Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående dels betäckande af Statskontorets skuld till Riksgäldskontor et för leumad htssafor stärkning, dels vackt motion om förstärkande af statsverkets grund fond.

1879-05-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1879:63, Utlåtande, angående dels betäckande af Statskontorets skuld till Riksgäldskontor et för leumad htssafor stärkning, dels vackt motion om förstärkande af statsverkets grund fond.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63.

1

H:o 63.

Anis. till liiksd. Kansli den 16 Maj 1879. kl. 7 a, in.

Utlåtande, angående dels betäckande af Statskontorets skuld till

Riksgäldskontor et för leumad htssafor stärkning, dels vackt

motion om förstärkande af statsverkets grund fond.

(Ii. A.)

I ett yttrande till statsrådsprotokollet den 7 Januari sistlidna av

(sid. 48 af Bil. N:o 6 d till den vid 1878 års riksdag afgifna statsverksproposition)

fäste, vid föredragning af statsverkets tillstånd och

behof, Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet uppmärksamheten

på förhållanden, som kunde medföra, att Riksgäldskontor et finge med

möjligen betydande belopp fylla Statskontorets behof af förlagskapital.

Departementschefen anförde i sådant afseende, att statsverket länge

uppburit en del af sina inkomster — ränta och tionde, mantalspenningar,

vakansafgifter och arrendemedel — först i Februari och Mars

månader året efter det år, då de å samma inkomster anvisade utgifter

varit att bestrida, och sålunda skulle alltid under årets sista och följande

års första månader en brist hafva uppstått, der ej statsverket

egt förlag för sin kassarörelse, antingen samladt från föregående års

besparingar eller uppkommande af det löpande årets inkomstöfverskott,

Ett fast sådant förlagskapital hade emellertid sedan länge funnits och

funnes ännu i den af äldre besparingar uppkomna statsverkets grundfond,

hvilken nu uppginge till nära 5,000,000 kronor och som i det

närmaste betäckte den påjnämnda skattetitlar beroende skilnaden mellan

Bär nu Hård. Prof, 1879. 4 Smil. 1 Afd. 41 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

årets kassainkomster och årets kassautgifter, hvadan det under nämnda

förhållanden behöfdes endast ett ringa öfverskott å de öfriga statsinkomsterna,

för att Statskontoret utan svårighet skulle sköta sin kassarörelse.

Men under de före år 1878 sist förflutna åren hade härutinnan

småningom inträdt en väsentlig förändring, i det allt flere af

statsverkets inkomster blifvit skjutna in på nästföljande års uppbörd.

Sålunda hade man, när år 1873 den allmänna bevillningens uppbörd

öfverlemnades åt Statskontoret, till betäckande af 1874 års statsutgifter,

anvisat ej blott allmänna bevillningen för år 1873, hvilken

under år 1874 skulle inflyta, utan äfven allmänna bevillningen för år

1874, hvilken skulle inflyta under år 1875, och dermed hade man för

kommande statsregleringar äfven med afseende å allmänna bevillningen

vidtagit den för kassarörelsen ofördelaktiga anordning, att statsutgifterna

för året skulle bestridas med en först under nästföljande år

inflytande inkomst. Det förslag till afhjelpande af detta missförhållande,

som Kong!. Maj:t föreläde 1874 års Riksdag, blef icke af Riksdagen

antaget, och med den allmänna bevillningens stigande betydelse

inom budgeten kunde olägenheterna af nämnda anordning varda ganska

känbara. Vidare förekomme, att från och med år 1878 skulle till

statsverket ingå arrendeinkomsterna af samtliga militieboställen jemte

den till befälsaflöning förut anslagna indelta ränta och tionde eller ersättning

derför, mot det att statsverket öfvertoge indelta arméns hela

befälsaflöning. Denna aflöning för år 1878 skulle från Statskontoret

hel och hållen utbetalas under år 1878, men samma års motsvarande

inkomst af boställsarrendena och räntorna inflöte först i början af år

1879. I sjelfva verket hade samma förhållande egt rum äfven under

år 1877, enär Statskontoret egt att tillhandahålla Arméförvaltningen

den för året utgående befälsaflöningens belopp, mot ersättning framdeles

af boställsafkastningen och nämnda räntor för år 1877, som

dock först under år 1878 redovisades. Slutligen ökades denna redan

betydliga skilnad mellan årets kassautgifter och kassainkomster dels

genom den del af tullinkomsten, som vid årets slut utestode såsom

ogulden tullafgift, dels och i synnerhet genom de afgifter, som vid årets

slut innestode hos bränvinstillverkarne, sedan desse genom 1871 års

Riksdags beslut erhållit rätt att upplägga sitt bränvin å nederlag.

