Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning till statsverket af landsliöfdingelöneregleringsf''onden samt underdånig skrifvelse angående reglering af landshöfdingelönerna m. m.
1879-05-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1879:50, Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning till statsverket af landsliöfdingelöneregleringsf''onden samt underdånig skrifvelse angående reglering af landshöfdingelönerna m. m.
Dokumentets text
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50,
tf:o 50.
Ank. till Riksd. Kansli den 30 April 1879, kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om indragning till statsverket
af landsliöfdingelöneregleringsf''onden samt underdånig
skrifvelse angående reglering af landshöfdingelönerna
m. m.
(I. A.)
Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt, till Stats-Utskottet
remitterad motion (N:o 78) har Herr C. Å. Larsson föreslagit, dels
att den såkallade landshöfdingelöneregleringsfonden, utgörande vid 1877
års ingång 69,669 kronor 40 öre, måtte till statsverket indragas från och
med innevarande års utgång, dels att alla de till landshöfdingelöner anordnade
boställen, räntor, tionde och andra inkomster måtte från och
med år 1880 ingå till Statskontoret bland kronans öfriga intrader, emot
det att landshöfdingarne, i likhet med andra statens embets- och tjensteman,
skulle bekomma sina löner af statsmedlen, dels ock att Riksdagen i
underdånig skrifvelse måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes till nästa
Riksdag aflåta nådig proposition om en sådan reglering af alla landshöfdingelönerna,
som kunde för dessa embetsman vara lämplig.
I enlighet med hvad Utskottet uti utlåtandet N:o 12 punkten 12:o
anmält, har Utskottet skolat, i sammanhang med utlåtande öfver Herr
C. A. Larssons omförmälda framställning, jemväl meddela yttrande med
anledning af ett utaf samme motionär i motion N:o 24 i Andra Kammaren
gjordt yrkande derom, att det till landshöfdingarne i Kopparbergsoch
Vesternorrlands län anvisade, på ordinarie stat under sjette hufvudtiteln
uppförda ersättningsanslag å 7,500 kronor måtte indragas, enär
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50. 7
landshöfdingelöneregleringsfonden lemnade full tillgång till bestridande
af denna utgift.
Uti underdånig skrifvelse den 4 Januari 1830 angående regleringen
af riksstatens andra hufvudtitel anförde Rikets Ständer, bland annat,
att, såsom något förslag till den uti Kongl. Maj:ts till dåvarande Riksdag
aflåtna nådiga proposition omförmälda jemkning och reglering af landshöfdingelönerna
ej blifvit Rikets Ständer meddeladt, Rikets Ständer ansåge
sig böra inskränka sitt yttrande i detta ämne till endast den underdåniga
anhållan, att, med begagnande af de för landshöfdingelönerna
på stat befintliga anslag, utan vidare utgift för statsverket, en för desse
embetsman lämplig lönereglering måtte vidtagas. Sedan i anledning af
Kongl. Maj:ts meddelade nådiga föreskrifter härefter blifvit upprättadt
förslag till en lämpligare reglering af lönevilkoren vid landshöfdingetjensterna
samt detsamma till Kongl. Maj:t inkommit, hade Kongl. Maj:t, jemlikt
nådigt bref till Kammarkollegium och Statskontoret den 24 April 1837,
faststält en i det nådiga brefvet intagen afiöningsstat för landshöfdingarne,
och skulle i afseende å denna lönereglering iakttagas, bland annat, att dåvarande
landshöfdingar icke skulle rubbas i de löneförmåner och rättigheter,
de enligt sina fullmakter och författningarne egde åtnjuta, så att löneregleringen
icke i andra delar, än hvad deremot ej vore stridande, för dem
tillämpades; men vid hvarderas afgång från tjensten skulle löneregleringen, i
hvad sig i behörig ordning göra läte, komma att verkställas, dock att för
Gefleborgs, Vesternorrlands, Göteborgs och Bohus, Kalmar och Malmöhus
län minskningen i landshöfdingarnes dåvarande lönevilkor icke skulle
vidtaga förr än särskildt derom blefve i nåder förordnadt; äfvensom att
de uppkommande tillgångarne till löneförhöjningarne borde till dåvarande
andra hufvudtitelns besparingar under särskild rubrik ingå och redovisas
samt löneförhöjningarne derifrån utgå, intill dess öfverflyttningen deraf
från en till en annan landshöfdingetjenst å stat kunde verkställas.
