Sök i Ratio Lex

La<j-Utskottets Utlåtande N:o 4

1879-02-20 · 49 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 44 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1879:4, La<j-Utskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

La<j-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

IV:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 20 Febr. 1879, kl. 5 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, med, anledning af dels Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till förordningar angående

tillsättning af presterliga tjenster samt angående förbrytelse

af prest och om laga domstol i sådana mål, dels

ock väckt motion om underdånig skrifvelse angående ändring

i gällande bestämmelser om kyrkoherdars tillsättande

i regala pastorat.

Kong]. Maj:t har den 30 sistlidne December till Riksdagen aflåtit

eu nådig proposition af följande lydelse:

»Sedan 1868 års Kyrkomöte, jemte anmälan om behofvet af den

gällande kyrkolagens omarbetning, anhållit, att Kongl. Maj:t till en början

täcktes låta ombesörja en revision af den ecklesiastika rättegångsordningen

och de presterliga befordringslagarna, samt en af Kongl. Majlt tillsatt

komité, den 2 Oktober 1873, afgifvit förslag till ny kyrkolag, och utlåtanden

deröfver blifvit infordrade från domkapitlen och Högsta Domstolen,

har Kongl. Maj:t till senast församlade Kyrkomöte framstält förslag

till förordning angående tillsättning af presterliga tjenster samt till förordning

om straff för förbrytelse af prest och om laga domstol i sådana

mål, så affattade, att det ena förslaget kunde antagas oberoende af det

andra; hvarefter Kyrkomötet, som ansett förändringar i vissa delar nödiga,

anmält sitt godkännande af de båda författningsförslagen med en

i nämnda delar förändrad lydelse.

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 7 Samt. Ö Haft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Kongl. Maj:t, som ytterligare hört Högsta Domstolen öfver de sålunda

förändrade förslagen samt angående ett med det ena af dem sammanhängande

föreslaget tillägg till 25 kap. Strafflagen, har funnit sig

kunna godkänna de af Kyrkomötet vidtagna ändringar och vill för den

skull, med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets protokoll,

jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga närlagda

förslag till

l:o) Förordning angående tillsättning af presterliga tjenster;

2:o) Förordning angående förbrytelse af prest och om laga domstol

i sådana mål; och

3:o) Förordning angående tillägg till 25 kap. Strafflagen; af hvilka

de två sistnämnda förordningarna ega det inbördes sammanhang, att den

ena icke kan, oberoende af den andra, antagas.»

Förslag

till förordning angående tillsättning af presterliga tjenster.

4

Med upphäfvande af Kongl. förordningen om prestval den 1 April

1843 samt af hvad kyrkolag med dertill hörande författningar i öfrigt

innehålla, stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas som följer:

§ I
1.

Har ordinarie presterlig tjenst blifvit ledig, skall, der ej annorledes

stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjensten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning, med utsättande

af dag då ansökningstiden går till ända.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och

deras inlemnande bör iakttagas, derom förordnar Konungen.

§ 2.

Inom trettio dagar efter den, då ansökningstid går till ända, skall

domkapitlet företaga de ingifna ansökningarna till granskning, pröfva de

sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjenstens besättande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

3

§ 3.

1. Til] presterlig tjenst njute prest befordringsrätt endast inom det

stift han tillhör, der icke vidsträcktare rätt är genom denna förordning

eller särskildt af Konungen honom meddelad.

2. Befordringsrätt till presterlig tjenst i Stockholm skall stå öppen

för hela rikets presterskap.

§ 4.

Är prest till embetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till presterlig befordran komma i fråga.

§ 5.

Prest må ej, medan han innehar förslag till presterlig tjenst, eller

medan besvär, som han anfört öfver dylikt förslag, äro oafgjorda, uppföras

på förslag till annan presterlig tjenst.

§ 6.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjenst utnämnd,

men densamma icke tillträdt, vare ej behörig att på grund af

egen ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjenst.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under

minst tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,

hvartill han senast blef befordrad.

§ 7.

Till kyrkoherdetjenst må ej kallas eller på förslag uppföras den,

som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver der lof till.

§ 8.

Ej må domkapitlet till presterlig tjenst utnämna eller på förslag

dertill uppföra annan än den, som pröfvas ega den förmåga och de

egenskaper, hvilka för tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 9-

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten blifvit pröfva^,

uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behörige, på förslaget

tre, efter som de framför andre och sins emellan finnas i förtjenst

och skicklighet ega företräde; och bör dervid tagas i betraktande såväl

det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött det kall,

honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt, jemte

hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna skrifter eller

annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen. Äro sökande

jemgoda i teologiska insigter, må afseende fästas jemväl på lärdom

i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjenstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjenstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom

eller för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande

af offentligt uppdrag eller af annan dermed jemförlig anledning

fått åtnjuta tjenstledighet, den tid icke må vid tjenstårsberäkningen afdragas.

För tjenstgöring före fylda tjugutre år må tjenstår icke beräknas,

ej heller för mer än en tjenstebefattning, der sökanden flera

sådana samtidigt bestridt.

2. Vid bestämmandet af sökandes tjenstålder galle årsberäkning

såsom för presterlig tjenst äfven för notarie- och amanuenstjenster vid

domkapitlen, så ock för lärarebefattning, med hvilken sådan förmån är

eller varder af Konungen förenad. Filosofie doktorsgrad eller behörighet

dertill, genom aflagda prof förvärfvad vid något af rikets universitet,

räknas lika med tre presterliga tjenstår. Éj må någon såsom

tjenstår räkna sig till godo annan tid, än den, under hvilken han vant

medlem af svenska kyrkan.

§ 11-

Vid förslags upprättande skall biskopen, eller den hans ställe företräder,

först afgifva sitt utlåtande öfver de sökande efter de i § 9 föreskrifna

grunder och med angifvande af den ordning, i hvilken han finner

dem böra uppföras, hvarefter skall röstas om hvart förslagsrum

särskildt, från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum

uppförd den, som dertill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

I

Lag-Uiskottets Utlåtande N:o 4. 5

Har vid sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta

röstetalet tillfallit, dervid, i händelse af lika röster, ordförandens röst

gifver utslaget. Lag samma vare, der flera än två erhållit sådant röstetal,

att företrädet dem emellan är oafgjordt.

§ 12.

I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort sammandrag

af hans tjensteförteckning och jemväl utföras den tjenstålder,

som han enligt domkapitlets pröfning lagligen egt vid ansökningstidens

utgång räkna sig till godo.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet

ny ansökningstid, hälften af den, som första gången förelädes, och hafve

de, som under första ansökningstiden inkommit .och finnas behöriga, företräde

till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande,

som sig anmält och pröfvas behörige, samt låta å kyrkostämma

inhemta vederbörande församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga

förslaget åtnöjes. Förklarar sig församlingen med förslaget nöjd,

och är vid annan presterlig tjenst än kyrkoherdetjenst endast en å förslaget

uppförd, varde det förklarande lika med val ansedt; är det kyrkoherdetjenst,

eller äro vid annan presterlig tjenst två å förslaget uppförde,

vidtage domkapitlet i vanlig ordning de åtgärder, som för tjenstens besättande

ytterligare erfordras. Har hvarken vid första eller andra ansökningstidens

utgång behörig sökande sig anmält, eller nöjes församlingen

icke åt ofullständigt förslag, anmäle domkapitlet förhållandet hos

Konungen och afbide hans beslut.

§ 14.

Prest må ej afsåga sig förslag, hvarå han blifvit uppförd, utan så

är, att han, efter det han tjensten sökte, vunnit annan befordran eller

domkapitlet pröfvar honom vara af sjukdom eller annan orsak ur stånd

att den sökta tjensten bestrida.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 15.

Har, innan val egt ruin, någon af de föreslagna blifvit obehörig att

på förslag uppföras, varde han från förslaget skild.

§ 16.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna med döden afgått

eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett

rum på förslaget till ansökning ledigt, och förfares vidare som i § 13

sägs; skolande, der någon förut förslaget sökt, men ej blifvit dei’å uppförd,

hans då ingifna ansökning icke utan att han densamma uttryckligen

förnyat komma under pröfning, ej heller den omständigheten, att

han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande.

§ 17-

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller deröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning

efter deras rum på förslaget, vid högmessogudstjenst aflägga prof med

predikande och altartjenst i den kyrka, vid hvilken ledigheten är, eller,

om flera kyrkor under tjensten lyda, och domkapitlet icke annorlunda

bestämmer, i moderkyrkan. Är med den lediga tjensten förenad skyldighet

att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjenst i mer än

en kyrka, bestämme domkapitlet om prof i två kyrkor aflägga^ skola.

2. Ej må profpredikant, om annan prest är att tillgå, i församling

der han aflägger prof utföra annan presterlig förrättning än här är sagdt.

§ 18.

År prest, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på embetets

vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke

till profs afläggande sig inställa, varde dock behörig att vid valet komma

under omröstning.

§ 19.

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre derom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. Är han fortfarande af laga förfall

hindrad att anmäla sig till prof inom nittio dagar från den förelagda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

profdagen, må häri utan afläggande af prof komma under omröstning.

Har den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må

han kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande

blifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge

domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som

af laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den

i näst föregående § föreskrifna tid dertill sig anmält.

§ 21.

Ej må tjenstgöring anvisas prest i pastorat, der han söker presterlig

tjenst. År han förut der anstäld, då må han kunna med den tjenstgöring

fortfara.

§22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren

vid sammanträde med församlingens röstegande ledamöter det

förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 23.

Valförrättare förordnas af domkapitlet. Till valnotarie, som å frågooch

valdag förer protokoll, utser valförrättaren lämplig person. Ej må

den vara valförrättare eller valnotarie, som är med någon af de på

förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt allmän

lag utgör jäf mot domare, ej heller röstegande, så vida lian ej sin

röst nedlägger.

§ 24.

1. Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättaren jäf,

som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess domkapitlet om

ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

2. Varder valnotarie på laga skäl jäfvad, skall valförrättaren dertill

på stället utse annan lämplig man, som ojäfvig är.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej blifvit behörigen kungjorda

eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen prestman

dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd,

som med denna förordning öfverensstämmer.

2. Visas att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt,

utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der

sådant val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person hvad för

kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning i församling å landet,

att rösträtt, som tillkommer någon för andra beskattningsföremål än

fastighet, icke må åtnjutas för mera än en femtedel af det röstetal,

hvilket eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning å kyrkostämma

gällande röstgrund och att icke heller någon må med rösträtt,

hvarom nu sagdt är, i valet deltaga för större röstetal, än som motsvarar

en femtiondedel af församlingens hela röstetal å kyrkostämma.

Uppkommer vid den beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

2. För prestval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma

under pröfning, vid justeringen på frågodagen göras af röstegande eller

dess fullmäktig. Öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar

han den, varde vallängden derefter rättad. Kan väckt fråga om rättelse

eller tillägg i vallängden ej då utredas, varde den till valdagen uppskjuten.

3. I afseende på rösträtt vid prestval i stad, för hvilken särskild

röstgrund vid dylika val blifvit eller, på framställning af vederbörande

kyrkostämma, varder af Konungen faststäld, skall gälla hvad derom är

eller, på kyrkostämmans framställning, blifver af Konungen förordnadt.

Lag samma vare i fråga om särskild röstgrund vid prestval i pastorat,

som omfattar både stads- och landsförsamling, så ock om vallängd vid

prestval i Stockholm.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 4.

9

§ 27.

1. På frågodag för beredande af val till kyrkoherdetjenst ege församlingen,

om hon det önskar, begära att uppgifven prestman skall såsom

fjerde profpredikant på förslaget uppföras, och må fråga härom

väckas allenast af den, som i den justerade vallängden upptagen och

sjelf tillstädes är. Begäres till annan presterlig tjenst fjerde profpredikant,

värde frågan ej upptagen.

2. Är frågan så väckt, som nu sagdt är, då skall genom omröstning

utrönas, huruvida församlingen äskar fjerde profpredikant. Bifaller

församlingen det derom väckta förslag med den röstöfvervigt, hvarom i

nästföljande moment stadgas, och är endast en prestman uppgifven, vare

han till fjerde profpredikant begärd. Äro två eller flere prestman uppgifne,

anställes ny omröstning till utrönande, hvilken af dem skall till

fjerde profpredikant begäras. Omröstningen skall öppet verkställas och

må endast den rösta, som jemlikt mom. 1 behörig är att i frågan talan

föra. Hvar röstandes mening varde för en röst räknad.

3. Har vid sådan omröstning, då fråga är om kyrkoherdetjenst,

hvars tillsättning äi; Konungen förbehållen, mera än hälften af de i omröstningen

deltagande, och då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst,

mera än hälften af hela antalet af de i den justerade vallängden uppförde

röstberättigade förenat sig att till fjerde profpredikant begära

samme prestman, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet vidare

förordnat. I annat fall vare frågan om fjerde profpredikant förfallen.

4. Har församling till fjerde profpredikant begärt prestman, som

på grund af § 3 eller eljest är obehörig att på förslaget uppföras, eller

vägrar att församlingens kallelse efterkomma, då skall domkapitlet afslå

församlingens begäran. Har beslutet derom vunnit laga kraft, vare frågan

om fjerde profpredikant förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd

fjerde profpredikant, som behörig var, eller förlorar han innan den tid

behörighet, som han på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att

kalla annan fjerde profpredikant.