Sammanlade man för år 1877 endast nu nämnda poster, som först

under Februari och Mars 1878 kunde för statskassans behof påräknas,

så utgjorde de:

kronan behållen rätan och tionde......... omkring kronor 4,500,000: -

allmän bevillning...................................... ,, ,, 4,100,000: •—

Transport kronor 8,600,000: —

s. 3 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 65,

3

arrendemedel..........................................

förskott till indelta arméns aflöning

ogulden bränvinsafgift .......................

diverse vakansafgifter...........................

mantalspenningar................................

Transport

kronor

8,600,000

—

. omkring

11

650,000

—

11

11

11

11

2.950.000

1.170.000

—

11

11

700,000

—

11

11

600,000

—

kronor 14,670,000

hvartill komme, så länge det ej af postverket

återgäldades, det till postföringskostnader dittills

utbetalade förskott af ................ omkring „ 1,400,000: —

Summa kronor 16,070,000: —

Häremot stälde sig visserligen å andra sidan reservationerna å

anslagen, hvilka stundom kunde uppgå till stora belopp, och som innebure,

att en del af årets utgifter ej under året utginge, men det vore

dock klart, att så länge det fasta förlagskapitalet för statsverkets kassarörelse

utgjorde allenast 5,000,000 kronor, erfordrades det, för rörelsens

obehindrade fortgång, att statsverkets inkomster utöfver beräkning

och utöfver möjliga brister i förslagsanslag lemnade ett ej obetydligt

öfverskott, och att, när så icke vore förhållandet, Statskontoret

kunde nödgas göra framställning om kassans förstärkande under de

månader, då inkomsterna ej svarade emot utgifterna. Att häruti alls

icke läge någon statsbrist, torde vara tydligt nog, enär för hvarje utgiftspost

funnes behörig tillgång, om den senare ock i tiden komme

något efter den förra. Något liknande förekomme ock mer eller mindre

i hvarje lands finansförvaltning. I flera stater afhjelptes behofvet

genom utfärdandet omedelbart från statskassan af anvisningar, vexla!- eller sedlar. Hos oss hade sedan år 1868 Kongl. Maj:t rätt att för

fyllandet af ifrågavarande Statskontorets behof utfärda anvisning å Riksgäldskontoret,

som egde att genom upplåning anskaffa erforderliga medel.

Under senare år hade detta kreditiv icke behöft anlitas af det

skäl, att statsinkomsternas nettoöfverskott varit fullt tillräckligt till kassaförlag,

men med hänvisning å förhållandena under år 1877 påpekade

Departementschefen, att man icke för de närmast följande åren med

visshet kunde påräkna lika g-ynsam ställning, och att sålunda, om medel

ej funnes annorledes tillgängliga, Riksgäldskontoret vid de behof,

som uppkomme, kunde varda nödgadt till tillfällig upplåning.

Med hänvisning till hvad Departementschefen sålunda till statsrådsprotokollet

den 7 Januari 1878 anfört, har bemälde Departementschef

ytterligare till statsrådsprotokollet den 8 Januari innevarande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Stats-Utskottets Utlåtande N;o 63.

(sid. 40 af Bil. N:o 6 e af den nådiga propositionen till innevarande

Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof), omförmält, att den,

beträffande statsregleringen för år 1877 här ofvan angifna summa af

16,070,000 kronor, som Statskontoret hade att under statsregleringsåret

förskjuta, måste för år 1879, till följd af tillökning i postverkets

förskott med omkring 175,000 kronor och i beloppet af ogulden bränvinstillverkningsafgift

med omkring 800,000 kronor, upptagas till minst

17.000. 000 kronor, och då härtill lades omkring 2,000,000 brist i inkomsterna

för år 1878 samt iakttoges, att något öfverskott utöfver utgifterna

således icke förefunnits, så förklarades deraf till fullo det behof,

Statskontoret haft att, utöfver sin tillgång i statsverkets grundfond,

5.000. 000 kronor, anlita Riksgäldskontoret om kassaförlag.

