Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,'' styrelse och förvaltning under år 1876.

1879-03-21 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1879:28, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,'' styrelse och förvaltning under år 1876.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Eiksd. Kansli den 21 Mars 1879, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers

berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders

tillstånd,'' styrelse och förvaltning under år 1876.

(I. A.)

Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvan nämnda revisionsberättelse

jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter

till Kong!. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar

blifvit hänvisad,-får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar

och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,

underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne gjorda framställningar,

som från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande

Utskottet härvid den ordning, som är i revisionsberättelsen iakttagen.

Kong!. Förvaltningen af sjöärendena.

§ i
(Rev.

-ber. pag. 57 och 58 §§ 2 och 3. — Uti. pag. 330 och 331). Angående

. Sedan å det i 1875 års riksstat under titel »Till: stipendier för af inne st åensjöofficerare

under anställning i utländsk tjenst eller kommendering ut

rikes» uppförda’ anslag af 15,000 kronor uppkommit en besparing af disposition

2,032 kronor 57 öre, hade berörda belopp blifvit i 1876 års hufvudbok

bokfördt såsom innestående anslag å förenämnda titel och ej heller Un- sjöärendena

Bih. till Bilisd. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afä. 21 Käft. 1 anslag

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

der årets lopp blifvit till allmänna besparingarne oinfördt. Då berörda

anslag således, änskönt det icke enligt riksstaten hade karakteren af reservationsanslag,

likväl blifvit i 1876 års räkenskap sålunda behandladt,

hade Revisorerne ansett sig böra detta förhållande anmäla. Derjemte

hafva Revisorerne fästat uppmärksamheten på, att enahanda oegentlighet

egt rum i afseende å det i 1875 års riksstat under titel »extra utgifter»

uppförda anslag af 15,000 kronor, derå under nämnda år uppkommit en

besparing af 1,191 kronor 2 öre. Detta belopp hade nemligen i 1876

års hufvudbok inbalanserats såsom behållning å nämnda titel i stället för

att, såsom ske bort, omföras till allmänna besparingarne. .

I afseende å förstnämnde anslag har Marinförvaltningen i afgifvet

underdånigt utlåtande af den 10 December 1878 förklarat, att ett belopp,

hvilket uti 1875 års hufvudbok blifvit utbalanseradt såsom innestående

anslag, icke kunnat annat än inbalanseras å enahanda konto uti 1876 års

hufvudbok, samt att den anmärkta bokföringsåtgärden vore i full öfverensstämmelse

med Kongl. Maj:ts under den 30 Juli 1875 faststälda formulär

för förvaltningens hufvudbok. Så väl det ifrågavarande beloppet

som den vid 1876 års slut befintliga behållning & stipendieanslaget hade

så mycket mindre kunnat omföras till allmänna besparingarne, som dessa

behållningar varit af Kongl. Maj:t disponerade enligt de uti hufvudboken

åberopade nådiga bref af den 12 och 26 November 1875 samt den 8

September 1876. Dertill komme att, då stipendier icke, i likhet med

utgifterna efter faststälda aflöningsstater, utginge för kalenderår, utan för

den tid, för hvilken stipendiet blifvit beviljadt, de behållningar, som vid

ett kalenderårs slut tillfälligtvis förefunnes i följd deraf, att det anvisade

beloppet icke det året utgått, följaktligen icke kunde betraktas såsom

besparingar, utan måste reserveras för de utgifter, hvartill de blifvit

disponerade, såsom i det nu anmärkta fallet skett genom nyss nämnda

nådiga bref. Vidkommande anmärkningen, att en likaledes vid 1875 års

slut å anslaget till extra utgifter utbalanserad besparing af* 1,191 kronor

2 öre inbalanserats såsom behållning å nämnda titel i stället för att omföras

till allmänna besparingarne, så finge Marinförvaltningen, med tillkännagifvande

att äfven denna bokföringsåtgärd blifvit verkstäld i enlighet

med förberörda hufvudboksformulär, tillika meddela, att ifrågavarande

belopp, enligt anteckning i 1875 års hufvudbok, varit disponerad! genom

Kongl. Brefvet den 22 Juli 1875, ehuru det icke blifvit anordnad! förr

än den 4 Januari 1876, och sålunda icke bort öfverföras till allmänna

besparingarne.

Vid bokföringen af ifrågavarande anslag synes visserligen mera

noggrann! än som skett hafva bort antecknats, att de innestående belop
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

3

pen derå varit genom Kongl. Maj:ts beslut under det året, för hvilket

de anvisats, disponerade. Då emellertid å anslag af ifrågavarande beskaffenhet

otvifvelaktigt kunna uppstå besparingar, hvilka, såsom disponerade

men af vederbörande ej under anslagsåret lyftade, måste till följande

år utbalanseras, har Utskottet, med vidhållande i öfrigt af den

åsigt, att irmestående, under anslagsåret ej använda medel å anslag af

ifrågavarande art i allmänhet böra till de allmänna besparingarne omföras,

funnit sig böra hemställa,

att Revisorernes omförmälda framställning icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 58 § 5. — Uti. pag. 330 och 331).

Vid granskning af Förvaltningens af Sjöärendena räkenskaper hafva Angående

Revisorerne vidare anmärkt, att betalning för kanoner och projektiler^ af utgift

icke funnes i en och samma eller ens i löpande årets räkenskap saminanförd,

utan enligt kontrakten anordnats dels med förskott, erhållna projektiler.

vid kontraktets afslutande samt formelt affärda efter det kontraktet fullgjorts,

dels med fyllnadsliqvid, som formelt afförts särskildt för hvarje

af vederbörande kontrollofficer besigtigad och godkänd post af kontraherade

partiet. På grund häraf och då detta redovisningssätt medförde

svårighet att klart och tydligt iakttaga, det summan af de på olika tider

utgifva betalningarne med tillägg af möjligen frånräknade böter öfverensstämde

med de kontraherade beloppen, hade Revisorerne ansett, att

vid räkenskapen borde fogas sammandrag öfver så väl kostnaderna för

kanoner och projektiler som ock uppgift å levererade sådana särskildt

för hvarje leveranskostnad.

Beträffande denna anmärkning har Marinförvaltningen i afgifvet

utlåtande anfört, att orsaken dertill, att betalning för kanoner och projektiler

icke funnes i en och samma eller i löpande årets räkenskap

sammanförd, vore den långa tid, som vanligen åtginge, innan ett kontrakt

om leverans af artillerimateriel blefve fullgjordt. Förvaltningen ansåge

dock det ej vara lämpligt att fördröja det formella afförandet uti räkenskapen

af betalning för levererad artillerimateriel endast på den grund,

att det uppgjorda kontraktet om samma materiel tillverkning icke vore

fullgjordt, hvilket skulle hafva till följd ett öfverdrifvet förstorande af

förskottskontot. Lämpligare syntes derför vara att vid räkenskapen fo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

gades de till närmare belysning i förevarande afseende af Revisorerne

föreslagna handlingar.

Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t genom nådigt

bref den 20 December nästlidet år förordnat, att så väl sammandrag

öfver kostnaderna för kanoner och projektiler som ock uppgift å levererade

sådana, särskild! för hvarje leveranskontrakt, hädanefter skola genom

Marinförvaltningens försorg upprättas och räkenskapen bifogas; Och då

den af Revisorerne föreslagna åtgärd sålunda blifvit af Kongl. Maj:t anbefald,

har Utskottet endast velat Revisorernes förevarande framställning

för Riksdagen

omförmäla.