5. Förekommer ej skål, som nu är sagdt, till afslag på församlingens

begäran, uppföre domkapitlet den, som till fjerde profpredikant begärd

blifvit, på förslaget, och utfärde, sedan beslutet vunnit laga kraft, till

honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.

6. Har, då fråga är om konsistoriel kyrkoherdetjenst, församlingen,

på sätt nu är sagdt, till fjerde profpredikant kallat prestman, som behörig

är, och har den prestman kallelsen emottaga, skall med tjenstens tillsättande

vidare förfaras som om regal kyrkoherdetjenst finnes stadgadt.

Bih. till Riksd. Prot. 187.9. 7 Sami. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 28.

öfver valförrättarens åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras

utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 29.

1. Prestval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter

frågodagen. Kan det ej ske, bestämme domkapitlet annan dag.

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsatte

valförrättaren ny valdag till annan söndag.

§ 30.

Valet skall öppet verkställas och i öfrigt sålunda, att valförrättaren

uppropar de röstegandes namn i den ordning, hvari de i den justerade

vallängden förekomma. Vid uppropet framträde till valbordet eu hvar

väljande för sig, att sin röst på någon af de föreslagna afgifva. Är röstegandes

namn två gånger uppropadt, utan att han sjelf eller ombud för

honom framträdt och röst afgifvit, hafve då sin rösträtt förlorat.

§ 31.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—30 i afseende å profpredikanters

missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör,

derom förordnar Konungen.

§ 32.

1. Besvär öfver frågodagsförrättning och prestval må anföras endast

af röstegande eller af prestman, som vid valet varit stäld under

omröstning, och skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist

före klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen, den likväl oräknad,

eller, om helgdag då infaller, på nästföljande söckendag.

2. Besvären skola innehålla bestämd uppgift ej mindre om hvad

som utgör föremål för klagan, än äfven om de vittnen och andra bevis,

som till stöd för densamma åberopas; och må afseende å besvären ej

fästas i de delar, der dessa föreskrifter icke blifvit iakttagna.

§ 33.

Pröfvar domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prestval,

nödigt att vittnen höras må, skall dervid förfaras på sätt i allmänhet

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

11

angående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggöra mål är

stadgadt.

§ 34.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prestval, att valförrättaren

varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej blifva

justerad eller att upprop af de röstegande vid valet ej skett, eller

att valförrättaren icke iakttagit hvad i §§ 25, 27 och 29 stadgas, vare

valet ogildt och förordne domkapitlet om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller någon af de i röstlängden

upptagna icke blifvit vid valet uppropad, eller rösträtt blifvit

någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon af dessa

omständigheter bero, vare valet ogildt.

3. År röst, som afgifvits af behörig person, för högt eller för lågt

beräknad, göre domkapitlet rättelse i röstberäkningen.

4. Innefatta besvären anmärkning emot behörigen justerad vallängd,

må de i denna del icke till pröfning upptagas, derest ej mot det

beslut af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt

till det protokoll, som innehåller beslutet.

§ 35.

1. Varder vid prestval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande

eller annat olaga medel vunnen är, eller tillhör någon, den der i

valet obehörigen verkat, den röst vare ogild.

2. Anföras besvär öfver prestval på den i denna § omförmälda

grund, bör vid äfventyr som i § 32 mom. 2 sägs, vid besvären fogas

beyis, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar

domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens

pröfning intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest varde de genast

afslagna.

§ 36.

Der besvär öfver prestval icke anföres, må af domkapitlet anmärkning

mot valåtgärderna ej göras; dock varde, der vallängden utvisar

felaktig sammanräkning af rösterna, denna af domkapitlet rättad. Ändras

derigenom valets utgång, kungöre domkapitlet det församlingen med

anvisning att inom den i § 32 föreskrifna tid, räknadt från den dag

kungörandet skedde, den dagen likväl oräknad, sig hos domkapitlet

öfver valet besvära.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 37.

År till konsistoriel prestlägenhet val hållet, men fullmakt ej utfärdad,

och finnes, att den, som undfått de flesta rösterna, blifvit till

förslag obehörig, eller aflidit, eller fått förslaget sig afsåga, varde tjenst611

till ny ansökning kungjord. År han satt under åtal, på hvars utgång

beror, om han må vara till förslag obehörig, skall med fullmaktens

utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen dömdt är.

§ 38.

År till regal kyrkoherde^enst val hållet, och inträffar att den, som

vid sådant val kommit under omröstning, blifvit, innan valhandlingarne

äro till Konungen insända, till förslag obehörig, varde han från förslaget

skild; skolande i sadant fall, äfvensom om någon af de föreslagna blifvit

stäld under åtal, som i § 37 sägs, eller efter valet aflidit eller fått förslaget

sig afsåga, domkapitlet utan förslagets fyllande vid handlingarnas

insändande till Konungen härom göra anmälan.

§ 39.

Vill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, från förslaget

afgå, göre derom ansökning hos Konungen.

§ 40.

1. Den, som vid val till konsistoriel prestlägenhet erhållit de flesta

rösterna, skall af domkapitlet förses med fullmakt å tjensten, der ej fall

inträffar, hvarom i denna förordning annorlunda stadgas. Har vid valet

högsta röstetal tillfallit flera, som voro under omröstning, skall den anses

vald, hvilken de flesta rösterna efter hufvudtalet tillfallit. Finnes äfven

efter sådan beräkning högsta röstetal hafva tillfallit flera, nämne domkapitlet

till tjensten den bland dessa, som pröfvas dertill mest lämplig.

Har vid valet icke någon röstägande afgifvit, röst, välje domkapitlet bland

de föreslagna som nyss är sagdt.

2. Fullmakt utfärdas af domkapitlet och dateras den dag valet

vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgärda.

§ 41.

. Sedan val till regal, kyrkoherdetjenst vunnit laga kraft, insände domkapitlet

ofördröjligen till Konungen samtliga ansöknings- och valhänd
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

lingar samt förslagsprotokollet. Har vid valet icke någon röstegande

afgifvit röst, då må protokoll derom i valhandlings ställe insändas.

§ 42.

Regal kyrkoherdetjenst inom hvilket stift som helst må kunna utan

förslag sökas af prest, som är till kyrkoherdetjenst behörig och innehar

lärarebefattning, hvarmed rätt till årsberäkning såsom för presterlig tjenst

är förenad, eller af Konungen fått sig sådan ansökningsrätt särskild förunnad.

Enahanda rätt tillkomme ock tjenstgörande hofpredikant, som

fullgjort hvad författningarna föreskrifva för behörighet till kyrkoherdetjenst.

Hvar och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, derom förordnar

Konungen.

° O

§ 43.

Kyrkoherdetjenst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes

i och genom tillsättningen af den tjenst, hvilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

§ 44.

År någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af prest

församling eller enskild person försäkrad, eller äro i afseende på. domkapitlets

förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministerseller

kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser af Konungen

meddelade, galle hvad derom är eller blifver af Konungen stadgadt.

§ 45.

1. Om tillsättning af presterlig tjenst vid krigsmakten, utländsk

beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning af presterlig tjenst, som vid sjukhus eller ock

vid bruk, fabrik eller annat verk må vara inrättad eller med Konungens

tillstånd inrättas, gånge efter hvad om tillsättning af hvar särskild sådan

tjenst vederbörligen stadgas.

§ 46.

1. Denna förordning skall till efterrättelse gälla från och med den

1 Januari 1880.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

2. Med tillsättande af presterlig tjenst, som då är till ansökning

kungjord, bör förfaras efter hittills gällande lag.

3. En hvar som, då denna förordning träder i tillämpning, är, utöfver

hvad i förordningen stadgas, berättigad att för befordran till presterlig

tjenst räkna tjenstår, eller att utan förslag hos Konungen söka

regala pastorat, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den

honom efter dittills gällande stadganden tillkom.

Förslag

till förordning angående förbrytelse af prest och om laga

domstol i sådana mål.

Med upphäfvande af hvad kyrkolag med dertill hörande författningar

innehålla angående straff för förbrytelse af prest och om laga domstol

i sådana mål, så ock af hvad förordningen om fylleri och dryckenskap

den 16 November 1841 innehåller angående ansvar för prest, som

är af starka drycker öfverlastad, förordnas som följer:

§ 1.

Affallen prest från den rena evangeliska läran, sådan den i Guds

ord, det gamla och nya testamentets heliga skrifter uppenbarad, genom

den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt Ep säl a, mötes beslut

af år 1593 antagen och förklarad blifvit; varde afsatt.

§ 2.

Finnes prest offentligen förkunna eller annorledes utsprida lärosats,

som är stridande mot den rena evangeliska läran, och låter han af undervisning

och förmaning inför domkapitlet sig icke förmås till återkallelse

deraf; varde afsatt. Finnes prest å nyo, på sätt nu är sagdt, förkunna

eller utsprida lärosats, som han en gång återkallat, då skall, äfven

om han sin villomening å nyo återkalla vill, till afsättning dömas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

15

§ 3.

Röjer prest om hemligt skriftermål annat, än hvad honom enligt

gällande kyrkolag tillåtet är att uppenbara; varde afsatt.

§ 4.

1. År prest förvunnen att vid val, som föregår tillsättning af prestera

tjenst, dervid han varit under omröstning, hafva köpt röst eller

genom hot eller tubbande stört valfriheten eller eljest i valet obehörigen

verkat; dömes såsom i allmän strafflag sägs.

2. Har prest, för vinnande af befordran till presterlig tjenst, ingått

i aftal om blifvande löneförmåner vid tjensten; varde afsatt. Lag samma

vare, der prest eljest, på annat sätt än i mom. 1 sägs, gifvit eller utfäst

vedergällning i ändamål att varda till presterlig tjenst befordrad.

§ 5-

Gör prest egenvilligt vid allmän gudstjenst eller kyrklig förrättning

afvikelse från den antagna kyrkohandboken eller begagnar han annat i

kyrkohandboken intaget formulär, än i hvart särskildt fall begagnas bör,

eller inblandar han i predikan eller kristendomsundervisning hvad otillständigt

är, eller visar han olydnad mot domkapitlet, biskopen eller annan

förman i det som embetet angår; dömes till varning eller, vid försvårande

omständigheter, till mistning af embetet på viss tid.

§ 6.

Begår prest i ''sitt embete sådan förbrytelse, som i allmän strafflag

eller annan författning, hvilken ej är att hänföra till kyrkolag, är uttryckligen

och särskildt nämnd såsom brott af embetsman; straffes såsom

i den lag eller författning för hvart fall sägs.

§ 7.

Begår prest uppsåtligen på annat sätt än förut är sagdt förbrytelse

i sitt embete, för egen fördel, eller för att annan gynna eller skada,

eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt eller säkerhet,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

eller underlåter prest uppsåtligen, i afsigt, som sagd är, sin embetspligt;

varde afsatt. Var det af förhastande, som presten sig förgick, och kom

deraf ingen eller ringa skada; då må till varning eller till mistning af

embetet på viss tid dömas.

§ 8.

Visar prest vårdslöshet, försummelse, oförstånd eller oskicklighet i

sitt embete, och är ej särskild! ansvar derå satt; dömes till varning eller

till mistning af embetet på viss tid. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till afsättning dömas.

§ 9.

Har prest utan lof eller tillkännagifvet förfall afhållit sig från tjenstgöring

och ej kunnat med kallelse träffas eller inställas: kommer han

ej inom tre månader, sedan kallelse i allmänna tidningarne ågått; varde

afsatt.

§ 10.

Finnes prest i embetsutöfning af starka drycker så öfverlastad, att

af hans åtbörder eller orediga sinnesförfattning tydligen kan märkas,

att han är drucken; varde afsatt.

§ 11-

Inlåter sig prest med handtering eller köpslagan, som hans embete

icke anstår, eller befattar han sig såsom sakförare med utförande af

rättegångar, som honom eller hans embete icke röra, eller ligger han

genom eget förvållande i kif och osämja med embetsbroder eller åhörare,

. eller åstadkommer han eljest genom sitt lefverne eller någon sin

gerning, utan att brott är begånget, hvarå straff efter allmän strafflag

bör följa, uppenbar förargelse; dömes till varning eller mistning af embetet

på viss tid eller, der omständigheterna äro synnerligen försvårande,

till afsättning.

§ 12.

1. Har prest begått brott, derför han till förlust af medborgerligt

förtroende eller till straffarbete eller till dödsstraff dömes; varde tillika

dömd till afsättning, ändå att brottet utom embetet begånget är.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

2. Har prest begått brott, derför han omedelbart till fängelse dömes;

varde tillika dömd till mistning af embetet under den ådömda

fängelsetiden, ändå att brottet utom embetet begånget är.

t'' 7

§ 13.

1. Har prest för brott, som han utom embetet begått, genom laga

kraft egande utslag blifvit omedelbart till fängelse dömd, och är brottet

sådant, att hans presterliga anseende derigenom förverkadt är; varde

särskildt dömd till afsättning.

2. Har prest för brott, som han utom embetet begått, genom laga

kraft egande utslag blifvit till böter dömd och är brottet sadant, att

hans presterliga anseende derigenom fläckas eller spilles; värde särskildt

dömd till varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning.

§ 14.

År prest utom riket för brott straffad; skall, derest brottet bör enligt

§ 13 medföra varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning,

sådan påföljd honom här i riket ådömas.