Enär genom tid efter annan inträffade landshöfdingeledigheter erforderliga
tillgånger till den uti omförmälda Kongl. bref af den 24 Februari
1837 föreskrift^ reglering af landshöfdingarnes lönevilkor snart
till fullo vore för handen, hade Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref till Statskontoret
af den 20 Juni 1853, tagit i öfvervägande lämpligaste sättet för
denna lönereglerings afsilande samt dervid i nåder gillat en Kongl.
Maj:ts pröfning understäld plan, hvarjemte Kongl. Maj:t förordnat, huru
befintliga indelningar borde fördelas emellan landshöfdingarne, för att
desse måtte komma i åtnjutande af de lönebelopp, Kongl. Maj:t åt en
hvar bestämt. Slutligen meddelades i sammanhang härmed närmare föreskrifter
angående hvad som vid denna reglering skulle iakttagas.
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
Genom nådigt bref den 28 November 1871 förklarade Kongl. Maj:t,
bland annat, att, emot det att landshöfdingelönerna bestämdes till vissa
bestämda belopp i penningar att från landshöfdingelöneregleringsfonden
uppbäras, och, i den mån sådant lämpligen utan förnärmande af någons
lagliga rätt kunde ske, dels alla till landshöfdingeindelningarne hörande
fiske- och jagträttigheter, boställsjordar och lägenheter af hvad namn
och beskaffenhet som helst, med undantag endast af de till länsresidensen
hörande trädgårdar och parkanläggningar, hvarvid, jemte bostad i
residenset, landshöfdingarne fortfarande bibehölles, skulle, der sådant
icke redan skett, under arrende på tjugo år till den högstbjudande å
auktion upplåtas emot afgifter, bestämda endast i penningar, hvilka afgifter,
likasom de för redan på 20 år eller längre tid utarrenderade boställshemman
och jordar slutligen, sedan utarrenderingen blifvit i sin
helhet genomförd, borde till landshöfdingelöneregleringsfonden redovisas
och ingå, dels ock ej mindre alla till landshöfdingarne från statsverket
utgående lönebidrag, vare sig i penningar eller ersättningar för oindelt
spanmål m. m., än ock ersättningar af läns-, stads- eller landtkornmuner
eller bolag för upplåten jord skulle efter 1874 års slut, der löntagarens
rätt icke sådant förhindrade, till löneregleringsfonden ingå och redovisas.
Innehafvarne af följande tolf landshöfdingebeställningar voro år
1871 underkastade reglering, nemligen i Stockholms, Östergötlands, Kronobergs,
Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Wermlands, Westrnanlands,
Jemtlands, Westerbottens, Jönköpings och Skaraborgs län.
Härefter hafva genom: särskilda nådiga bref, i mån af innehafvarnes
afgång, lönerna vid nedannämnda landshöfdingebeställningar blifvit reglerade,
dervid föreskrift meddelats, att samtlige med beställningarne
förut förenade löneförmåner skulle i stadgad ordning till löneregleringsfonden
redovisas och ingå, nemligen:
i Kalmar län genom Kongl. brefvet den 18 April 1873;
i Westernorrlands län genom Kongl. brefvet den 31 Oktober 1873;
i Gotlands län genom Kongl. brefvet den 12 December 1873;
i Norrbottens län genom Kongl. brefvet den 12 December 1873;
i Malmöhus län genom Kongl. brefvet den 22 Januari 1875;
i Upsala, Södermanlands och Elfsborgs län genom Kongl. brefvet
deri 12 Mars 1875;
i Örebro län genom Kongl. brefvet den 13 Juli 1876; samt
i Hallands län genom Kongl. brefvet den 8 December 1876.