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 59 § 7. — Uti. pag. 330—335).

Angående Enligt 97 § af Reglementet för Kongl. flottan, 2:dra delen, ålåge

genaf kassan varfschef vid flottans station att minst en gång i månaden ocR alltid

vidjiot- på sista helgfria dag hvarje år låta i sin närvaro inventera stationens

iXarilh-Zl.kassa, och enligt § 196 af samma reglementes 2:dra del skulle sådan inventering

verkställas i varfschefens närvaro af kamreraren och intendenten,

hvarförutom vid kassainventeringarne under Juni och December månader

advokatfiskalen skulle deltaga för granskning af stationens säkerhetshandlingar;

och då nu Karlskrona stations kassajournal för år 1876

såsom kontant behållning upptoge ett belopp af 101,501 kronor 55 öre,

men denna behållning icke blifvit verificerad med protokoll öfver inventering,

. förrättad i öfverensstämmelse med reglementets ofvan berörda

föreskrifter, så hade Revisorerne ansett sig böra nämnda förhållande anmärka.

Uti ofvan nämnda underdåniga utlåtande har Marinförvaltningen i

afseende _ å Revisorernes förenämnda framställning åberopat en af varfschefen

vid Karlskrona station afgifven underdånig förklaring af den 28

November 1878, deri anföres, bland annat, att vid inventeringar i flottans

kassa protokoll icke fördes, utan aflemnades till varfschefen rapport öfver

den behållning, soin borde förefinnas; att vid inventeringen tillsåges,

huruvida denna behållning öfverensstämde med de kontanta tillgångarne;

samt att en sådan rapport dock icke kunde verificera den i kassajournalen

för December månad upptagna behållningen till ett kommande år,

enär uti nämnde månads räkenskaper inginge betydliga, uti Januari

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

5

månad följande året så influtna som affärda belopp, hvarför å rapporten

måste göras omslut, upptagande dessa poster och i öfrigt de omständigheter,

som föranledt skiljaktighet emellan behållningen enligt rapporten och

enligt kassajournalen.

Utskottet, som delar Revisorernes åsigt derom, att protokoll lämpligen

böra öfver ifrågavarande inventeringar upprättas, samt att dessa

protokoll sedermera höra såsom verifikationer räkenskapen biläggas, får

alltså hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes i nåder meddela de för berörde

ändamåls vinnande nödiga föreskrifter.

§ 4.

(Rev.-ber. pag. 59, § .9. Uti. pag. 330—333).

Vid granskning af Förvaltningens af sjöärendena räkenskaper hade Angående

Revisorerne trött sig finna, att åtskilliga under femte hufvudtiteln upp- tlTifstliförda

anslag blifvit under revisionsåret delvis använda till ändamål, som dande af mför

desamma varit främmande; och hade Revisorerne ansett sig derå/guan/nyböra

fästa Riksdagens uppmärksamhet. Förutom åtskillige af Revisorerne byggnad och

omförmälde utgifter, hvilka bestridts dels af anslaget till flottans ny- underMUbyggnad

och underhåll, dels af permanenta reservstatens besparade aflöningsmedel

och dels af allmänna besparingarne, men hvilka utgifters

påförande å omförmälda anslag synts Utskottet uti det af Marinförvaltningen

öfver denna anmärkning afgifna utlåtande vara nöjaktigt förklaradt,

hade Revisorerne vidare anfört, hurusom af förstnämnda anslag

användts till varfspolis i Karlskrona 20,877 kronor 67 öre, till pensioner

åt i kronans tjenst skadade 91 kronor 50 öre, till invalidstat vid Karlskrona

station för åren 1875 och 1876 tillsammans 7,126 kronor, samt

till indragningsstaten vid Göteborgs f. d. depot 858 kronor 32 öre.

Med afseende å utgifterna för varfspolisen har Marinförvaltningen

i omförmälda utlåtande anfört, att aflöningen till bemälde varfspolis, ankel

al d genom Kongl. brefvet den 12 November 1872, icke syntes Förvaltningen

vara ett för nybyggnads- och underhållsanslaget främmande

ändamål, då inrättandet af denna polis afsåge att vinna kontroll öfver

arbetspersonalen och större säkerhet att kronans tillhörigheter icke under

arbetet försnillades. Lika litet kunde för detta anslag anses främmande

utgifterna dels till pensioner åt i kronans tjenst skadade, enligt Kongl.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

Maj:ts stat den 17 December 1875, dels för invalider af ordinarie timmermans-

och handtverksstaten vid Karlskrona station enligt den af Kongl.

Maj:t den 17 December 1875 faststälda stat; samt dels till indragningsstaten

vid Göteborgs f. d. depot, enligt Kongl. Majlts stat af samma dag.

Af de till nämnda indragningsstat utbetalda 858 kronor 32 öre vore

352 kronor 72 öre för år 1875. De löntagare, som åtnjöte denna aflöning,

utgjordes af på indragning men med tjenstgöringsskyldighet stälda personer,

tillhörande timmermans- och handtverksstaten vid flottans f. d.

depot i Göteborg, och hade aflöningen blifvit dem tillerkänd genom

Kongl. brefvet den 3 Mars 1871. Då aflöningen till flottans ordinarie

timmermans- och handtverksstat alltid utgått från anslaget till flottans

nybyggnad och underhåll blefve en följd deraf,, att äfven invalider samt

å indragning stälda personer, tillhörande denna stat, undfinge sin aflöning

från detta anslag, likasom äfven all anledning funnes, att pensionerna

till de arbetare, som blifvit skadade under arbete i kronans tjenst, borde

utgå från det anslag, hvarifrån arbetskostnaden varit bestridd, emedan

dessa pensioner i sjelfva verket icke vore annat än en af rättvisa och

billighet påkallad fortfarande ersättning för de skadade personernas arbete.

I fråga om kostnaden för varfspolisen i Karlskrona får Utskottet

till en början erinra, hurusom Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen

till 1873 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof äskat en

förhöjning i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll af 96,000

kronor, deraf 17,200 kronor afsetts till aflöning åt polisbevakningen vid

nämnde station. Af det samma nådiga proposition bilagda statsrådsprotokoll

öfver sjöförsvarsärenden inhemtades, att, efter det komitén för

organisation af sjöförsvarets ekonomiska förvaltning föreslagit, att all

bevakning vid varfven, så vidt den ej besörjdes af egentliga militärposter,

skulle öfvertagas af en poliscorps vid hvardera af flottans stationer

samt i nådigt reglemente för styrelsen och förvaltningen vid stationerna

af den 24 Maj 1872 blifvit stadgadt, att bevakningen vid stationerna

skulle förrättas af polis, hade Kongl. Maj:t, sedan stationsbefälhafvaren

i Karlskrona anmält, att stadens fullmäktige vägrat ingå på öfverenskommelse

om, att stadens polis skulle på vissa vilkor utsträcka sin verksamhet

äfven till Kongl. Flottans varf och öfriga område, i nådigt bref

den 12 November 1872 anbefalt uppsättandet af en särskild poliscorps

för Karlskrona station, hvarjemte den för dess aflöning erforderliga summa,

beräknad till 17,200 kronor, för år 1873 anvisats att utgå affanslaget till

flottans nybyggnad och underhåll. I underdånig skrifvelse den 22 Maj

nämnda år hade Riksdagen emellertid, då det syntes angeläget, att Riksdagen

bereddes tillfälle yttra sig, innan nya corpser, för hvilka erfordrades

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

7

aflöning af statsmedel, organiserades och uppsattes, men sådant i detta

fall icke egt ruin, så mycket mindre ansett sig böra bevilja det i nämnda

hänseende begärda anslaget, som den ifrågavarande poliscorpsen syntes

vara vida talrikare än som kunde för bevakning vid varfvet erfordras.

