Utlåtande, i anledning af sa väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers framställning ar i fråga om eftergift af kronans rätt till danaarf.
1879-01-27 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1879:51, Utlåtande, i anledning af sa väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers framställning ar i fråga om eftergift af kronans rätt till danaarf.
Dokumentets text
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
1
TV:o SJL
Ant. till Riksd. Kansli den 30 April 1879, kl. 5 e. in.
Utlåtande, i anledning af sa väl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner
som ock enskilde motionärers framställning ar i
fråga om eftergift af kronans rätt till danaarf.
(I- A.)
Stats-Utskottet, som fått till behandling emottaga dels Kong]. Maj:ts
till Riksdagen aflåtna nådiga propositioner angående eftergift af kronans
rätt till en de! danaarf, dels ock åtskilliga af enskilde personer i likartad!
syfte gjorda framställningar, har dessa frågor i ett sammanhang
forellaft och får dem härmed till Riksdagens pröfning anmäla samt
dervid meddela de yttranden, hvartill hvarje framställning ansetts föranleda.
. 1:.°- I anledning af en utaf rättaren Anders Petterssons enka, Brita Ang. danaarf
Christina Ersdotter i underdånighet gjord ansökning, att, sedan AnderseAe»'' rättaren
Pettersson den 19 Januari 1865 affidit i Skårby inom Salems socken Persson f
och Stockholms län och såsom sterbhusdelegare efterlemnat sökanden sk&rby.
och sin syster Anna Stina Pettersdotter, hvilken sistnämnda vistades å
okänd ort och, ehuru kungörelse att arf tillfallit henne efter Anders
Pettersson i vederbörlig ordning utfärdats, icke låtit sig afhöra, i följd
hvaraf det henne tillskiftade arfvet borde tillfalla kronan, Kongl. Maj:t
täcktes, i anseende till sökandens sjuklighet och nödstälda belägenhet,
åt gunst och nåd förunna henne det arf, som bort tillkomma hennes
mans syster, och som den 31 December 1877, enligt afgifven redogörelse
uppgick till 113 kronor 56 öre, har Kongl. Maj:t —- efter det
utlåtanden i ärendet afgifvits dels af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
Bih. till Riksd. Prof. 1819. 4 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
Siats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
i Stockholms län, dels ock af advokatfiskal i Kammarkollegium, hvilken,
jemte tillstyrkan af bifall till ansökningen, förklarat sig icke hafva något
anspråk på andel i danaarfvet ■—• uti eu till Riksdagen den 31 sistlidne
Januari aflåten nådig proposition (N:o 16), med afseende å hvad i ärendet
förekommit och den nödstälda belägenhet, hvari enkan Brita Christina
Ersdott.er, enligt företedt intyg, sig befunne, föreslagit Riksdagen,
att kronans rätt till ifrågavarande arfsmedel måtte få öfverlåtas på bemälda
enka; Och får Utskottet, som emot den nådiga framställningen
icke haft något att erinra, hemställa,
att Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i
förenämnda hänseende täckts föreslå.
Ang. danaarf 2:o. Sedan brandvakten vid Gripsholms slott Johan Lindström den
''JUrJ''ömnd'' 2 Juni 1876 aflidit utan att några arfvingar efter honom vore kända
eller inom natt och år efter det Lindströms död blifvit vederbörligen
kungjord sig anmält, samt Kammarkollegii advokatfiskalsembete med
anledning häraf anmodat vederbörande embetsmyndighet om åtgärders
vidtagande för att bevara kronans rätt till Lindströms qvarlåtenskap,
hade Lindströms enka, Maja Stina Lindström, född Sandberg, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhållit, att, enär behållningen i makarnes bo,
enligt den efter Lindström upprättade bouppteckning utgjorde allenast
346 kronor 50 öre samt sökanden, på sätt företedda intyg utvisade, befunne
sig i torftiga omständigheter och till följd af ålder och sjuklighet
vore urståndsattt att genom arbete sig försörja, Kronans rätt till danaarf
efter sökandens man måtte till sökandens förmån efterskänkas. Till
berörda ansökning hade såväl Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Södermanlands
län som kammaradvokatfiskalsembetet, hvilkas yttranden deröfver
infordrats, med hänsyn till den ringa behållningen i boet samt
sökandens fattigdom och oförmåga att försörja sig tillstyrkt bifall; hvarjemte
advokatfiskalsembetet anmält, att detsamma afstode den del af
berörda danaarf, som enligt gällande stadganden embetet tillkomme;
och har Kongl. Maj:t, i anledning af hvad sålunda förekommit, uti en
till Riksdagen den 31 Januari innevarande år aflåten nådig proposition
(N:o 21) föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande medel
måtte på enkan Lindström öfverlåtas.