§ 15-

Varder prest, under en lagföring, förvunnen att hafva begått flera

af de förbrytelser, som i §§ 1, 2, 3, 4 mom. 2, 5, 7,^8, 9, 10 och 11

sagda äro: är straffet å endera förbrytelsen svårare än å annan; då skall

d-et svårare straffet ådömas: är hvardera förbrytelsen belagd med samma

straff; varde det straff ådömdt. I båda dessa fall skall förbrytelse, för

hvilken särskildt straff icke ådömes, betraktas såsom försvårande omständighet.

§ 16.

För förbrytelse, som i §§ 8 och 11 sägs, så ock för annan förbrytelse,

hvarå straffet är i denna förordning bestämdt till endast varning

eller mistning af embetet på viss tid, vare det straff förfallet, om förbrytelsen

ej blifvit åtalad inom fem år från den dag, då den begicks.

§ 17-

1. Afsättning innebär för prest förlust af prestembetet och den

särskilda tjenst han inom kyrkan innehar.

Bih. till Rilcsd. Prot. 187.9. 7 Sami. 3 Höft.

ii

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

2. Mistning af embetet på viss tid innebär för den dertill dömde,

under den tid, obehörighet att utöfva prestembetet samt förlust af de

rättigheter och förmåner, som äro förenade med den tjenst han inom

kyrkan innehar.

3. Mistning af embetet på viss tid må icke ådömas för kortare tid

an en månad eller för längre tid än ett år, der icke bestämmelsen i §

12 mom. 2 föranleder större utsträckning i tiden för embetets mistning.

§ 18.

1. Om förbrytelse, som i §§ 1, 2, 3, 4 mom. 2, 5, 7, 8, 9, 10 eller

11 sägs, skall domkapitel ransaka och döma. Är det förbrytelse, som i

§ 5, 7 eller 8 sagd är, och innefattar den förbrytelse tillika annat brott,

hvarå straff enligt allmän strafflag bör följa, och som kan åtalas af annan

än målseganden; då må domkapitlet om förbrytelsen ej döma, innan

särskildt om det brott af verldslig rätt blifvit slutligen dömdt.

2. Varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning i fall,

som i § 13 eller 14 sägs, skall ådömas af domkapitel.

3. Åtal mot prest för förbrytelse, som i § 6 sägs, så ock för brott,

hvarå straff efter allmän strafflag eller annan icke till kyrkolag hänförlig

författning bör följa, men som ej är att anse såsom embetsbrott, skall

upptagas vid verldslig rätt.

4. Afsättning eller mistning af embetet på viss tid i fall, som i §

12_ sägs, skall ådömas af samma domstol som ådömer det straff, med

hvilket embetets förlust bör följa.

§ 19.

1. Har piest blifvit till afsättning dömd, men laga kraft å domen

ej kommit, eller har han blifvit för gröfre brott tilltalad, men dom öfver

honom ej fallit; må, när omständigheterna dertill föranleda, domkapitel

besluta, att han skall från embetets utöfning sig afhålla, till dess annorlunda

förordnadt varder*.

2. Prest, som jemlikt mom. 1 från embetsutöfning afhålles, eger,

der han ordinarie tjenst i församling innehar, under tiden åtnjuta de

med tjensten förenade löneförmåner, dock med afdrag af hvad den,

som tjensten förrättar, tillkomma bör.

'' t
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

19

§ 20.

1. Denna förordning skall till efterrättelse gälla från och med den

1 Januari 1880.

2. Förbrytelse, som före nämnda dag är af prest begången, men

för hvilken dessförinnan straff ej är bestämdt genom utslag, som vunnit

laga kraft eller ej öfverklagadt varder, skall efter den nya förordningen

straffas, om det straff, som efter samma förordning bör ådömas, är

lindrigare än det, som i äldre lag eller författning varit för förbrytelsen

stadgadt.

3. De i § 16 här ofvan gifna bestämmelser skola tillämpas äfven

i afseende på förbrytelser, som äro begångna innan denna förordning

blef gällande.

4. Mål, som före nämnda dag är hos domstol anhängiggjordt, skall

af samma domstol, utan hinder af hvad i denna förordning stadgas,

fortfarande handläggas och afgöras, i den mån sådant enligt äldre lag

eller författning domstolen tillkom.

Förslag

till förordning angående tillägg till 25 kap. Strafflagen.

Efter sista § i 25 kap. Strafflagen skall tilläggas eu § af följande

lydelse:

23 §.

Förbryter prest sig, på sätt i 16, 17 eller 19 § sägs, straffes efter

kyrkolag. Om dömande till mistning af embete på viss tid eller afsättning,

då prest begår brott utom embetet, galle ock hvad i kyrkolag

stadgas.

Denna förordning; skall till efterrättelse lända från och med den 1

Januari 1880.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 119, har derjemte

Herr A. P. Lind hemstält, att »Riksdagen hos Kongl. Maj:t anhåller, det

Kongl. Maj:t täcktes till nästkommande Riksdag framlägga ett förslag

om ändring i de lagar och bestämmelser angående prestera tillsättande

i de regala pastoraten i den retning, att församlingarne må sjelfva

välja till sin prest den bland de sökande till platsen, som har församlingens

förtroende härtill».

Lag-Utskottet, till hvars handläggning ofvan intagna Kongl. Maj:ts

nådiga proposition jemte den af Herr A. P. Lind sålunda väckta motionen

blifvit af Kamrarne öfverlemnad, har tagit det vigtiga och grannlaga

ärendet i noggrant öfvervägande och för härmed till Riksdagen

deröfver afgifva utlåtande. 1

Vid sin behandling af det utaf Kongl Maj:t framlagda förslag till

förordning angående tillsättning af presterliga tjenster har Utskottet förnämligast

fäst sig vid de uti samma förslag förekommande hufvudfrågor,

nemligen om grunderna för upprättande af förslag till presterliga

tjenster och om upphörande af pastoratens nuvarande klassifikation, om

rösträtten och röstgrunden vid prestval, samt om rättigheten att kalla

fjerde profpredikant.

19 kap. af 1686 års kyrkolag stadgar i 7 §, att, vid kyrkoherdeledighet

i konsistoriella gäll, församlingen val finge välja kyrkoherde, men

att, om valet folie på någon, som icke vore »dess värdigare», samt biskopen

funne, att i stiftet vore andra, hvilka för sin lärdom, långliga

tjenst, goda gåfvor och skicklighet borde framför den, som församlingen

åstundade, med befordran ihågkommas, och hvilka om sig hade godt

vittnesbörd och gåfve säkert hopp derom, att församlingen genom dem

skulle märkligen kunna uppbyggas och förkofras, församlingen borde i

det, som skäligt vore och till dess bästa lände, låta rätta sig, och åtnöjas

med biskopens och konsistoriets förordning; samt att, om någon

församling försummade att i rätt tid för biskopen »andraga sin nödtorft»,

denne egde för dem utse en tjenlig, god och trogen kyrkoherde, tagandes

med sina kapitelsmän för sig anteckningen på de äldste, lärdaste

och bäst förtjente skolbetjente, krigsprester och kapellani’ i stiftet, som

väntade efter laglig kallelse till bättre lägenhet, och af dem föreslå en

eller två, som beqvämligast pröfvades att företräda det lediga rummet,

hvilka skulle profpredika, hvarefter församlingens samtycke och ordentliga

kallelse skulle inhemtas; samt uti 9 §, att »om kapellaners tillsättande

skall fuller biskopen och kapitlet tillitas, emedan de bäst känna

personernas skicklighet och gåfvor, samt veta besked om deras framsteg

i studier», dock borde nödvändigt församlingens val och kallelse föregå,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

samt äfven kyrkoherdens samtycke och votum ej förbigås, så vidt det

pröfvades vara skäligt; och ehuru enligt samma kapitels. 10 § Kongl.

Maj:t ville med regula gäll förse dem, som med lärdom, tjenst och .arbete,

helst vid akademier, gymnasier och skolor samt vid hof- och.krigsstaten

gjort sig om »Guds församling och det gemena bästa val förtjent»,

ålades likväl vederbörande biskop att, då ett regalt gäll blefve ledigt,

inkomma med förslag på dem, som han visste vara till sådana lägenheter

skickliga och värdiga.

Af dessa stadganden framgår, att på samma gång lärdom och långvarig

tjenst borde af domkapitlen vid presterliga befordringar tagas i

betraktande, så skulle ock hufvudsakligt afseende fästas å den skicklighet,

som i synnerhet kunde lända församlingen till uppbyggelse och förkofran,

en egenskap, som icke alltid är förenad med lärdom, och hvarom

långvarig tjenst ej heller förvissar. Den uti kyrkolagen domkapitlen

förbehållna rätt att under vissa förhållanden direkt ingripa i valet.bortföll

dock snart, och domkapitlen erhöllo i stället rättigheten att föreslå

de personer, emellan hvilka val skulle af församlingarne anställas. . Derigenom

begränsades valrätten, på samma gång domkapitlen sattes i tillfälle

att fortfarande utöfva inflytande på de presterliga befordringarne.

Genom presterskapets privilegier den 16 Oktober 1723 utvidgades

församlingens rättigheter i afseende på tillsättandet af de regula pasto

raten så, att hon fick yttra sig öfver de af domkapitlen föreslagna.

Dessa skulle profpredika, och församlingen derefter bland dem eller andra

på sitt förslag uppföra tre. Så väl domkapitlets förslag som församlingens,

det senare åtföljdt af domkapitlets påminnelser, skulle härefter

till Konungen insändas.

Gränsen mellan församlingens och kyrkostyrelsens befogenhet, som

i dessa bestämmelser icke alltid kan med full tydlighet urskiljas, uppdrogs

skarpare genom Kongl. förordningen angående prestval den 5

Juni 1739. Denna författning lägger uttryckligen domkapitlets förslag

till grund för tillsättningsåtgärderna och bestämmer de föreslagnes antal

till tre. Sedan dessa hållit profpredikningar, inträdde vid regala pastorat

församlingens rätt att, i fall den ej åtnöjdes med de af domkapitlet

föreslagna, »begära ännu en till att låta höra sig», och sedan af dessa

fyra genom val utse tre, hvilka skulle hos Kongl. Maj:t af domkapitlet

föreslås. Var gället konsistoriel!, motsvarades denna rättighet . af eu

annan, som sedermera bortfallit, nemligen den att hos Kongl. Maj:t anföra

besvär öfver förslag, med hvilket församlingen icke fann sig nöjd.

Med kapellans val skulle förhållas såsom med kyrkoherdeval i konsistoriella

gäll. Lägges härtill, att endast fastighetsinnehafvare hade rösträtt,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

och att denna på. landet beräknades efter oförmedladt hemmantal, så

finner man redan i denna förordning upptagna de grundbestämmelser,

hvilka sedermera allt intill vår tid varit gällande vid tillsättning af presterliga

tjenster inom svenska kyrkan.

Genom dessa bestämmelser både nu förslaget blifvit af vigt så väl

för församlingen som för de befordringssökande, och till följd deraf

blefvo grunderna för detta föremål för särskild uppmärksamhet, samt

genom Kongb Maj:ts nådiga cirkulärbref till samtliga konsistorierna

i riket om vidtagande af några sådana mått och steg, som må befordra

goda egenskaper i läroståndet den 21 Augusti 1786, närmare

bestämda.

Detta nådiga bref stadgar nemligen, bland annat: i 7 §, att vid förslags

upprättande till kyrkolierde-lägenheter skulle det åligga konsistorium

att först och främst hafva afseende på de sökandes gudsfruktan samt

ett dygdigt och'' stadigt uppförande; att i öfrigt endast förtjenst och

skicklighet gåfve den ena företrädet framför den andra; att det borde

skattas för skicklighet, att sökanden egde lärdom och de kunskaper, som

till sysslans fullkomliga bestridande fordrades, samt för förtjenst, att han

med kännedom, nit och försigtighet skött det kall, honom varit anförtrodt,

och såmedelst gjort sig förtjent af vidare befordran; att lärdom

skulle utrönas af examina, disputations-akter, föreläsningar samt utgifna

skrifter, dock att, om en vida yngre, som beständigt haft tillfälle att

obehindradt sköta sina studier, skulle synas i kunskaper öfvergå en

äldre, som väl också egde mogen lärdom och öfriga goda egenskaper,

men hvilken måst använda sin tid på utöfningen af en mödosam tjenst

och således ej hunnit uppnå en lika vidsträckt lärdom, den senares arbete

och erfarenhet skulle så jemföras med den förres beläsenhet, att,

å ena sidan, ej måtte saknas uppmuntran till nyttiga vetenskapers allvarliga

skötsel, men, å den andra, ej heller skicklige män afskräckas att ingå

i arbetsamma och mindre lönande beställningar vid undervisningsverket

och församlingen; — i 8 §, att emellan dem, som vore hvarannan jemlika

i förtjenst och skicklighet, den tid, som på verklig tjenstgöring varit

använd, skulle blifva grund till förslagsrättigheten; — samt i 10 ''§, att

vid upprättande af förslag till kapellans- och andra sådana beställningar

de tre, som hade de flesta tjensteåren, borde föreslås.

