Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Riksdagens år 1878 församlade Revisorers förslag angående öfverflyttning till Riksbanken af den Riksgäldskontoret nu åliggande utlåning, dels en inom Andra Kammaren i samma ämne väckt motion.

1879-05-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1879:1, Utlåtande, i anledning af dels Riksdagens år 1878 församlade Revisorers förslag angående öfverflyttning till Riksbanken af den Riksgäldskontoret nu åliggande utlåning, dels en inom Andra Kammaren i samma ämne väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ånk. till Riksd. Kansli den 12 Maj 1879, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Riksdagens år 1878 församlade

Revisorers förslag angående öfverflyttning till Riksbanken

af den Riksgäldskontoret nu åliggande utlåning, dels en

inom Andra Kammaren i samma ämne väckt motion.

I sin berättelse om granskningen af Riksgäldskontorets tillstånd

och förvaltning hafva Riksdagens år 1878 församlade Revisorer åter upptagit

ett redan af 1874 års revision framstäldt förslag, att Riksgäldskontoret

måtte befrias från dess genom nu gällande reglementes § 41

bestämda skyldighet att hålla sina disponibla tillgångar allmänna rörelsen

till banda, och hemstält, att i stället måtte stadgas, det de till Riksgäldskontoret

influtna medel eller aflemnade behållningar äfvensom de

för jernvägsbyggnaderna upplånta medel samt detta verks öfriga kontanta

tillgångar skulle, så vidt och så länge de icke behöfde användas

för samma verk åliggande utbetalningar, förvaltas af Riksbanken mot

den räntegodtgörelse till Riksgäldskontoret, som Bankofullmäktige, med

behörigt afseende å Riksbankens och Riksgäldskontorets ömsesidiga

intressen, funne skäligt att medgifva.

Härjemte har inom Andra Kammaren enahanda förslag framställe

af Herr C. A. Larsson i en af honom afgifven motion (N:o 26).

Sedan såväl omförmälda revisionsberättelse som den af Herr Larsson

.väckta motion blifvit till Stats-Utskottet remitterade, samt Stats-Utskottet

för ärendets handläggning begärt sammanträde med Banko-Utskottet,

och deputerade från begge Utskotten blifvit i enlighet med 47 § RiksBih.

till Riksd. Prot. 1879. 4 Sami. 2 Afd. 1 Höft. " '' 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Banko- Utskottets Utlåtande N:o 1.

dagsordningen utsedde, har det sålunda sammansatta Utskottet tagit

denna fråga under öfvervägande och får nu derom afgifva utlåtande.

Såsom skäl för det framstälda förslaget hafva Revisorerne å sid.

62 och 63 af deras berättelse hufvudsakligen anfört, att, på sätt Statsrådet

och Chefen för Finansdepartementet yttrat till Riksgäldsfullmäktiges

protokoll den 11 December 1877, stode “den nu varande ekonomiska

ställningen i viss mån i samband med de låneoperationer, som

Riksdagen under de senaste åren låtit vidtaga44 och hade “Riksgäldskontor

genom den under vissa tider ymnigt flödande kapitaltillgångens

handhafvande trädt i en sådan beröring med den allmänna penningemarknaden,

som vänjt denna vid ett känbart beroende af Riksgäldskontorets

upp- och utlåning44. Det borde, enligt Revisorernes förmenande,

tilläggas, att förhållandet emellan Riksgäldskontor och den

inländska penningemarknaden visat sig eg a karakteren af ett ömsesidigt

beroende. För den allmänna rörelsen vore det säkerligen nyttigare,

om de periodvis återkommande stora statslånen blefve till det med dem

afsedda ändamål använda, utan att först passera den inländska penningemarknaden,

och för statsfinanserna medförde Riksgäldskontorets

lånerörelse en direkt förlust i den till Riksgäldskontorets nackdel alltid

utfallande skilnaden mellan upp- och utlåningsräntan. I och för sig

vore det sålunda utan tvifvel fördelaktigare, om jernvägsbyggnadslånen

kunde upptagas endast i den mån de för jernvägsbyggnader erfordrades,

men för den händelse detta ej kunde ske, vore åtgärder för inskränkande

af statens ränteförlust erforderliga. I ingen händelse borde dock utlåningen

vara hufvudändamålet med låns upptagande.