Efter tagen kännedom af de till detta ärende hörande handlingar
får Utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning måtte
vinna Riksdagens bifall.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
3:o. Efter det rådmannen Johan Nordqvist den 5 December 1875
aflidit i Sala utan att efterlemna kända arfvingar samt Rådstufvurätten1
derstädes genom utslag den 26 November 1877 förklarat, att Nordqvists
qvarlåtenskap, med undantag af 7,000 kronor, som Nordqvist genom
muntligt testamente den 28 Mars 1871 disponerat för olika ändamål,
skulle såsom danaarf falla Kongl. Maj:t och kronan till, hade, enligt
hvad af eu till Riksdagen den 31 sistlidne Januari aflåten nådig proposition
(N:o 22) inhemtas, dels Sala stadsfullmäktige hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit, att de ifrågavarande medlen måtte anvisas till
understöd åt fattiga barn inom Sala stad, dels ock Maria Sofia Böhlmark
och Carolina Böhlmark, under uppgift att de skulle vara beslägtade
med Nordqvists före honom aflidna hustru Maria Dorothea Wahlberg,
i underdånighet sökt att framför Sala stad bekomma ifrågavarande
danaarfsmedel; öfver hvilka ansökningar ej mindre Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Vestmanlands län än äfven kammaradvokatfiskals-embetet
afgifvit infordrade underdåniga utlåtanden, dervid advokatfiskalsembetet
upplyst, att danaarfvet enligt redovisning den 19 Mars 1878 uppginge
till 12,539 kronor 41 öre; Och har Kongl. Maj:t, som funnit berörda
ansökningar icke till annan åtgärd föranleda, nu föreslagit Riksdagen,
att medgifva, att, då Sala stad i ersättning för förlorad tullfrihet af
statsverket åtnjöte ett årligt belopp af 104 kronor 72 öre, af de ifrågavarande
danaarfsmedlen ett belopp af 2,100 kronor, i kapital, efter
räntefot af fem procent, motsvarande i jemnadt tal omförmälda tullfrihetsersättning,
måtte få Sala stad tilldelas, under vilkor att staden
för framtiden från samma ersättning afstode.
I sammanhang härmed har Utskottet till behandling förehaft en af
Herr A. Fredenberg inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion
(N:o 125), deri föreslagits, att, sedan kammaradvokatfiskalens andel äfvensom
den föreslagna aflösningssumman för afstående af stadens Sala
rätt till ofvannämnda tullfrihetsersättning, 2,100 kronor, blifvit från danaarfvets
hela belopp, 12,539 kronor 41 öre, afdragne, återstoden, eller
omkring 6,000 kronor, måtte tillerkännas Sala stad för att bilda en
understödsfond för fattiga skolbarn. Till stöd för berörda framställning
har motionären hufvudsakligen anfört, att Sala stad visserligen ur juridisk
synpunkt icke kunde göra anspråk på den återstående behållningen
af danaarfvet efter Rådmannen Nordqvist, men att då bland den aflidnes
papper funnes en af honom egenhändigt uppsatt, fast ej namntecknad
handling, deri han förordnat att, sedan de i det muntliga testamentet
af den 28 Mars 1871 gjorda dispositionerna till gamle trotjenare
utgått, återstoden af hans förmögenhet skulle tillfalla en under fattig
-
Ang. danaarf
tf ter rådmannen
Johan
Nordqvist.
