Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,'' styrelse och förvaltning under år 1876.
1879-03-21 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1879:28, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,'' styrelse och förvaltning under år 1876.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
1
N:o 28.
Ank. till Eiksd. Kansli den 21 Mars 1879, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers
berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders
tillstånd,'' styrelse och förvaltning under år 1876.
(I. A.)
Stats-Utskottet, till hvars behandling ofvan nämnda revisionsberättelse
jemte de i anledning deraf från vederbörande embetsverk och myndigheter
till Kong!. Maj:t i underdånighet afgifna utlåtanden och förklaringar
blifvit hänvisad,-får nu, efter tagen kännedom af dessa handlingar
och inhemtande af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,
underställa Riksdagens pröfning de af Revisorerne gjorda framställningar,
som från Utskottets sida ansetts påkalla yttranden; följande
Utskottet härvid den ordning, som är i revisionsberättelsen iakttagen.
Kong!. Förvaltningen af sjöärendena.
§ i
(Rev.
-ber. pag. 57 och 58 §§ 2 och 3. — Uti. pag. 330 och 331). Angående
. Sedan å det i 1875 års riksstat under titel »Till: stipendier för af inne st åensjöofficerare
under anställning i utländsk tjenst eller kommendering ut
rikes» uppförda’ anslag af 15,000 kronor uppkommit en besparing af disposition
2,032 kronor 57 öre, hade berörda belopp blifvit i 1876 års hufvudbok
bokfördt såsom innestående anslag å förenämnda titel och ej heller Un- sjöärendena
Bih. till Bilisd. Prof. 1879. 4 Sami. 1 Afä. 21 Käft. 1 anslag
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
der årets lopp blifvit till allmänna besparingarne oinfördt. Då berörda
anslag således, änskönt det icke enligt riksstaten hade karakteren af reservationsanslag,
likväl blifvit i 1876 års räkenskap sålunda behandladt,
hade Revisorerne ansett sig böra detta förhållande anmäla. Derjemte
hafva Revisorerne fästat uppmärksamheten på, att enahanda oegentlighet
egt rum i afseende å det i 1875 års riksstat under titel »extra utgifter»
uppförda anslag af 15,000 kronor, derå under nämnda år uppkommit en
besparing af 1,191 kronor 2 öre. Detta belopp hade nemligen i 1876
års hufvudbok inbalanserats såsom behållning å nämnda titel i stället för
att, såsom ske bort, omföras till allmänna besparingarne. .
I afseende å förstnämnde anslag har Marinförvaltningen i afgifvet
underdånigt utlåtande af den 10 December 1878 förklarat, att ett belopp,
hvilket uti 1875 års hufvudbok blifvit utbalanseradt såsom innestående
anslag, icke kunnat annat än inbalanseras å enahanda konto uti 1876 års
hufvudbok, samt att den anmärkta bokföringsåtgärden vore i full öfverensstämmelse
med Kongl. Maj:ts under den 30 Juli 1875 faststälda formulär
för förvaltningens hufvudbok. Så väl det ifrågavarande beloppet
som den vid 1876 års slut befintliga behållning & stipendieanslaget hade
så mycket mindre kunnat omföras till allmänna besparingarne, som dessa
behållningar varit af Kongl. Maj:t disponerade enligt de uti hufvudboken
åberopade nådiga bref af den 12 och 26 November 1875 samt den 8
September 1876. Dertill komme att, då stipendier icke, i likhet med
utgifterna efter faststälda aflöningsstater, utginge för kalenderår, utan för
den tid, för hvilken stipendiet blifvit beviljadt, de behållningar, som vid
ett kalenderårs slut tillfälligtvis förefunnes i följd deraf, att det anvisade
beloppet icke det året utgått, följaktligen icke kunde betraktas såsom
besparingar, utan måste reserveras för de utgifter, hvartill de blifvit
disponerade, såsom i det nu anmärkta fallet skett genom nyss nämnda
nådiga bref. Vidkommande anmärkningen, att en likaledes vid 1875 års
slut å anslaget till extra utgifter utbalanserad besparing af* 1,191 kronor
2 öre inbalanserats såsom behållning å nämnda titel i stället för att omföras
till allmänna besparingarne, så finge Marinförvaltningen, med tillkännagifvande
att äfven denna bokföringsåtgärd blifvit verkstäld i enlighet
med förberörda hufvudboksformulär, tillika meddela, att ifrågavarande
belopp, enligt anteckning i 1875 års hufvudbok, varit disponerad! genom
Kongl. Brefvet den 22 Juli 1875, ehuru det icke blifvit anordnad! förr
än den 4 Januari 1876, och sålunda icke bort öfverföras till allmänna
besparingarne.
Vid bokföringen af ifrågavarande anslag synes visserligen mera
noggrann! än som skett hafva bort antecknats, att de innestående belop
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
3
pen derå varit genom Kongl. Maj:ts beslut under det året, för hvilket
de anvisats, disponerade. Då emellertid å anslag af ifrågavarande beskaffenhet
otvifvelaktigt kunna uppstå besparingar, hvilka, såsom disponerade
men af vederbörande ej under anslagsåret lyftade, måste till följande
år utbalanseras, har Utskottet, med vidhållande i öfrigt af den
åsigt, att irmestående, under anslagsåret ej använda medel å anslag af
ifrågavarande art i allmänhet böra till de allmänna besparingarne omföras,
funnit sig böra hemställa,
att Revisorernes omförmälda framställning icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
§ 2.
(Rev.-ber. pag. 58 § 5. — Uti. pag. 330 och 331).
Vid granskning af Förvaltningens af Sjöärendena räkenskaper hafva Angående
Revisorerne vidare anmärkt, att betalning för kanoner och projektiler^ af utgift
icke funnes i en och samma eller ens i löpande årets räkenskap saminanförd,
utan enligt kontrakten anordnats dels med förskott, erhållna projektiler.
vid kontraktets afslutande samt formelt affärda efter det kontraktet fullgjorts,
dels med fyllnadsliqvid, som formelt afförts särskildt för hvarje
af vederbörande kontrollofficer besigtigad och godkänd post af kontraherade
partiet. På grund häraf och då detta redovisningssätt medförde
svårighet att klart och tydligt iakttaga, det summan af de på olika tider
utgifva betalningarne med tillägg af möjligen frånräknade böter öfverensstämde
med de kontraherade beloppen, hade Revisorerne ansett, att
vid räkenskapen borde fogas sammandrag öfver så väl kostnaderna för
kanoner och projektiler som ock uppgift å levererade sådana särskildt
för hvarje leveranskostnad.
Beträffande denna anmärkning har Marinförvaltningen i afgifvet
utlåtande anfört, att orsaken dertill, att betalning för kanoner och projektiler
icke funnes i en och samma eller i löpande årets räkenskap
sammanförd, vore den långa tid, som vanligen åtginge, innan ett kontrakt
om leverans af artillerimateriel blefve fullgjordt. Förvaltningen ansåge
dock det ej vara lämpligt att fördröja det formella afförandet uti räkenskapen
af betalning för levererad artillerimateriel endast på den grund,
att det uppgjorda kontraktet om samma materiel tillverkning icke vore
fullgjordt, hvilket skulle hafva till följd ett öfverdrifvet förstorande af
förskottskontot. Lämpligare syntes derför vara att vid räkenskapen fo
-
4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
gades de till närmare belysning i förevarande afseende af Revisorerne
föreslagna handlingar.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, har Kongl. Maj:t genom nådigt
bref den 20 December nästlidet år förordnat, att så väl sammandrag
öfver kostnaderna för kanoner och projektiler som ock uppgift å levererade
sådana, särskild! för hvarje leveranskontrakt, hädanefter skola genom
Marinförvaltningens försorg upprättas och räkenskapen bifogas; Och då
den af Revisorerne föreslagna åtgärd sålunda blifvit af Kongl. Maj:t anbefald,
har Utskottet endast velat Revisorernes förevarande framställning
för Riksdagen
omförmäla.