Om det nu än finge medgifvas, att Fullmäktige formelt hållit

sig inom gränserna af den vidsträckta upplåningsfullmakt, som varit

dem genom reglementen lemnad, så framginge dock af låneprotokollen,

att Fullmäktige vid fullgörandet af berörda uppdrag låtit i en allt för

bestämmande grad påverka sig af omtanken för den allmänna rörelsens

förseende med nödiga omsättningsmedel. Revisorerne hade ansett sig

icke böra lemna denna Fullmäktiges uppfattning af sin pligt utan

all anmärkning. Ändamålet med Riksgäldskontorets inrättning borde

stå klart för dess styrelse, och i detta ändamål hade aldrig ingått

någon uppgift att sörja för den enskilda affärsrörelsens penningebehof.

En fortsatt verksamhet i sistberörda rigtning kunde leda till följder,

vådliga för statskrediten. Men å en annan sida måste också medgifvas,

att, så länge Riksgäldskontor!, genom bedrifvande af utlåningsrörelse,

stode i omedelbar beröring med den inländska penningemarknaden,

Fullmäktige under ogynsamma tider blefve utsatta för en påtryckning,

som kunde kännas oemotståndlig. Så vida Riksgälds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 1. 3

fullmäktige skulle kunna ostördt verka för deras uppgift att vårda statskrediten,

syntes det alltså Revisorerne angeläget, att det ofvan omförmälda

sambandet mellan statens upplåning och penningerörelsen inom

landet, så vidt möjligt vore, upplöstes, och Revisorerne hafva för den

skull framstält det förslag, hvars innehåll Utskottet här ofvan meddelat.

I sitt öfver revisionsberättelsen afgifna utlåtande (sid. 210—212)

hafva Fullmäktige i Riksgäldskontor et till en början fästat uppmärksamheten

derå, att liknande förslag tillförene af Revisorerne framstälts och

af Riksdagens båda Kamrar afslagits, senast vid 1875 års riksdag,

genom bifall till en vid nämnda års sammansatta Stats- och BankoUtskotts

utlåtande N:o 1 fogad reservation.

Fullmäktige anföra derefter följande:

“I öfverensstämmelse med denna reservation bemyndigades Fullmäktige

i Riksgäldskontor!, att, efter öfverenkommelse med Fullmäktige

i Riksbanken, göra kontorets medel och behållningar fruktbärande,

bland annat, genom deras insättning mot ränta i Riksbanken. Detta

Riksdagens beslut har allt sedermera varit tillämpadt i det vidsträcktaste

omfång, som Fullmäktige i Riksbanken ansett kunna medgifvas.

Den å sid. 60 och 61 af revisionsberättelsen intagna tabell utvisar ock,

hvilka betydliga summor som från och med år 1876 af Riksgäldskontoret

på detta sätt hos Riksbanken insatts. Att dessa summor ej äro

ännu större, har icke i någon män berott på Fullmäktige i Riksgäldskontor^

hvilka städse, allt sedan ofvan åberopade riksdagsbeslut gjorde

sådant möjligt, ansett Riksbanken böra i främsta rummet, äfven mot

lägre ränta än som eljest kunnat erhållas, ega mottaga Riksgäldskontorets

disponibla medel. Dock innefattar, såsom lätt inses, detta

förhållande något helt annat än det Riksgäldskontorets frånträdande af

dess egna tillgångars förvaltning, som Revisorerne funnit skäl att,

oaktadt Riksdagens i denna fråga redan mer än en gång fattade beslut,

ånyo föreslå och hvilket, utan att enligt Fullmäktiges åsigt minska

någon af de olägenheter, Revisorerne med sitt förslag afsett att förebygga,

skulle hafva till följd en betydlig ränteförlust för staten.