4
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
våi’dsstyrelsens i Sala förvaltning stäld fond till understöd åt stadens
fattiga barn, så kunde man åtminstone ega nästan full moralisk visshet om,
att den aflidnes sista vilja uttrycktes i den omnämnda handlingen, om hvars
äkthet icke gerna något tvifvel borde uppstå,, då Rådmannen Nordqvist
haft en särdeles egen och lätt igenkänlig handstil och flere trovärdige
personer på sin ed kunnat taga att han sjelf skrifvit densamma. Dertill
komme, att den aflidne i öfver 70 år tillhört Sala samhälle samt der
samlat sin lilla förmögenhet, och att då hustrun och ett enda barn långt
förut aflidit, det också vore helt naturligt, att den aflidne, som saknade
närmare anhörige, gerna skulle ihågkomma det samhälle, som han under
eu lång lefnad gagnat med sin verksamhet, och der han varit högt aktad
och värderad för sin redbarhet och pligttrohet.
Utskottet, som vidhåller den vid flera tillfällen förut uttalade åsigten
om önskvärdheten deraf, att de anslag, som vissa städer i ersättning
för förlorade tullfriheter nu uppbära, må komma att upphöra, samt
anser lämpligt vara, att de inom samma städer förekommande danaarf
varda för sådant ändamål använda, har icke haft något att erinra emot
Kongl. Maj:ts nådiga proposition i afseende å ifrågavarande danaarfsmedel,
hvaremot Utskottet icke ansett sig kunna fästa något afseende å
den till stöd för motionärens framställning åberopade, ej namntecknade
eller daterade handling, ocli således funnit sig sakna skäl att motionärens
förenämnda förslag understödja. Utskottet får alltså hemställa,
a) att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i
fråga om berörda danaarfsmedel täckts föreslå; och
b) att Herr A. Fredenbergs omförmälda motion
icke må vinna Riksdagens bifall.
Ang. danaarf 4:o. Uti en till Riksdagen den 31 sistlidne Januari aflåten nådig
efter ‘^^proposition (N:o 26) har Kongl. Maj:t föreslagit, att kronans rätt till
Abrahamsson danaarf efter skräddaren Anders Abrahainsson i Lugnet inom Finnerödja
i Lugnet. soc]jen och Skaraborgs län, hvilken den 4 Juli 1875 aflidit utan att
efterlemna kända arfvingar, måtte afstås till förmån för Abrahamssons
enka Maria Elisabeth Abrahamsson. Af den nådiga propositionen inhemtas,
bland annat, att hela behållningen i det gemensamma boet enligt
bouppteckningen uppgått till 507 kronor 79 öre, deraf största delen
bestode af en stugubyggnad, som vore värderad till 400 kronor och
utgjorde enkans bostad; att då den hufvudsakliga tillgången i boet sålunda,
jemlikt 10 Kap. 2 § Giftermålsbalken, skulle skiftas med två
tredjedelar på mannens och en tredjedel på hustruns lott, beinälde enka,
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
5
som vore 64 år gammal och ur stånd att med eget arbete sig försörja,
antagligen inom kort skulle komma att falla fattigvården till last; samt
att enkår) Abrahamssons till Kongl. Maj:t ingifna .underdåniga ansökan
om bekommande af ifrågavarande danaarfsmedel blifvit förordad såväl
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i länet som ock af advokatfiskal
i Kammarkollegium, hvilken anmält, att han afstodc till bemälda enkas
förmån den andel i danaarfvet, som lagligen tillkomme honom.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och i öfverensstämmelse
med den åsigt, som legat till grund för Riksdagens i likartade frågor
tillförene fattade beslut, får Utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Maj:ts omförmälda
framställning.