Beträffande öfrige omförmälde utgifter, som blifvit bestridde af

anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, synas dessa visserligen

vara af beskaffenhet, att medel till desammas utgörande icke böra

saknas. Då emellertid Utskottet anser det önskvärdt, att hvarje anslag

i möjligaste mån uteslutande användes till de ändamål, som dermed

omedelbarligen afsetts, hvarigenom en öfverblick af kostnaderna i hvarje

särskildt fall otvifvelaktigt komme att befrämjas, har Utskottet, som anser

ifrågavarande utgifter icke böra bestridas af anslaget till flottans nybyggnad

och underhåll, samt föreställer sig, att hinder icke böra möta för dessa

utgifters upptagande under särskilda titlar, som tydligen angifva dess

ändamål, funnit sig böra hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t vid ett framtida uppgörande af förslag

till reglering af utgifterna under riksstatens Femte

hufvudtitel täcktes låta särskildt uppföra de summor,

som för i fråga varande ändamål må anses erforderliga.

Rikets ekonomiska karteverk.

§ 5.

(Rev.-ber. pag. 79, § 2. Uti. pag. 329.)

Af fyra vid allmänna ekonomiska karteverkets räkenskaper för

revisionsåret fogade allegat hade Revisorerne inhemtat, hurusom, sedan

Kongl. Maj:t i nådigt bref af den 10 Mars 1876 uppå derom af afdelningschefen

vid Generalstabens topografiska afdelning gjord underdånig

framställning medgifvit, att en för ekonomiska karteverkets räkning under

år 1869 inköpt större segelslup finge genom bemälde afdelningschefs

försorg försäljas, med föreskrift att försäljningssumman skulle till Statskontoret

öfverlemnas, för att tillgodokomma besparingarne å Sjette hufvudtitelns

anslag till jordbruket, handeln och näringarne, samme afdelningschef,

efter det, vid en genom varfschefens vid Kongl. flottans sta
-

Angående

bokförandet

af försäljningsbeloppet

för en

segelslup.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

tion i Stockholm försorg den 9 Juni 1876 föranstaltad auktion, berörda

segelslup jemte inventarier och en till segelslupen hörande roddbåt bortslagits

för en summa af 1,152 kronor, till Statskontoret öfverlemnat det

honom, efter afdrag af auktionsprovision m. m., tillstälda försäljningsbeloppet

med 1,140 kronor 48 öre. Detta belopp hade emellertid icke

af ekonomiska karteverket bland dess inkomster och utgifter upptagits;

och hade Revisorerne, enär, enligt deras förmenande, ifrågavarande

medel rätteligen bort i karteverkets räkenskaper uppdebiteras och afföras,

ansett sig böra förhållandet omförmäla.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har chefen för Generalstabens

topografiska afdelning hufvudsakligen anfört, att, då enligt hans

åsigt de för segelslupens försäljning influtna medel ej kunde anses såsom

någon inkomst för karteverket, eftersom de ej kornme karteverket

till godo för att till dess behof användas, och penningarnes öfverlemnande

till Statskontoret ej heller kunde påföras såsom någon utgift för

karteverket, hade han ej ansett det vara skäl att i räkenskapen endast

till utseendet öka inkomsternas och utgifternas belopp utöfver hvad de

i verklighet vore.

Ett förbiseende vid förandet af ekonomiska karteverkets räkenskaper

för revisionsåret synes visserligen, på sätt Revisorerne anmärkt, hafva

egt rum genom underlåtandet att i räkenskaperna upptaga den för omförmälda

segelslup influtna försäljningssumma, hvadan Utskottet finner

den af Revisorerne i förevarande hänseende gjorda anmärkning vara fullt

befogad; då emellertid saken ej synes vara af beskaffenhet att numera till

någon särskild åtgärd föranleda, har Utskottet endast velat förhållandet

omförmäla.

Statens jern vägsbyggnader.

§ 6.

(Rev.-ber. pag. 95, § 4. Uti. pag. 361.)

Angående eib Af räkenskaperna hade inhemtats, att, i och för öfverlemnande till

aL ^"^vederbörande pastorer af kungörelser angående expropriationsersättninjemvägs-

gars utbetalande inom bäby och Lmderas m. fl. kommuner åt Jönköpings

b''cerkstäid till uppgifven person, enligt räkenskaperna bilagdt qvitto, blifvit ut
utgift.

*

s. 9 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

9

betaldt ett belopp af 87 kronor 50 öre, hvari ingått tre dagars traktamente

jemte arfvode, 60 kronor. Om än uti förevarande fall användandet

af nu ifrågakomna sätt för ofvan berörda kungörelsers behöriga aflemnande

varit af särskilda omständigheter påkalladt, hade Revisorerne

dock icke kunnat undgå att finna det för uppdragets utförande utbetalda

traktaments- och arfvodesbelopp nog högt.

Beträffande berörda, af Revisorerne såsom för högt framhållna arfvode

hade Styrelsen för statens jernvägsbyggnader uti sitt öfver omförmälde

framställning afgifna yttrande förklarat sig dela Revisorernes åsigt,

äfven om i betraktande toges, att dessa 20 kronor om dagen utgjorde

icke blott arfvode för förrättningen, utan äfven ersättning för traktamente;

men enär vid den tid, då ifrågavarande kungörelser skulle delgifvas

vederbörande pastorer, styrelsen icke hade någon tjensteman anstäld

i dessa trakter, vände man sig angående denna sak till ett ombud

i Eksjö, som redan förut i juridiska ärenden blifvit användt; hvarvid

naturligtvis åt honom måste lemnas uppgörandet af vilkoren med den

person, som åtoge sig uppdraget, hvars utförande icke kunde få bero

derpå, huruvida ett nog lågt pris kunde betingas.

Ehuru, enligt Utskottets åsigt, ornförmälde bestyr otvifvelaktigt

skulle kunnat med mindre kostnad för statsverket utföras samt sålunda,

enlighet med hvad jemväl Styrelsen för statens jernvägsbyggnader icke

kunnat bestrida, i förevarande fall eu större utgift ådragits statsverket

än erforderligt varit, anser sig dock Utskottet, då den ifrågavarande utgiften

varit af så ringa betydelse, böra hemställa,

att Revisorernes berörda framställning icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Kongl. Statskontoret.

§ 7.

(Rev.-ber. pag. 124, § 2 och 261. Uti. pag. 362.)