Revisorernes anförda motiv, att åtgärder för inskränkande af statens

ränteförlust skulle vara erforderliga, utvisar, att Revisorerne anse

de till Riksgäldskontor inflytande medel fortfarande böra fruktbargöras.

Huru detta mål skulle kunna vinnas lättare genom medlens

förräntande med Riksbanken såsom ovilkorlig och påbjuden mellanhand

än genom deras förvaltning af Riksgäldskontoret sjelft, är svårt att

inse, då ju Riksgäldskontoret i detta afseende eger fullt lika stora utvägar

som Riksbanken och, bland dessa utvägar, redan eger den att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:« 1.

just hos Riksbanken sjelf deponera sina behållningar. Medlens fruktbargörande

utom landet står Riksgäldskontoret öppet i lika hög grad som

Riksbanken, och vid medlens förräntning inom landet torde verkan af

en utlåning genom Riksbanken vara densamma som verkan af en utlåning

genom Riksgäldskontoret sjelf!

På Riksgäldskontorets upplåning kan Revisorernes förslag, om

det genomfördes, ej hafva den ringaste inverkan i det syfte, Revisorerne

tyckas hafva afsett, ty det kan väl ej rimligen ifrågasättas, att

Fullmäktige- i Riksgäldskontoret skulle låta den förmodade lättheten

eller svårigheten för Riksbanken att fruktbargöra medel till den grad

på sig inverka, att de, med hänsyn härtill, uraktläte att på lämplig tid

och sätt tillgodose statens lånebehof.

Då Revisorerne uttrycka den tanke, att i ingen händelse utlåningen

bör vara hufvudändamålet med låns upptagande, äro Fullmäktige

härom med dem ense. Beträffande förhållandet mellan statens lånerörelse

och den enskilda affärsrörelsen hysa Fullmäktige och hafva till

sitt protokoll uttalat den åsigt, att det, ej utan fog, kunde väntas, att

staten vid handhafvandet af sin penningeförvaltning icke lemnade utan

afseende den inverkan, landets allmänna penningeställning kunde röna

af statens vidtagna eller uraktlåtna finansiella åtgärder. Att denna

grundsats skulle vara i någon mån origtig, hafva Fullmäktige svårt

att föreställa sig; allra minst lärer den strida mot Fullmäktiges af

Revisorerne omförmälda uppgift att vårda statskrediten, hvilken enligt

sakens natur måste vara af landets allmänna penningeställning i hög

grad beroende.

Det vill synas som om Revisorerne hyst den tanke, att indragandet

af de utländska statslånen skulle hafva bidragit till den må hända

allt för långt sträckta företagsamhet, som hos oss, likasom i andra

länder, visat sig och på penningeställningen haft en menlig inverkan.

Men finnas några i verkligheten grundade skäl för ett dylikt antagande?

Såsom bekant, var det under tiden före år 1875 som denna företagsamhet

utvecklade sig, föranledd af ett sammanträffande af gynsamma

omständigheter; från och med nämnda år åter har denna företagsamhet

högst betydligt aftagit. Men det är först från och med just år 1875

som, i enlighet med Riksdagens beslut, statens utländska upplåning

försiggått i ett vidsträcktare omfång, och det kan naturligtvis ej antagas,

att den skulle hafva varit en bidragande orsak till ett förhållande,

som i tiden föregått densamma.

Fullmäktige få, beträffande Revisorernes förslag, ytterligare fästa

uppmärksamheten på en verkan, som bifall till detsamma skulle medföra.

Med visshet torde kunna påstås, att den ränteinkomst, som ge
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 1. 5

nom Riksgäldskontorets lånerörelse tillförts staten, varit den största,

som på en dylik tillfällig utlåning kunnat med trygghet erhållas.