1 sin till innevarande Riksdag afgifna berättelse hafva Fullmäk
-

tige i Riksgälds kontoret upplyst, att Riksgäldskontoret under är 1878

till Kongl. Statskontoret såsom kassaförstärkning utbetalt:

i Januari månad .....................

.................................... kronor 2,500,000

—

„ Februari ................................

.................................. „ 2,000,000

—

,»Maj ..........................................

................................... „ 2,000,000

—

,, Juni ....................................

................................ „ 2,500,000

—

„ Juli .......................................

................................... „ 1,000,000

—

,, Augusti....................................

................................... „ 2,000,000

—

,, September .............................

................................... „ 2,000,000

—

och i Oktober.........................

.................................. „ 500,000

—

Summa kronor 14,500,000

—

Af detta belopp hade Kongl. Statskontoret under April månad

år 1878 i två poster återbetalt 2,500,000 kronor, motsvarande den i

Januari månad år 1878 lyftade summan, men vid berättelsens afgifvande

utestodo ännu de återstående 12,000,000 kronor; hvarförutom

Kongl. Maj:t bemyndigat Kongl. Statskontoret att under Januari och

Februari månader år 1879 i Riksgäldskontoret lyfta ytterligare kassaförstärkning

till belopp af 2,000,000 kronor.

Sedan* jemväl sistnämnda 2,000,000 kronor i Riksgäldskontoret

lyftats, men 1,000,000 kronor under nästlidne April månad återbetalts,

uppgick, på sätt Utskottet inhemtat, Statskontorets skuld till Riksgäldskotoret

för lemnad kassaförstärkning vid innevarande månads början

till 13,000,000 kronor.

Redan i en den 12 December 1878 till Statsrådet och Chefen

för Finansdepartementet aflåten skrifvelse (hvilken, för att bringas till

Riksdagens kännedom, intagits såsom Bil. Ditt. B till statsrådsprotokollet

den 8 Januari 1879, utgörande Bil. N:o 6 e till den nådiga propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof) hafva Fullmäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63. 5

tige i Riksgäldskontoret erinrat, att Riksgäldskontoret endast i följd af

den helt och hållet tillfälliga omständighet, att kontoret under år 1878

haft betydliga belopp disponibla, kunnat utan olägenhet utbetala och

hålla utestående så betydliga summor som de ofvan nämnda. Den

jemförelsevis långa tid, hvarunder Kongl. Statskontoret varit i behof

af den utlemnade kassaförstärkningen, äfvensom svårigheten att beräkna

någon tid, då Kongl. Statskontoret kunde blifva i tillfälle att återbetala

de erhållna ifrågavarande beloppen eller någon större del af dem, syntes

utvisa, att, såsom och ganska naturligt vore, Kongl. Statskontorets bebo!

af ett ökadt kassaförlag vore större och af mera fortvarande natur än

att lämpligen kunna med endast tillfälliga åtgärder fyllas. 1 den mån

det blefve för Riksgäldskontoret nödvändigt att, för sina egna utgifters

bestridande, betänka de belopp, som blifvit till Kongl. Statskontoret

förskjutna eller till äfventyrs ytterligare kunde komma att för

Kongl. Statskontoret erfordras, vore visserligen i § 43 af det senast

för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente den utväg Fullmäktige anvisad,

att anskaffa medel genom upplåning mot Riksgäldskontorets

skuldförbindelser eller begagnandet af krediter, allt på vilkor, som

Fullmäktige egde bestämma, men tvifvelaktigt kunde vara, om den sålunda

anvisade utväg afsett eller vore lämplig för beredande af medel

till kassaförskott i det omfång eller af den beskaffenhet, hvarom fråga

vore.

Dä det omförmälda förhållandet i sin män inverkade på Riksgäldskontorets

ställning, hade Fullmäktige ansett sig icke böra underlåta

att redan då, i sammanhang med infordrade och med skrifvelsen aflemnade

förslagsräkningars afgifvande, på detsamma fästa Chefens för

Finansdepartementet uppmärksamhet.

