Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af sa väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers framställning ar i fråga om eftergift af kronans rätt till danaarf.

1879-01-27 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1879:51, Utlåtande, i anledning af sa väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers framställning ar i fråga om eftergift af kronans rätt till danaarf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

1

TV:o SJL

Ant. till Riksd. Kansli den 30 April 1879, kl. 5 e. in.

Utlåtande, i anledning af sa väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner

som ock enskilde motionärers framställning ar i

fråga om eftergift af kronans rätt till danaarf.

(I- A.)

Stats-Utskottet, som fått till behandling emottaga dels Kong]. Maj:ts

till Riksdagen aflåtna nådiga propositioner angående eftergift af kronans

rätt till en de! danaarf, dels ock åtskilliga af enskilde personer i likartad!

syfte gjorda framställningar, har dessa frågor i ett sammanhang

forellaft och får dem härmed till Riksdagens pröfning anmäla samt

dervid meddela de yttranden, hvartill hvarje framställning ansetts föranleda.

. 1:.°- I anledning af en utaf rättaren Anders Petterssons enka, Brita Ang. danaarf

Christina Ersdotter i underdånighet gjord ansökning, att, sedan AnderseAe»'' rättaren

Pettersson den 19 Januari 1865 affidit i Skårby inom Salems socken Persson f

och Stockholms län och såsom sterbhusdelegare efterlemnat sökanden sk&rby.

och sin syster Anna Stina Pettersdotter, hvilken sistnämnda vistades å

okänd ort och, ehuru kungörelse att arf tillfallit henne efter Anders

Pettersson i vederbörlig ordning utfärdats, icke låtit sig afhöra, i följd

hvaraf det henne tillskiftade arfvet borde tillfalla kronan, Kongl. Maj:t

täcktes, i anseende till sökandens sjuklighet och nödstälda belägenhet,

åt gunst och nåd förunna henne det arf, som bort tillkomma hennes

mans syster, och som den 31 December 1877, enligt afgifven redogörelse

uppgick till 113 kronor 56 öre, har Kongl. Maj:t —- efter det

utlåtanden i ärendet afgifvits dels af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

Bih. till Riksd. Prof. 1819. 4 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Siats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

i Stockholms län, dels ock af advokatfiskal i Kammarkollegium, hvilken,

jemte tillstyrkan af bifall till ansökningen, förklarat sig icke hafva något

anspråk på andel i danaarfvet ■—• uti eu till Riksdagen den 31 sistlidne

Januari aflåten nådig proposition (N:o 16), med afseende å hvad i ärendet

förekommit och den nödstälda belägenhet, hvari enkan Brita Christina

Ersdott.er, enligt företedt intyg, sig befunne, föreslagit Riksdagen,

att kronans rätt till ifrågavarande arfsmedel måtte få öfverlåtas på bemälda

enka; Och får Utskottet, som emot den nådiga framställningen

icke haft något att erinra, hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i

förenämnda hänseende täckts föreslå.

Ang. danaarf 2:o. Sedan brandvakten vid Gripsholms slott Johan Lindström den

''JUrJ''ömnd'' 2 Juni 1876 aflidit utan att några arfvingar efter honom vore kända

eller inom natt och år efter det Lindströms död blifvit vederbörligen

kungjord sig anmält, samt Kammarkollegii advokatfiskalsembete med

anledning häraf anmodat vederbörande embetsmyndighet om åtgärders

vidtagande för att bevara kronans rätt till Lindströms qvarlåtenskap,

hade Lindströms enka, Maja Stina Lindström, född Sandberg, hos Kongl.

Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär behållningen i makarnes bo,

enligt den efter Lindström upprättade bouppteckning utgjorde allenast

346 kronor 50 öre samt sökanden, på sätt företedda intyg utvisade, befunne

sig i torftiga omständigheter och till följd af ålder och sjuklighet

vore urståndsattt att genom arbete sig försörja, Kronans rätt till danaarf

efter sökandens man måtte till sökandens förmån efterskänkas. Till

berörda ansökning hade såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands

län som kammaradvokatfiskalsembetet, hvilkas yttranden deröfver

infordrats, med hänsyn till den ringa behållningen i boet samt

sökandens fattigdom och oförmåga att försörja sig tillstyrkt bifall; hvarjemte

advokatfiskalsembetet anmält, att detsamma afstode den del af

berörda danaarf, som enligt gällande stadganden embetet tillkomme;

och har Kongl. Maj:t, i anledning af hvad sålunda förekommit, uti en

till Riksdagen den 31 Januari innevarande år aflåten nådig proposition

(N:o 21) föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande medel

måtte på enkan Lindström öfverlåtas.