Denna ränteinkomst har i en betydlig grad minskat statens börda för

annuiteterna å statsskulden, enär det ej varit behöfligt att genom beskattning

anskaffa den del af annuitetsbeloppen, som blifvit genom berörda

ränteinkomst betäckt. Om nu Revisorernes förslag vunne Riksdagens

bifall, skulle — under förutsättning att Riksbanken ej komme

att å de deponerade medlen till Riksgäldskontoret erlägga ett högre

räntebelopp än det, som banken, med fortfarande oförminskadt begagnande

af sina öfriga, egna inkomstkällor, komme att å deponerade

medlen i verkligheten intjena — en ej obetydligt ökad utgift å budgeten

deraf blifva eu följd, såvida icke dels Riksbanken blefve i tillfälle

att öka bankovinsten med det belopp, som hittills genom Riksgäldskontorets

utlåning blifvit för statsverket besparadt, och dels hela

den sålunda uppkomna tillökning i bankovinsten blefve till statsverket

oafkortad aflemnad.

Slutligen få Fullmäktige erinra, att den å sid. 60 af revisionsberättelsen

förekommande uppgift öfver de innevarande år till den 1

Oktober utlemnade lånemedel nogsamt utvisar, i hvilken ringa grad

årets upplåning förorsakat en ökad utlåning annorledes än till Riksbanken

och Hypoteksbanken; och hafva Fullmäktige föredragit att mot

endast två procent ränta i Riksbanken insätta ganska betydliga belopp

framför att i någon högre grad öka den öfriga utlåningen.

Fullmäktige afstyrka bifall till Revisorernes förevarande framställning/1
-

Beträffande förevarande förslag får Utskottet till en början meddela,

att Riksgäldskontorets från bankoräkningen N:o 1 förräntade

medel (de särskild!, förvaltade liqvidations- och amortissementsfondernas

behållning oberäknad!) för det närvarande uppgå till 12,192,752 kronor

35 öre, nemligen:

mot uppköpta obligationer....................................... kronor 841,752: 35.

mot reverser och depositionsbevis ....... ............... » 11,351,000: —

Summa kronor 12,192,752: 35-

Af nämnda, mot reverser och depositionsbevis utlemnade medel

äro utlånade:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Banko- Utskottets Utlåtande N:o 1.

till Riksbanken, mot 4 t/2 procent ränta ......... kronor

till Idypoteksbanken, mot 5 procent ränta ..... ))

till enskilda låntagare, hvaribland två bankinrättningar

i Stockholm och fjorton banker

i landsorten, mot dels 5, dels 6 procent

ränta ............................................................. »

5,000,000: —

2,300,000: —

4,051,000: —

kronor

11,351,000: —

Af samma belopp äro utlemnade:

mot

6 månaders uppsägning (till Riksbanken)

»

3,500,000: —

mot

2 månaders uppsägning...............................

»

300,000: —

mot

1 månads uppsägning .................................

»

5,450,000: —

mot

14 dagars uppsägning ....................................

»

2,101,000: —

kronor 11,351,000

Vidare får Utskottet meddela, att till underlättande af den föreskrifna

kontrollen öfver de enskilda bankinrättningarne aflemnas, enligt

Fullmäktiges den 26 April 1878 uppå framställning af Statsrådet och

Chefen för Finansdepartementet fattade beslut, efter hvarje månads

utgång från Riksgäldskontoret till Finansdepartementet uppgift dels

om det belopp, hvarje solidarisk enskild bank, aktiebank eller kreditaktiebolag

vid månadens början af Riksgäldskontorets medel innehade

såsom lån, deposition eller i annan form, dels ock om huru stort belopp

å dylika försträckningar under månaden till Riksgäldskontoret

återbetalts eller derifrån ytterligare erhållits.

Utskottet saknar all anledning att tillstyrka Riksdagen att, med

frångående af sitt redan flera gånger fattade beslut, bifalla Revisorernes

och Herr C. A. Larssons ifrågavarande framställning.