Då emellertid 9 § i detta Kong!, bref stadgade, att, ehuru icke

allenast domkyrkor och andra större församlingar i riket borde förses

med sådane män, de der för särdeles lärdom och skicklighet gjort sig i

det allmänna kände, utan ock i öfrigt ej andra än prester af verklig

förtjenst varda till kyrkolägenheter i allmänhet befordrade, domkapitlen

opaginerad Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

likväl skulle vid tillsättning af de minsta och svagaste pastoraten mindre

strängt förfara i de förhör, som borde föregå förslaget, och fästa större

afseende vid tjensteår, var härmed första antydningen gifven om en

pastoratens indelning i klasser efter löneinkomsten. Under de närmast

derpå följande åren började ock en dylik klassifikation införas inom vissa

stift, och genom Kongl. brefvet den 22 Mars 1798 förordnades, med anledning

af hvad 9 § i nådiga skrifvelsen den 21 Augusti 1786 innehölle,

till förekommande af tvifvelsmål om pastoratens verkliga godhet och

beskaffenhet, det skulle konsistorierna i hvarje stift, der sådant ej redan

skett, efter presterskapets hörande deröfver vid infallande prestmöte!),

upprätta behörigen klassificerade förteckningar på derstädes varande

pastorat.

Detta Kongl. bref bestämde icke sjelft klassernas antal, men hänvisningen

till 1786 års skrifvelse antyder, att de borde blifva tre, hvilket

stadfästades i de till förklaring af sist nämnda skrifvelse utfärdade Kongl.

blefven den 24 Januari 1811 och den 23 Juni 1813. Dessa Kongl. bref

angåfvo närmare de grunder, efter hvilka den högre skickligheten och

lärdomen skulle vid förslag till kyrkoherdelägenheter anses berättiga till

företräde framför tjenstårsmeriterna, och det sist nämnda brefvet sammanfattade

de befordringsgrunder, som skulle lända till efterrättelse,

sålunda: till de största pastoraten gåfve utmärkt lärdom ostridigt företräde;

tredje klassens pastorat skulle tillsättas på grund af årsberäkning

och kunna erhållas äfven af prester med svagare kunskaper. Vid förslag

till andra klassens pastorat skulle den enas större kunskap mätas

mot den andras i tjensten ådagalagda skicklighet och genom en långvarigare

utöfning af prestembetet samlade förtjenster.

Någon modifikation härutinnan har emellertid blifvit införd genom

Kongl. cirkulärbrefvet den 31 Maj 1867, hvaruti, med anledning af llikets

Ständers underdåniga skrifvelse den 20 Juni 1866, dels förklarades, »att

den genom Kongl. cirkulärbrefvet den 21 Augusti 1786 konsistorierna

meddelade föreskrift att vid upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter

hafva afseende icke allenast på de sökandes lärdom och tjensteålder,

utan äfven på den kännedom, nit och försigtighet, hvarmed de

skött dem förut anförtrodda kall, icke må anses hafva undergått förändring

genom senare i ämnet gifna författningar»; dels ock med ändring

af 10 § af samma Kongl. bref förordnades, att vid förslags upprättande

till kapellanstjenster och andra sådana beställningar enahanda skyldighet,

som i afseende på upprättande af förslag till kyrkoherdelägenheter,

skulle konsistorierna åligga.

Ofvan anmärkta objektivt bestämbara grunder äro likväl fortfarande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

vid förslags upprättande hufvudsakligen afgörande, och Kyrkomötet

i underdånig skrifvelse den 6 Oktober 1868 härom yttrat, att det ej to s

kunna förnekas, att domkapitlen, oaktadt deras genom nyss anmärkta

Kong!, bref något vidgade pröfningsrätt, likväl genom de ännu gällande

befordringslagarne funnit sig föranlåtna på förslagen uppföra prestman,

Indika, ehuru ingen anmärkning skett eller kunnat ske mot den kännedom,

nit och skicklighet, de under föregående embetsförvaltning ådagalagt,

likväl saknade eller i ringa mån besutte den kraft och öfriga gåfvor,

som till tjenstens bestridande erfordrades; hvarföre Kyrkomötet i underdånighet

hemstälde, att, intill dess, till följd af Kyrkomötets i skrifvelsen

innefattade begäran, ny förordning kunde blifva utfärdad angående grunderna

för presterlig befordran, det måtte i behörig ordning blifva förordnadt,

att, vid upprättande af förslag till konsistoriel^ pastorat, öfvervägande

lärdom eller tjensteår väl måtte i dittills gällande ordning

gifva företräde, dock endast till första förslagsrummet, men att, hvad

anginge andra och tredje förslagsrummen, det skulle åligga domkapitlen

att hufvudsakligen göra afseende å de sökandes genom föregående embetsförvaltning

ådagalagda skicklighet och lämplighet för den ifrågavarande

tjenstens bestridande.

Denna Kyrkomötets skrifvelse öfverlemnades till den för revision af

1686 års kyrkolag förordnade komité, hvilken i sitt''den 2 Oktober 1873

afgifna förslag till kyrkolag, beträffande nu föreliggande fråga, föreslagit,

att domkapitlet icke må till presterlig tjenst utnämna eller på förslag

dertill uppföra annan än den, som pröfvas ega den förmåga, som för

tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras; att i öfrigt såsom befordringsskäl,

efter hvilka mellan sökande skiljas skall, gälla lärdom och förtjenst;

att lärdom skall omfatta teologiska kunskapsämnen och vara genom utgifna

skrifter af vetenskapligt värde, aflagda examina eller annorledes

offentligen ådagalagd, dqck att, vid lika teologiska insigter, afseende må

fästas jemväl på lärdom i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt förut

är sagdt; att sökandes förtjenst skall bedömas såväl efter tjensteålder

som efter det nit och den skicklighet, hvarmed han skött det kall, honom

i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt; att till

rättelse vid förefallande befordringar presterskapet inom hvart stift skall

vid prestmöte uppgöra förslag till pastoratens fördelning i två klasser,

så att de förmånligare komma i första, de öfriga i andra klassen, hvilket

förslag, åtföljdt af domkapitlets deröfver afgifna yttrande, till Konungens

pröfning och stadfästelse öfverlemnas; att, då förslag till kyrkoherdetjenst

i pastorat af första klassen upprättas, de sökande skola vara till

företräde berättigade i den ordning, hvari de genom högre grad af lär
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

dom sig framför medsökande utmärkt, men att, om sökande anses i lärdom

jemngoda, förtjenst skall afgöra företrädet dem emellan, att vid

upprättande af förslag till kyrkoherdetjenst i pastorat af andra klassen

öfvervägande afseende skall göras på de sökandes förtjenst, och förslagsrätten

derefter bestämmas, men att, om sökande pröfvas i förtjenst jemngoda,

företrädet dem emellan skall efter deras lärdom afgöras; samt

slutligen att i öfrigt till presterlig tjenst, hvartill förslag skall af domkapitlet

upprättas, företrädet de sökande emellan skall bestämmas efter

deras förtjenst.

Detta sitt förslag har komitén så motiverat, att, huru välgrundade

komitén också ansett de nära till hands liggande anmärkningar, som

vanligen gjordes deremot, att gällande lagstiftning i sammanhang med

klassifikation af pastoraten stadgade olika grunder för bestämmande af

förslagsrätten till pastorat af olika klass, komitén dock funnit betänkligheter

vid att framlägga ett förslag, som i detta afseende fullständigt

bröte med den bestående ordningen, hvilken redan vore gammal och

för nära sammanhängde med åtskilliga för vår kyrka egendomliga förhållanden

för att utan olägenhet kunna i grund omskapas. För att, emellertid

i någon mån afhjelpa olägenheterna af närvarande förhallanden,

hade komitén i förslaget inskränkt pastoratklassernas antal till tvenne,

och ehuruväl i sammanhang dermed fortfarande föreskrefves, att olika

grunder skulle följas vid upprättande af förslag till pastorat inom hvardera

af de två klasserna, torde dock giltigheten af de anmärkningar,

som mot en dylik föreskrift kunde göras, i någon mån försvagas derigenom

att komitén såsom allmän grundregel, hvilken i hvarje fall borde

följas, föreskrifvit, att ingen finge på förslag till någon presterlig tjenst

uppföras, utan att ega den förmåga, som för tjenstens nöjaktiga bestridande

erfordrades.

Utskottet vill i sammanhang härmed i minnet återföra, hurusom,

sedan, med anledning af frågan om frihet för prestkandidater att vinna

anställning och varda ordinerade i hvilket stift, de helst åstundade,

och tillfälle till deras användande gåfves, Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 14 Maj 1867 uttalat den åsigt, att önskvärdt vore, det

rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket kunde hvarje prest

medgifvas, utan hänsyn till hvilket stift han hörde, hvadan Riksdagen

anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t taga detta ärende i nådigt öfvervägande

och för Riksdagen framlägga förslag till de lagförändringar, som för

upphäfvande af den så kallade jus indigenatus kunde af Riksdagens

medverkan bero, Kyrkomötet, öfver denna Riksdagens hemställan hördt,

uti underdånig skrifvelse den 1 Oktober 1868 fäst uppmärksamheten

Bill. till Riksd. Prat. 1879. 7 Samt. 3 Haft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

derå, att det hvarken för presten eller församlingsvården kunde vara

gagneligt, att för presterskapet i allmänhet utsigter öppnades till presterlig

befordran inom ett allt för stort område, alldenstund derigenom utan

tvifvel transportsökandet skulle blifva vida allmännare, än nu vore händelsen;

att, då icke vore fråga om församlingarnes kallelserätt, utan om

presternes ansökningsrätt, genom rättigheten att söka prestsysslor öfver

hela riket, fördelarne för presterskapet i sjelfva verket icke blefve större

ä.n för närvarande, enär vid hvarje lägenhet ansökningarna, om de blefve

från hela riket tillåtna, skulle blifva i samma män talrikare; att den

vigtiga kontinuiteten vid uppsigten från stiftsstyrelsernas sida öfver

prestens lära och lefverne skulle i väsentlig mån rubbas och i följd häraf

samma styrelser komma att sakna den närmare personliga kännedom

om presterskapet, hvilken, genom föreskriften att vid förslags upprättande

afseende skall fästas å personernas nit och försigtighet i embetets

hand Hafvande, vore af så synnerlig vigt och betj^delse; och slutligen att

derigenom grunden för hela den närvarande stiftsindelningen blefve

rubbad och församlingarne möjligen kunde komma att till stor del betjenas

af församlingslärare, hvilka vore främmande för de särskilda orternas

egendomliga förhållanden; med afseende på hvilka olägenheter,

de der icke syntes motvägas af några synnerliga fördelar hvarken för

församlingarne eller presterskapet, Kyrkomötet förklarade sig icke kunna

lemna sitt samtycke till upphäfvande af jus indigenat^, så vidt dermed

afväges medgifvande för hvarje prestman att söka prestsysslor öfver hela

riket, hvaremot Kyrkomötet biföll den af Riksdagen jemväl beslutade

förändring i afseende å rätt för prestkandidat^’ att erhålla anställning i

hvilket stift de helst åstundade; samt hurusom Kongl. Maj:t efter framställning

af 1876 års riksdag och med allmänna Kyrkomötets samtycke,

under den 4 November 1876 utfärdat nådig förordning, att hvad lag

och särskilda författningar innehålla derom, att ej någon må vinna inträde

i prestembetet inom annat stift, än der han är född, skall upphöra

att vara gällande.

I det utlåtande, Utskottet vid sistlidne riksdag med anledning af då

väckt, motion i ämnet afgaf, yttrade Utskottet, att ofvan angifna, af kyrkolagskomiten

föreslagna modifikationer af de nu gällande bestämmelser

om grunderna för förslags sättande till presterliga befattningar, om än

innebärande lika många förbättringar, dock icke vore af någon mera

genomgripande beskaffenhet, samt att, då komitén i allt hufvudsakligt

stält sig på den bestående lagstiftningens ståndpunkt, äfven mot komiténs

förslag de anmärkningar qvarstode, som med fog kunde göras mot

det sätt, på hvilket upprättandet af dylikt förslag för närvarande vore

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

27

ordnadt. Utskottet anförde ock, hurusom af nu gällande lagstiftning

framginge, det man ansett de presterliga lägenheterna vara snarare eu

uppmuntran till inheintande af lärdom och belöning för gjorda tjenster

än ett fält för lärarens och själasörjarens verksamhet och derföre varit

mera betänkt på att genom lag skydda de sökandes rätt än befordra

försainlingarnes gagn och bästa. Ty icke kunde väl påstås, att eu församling,

som gåfve sin pastor stora inkomster, hade mera behof af eu

lärd själasörjare än en mindre, och icke heller att en liten församling

hade mera behof af den erfarenhet, som eu långvarig tjenstgöring medförde,

än eu stor församling. Lärdomsförtjenster utgjorde ingen ovilkorlig

säkerhet för att den, som innehade dem, vore en lämplig och

passande själasörjare; och så vida som ålder i tjenst ej vore identisk med

duglighet, så vida som fastmer den tid inträffade, då den förra med den

med åren åtföljande bräcklighet snarare minskade och förtoge den senare,

så blefve denna befordringsgrund, om ej sämre, dock ingalunda

bättre än den förstnämnda. — Dessa befordringslagar ledde också, enligt

hvad erfarenheten ofta gifvit vid handen, derhän, att församlingarne,

utan tillbörligt afseende på deras särskilda behof, blefve med själasörjare

försedda. Den ena församlingen kunde ofta mera än den andra,

till följd af särskilda omständigheter, beroende dels af religiösa rörelser

inom församlingen, dels ock af materiella förhållanden, såsom församlingens

vidsträckthet, invecklad kyrklig ekonomi och dylikt, kräfva eu sådan

kraftfull verksamhet af dess själasörjare, som icke kunde förväntas, vare

sig af den, hvilken hufvudsakligen åt studier egnat sitt föregående lif,

eller af den, hvilken, ofta under tärande näringsbekymmer, förnött sin

mannaålders kraft inom den inskränktare verksamhetskretsen af ett sacellani

eller en kapellförsamling.