Efter tagen kännedom af de till detta ärende hörande handlingar

får Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning måtte

vinna Riksdagens bifall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

3:o. Efter det rådmannen Johan Nordqvist den 5 December 1875

aflidit i Sala utan att efterlemna kända arfvingar samt Rådstufvurätten1

derstädes genom utslag den 26 November 1877 förklarat, att Nordqvists

qvarlåtenskap, med undantag af 7,000 kronor, som Nordqvist genom

muntligt testamente den 28 Mars 1871 disponerat för olika ändamål,

skulle såsom danaarf falla Kongl. Maj:t och kronan till, hade, enligt

hvad af eu till Riksdagen den 31 sistlidne Januari aflåten nådig proposition

(N:o 22) inhemtas, dels Sala stadsfullmäktige hos Kongl. Maj:t

i underdånighet anhållit, att de ifrågavarande medlen måtte anvisas till

understöd åt fattiga barn inom Sala stad, dels ock Maria Sofia Böhlmark

och Carolina Böhlmark, under uppgift att de skulle vara beslägtade

med Nordqvists före honom aflidna hustru Maria Dorothea Wahlberg,

i underdånighet sökt att framför Sala stad bekomma ifrågavarande

danaarfsmedel; öfver hvilka ansökningar ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Vestmanlands län än äfven kammaradvokatfiskals-embetet

afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, dervid advokatfiskalsembetet

upplyst, att danaarfvet enligt redovisning den 19 Mars 1878 uppginge

till 12,539 kronor 41 öre; Och har Kongl. Maj:t, som funnit berörda

ansökningar icke till annan åtgärd föranleda, nu föreslagit Riksdagen,

att medgifva, att, då Sala stad i ersättning för förlorad tullfrihet af

statsverket åtnjöte ett årligt belopp af 104 kronor 72 öre, af de ifrågavarande

danaarfsmedlen ett belopp af 2,100 kronor, i kapital, efter

räntefot af fem procent, motsvarande i jemnadt tal omförmälda tullfrihetsersättning,

måtte få Sala stad tilldelas, under vilkor att staden

för framtiden från samma ersättning afstode.

I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af

Herr A. Fredenberg inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion

(N:o 125), deri föreslagits, att, sedan kammaradvokatfiskalens andel äfvensom

den föreslagna aflösningssumman för afstående af stadens Sala

rätt till ofvannämnda tullfrihetsersättning, 2,100 kronor, blifvit från danaarfvets

hela belopp, 12,539 kronor 41 öre, afdragne, återstoden, eller

omkring 6,000 kronor, måtte tillerkännas Sala stad för att bilda en

understödsfond för fattiga skolbarn. Till stöd för berörda framställning

har motionären hufvudsakligen anfört, att Sala stad visserligen ur juridisk

synpunkt icke kunde göra anspråk på den återstående behållningen

af danaarfvet efter Rådmannen Nordqvist, men att då bland den aflidnes

papper funnes en af honom egenhändigt uppsatt, fast ej namntecknad

handling, deri han förordnat att, sedan de i det muntliga testamentet

af den 28 Mars 1871 gjorda dispositionerna till gamle trotjenare

utgått, återstoden af hans förmögenhet skulle tillfalla en under fattig
-

Ang. danaarf

tf ter rådmannen

Johan

Nordqvist.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

våi’dsstyrelsens i Sala förvaltning stäld fond till understöd åt stadens

fattiga barn, så kunde man åtminstone ega nästan full moralisk visshet om,

att den aflidnes sista vilja uttrycktes i den omnämnda handlingen, om hvars

äkthet icke gerna något tvifvel borde uppstå,, då Rådmannen Nordqvist

haft en särdeles egen och lätt igenkänlig handstil och flere trovärdige

personer på sin ed kunnat taga att han sjelf skrifvit densamma. Dertill

komme, att den aflidne i öfver 70 år tillhört Sala samhälle samt der

samlat sin lilla förmögenhet, och att då hustrun och ett enda barn långt

förut aflidit, det också vore helt naturligt, att den aflidne, som saknade

närmare anhörige, gerna skulle ihågkomma det samhälle, som han under

eu lång lefnad gagnat med sin verksamhet, och der han varit högt aktad

och värderad för sin redbarhet och pligttrohet.

