Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse angående revision af

1879-05-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:36, Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig skrifvelse angående revision af

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

1

N:o 36.

Ånk. till Jiikscl. Kansli don 8 Maj 1879, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig

skrifvelse angående revision af (lallande legostadga

och i sammanhang dermed stående bestämmelser.

Från Andra Kammaren bär Lag-Utskottet tätt till sig hänvisad en inom

Kammaren af Herr Anders Persson väckt motion, N:o 84, deri motionären

anför, att redan länge brister i legostadgan varit både kända och erkända.

Vid sådant förhållande härledde sig, i motionärens tanke, den omständighet,

att statsmakterna icke med något större allvar tagit denna stadga

i nogare skärskådande, utan låtit bristerna qvarstå, åtminstone i någon mån

deraf, att man ansett tillfället till förändringar hittills mindre gynsamt

under tider, då arbetskrafterna, i följd af de storartade företagen och den

raska utvecklingen af näringslifvet i öfrigt, inom landet varit starkt anlitade

och en däck ingalunda i lag medgifven “frihet41 på många ställen

gjort sig gällande och framalstrat sjelfsvåld och ringaktning för ingångna

aftal. Nu, då uti om förn) Rida hänseende en stark reaktion inträdt och syntes

komma att må hända för en längre framtid fortfara samt göra öfvergången

från den gamla till en nyare och tidsenligare lagstiftning i ämnet

mindre svår för arbetsgifvarne, funne motionären tiden vara inne för vidtagande

af de behöfliga förändringarna. Motionären fäster uppmärksamheten

å liera delar af legostadgan, hvilka syntes företrädesvis erfordra eu revision,

och förordar på anförda skal införande af s. k. tjensfehjonsböcker, helst

Bih. till Iliksä. Prof. 1879. 7 Sund. 20 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

fullkomlig, men åtminstone större frihet än nu för kontrahenterne i bestämmande

åt tiden för legoaftalets bestånd, den allmänna flyttningstidens framflyttande

till den 14 Mars, inskränkning i antalet frihetsdagar å landet,

äfvensom skärpta bestämmelser om tjenstehjons skyldighet att vid afflyttning

från en till annan församling medföra vederbörligt prestbetyg i och

f°r mantalsskrifning. Motionären framhåller vidare motsägelsen deruti, att,

då enligt gällande fabriks- och handtverksordning den, som skall lära sig

ett handtverk eller yrke, icke kan tvingas qvarstanna hos arbetsgifvaren

längre än tre år, deremot enligt legostadgan för den vanlige arbetstagaren

legotiden kan blifva dubbelt så lång, enär, enligt nämnda stadga, omyndig

icke utan föräldrars eller förmyndares tillstånd får, förr än han fylt tjuguett

år, uppsäga den tjenst, de åt honom utsett. Med hänsyn till frågans stora

omfattning, helst den stode i sammanhang med åtskilliga andra stadgande!!,

såsom i främsta rummet med tiden för mantalsskrifningarna, samt dess stora

vigt och betydelse, som betingade en grundlig utredning, hade motionären

trött densamma böra hänskjuta» till Kong!. Maj:ts åtgärd, och hemställer

derföre, ‘hatt Riksdagen i underdånig skrifvelse hus Kong! Maj:t anhåller,

det täcktes Kongl. Maj:t anbefalla revision af gällande legostadga och i

sammanhang dermed stående stadgande^ samt derefter för Riksdagen framlägga

det förslag, som efter nådig pröfning Kong]. Maj:t kan finna af omständigheterna

påkalladt“.