Med anledning af en utaf Riksdagens år 1870 församlade Revisorer

i ämnet gjord framställning hade Riksdagen uti underdånig skrifvelse

den 10 Maj 1871 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla och, i de

delar Riksdagens vidare samverkan erfordrades, föreslå sådana åtgärder,

Bih. till lliksd. Prot. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2

Angående

räkenskapernas

tidigare

af slutande

m. m.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

som Statsrevisorernes granskning komrae att omfatta räkenskaperna för

ett år senare än förut varit förhållandet. Genom nådig remiss den 18

Oktober 1872 anbefalde Kongl. Maj:t Statskontoret och Kammarrätten

att afgifva gemensamt underdånigt utlåtande öfver Riksdagens ifrågavarande

framställning jemte en i Finansdepartementet uppgjord promemoria

rörande några åtgärder, som i afseende på bokföring ansetts kunna

till befrämjande af det afsedda ändamålet vidtagas. Sedan Statskontoret

den 19 November 1872 remitterat ärendet till riksbokslutskontorets utlåtande,

afgaf sist nämnda kontor den 8 Maj 1875 sådant utlåtande och

anförde dervid, bland annat, att, då kontoret af Post- och Inrikes Tidningar

för den 3 Mars 1873 inhemtat, att Kongl. Maj:t uppdragit åt en

komité att afgifva underdånigt förslag angående slutlig lönereglering för

landsstaten i sammanhang med en förändrad anordning af dess göromål,

och sedermera erhållit del af Kongl. Maj:ts bref den 19 September sist

nämnda år, enligt hvilket bemälda komité blifvit förstärkt med två ledamöter,

för att tillsammans med de förut varande utarbeta underdånigt

förslag dels till reglemente för debitering, uppbörd och redovisning af de

allmänna utskylder, som vid de årliga uppbördsstämmorna borde erläggas,

dels till författning angående indrifning och redovisning af böter,

dels ock till sådana föreskrifter, som i öfVigt kunde anses erforderliga

för ett ändamålsenligt ordnande af uppbörds- och redovisningsväsendet,

kontoret med anledning häraf ansett sig böra uppskjuta sitt yttrande,

intill dess berörda komité hunnit stadga sin åsigt om de till dess behandling

sålunda hänskjutna ärenden. Sedermera hade kontoret emellertid

inhemtat, att komitén ärnade föreslå, att skatteuppbörden i allmänhet

borde uppdebiteras i det årets räkenskap, under hvilket den af de skattskyldige

skulle erläggas; att länens redovisning för inkomster och utgifter

skulle ske genom månatliga inkomst- och utgiftsräkningar, hvilka

inom slutet af påföljande månad skulle direkte insändas till riksbokslutskontoret;

att dessa räkningar, efter verkstäld bokföring, skulle af riksbokslutskontoret

öfverlemnas till Kammarrättens öfverrevisionsdepartement

för granskning; att länsstyrelsernas liqvider med de centrala förvaltningsmyndigheterna

skulle upphöra, och alla de för dessa myndigheter,

enligt af dem särskiklt meddelade stater och anordningar, erforderliga

utgifter i landsorten bestridas af länsstyrelserna, för hvilka utgifter

likaledes särskilda månadsredogörelser borde afgifvas och åtfölja

inkomst- och utgiftsräkningarne till riksbokslutskontoret; samt att i stället

för de särskilda kassor och fonder, som af länsstyrelserna förvaltades,

endast en kassa borde finnas, till och från hvilken alla vare sig

statsverkets eller diverse verks medel skulle in- och utgå. I sjelfva frå
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

11

gan yttrade riksbokslutskontoret hufvudsakligen, att, med iakttagande af

den förändring att, i stället för månatliga inkomst- och utgiftsräkningar,

sådana komme att aflemnas endast för hvarje qvartal inom slutet af

derpå följande månad, syntes åtgärder, vidtagna för öfrigt i den retning,

komiténs ofvan antydda förslag angåfve, böra bäst befordra det

mål, Riksdagen i sin omförmälda framställning åsyftat. Emellertid ansåge

kontoret dock, att åtskilliga förvaltningsmyndigheter borde sättas i

tillfälle att i frågan sig yttra, innan slutligt utlåtande afgåfves. Med

anledning häraf hade den 27 Maj 1875 infordrats yttranden från tretton

ernbetsmyndigheter, hvilkas räkenskaper afslutades med kalenderår, och

den 23 December samma år jemväl från Skogsstyrelsen; och hade sådana

yttranden afgifvits af åtta myndigheter under år 1875 och af sex under

år 1876. Enligt hvad ifrågavarande yttranden gåfve vid handen, hade

Utrikesdepartementet, Förvaltningen af sjöärendena, Civildepartementet,

Kommerskollegium, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,

Stuteriöfverstyrelsen, Öfverdirektören vid mynt- och kontrollverken,

Generalpoststyrelsen, Generaltullstyrelsen, Telegrafstyrelsen och Skogsstyrelsen

för sin del ansett hinder icke möta för ändringens införande.

Fångvårdsstyrelsen hade förklarat, att styrelsen gått i författning om

sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom det åsyftade ändamålet framdeles

borde kunna vinnas. Arméförvaltningen hade å fortifikations-,

intendents- och civila departementen funnit, att förändringen kunde

genomföras, hvaremot artilleridepartementet ansett någon förändring icke

kunna ega ruin uti de för vissa af departementets redogörare nu stadgade

redovisningstider och följaktligen ej heller i tiden för räkenskapshandlingarnes

beredande i och för bokslutet, derest föreskrifna kontroller

skulle behörigen iakttagas. Slutligen hade Serafimerordensgillet förklarat,

att någon väsentlig förkortning i redovisningstiden icke kunde ega

rum. Af handlingarne i ärendet, hvilka varit för Revisorerne tillgängliga,

hade emellertid icke framgått, att, sedan nyss berörda yttranden,

af hvilka det senaste, eller Arméförvaltningens, afgafs den 31 Oktober

1876, inkommit, några vidare åtgärder blifvit af Statskontoret och Kammarrätten

vidtagna, som varit egnade att bringa frågan närmare sin lösning.

Vid sådant förhållande och i betraktande af den tid, som redan

förflutit sedan Riksdagen år 1871 gjorde sin framställning i ämnet, hade

Revisorerne ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet derpå, att

denna i flera hänseenden vigtiga fråga ännu väntade sin lösning.

I afseende å statsverkets räkenskaper i allmänhet hafva Revisorerne

vidare på annat ställe i den afgifna berättelsen anmärkt, att en

icke ringa svårighet vid granskningen af räkenskaperna uppkomme der
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

igenom, att de särskilda verkens och inrättningarnes räkenskaper i inånga

fall vore uppstäda efter olika metoder. Derjemte hade förekommit, att

i åtskilliga räkenskaper saknades tydliga hänvisningar så väl från hufvudräkningarne

till specialräkningarne, som ock från dessa räkningar till

verifikationerna derför. I anledning häraf hade Revisorerna velat framhålla

önskvärdheten deraf, att samma bokföringssätt måtte inom de verk,

som vore att hänföra till samma slag, så vidt möjligt vore, iakttoges,

hvarjemte Revisorerne förestälde sig, att större ordning och reda i afseende

å de för underlättande af revisionen nödvändiga hänvisningarne

inom de särskilda räkenskaperna borde i många fall kunna skäligen

påfordras.