Utskottet, som vidhåller den vid flera tillfällen förut uttalade åsigten

om önskvärdheten deraf, att de anslag, som vissa städer i ersättning

för förlorade tullfriheter nu uppbära, må komma att upphöra, samt

anser lämpligt vara, att de inom samma städer förekommande danaarf

varda för sådant ändamål använda, har icke haft något att erinra emot

Kongl. Maj:ts nådiga proposition i afseende å ifrågavarande danaarfsmedel,

hvaremot Utskottet icke ansett sig kunna fästa något afseende å

den till stöd för motionärens framställning åberopade, ej namntecknade

eller daterade handling, ocli således funnit sig sakna skäl att motionärens

förenämnda förslag understödja. Utskottet får alltså hemställa,

a) att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i

fråga om berörda danaarfsmedel täckts föreslå; och

b) att Herr A. Fredenbergs omförmälda motion

icke må vinna Riksdagens bifall.

Ang. danaarf 4:o. Uti en till Riksdagen den 31 sistlidne Januari aflåten nådig

efter ‘^^proposition (N:o 26) har Kongl. Maj:t föreslagit, att kronans rätt till

Abrahamsson danaarf efter skräddaren Anders Abrahainsson i Lugnet inom Finnerödja

i Lugnet. soc]jen och Skaraborgs län, hvilken den 4 Juli 1875 aflidit utan att

efterlemna kända arfvingar, måtte afstås till förmån för Abrahamssons

enka Maria Elisabeth Abrahamsson. Af den nådiga propositionen inhemtas,

bland annat, att hela behållningen i det gemensamma boet enligt

bouppteckningen uppgått till 507 kronor 79 öre, deraf största delen

bestode af en stugubyggnad, som vore värderad till 400 kronor och

utgjorde enkans bostad; att då den hufvudsakliga tillgången i boet sålunda,

jemlikt 10 Kap. 2 § Giftermålsbalken, skulle skiftas med två

tredjedelar på mannens och en tredjedel på hustruns lott, beinälde enka,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

5

som vore 64 år gammal och ur stånd att med eget arbete sig försörja,

antagligen inom kort skulle komma att falla fattigvården till last; samt

att enkår) Abrahamssons till Kongl. Maj:t ingifna .underdåniga ansökan

om bekommande af ifrågavarande danaarfsmedel blifvit förordad såväl

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet som ock af advokatfiskal

i Kammarkollegium, hvilken anmält, att han afstodc till bemälda enkas

förmån den andel i danaarfvet, som lagligen tillkomme honom.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse

med den åsigt, som legat till grund för Riksdagens i likartade frågor

tillförene fattade beslut, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Maj:ts omförmälda

framställning.

5:o. Sedan handlanden i Arboga Carl Petter Pettersson afiidit den

14 November 1874, efterlemnande enka, Charlotta Pettersson, född Zetterberg,

men inga kända arfvingar, och bouppteckning efter honom förrättats

den 10 Februari 1875, hade, enligt hvad af en till Riksdagen

den 28 sistlidne Februari aflåten nådig proposition (N:o 34) inhemtas,

kammaradvokatfiskalen yrkat, att hälften af boets behållning måtte förklaras

utgöra danaarf, hvarefter Rådstufvurätten i Arboga genom numera

laga kraftvunnet utslag bifallit detta påstående. Bouppteckningen hade

visserligen utvisat brist i boet; men enligt en af enkan Pettersson den

25 Juni 1878 föranstaltad ny uppskattning af den bland boets tillgångar

befintliga fasta egendomen samt en af henne den 11 Juli samma år

lemnad uppgift å tillgångar och skulder i boet, skulle dock hafva förefunnits

eu behållning af 1,419 kronor 60 öre. I en den 18 September

1878 ingifven skrift hade enkan Pettersson hos Kongl. Maj:t i underdånighet

anhållit om afstående till hennes förmån af kronans rätt till

ifrågavarande danaarf och till stöd för denna ansökning åberopat, att

hon vid sitt giftermål infört i boet en icke obetydlig förmögenhet, och

att hon nu vid framskriden ålder saknade full arbetsförmåga och vore

i knappa vilkor. Efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands

län, med förmälan, att Magistraten i Arboga vitsordat hvad

enkan Pettersson sålunda uppgifvit, tillstyrkt bifall till ansökningen och

kammaradvokatfiskalen, uti infordradt yttrande, förordat densamma under

förbehåll likväl, att den andel af danaarfvet, honom lagligen tillkomme,

måtte af sterbhuset utgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att

kronans rätt till dessa arfsmedel, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen

lagligen tillkommande andel deri, måtte på enkan Pettersson

Ang. danaarf

efter handlanden

C. P.

Pettersson.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

öfverlåtas; och får Utskottet, i enlighet med hvad här ofvan i likartad

fråga blifvit tillstyrkt, hemställa,

att Kongl. Maj:ts berörda förslag måtte af Riksdagen

bifallas.