Med anledning af Fullmäktiges berörda skrifvelse anförde till

statsrådsprotokollet den 8 Januari 1879 (sid. 41 af Bil. N:o b e till

den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof)

bemälde Departementschef, att då under nu varande förhållanden icke

förefunnes utsigt att å 1880 års statsreglering skulle uppkomma något

betydande öfverskott, borde visserligen icke förutsättas, att behofvet

af kassaförlag skulle för Statskontoret väsentligen minskas före

eller under nämnde statsregleringsperiod. Deremot torde erfarenheten

berättiga till det antagandet, att, så vida Riksdagen bifölle hvad Kongl.

Maj:t föreslagit om ökade inkomsters beredande, förhållandet härutinnan

skulle inom icke lång tid till statsverkets fördel förändras, och

vidhölle Departementschefen derför, att behofvet i dess nu varande

utsträckning vore af öfvergående art. Departementschefen funne på

grund häraf ej anledning att föreslå ökade skatter i ändamål att der
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63,

med förstärka statsverkets grundfond, och ansåge sig ej heller böra

under statsverkets nu varande ställning åter upptaga det förslag, som

redan eu gång af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagts, om vissa inkomsttitlars

upptagande i riksstat ett år senare än nu vore fallet —

eu åtgärd, hvilken vore väl egnad att stärka Statskontorets kassaställning,

men som kräfcle tillskott af nya inkomster för det år, då den

skulle vidtagas.

Under förutsättning, att behofvet således fortfarande som hittills

borde fyllas genom mer eller mindre tillfällig- upplåning, tilläte Departementschefen

sig först upprepa hvad han vid föregående tillfälle

anfört, eller att behofvet af kassaförlag förekomme i hvarje lands finansförvaltning;

att det naturligt berodde deraf, att ingenstädes statens

inkomster kunnat så ordnas, att inkomsterna inflöte alldeles på

samma tider som utgifterna bestredos, och att i de flesta länder, der

ej stora förlagsfonder bildats, finansförvaltningen bemyndigades att till

jemnande af nämnda missförhållande, hvilket alltid måste vara mycket

föränderligt, från statskassan utgifva antingen sedlar eller anvisningar

och vexlar på längre eller kortare förfallotid. Äfven i Sverige kunde

visserligen vidtagas en dylik anordning, så att Statskontoret bemyndigades

att medelst skuldförbindelser på längre eller kortare tid möta

tillfälliga kassabeliof, och skulle för sådant ändamål allenast erfordras

att äska Riksdagens medgifvande till en dylik upplåning. Men dertill

torde icke finnas tillräcklig anledning, så länge som Riksdagen, åt hvilken

Riksgäldslcontorets styrelse och förvaltning vore förbehållen, i reglementet

för Riksgäldskontor bibehölle den paragraf (§ 13), hvilken

ålade Fullmäktige att för fyllande af sådan brist, som nu vore i fråga,

efter Kongl. Maj:ts pröfning af behofvet, tillhandahålla Statskontoret

nödiga medel.

I sammanhang med aflemnande till Stats-Utskottet af'' infordrade

förslagsberäkningar öfver Riksgäldslcontorets inkomster och utgifter till

1880 års slut, hafva Fullmäktige ytterligare, i en den 12 dennes till

Utskottet ankommen skrifvelse, fästat uppmärksamheten på förevarande

ämne. För hvad Fullmäktige i sådant afseende anfört, får Utskottet

härmed redogöra.

De öfverlemnade förslagsberäkningarne utvisade eu behållning vid

1879 års slut af 16,974,026 kronor 99 öre och vid 1880 års slut af

13,374,026 kronor 99 öre. Bland utgifterna vore likväl, såsom vanligt,

ej af Fullmäktige inräknade de anslag, som af innevarande Riksdag

blifvit eller ytterligare kunde blifva på Riksgäldskontor anvisade. De

af nu pågående Riksdag redan beviljade anslag, som komme att från

Riksgäldskontoret utgå och för hvilka någon ny upplåning ej ifråga
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Stats-Utshottets Utlåtande N:o 63.

7

satts, uppginge för år 1879 till 2,140,000 kronor och för år 1880 till

8,650,000 kronor, således tillhopa 10,790,000 kronor.