Utskottet, som fortfarande omfattar dessa åsigter, och, lika med Kongl.

Maj:t och Högsta Domstolens fleste ledamöter, finner, att, då Regeringsformens

28 § såsom allmänna befordringsgrunder vid tillsättande af

embeten uppställer förtjenst och skicklighet, det ej låter sig försvara

att för presterliga tjenster i allmänhet eller för vissa slag af dem uppställa

andra befordringsgrunder, kan sålunda icke annat än tillstyrka

hvad Kongl. Maj:t beträffande grunderna för upprättande af förslag till

presterliga tjenster och upphörande af pastoratens nuvarande klassifikation

föreslagit.

Hvad angår röstgrunden vid prestval, så är densamma för närvarande

genom 16 § i Kongl. förordningen om prestval den 1 April 1843

sålunda bestämd, att, med undantag för städerna, Indika hafva att följa

den för hvarje ort stadgade grund, rösträttighet beräknas efter fast egen
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

dom och allmänna utskylder, särdeles ecklesiastika, som deraf utgå, hvadan

en hel röst beräknas för hvarje helt oförmedladt mantal, eu för

hvarje masugn, för hvarje stångjernshärd, äfvensom för två kniphamrar

tillsammans, likaså vid messingsbruk eu röst för hvarje brännugn och

vid glasbruk för två glaspottor. För spikhamrar, qvarnar samt alla andra

särskilda lägenheter och inrättningar bestämmes rösträttigheten efter

deras grundränta, eller, der sådan ej är åsatt, efter taxeringsvärdet, jemfördt,

med medelvärdet på hemman i församlingen.

Man har temligen länge varit ense derom, att eu dylik röstberäkning

icke vidare är hållbar. Men beträffande grunderna för den röstberäkning,

som skulle sättas i stället, hafva meningarne delat sig. De

olika meningarne torde kunna hänföras under tvenne hufvudklasser, de,

som hylla personlighetsprincipen och de, som hylla skattegrunden. Då

dep rena personlighetsprincipen, huru tilltalande den än må vara för den

kristliga känslan af allas likhet inför Gud och af allas gemensamma religiösa

behof, icke torde kunna komma att, åtminstone i den närmaste

framtiden, tillämpas, har man påyrkat en s. k. förstärkt personlighetsprincip,

enligt hvilken en röstberättigad skulle ega en röst för egen

person och dessutom en för hvarje hos honom mantalsskrifven, till den

evangelisk-luterska kyrkan hörande person, hvilken icke sjelf egde rättighet

att i valet deltaga. Denna s. k. förstärkta personlighetsprincip

synes hvila på samma grund, som den rena personlighetsprincipen,

och har derföre fått å sig öfverflyttade den senares sympatier; men

Utskottet vill anmärka, hurusom man med densamma skulle bygga

röstberäkningsgrunden vid prestval på de i allmänhet skiftande och

särskildt för närvarande till förändring föreslagna bestämmelserna i

mantalsskrifningsförordningen, och hurusom med skäl torde kunna betviflas,

om denna princip i sin tillämpning beträffande t. ex. större

egendomsegare eller större fabrikanter och industriidkare, hos hvilka ofta

ett mycket stort antal icke å kyrkostämma röstberättigade personer äro

mantalsskrifne, skulle tillfredsställa förväntningarne. Skattegrunden återstår

således, och den kan naturligen på mångahanda sätt modifieras.

Om en ren tillämpning af den samma beträffande fastighet anhöllo Rikets

Ständer i sin underdåniga skrifvelse af den 18 Juni 1866. Rikets

Ständer anförde, att mot det stadgade röstberäkningssättet hos Rikets

Ständer åtskilliga anmärkningar blifvit framstälda, på grund hvaraf

yrkats förändrade föreskrifter i detta hänseende. De klagomål, som mot

nämnda röstberäkningssätt försports, rörde hufvudsakligen de missförhållanden

mellan de enligt lag röstberättigade, till hvilka den antagna

grunden för utöfvande af rösträtt i tillämpningen ledde, samt det tids
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 4.

ödande räknebesvär, som af röstberäkningssättet förorsakades vederbörande

valförrättare. Att dessa klagomål ej fördes utan skal, kunde

icke vara tvifvel underkastadt, då man kände, dels att hemmantalet, i

synnerhet det oförmedlade, icke utgjorde någon lämplig grund för bestämmande

af kommunala rättigheter och skyldigheter, dels ock att, till

följd af den på senare tid långt utsträckta heminansklyfningen, flertalet

:lf de vid prestval i allmänhet afgifna röster utgjordes af brutna tal,

hvilkas skyndsamma och tillförlitliga hopsummerande fordrade eu räknefärdbdiet,

som icke alltid finge hos valförrättare!! föiutsättas. Dessa

olägenheter kunde dock otvifvelaktigt afhjelpas och röstbeiäkningsgiun

deri bestämmas i mera öfverensstämmelse med kominunallagarne, än för

närvarande egde ruin, utan att någon väsentlig rubbning i bestående

förhållanden behöfde ske. Rikets Ständer ansago nemligen, att, derest

såsom röstberäkningsgrund vid prestval, så väl för jordbruks- som andra

fastigheter, bestämdes fastigheternas taxeringsvärde och desamma derefter

åsatt fyrktal, all anledning till skälig klagan skulle blifva undanröjd.

Derigenom skulle rösträttigheten blifva jemnare och mera rättvist

fördelad, samt äfven deras fordringar, hvilka ville hafva rösträtten lämpad

efter det större eller mindre bidrag, man lemnade till presterskapets

aflöning, i möjligaste måtto tillfredsställas, på samma gång som all nödig

enkelhet vid röstsummeringen blefve valförrättarne beredd. Med anledning

häraf anhöllo Rikets Ständer i underdånighet, det Kongl. Maj:t

täcktes, med ändring af Kongl. förordningen om prestval den 1 April

1843, i nåder förordna, att rösträtt vid dylikt val såväl för jordbrukssom

andra fastigheter, hvilkas innehafvande, enligt ofvan nämnda nådiga

förordning, berättigade till deltagande i valet, skulle utgöras efter fastigheternas

taxeringsvärde och de samma i enlighet dermed åsatt fyrktal.

1 öfverensstämmelse med denna Rikets Ständers anhållan stål ock

Kongl. Maj:ts nu förevarande nådiga förslag i denna del, hvilket förslag

dock lemnar eu, om ock inskränkt rösträtt till äfven andra än fastighetsinnehafvare.

Bestämmelserna härutinnan innehållas i förslagets . 26 §.

Mot dessa bestämmelser hafva visserligen inom Utskottet betänklighetei

sig yppat, men Utskottet har icke funnit dessa böra föranleda till ändring

i hvad Kongl. Maj:t föreslagit. Betänkligheterna hafva hufvud

sakligen galt dels att hvarken för fastighet i allmänhet, eller särskilt

för annan fastighet än jordbruksfastighet, något relativt röstmaximum

blifvit faststäldt, dels oek att den föreslagna nedsättningen å landet i den

rösträtt, som enligt vanlig fyrktalsberäkning skulle tillkomma någon för

andra beskattningsföremål än fastighet, vore allt för stor. Det år ock

obestridligt, att enligt Kongl. Maj:ts förslag fastighetsegare å landet skulle

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

komina att vid prestval utöfva ett mycket stort inflytande, men Ut
''

f \ 4- 4- /-I k rinn, ----- D’l 1 Oi.. 1 /» n * _ _ ''

skottet, som erinrar om Rikets Ständers ofvan omförmälda begäran

har ansett det icke vara obilligt, att fastighetsegarne, Indika hittills vant

de enda röstberättigade och som representera ett stadigvarande intresse

tillerkännas ett stort inflytande vid tillsättande af den prest, de derjemte

hufvudsakligen aflöna. Det torde ej heller böra förbises, att, då, enligt

Kongl. Maj:ts förslag, om rösträtts utöfning skall gälla hvad för’kyrkostämma

är stadgadt, för fastighet, som innehafves af landbo eller arrendator,

innehafvaren skall rösta, hvilken rösträtt icke ens genom särskild

öfverenskommelse kan jordegaren förbehållas; och då nu de flesta stora

jordegendomar äro i sin helhet eller delvis åt landbor upplåtna, blir

sålunda den på egendomen belöpande rösträtt å många särskilda personer

fördelad. _ Det är visserligen sant, att industriella verk och inrättningar,

med Indika annan fastighet än jordbruksfastighet till högt värde

kan vara förenad, enligt förslaget få en större rösträtt än enligt nuvarande

röstgrund dem tillkommer, men å andra sidan torde ock böra

beaktas, att de sysselsätta ett större antal personer, för hvilkas äfven

andliga beliofs tillfredsställande de hafva att i sin mån ansvara. Hvad

vidare beträffar den såsom allt för stor anmärkta nedsättningen af rösträtt

för alla andra beskattningsföremål, än fastighet, så kan visserligen

denna nedsättning förefalla väl stark, men Utskottet har icke bort lemna

obeaktadt, att de personer, Indika en dylik nedsättning drabbar, icke i

synnerlig mån bidraga till presens aflöning och icke förut vid prestval

egt någon rösträtt, samt att vid en så stor öfvergång i sättet för tillsättande

af prester, som det Kongl. förslaget i öfrigt onekligen innebär,

nödig försigtighet torde föreskrifva, att icke på en gång allt för mycket

bryta med alla i nu ifrågavarande hänseende bestående förhållanden

Utskottet anser sig derföre böra tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förslag,

i hvad detsamma angår röstberäkning vid prestval.

Hvad Kongl. Maj:t beträffande kallandet af fjerde profpredikant föreslår,

kan Utskottet deremot i tvenne hufvudpunkter icke biträda. Utskottet

kan icke finna något giltigt skäl tala för att församlingarne icke skulle

ega rätt att, äfven hvad angår komministraturer och kapellpredikantsbeställningar,

kalla fjerde profpredikant. Erkännes principens berättigande

beträffande kyrkoherdebefattningar, måste den, enligt Utskottets

tanke, äfven erkännas beträffande de ifrågavarande presterliga beställningarna.

Dessa senares innehafvare utöfva, ej mindre än de förras,

själasörjarens vigtiga och grannlaga kall, de behöfva i sin, om ock i

yttre afseende underordnade verksamhet ej mindre än de förre mötas

och understödjas af församlingarnes förtroende och välvilja, samt sköta i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. Öl

mer eller mindre aflägsna annexförsamlingar ofta ensamme, såsom kyrkoherdens

ställföreträdare, pastoralvården. Då såsom skäl för det föreslagna

stadgandet anförts, att man måste sörja för, att äfven den presterliga

banan lemnar dem, som med mindre gåfvor beträda den samma,

någon säker utsigt, att det trogna arbetet slutligen i en ordinarie beställning

erhåller sin belöning, kan Utskottet icke godkänna ett dylikt

skäl, utan måste för sin del vidhålla, att församlingen icke är till för

prestens skull, utan presten för församlingens, och att äfven prosten

måste underkasta sig samma osäkerhet beträffande befordran som öfrige

embetsman. I öfverensstämmelse med Riksdagens i underdånig skrifvelse

den 9 Maj 1877 uttalade åsigt och Kong!. Maj:ts till 1878 års

Kyrkomöte afiåtna förslag, hemställer derföre Utskottet, att, äfven hvad

beträffar koinministraturer och kapellpredikantsbeställningar, församlingarne

måtte lemnas rätt att, under samma vilkor som beträffande konsistoriel

kyrkoherdetjenst, kalla fjerde profpredikant, och torde i sammanhang

härmed 2 inom. i § 13 böra erhålla den lydelse, nämnda moment hade

i det af Kongl. Maj:t för innevarande års Kyrkomöte framlagda förslag.

Då, hvad angår den konsistoriella gäll i det Kongl. förslaget lemnade

rätt att, vid fråga om tillsättande af kyrkoherdetjenst, kalla fjerde profpredikant,

den vidfogade föreskriften derom, att, derest församlingen

begagnar denna rätt, med tjenstens tillsättande vidare skall förfaras,

som om regal kyrkoherdetjenst finnes stadgadt, skulle göra den de konsistoriella

gällen sålunda lemnade rättighet illusorisk, enär församlingarne

i allmänhet väl icke skulle vilja utöfva ifrågavarande kallelserätt på

bekostnad af sin slutliga utnämningsrätt, samt den i detta hänseende

gjorda anmärkningen, att kallelse och utnämning icke borde tillkomma

samma myndighet, icke synes, enär kallelse- och utnämningsrätten ej

komme att af församlingen utöfvas enligt samma röstgrund, vara af den

afgörande vigt, att för den skull de konsistoriella gällen skulle betagas

ifrågavarande förmån att få kalla fjerde profpredikant, hemställer Utskottet,

likaledes i öfverensstämmelse med Riksdagens underdåniga skrifvelse

den 9 Maj 1877 och Kongl. Maj:ts förslag, sådant det för Kyrkomötet

framlades, att 6 mom. i 27 § af nu föreliggande nådiga förslag’

måtte uteslutas.