A,ig. danaarf (bo. Efter det Clara Rosalie Paqualin den 11 Januari 1873 aflidit

efter afflå I jsforrtelje och rådstufvurätten derstädes genom laga kraftvunnet utslag

“j‘aqupiin. Men 15 Juli 1878 i mål emellan advokatfiskalen i Kammarkollegium, ä

Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt enkan Ulrika Bergström,

född Littmark, jemte utredningsmannen i Clara Rosalie Paqualins bo, å

andra sidan, angående bättre rätt till Clara Rosalie Paqualins qvarlåtenskap,

förklarat, att qvarlåtenskapen skulle såsom danaarf Kongl. Maj:t

och kronan tillfalla, både dels Norrtelje stadsfullmäktige i underdånighet

anhållit, att medlen måtte tillfalla Norrtelje stad, der den aflidna haft

sitt hemvist, dels enkan Bergström i underdånighet sökt, att, ehuru laglig

bevisning icke kunnat åstadkommas rörande hennes slägtskap med den

aflidna, sökanden, hvars möderneslägt burit namnet Paqualin, måtte i

anseende till sin höga ålder och stora fattigdom få på sig öfverlåten

Kongl. Maj:ts och kronans rätt till samma danaarf; i hvilket ärende

underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af Kongl. Ma jas Befallningshafvande

i Stockholms län än äfven af advokatfiskalen i Kammarkollegium,

hvilken sistnämnde den 10 sistlidne December upplyst, att danaarfvet

då utgjorde 10,203 kronor 89 öre, hvaruti inginge 760 kronor 84 öre,

utgörande auktionssumman för försåld lösegendom, hvilket belopp enkan

Bergström den 1 Mars 1873 fått uppbära; och har Kongl. Maj:t uti en

den 31 Januari innevarande år aflåten nådig proposition (N:o 23) nu

föreslagit Riksdagen medgifva, dels att, med hänsyn till enkan Bergströms

styrkta medellöshet och deraf följande oförmåga att återgälda

ofvan nämnda, af henne uppburna 760 kronor 84 öre, kronans anspråk

på berörda belopp måtte till förmån för enkan Bergström varda efterskänkt,

dels ock att, då Norrtelje stad i ersättning för förlorad tullfrihet

af statsverket åtnjöte 34 kronor 90 öre årligen, ett belopp af 700 kronor,

motsvarande i jemnadt tal och efter räntefot af 5 procent, i kapital

omförmälda tullfrihetsersättning, måtte Norrtelje stad tilldelas, under

vilkor att staden för framtiden afstode från samma ersättning.

Med föranledande af Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga proposition

har Herr J. E. Behmer uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt

motion (N:o 124) föreslagit, att den del af ifrågavarande danaarf, som,

enligt hvad Kongl. Maj:t hemstält, skulle till statsverket ingå, måtte

tillerkännas Norrtelje stad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

7

Vid behandling af dessa framställningar har Utskottet funnit hvad

Kongl. Maj:t föreslagit vara i öfverensstämmelse med de åsigter, som

förut vid behandlingen af likartade frågor blifvit af Riksdagen uttalade,

hvaremot Utskottet icke ansett skäl förekomma att bifalla Herr Behmers

motion i ämnet; Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med utslag å Herr Behmers omförmälda

motion, må bifalla hvad Kongl. Maj:t beträffande

ifrågavarande danaarfsmedels disposition täckts

föreslå.

7:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 4) Ang. danaarf

har Herr A. Fredenberg föreslagit, att, som inga arfvingar efter pigan

Anna Lisa Bjugg, hvilken aflidit i Arboga stad den 16 Oktober 1851, låtit Bjugg.

sig afhöra, och Arboga rådstufvurätt genom utslag den 9 December 1878,

hvithet ej blifvit öfverklagadt, förklarat den aftidnas qvarlåtenskap, uppgående

enligt lemnad uppgift till 8,693 kronor 45 öre, för danaarf, Riksdagen

måtte medgifva, att detta danaarf, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen

lagligen tillkommande andel deri, finge tillerkännas Arboga

stad för att användas till dess folkskoleväsendes utveckling och

befrämjande; varande af motionären såsom stöd för hans framställning

hufvudsakligen andraget, att den aflidna Anna Lisa Bjugg större delen

af sin lefnad, så väl under barnaåren, som vid mera framskriden ålder,

tillhört Arboga samhälle, der hon under de senare åren af sin lifstid

ständigt vistats, samt att Arboga stad egnat berömvärd omsorg åt folkskoleväsendet,

för hvars utveckling och befrämjande staden redan vidkänts

och äfven för närmaste framtiden koinme att få vidkännas betydliga

kostnader.

Med afseende å hvad här ofvan blifvit anfördt i fråga om eftergift

af danaarf till stad, som af statsverket uppbär ersättning för förlorad tullfrihet,

har Utskottet, som inhemtat, att Arboga stad i sådan ersättning

årligen från statsverket har att uppbära ett belopp af 150 kronor, ansett

sig böra hemställa,

att Riksdagen må för sin del medgifva, det kronans

rätt till danaarf efter pigan Anna Lisa Bjugg må

till staden Arboga för det i motionen uppgifna ändamål

eftergifvas, med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen

lagligen tillkommande andel i qvarlåtenskapen

samt under vilkor att Arboga stad af det årliga anslag,

staden nu i ersättning för förlorad tullfrihet eger upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 51.

bära, afstår ett så stort belopp som motsvarar ränta,

efter fem för hundra om året, å den på staden sig

belöpande andel af ifrågavarande danaarf;

och lärer, i händelse af bifall härtill,

skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t i underdånighet

aflåtas.

Ang. danaarf 8:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr E. G. Bo''{arieZplr

ström vackt motion (N:o 48) omförmäles, hurusom, sedan arbetskarlen

Söderberg. Per Söderberg i Eds socken af erkestiftet den 8 Oktober 1864 aflidit

utan att efterlemna kända arfvingar, häradsrätten ålagt den tillförordnade

gode mannen att redovisa qvarlåtenskapen såsom danaarf, samt att

behållningen i boet utgjort 119 kronor 1 öre, hvilken genom räntor

stigit till 133 kronor 84 öre; och har motionären, då detta belopp, om

än ringa, likväl skulle kunna verka synnerligen godt, om det finge användas

till en inom Eds församling under bildning varande skolkassa,

hemstält att Riksdagen måtte åt Eds församling afstå danaarfvet efter

Per Söderberg.

Af de till Utskottet ingifna handlingar i ärendet har Utskottet inhemtat,

att Sollentuna häradsrätt den 16 Februari 1865 förordnat skolläraren

E. Marmén att omhändertaga och vårda boet efter arbetskarlen

Per Söderberg, hvilken den 8 Oktober 1864 aflidit utan att efterlemna

kända arfvingar, samt att, enligt en af Marmén den 18 September 1878

afgifven redovisning öfver Söderbergs efterleinnade arfsmedel, behållningen

nämnde dag utgjorde 133 kronor 84 öre. Deremot har af handlingarne

icke kunnat utrönas, huruvida dessa arfsmedel genom laga kraftvunnet

utslag förklarats skola såsom danaarf kronan tillfalla; och då

handlingarne sålunda synas vara ofullständiga, har Utskottet icke ansett

sig i ärendets outredda skick böra till förevarande framställning tillstyrka

bifall, hvadan Utskottet hemställer,

att Herr E. G. Boströms omförmälda motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang. danaarf 9:o. Enligt hvad en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr

mZnnefofaus^'' ^''edenberg väckt motion (N:o 49) anföres, hade bergsmannen Olaus

Komgård oc/(Korsgård i Sala och hans hustru Anna Katarina Gripenfeldt aflidit, huhans

hustru 8trun den 7 Februari 1854 och mannen den 13 December 1862, utan

Anna Katan- p . ....... ,, i

na Gripen- att utöfver vissa testamentariska dispositioner förordna om boets återfå*-

stående tillgångar, uppgående till ett belopp af 1,866 kronor 88 öre,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 51.