5:o. Sedan handlanden i Arboga Carl Petter Pettersson afiidit den
14 November 1874, efterlemnande enka, Charlotta Pettersson, född Zetterberg,
men inga kända arfvingar, och bouppteckning efter honom förrättats
den 10 Februari 1875, hade, enligt hvad af en till Riksdagen
den 28 sistlidne Februari aflåten nådig proposition (N:o 34) inhemtas,
kammaradvokatfiskalen yrkat, att hälften af boets behållning måtte förklaras
utgöra danaarf, hvarefter Rådstufvurätten i Arboga genom numera
laga kraftvunnet utslag bifallit detta påstående. Bouppteckningen hade
visserligen utvisat brist i boet; men enligt en af enkan Pettersson den
25 Juni 1878 föranstaltad ny uppskattning af den bland boets tillgångar
befintliga fasta egendomen samt en af henne den 11 Juli samma år
lemnad uppgift å tillgångar och skulder i boet, skulle dock hafva förefunnits
eu behållning af 1,419 kronor 60 öre. I en den 18 September
1878 ingifven skrift hade enkan Pettersson hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit om afstående till hennes förmån af kronans rätt till
ifrågavarande danaarf och till stöd för denna ansökning åberopat, att
hon vid sitt giftermål infört i boet en icke obetydlig förmögenhet, och
att hon nu vid framskriden ålder saknade full arbetsförmåga och vore
i knappa vilkor. Efter det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Vestmanlands
län, med förmälan, att Magistraten i Arboga vitsordat hvad
enkan Pettersson sålunda uppgifvit, tillstyrkt bifall till ansökningen och
kammaradvokatfiskalen, uti infordradt yttrande, förordat densamma under
förbehåll likväl, att den andel af danaarfvet, honom lagligen tillkomme,
måtte af sterbhuset utgå, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen, att
kronans rätt till dessa arfsmedel, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande andel deri, måtte på enkan Pettersson
Ang. danaarf
efter handlanden
C. P.
Pettersson.
6
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
öfverlåtas; och får Utskottet, i enlighet med hvad här ofvan i likartad
fråga blifvit tillstyrkt, hemställa,
att Kongl. Maj:ts berörda förslag måtte af Riksdagen
bifallas.
A,ig. danaarf (bo. Efter det Clara Rosalie Paqualin den 11 Januari 1873 aflidit
efter afflå I jsforrtelje och rådstufvurätten derstädes genom laga kraftvunnet utslag
“j‘aqupiin. Men 15 Juli 1878 i mål emellan advokatfiskalen i Kammarkollegium, ä
Kongl. Maj:ts och kronans vägnar, å ena, samt enkan Ulrika Bergström,
född Littmark, jemte utredningsmannen i Clara Rosalie Paqualins bo, å
andra sidan, angående bättre rätt till Clara Rosalie Paqualins qvarlåtenskap,
förklarat, att qvarlåtenskapen skulle såsom danaarf Kongl. Maj:t
och kronan tillfalla, både dels Norrtelje stadsfullmäktige i underdånighet
anhållit, att medlen måtte tillfalla Norrtelje stad, der den aflidna haft
sitt hemvist, dels enkan Bergström i underdånighet sökt, att, ehuru laglig
bevisning icke kunnat åstadkommas rörande hennes slägtskap med den
aflidna, sökanden, hvars möderneslägt burit namnet Paqualin, måtte i
anseende till sin höga ålder och stora fattigdom få på sig öfverlåten
Kongl. Maj:ts och kronans rätt till samma danaarf; i hvilket ärende
underdåniga utlåtanden afgifvits ej mindre af Kongl. Ma jas Befallningshafvande
i Stockholms län än äfven af advokatfiskalen i Kammarkollegium,
hvilken sistnämnde den 10 sistlidne December upplyst, att danaarfvet
då utgjorde 10,203 kronor 89 öre, hvaruti inginge 760 kronor 84 öre,
utgörande auktionssumman för försåld lösegendom, hvilket belopp enkan
Bergström den 1 Mars 1873 fått uppbära; och har Kongl. Maj:t uti en
den 31 Januari innevarande år aflåten nådig proposition (N:o 23) nu
föreslagit Riksdagen medgifva, dels att, med hänsyn till enkan Bergströms
styrkta medellöshet och deraf följande oförmåga att återgälda
ofvan nämnda, af henne uppburna 760 kronor 84 öre, kronans anspråk
på berörda belopp måtte till förmån för enkan Bergström varda efterskänkt,
dels ock att, då Norrtelje stad i ersättning för förlorad tullfrihet
af statsverket åtnjöte 34 kronor 90 öre årligen, ett belopp af 700 kronor,
motsvarande i jemnadt tal och efter räntefot af 5 procent, i kapital
omförmälda tullfrihetsersättning, måtte Norrtelje stad tilldelas, under
vilkor att staden för framtiden afstode från samma ersättning.