Med afseende å Revisorernes omförmälda anmälan derom, att den

vigtiga frågan om en tidigare afsilning af räkenskaperna fortfarande

väntade sin lösning, hafva Statskontoret och Kammarrätten i afgifvet

gemensamt underdånigt utlåtande af den 12 December nästlidet år anfört,

att Statskontoret visserligen, på sätt Revisorernes berättelse innehölle,

i enlighet med riksbokslutkontorets hemställan, infordrat yttranden

från åtskilliga förvaltande verk och myndigheter, hvilkas räkenskaper för

den ifrågasatta förändringens genomförande behöfde afgifvas vida tidigare,

än hvad nu vore föreskrifvet, och denna åtgärd vore, enligt hvad jemväl

af samma berättelse ådagalades, grundad på det af riksbokslutskontoret

gjorda antagandet, att, med en viss uppgifven afvikelse, det af särskilde

komiterade för ordnandet af tjenste- och löneregleringen vid landsstaten

tillärnade förslag till förändrad anordning af länsräkenskaperna,

hvarom kontoret i vissa hänseenden inhemtat kunskap, skulle bäst befordra

det mål, Riksdagen åsyftat. Det hade sålunda varit under förutsättning

af hufvudsakligt. bifall till sistnämnda förslag, hvarom fullständig

kännedom likväl då ännu saknades, som upplysning blifvit begärd, huru

vida åtskilliga förvaltande verks i rikshufvudboken ingående räkenskaper

kunde inom viss uppgifven tid aflemnas, på det att dymedelst visshet

måtte vinnas, om något hinder i denna del af räkenskapsväsendet förefunnes,

hvilket, oberoende af tiden för länsräkenskapernas afgifvande,

omöjliggjorde en så tidig afsilning, som af Riksdagens framställning

påkallades. Men, innan dessa upplysningar till fullo meddelats, hade

till Kong!. Maj:t blifvit ingifvet nyss bemälda komiterades förslag i fråga,

bland annat, om uppbörds- och redovisningsväsendet för länen, och genom

särskilda nådiga remisser hade detta blifvit öfverlemnadt dels till

Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande i länen och dels till hofrätterna

i riket samt vissa förvaltande embetsverk för infordrande af underdåniga

utlåtanden af Kongl. Maj:ts Befallninghafvande öfver förslaget

s. 13 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

13

i dess helhet och af öfriga myndigheter öfver vissa delar deraf. Vid sådant

förhållande, och då, enligt hvad som uti underdånigt utlåtande den

25 November 1875 blifvit omförmäldt, Statskontoret antagit att Kongl.

Maj:t, såsom ock sedermera inträffade, skulle i denna fråga infordra underdånigt

yttrande jemväl af kollegierna, hade kollegierna funnit ärendenas

inbördes sammanhang fordra, det frågan om länsräkenskaperrias

förändrade anordning först blefve föremål för kollegiernas pröfning, innan

den deraf beroende frågan om en tidigare räkenskapsafslutning i allmänhet

komine under öfvervägande. Den 24 Maj 1877 hade Kongl. Maj:t

meddelat kollegierna nådig befallning att, gemensamt med Kammarkollegium,

afgifva underdånigt utlåtande rörande det af nämnda särskilda komiterade

utarbetade och uti betänkande af den 13 Oktober 1875 närmare

utvecklade förslag angående uppbörds- och redovisningsväsendet

för länen. I anseende till frågans omfattning hade berörda nådiga befallning

hittills icke kunnat fullgöras, men detta ärende vore under föredragning

och, efter det utlåtande deri blifvit meddeladt, skulle kollegierna

ofördröjligen företaga den fråga, hvilken föranledt Revisorernes förevarande

framställning.

Då således frågan om ordnandet af uppbörds- och redovisningsväsendet

inom länen och den dermed i sammanhang stående frågan om en

tidigare räkenskapsafslutning synes med det snaraste komma att blifva

föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, dervid önskvärdheten af större

ordning och reda inom räkenskaperna samt mera öfverensstämmelse de

olika räkenskapsformulären emellan antagligen icke torde komma att

lemnas obeaktad, har Utskottet endast velat Revisorernes förevarande

framställningar

omförmäla.

§ 8.

(Rev.-ber. pag. 129—134. Uti. pag. 364—420).

Vid genomgående af de från länsstyrelserna till Statskontoret in- ^gående

sända och derifrån till Kammarrätten öfverlemnade handlingar, innefat- gen för betande

vederbörande redogörares och uppbördsmäns redovisningar för den vulning af

under år 1876 ifrågakomma bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss mente, tfideioch

arf, hafva Revisorerne funnit, bland annat, att en del länsstyrelser hommut och

hade vid sina redogörelser bifogat fullständiga sammandrag öfver alla ai

inom länet förekommande bevillningsmål af omförmälde beskaffenhet,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

med in- och utgående balanser samt verkstälda levereringar, hvarigenom

en klar och tydlig öfverblick samt säker kontroll öfver bevillningsmedlens

indrifning vunnits, men att deremot dylika sammandrag saknats vid

inkomna redogörelser från Stockholms, Upsala, Kalmar, Skaraborgs,

Vermlands, Elfsborgs, Blekinge, Kristianstads och Kopparbergs län; i anledning

hvaraf Revisorerne velat framhålla önskvärdheten deraf, att samtliga

länsstyrelser vid ifrågavarande redogörelsers insändande bifogade

deröfver upprättade fullständiga sammandrag.

Utaf de från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i ofvan nämnda län

infordrade underdåniga yttranden i anledning af Revisorernes omförmälde

framställning inhemtas, att länsstyrelserna i de flesta af dessa län

medgifvit lämpligheten af, att sammandrag utaf ifrågavarande beskaffenhet

upprättas och redogörelserna bifogas, samt att i många fall ett iakttagande

deraf för framtiden utlofvats, men att deremot från andra länsstyrelser

ingått framställningar, deri behöfligheten af den föreslagna åtgärden

ifrågasatts.

Af ofvannämnde redogörelsehandlingar hade, enligt hvad Revisorerne

anfört, vidare framgått, att flere uppbördsman efter att hafva i

kontant mottagit belöpande bevillning för testamenten m. tn., icke levererat

dessa medel till landtränteri utan balanserat desamma, intill dess

testamentet blifvit laga kraft vunnet eller hinder för dess verkställande undanröjda,

i anledning hvaraf Revisorerne uttalat den åsigt, att detta förfarande,

såsom stridande mot gällande uppbördsförfattningar, för framtiden

borde förekommas.

Efter tagen del af de underdåniga yttranden, som från vederbörande

infordrats på grund af Revisorernes framställning i dessa ämnen,

har Utskottet funnit, att olika uppfattning om rätta förfaringssättet i afseende

å redogörelsen för ifrågavarande bevillningsafgifter jemväl i detta

hänseende gjort sig gällande. Från många embetsmyndigheter hafva

nemligen ingått förklaringar af innehåll, bland annat, att kontant influtne

bevillningsafgifter alltid blifvit i näst derpå följande specialräkning af

uppbördsmannen redovisade, under det att af annan myndighet uppgifva,

att, derest uppbördsman i stället för gåfvo- eller testamenstagares

förbindelse å belöpande bevillning emottoge bevillningen i kontant, sådant

syntes vara stridande emot Kongl. kungörelsen den 11 December

1811, men, då så skedde, borde penningarne anses vara satta i taka händer

och icke såsom uppbörd till landtränteri inlevereras förr än behörigen

utredt vore, att desamma såsom inkomst verkligen tillkoinme kronan,

helst i annat fall den, som nedsatt penningarne, icke, derest större

eller mindre del af gåfvo- eller testainentsbeloppet icke utfölle, skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

15

kunna återbekomma hvad i bevillning för mycket inbetalts, utan i den

ordning, som vore stadgad för återbekommande af i kronans kassor origtigt

influtna medel. Vidare har af en redogörare, på gifven anledning,

anförts, att bevillningsmedel, som redovisats i räkenskapen för år 1876,’

först influtit under år 1877 samt levererats till landtränteriet den 19

tebruari sistnämnda år, medan redogöraren inom ett annat uppbördsdistrikt

förklarat orsaken, hvarför ett anmärkt bevillningsbelopp icke redovisats

för år 1876, vara den, att detsamma till landtränteriet levererats

först den 2 Januari 1877.