§ 3.
(Rev.-ber. pag. 59 § 7. — Uti. pag. 330—335).
Angående Enligt 97 § af Reglementet för Kongl. flottan, 2:dra delen, ålåge
genaf kassan varfschef vid flottans station att minst en gång i månaden ocR alltid
vidjiot- på sista helgfria dag hvarje år låta i sin närvaro inventera stationens
iXarilh-Zl.kassa, och enligt § 196 af samma reglementes 2:dra del skulle sådan inventering
verkställas i varfschefens närvaro af kamreraren och intendenten,
hvarförutom vid kassainventeringarne under Juni och December månader
advokatfiskalen skulle deltaga för granskning af stationens säkerhetshandlingar;
och då nu Karlskrona stations kassajournal för år 1876
såsom kontant behållning upptoge ett belopp af 101,501 kronor 55 öre,
men denna behållning icke blifvit verificerad med protokoll öfver inventering,
. förrättad i öfverensstämmelse med reglementets ofvan berörda
föreskrifter, så hade Revisorerne ansett sig böra nämnda förhållande anmärka.
Uti ofvan nämnda underdåniga utlåtande har Marinförvaltningen i
afseende _ å Revisorernes förenämnda framställning åberopat en af varfschefen
vid Karlskrona station afgifven underdånig förklaring af den 28
November 1878, deri anföres, bland annat, att vid inventeringar i flottans
kassa protokoll icke fördes, utan aflemnades till varfschefen rapport öfver
den behållning, soin borde förefinnas; att vid inventeringen tillsåges,
huruvida denna behållning öfverensstämde med de kontanta tillgångarne;
samt att en sådan rapport dock icke kunde verificera den i kassajournalen
för December månad upptagna behållningen till ett kommande år,
enär uti nämnde månads räkenskaper inginge betydliga, uti Januari
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
5
månad följande året så influtna som affärda belopp, hvarför å rapporten
måste göras omslut, upptagande dessa poster och i öfrigt de omständigheter,
som föranledt skiljaktighet emellan behållningen enligt rapporten och
enligt kassajournalen.
Utskottet, som delar Revisorernes åsigt derom, att protokoll lämpligen
böra öfver ifrågavarande inventeringar upprättas, samt att dessa
protokoll sedermera höra såsom verifikationer räkenskapen biläggas, får
alltså hemställa,
att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes i nåder meddela de för berörde
ändamåls vinnande nödiga föreskrifter.
§ 4.
(Rev.-ber. pag. 59, § .9. Uti. pag. 330—333).
Vid granskning af Förvaltningens af sjöärendena räkenskaper hade Angående
Revisorerne trött sig finna, att åtskilliga under femte hufvudtiteln upp- tlTifstliförda
anslag blifvit under revisionsåret delvis använda till ändamål, som dande af mför
desamma varit främmande; och hade Revisorerne ansett sig derå/guan/nyböra
fästa Riksdagens uppmärksamhet. Förutom åtskillige af Revisorerne byggnad och
omförmälde utgifter, hvilka bestridts dels af anslaget till flottans ny- underMUbyggnad
och underhåll, dels af permanenta reservstatens besparade aflöningsmedel
och dels af allmänna besparingarne, men hvilka utgifters
påförande å omförmälda anslag synts Utskottet uti det af Marinförvaltningen
öfver denna anmärkning afgifna utlåtande vara nöjaktigt förklaradt,
hade Revisorerne vidare anfört, hurusom af förstnämnda anslag
användts till varfspolis i Karlskrona 20,877 kronor 67 öre, till pensioner
åt i kronans tjenst skadade 91 kronor 50 öre, till invalidstat vid Karlskrona
station för åren 1875 och 1876 tillsammans 7,126 kronor, samt
till indragningsstaten vid Göteborgs f. d. depot 858 kronor 32 öre.
Med afseende å utgifterna för varfspolisen har Marinförvaltningen
i omförmälda utlåtande anfört, att aflöningen till bemälde varfspolis, ankel
al d genom Kongl. brefvet den 12 November 1872, icke syntes Förvaltningen
vara ett för nybyggnads- och underhållsanslaget främmande
ändamål, då inrättandet af denna polis afsåge att vinna kontroll öfver
arbetspersonalen och större säkerhet att kronans tillhörigheter icke under
arbetet försnillades. Lika litet kunde för detta anslag anses främmande
utgifterna dels till pensioner åt i kronans tjenst skadade, enligt Kongl.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
Maj:ts stat den 17 December 1875, dels för invalider af ordinarie timmermans-
och handtverksstaten vid Karlskrona station enligt den af Kongl.
Maj:t den 17 December 1875 faststälda stat; samt dels till indragningsstaten
vid Göteborgs f. d. depot, enligt Kongl. Majlts stat af samma dag.
Af de till nämnda indragningsstat utbetalda 858 kronor 32 öre vore
352 kronor 72 öre för år 1875. De löntagare, som åtnjöte denna aflöning,
utgjordes af på indragning men med tjenstgöringsskyldighet stälda personer,
tillhörande timmermans- och handtverksstaten vid flottans f. d.
depot i Göteborg, och hade aflöningen blifvit dem tillerkänd genom
Kongl. brefvet den 3 Mars 1871. Då aflöningen till flottans ordinarie
timmermans- och handtverksstat alltid utgått från anslaget till flottans
nybyggnad och underhåll blefve en följd deraf,, att äfven invalider samt
å indragning stälda personer, tillhörande denna stat, undfinge sin aflöning
från detta anslag, likasom äfven all anledning funnes, att pensionerna
till de arbetare, som blifvit skadade under arbete i kronans tjenst, borde
utgå från det anslag, hvarifrån arbetskostnaden varit bestridd, emedan
dessa pensioner i sjelfva verket icke vore annat än en af rättvisa och
billighet påkallad fortfarande ersättning för de skadade personernas arbete.
I fråga om kostnaden för varfspolisen i Karlskrona får Utskottet
till en början erinra, hurusom Kongl. Maj:t i den nådiga propositionen
till 1873 års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof äskat en
förhöjning i anslaget till flottans nybyggnad och underhåll af 96,000
kronor, deraf 17,200 kronor afsetts till aflöning åt polisbevakningen vid
nämnde station. Af det samma nådiga proposition bilagda statsrådsprotokoll
öfver sjöförsvarsärenden inhemtades, att, efter det komitén för
organisation af sjöförsvarets ekonomiska förvaltning föreslagit, att all
bevakning vid varfven, så vidt den ej besörjdes af egentliga militärposter,
skulle öfvertagas af en poliscorps vid hvardera af flottans stationer
samt i nådigt reglemente för styrelsen och förvaltningen vid stationerna
af den 24 Maj 1872 blifvit stadgadt, att bevakningen vid stationerna
skulle förrättas af polis, hade Kongl. Maj:t, sedan stationsbefälhafvaren
i Karlskrona anmält, att stadens fullmäktige vägrat ingå på öfverenskommelse
om, att stadens polis skulle på vissa vilkor utsträcka sin verksamhet
äfven till Kongl. Flottans varf och öfriga område, i nådigt bref
den 12 November 1872 anbefalt uppsättandet af en särskild poliscorps
för Karlskrona station, hvarjemte den för dess aflöning erforderliga summa,
beräknad till 17,200 kronor, för år 1873 anvisats att utgå affanslaget till
flottans nybyggnad och underhåll. I underdånig skrifvelse den 22 Maj
nämnda år hade Riksdagen emellertid, då det syntes angeläget, att Riksdagen
bereddes tillfälle yttra sig, innan nya corpser, för hvilka erfordrades
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
7
aflöning af statsmedel, organiserades och uppsattes, men sådant i detta
fall icke egt ruin, så mycket mindre ansett sig böra bevilja det i nämnda
hänseende begärda anslaget, som den ifrågavarande poliscorpsen syntes
vara vida talrikare än som kunde för bevakning vid varfvet erfordras.