Frågan om ändringar i eller omarbetning af 18 fl fl års legostadga är

icke ny. Förslag derom hafva förevarit vid samtliga ståndsriksdagarne efter

nämnda stadgas tillkomst, med undantag af riksdagarne 1844—1845 och

1865—1866. Den förändring, hvilken, näst den nu till största delen försvunna

husagans afskaffande, härvid mest påyrkats, har varit införande af

tjenstetidonsböcker. Sedan förslag derom varit hos Rikets Ständer framstälda

vid riksdagarne 1850—1851, 1853—1854 och 1856—1858, utan att föranleda

någon vidare åtgärd, beslöt 1859 —1860 årens Riksdag eu underdånig

skrifvelse till Kong]. Maj:t af den I 1 Augusti 1860,- deruti Rikets Ständer

förklarade sig anse dylika böcker böra medföra den fördelen, att åt de

betyg, ett tjenstehjon erhållit, kunde beredas större tillförlitlighet, i det att

den ene husbondens uppgift kontrollerades i det väsentliga af alla do öfriges,

i stället att man för närvarande icke vågade skänka förtroende åt de

vanliga orlofssedlarna, som sällan innehölle fullt sanningsenliga uppgifter

beträffande tjenstehjonens uppförande och användbarhet; och hyste Rikets

Ständer derjemte den öfvertygelsen, att de ifrågavarande böckerna, Indika

icke kunde anses såsom någon egentligen ny inrättning, utan endast såsom

eu åt förändrade tidsförhållanden påkallad bättre anordning i afseende på

vården af de betyg, som, under namn af orlofssedlar, det redan efter äldre

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

författningar ålåge tjenstehjon att icke undandölja, tillika skulle kraftigt motverka

den vanart, som i senare tider hade uppenbarat sig i eu betänklig utsträckning,

nemligen förfalskning af orlofssedlar. Dä emellertid de detaljerade

föreskrifter, som blefve nödiga, derest införandet af nämnda böcker

skulle komma att ega ruin, vore, i anseende till den omarbetning af gällande

legostadga, som i de härmed sammanhang egande delar blefve nödvändig,

af större omfattning, än att Rikets Ständers öfriga arbeten medgifvit

utarbetandet af ett fullständigt förslag i sådant hänseende, hade Rikets Ständer

ansett sig böra hos Kong!. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kong!.

Maj:t täcktes låta utarbeta och Rikets näst derefter sammanträdande Ständer

meddela förslag till införandet, i stället för de brukliga orlofssedlarne, af s. k.

tjenstehjonsböcker af i den underdåniga skrifvelsen närmare omförmäld beskaffenhet.

Denna Rikets Ständers skrifvelse blef den 2 November 1860 i

statsrådet anmäld, och beror ärendet fortfarande på Kongl. Maj:ts vidare

pröfning.

Utskottet, som för sin del instämmer i hvad nu anförda Rikets Ständers

skrifvelse innehåller, finner sålunda införande af s. k. tjenstehjonsböcker

i stället för orlofssedlarne vara en af de mest påkallade reformer beträffande

nu gällande bestämmelser om legoaftal, och Utskottet hemtar för denna

åsigt ytterligare stöd i den omständighet, att dylika böcker redan länge varit

i andra länder införda, såsom i Preussen (Verordnung wegen Einfuhrung

von Gfesinde-Dienstbuchern den 29 September 1846); Österrike (Dienstboten-Ordnung

fur das Erzherzogthum Oesterreich under der Ems den 22

.Januari 1877 §§ 31—38); Sachsen (Gesinde-Ordnung den 10 Januari 1835,

§§ 9—15); Ungam (XIIT Gesetz-Artikel 1876, §§ 69—78, jemförda med

§§ 79—81); Frankrike. (Ordonnance concernant les livréts de domestiques

den 1 Augusti 1853), samt Danmark (Tyendelov den 10 Maj 1854,

§§ 51—63).

Lika med motionären anser Utskottet vidare vid legoaftal större frihet

i aftalsrätten rörande tiden för aftalets bestånd kunna kontrahenterne medgifvas,

skärpta bestämmelser erforderliga för utöfvande af kontroll å rjenstehjons

flyttning ur en till annan församling, och lika litet någon giltig anledning

kunna anföras, hvarför antalet fridagar skulle vara olika i stad och

på landet, som någon rättsgrund förefinnas för det stadgande i 48 § af

legostadgan, hvarigenom tjenstehjon kan tvingas att på grund af legoaftal

med en person på samma vilkor tjena hos en annan, med hvilken han aldrig

aftala! och i hvars tjenst han måhända aldrig skulle vilja frivilligt träda.