9

hvarefter Kong!. Maj:t genom dom den 6 November 1877 förklarat den

öfverblifna behållningen i boet skola som danaarf tillfalla Kong!. Maj:t

och kronan. Mycket sannolikt vore dock, att nära slägtingar till Korsgårds

hustru förefunnes; och har motionären nu hemstält, att Riksdagen,

efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande andelen

af danaarfvet, måtte tillerkänna de fattiga slägtingarne till Korsgårds

hustru hennes del i den öfverblifna behållningen i boet och Sala stad

återstoden, eller mannens andel, till understöd åt fattiga skolbarn. Såsom

stöd för denna framställning har motionären åberopat dels angående

hustru Korsgårds slägtingar, att de till följd af att Thorsåkers församlings

kyrkoböcker vid eldsvåda den 22 Maj 1836 uppbrunnit, icke kunnat

med prestbetyg styrka sin nära slägtskap med Korsgårds hustru,

Anna Katarina Gripenfeldt, men att, då detta slägtförhållande likväl på

ed blifvit intygadt af flere personer, det syntes som om tillräckligt starka

billighetsskäl förefunnes att låta dem inträda i den arfsrätt, de genom

ogynsamma omständigheter förlorat, dels ock, hvad beträffade en del

af danaarfvets afstående till Sala stad, att båda makarne tillbragt större

delen af sin lifstid i nämnde stad, och att, då de genom inbördes testamente

af den 4 Juni 1851, hvilket af hustrun på hennes dödsbädd blifvit

ytterligare bekräftadt, förordnat, att 600 kronor skulle tillfalla stadens

fattigkassa och räntan derå tilldelas någon af samhällets fattige,

så kunde man af denna välvilja draga den slutsats, att makarne Korsgård

hellre sett, att den odisponerade behållningen i boet tillfölle stadens

fattige än staten som danaarf.

Då emellertid hvarken af hvad i motionen finnes anfördt eller utaf

de till Utskottet öfverlemnade handlingar i ärendet kunnat med visshet

utrönas, hvilka personer motionären afsett skola komma i åtnjutande af

hustru Anna Katarina Korsgårds qvarlåtenskap, och arfvets afstående till

hustru Korsgårds »slägtingar» synes så mycket oegentligare som, enligt

hvad handlingarne utvisa, några personer, som lagligen kunna styrka sin

slägtskap med bemälda hustru, icke förefinnas, har Utskottet icke funnit

sig böra motionärens framställning i denna del understödja. Ej heller

har Utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens förslag

om afstående af kronans rätt till danaarf efter bergsmannen Olaus Korsgård

till förmån för Sala stad, helst den ersättning för förlorad tullfrihet,

som hittills utgått till nämnda stad, i händelse af bifall till hvad

Utskottet här ofvan under mom. 3 föreslagit, kommer att för framtiden

upphöra. Utskottet får alltså hemställa,

att Herr A. Fredenbergs omförmälda motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Bill. till Rilcsd. Prof. 187,9. 4 Samt. 1 Afd. 83 Hiift.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.

Ang. danaarf 10:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o

^MariTfd- 1^1) har Herr W. von Rehausen föreslagit, att danaarfvet efter enkan

jander. Maria Siljander måtte tillerkännas Söderhamns stad, sedan den kammaradvokatfiskalen

tillkommande andel deri blifvit afdragen.

Af handlingarne i ärendet framgår, att enkan Maria Siljander aflidit

den 22 Juli 1876 utan att efterlemna kända arfvingar, hvarefter

hennes qvarlåtenskap, enligt redovisning uppgående till 526 kronor 63

öre, genom Söderhamns Rådstufvurätts utslag den 27 Januari 1879 förklarats

skola såsom danaarf falla Kongl. Maj:t och kronan till. På grund

häraf och i öfverensstämmelse med de åsigter, som här ofvan blifvit i

dylika frågor uttalade, får Utskottet, som inhemtat att staden Söderhamn

i ersättning för förlorad tullfrihet årligen uppbär ett belopp af

41 kronor 89 öre, hemställa,

att Riksdagen må för sin del medgifva, att kronans

rätt till danaarf efter enkan Maria Siljander må

eftergifvas med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen

lagligen tillkommande andel i qvarlåtenskapen samt

under vilkor att Söderhamns stad af det årliga anslag,

staden nu i ersättning för förlorad tullfrihet eger uppbära,

afstår ett så stort belopp, som motsvarar ränta

efter fem för hundra om året å den på staden sig belöpande

andel af ifrågavarande danaarf;

och lärer, i händelse af bifall härtill,

skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t i underdånighet

aflåtas.

Stockholm den 30 ''April 1879.

På Stats-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1879:65 Skrifvelse, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers framställningar i fråga om eftergift af kronans rätt till danaa s. 15 i texten