Då Utskottet i öfrigt icke funnit något att erinra vid Kong!. Maj:ts

nu ifrågavarande förslag, lika litet som vid det i den Kongl. propositionen

innehållna förslag till förordning angående förbrytelse af prest och

om laga domstol i sådana mål, eller vid förslaget till förordning angående

tillägg till 25 kap. Strafflagen, samt, hvad angår den af Herr Lind

väckta motion, den samma, om ock sjelf åsyftande endast ändring i »la
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

gar och bestämmelser angående presters tillsättande i de regala pastoraten»,

dock förutsätter ändring i 30 § Regeringsformen, får Utskottet,

på grund af det anförda och, hvad Kongl. Maj:t,s nådiga proposition

beträffar, med åberopande derjemte af de i propositionen och den samma

bilagda yttranden anförda skäl, vördsamt hemställa:

1) att Riksdagen, med förklaring, att den Kongl.

propositionen, i hvad den rörer förslag till förordning

angående tillsättning af presterliga tjenster, icke kan

i oförändradt skick bifallas, måtte för sin del godkänna

följande

Förslag

till förordning angående tillsättning af presterliga tjenster.

Med upphäfvande af Kongl. förordningen om prestval den 1 April

1843 samt af hvad kyrkolag med dertill hörande författningar i öfrig!

innehålla, stridande mot nedannämnda bestämmelser, förordnas som följer:

§ 1.

1. Har ordinarie presterlig tjenst blifvit ledig, skall, der ej annor-*

ledes stadgadt är, det domkapitel, under hvilket tjensten lyder, ofördröjligen

genom offentligt anslag kungöra densamma till ansökning, med utsättande

af dag då ansökningstiden går till ända.

2. Hvad i afseende på ansökningstid samt ansökningshandlingar och

deras inlemnande bör iakttagas, derom förordnar Konungen.

§ 2.

Inom trettio dagar efter den, då ansökningstid går till ända, skall

domkapitlet företaga de ingifna ansökningarna till granskning, pröfva de

sökandes behörighet och uppgöra förslag till tjenstens besättande.

§ 3.

1. Till presterlig tjenst njnte prest befordringsrätt endast inom det

stift han tillhör, der icke vidsträcktare rätt är genom denna förordning

eller särskild!, af Konungen honom meddelad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. 38

2. Befordringsrätt till presterlig tjenst i Stockholm skall stå öppen

för hela rikets presterskap.

§ 4.

Är prest till embetsutöfning obehörig, må han ej på förslag uppföras

eller eljest till presterlig befordran komma i fråga.

§ 5.

Prest må ej, medan han innehar förslag till presterlig tjenst, eller

medan besvär, som han anfört öfver dylikt förslag, äro oafgjorda, uppföras

på förslag till annan presterlig tjenst.

§ 6.

1. Den, som är till komministers- eller kapellpredikantstjenst utnämnd,

men densamma icke tillträda vare ej behörig att på grund af

egen ansökan uppföras på förslag till annan sådan tjenst.

2. Kyrkoherde må ej på grund af egen ansökan uppföras på förslag

till presterlig tjenst, derest han icke vid ansökningstidens slut under

minst tre år, räknadt från tillträdet, innehaft den kyrkoherdetjenst,

hvartill han senast blef befordrad.

§ 7.

Till kyrkoherdetjenst må ej kallas eller på förslag uppföras den,

som icke uppnått trettio års ålder, utan Konungen gifver der lof till.

§ 8.

Ej må domkapitlet till presterlig tjenst utnämna eller på förslag

dertill uppföra annan än den, som pröfvas ega den förmåga och de

egenskaper, hvilka för tjenstens nöjaktiga bestridande erfordras.

§ 9.

Sedan de sökandes behörighet till den lediga tjensten blifvit pröfvad,

uppföre domkapitlet bland dem, som förklarats behörige, på förgift.

Ull Riksd. Prof. 1879. 7 Sami. 3 Höft. S

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

slaget tre, efter som de framför andre och sins emellan finnas i förtjenst

och skicklighet ega företräde; och bör dervid tagas i betraktande såväl

det nit, det allvar och den skicklighet, hvarmed sökande skött det kall,

honom i kyrkans eller läroverkens tjenst dittills varit anförtrodt, jemte

hans tjenstålder, som ock hans genom examina, utgifna skrifter eller

annorledes offentligen ådagalagda lärdom i teologiska ämnen. Äro sökande

jemgoda i teologiska insigter, må afseende fästas jemväl på lärdom

i andra kunskapsämnen, ådagalagd på sätt nu är sagdt.

§ 10.

1. Tjenstålder skall, lika för ordinarie och extra ordinarie befattning,

räknas efter tjenstgöringstid; dock att, då sökande för sjukdom

eller för teologiska studiers idkande eller profs afläggande eller för fullgörande

af offentligt uppdrag eller af annan dermed jemförlig anledning

fått åtnjuta tjenstledighet, den tid icke må vid tjenstårsberäkningen afdragas.

För tjenstgöring före fylda tjugutre år må tjenstår icke beräknas,

ej heller för mer än en tjenstebefattning, der sökanden flera

sådana samtidigt bestrida

2. Vid bestämmandet af sökandes tjenstålder galle årsberäkning

såsom för presterlig tjenst äfven för notarie- och amanuenstjenster vid

domkapitlen, så ock för lärarebefattning, med hvilken sådan förmån är

eller varder af Konungen förenad. Filosofie doktorsgrad eller behörighet

dertill, genom aflagda prof förvärfvad vid något af rikets universitet,

räknas lika med tre presterliga tjenstår. Ej må någon såsom

tjenstår räkna sig till godo annan tid, än den, under hvilken han varit

medlem af svenska kyrkan.

§ 11-

Vid förslags upprättande skall biskopen, eller den hans ställe företräder,

först afgifva sitt utlåtande öfver de sökande efter de i § 9 föreskrifna

grunder och med angifvande af den ordning, i hvilken han finner

dem böra uppföras, hvarefter skall röstas om hvart förslagsrum

särskildt, från det första och vidare nedåt, och varde på hvart rum

uppförd den, som dertill erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna.

Har vid sådan omröstning icke någon erhållit mer än hälften af de afgifna

rösterna, skall ny omröstning anställas mellan de två, hvilka högsta

röstetalet tillfallit, dervid, i händelse af lika röster, ordförandens röst

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

gifver utslaget. Lag samma vare, der flera än två erhållit sådant röstetal,

att företrädet dem emellan är oafgjordt.

§ 12.

I förslagsprotokollet skall för hvarje sökande upptagas ett kort sammandrag

af hans tjensteförteckning och jemväl utföras den tjenstålder,

som han enligt domkapitlets pröfning lagligen egt vid ansökningstidens

utgång räkna sig till godo.

§ 13.

1. Hafva ej tre behöriga sökande sig anmält, utsätte domkapitlet

ny ansökningstid, hälften af den, som första gången förelädes, och hafve

de, som under första ansökningstiden inkommit och finnas behöriga, företräde

till förslaget.

2. Finnas ej heller efter andra ansökningstidens förlopp tre behöriga

sökande, skall domkapitlet på förslag uppföra den eller de sökande,

som sig anmält och pröfvas behörige, samt låta å kyrkostämma

inhemta vederbörande församlings yttrande, huruvida hon med det ofullständiga

förslaget åtnöjes. Förklarar sig församlingen med förslaget nöjd,

vidtage domkapitlet de åtgärder, som för tjenstens besättande ytterligare

erfordras. Har hvarken vid första eller andra ansökningstidens utgång

behörig sökande sig anmält, eller nöjes församlingen icke åt ofullständigt

förslag, anmäle domkapitlet förhållandet hos Konungen och afbide

hans beslut.

§ 14.

Prest må ej afsåga sig förslag, hvarå han blifvit uppförd, utan så

är, att han, efter det han tjensten sökte, vunnit annan befordran eller

domkapitlet pröfvar honom vara af sjukdom eller annan orsak ur stånd

att den sökta tjensten bestrida.

§ 15.

Har, innan val egt rum, någon af de föreslagna blifvit obehörig att

på förslag uppföras, varde han från förslaget skild.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 16.

Har, innan val egt ruin, någon af de föreslagna med döden afgått

eller fått förslaget sig afsåga eller blifvit från förslaget skild, anslås ett

rum på förslaget till ansökning ledigt, och förfares vidare som i § 13

sägs; skolande, der någon förut förslaget sökt, men ej blifvit derå uppförd,

hans då ingifna ansökning icke utan att han densamma uttryckligen

förnyat komma under pröfning, ej heller den omständigheten, att

han förut sökt, berättiga honom till företräde framför senare sökande.

§ 17-

1. Sedan förslag vunnit laga kraft, eller deröfver anförda besvär

blifvit slutligen afgjorda, skola de föreslagna, hvar på sin dag, i ordning

efter deras rum på förslaget, vid högmessogudstjenst aflägga prof med

predikande och altartjenst i den kyrka, vid hvilken ledigheten är, eller,

om flera kyrkor under tjensten lyda, och domkapitlet icke annorlunda

bestämmer, i moderkyrkan. Är med den lediga tjensten förenad skyldighet

att på samma sön- eller högtidsdag förrätta gudstjenst i mer än

en kyrka, bestämme domkapitlet om prof i två kyrkor afläggas skola.

2. Ej må profpredikant, om annan prest är att tillgå, i församling

der han aflägger prof utföra annan presterlig förrättning jm här är sagdt.

§ 18.

År prest, som blifvit på förslag uppförd, i fält eller på embetets

vägnar eller i offentligt uppdrag utrikes stadd, och kan han förty icke

till profs afläggande sig inställa, vare dock behörig att vid valet komma

under omröstning.

§ 19-

Varder någon af de på förslaget uppförda af sjukdom eller annat

laga förfall hindrad att å utsatt dag aflägga prof, göre derom ofördröjligen

anmälan hos domkapitlet. År han fortfarande af laga förfall

hindrad att anmäla sig till prof inom nittio dagar från den förelagda

profdagen, må han utan afläggande af prof komma under omröstning.

Har den uteblifne ej anmält förfall, som af domkapitlet godkännes, må

han kunna af domkapitlet från förslaget skiljas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Lag-Utskott eU Utlåtande N:o 4.

§ 20.

Har, efter det profdagar varit för de föreslagna utsatta, sökande

biifvit i den ordning, som i § 16 sägs, på förslaget uppförd, förelägge

domkapitlet honom särskild profdag. Lag samma vare, om den, som

af laga förfall varit hindrad att på förelagd dag aflägga prof, inom den

i näst föregående § föreskrifna tid dertill sig anmält.

§ 21.

Ej inå tjenstgöring anvisas prest i pastorat, der han söker presterlig

tjenst. År han förut der anstäld, då må han kunna med den tjenstgöring

fortfara.

§ 22.

Söndagen efter sista profdagen vare frågodag. Då skall valförrättaren

vid sammanträde med församlingens röstegande ledamöter det

förestående valet bereda på sätt här nedan sägs.

§ 23.

Valförrättare förordnas af domkapitlet. Till valnotarie, som å frågooch

valdag förer protokoll, utser valförrättaren lämplig person. Ej må

den vara valförrättare eller valnotarie, som är med någon af de på

förslaget uppförda i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt allmän

lag utgör jäf mot domare, ej heller röstegande, så vida han ej sin

röst nedlägger.

§ 24.

1. Anföres eller yppar sig eljest på frågodag mot valförrättaren jäf,

som han finner lagligt, uppskjutes förrättningen till dess domkapitlet om

ny frågodag och annan valförrättare förordnat.

2. Varder valnotarie på laga skäl jäfvad, skall valförrättaren dertill

på stället utse annan lämplig man, som ojäfvig är.

§ 25.

1. Styrkes på frågodag, att profdagarna ej biifvit behörigen kungjorda

eller att förelagdt prof icke fullgjorts, eller att föreslagen prest
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

man dött eller är till förslaget obehörig vorden, uppskjutes frågodagsförrättningen,

och ankomme det på domkapitlet att vidtaga den åtgärd,

som med denna förordning öfverensstämmer.

2. Visas att frågodagssammanträdet icke blifvit vederbörligen kungjordt,

utsätte valförrättaren ny frågodag till annan söndag.

§ 26.

1. Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i församling, der

sådant val skall anställas, eger rättighet att i kyrkostämmas öfverläggningar

och beslut deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan person hvad för

kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning i församling å landet,

att rösträtt, som tillkommer någon för andra beskattningsföremål än

fastighet, icke må åtnjutas för mera än en femtedel af det röstetal,

hvilket eljest bort tillkomma honom enligt den för omröstning å kyrkostämma

gällande röstgrund och att icke heller någon må med rösträtt,

hvarom nu sagdt är, i valet deltaga för större röstetal, än som motsvarar

en femtiondedel af församlingens hela röstetal å kyrkostämma.

Uppkommer vid den beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

2. För prestval skall särskild vallängd upprättas och på frågodagen

justeras. Anmärkning mot vallängden skall, för att kunna komma

under pröfning, vid justeringen på frågodagen göras af röstegande eller

dess fullmäktig, öfver gjord anmärkning beslute valförrättaren. Gillar

han den, varde vallängden derefter rättad. Kan väckt fråga om rättelse

eller tillägg i vallängden ej då utredas, varde den till valdagen uppskjuten.