Genom nådigt bref till Statskontoret af den 5 December 1873 hade

Kongl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens samma år derom fattade

beslut, förordnat, att den befattning med och tillsyn öfver bevillning af

gåfva, testamente, fideikommiss och arf, hvilken, enligt Kongl. kungörelsen

den 11 December 1811 rörande kontrollen å dylika bevillningsafgifter,

dittills ålegat Riksgäldskontor!, skulle från och med 1874 års ingång

utöfvas af Statskontoret. Enligt hvad Revisorerne inhemtat, hade den

befattning, som Riksgäldskontoret förut tagit med bevillningsärenden af

ifrågavarande beskaffenhet, bestått deruti, att kontoret dels, såsom uppbördsman,

i första hand upptagit och behandlat ärenden rörande den bevillning

af omförmälda art, som i hufvudstaden skulle erläggas, i hvilket

afseende Riksgäldskontoret haft att ställa sig till efterrättelse hvad i fråga

om borgens ställande och bevakande samt bevillningsafgifternas indrifvande

in. in. var för andra uppbördsman i ofvan berörda Kongl. kungörelse

stadgadt, dels ock insamlat de handlingar, rörande redovisning af

den i andra städer och landsorten förekommande bevillning af samma

slag, hvilka jemlikt §§ 8 och 10 i nyss nämnda Kongl. kungörelse skulle

af hofrätterna och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas Riksgäldskontoret

för att, sedan dessa handlingar, såsom ordalagen i författningen

lydde, der »erhållit vederbörlig handläggning», aflemnas till Kammarrätten

för nödig upplysning vid landsböckernas revision. Dessa Riksgäldskontorets

åligganden hade, enligt Kongl. Maj:ts ofvan berörda föreskrift,

ined 1874 års ingång öfvertagits af Statskontoret, till hvilket embetsverk

i följd deraf vid samma tidpunkt från Riksgäldskontoret öfverlemnats

115 under föregående år dit inkomna och under balans förda borgensförbindelser

för erläggande af sådan bevillning, som för inom hufvudstaden

upprättade eller vid der varande domstolar bevakade testamenten

m. m. borde utgå. Revisorerne, som ansett sig böra taga kännedom om

det sätt, hvarpå dessa bevillningsärenden sedermera från och med år

1874 till revisionsårets utgång af Statskontoret handhafts, och för sådant

ändamål infordrat det inom Statskontoret förda diarium öfver mottagna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

borgensförbindelser för dylik bevillning, hade deraf inhemta!;: att af ofvan

omförmälda, från Riksgäldskontoret öfverlernnade 115 borgensförbindelser

ännu funnes balanserade 58, i fråga om hvilka bevillningsbeloppen

icke indrifvits eller fullständigt bevis om mötande hinder för beloppens

utsökande icke företetts. Bland dessa förekomme dels 18, med hvilka

någon åtgärd icke vidtagits senare än år 1873, då anteckning egt rum

olif olika hinder för bevillningens indrifvande, dels 8, om hvilka anteckningar

gåfve vid handen, att senaste åtgärd vidtagits 1874, dels 4, om

hvilka dylik anteckning gjorts senast år 1875, dels 1, der sådant skett

år 1876, dels 1, der antecknadt funnes, att två testamentstagare inbetalt

bevillning, men icke hvad som hindrat uttagandet af sådan hos eu tredje

testamentarie, dels 1, vid hvilken antecknats, att konkurs yppats efter

testamentsgifvare!], utan att sådant likväl blifvit styrkt, och dels 25, vid

hvilka anteckning om mötande hinder för medlens uttagande helt och

hållet saknades; samt att vid en af de under år 1874 till Statskontoret

inkomna borgensförbindelser funnes anteckning af den 20 Mars 1876, att

testamentet i fråga öfverklagats; men något bevis att hinder fortfarande

mötte för bevillningens utkräfvande hade icke blifvit Revisorerne förevisadt;

hvarjemte, i fråga om öfriga under nämnda år samt åren 1875 och

1876 hos Statskontoret stälda enahanda förbindelser, 19 balanserats, utan

att i diariet funnes antecknadt att åtgärder med desamma vidtagits.

Då Statskontoret, såsom uppbördsman af berörda bevillningsafgifter, haft

att, i likhet med Riksgäldskontoret, ställa sig till efterrättelse den uti

Kong!. kungörelsen den 11 December 1811 för dylika uppbördsman meddelade

föreskrift derom, att, i händelse vederbörande löftesmän icke inom

Mars månads utgång hvarje år till uppbördsmannen aflemnade bevis om

de hinder, som vållat, att beloppet af gafvan eller testamentet in. in.

ännu icke utfallit, uppbördsmannen egde att bevillningsprocenten genast

utsöka, men denna föreskrift uti de många här ofvan omförmälda fall

icke af Statskontoret iakttagits, hade Revisorerne icke kunnat underlåta

att å dessa förhållanden fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret åberopat

ett af embetsverkets ombudsman i frågan afgifvet yttrande af den

30 November nästlidna år under vitsordande af rigtigheten af de utaf ombudsmannen

lemnade uppgifter. Af åberopade yttrandet inhemtas, bland

annat, att, hvad anginge den af Revisorne verkstälda speciella granskning

af de i omförmälda diarium förekommande anteckningar om deri upptagna

borgensförbindelser och de uttalanden, hvartill denna granskning

föranleda detta så kallade diarium, som under åren 1874—1876 förts af

dåvarande advokatfiskalsembetet i Statskontoret och sedermera, efter detta

s. 17 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

17

embetes indragning, under åren 1877 och 1878 af den i egenskap af

tillfälligt juridiskt biträde derstädes anstälda person, betraktats såsom

eu till iakttagande och efterrättelse vid ifrågakoinmande förnyelser, infordrande

af annan eller ytterligare säkerhet än den ursprungligen strida,

indrifna afbetalningar, verkstälda slutliqvider och dylikt, förd förteckning

öfver ifrågavarande säkerhetshandlingar, hvadan, och då anledning att

frångå denna uppfattning icke förut förefunnits, samt berörda förteckning

alldeles icke utgjorde någon verifikation till räkenskaperna, hittills icke

ansetts nödigt att i densamma fullständigt anteckna allt hvad som genom

infordrade upplysningar funnits bekant rörande orsakerna till att

en del bevillningsbelopp måst fortfarande balanseras. Med hänvisning

till detta förhållande, såsom varande anledning till den af Revisorerne i

berörda afseende anmärkta ofullständighet, meddelades i sammanhang

dermed, att, i följd af åtgärder, till hufvudsaklig del vidtagna före revisionsförrättningen,

dåmera efter skedda inbetalningar eller af andra, på

gällande föreskrifter stödda grunder, enligt Statskontorets särskilda beslut,

uti berörda diarium från vidare handläggning afförts dels ytterligare

20 af de 58 borgensförbindelser, som Revisorerne funnit vara utan uppgifven

eller styrkt anledning balanserade ibland de 115 sådana förbindelser,

som från Riksgäldskontoi-et år 1874 till Statskontoret öfverlemnats,

och dels 6 af de 20 förbindelser, som enligt Revisorernes omförmälande

återstode, såsom icke slutbehandlade, af det antal, som från 1874 till revisionsårets

slut till Statskontoret direkte inkommit, hvarjemte, i fråga

om öfriga ännu balanserade bevillningsärenden af ifrågavarande beskaffenhet,

såsom varande under utredning och handläggning, anteckningarne

jemväl kunde vederbörligen kompletteras. Om detta skedde och således

en mera fullständig öfverblick uti ifrågavarande afseende för kommande

statsrevisorer beredes, syntes det af Revisorerne nu anmärkta förhållandet

böra få anses rättadt.