Förutom landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län, hvilken genom
Nådigt bref den 15 Januari 1875 tillagts en personlig lönetillökning, så
att kontanta lönen för honom uppgår till 18,000 kronor, samt landshöf
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 50.
9
dingen i Malmöhus län, hvars lön höjts till 15,000 kronor, ega landshöfdingarne
i sarntlige ofvannärande län numera att uppbära en årlig
lön af 12,500 kronor, under iakttagande, hvad landshöfdingarne i Jönköpings,
Elfsborgs och Skaraborgs län beträffar, af vissa dem, med afseende
å de med dessa landshöfdingebeställningar förenade boställen, förbehållna
rättigheter.
Med undantag af landshöfdingebeställningarne i Kopparbergs och
Gefleborgs län, för hvilka, enligt hvad i Kongl. brefvet af den 12 Mars
1875 omförmäles, löneinkomsterna i medeltal för åren 1870—1874 utgjorde
i Kopparbergs län 12,739 kronor 70 öre och i Gefleborgs län
12,663 kronor 21 öre, hafva sålunda lönerna för sarntlige öfrige tjugutvå
landshöfdingebeställningar blifvit reglerade. I följd häraf ingå och redovisas
de för dem anvisade ersättningsanslag och forsellönsersättningar
till landshöfdingelöneregleringsfonden, derifrån kontanta aflöningsbeloppen
för samma tjugutvå landshöfdingelönebeställningar qvartalsvis utbetalas.
Då emellertid fondens inkomster så förökats, att de med full säkerhet
kunde antagas årligen lemna tillgång till gäldande af de reglerade lönerna,
har Kong!. Maj:t genom nådigt bref till Statskontoret den 1 November
1878 förklarat, att, utom hvad anginge de, enligt förut meddelade
föreskrifter, till landshöfdingelöneregleringsfonden ingående ersättningsanslag,
i afseende å hvilka ifrågavarande förändring redan blifvit vidtagen,
sarntlige öfrige till nämnda fond ingående ersättningar för indelta
räntor och tiondeanslag skulle från och med år 1879 utgå endast efter
dessa räntors och tiondeanslags omsättningsvärde i enlighet med Kongl.
förordningen den 23 Juli 1869, äfvensom statsverket från och med samma
år befrias från utgifvande af de till fonden ingående forsellönsersättningar.
Då sålunda den åsyftade regleringen af landshöfdingelönerna synes
hafva blifvit i det allra närmaste genomförd och då landshöfdingelöneregleringsfondens
tillgångar synas vara fullt tillräcklige till bestridande
af sarntlige densamma åliggande utgifter, föreställer sig Utskottet, att
en indragning till statsverket af samma fond, emot det att landshöfdingarnes
löner på vanligt sätt bland vederbörlig hufvudtitels utgiftsanslag
uppföras, vara en lika enkel som tjenlig åtgärd. Något giltigt skäl,
hvarföre aflöningen till landshöfdingarne bör utgå i annan ordning än
den som är gällande i afseende å aflöningarne till statens öfrige embetsoch
tjensteman, synes ej förefinnas; och otvifvelaktigt skulle det lända
till enkelhet och reda, derest de till landshöfdingelöneregleringsfonden
nu ingående, särskildt redovisade medel uppbures och redovisades på
Bill. till Biksd. Prof. 1879. 4 Samt. 1 Afd. 32 Häft. 2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 50.
enahanda sätt som statsverkets öfrige intrader. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt, får Utskottet hemställa,
l:o) att Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen afgifva
förslag till landshöfdingelöneregleringsfondens indragning
till statsverket samt i sammanhang dermed till uppförande
i riksstaten af de till landshöfdingelönernas
bestridande erforderliga belopp, äfvensom till de åtgärder
i öfrigt, som på grund af denna anordning må
befinnas erforderliga;
2:o) att den af Herr C. A. Larsson i motionen N:o
24 gjorda framställning om indragning af det till
landshöfdingarne i Kopparbergs och Westernorrlands
län å riksstatens sjette hufvudtitel uppförda belopp,
icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 Maj 1879.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1879.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.