Afräknades dessa belopp, komme behållningen att nedgå vid 1879

års slut till 14,834,026 kronor 99 öre och vid 1880 års slut till 2,584,026

kronor 99 öre.

Detta behållningarnes nedgående skulle i sig sjelf! vara af mindre

vigt, om icke härvid mellankomme det förhållande, att bland inkomsterna

för år 1879 funnes upptagen Riksgäldskontorets fordran hos

Kongl. Statskontoret för levererad kassaförstärkning 13,000,000 kronor.

Om än antagas kunde, att någon del häraf komme att under år

1879 återbetalas, torde dock med visshet kunna förutses, att vid årets

slut Statskontorets skuld till Riksgäldskontoret komme att uppgå till

minst samma belopp som för närvarande, eller 13,000,000 kronor. Möjligt

vore ock, att denna skuld vid årets slut komme att ej obetydligt

öfverstiga nämnda belopp, 13,000,000 kronor.

1 förra fallet nedginge Riksgäldskontorets behållning vid detta

års utgång till 1,834,026 kronor 99 öre, således ett belopp, som ej på

långt när försloge till bestridande af kontorets utgifter under år 1880

och redan under de första månaderna af nämnda år komme att förvandlas

till eu brist.

Med anledning af förhållandena under föregående år beträffande

tiderna för Riksgäldskontorets inkomster och utgifter, hade Fullmäktige

beräknat den kassabrist, som den 1 Maj 1880 skulle hafva för Riksgäldskontoret

uppkommit, till 5,025,973 kronor 1 öre, allt under förutsättning

att Statskontorets skuld under nämnda tid ej komme att öfverstiga

13,000,000 kronor, men naturligt vore, att denna brist uppkomme

småningom i män af utbetalningarne och således, om ock till mindre

belopp, yppade sig före den 1 Maj, säkerligen redan vid medlet af

Februari månad.

I det senare af de här ofvan förutsatta fall, eller att kassaförskotten

till Statskontoret komme att öfverstiga det nuvarande beloppet,

13,000,000 kronor, uppkomme en motsvarande brist för Riksgäldskontoret

tidigare, möjligen redan under innevarande år.

Den enda utväg, Fullmäktige för det närvarande egde att möta

den här ofvan omförmälda kassabrist, funnes anvisad i reglementets

43 § och bestode i upplåning mot skuldförbindelser eller begagnande

åt krediter. Redan i sin här ofvan omförmälda, den 12 December 1878

afl alna. skrifvelse till Sta tsrådet och Chefen för Finansdepartementet

både Fullmäktige, uppå anförda orsaker, om hvilkas giltighet Fullmäktige

fortfarande vore fullt öfvertygade, uttryckt den åsigt, att det

vore tvifvelaktigt, om den i reglementets 43 § anvisade utväg afse!!;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

eller vore lämplig för beredande af medel till kassaförskott i det omfång

eller af den beskaffenhet, hvarom nu vore fråga; men denna Fullmäktiges

framställning hade af skäl, som finnas angifna i Chefens för

Finansdepartementet ofvanberörda yttrande, ej föranledt någon Kong!

Maj:ts åtgärd.

Fn upplåning utom landet, vare sig mot skuldförbindelser eller

med begagnande af krediter, såsom i reglementets 43 § omförmäldes,

vore, med afseende å beskaffenheten af ifrågavarande behof och de erforderliga

medlens betydliga belopp, enligt Fullmäktiges åsigt mindre

lämplig.

En upplåning åter inom landet, som Fullmäktige ansett i detta

fall vara att föredraga framför en utländsk skuldsättning för ifrågavarande

ändamål, torde, enligt hvad Fullmäktige vidare förmält, svårligen

kunna mot skuldförbindelser eller med begagnande af krediter

ega rum, under det, å andra sidan, upplåning mot obligationer ej vore

enligt nämnda reglements-stadgande Fullmäktige medgifven.