Beträffande öfrige omförmälde utgifter, som blifvit bestridde af
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, synas dessa visserligen
vara af beskaffenhet, att medel till desammas utgörande icke böra
saknas. Då emellertid Utskottet anser det önskvärdt, att hvarje anslag
i möjligaste mån uteslutande användes till de ändamål, som dermed
omedelbarligen afsetts, hvarigenom en öfverblick af kostnaderna i hvarje
särskildt fall otvifvelaktigt komme att befrämjas, har Utskottet, som anser
ifrågavarande utgifter icke böra bestridas af anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll, samt föreställer sig, att hinder icke böra möta för dessa
utgifters upptagande under särskilda titlar, som tydligen angifva dess
ändamål, funnit sig böra hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t vid ett framtida uppgörande af förslag
till reglering af utgifterna under riksstatens Femte
hufvudtitel täcktes låta särskildt uppföra de summor,
som för i fråga varande ändamål må anses erforderliga.
Rikets ekonomiska karteverk.
§ 5.
(Rev.-ber. pag. 79, § 2. Uti. pag. 329.)
Af fyra vid allmänna ekonomiska karteverkets räkenskaper för
revisionsåret fogade allegat hade Revisorerne inhemtat, hurusom, sedan
Kongl. Maj:t i nådigt bref af den 10 Mars 1876 uppå derom af afdelningschefen
vid Generalstabens topografiska afdelning gjord underdånig
framställning medgifvit, att en för ekonomiska karteverkets räkning under
år 1869 inköpt större segelslup finge genom bemälde afdelningschefs
försorg försäljas, med föreskrift att försäljningssumman skulle till Statskontoret
öfverlemnas, för att tillgodokomma besparingarne å Sjette hufvudtitelns
anslag till jordbruket, handeln och näringarne, samme afdelningschef,
efter det, vid en genom varfschefens vid Kongl. flottans sta
-
Angående
bokförandet
af försäljningsbeloppet
för en
segelslup.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
tion i Stockholm försorg den 9 Juni 1876 föranstaltad auktion, berörda
segelslup jemte inventarier och en till segelslupen hörande roddbåt bortslagits
för en summa af 1,152 kronor, till Statskontoret öfverlemnat det
honom, efter afdrag af auktionsprovision m. m., tillstälda försäljningsbeloppet
med 1,140 kronor 48 öre. Detta belopp hade emellertid icke
af ekonomiska karteverket bland dess inkomster och utgifter upptagits;
och hade Revisorerne, enär, enligt deras förmenande, ifrågavarande
medel rätteligen bort i karteverkets räkenskaper uppdebiteras och afföras,
ansett sig böra förhållandet omförmäla.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har chefen för Generalstabens
topografiska afdelning hufvudsakligen anfört, att, då enligt hans
åsigt de för segelslupens försäljning influtna medel ej kunde anses såsom
någon inkomst för karteverket, eftersom de ej kornme karteverket
till godo för att till dess behof användas, och penningarnes öfverlemnande
till Statskontoret ej heller kunde påföras såsom någon utgift för
karteverket, hade han ej ansett det vara skäl att i räkenskapen endast
till utseendet öka inkomsternas och utgifternas belopp utöfver hvad de
i verklighet vore.
Ett förbiseende vid förandet af ekonomiska karteverkets räkenskaper
för revisionsåret synes visserligen, på sätt Revisorerne anmärkt, hafva
egt rum genom underlåtandet att i räkenskaperna upptaga den för omförmälda
segelslup influtna försäljningssumma, hvadan Utskottet finner
den af Revisorerne i förevarande hänseende gjorda anmärkning vara fullt
befogad; då emellertid saken ej synes vara af beskaffenhet att numera till
någon särskild åtgärd föranleda, har Utskottet endast velat förhållandet
omförmäla.
Statens jern vägsbyggnader.
§ 6.
(Rev.-ber. pag. 95, § 4. Uti. pag. 361.)
Angående eib Af räkenskaperna hade inhemtats, att, i och för öfverlemnande till
aL ^"^vederbörande pastorer af kungörelser angående expropriationsersättninjemvägs-
gars utbetalande inom bäby och Lmderas m. fl. kommuner åt Jönköpings
b''cerkstäid till uppgifven person, enligt räkenskaperna bilagdt qvitto, blifvit ut
utgift.
*
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
9
betaldt ett belopp af 87 kronor 50 öre, hvari ingått tre dagars traktamente
jemte arfvode, 60 kronor. Om än uti förevarande fall användandet
af nu ifrågakomna sätt för ofvan berörda kungörelsers behöriga aflemnande
varit af särskilda omständigheter påkalladt, hade Revisorerne
dock icke kunnat undgå att finna det för uppdragets utförande utbetalda
traktaments- och arfvodesbelopp nog högt.
Beträffande berörda, af Revisorerne såsom för högt framhållna arfvode
hade Styrelsen för statens jernvägsbyggnader uti sitt öfver omförmälde
framställning afgifna yttrande förklarat sig dela Revisorernes åsigt,
äfven om i betraktande toges, att dessa 20 kronor om dagen utgjorde
icke blott arfvode för förrättningen, utan äfven ersättning för traktamente;
men enär vid den tid, då ifrågavarande kungörelser skulle delgifvas
vederbörande pastorer, styrelsen icke hade någon tjensteman anstäld
i dessa trakter, vände man sig angående denna sak till ett ombud
i Eksjö, som redan förut i juridiska ärenden blifvit användt; hvarvid
naturligtvis åt honom måste lemnas uppgörandet af vilkoren med den
person, som åtoge sig uppdraget, hvars utförande icke kunde få bero
derpå, huruvida ett nog lågt pris kunde betingas.
Ehuru, enligt Utskottets åsigt, ornförmälde bestyr otvifvelaktigt
skulle kunnat med mindre kostnad för statsverket utföras samt sålunda,
enlighet med hvad jemväl Styrelsen för statens jernvägsbyggnader icke
kunnat bestrida, i förevarande fall eu större utgift ådragits statsverket
än erforderligt varit, anser sig dock Utskottet, då den ifrågavarande utgiften
varit af så ringa betydelse, böra hemställa,
att Revisorernes berörda framställning icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Kongl. Statskontoret.
§ 7.
(Rev.-ber. pag. 124, § 2 och 261. Uti. pag. 362.)
Med anledning af en utaf Riksdagens år 1870 församlade Revisorer
i ämnet gjord framställning hade Riksdagen uti underdånig skrifvelse
den 10 Maj 1871 anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes anbefalla och, i de
delar Riksdagens vidare samverkan erfordrades, föreslå sådana åtgärder,
Bih. till lliksd. Prot. 1879. 4 Sami. 1 Afd. 21 Häft. 2
Angående
räkenskapernas
tidigare
af slutande
m. m.