Med föranledande af Kongl. Maj:ts omförmälda nådiga proposition
har Herr J. E. Behmer uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt
motion (N:o 124) föreslagit, att den del af ifrågavarande danaarf, som,
enligt hvad Kongl. Maj:t hemstält, skulle till statsverket ingå, måtte
tillerkännas Norrtelje stad.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
7
Vid behandling af dessa framställningar har Utskottet funnit hvad
Kongl. Maj:t föreslagit vara i öfverensstämmelse med de åsigter, som
förut vid behandlingen af likartade frågor blifvit af Riksdagen uttalade,
hvaremot Utskottet icke ansett skäl förekomma att bifalla Herr Behmers
motion i ämnet; Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen, med utslag å Herr Behmers omförmälda
motion, må bifalla hvad Kongl. Maj:t beträffande
ifrågavarande danaarfsmedels disposition täckts
föreslå.
7:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o 4) Ang. danaarf
har Herr A. Fredenberg föreslagit, att, som inga arfvingar efter pigan
Anna Lisa Bjugg, hvilken aflidit i Arboga stad den 16 Oktober 1851, låtit Bjugg.
sig afhöra, och Arboga rådstufvurätt genom utslag den 9 December 1878,
hvithet ej blifvit öfverklagadt, förklarat den aftidnas qvarlåtenskap, uppgående
enligt lemnad uppgift till 8,693 kronor 45 öre, för danaarf, Riksdagen
måtte medgifva, att detta danaarf, efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande andel deri, finge tillerkännas Arboga
stad för att användas till dess folkskoleväsendes utveckling och
befrämjande; varande af motionären såsom stöd för hans framställning
hufvudsakligen andraget, att den aflidna Anna Lisa Bjugg större delen
af sin lefnad, så väl under barnaåren, som vid mera framskriden ålder,
tillhört Arboga samhälle, der hon under de senare åren af sin lifstid
ständigt vistats, samt att Arboga stad egnat berömvärd omsorg åt folkskoleväsendet,
för hvars utveckling och befrämjande staden redan vidkänts
och äfven för närmaste framtiden koinme att få vidkännas betydliga
kostnader.
Med afseende å hvad här ofvan blifvit anfördt i fråga om eftergift
af danaarf till stad, som af statsverket uppbär ersättning för förlorad tullfrihet,
har Utskottet, som inhemtat, att Arboga stad i sådan ersättning
årligen från statsverket har att uppbära ett belopp af 150 kronor, ansett
sig böra hemställa,
att Riksdagen må för sin del medgifva, det kronans
rätt till danaarf efter pigan Anna Lisa Bjugg må
till staden Arboga för det i motionen uppgifna ändamål
eftergifvas, med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande andel i qvarlåtenskapen
samt under vilkor att Arboga stad af det årliga anslag,
staden nu i ersättning för förlorad tullfrihet eger upp
-
8
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 51.
bära, afstår ett så stort belopp som motsvarar ränta,
efter fem för hundra om året, å den på staden sig
belöpande andel af ifrågavarande danaarf;
och lärer, i händelse af bifall härtill,
skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t i underdånighet
aflåtas.