De skäl, på grund af hvilka 1875 års Riksdag afslog det senast

i enahanda afseende väckta förslag, innefattas i ofvan omförmälda

reservation. I denna anfördes, bland annat och hufvudsakligen, att

en banks naturliga styrka måste ligga deri att dess rörelse vore jemn,

fri från rubbningar, och att dess styrelse hade fria händer att genom

lämpligt afpassande af förhållandet mellan in- och utlåningen reglera

dess verksamhet. Ingenting kunde vid sådant förhållande vara otjenligare

än att, såsom föreslaget blifvit, ålägga Riksbanken att, utan ringaste

afseende på belopp eller egna behof, mottaga depositioner af

medel, om hvilka det vore omöjligt att beräkna, huru länge de kunde

få hos banken qvarstå. Riksdagen hade ock, vid bedömandet af likartade

förslag, ständigt betonat, att en öfverflyttning deraf till Riksbanken

skulle för denna medföra rubbningar, som satte banken ur

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Banko-Utskottets Utlåtande N:o 1.

stånd att motsvara de anspråk på en jemn och sund verksamhet, allmänheten

kunde på banken ställa.

Riksgäldskontorets till statsutgifter afsedda medel borde icke användas

för att bereda Riksdagen en bankvinst, hvilket vore något helt

annat än den förräntning af dem, som för närvarande bereddes genom

andra bankinrättningar och på dessas, icke det allmännas, risk''. Det

hade under långa tider varit en erkänd grundsats, att staten och dess

medel borde vara fullkomligt afskilda från bankens kreditförhållanden,

och både erfarenhets- och förnuftsskäl talade allt för tydligt för bevarande

af denna grundsats, för att det skulle behöfvas att vidare förklara

densamma eller ådagalägga det betänkliga i att bryta emot den.

Riksbankens verkliga depositionsrörelse, den som vore grundad

på frivilligt deponerade besparingar, skulle tydligen af förslagets antagande

lida intrång i stället för att ökas. Ju större belopp banken

måst af Riksgäldskontoret mottaga eller, såsom vid förestående indragningar

af statslån, väntade att få till sjg öfverlemnade för tillfällig förräntning,

desto svårare blefve det naturligtvis för banken att af allmänheten

mottaga de medel, som för säker placering komme att af

densamma banken erbjudas.

Om således Riksbanken ej skulle hafva någon verklig eller annat

än eu ytterst tillfällig fördel af bifall till förslaget, så vore det å andra

sidan säkert, att Riksgäldskontoret, som i denna fråga torde vara rätta

vederbörande, deraf skulle röna både olägenheter och förluster.

Vid frågans skärskådande ur Riksgäldskontorets synpunkt mötte

till en början Grundlagen, som i § 7i Riksdagsordningen stadgade,

att sju Fullmäktige i Riksgäldskontoret skulle jemlik! särskilda reglementen

förvalta Riksgäldskontorets medel och tillhörigheter. Om ifrågavarande

förslag, som afsåge, att den allra betydligaste delen af Riksgäldskontorets

medel och tillhörigheter skulle förvaltas, icke af Fullmäktige

i Riksgäldskontoret utan af Fullmäktige i Riksbanken, än skulle

öfverensstämma med nämnda grundlagsbuds bokstaf, visst vore, att

det strede mot dess anda och mening.

Den omgång, som skulle föranledas deraf att Riksgäldskontoret

måste först vända sig till Riksbanken för att göra sina uppsägningar

och derefter Riksbanken i sin ordning vända sig till sina låntagare

för medlens indragning, syntes föga öfverensstämma med den grundsats,

som Riksdagen städse tillämpat, nemligen vinnande af all möjlig

enkelhet och omedelbarhet vid ärendens behandling.

Riksdagen borde hafva mycket talande skäl, och vida kraftigare

än dem, som till stöd för förslaget anförts, för att fråntaga en af Riksdagen''

sjelf tillsatt styrelse, mot dess afstyrkande, den fria dispositions
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Banko-TJtskottets Utlåtande N:o 1.

rätten öfver det verks tillgångar, den hade till sin uppgift att förvalta.