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
som Statsrevisorernes granskning komrae att omfatta räkenskaperna för
ett år senare än förut varit förhållandet. Genom nådig remiss den 18
Oktober 1872 anbefalde Kongl. Maj:t Statskontoret och Kammarrätten
att afgifva gemensamt underdånigt utlåtande öfver Riksdagens ifrågavarande
framställning jemte en i Finansdepartementet uppgjord promemoria
rörande några åtgärder, som i afseende på bokföring ansetts kunna
till befrämjande af det afsedda ändamålet vidtagas. Sedan Statskontoret
den 19 November 1872 remitterat ärendet till riksbokslutskontorets utlåtande,
afgaf sist nämnda kontor den 8 Maj 1875 sådant utlåtande och
anförde dervid, bland annat, att, då kontoret af Post- och Inrikes Tidningar
för den 3 Mars 1873 inhemtat, att Kongl. Maj:t uppdragit åt en
komité att afgifva underdånigt förslag angående slutlig lönereglering för
landsstaten i sammanhang med en förändrad anordning af dess göromål,
och sedermera erhållit del af Kongl. Maj:ts bref den 19 September sist
nämnda år, enligt hvilket bemälda komité blifvit förstärkt med två ledamöter,
för att tillsammans med de förut varande utarbeta underdånigt
förslag dels till reglemente för debitering, uppbörd och redovisning af de
allmänna utskylder, som vid de årliga uppbördsstämmorna borde erläggas,
dels till författning angående indrifning och redovisning af böter,
dels ock till sådana föreskrifter, som i öfVigt kunde anses erforderliga
för ett ändamålsenligt ordnande af uppbörds- och redovisningsväsendet,
kontoret med anledning häraf ansett sig böra uppskjuta sitt yttrande,
intill dess berörda komité hunnit stadga sin åsigt om de till dess behandling
sålunda hänskjutna ärenden. Sedermera hade kontoret emellertid
inhemtat, att komitén ärnade föreslå, att skatteuppbörden i allmänhet
borde uppdebiteras i det årets räkenskap, under hvilket den af de skattskyldige
skulle erläggas; att länens redovisning för inkomster och utgifter
skulle ske genom månatliga inkomst- och utgiftsräkningar, hvilka
inom slutet af påföljande månad skulle direkte insändas till riksbokslutskontoret;
att dessa räkningar, efter verkstäld bokföring, skulle af riksbokslutskontoret
öfverlemnas till Kammarrättens öfverrevisionsdepartement
för granskning; att länsstyrelsernas liqvider med de centrala förvaltningsmyndigheterna
skulle upphöra, och alla de för dessa myndigheter,
enligt af dem särskiklt meddelade stater och anordningar, erforderliga
utgifter i landsorten bestridas af länsstyrelserna, för hvilka utgifter
likaledes särskilda månadsredogörelser borde afgifvas och åtfölja
inkomst- och utgiftsräkningarne till riksbokslutskontoret; samt att i stället
för de särskilda kassor och fonder, som af länsstyrelserna förvaltades,
endast en kassa borde finnas, till och från hvilken alla vare sig
statsverkets eller diverse verks medel skulle in- och utgå. I sjelfva frå
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
11
gan yttrade riksbokslutskontoret hufvudsakligen, att, med iakttagande af
den förändring att, i stället för månatliga inkomst- och utgiftsräkningar,
sådana komme att aflemnas endast för hvarje qvartal inom slutet af
derpå följande månad, syntes åtgärder, vidtagna för öfrigt i den retning,
komiténs ofvan antydda förslag angåfve, böra bäst befordra det
mål, Riksdagen i sin omförmälda framställning åsyftat. Emellertid ansåge
kontoret dock, att åtskilliga förvaltningsmyndigheter borde sättas i
tillfälle att i frågan sig yttra, innan slutligt utlåtande afgåfves. Med
anledning häraf hade den 27 Maj 1875 infordrats yttranden från tretton
ernbetsmyndigheter, hvilkas räkenskaper afslutades med kalenderår, och
den 23 December samma år jemväl från Skogsstyrelsen; och hade sådana
yttranden afgifvits af åtta myndigheter under år 1875 och af sex under
år 1876. Enligt hvad ifrågavarande yttranden gåfve vid handen, hade
Utrikesdepartementet, Förvaltningen af sjöärendena, Civildepartementet,
Kommerskollegium, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader,
Stuteriöfverstyrelsen, Öfverdirektören vid mynt- och kontrollverken,
Generalpoststyrelsen, Generaltullstyrelsen, Telegrafstyrelsen och Skogsstyrelsen
för sin del ansett hinder icke möta för ändringens införande.
Fångvårdsstyrelsen hade förklarat, att styrelsen gått i författning om
sådana åtgärders vidtagande, hvarigenom det åsyftade ändamålet framdeles
borde kunna vinnas. Arméförvaltningen hade å fortifikations-,
intendents- och civila departementen funnit, att förändringen kunde
genomföras, hvaremot artilleridepartementet ansett någon förändring icke
kunna ega ruin uti de för vissa af departementets redogörare nu stadgade
redovisningstider och följaktligen ej heller i tiden för räkenskapshandlingarnes
beredande i och för bokslutet, derest föreskrifna kontroller
skulle behörigen iakttagas. Slutligen hade Serafimerordensgillet förklarat,
att någon väsentlig förkortning i redovisningstiden icke kunde ega
rum. Af handlingarne i ärendet, hvilka varit för Revisorerne tillgängliga,
hade emellertid icke framgått, att, sedan nyss berörda yttranden,
af hvilka det senaste, eller Arméförvaltningens, afgafs den 31 Oktober
1876, inkommit, några vidare åtgärder blifvit af Statskontoret och Kammarrätten
vidtagna, som varit egnade att bringa frågan närmare sin lösning.
Vid sådant förhållande och i betraktande af den tid, som redan
förflutit sedan Riksdagen år 1871 gjorde sin framställning i ämnet, hade
Revisorerne ansett sig böra fästa Riksdagens uppmärksamhet derpå, att
denna i flera hänseenden vigtiga fråga ännu väntade sin lösning.
I afseende å statsverkets räkenskaper i allmänhet hafva Revisorerne
vidare på annat ställe i den afgifna berättelsen anmärkt, att en
icke ringa svårighet vid granskningen af räkenskaperna uppkomme der
-
12
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
igenom, att de särskilda verkens och inrättningarnes räkenskaper i inånga
fall vore uppstäda efter olika metoder. Derjemte hade förekommit, att
i åtskilliga räkenskaper saknades tydliga hänvisningar så väl från hufvudräkningarne
till specialräkningarne, som ock från dessa räkningar till
verifikationerna derför. I anledning häraf hade Revisorerna velat framhålla
önskvärdheten deraf, att samma bokföringssätt måtte inom de verk,
som vore att hänföra till samma slag, så vidt möjligt vore, iakttoges,
hvarjemte Revisorerne förestälde sig, att större ordning och reda i afseende
å de för underlättande af revisionen nödvändiga hänvisningarne
inom de särskilda räkenskaperna borde i många fall kunna skäligen
påfordras.