3. I afseende på rösträtt vid prestval i stad, för hvilken särskild

röstgrund vid dylika val blifvit eller, på framställning af vederbörande

kyrkostämma, varder af Konungen faststäld, skall gälla hvad derom är

eller, på kyrkostämmans framställning, blifver af Konungen förordnadt.

Lag samma vare i fråga om särskild röstgrund vid prestval i pastorat,

som omfattar både stads- och landsförsamling, så ock om vallängd vid

prestval i Stockholm.

§ 27.

1. På frågodag ege församlingen, om hon det önskar, begära att

uppgifven prestman skall såsom fjerde profpredikant på förslaget uppföras,

och må fråga härom väckas allenast af den, som i den justerade

vallängden upptagen och sjelf tillstädes är.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

39

2. Är frågan så vackt, som nu sagdt är, då skall genom omröstning

utrönas, huruvida församlingen äskar fjerde profpredikant. Bifaller

församlingen det derom väckta förslag med den röstöfvervigt, hvarom i

nästföljande moment stadgas, och är endast en prestman uppgifven, vare

han till fjerde profpredikant begärd. Äro två eller flere prestman uppgift,

anställes ny omröstning till utrönande, hvilken af dem skall till

fjerde profpredikant begäras. Omröstningen skall öppet verkställas och

må endast den rösta, som jemlikt mom. 1 behörig är att i frågan talan

föra. Hvar röstandes mening varde för en röst räknad.

3. Har vid sådan omröstning, då fråga är om kyrkoherdetjenst,

hvars tillsättning är Konungen förbehållen, mera än hälften af de i omröstningen

deltagande, och, då fråga är om annan presterlig tjenst,

mera än hälften af hela antalet af de i den justerade vallängden uppförde

röstberättigade förenat sig att till fjerde profpredikant begära

samme prestman, uppskjutes förrättningen, till dess domkapitlet vidare

förordnat. I annat fall vare frågan om fjerde profpredikant förfallen.

4. Har församling till fjerde profpredikant begärt prestman, som

på grund af § 3 eller eljest är obehörig att på förslaget uppföras, eller

vägrar att församlingens kallelse efterkomma, då skall domkapitlet afstå

församlingens begäran. Har beslutet derom vunnit laga kraft, vare frågan

om fjerde profpredikant förfallen. Dör, innan val är hållet, begärd

fjerde profpredikant, som behörig var, eller förlorar han innan den tid

behörighet, som han på frågodagen hade, stånde församlingen öppet att

kalla annan fjerde profpredikant.

5. Förekommer ej skäl, som nu är sagdt, till afslag på församlingens

begäran, uppföre domkapitlet den, som till fjerde profpredikant begärd

blifvit, på förslaget, och utfärde, sedan beslutet vunnit laga kraft, till

honom kallelse att på förelagd dag aflägga prof som i § 20 sägs.

§ 28.

öfver valförrättare^ åtgärd till valets beredning må besvär ej anföras

utan i sammanhang med besvär öfver valförrättningen.

§ 29.

1. Prestval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter

frågodagen. Kan det ej ske, bestämme domkapitlet annan dag.

2. Visas på valdagen, att valet ej blifvit behörigen utlyst, utsätte

valförrättaren ny valdag till annan söndag.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

§ 30.

Valet skall öppet verkställas och i öfrigt sålunda, att valförrättaren

uppropar de röstegandes namn i den ordning, hvari de i den justerade

vallängden förekomma. Vid uppropet framträde till valbordet eu hvar

väljande för sig, att sin röst på någon af de föreslagna afgifva. År röstegandes

namn två gånger uppropadt, utan att han sjelf eller ombud för

honom framträdt och röst afgifvit, hafve då sin rösträtt förlorat.

§ 31.

Hvad yttermera utöfver föreskrifterna i §§ 17—30 i afseende å profpredikanters

missiverande, frågodagsförrättning och val iakttagas bör,

derom förordnar Konungen.

§ 32.

1. Besvär öfver frågodagsförrättning och prestval må anföras endast

af röstegande eller af prestman, som vid valet varit stäld under

omröstning, och skola vid talans förlust till domkapitlet ingifvas sist

före klockan tolf å tjugonde dagen efter valdagen, den likväl oräknad,

eller, om helgdag då infaller, på nästföljande söckendag.

2. Besvären skola innehålla bestämd uppgift ej mindre om hvad

som utgör föremål för klagan, än äfven om de vittnen och andra bevis,

som till stöd för densamma åberopas; och må afseende å besvären ej

fästas i de delar, der dessa föreskrifter icke blifvit iakttagna.

§ 33.

Pröfva!'' domkapitlet, i anledning af anförda besvär öfver prestval,

nödigt att vittnen höras må, skall dervid förfaras på sätt i allmänhet

angående vittnesförhör i de vid domkapitlet anhängiggjorda mål är

stadgadt.

§ 34.

1. Finnes vid pröfning af anförda besvär öfver prestval, att valförrättaren

varit jäfvig eller eljest obehörig, eller att vallängden ej blifvit

justerad eller att upprop af de röstegande vid valet ej skett, eller

att valförrättaren icke iakttagit hvad i §§ 25, 27 och 29 stadgas, vare

valet ogildt och förordne domkapitlet om nytt val.

2. Har röst afgifvits af obehörig person, eller någon af de i röstlängden

upptagna icke blifvit vid valet uppropad, eller rösträtt blifvit

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

någon olagligen vägrad, och har valets utgång kunnat af någon af dessa

omständigheter bero, vare valet ogildt.

3. Är röst, som afgifvits af behörig person, för högt eller för lågt

beräknad, göre domkapitlet rättelse i röstberäkningen.

4. Innefatta besvären anmärkning emot behörigen justerad vallängd,

må de i denna del icke till pröfning upptagas, derest ej mot det

beslut af valförrättaren, hvaröfver klagan föres, missnöje blifvit anmäldt

till det protokoll, som innehåller beslutet.

§ 35.

1. Varder vid prestval röst afgifven, som genom köp, hot, tubbande

eller annat olaga medel vunnen är, eller tillhör någon, den der i

valet obehörigen verkat, den röst vare ogild.

2. Anföras besvär öfver prestval på den i denna § omförmälda

grund, bör vid äfventyr som i § 32 mom. 2 sägs. vid besvären fogas

bevis, att åtal för brottet blifvit väckt vid allmän domstol. Pröfvar

domkapitlet valet vara af åtalets utgång beroende, uppskjutes besvärens

pröfning intill dess slutlig dom i brottmålet fallit. Eljest värde de genast

afslagna.

§ 36.

Der besvär öfver prestval icke anföres, må af domkapitlet anmärkning

mot valåtgärderna ej göras; dock varde, der vallängden utvisar

felaktig sammanräkning af rösterna, denna af domkapitlet rättad. Ändras

derigenom valets utgång, kungöre domkapitlet det församlingen med

anvisning att inom den i § 32 föreskrift^ tid, räknadt från den dag

kungörandet skedde, den dagen likväl oräknad, sig hos domkapitlet

öfver valet besvära.

§ 37.

Är till konsistoriel prestlägenhet val hållet, men fullmakt ej utfärdad,

och tinnes, att den, som undfått de bestå rösterna, blifvit till

förslag obehörig, eller aflidit, eller fatt förslaget sig afsåga, varde tjensten

till ny ansökning kungjord. Är han satt under åtal, på hvars utgång

beror, om han må vara till förslag obehörig, skall med fullmaktens

utfärdande anstå, till dess öfver åtalet slutligen dömdt är.

§ 38.

Är till regal kyrkoherdetjenst val hållet, och inträffar att den, som

vid sådant val kommit under omröstning, blifvit, innan valhandlingarne

Bill. tiU Rilcsd. Prof. 1879. 7 Sami. 3 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

äro till Konungen insända, till förslag obehörig, varde han från förslaget

skild; skolande i sådant fall, äfvensom om någon af de föreslagna blifvit

stäld under åtal, som ] § 37 sägs, eller efter valet afl i di t eller fått förslaget

sig afsåga, domkapitlet utan förslagets fyllande vid handlingarnas

insändande till Konungen härom göra anmälan.

§ 39.

Vill någon, som vid valet icke erhållit de flesta rösterna, från förslaget

afgå, göre derom ansökning hos Konungen.

§ 40.

1. Den, som vid val till konsistoriel prestlägenhet erhållit de flesta

rösterna, skall ,af domkapitlet förses med fullmakt å tjensten, der ej fall

inträffar, hvarom i denna förordning annorlunda stadgas. Har vid valet

högsta röstetal tillfallit flera, som voro under omröstning, skall den anses

vald, hvilken de flesta rösterna efter hufvudtalet tillfallit. Finnes äfven

efter sådan beräkning högsta röstetal hafva tillfallit flera, namne domkapitlet

till tjensten den bland dessa, som pröfvas dertill mest lämplig.

Har vid valet icke någon röstägande afgifvit röst, välje domkapitlet bland

de föreslagna som nyss är sagdt.

2. Fullmakt utfärdas af domkapitlet och dateras den dag valet

vunnit laga kraft eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda.

§ 41.

_ Sedan val till regal kyrkoherdetjenst vunnit laga kraft, insände domkapitlet

ofördröjligen till Konungen samtliga ansöknings- och valhandlingar

samt förslagsprotokollet. Har vid valet icke någon röstägande

afgifvit röst, då må protokoll derom i valhandlings ställe insändas.

§ 42.

Regal kyrkoherdetjenst inom hvilket stift som helst må kunna utan

förslag sökas af prest, som är till kyrkoherdetjenst behörig och innehar

lärarebefattning, hvarmed rätt till årsberäkning såsom för presterlig tjenst

år förenad, eller af Konungen fått sig sådan ansökningsrätt särskild förunnad.

Enahanda rätt tillkomme ock tjenstgörande hofpredikant, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

fullgjort hvad författningarna föreskrifva för behörighet till kyrkoherdetjenst.

Hvar och när sökande, som här sägs, må sig anmäla, derom förordnar

Konungen.

§ 43.

Kyrkoherdetjenst i pastorat, som är anslaget till prebende, tillsättes

i och genom tillsättningen af den tjenst, hvilken pastoratet såsom prebende

åtföljer.

, § 44.

Är någon särskild rätt eller förmån i fråga om tillsättning af prest

•församling eller enskild person försäkrad, eller äro i afseende på domkapitlets

förfarande vid tillsättning af vissa kyrkoherde-, komministerseller

kapellpredikantsbefattningar särskilda bestämmelser af Konungen

meddelade, galle hvad derom är eller blifver af Konungen stadgadt.

§ 45.

1. Om tillsättning af presterlig tjenst vid krigsmakten, utländsk

beskickning, fängelse eller hospital lände till efterrättelse hvad Konungen

förordnar.

2. Med tillsättning af presterlig tjenst, som vid sjukhus eller ock

vid bruk, fabrik eller annat verk må vara inrättad eller med Konungens

tillstånd inrättas, gånge efter hvad om tillsättning af hvar särskild sådan

tjenst vederbörligen stadgas.

§ 46.

1. Denna förordning skall till efterrättelse gälla från och med den

1 Januari 1880.

2. Med tillsättande af presterlig tjenst, som då är till ansökning

kungjord, bör förfaras efter hittills gällande lag.

3. En hvar som, då denna förordning träder i tillämpning, är, utöfver

hvad i förordningen stadgas, berättigad att för befordran till presterlig

tjenst räkna tjenstår, eller att utan förslag hos Konungen söka

regala pastorat, skall för sin person vid den rätt bibehållas, sådan den

honom efter dittills gällande stadganden tillkom.

2) att den Kongl. propositionen, i hvad den innefattar

förslag till förordning angående förbrytelse af

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

7Åtg -Utskottets Utlåtande N:o 4.

prest och om laga domstol i sådana mål samt förslag

till förordning angående tillägg till 25 kap. Strafflagen,

måtte af Riksdagen bifallas; och

3) att Herr A. P. Linds föreliggande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 Februari 1879.

På Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herrar T/iomasson, Sjöbring och Torpadie, som ansett Kongl. Maj:ts

förslag hafva bort af Utskottet oförändradt tillstyrkas, till förekommande

deraf, att hela den så väl behöfliga reformen af det presterliga befordringsväsendet

måtte komma att till en obestämd framtid undanskjutas;

af Herrar Lindgren och Grefve. Mörner, som förklarat sig anse

öfvervägande skäl tala för bifall till Kongl. Maj:ts förslag utan någon

ändring;

af Herr Ribbing, med hvilken Herrar Magnus Jonsson, Smedberg och

Gunnar Eriksson instämt: »Vid Utskottets föreliggande betänkande an
håller

jag att få anmäla reservation mot Utskottets beslut att, med tillstyrkan

af godkännande af § 26 mom. 1 oförändradt, förorda, att i församlingar

på landet vid prestval å ena sidan rösträtt för annat beskattningsföremål

än fastighet ej får utöfvas för mer än en femtedel af det röstetal,

som enligt röstgrund på kyrkostämma skall gälla; å den andra, att det

föreslagna röstmaximum af en femtiondedel af församlingens hela röstetal

på kyrkostämma endast skulle gälla vid rösträtt, för andra beskattningsföremål

än fastighet, men icke ega tillämpning äfven på rösträtt

för sådan. Genom den förra af dessa tvenne bestämningar reduceras

rösträtten för en hop små röstberättigade så betydligt, att densamma, i

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

förhållande till församlingens röstetal i det hela, blir så godt som betydelselös

eller öfvergår till en rätt på papperet blott, ej i verkligheten.