Utskottet delar deremot icke obetingadt motionärens åsigt, att den allmänna

flyttningstiden borde framflyttas till den 14 Mars. Den nuvarande flyttningstiden

kan möjligen för de södra delarne af riket medföra olägenheter, men

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

beträffande landet i (ifrigt hafva icke, åtminstone livad Utskottet känner, några

större dylika försports.

Beträffande den af motionären ifrågasatta revision af legostadgan i dess

helhet, så föreslog redan 1862—1863 års Lag-Utskott, med anledning af flere

i ämnet väckta motioner, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maja anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och Rikets näst sammanträdande

Ständer meddela förslag till ny legostadga. Såsom skäl för denna hemställan

anförde Utskottet, att genom den förändring i åsigter rörande förhållandet

mellan husbönder och tjenstehjon, eu senare tid medfört, enligt hvilka åsigter

det patriarkaliska förhållandet dem emellan kunde anses hafva upphört

och öfvergått till ett mera juridiskt, genom de förändringar i bestämmelserna

om laga försvar, som Kongl. förordningen den 29 Maj 1846 om försvarslösa

och till allmänt arbete förfallna personer innehölle, samt genom de tid

efter annan vidtagna förändringar i sjelfva legostadgan, densamma hade förlorat

det inre sammanhang och den sjelföfverensstämmelse, en lag borde ega,

och stadgande!!, grundade på helt olika principer, deri numera hade plats

bredvid hvarandra. Ett sådant förhållande kräfde ovilkorligen rättelse, och

behofvet häraf hade såväl vid den nämnda som flera föregående riksdagar

framkallat en mängd motioner; men just emedan de principer, hvarpå 1833

års legostadga hvilade, vore snart sagdt motsatta nu gällande åsigter i detta

hänseende, ansåge Utskottet partiella förändringar i densamma mindre lämpliga,

enär de alltid qvarlemnade något af det utdömda gamla. De framställa

yrkandena om en fullständig omarbetning af legostadgan syntes derföre Utskottet

fullt berättigade. Utskottets hemställan, som bifölls af Ridderskapet

och Adeln samt Borgareståndet, blef visserligen af Preste- och Bondestånden

utslagen, men femton års ytterligare erfarenhet torde icke hafva i allmänhet

jäfvat rigtigheten af de åsigter, som 1862—1863 års Lag-Utskott uttalat.

Utskottet kan derföre hänföra sig till de redan då framstälda motiv,

när Utskottet nu, med anledning af förevarande motion, vördsamt hemställer,

att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och Riksdagen

meddela förslag till förändrade lagstadganden angående

legoaftal.

Stockholm den 8 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:

H. G . v. GEGE REELT.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottet* Utlåtande N:o 37.

5

Reservation;

af Herr Magnus Jonsson.

Herr Torpadie har begärt tä här antecknad!, att han varit hindrad

öfvervara justeringen af detta utlåtande.

N:o 37.

Ank. till Rik.scl. Kansli den 8 Maj 187!), kl. 7 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, med anledning af Kamrarnes nterremiss

af Utskottets Utlåtande N:o i ti, öf ver väckta motioner

om upphäfvande af Kong!, förordningen angående grunderna

och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring

den ti Augusti t SO i jemte andra dit hörande författning

ar.

Sedan inom Första Kammaren Herr N. S. von Kock i motion H:o 11

föreslagit aflåtande af eu underdånig skrifvelse med anhållan, att de stadgande]),

hvika uti förordningen den 6 Augusti 1864 samt särskilt för Stora

Kopparbergs län uti kungörelsen den 18 Februari 1859, jemte andra, ännu

gällande författningar, vore meddelade i fråga om besutenhet såsom vilkor

för hemmans klyfvande, jemte rättighet att lösa s. k. obesuten del, måtte

förklaras hafva upphört att vara gällande, samt inom Andra Kammaren Herr

Per Nilsson i Espö uti afgifven motion, N:o 81, påyrkat, att Riksdagen

måtte för sin del besluta, att förordningen angående grunderna och vilkoren

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.