Med afseende å Revisorernes omförmälda anmälan derom, att den
vigtiga frågan om en tidigare afsilning af räkenskaperna fortfarande
väntade sin lösning, hafva Statskontoret och Kammarrätten i afgifvet
gemensamt underdånigt utlåtande af den 12 December nästlidet år anfört,
att Statskontoret visserligen, på sätt Revisorernes berättelse innehölle,
i enlighet med riksbokslutkontorets hemställan, infordrat yttranden
från åtskilliga förvaltande verk och myndigheter, hvilkas räkenskaper för
den ifrågasatta förändringens genomförande behöfde afgifvas vida tidigare,
än hvad nu vore föreskrifvet, och denna åtgärd vore, enligt hvad jemväl
af samma berättelse ådagalades, grundad på det af riksbokslutskontoret
gjorda antagandet, att, med en viss uppgifven afvikelse, det af särskilde
komiterade för ordnandet af tjenste- och löneregleringen vid landsstaten
tillärnade förslag till förändrad anordning af länsräkenskaperna,
hvarom kontoret i vissa hänseenden inhemtat kunskap, skulle bäst befordra
det mål, Riksdagen åsyftat. Det hade sålunda varit under förutsättning
af hufvudsakligt. bifall till sistnämnda förslag, hvarom fullständig
kännedom likväl då ännu saknades, som upplysning blifvit begärd, huru
vida åtskilliga förvaltande verks i rikshufvudboken ingående räkenskaper
kunde inom viss uppgifven tid aflemnas, på det att dymedelst visshet
måtte vinnas, om något hinder i denna del af räkenskapsväsendet förefunnes,
hvilket, oberoende af tiden för länsräkenskapernas afgifvande,
omöjliggjorde en så tidig afsilning, som af Riksdagens framställning
påkallades. Men, innan dessa upplysningar till fullo meddelats, hade
till Kong!. Maj:t blifvit ingifvet nyss bemälda komiterades förslag i fråga,
bland annat, om uppbörds- och redovisningsväsendet för länen, och genom
särskilda nådiga remisser hade detta blifvit öfverlemnadt dels till
Kongl. Maj:ts samtlige Befallningshafvande i länen och dels till hofrätterna
i riket samt vissa förvaltande embetsverk för infordrande af underdåniga
utlåtanden af Kongl. Maj:ts Befallninghafvande öfver förslaget
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
13
i dess helhet och af öfriga myndigheter öfver vissa delar deraf. Vid sådant
förhållande, och då, enligt hvad som uti underdånigt utlåtande den
25 November 1875 blifvit omförmäldt, Statskontoret antagit att Kongl.
Maj:t, såsom ock sedermera inträffade, skulle i denna fråga infordra underdånigt
yttrande jemväl af kollegierna, hade kollegierna funnit ärendenas
inbördes sammanhang fordra, det frågan om länsräkenskaperrias
förändrade anordning först blefve föremål för kollegiernas pröfning, innan
den deraf beroende frågan om en tidigare räkenskapsafslutning i allmänhet
komine under öfvervägande. Den 24 Maj 1877 hade Kongl. Maj:t
meddelat kollegierna nådig befallning att, gemensamt med Kammarkollegium,
afgifva underdånigt utlåtande rörande det af nämnda särskilda komiterade
utarbetade och uti betänkande af den 13 Oktober 1875 närmare
utvecklade förslag angående uppbörds- och redovisningsväsendet
för länen. I anseende till frågans omfattning hade berörda nådiga befallning
hittills icke kunnat fullgöras, men detta ärende vore under föredragning
och, efter det utlåtande deri blifvit meddeladt, skulle kollegierna
ofördröjligen företaga den fråga, hvilken föranledt Revisorernes förevarande
framställning.
Då således frågan om ordnandet af uppbörds- och redovisningsväsendet
inom länen och den dermed i sammanhang stående frågan om en
tidigare räkenskapsafslutning synes med det snaraste komma att blifva
föremål för Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, dervid önskvärdheten af större
ordning och reda inom räkenskaperna samt mera öfverensstämmelse de
olika räkenskapsformulären emellan antagligen icke torde komma att
lemnas obeaktad, har Utskottet endast velat Revisorernes förevarande
framställningar
omförmäla.
§ 8.
(Rev.-ber. pag. 129—134. Uti. pag. 364—420).
Vid genomgående af de från länsstyrelserna till Statskontoret in- ^gående
sända och derifrån till Kammarrätten öfverlemnade handlingar, innefat- gen för betande
vederbörande redogörares och uppbördsmäns redovisningar för den vulning af
under år 1876 ifrågakomma bevillning af gåfva, testamente, fideikommiss mente, tfideioch
arf, hafva Revisorerne funnit, bland annat, att en del länsstyrelser hommut och
hade vid sina redogörelser bifogat fullständiga sammandrag öfver alla ai
inom länet förekommande bevillningsmål af omförmälde beskaffenhet,
14
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
med in- och utgående balanser samt verkstälda levereringar, hvarigenom
en klar och tydlig öfverblick samt säker kontroll öfver bevillningsmedlens
indrifning vunnits, men att deremot dylika sammandrag saknats vid
inkomna redogörelser från Stockholms, Upsala, Kalmar, Skaraborgs,
Vermlands, Elfsborgs, Blekinge, Kristianstads och Kopparbergs län; i anledning
hvaraf Revisorerne velat framhålla önskvärdheten deraf, att samtliga
länsstyrelser vid ifrågavarande redogörelsers insändande bifogade
deröfver upprättade fullständiga sammandrag.
Utaf de från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i ofvan nämnda län
infordrade underdåniga yttranden i anledning af Revisorernes omförmälde
framställning inhemtas, att länsstyrelserna i de flesta af dessa län
medgifvit lämpligheten af, att sammandrag utaf ifrågavarande beskaffenhet
upprättas och redogörelserna bifogas, samt att i många fall ett iakttagande
deraf för framtiden utlofvats, men att deremot från andra länsstyrelser
ingått framställningar, deri behöfligheten af den föreslagna åtgärden
ifrågasatts.
Af ofvannämnde redogörelsehandlingar hade, enligt hvad Revisorerne
anfört, vidare framgått, att flere uppbördsman efter att hafva i
kontant mottagit belöpande bevillning för testamenten m. tn., icke levererat
dessa medel till landtränteri utan balanserat desamma, intill dess
testamentet blifvit laga kraft vunnet eller hinder för dess verkställande undanröjda,
i anledning hvaraf Revisorerne uttalat den åsigt, att detta förfarande,
såsom stridande mot gällande uppbördsförfattningar, för framtiden
borde förekommas.
Efter tagen del af de underdåniga yttranden, som från vederbörande
infordrats på grund af Revisorernes framställning i dessa ämnen,
har Utskottet funnit, att olika uppfattning om rätta förfaringssättet i afseende
å redogörelsen för ifrågavarande bevillningsafgifter jemväl i detta
hänseende gjort sig gällande. Från många embetsmyndigheter hafva
nemligen ingått förklaringar af innehåll, bland annat, att kontant influtne
bevillningsafgifter alltid blifvit i näst derpå följande specialräkning af
uppbördsmannen redovisade, under det att af annan myndighet uppgifva,
att, derest uppbördsman i stället för gåfvo- eller testamenstagares
förbindelse å belöpande bevillning emottoge bevillningen i kontant, sådant
syntes vara stridande emot Kongl. kungörelsen den 11 December
1811, men, då så skedde, borde penningarne anses vara satta i taka händer
och icke såsom uppbörd till landtränteri inlevereras förr än behörigen
utredt vore, att desamma såsom inkomst verkligen tillkoinme kronan,
helst i annat fall den, som nedsatt penningarne, icke, derest större
eller mindre del af gåfvo- eller testainentsbeloppet icke utfölle, skulle
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
15
kunna återbekomma hvad i bevillning för mycket inbetalts, utan i den
ordning, som vore stadgad för återbekommande af i kronans kassor origtigt
influtna medel. Vidare har af en redogörare, på gifven anledning,
anförts, att bevillningsmedel, som redovisats i räkenskapen för år 1876,’
först influtit under år 1877 samt levererats till landtränteriet den 19
tebruari sistnämnda år, medan redogöraren inom ett annat uppbördsdistrikt
förklarat orsaken, hvarför ett anmärkt bevillningsbelopp icke redovisats
för år 1876, vara den, att detsamma till landtränteriet levererats
först den 2 Januari 1877.