Revisorerne, som, med afseende å de anmärkta förhållandena beträffande

förutnämnda bevillningsafgifters redovisning, slutligen funnit sig

ega anledning att ingå i pröfning, huruvida det kunde vara lämpligt, att

Statskontoret i första hand handlade bevillningsmål, på sätt dittills egt

ruin, hafva vidare anfört, att, enligt Revisorernes åsigt, Kongl. kungörelsen

den 11 December 1811 icke lemnade någon föreskrift härom,

utan synts tvärtom afse, att det skulle åligga uppbördsmännen så väl i

hufvudstaden som i landsorten att mottaga och redovisa ej mindre kontant

influtna bevillningsmedel än äfven för sådana medels utgörande stälda

borgensförbindelser, samt att Riksgäldskontoret, eller efter 1874 års ingång

Statskontoret, ålåge att utöfva kontrollen öfver dylika medels Tern.

till Riksd. Prof.. 1879. 4 Smil. 1 Afd. 21 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

dovisning. Det förfaringssätt, som under årens lopp utbildat sig på sådant

sätt, att Riksgäldskontoret och efter nyss nämnda tidpunkt Statskontoret

direkt från de betalningsskyldige mottagit borgensförbindelser för

testarnents- och gåfvobevillning in. m., samt synts Revisorerne motverka

den i författningen afsedda kontrollen och gjorde nämnda embetsverk till

på samma gång redogörande och kontrollerande myndighet, hvilket aldrig

kunde hafva varit författningens mening. Härigenom undanrycktes jemväl

den kontroll, som ålåge Kammarrätten medelst granskningen af de

från uppbördsman och domare inkommande rapporter öfver testamentsbevillningen,

hvilket bäst bevisades deraf, att de här ofvan omförmälda

särkilda bevillningsrnål kunnat så lång tid balanseras, utan att med något

bevis styrkts, att hinder mött för medlens uttagande. Visserligen

hade Kongl. Maj:t genom sin den 8 December 1876 för Statskontoret

utfärdade nådiga instruktion, bland annat, ålagt detta embetsverk att föra

inseendet deröfver, »att de löftesskrifter, förbindelser och borgensskrifter»,

som skulle ingifvas, i rätt tid inkomme och vid gällande kraft bibehölles;

men, då ofvan åberopade 1811 års Kongl. kungörelse icke blifvit

samtidigt ändrad eller i någon del upphäfd, ville det synas Revisorerne,

som hade ifrågavarande del af instruktionen tillkommit utan tagen hänsyn

till hvad nämnda kungörelse redan stadgat i fråga om bevillning af

gåfva, testamente m. in. Genom ett sedermera den 31 Augusti 1877 utfärdadt

bref till Statskontoret har Kongl. Maj:t, med ändring af bestämmelserna

i skrifvelsen den 5 December 1873, i nåder förordnat, att de

i 8 § af Kongl. kungörelsen den 11 December 1811 omförmälda handlingar

skulle dädanefter af hofrätterna och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

omedelbart till Kammarrätten öfverlemnas, samt den Statskontoret

förut åliggande granskningsskyldighet af dessa handlingar och tillsyn öfver

redovisningen af bevillningsafgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss

eller arf till Kammarrättens Öfverrevisionsdepartement öfverflyttas.

Då i berörda § af 1811 års kungörelse undantag icke gjordes för någon

del af nämnda bevillning, ville det synas, som skulle 1876 års instruktion

för Statskontoret vara genom 1877 års Kongl. bref i dessa delar upphäfd,

och Statskontoret befriadt från bestyret med bevillningsärendens

handhafvande; men Revisorne hade af det i Statskontoret förda bevillningsdiarium

inhemtat, att Statskontoret äfven efter den 31 Augusti 1877

emottagit och fortfarande einottoge och vårdade borgensförbindelser för

testamenten, som vid underdomstolarne i hufvudstaden och i dess grannskap

bevakats.

Enär den sålunda förefintliga olikheten i behandlingssättet af bevillningsmål

för hufvudstaden och för landsorten icke kunde vara ända
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

19

målsenlig, och då härtill komme, att Statskontoret icke torde ega tillräckliga

krafter för att, jemte sina öfriga många och maktpåliggande

göromål, sköta nu ifrågavarande ärenden, hade Revisorerne föranlåtits att

framhålla angelägenheten deraf, att de i fråga om bevillning af gåfva,

testamente, fideikommiss och arf gällande föreskrifter måtte ändras och förtydligas

på sådant sätt, att alla dit hörande ärenden komme att röna

enahanda behandling i fråga om uppbörd, redovisning och kontroll.

Hvad först beträffar det af Revisorerne omförmälda förhållande, att

sammandrag öfver de inom hvarje län förekommande bevillningsmål af

ifrågavarande beskaffenhet saknats vid de från flera länsstyrelser inkommande

redogörelser, delar Utskottet Revisorernes åsigt om önskvärdheten

af, att sådana sammandrag böra inom samtliga länen upprättas och redogörelsehandlingarne

bifogas. Och då, enligt hvad af de öfver Revisorernes

framställning i berörda afseende ingifna förklaringarne inhemtas, olika

förfaringssätt inom särskilda län i detta afseende eger rum, synes Utskottet

lämpligt, att bestämda föreskrifter härom varda meddelade.

I fråga om meranämnda bevillningsmedels redovisande synes i öfrigt,

enligt hvad anfördt blifvit, inom skilda län förfaras olika, beroende

ej mindre på saknaden af nödiga föreskrifter än äfven på olika tolkning

af de gällande.

Hvad vidare angår den af Revisorerne anmärkta ofullständigheten

med afseende å ifrågavarande bevillningsärendens diarieföring inom

Statskontoret, synes, enligt hvad upplyst blifvit, de af Revisorerne i detta

hänseende åsyftade åtgärder numera till största delen hafva blifvit vidtagne,

och då i öfrigt förutsättas kan, att, sedan uppmärksamheten å

detta ämne blifvit väckt, vederbörande embetsverk icke torde underlåta

att meddela erforderliga föreskrifter till befrämjande af åskådlighet vid

redovisningen af dessa afgifter, torde Revisorernes berörda framställning

icke erfordra någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.

I afseende å förevarande ämne har Utskottet slutligen inhemtat, att

Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 31 Augusti 1877, i sammanhang

med öfverlemnande! till Kammarrätten af den Statskontoret förut åliggande

tillsyn öfver redovisningen af eu del utaf ifrågavarande bevillningsafgifter,

anbefalt förstnämnda embetsverk att, enär den Kongl. kungörelsen

af den 11 December 1811 dels innehölle stadganden, hvilka numera

vore utan tillämplighet, dels ock saknade bestämmelser, hvilka

kunde anses erforderliga, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till de

ändringar i berörda kungörelse eller till den nya författning, som kunde

finnas af behofvet påkallad.

Då förevarande frågor sålunda äro föremål för Kongl. Maj:ts nådiga

uppmärksamhet, har Utskottet, som delar Revisorernes åsigt såväl

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

i fråga om önskvärdheten deraf, att större enhet och öfverensstämmelse

i dessa ärendens behandling må åvägabringas, som ock beträffande oläinpligheten

af att ej samtliga bevillningsmål af förevarande beskaffenhet

blifvit från Statskontoret afskilda, och föreställer sig, att Revisorernes

ifrågavarande framställningar vid det förväntade ordnandet åt dessa angelägenheter

icke komma att lemnas utan afseende, ansett sig böra hemställa,

att Revisorernes omförmälda framställningar för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Folkundervisningen.