Ang. danaarf 8:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr E. G. Bo''{arieZplr
ström vackt motion (N:o 48) omförmäles, hurusom, sedan arbetskarlen
Söderberg. Per Söderberg i Eds socken af erkestiftet den 8 Oktober 1864 aflidit
utan att efterlemna kända arfvingar, häradsrätten ålagt den tillförordnade
gode mannen att redovisa qvarlåtenskapen såsom danaarf, samt att
behållningen i boet utgjort 119 kronor 1 öre, hvilken genom räntor
stigit till 133 kronor 84 öre; och har motionären, då detta belopp, om
än ringa, likväl skulle kunna verka synnerligen godt, om det finge användas
till en inom Eds församling under bildning varande skolkassa,
hemstält att Riksdagen måtte åt Eds församling afstå danaarfvet efter
Per Söderberg.
Af de till Utskottet ingifna handlingar i ärendet har Utskottet inhemtat,
att Sollentuna häradsrätt den 16 Februari 1865 förordnat skolläraren
E. Marmén att omhändertaga och vårda boet efter arbetskarlen
Per Söderberg, hvilken den 8 Oktober 1864 aflidit utan att efterlemna
kända arfvingar, samt att, enligt en af Marmén den 18 September 1878
afgifven redovisning öfver Söderbergs efterleinnade arfsmedel, behållningen
nämnde dag utgjorde 133 kronor 84 öre. Deremot har af handlingarne
icke kunnat utrönas, huruvida dessa arfsmedel genom laga kraftvunnet
utslag förklarats skola såsom danaarf kronan tillfalla; och då
handlingarne sålunda synas vara ofullständiga, har Utskottet icke ansett
sig i ärendets outredda skick böra till förevarande framställning tillstyrka
bifall, hvadan Utskottet hemställer,
att Herr E. G. Boströms omförmälda motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Ang. danaarf 9:o. Enligt hvad en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr
mZnnefofaus^'' ^''edenberg väckt motion (N:o 49) anföres, hade bergsmannen Olaus
Komgård oc/(Korsgård i Sala och hans hustru Anna Katarina Gripenfeldt aflidit, huhans
hustru 8trun den 7 Februari 1854 och mannen den 13 December 1862, utan
Anna Katan- p . ....... ,, i
na Gripen- att utöfver vissa testamentariska dispositioner förordna om boets återfå*-
stående tillgångar, uppgående till ett belopp af 1,866 kronor 88 öre,
Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 51.
9
hvarefter Kong!. Maj:t genom dom den 6 November 1877 förklarat den
öfverblifna behållningen i boet skola som danaarf tillfalla Kong!. Maj:t
och kronan. Mycket sannolikt vore dock, att nära slägtingar till Korsgårds
hustru förefunnes; och har motionären nu hemstält, att Riksdagen,
efter afdrag af den kammaradvokatfiskalen tillkommande andelen
af danaarfvet, måtte tillerkänna de fattiga slägtingarne till Korsgårds
hustru hennes del i den öfverblifna behållningen i boet och Sala stad
återstoden, eller mannens andel, till understöd åt fattiga skolbarn. Såsom
stöd för denna framställning har motionären åberopat dels angående
hustru Korsgårds slägtingar, att de till följd af att Thorsåkers församlings
kyrkoböcker vid eldsvåda den 22 Maj 1836 uppbrunnit, icke kunnat
med prestbetyg styrka sin nära slägtskap med Korsgårds hustru,
Anna Katarina Gripenfeldt, men att, då detta slägtförhållande likväl på
ed blifvit intygadt af flere personer, det syntes som om tillräckligt starka
billighetsskäl förefunnes att låta dem inträda i den arfsrätt, de genom
ogynsamma omständigheter förlorat, dels ock, hvad beträffade en del
af danaarfvets afstående till Sala stad, att båda makarne tillbragt större
delen af sin lifstid i nämnde stad, och att, då de genom inbördes testamente
af den 4 Juni 1851, hvilket af hustrun på hennes dödsbädd blifvit
ytterligare bekräftadt, förordnat, att 600 kronor skulle tillfalla stadens
fattigkassa och räntan derå tilldelas någon af samhällets fattige,
så kunde man af denna välvilja draga den slutsats, att makarne Korsgård
hellre sett, att den odisponerade behållningen i boet tillfölle stadens
fattige än staten som danaarf.