Genom nådigt bref till Statskontoret af den 5 December 1873 hade
Kongl. Maj:t, med godkännande af Riksdagens samma år derom fattade
beslut, förordnat, att den befattning med och tillsyn öfver bevillning af
gåfva, testamente, fideikommiss och arf, hvilken, enligt Kongl. kungörelsen
den 11 December 1811 rörande kontrollen å dylika bevillningsafgifter,
dittills ålegat Riksgäldskontor!, skulle från och med 1874 års ingång
utöfvas af Statskontoret. Enligt hvad Revisorerne inhemtat, hade den
befattning, som Riksgäldskontoret förut tagit med bevillningsärenden af
ifrågavarande beskaffenhet, bestått deruti, att kontoret dels, såsom uppbördsman,
i första hand upptagit och behandlat ärenden rörande den bevillning
af omförmälda art, som i hufvudstaden skulle erläggas, i hvilket
afseende Riksgäldskontoret haft att ställa sig till efterrättelse hvad i fråga
om borgens ställande och bevakande samt bevillningsafgifternas indrifvande
in. in. var för andra uppbördsman i ofvan berörda Kongl. kungörelse
stadgadt, dels ock insamlat de handlingar, rörande redovisning af
den i andra städer och landsorten förekommande bevillning af samma
slag, hvilka jemlikt §§ 8 och 10 i nyss nämnda Kongl. kungörelse skulle
af hofrätterna och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande tillställas Riksgäldskontoret
för att, sedan dessa handlingar, såsom ordalagen i författningen
lydde, der »erhållit vederbörlig handläggning», aflemnas till Kammarrätten
för nödig upplysning vid landsböckernas revision. Dessa Riksgäldskontorets
åligganden hade, enligt Kongl. Maj:ts ofvan berörda föreskrift,
ined 1874 års ingång öfvertagits af Statskontoret, till hvilket embetsverk
i följd deraf vid samma tidpunkt från Riksgäldskontoret öfverlemnats
115 under föregående år dit inkomna och under balans förda borgensförbindelser
för erläggande af sådan bevillning, som för inom hufvudstaden
upprättade eller vid der varande domstolar bevakade testamenten
m. m. borde utgå. Revisorerne, som ansett sig böra taga kännedom om
det sätt, hvarpå dessa bevillningsärenden sedermera från och med år
1874 till revisionsårets utgång af Statskontoret handhafts, och för sådant
ändamål infordrat det inom Statskontoret förda diarium öfver mottagna
16
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
borgensförbindelser för dylik bevillning, hade deraf inhemta!;: att af ofvan
omförmälda, från Riksgäldskontoret öfverlernnade 115 borgensförbindelser
ännu funnes balanserade 58, i fråga om hvilka bevillningsbeloppen
icke indrifvits eller fullständigt bevis om mötande hinder för beloppens
utsökande icke företetts. Bland dessa förekomme dels 18, med hvilka
någon åtgärd icke vidtagits senare än år 1873, då anteckning egt rum
olif olika hinder för bevillningens indrifvande, dels 8, om hvilka anteckningar
gåfve vid handen, att senaste åtgärd vidtagits 1874, dels 4, om
hvilka dylik anteckning gjorts senast år 1875, dels 1, der sådant skett
år 1876, dels 1, der antecknadt funnes, att två testamentstagare inbetalt
bevillning, men icke hvad som hindrat uttagandet af sådan hos eu tredje
testamentarie, dels 1, vid hvilken antecknats, att konkurs yppats efter
testamentsgifvare!], utan att sådant likväl blifvit styrkt, och dels 25, vid
hvilka anteckning om mötande hinder för medlens uttagande helt och
hållet saknades; samt att vid en af de under år 1874 till Statskontoret
inkomna borgensförbindelser funnes anteckning af den 20 Mars 1876, att
testamentet i fråga öfverklagats; men något bevis att hinder fortfarande
mötte för bevillningens utkräfvande hade icke blifvit Revisorerne förevisadt;
hvarjemte, i fråga om öfriga under nämnda år samt åren 1875 och
1876 hos Statskontoret stälda enahanda förbindelser, 19 balanserats, utan
att i diariet funnes antecknadt att åtgärder med desamma vidtagits.
Då Statskontoret, såsom uppbördsman af berörda bevillningsafgifter, haft
att, i likhet med Riksgäldskontoret, ställa sig till efterrättelse den uti
Kong!. kungörelsen den 11 December 1811 för dylika uppbördsman meddelade
föreskrift derom, att, i händelse vederbörande löftesmän icke inom
Mars månads utgång hvarje år till uppbördsmannen aflemnade bevis om
de hinder, som vållat, att beloppet af gafvan eller testamentet in. in.
ännu icke utfallit, uppbördsmannen egde att bevillningsprocenten genast
utsöka, men denna föreskrift uti de många här ofvan omförmälda fall
icke af Statskontoret iakttagits, hade Revisorerne icke kunnat underlåta
att å dessa förhållanden fästa Riksdagens uppmärksamhet.
Uti häröfver afgifvet underdånigt utlåtande har Statskontoret åberopat
ett af embetsverkets ombudsman i frågan afgifvet yttrande af den
30 November nästlidna år under vitsordande af rigtigheten af de utaf ombudsmannen
lemnade uppgifter. Af åberopade yttrandet inhemtas, bland
annat, att, hvad anginge den af Revisorne verkstälda speciella granskning
af de i omförmälda diarium förekommande anteckningar om deri upptagna
borgensförbindelser och de uttalanden, hvartill denna granskning
föranleda detta så kallade diarium, som under åren 1874—1876 förts af
dåvarande advokatfiskalsembetet i Statskontoret och sedermera, efter detta
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
17
embetes indragning, under åren 1877 och 1878 af den i egenskap af
tillfälligt juridiskt biträde derstädes anstälda person, betraktats såsom
eu till iakttagande och efterrättelse vid ifrågakoinmande förnyelser, infordrande
af annan eller ytterligare säkerhet än den ursprungligen strida,
indrifna afbetalningar, verkstälda slutliqvider och dylikt, förd förteckning
öfver ifrågavarande säkerhetshandlingar, hvadan, och då anledning att
frångå denna uppfattning icke förut förefunnits, samt berörda förteckning
alldeles icke utgjorde någon verifikation till räkenskaperna, hittills icke
ansetts nödigt att i densamma fullständigt anteckna allt hvad som genom
infordrade upplysningar funnits bekant rörande orsakerna till att
en del bevillningsbelopp måst fortfarande balanseras. Med hänvisning
till detta förhållande, såsom varande anledning till den af Revisorerne i
berörda afseende anmärkta ofullständighet, meddelades i sammanhang
dermed, att, i följd af åtgärder, till hufvudsaklig del vidtagna före revisionsförrättningen,
dåmera efter skedda inbetalningar eller af andra, på
gällande föreskrifter stödda grunder, enligt Statskontorets särskilda beslut,
uti berörda diarium från vidare handläggning afförts dels ytterligare
20 af de 58 borgensförbindelser, som Revisorerne funnit vara utan uppgifven
eller styrkt anledning balanserade ibland de 115 sådana förbindelser,
som från Riksgäldskontoi-et år 1874 till Statskontoret öfverlemnats,
och dels 6 af de 20 förbindelser, som enligt Revisorernes omförmälande
återstode, såsom icke slutbehandlade, af det antal, som från 1874 till revisionsårets
slut till Statskontoret direkte inkommit, hvarjemte, i fråga
om öfriga ännu balanserade bevillningsärenden af ifrågavarande beskaffenhet,
såsom varande under utredning och handläggning, anteckningarne
jemväl kunde vederbörligen kompletteras. Om detta skedde och således
en mera fullständig öfverblick uti ifrågavarande afseende för kommande
statsrevisorer beredes, syntes det af Revisorerne nu anmärkta förhållandet
böra få anses rättadt.
