslag till lag i ämnet; men som Andra Kammaren antagit motsvaBih.

till Riksd. Prof. 1879. 7 Samt. 19 Eåft. 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.