Då emellertid hvarken af hvad i motionen finnes anfördt eller utaf
de till Utskottet öfverlemnade handlingar i ärendet kunnat med visshet
utrönas, hvilka personer motionären afsett skola komma i åtnjutande af
hustru Anna Katarina Korsgårds qvarlåtenskap, och arfvets afstående till
hustru Korsgårds »slägtingar» synes så mycket oegentligare som, enligt
hvad handlingarne utvisa, några personer, som lagligen kunna styrka sin
slägtskap med bemälda hustru, icke förefinnas, har Utskottet icke funnit
sig böra motionärens framställning i denna del understödja. Ej heller
har Utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till motionärens förslag
om afstående af kronans rätt till danaarf efter bergsmannen Olaus Korsgård
till förmån för Sala stad, helst den ersättning för förlorad tullfrihet,
som hittills utgått till nämnda stad, i händelse af bifall till hvad
Utskottet här ofvan under mom. 3 föreslagit, kommer att för framtiden
upphöra. Utskottet får alltså hemställa,
att Herr A. Fredenbergs omförmälda motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Bill. till Rilcsd. Prof. 187,9. 4 Samt. 1 Afd. 83 Hiift.
2
10
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 51.
Ang. danaarf 10:o. Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion (N:o
^MariTfd- 1^1) har Herr W. von Rehausen föreslagit, att danaarfvet efter enkan
jander. Maria Siljander måtte tillerkännas Söderhamns stad, sedan den kammaradvokatfiskalen
tillkommande andel deri blifvit afdragen.
Af handlingarne i ärendet framgår, att enkan Maria Siljander aflidit
den 22 Juli 1876 utan att efterlemna kända arfvingar, hvarefter
hennes qvarlåtenskap, enligt redovisning uppgående till 526 kronor 63
öre, genom Söderhamns Rådstufvurätts utslag den 27 Januari 1879 förklarats
skola såsom danaarf falla Kongl. Maj:t och kronan till. På grund
häraf och i öfverensstämmelse med de åsigter, som här ofvan blifvit i
dylika frågor uttalade, får Utskottet, som inhemtat att staden Söderhamn
i ersättning för förlorad tullfrihet årligen uppbär ett belopp af
41 kronor 89 öre, hemställa,
att Riksdagen må för sin del medgifva, att kronans
rätt till danaarf efter enkan Maria Siljander må
eftergifvas med förbehåll af den kammaradvokatfiskalen
lagligen tillkommande andel i qvarlåtenskapen samt
under vilkor att Söderhamns stad af det årliga anslag,
staden nu i ersättning för förlorad tullfrihet eger uppbära,
afstår ett så stort belopp, som motsvarar ränta
efter fem för hundra om året å den på staden sig belöpande
andel af ifrågavarande danaarf;
och lärer, i händelse af bifall härtill,
skrifvelse i ämnet böra till Kongl. Maj:t i underdånighet
aflåtas.
Stockholm den 30 ''April 1879.
På Stats-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1879.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1879:65 Skrifvelse, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts nådiga propositioner som ock enskilde motionärers framställningar i fråga om eftergift af kronans rätt till danaa s. 15 i texten