Revisorerne, som, med afseende å de anmärkta förhållandena beträffande
förutnämnda bevillningsafgifters redovisning, slutligen funnit sig
ega anledning att ingå i pröfning, huruvida det kunde vara lämpligt, att
Statskontoret i första hand handlade bevillningsmål, på sätt dittills egt
ruin, hafva vidare anfört, att, enligt Revisorernes åsigt, Kongl. kungörelsen
den 11 December 1811 icke lemnade någon föreskrift härom,
utan synts tvärtom afse, att det skulle åligga uppbördsmännen så väl i
hufvudstaden som i landsorten att mottaga och redovisa ej mindre kontant
influtna bevillningsmedel än äfven för sådana medels utgörande stälda
borgensförbindelser, samt att Riksgäldskontoret, eller efter 1874 års ingång
Statskontoret, ålåge att utöfva kontrollen öfver dylika medels Tern.
till Riksd. Prof.. 1879. 4 Smil. 1 Afd. 21 Raft. 3
18
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
dovisning. Det förfaringssätt, som under årens lopp utbildat sig på sådant
sätt, att Riksgäldskontoret och efter nyss nämnda tidpunkt Statskontoret
direkt från de betalningsskyldige mottagit borgensförbindelser för
testarnents- och gåfvobevillning in. m., samt synts Revisorerne motverka
den i författningen afsedda kontrollen och gjorde nämnda embetsverk till
på samma gång redogörande och kontrollerande myndighet, hvilket aldrig
kunde hafva varit författningens mening. Härigenom undanrycktes jemväl
den kontroll, som ålåge Kammarrätten medelst granskningen af de
från uppbördsman och domare inkommande rapporter öfver testamentsbevillningen,
hvilket bäst bevisades deraf, att de här ofvan omförmälda
särkilda bevillningsrnål kunnat så lång tid balanseras, utan att med något
bevis styrkts, att hinder mött för medlens uttagande. Visserligen
hade Kongl. Maj:t genom sin den 8 December 1876 för Statskontoret
utfärdade nådiga instruktion, bland annat, ålagt detta embetsverk att föra
inseendet deröfver, »att de löftesskrifter, förbindelser och borgensskrifter»,
som skulle ingifvas, i rätt tid inkomme och vid gällande kraft bibehölles;
men, då ofvan åberopade 1811 års Kongl. kungörelse icke blifvit
samtidigt ändrad eller i någon del upphäfd, ville det synas Revisorerne,
som hade ifrågavarande del af instruktionen tillkommit utan tagen hänsyn
till hvad nämnda kungörelse redan stadgat i fråga om bevillning af
gåfva, testamente m. in. Genom ett sedermera den 31 Augusti 1877 utfärdadt
bref till Statskontoret har Kongl. Maj:t, med ändring af bestämmelserna
i skrifvelsen den 5 December 1873, i nåder förordnat, att de
i 8 § af Kongl. kungörelsen den 11 December 1811 omförmälda handlingar
skulle dädanefter af hofrätterna och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
omedelbart till Kammarrätten öfverlemnas, samt den Statskontoret
förut åliggande granskningsskyldighet af dessa handlingar och tillsyn öfver
redovisningen af bevillningsafgifterna för gåfva, testamente, fideikommiss
eller arf till Kammarrättens Öfverrevisionsdepartement öfverflyttas.
Då i berörda § af 1811 års kungörelse undantag icke gjordes för någon
del af nämnda bevillning, ville det synas, som skulle 1876 års instruktion
för Statskontoret vara genom 1877 års Kongl. bref i dessa delar upphäfd,
och Statskontoret befriadt från bestyret med bevillningsärendens
handhafvande; men Revisorne hade af det i Statskontoret förda bevillningsdiarium
inhemtat, att Statskontoret äfven efter den 31 Augusti 1877
emottagit och fortfarande einottoge och vårdade borgensförbindelser för
testamenten, som vid underdomstolarne i hufvudstaden och i dess grannskap
bevakats.
Enär den sålunda förefintliga olikheten i behandlingssättet af bevillningsmål
för hufvudstaden och för landsorten icke kunde vara ända
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
19
målsenlig, och då härtill komme, att Statskontoret icke torde ega tillräckliga
krafter för att, jemte sina öfriga många och maktpåliggande
göromål, sköta nu ifrågavarande ärenden, hade Revisorerne föranlåtits att
framhålla angelägenheten deraf, att de i fråga om bevillning af gåfva,
testamente, fideikommiss och arf gällande föreskrifter måtte ändras och förtydligas
på sådant sätt, att alla dit hörande ärenden komme att röna
enahanda behandling i fråga om uppbörd, redovisning och kontroll.
Hvad först beträffar det af Revisorerne omförmälda förhållande, att
sammandrag öfver de inom hvarje län förekommande bevillningsmål af
ifrågavarande beskaffenhet saknats vid de från flera länsstyrelser inkommande
redogörelser, delar Utskottet Revisorernes åsigt om önskvärdheten
af, att sådana sammandrag böra inom samtliga länen upprättas och redogörelsehandlingarne
bifogas. Och då, enligt hvad af de öfver Revisorernes
framställning i berörda afseende ingifna förklaringarne inhemtas, olika
förfaringssätt inom särskilda län i detta afseende eger rum, synes Utskottet
lämpligt, att bestämda föreskrifter härom varda meddelade.
I fråga om meranämnda bevillningsmedels redovisande synes i öfrigt,
enligt hvad anfördt blifvit, inom skilda län förfaras olika, beroende
ej mindre på saknaden af nödiga föreskrifter än äfven på olika tolkning
af de gällande.
Hvad vidare angår den af Revisorerne anmärkta ofullständigheten
med afseende å ifrågavarande bevillningsärendens diarieföring inom
Statskontoret, synes, enligt hvad upplyst blifvit, de af Revisorerne i detta
hänseende åsyftade åtgärder numera till största delen hafva blifvit vidtagne,
och då i öfrigt förutsättas kan, att, sedan uppmärksamheten å
detta ämne blifvit väckt, vederbörande embetsverk icke torde underlåta
att meddela erforderliga föreskrifter till befrämjande af åskådlighet vid
redovisningen af dessa afgifter, torde Revisorernes berörda framställning
icke erfordra någon särskild åtgärd från Riksdagens sida.
I afseende å förevarande ämne har Utskottet slutligen inhemtat, att
Kongl. Maj:t genom nådigt bref af den 31 Augusti 1877, i sammanhang
med öfverlemnande! till Kammarrätten af den Statskontoret förut åliggande
tillsyn öfver redovisningen af eu del utaf ifrågavarande bevillningsafgifter,
anbefalt förstnämnda embetsverk att, enär den Kongl. kungörelsen
af den 11 December 1811 dels innehölle stadganden, hvilka numera
vore utan tillämplighet, dels ock saknade bestämmelser, hvilka
kunde anses erforderliga, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till de
ändringar i berörda kungörelse eller till den nya författning, som kunde
finnas af behofvet påkallad.
Då förevarande frågor sålunda äro föremål för Kongl. Maj:ts nådiga
uppmärksamhet, har Utskottet, som delar Revisorernes åsigt såväl
20
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
i fråga om önskvärdheten deraf, att större enhet och öfverensstämmelse
i dessa ärendens behandling må åvägabringas, som ock beträffande oläinpligheten
af att ej samtliga bevillningsmål af förevarande beskaffenhet
blifvit från Statskontoret afskilda, och föreställer sig, att Revisorernes
ifrågavarande framställningar vid det förväntade ordnandet åt dessa angelägenheter
icke komma att lemnas utan afseende, ansett sig böra hemställa,
att Revisorernes omförmälda framställningar för närvarande
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Folkundervisningen.