Efter att här ofvan hafva redogjort för hvad i förevarande ämne

anförts af såväl Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet som

Fullmäktige i Riksgäldskontoret, får Utskottet vidare meddela, att i

en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 25) Herr C. A. Larsson

i samma ämne föreslagit, att Riksdagen ville besluta, att alla hädanefter

uppkommande öfverskott på statsverkets inkomster eller besparingar

på ordinarie och extra anslagen till de olika hufvudtitlarne måtte

användas till förstärkning af statsverkets grundfond, hvilken uti rikslmfvudboken

för år 1876 upptoges till närmare 5,000,000 kronor.

Då Utskottet afgifver yttrande i ifrågavarande afseende, får Utskottet

förutskicka den anmärkning att, då i ofvanomförmälda förslagsberäkningar

bland Riksgäldskontorets utgifter för år 1879 finnas upptagna

1,000,000 kronor af anslaget till betäckande af ökning i statens

jernvägars materialförråd, och kassaförlag, men, på sätt Utskottet har

sig bekant, nämnda belopp ej kommer att utgå, de här ofvan angifna

behållningar vid 1879 och 1880 års slut böra ökas och den beräknade,

ofvan uppgifna kassabristen minskas med 1,000,000 kronor.

Utskottet delar Fullmäktiges i Riksgäldskontoret åsigt derom, att

upplåning mot skuldförbindelser eller begagnande af krediter ej utgöra

eu lämplig utväg för fyllande af ett behof, sådant som det ifrågavarande.

Säkert synes vara, att den tid, hvarunder Statskontoret, i

saknad af erforderligt förlag och med skyldighet att förskottera betydliga

summor, kommer att behöfva kassaförstärkning från Riksgäldskontoret,

blir ganska långvarig, och att dess behof af dylik kassaförstärkning

kommer att uppgå till betydliga belopp. Då nu Riksgälds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

kontoret inom kort för egna ovilkorliga utgifters bestridande blir i behof

af de medel, Riksgäld skontoret måst till Statskontoret förskjuta,

intrader för Riksgäldskontoret nödvändigheten att ersätta dessa förskjutna

belopp med andra upplånade medel; i hvilket afseende Utskottet

får erinra, att den upplåning, innevarande års Riksdag beslutat,

skall verkställas successivt, i mån af motsvarande utgifter, och således

ej kommer att för Riksgäldskontoret medföra någon disponibel tillgång.

En för ersättande al förskotten till Statskontoret sålunda nödvändig

upplåning bör enligt Utskottets åsigt, med afseende å behofvets

beskaffenhet, verkställas inom landet; men med begagnande endast af

de för närvarande anvisade utvägar: skuldförbindelser och krediter,

torde det ej vara. möjligt att, utan allt lör betungande vilkor, inom

landet upplåna så betydliga belopp, som komma att erfordras. Endast

mot obligationer torde en sådan upplåning inom landet lämpligen kunna

ega rum.

Utskottet får vidare fästa uppmärksamheten derpå, att ifrågavarande

förhållande väsentligen härrör deraf, att allt större anspråk på

förskott vid statsutgifternas bestridande under statsregleringsåret blifvit

på Statskontoret stälda, utan att i sammanhang dermed vidtagits

åtgärd för att sätta Statskontoret i tillfälle att bestrida dessa förskott.

Härjemte far Utskottet erinra, att, då ifrågavarande betydliga behof

^ ej torde på en gång eller under den närmaste tiden i tillräckligt

omfång med ökad beskattning fyllas, men medlens betäckande visar

sig nödvändigt, den föreliggande frågan ej afser annat än bestämmande

af det lämpligaste sättet för de erforderliga beloppens anskaffande.

Utskottet, som på grund af det ofvan anförda anser statsverkets

grundfond numera vara allt för liten, delar visserligen ofvannämnde

motionärs åsigt, att uppkommande öfverskott böra till förstärkande af

statsverkets grundfond användas, men ett bifall till motionärens i principen

rigtiga förslag skulle ej i någon mån bidraga till det nu befintliga

behofvets afhjelpande. Deremot skulle ett bifall till den hemställan,

Utskottet här nedan angifver, i sjelfva verket komma att medföra verkställighet

äfven af nämnde motionärs förslag.

Staten bör nemligen naturligtvis hafva i sin hand att vare signar

som helst efter föregången uppsägning eller inom en viss kortare

tid, som Utskottet föreslår till sex år, inlösa de obligationer, Riksgäldskontoret

kunde komma att i mån af behof för ifrågavarande ändamål

utsläppa, och ingenting lärer vara rigtigare, än att till en dylik inlösen

användas uppkommande öfverskott, eller, om dessa ej förslå, en på en

passande tidrymd fördelad, för detta ändamål beslutad beskattning.