Det hade anmärkts, att Riksgäldskontor utlåning skulle föga sammanhänga

med dess Fullmäktiges öfriga åligganden. Likväl kunde

det ej finnas något naturligare, än att det Riksdagens verk, som verkstälde

statens upplåning, också hade att tillse, huru de upplånta medlen

till dess de slutligen användas, under tiden skulle förräntas., Derjemte

hade det visat sig, att en frivillig samverkan mellan Riksbanken

och Riksgäldskontor, såsom i fråga om vexelrörelsen, varit för dem

begge fördelaktig, och detta gynsamma förhållande skulle vinna en än

vidsträcktare tillämpning, om Fullmäktige i Riksgäldskontor uttryckligen

förklarades ega att, efter öfverenskommelse med Riksbanken, hos

denna på deposition insätta medel.

På grund af, bland andra, dessa här ofvan anförda skäl bemyndigade

1875 års Riksdag Fullmäktige i Riksgäldskontor att, jemte

bibehållande af de i öfrigt stadgade sätt för förräntning af kontorets

behållningar, efter öfverenskommelse med Fullmäktige i Riksbanken

göra kontorets medel och behållningar fruktbärande jemväl genom

deras insättning mot ränta i Riksbanken. Utskottet finner så mycket

mindre skäl att nu föreslå rubbning i detta beslut, som förhållandena

sedan dess utvecklat sig på ett sätt, som göra en förändring än mindre

påkallad än den år 1875 skulle hafva varit. Bemyndigandet att mot

ränta insätta medel i Riksbanken har nemligen af Riksgäldskontoret i

ett vidsträckt omfång begagnats. Sålunda utlemnades, såsom af den

å sid. 60 och 61 af revisionsberättelsen intagna tabell utvisas, af Riksgäldskontoret

till Riksbanken, år 1876: 12,000,000 kronor, år 1877:

6,223,832 kronor 10 öre, samt år 1878: 8,500,000 kronor, och den

samverkan mellan de båda verken, som sålunda eger rum, ten de kunna

i korthet angifvas vara sådan, att Riksbanken företrädesvis af Riksgäldskontoret

erhåller disponibla behållningar, men deremot ej är förbunden

att mottaga de medel, hvilka Riksbanken ej vill använda och

om hvilkas förräntande Riksgäldskontoret således sjelft drager försorg.

Till upplysning om den ränteinkomst, som genom ifrågavarande

utlåning blifvit Riksgäldskontoret beredd, får Utskottet meddela, att

denna (liqvidations- och amortissementsfondernas ränteinkomst, hvarom

nu ej är fråga, oberäknad) utgjort:

är 1876 ......................................................................... kronor 829,581: 67.

år 1877 ................................................................................ » 932,121: 41.

och år 1878 .................................................;........ , » 902,246: 77.

Beträffande denna ränteinkomst för år 1878 hafva fullmäktige i

Riksgäldskontoret i sin till innevarande års Riksdag afgift!a berättelse

priorat, hurusom vid dess bedömande borde i betraktande tagas, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- oeh Banko-Utkottets Utlåtande N:o 1.

9

Riksgäldskontor under år 1878 dels haft betydliga belopp i Riksbanken

deponerade mot endast 2, 4 och 4 % procent ränta, dels haft

de till Kongl. Statskontoret såsom kassaförstärkning under året utbetalta

medel utestående utan ränta. Fem procent ränta å dessa till

Kongl. Statskontoret utbetalta medel för den del af år 1878, under

hvilken de varit utestående, skulle, såsom Fullmäktige vidare upplyst,

hafva utgjort 330,416 kronor 67 öre.

Utskottet får slutligen meddela, att, på sätt Utskottet inhemtat,

under den tid, alltsedan år 1841, hvarunder Riksgäldskontorets medelförräntning

bedrifvits, ej någon förlust derpå gjorts, och hemställer,

att Revisorernes ifrågavarande förslag och Herr

C. A. Larssons ifrågavarande motion ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 Maj 1879.

På Sammansatta Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

af Herr fiss O. Larsson;

åt Herr Ola Andersson i Burlöf, som ansåg, att en förändrad anordning

en gång bör inträda, hvarigenom enhet uti statens åtgärder

med afseende på lånerörelsen vinnes; samt

af Herr C. A. Larsson.

Bik. till Likså. Prof. 1879. 4 Sami. 2 Afd. 1 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.