§ 9-

(Rev.-ber. pag. 188 § 1. — Uti. pag. 436—460; 469—474.)

Angående Vid granskning af folkskoleinspektörernes reseräkningar hade Revi
foihsiwiein-

sorerne funnit, att inspektörernes årsarfvoden vore till beloppet särdeles

‘''reserähnin oc^ omvexlade emellan 100 och 2,000 kronor. Vid förfrågan hade

gar. den upplysning erhållits, att grunden för arfvodenas olikhet vore att söka

dels i distriktens olika storlek, dels i den olika tid, inspektörerne kunnat

egna åt sin befattning. Af en i berättelsen intagen uppgift å åtskilliga

folkskoleinspektörers arfvoden och resekostnadsräkningar för år 1876 inhemtades

emellertid, att antingen ett, mindre lyckligt val blifvit gjordt

i afseende å distriktens indelning, eller ock att olika nit af inspektörerne

ådagalagts. Af två inspektörer med enahanda årsarfvoden, eller 425 kronor,

hade den ene rest 237 mil och räknat 97 rese- och förrättningsdagar med

en sammanlagd kostnad af 1,148 kronor, under det den andre blott rest

40 mil och räknat 25 rese- och förrättningsdagar med en kostnad af

185 kronor. Af tvenne folkskoleinspektörer med 325 kronors årsarfvoden

hade den ene räknat 47 rese- och förrättningsdagar med en kostnad af

498 kronor, då den andre räknat 260 rese- och förrättningsdagar med

en kostnad af 2,427 kronor. Af tvenne med 500 kronors årsarfvoden

hade den ene räknat 30 rese- och förrättningsdagar med en kostnad af

239 kronor, då den andre räknat 176 rese- och förrättningsdagar med

en kostnad af 2,631 kronor. En inspektör med 100 kronor hade i reseersättning

debiterat 407 kronor 47 öre för 71 mil samt 42 rese- och

förrättningsdagar, då en annan med 500 kronors årsarfvode blott rest

s. 21 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

21

upp 444 kronor för 90 mil samt 40 rese- och förrättningsdagar. Andra

inspektörer hade ådagalagt det anmärkningsvärda nitet att upprepade

gånger besöka samma folkskola eller flitigt inspektera i samma trakt.

Sålunda hade t. ex. en inspektör inom Upsala stift med 300 kronors

årsarfvode besökt folkskolan i en närbelägen stad icke mindre än 29

gånger under samma år och derför beräknat 54 rese- och förrättningsdagar

samt dessutom upptagit från 2 till 5 kronor i väntpenningar vid

skolan för samma skjuts, som gått fram och åter. Denne inspektörs resekostnad

uppginge till 2,257 kronor 77 öre för resor af 333 mil med

200 rese- och förrättningsdagar, då en annan med samma årsarfvode

endast rest 42 mil samt beräknat 23 rese- och förrättningsdagar med en

kostnad af 189 kronor. En inspektör i samma stift, med 600 kronors

arfvode, hvilken hufvudsakligen besökt skolorna i hufvudstadens granskap,

hade likväl derunder rest 480 mil samt beräknat 433 rese- och förrättningsdagar

med en kostnad af 3,167 kronor, då eu annan med samma

arfvode blott rest 53 mil samt beräknat 57 rese- och förrättningsdagar

med en kostnad af 413 kronor 27 öre. Af det anförda ville emellertid

synas, som skulle hos inspektörerne mycken olika uppfattning råda i

afseende å vidden af det arbete, som bort motsvara årsarfvodet, äfvensom

i afseende å det sätt, enligt hvilket rese- och traktamentskostnaden bort

beräknas, hvadan i nämnda hänseenden noggrannare föreskrifter syntes

vara af behofvet högeligen påkallade. Vid 1859—1860 årens riksdag

hade för folkskolinspektionerna beviljats 17,000 kronor, vid 1865—1866

årens riksdag 40,000 kronor, vid 1872 års riksdag 52,000 kronor, vid 1874

års riksdag 65,000 kronor samt vid 1878 års riksdag 85,000 kronor.

Häraf syntes, att kostnaderna för inspektionen stegrats i samma man, som

densamma möjligen kunde hafva inskränkts, sedan organisationen af skolorna

med få undantag blifvit genomförd.

Då af hvad Revisorerne sålunda anfört otvifvelaktigt framgår, att

någon ofullständighet i de för folkskoleinspektörerne utfärdade instruktioner

förefinnes, hvarigenom en olika uppfattning angående vidden af

de åligganden, som med dessa befattningar böra förenas, gjort sig gällande,

samt äfven att en förändring af inspektionsdistriktens indelning i

flera fall lämpligen borde vidtagas, får Utskottet, med afseende å vigten

deraf, att denna betydelsefulla institution så anordnas, att den fullt

motsvarar det dermed åsyftade ändamål och de kostnader, statsverket

för densamma vidkännes, hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.

icke genom en revision af nu gällande stadgar för

folkskoleinspektionen en större enhet deri och en lämpligare

indelning af inspektionsområdena kunde föranledas,

äfvensom föreskrifter meddelas till förekommande

deraf, att inspektionsresorna må ådraga statsverket större

kostnader, än som äro nödvändiga för uppnående af

de med dem afsedda ändamål.

Expens- och aflöningsräknmgarne.

§ 10.

(Rev.-ber. pag. 228).

Angående Slutligen hafva Revisorerne anfört, att vid granskning af räken
vpa/rillen-ts^a‘Perna

öfver expensinedel, Revisorerne funnit, att under revisionsåret

tarieförteck- vid åtskilliga embetsverk inköpts inventarier af icke obetydligt värde.

«mbetsvtiken. ^ e ^ a förhållande hade gifvit Revisorerne anledning att framhålla önskvärdheten

deraf att, på sätt god ordning syntes kräfva, statens embetsverk

läte räkenskaperna biläggas förteckningar öfver de i deras embetslokaler

befintliga möbler och andra värdefullare inventarier, med angifvande

för sådana, som hädanefter anskaffades, af inköpspris äfvensom

tiden då inköpet skett; hvarjemte, vid skeende kasseringar af obrukbara

eller obehöfliga inventarier, desamma borde ur förteckningen afföras,

med uppgift om det pris, hvartill de vid möjligen verkstäld försäljning

blifvit afyttrade.

Utskottet delar den af Revisorerne uttalade åsigt om lämpligheten

deraf, att förteckningar öfver de i embetsverkens lokaler befintliga möbler

och andra inventarier upprättas och räkenskaperna bifogas, hvadan Utskottet,

som fästat uppmärksamheten derpå, att dylika staten tillhöriga

inventarier kunna förekomma jemväl inom andra lokaler än dem, som

äro till embetsverken upplåtne, såsom i bostadslägenheter, i förrådsrum

m. m., får hemställa,

att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla det

Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter derom, att

förteckningar å de i statens embetsverk eller annorstädes

befintliga, staten tillhöriga möbler och andra

s. 23 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 28.

23

värdefullare inventarier må, på sätt Revisorerne föreslagit,

upprättas och räkenskaperna biläggas.

Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har

Utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i

öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning

berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes

utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt, att,

oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens

åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen! icke hafva varit af

beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.

Stockholm den 21 Mars 1879.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:59 Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers berättelse, angående verkst äld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel best s. 1 i texten