Bih. till Riksd. Brok 1879. 4 Samt. 1 Afä. 41 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Stats- Utskottets Utlåtande N.-o 63.

Utskottet hemställer fördenskull,

att ofvan omförmälda § 43 af Riksgäldskontorets

nu gällande reglemente må erhålla följande förändrade

lydelse:

(Nuvarande lydelse:)

Derest sådant för verkställigheten

af Riksgäldskontoret åliggande

utbetalningar finnes nödvändigt, ega

Fullmäktige att anskaffa dertill erforderliga

medel genom upplåning

mot Riksgäldskontorets skuldförbindelser

eller begagnandet af krediter,

allt på vilkor, som Fullmäktige ega

bestämma. I afseende på upplåning

mot tryckta eller graverade obligationer

lemnar Riksdagen särskilda

föreskrifter.

(Föreslagen lydelse:)

Derest sådant för verkställigheten

af Riksgäldskontoret åliggande

utbetalningar finnes nödvändigt, ega

Fullmäktige att anskaffa dertill erforderliga

medel genom upplåning

mot Riksgäldskontorets skuldförbindelser

eller begagnandet af krediter,

på vilkor, som Fullmäktige ega bestämma;

egande Fullmäktige derjemte

att, för betäckande af Statskontorets

skuld till Riksgäldskontoret

för lemnad kassaförstärkning,

upplåna erforderliga medel mot

kontorets obligationer i Svenskt mynt,

stälda till inlösen antingen efter

viss förfallotid eller efter föregången,

af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning;

varande åt Fullmäktige

öfverlemnadt att, med hänsigt till

de vid upplåningen sig företeende

omständigheter och förhållanden, bestämma

räntevilkoren samt fastställa

betalningsterminerna för dessa obligationer,

dock skola obligationerna,

vare sig deras inlösen bestämmes

att ske efter uppsägning eller å viss

förfallotid, infrias inom sex år från

deras utgifningsdag.

I afseende på öfrig upplåning

mot tryckta eller graverade obligationer

lemnar Riksdagen särskilda

föreskrifter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.

11

Genom hvad här ofvan blifvit anlordt och hemstäldt anser sig

Utskottet hafva besvarat Herr C. A. Larssons ofvan omförmälda

motion.

Stockholm den 16 Maj 1879.

På Stat-Utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Reservationer:

af Herr Grefve A. Mörner, som yrkat, att de uti den af Utskottet

föreslagna förändrade lydelsen af 43 § i Riksgäldskontorets nu gällande

reglemente förekommande orden: »i svenskt mynt» måtte uteslutas,

i följd hvaraf nämnda § skulle blifva så lydande:

»Derest sådant för verkställigheten af Riksgäldskontor^ åliggande

utbetalningar finnes nödvändigt, ega Fullmäktige att anskaffa

dertill erforderliga medel genom upplåning mot Riksgäldskontorets

skuldförbindelser eller begagnandet af krediter, på vilkor,

som Fullmäktige ega bestämma; egande Fullmäktige derjemte

att, för betäckande af Statskontorets skuld till Riksgäldskontoret för

lemnad kassaförstärkning, upplåna erforderliga medel mot kontorets

obligationer, stälda till inlösen antingen efter viss förfallotid

eller efter föregången, af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning;

varande åt Fullmäktige öfverlemnadt att, med hänsigt till de vid

upplåningen sig företeende omständigheter och förhållanden, bestämma

räntevilkoren samt fastställa betalningsterminerna för dessa

obligationer, dock skola obligationerna, vare sig deras inlösen bestämmes

att ske efter uppsägning eller å viss förfallotid, infrias

inom sex år från deras utgifningsdag.

i afseende på öfrig upplåning mot tryckta eller graverade obligationer

lemnar Riksdagen särskilda föreskrifter)); samt

af Herr C. A. Tjai •sson.

Härjemte har Herr Liss O. Larsson begärdt få antecknadt, att

han ej deltagit i detta ärendes slutliga behandling i Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.