§ 9-
(Rev.-ber. pag. 188 § 1. — Uti. pag. 436—460; 469—474.)
Angående Vid granskning af folkskoleinspektörernes reseräkningar hade Revi
foihsiwiein-
sorerne funnit, att inspektörernes årsarfvoden vore till beloppet särdeles
‘''reserähnin oc^ omvexlade emellan 100 och 2,000 kronor. Vid förfrågan hade
gar. den upplysning erhållits, att grunden för arfvodenas olikhet vore att söka
dels i distriktens olika storlek, dels i den olika tid, inspektörerne kunnat
egna åt sin befattning. Af en i berättelsen intagen uppgift å åtskilliga
folkskoleinspektörers arfvoden och resekostnadsräkningar för år 1876 inhemtades
emellertid, att antingen ett, mindre lyckligt val blifvit gjordt
i afseende å distriktens indelning, eller ock att olika nit af inspektörerne
ådagalagts. Af två inspektörer med enahanda årsarfvoden, eller 425 kronor,
hade den ene rest 237 mil och räknat 97 rese- och förrättningsdagar med
en sammanlagd kostnad af 1,148 kronor, under det den andre blott rest
40 mil och räknat 25 rese- och förrättningsdagar med en kostnad af
185 kronor. Af tvenne folkskoleinspektörer med 325 kronors årsarfvoden
hade den ene räknat 47 rese- och förrättningsdagar med en kostnad af
498 kronor, då den andre räknat 260 rese- och förrättningsdagar med
en kostnad af 2,427 kronor. Af tvenne med 500 kronors årsarfvoden
hade den ene räknat 30 rese- och förrättningsdagar med en kostnad af
239 kronor, då den andre räknat 176 rese- och förrättningsdagar med
en kostnad af 2,631 kronor. En inspektör med 100 kronor hade i reseersättning
debiterat 407 kronor 47 öre för 71 mil samt 42 rese- och
förrättningsdagar, då en annan med 500 kronors årsarfvode blott rest
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
21
upp 444 kronor för 90 mil samt 40 rese- och förrättningsdagar. Andra
inspektörer hade ådagalagt det anmärkningsvärda nitet att upprepade
gånger besöka samma folkskola eller flitigt inspektera i samma trakt.
Sålunda hade t. ex. en inspektör inom Upsala stift med 300 kronors
årsarfvode besökt folkskolan i en närbelägen stad icke mindre än 29
gånger under samma år och derför beräknat 54 rese- och förrättningsdagar
samt dessutom upptagit från 2 till 5 kronor i väntpenningar vid
skolan för samma skjuts, som gått fram och åter. Denne inspektörs resekostnad
uppginge till 2,257 kronor 77 öre för resor af 333 mil med
200 rese- och förrättningsdagar, då en annan med samma årsarfvode
endast rest 42 mil samt beräknat 23 rese- och förrättningsdagar med en
kostnad af 189 kronor. En inspektör i samma stift, med 600 kronors
arfvode, hvilken hufvudsakligen besökt skolorna i hufvudstadens granskap,
hade likväl derunder rest 480 mil samt beräknat 433 rese- och förrättningsdagar
med en kostnad af 3,167 kronor, då eu annan med samma
arfvode blott rest 53 mil samt beräknat 57 rese- och förrättningsdagar
med en kostnad af 413 kronor 27 öre. Af det anförda ville emellertid
synas, som skulle hos inspektörerne mycken olika uppfattning råda i
afseende å vidden af det arbete, som bort motsvara årsarfvodet, äfvensom
i afseende å det sätt, enligt hvilket rese- och traktamentskostnaden bort
beräknas, hvadan i nämnda hänseenden noggrannare föreskrifter syntes
vara af behofvet högeligen påkallade. Vid 1859—1860 årens riksdag
hade för folkskolinspektionerna beviljats 17,000 kronor, vid 1865—1866
årens riksdag 40,000 kronor, vid 1872 års riksdag 52,000 kronor, vid 1874
års riksdag 65,000 kronor samt vid 1878 års riksdag 85,000 kronor.
Häraf syntes, att kostnaderna för inspektionen stegrats i samma man, som
densamma möjligen kunde hafva inskränkts, sedan organisationen af skolorna
med få undantag blifvit genomförd.
Då af hvad Revisorerne sålunda anfört otvifvelaktigt framgår, att
någon ofullständighet i de för folkskoleinspektörerne utfärdade instruktioner
förefinnes, hvarigenom en olika uppfattning angående vidden af
de åligganden, som med dessa befattningar böra förenas, gjort sig gällande,
samt äfven att en förändring af inspektionsdistriktens indelning i
flera fall lämpligen borde vidtagas, får Utskottet, med afseende å vigten
deraf, att denna betydelsefulla institution så anordnas, att den fullt
motsvarar det dermed åsyftade ändamål och de kostnader, statsverket
för densamma vidkännes, hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 28.
icke genom en revision af nu gällande stadgar för
folkskoleinspektionen en större enhet deri och en lämpligare
indelning af inspektionsområdena kunde föranledas,
äfvensom föreskrifter meddelas till förekommande
deraf, att inspektionsresorna må ådraga statsverket större
kostnader, än som äro nödvändiga för uppnående af
de med dem afsedda ändamål.
Expens- och aflöningsräknmgarne.
§ 10.
(Rev.-ber. pag. 228).
Angående Slutligen hafva Revisorerne anfört, att vid granskning af räken
vpa/rillen-ts^a‘Perna
öfver expensinedel, Revisorerne funnit, att under revisionsåret
tarieförteck- vid åtskilliga embetsverk inköpts inventarier af icke obetydligt värde.
«mbetsvtiken. ^ e ^ a förhållande hade gifvit Revisorerne anledning att framhålla önskvärdheten
deraf att, på sätt god ordning syntes kräfva, statens embetsverk
läte räkenskaperna biläggas förteckningar öfver de i deras embetslokaler
befintliga möbler och andra värdefullare inventarier, med angifvande
för sådana, som hädanefter anskaffades, af inköpspris äfvensom
tiden då inköpet skett; hvarjemte, vid skeende kasseringar af obrukbara
eller obehöfliga inventarier, desamma borde ur förteckningen afföras,
med uppgift om det pris, hvartill de vid möjligen verkstäld försäljning
blifvit afyttrade.
Utskottet delar den af Revisorerne uttalade åsigt om lämpligheten
deraf, att förteckningar öfver de i embetsverkens lokaler befintliga möbler
och andra inventarier upprättas och räkenskaperna bifogas, hvadan Utskottet,
som fästat uppmärksamheten derpå, att dylika staten tillhöriga
inventarier kunna förekomma jemväl inom andra lokaler än dem, som
äro till embetsverken upplåtne, såsom i bostadslägenheter, i förrådsrum
m. m., får hemställa,
att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla det
Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter derom, att
förteckningar å de i statens embetsverk eller annorstädes
befintliga, staten tillhöriga möbler och andra
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 28.
23
värdefullare inventarier må, på sätt Revisorerne föreslagit,
upprättas och räkenskaperna biläggas.
Hvad i öfrigt blifvit af Revisorerne anmäldt och erinradt har
Utskottet funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i
öfvervägande vid behandling af de utgiftsanslag, Revisorernes framställning
berör, dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara genom vederbörandes
utlåtanden nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vigt, att,
oaktadt förklaringen ej varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens
åtgärd bort af förhållandet påkallas, dels slutligen! icke hafva varit af
beskaffenhet att från Utskottets sida påkalla något yttrande.
Stockholm den 21 Mars 1879.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1879:59 Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1878 församlade Revisorers berättelse, angående verkst äld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel best s. 1 i texten