Genom den senare bestämningen, eller inskränkningen af stadgandet om

röstmaximum till rösträtt för annat än fastighet, qvarstår det anmärkta

missförhållandet, af en endas eller några fås afgörande makt vid prestval,

med hänsyn till stora fastighetsegare.

Att vid prestval större betydelse och rätt bör tillerkännas personer,

mindre olikhet i rösträtt ega rum med hänsyn till olikhet i förmögenhet,

inkomst och bevillning, än vid andra val: detta synes mig utgöra

en oafvislig följd deraf, att vid sådant val frågan, mindre än vid någon

annan på omröstning beroende angelägenhet, vare sig direkte eller indirekta,

är om inkomster eller utgifter, under det att förhållandet mellan

presten och församlingsmedlemmarne till sin väsentliga betydelse

likaväl är ett till sin art rent personligt, som ett för alla lika vigtigt.

Derföre synes mig bestämmelserna angående rösträtten vid prestval rätteligen

alldeles icke böra göras beroende af eller sammanfalla med dem,

som må vara gällande i afseende på rösträtt i andra angelägenheter, eller

stadganden och förändringar i fråga om kommunal rösträtt i allmänhet

innebära anledning eller skäl till desammas införande vid prestval, och

tvärtom. Grunden till bestämningarne är i ena fallet och i det andra

icke fullt densamma. Utan att vilja hafva sagdt, att här ofvan antydda,

ur prestval egendomliga betydelse härflytande allmänna fordringar beträffande

sättet att bestämma rösträtten vid desamma vore till fullo tillgodosedda,

endast man vid dessa val faststälde ett röstmaximum, har

jag, med hänsyn till denna frågas ställning för det närvarande och för

att så litet som möjligt afvika från hvad som i saken blifvit föreslaget,

ansett mig böra inskränka mig till yrkande af ett sådant maximum

såsom allmän stadga, det vill med andra ord säga till yrkande af utsträckning

af den för rösträtt för andra beskattningsföremål än fastighet

föreslagna begränsningen, till att gälla äfven för den rösträtt som åtnjutes

för fastighet.

Ett ytterligare skäl för mig att på nämnda sätt inskränka och formulera

mitt yrkande ligger i den omständighet, att jag för detsamma

kan åberopa auktoriteter, hvilkas betydenhet i förevarande ärende icke

torde kunna med fog bestridas. Kyrkomötet sjelft — i sin underdåniga

skrifvelse af den 6 Oktober 1868 — angifver uttryckligen bland skälen

till sin underdåniga anhållan om en revision af de presterliga befordringslagarne

för att bereda församlingarne större inflytande vid tillsättningen

af deras själasörjare, »ett missförhållande i fråga om den rätt,

som tillkommer hvarje särskild församlingsmedlem», hvilket »uppstår i de

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

konsistoriel^ pastorat, der en enda eller helt få större egendomsegare

kunna vid prestvalet öfverrösta en hel menighet af mindre hemmansegare».

Likaledes yttrar kyrkolagskomitén med afseende på citerade »af

kyrkomötet anförda missförhållande», att »komitén icke vill bestrida, att

i särskilda fall fastställandet af ett i visst förhållande till församlingens

hela röstetal bestämdt röstmaximum, som för en och samma röstegare

finge vid prestval i landsförsamling beräknas, kan visa sig vara af behof

påkalladt»; och det skal, komitén anförer för, att den likväl härutinnan

ej föreslagit någon laga bestämning, består i en hänvisning på en framtida

»lösning» af frågan om begränsning af den kommunala rösträtten i

allmänhet. Hvarföre denna hänvisning för mig ej eger afgörande

giltighet, är redan ofvan nämndt. Här skall jag blott tillåta mig den

erinran, att då komitén till sagda skäl fogar den anmärkning, att den

af komitén föreslagna bestämningen för rösträtt vid prestval (nemligen

rösträtten vid kyrkostämma) skall, i de flesta fall, väsentligen inskränka

möjligheten för en enda eller ett mindre antal större jordegare att öfverrösta

en hel menighet, enär numera af de större jordegendomarne betydande

områden finnas upplåtna åt landtbor eller arrendatorer; så ligga

mot denna erinran tvenne befogade påminnelser nära för handen. Dels

händer, likaväl som att stycken af egendomar upplåtas till brukning åt

flere, också att det hela utarrenderas åt en, i hvilket fall förhållandet med

rösträtten blir detsamma, som om den utöfvades af egendomsegaren

sjelf, endast med den olikhet, att denne sistnämnde sannolikt har ett större

intresse för en lycklig utgång åt valet, än den vid egendomen mindre

varaktigt fastade arrendatorn. Dels är ej att förbise, att, då landtbor

eller arrendatorer vid en egendom i anseende till sjelfva fortfaron af

sin ställning såsom sådana äro beroende af egaren, det kan ligga ganska

nära för handen, att beroendet äfven i fråga om prestval kan af egaren

göras gällande. I bådadera fallet blir det ifrågavarande korrektivet mot

rösternas för stora koncentrerande på en eller några få händer endast

illusoriskt. - Slutligen anser jag mig ej böra lemna oanmärkt, att äfven

på sistlidet kyrkomöte flera röster, äfven af presterliga ledamöter och

bland dessa en af svenska kyrkans främste vårdare, höjdes för bestämmande

af ett röstmaximum äfven för egare af jordegendom.

Enligt min tanke skulle § 26 mom. 1 lämpligen kunna erhålla följande

lydelse:

Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i

församling, der sådant val skall anställas, eger rättighet

att i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut

deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäk
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 4.

ning samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan

person hvad för kyrkostämma är stadgadt; dock

med den jemkning i församling å landet, att icke någon

må med rösträtt i valet deltaga för större röstetal,

än som motsvarar en femtiondedel af församlingens

hela röstetal å kyrkostämma. Uppkommer vid

den beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.»

af Herr Lothigius;

af Herr Anders Persson, med hvilken Herr Svensén instämt: »Emot

Utskottets förslag i 26 § 1 mom. får jag härmed anmäla min reservation.

I förbigående kan jag icke underlåta att anmärka, att det förefallit

mig något underligt, att man vid utarbetandet af förslag till förändrade

stadganden angående rösträtt vid prestval icke gjort samma förslag

tillämpligt för så väl stad som landsbygd, utan att man äfven härutinnan

skall hafva särskilda undantagslagar. Medan man ansett behöfligt

för åstadkommande af lagen, för så vidt den rörer landet, stadga icke

allenast sammanstämmande beslut inom Riksdagens båda Kamrar och

Kongl. Maj:ts nådiga bifall, utan jemväl Kyrkomötets beslut, har man,

för så vidt samma rörer stad, endast ansett nödigt föreskrifva kyrkostämmas

beslut och ena statsmaktens bifall. —• Måhända kunde detta

vara tillräckligt för att bryta stafven öfver förslaget; men härtill torde

dock kunna läggas äfven andra skäl.

Kyrkomötets i underdånig skrifvelse den 6 Oktober 1868 uttalade

åsigt derom, att »församlingarne erhölle större inflytande vid tillsättningen

af sina själasörjare än dem för närvarande tillkomme, och att den

olikhet, som i detta afseende nu förefunnes, blefve, så vidt ske kunde,

undanröjd», synes mig i föreliggande förslag icke hafva blifvit tillbörligen

beaktad. Begränsning af rösträtten är visserligen gjord, men enligt

min åsigt ingalunda på principer, som kunna vara antagliga. Så

synes mig begränsningen af icke jordbruksfyrkar vara allt för långt utdragen

i afseende å de mindre bevillningsgifvarne. En sådan med 400

kronors inkomst, som alltså innehar 10 fyrkar, har man erbjudit 2 röster.

Hvad »inflytande)) dylika församlingsmedlemmar skola komma att

utöfva vid valen af själasörjare blifver, enligt min mening, lika med

intet, och vill man icke lemna dem större rösträttighet, hade det måhända

varit klokare att helt och hållet utesluta dem från en rättighet,

som endast kan finnas qvar på papperet, men alldeles icke existerar i

verkligheten. — Man skall otvifvelaktigt svara mig, att nämnde församlingsmedlem

icke nu, enligt gällande lag, eger någon rösträtt alls, och

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

att den rösträtt han enligt förslaget skulle få dock alltid är någon;

men härpå svarar jag, att denna skenbara rätt icke, enligt min åsigt,

på långt när uppväger det missnöje och den osämja, som församlingsmedlemmar

emellan skulle uppstå i följd deraf, att icke rösträtten för

fastighet blifvit i ringaste mån begränsad.

Sist nämnda omständighet — den att fyrktalet för fast egendom

icke blifvit begränsad — synes mig icke heller rimlig. Missnöjet med

nuvarande rösträttighet, som väl hufvudsakligen är att hinna derutinnan,

att dels allt för många af församlingens medlemmar äro uteslutna från,

och dels att egendom — d. v. s. döda ting — fått allt för mycket utöfva

inflytande vid prestval, qvarstår — åtminstone det sistnämnda —

otvifvelaktigt, enär på många ställen ett högst ringa fåtal och på några

ställen en enda egendomsegare kan ensam beherska rösträtten. Hvad

som ändock härvid för mig förefallit betänkligast, är att rösträtten icke

begränsats för ''»annan fastighet». Denna slags förmögenhet är den, som

i regel icke betalar mera till presterskapets aflöning än innehafvaren af

fyrktal för »öfriga beskattning sföremål», och kan väl icke heller sägas

vara synnerligt mera fast än inkomsten för kapital eller arbete. — Då

yrkanden om begränsning i den kommunala rösträtten framstälts, har

man alltid som skäl för afslag på dylika framställningar framhållit den

mening, att skattebidraget bör motsvara rösträtten; men i förevarande

fall skulle inom de kommuner, der fyrktalet är högre för »annan fastighet»

än för »i mantal satt jord» — och att sådana kommuner finnas, kan

en hvar, som vill göra. sig mödan med att undersöka förhållandet, öfvertyga

sig om i »Bidrag till Sveriges officiella statistik, R) Valstatistik II»

— rösträtten öfverflyttas från de in, som till allra väsentligaste delen

aflöna presterskapet, och på dem, som till i fråga varande aflöning endast

högst obetydligt bidraga.

Äfven i afseende å n mantal satt jord» råder i detta afseende en

allt för stor oegentlighet. Inom de södra provinserna betala till presterskapets

aflöning säteriegarne en ren obetydlighet, ja knappast nämnvärd

i förhållande till egarne af öfriga hemman. I Skåne utgår nämnda afgift

på grund af Kongl. förordningen den 16 Oktober 1723 på de flesta

ställena till 2 kronor 50 öre per mantal, medan ett mantal af icke säterinatur,

utan att vara af bättre beskaffenhet än säterihemmanet, betalar

från 100 kronor ända till 260 kronor — möjligen i enstaka fall deröfver

—- per mantal; ja, på sina ställen uppgår presterskapets aflöning

ända till omkring 17 gånger bevillningen, och dock skulle enligt förslaget

på flere ställen antingen en enda eller ett högst ringa fåtal säteri
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. 49

egare hafva valets utgång i sina händer, fastän öfriga hemmansegare

och innehafvare nära nog ensamma fa bestrida prestei skåpets aflöning.

Jemväl inom provinsen Halland lära de på säterierna hvilande utskylder

till presterskapets aflöning icke uppgå till högre belopp än 2

kronor 50 öre per hemman.

Ett förslag, som, enligt min mening, leder till så uppenbara orirnlio-heter,

har jag icke med min röst kunnat förorda. Det har då galt

att framställa något annat, som hade utsigt att inom Utskottet kunna

för si0- samla pluralitet, men detta har icke lyckats. Icke skulle jag för

eo-en del skygga tillbaka för antagandet af ett förslag, bygdt på per

sonlighetsprincipen, och gerna skulle jag vara med om bifall till Herr

Ribbings förslag, om nemligen något sådant hade utsigt att blifva Riksdagens

beslut; men dä det torde finnas många, som anse den af Herr

Ribbing föreslagna begränsningen vara allt för stor, vågar jag härmed

till Riksdagens behjertande framlägga ett af mig inom Utskottet fratnstäldt

förslag, enligt hvilket förevarande 26 § 1 mom. skulle erhålla nedanstående

lydelse:

Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i

församling, der sadant val skall anställas, eger läglighet

att i kyrkostämmas öfverläggningar och beslut

deltaga; och galle vid valet i afseende på röstberäkning

samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på annan

person hvad för kyrkostämma är stadgadt; dock

med den jemkning i församling å landet, att rösträtt,

som tillkommer någon för jordbruksfastighet, icke må

utsträckas till högre röstetal än som svarar mot en

tiondedel, och för annan fastighet samt öfriga beskattningsföremål

icke till högre röstetal än som motsvarar

en femtiondedel af församlingens hela röstetal å

kyrkostämma. Uppkommer vid den beräkning af

rösträtt bråktal, skall det bortfalla,»

af Herr Johannes Jonsson, som önskat, att ordet »fastighet» i 1 inom.

af 26 § i förslaget till förordning angående tillsättning af presterliga

fenster blifvit utbytt mot ordet »jordbruksfastighet».

Rättelse:

sid. 6, rad. 7 nedifr. står: varde läs: vare

sb

Bill. till Riksd. Prof. 1819. 7 Sami. .1 Höft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.