Utlåtande, angående dels betäckande af Statskontorets skuld till Riksgäldskontor et för leumad htssafor stärkning, dels vackt motion om förstärkande af statsverkets grund fond.
1879-05-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1879:63, Utlåtande, angående dels betäckande af Statskontorets skuld till Riksgäldskontor et för leumad htssafor stärkning, dels vackt motion om förstärkande af statsverkets grund fond.
Dokumentets text
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63.
1
H:o 63.
Anis. till liiksd. Kansli den 16 Maj 1879. kl. 7 a, in.
Utlåtande, angående dels betäckande af Statskontorets skuld till
Riksgäldskontor et för leumad htssafor stärkning, dels vackt
motion om förstärkande af statsverkets grund fond.
(Ii. A.)
I ett yttrande till statsrådsprotokollet den 7 Januari sistlidna av
(sid. 48 af Bil. N:o 6 d till den vid 1878 års riksdag afgifna statsverksproposition)
fäste, vid föredragning af statsverkets tillstånd och
behof, Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet uppmärksamheten
på förhållanden, som kunde medföra, att Riksgäldskontor et finge med
möjligen betydande belopp fylla Statskontorets behof af förlagskapital.
Departementschefen anförde i sådant afseende, att statsverket länge
uppburit en del af sina inkomster — ränta och tionde, mantalspenningar,
vakansafgifter och arrendemedel — först i Februari och Mars
månader året efter det år, då de å samma inkomster anvisade utgifter
varit att bestrida, och sålunda skulle alltid under årets sista och följande
års första månader en brist hafva uppstått, der ej statsverket
egt förlag för sin kassarörelse, antingen samladt från föregående års
besparingar eller uppkommande af det löpande årets inkomstöfverskott,
Ett fast sådant förlagskapital hade emellertid sedan länge funnits och
funnes ännu i den af äldre besparingar uppkomna statsverkets grundfond,
hvilken nu uppginge till nära 5,000,000 kronor och som i det
närmaste betäckte den påjnämnda skattetitlar beroende skilnaden mellan
Bär nu Hård. Prof, 1879. 4 Smil. 1 Afd. 41 Höft. 1
2
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
årets kassainkomster och årets kassautgifter, hvadan det under nämnda
förhållanden behöfdes endast ett ringa öfverskott å de öfriga statsinkomsterna,
för att Statskontoret utan svårighet skulle sköta sin kassarörelse.
Men under de före år 1878 sist förflutna åren hade härutinnan
småningom inträdt en väsentlig förändring, i det allt flere af
statsverkets inkomster blifvit skjutna in på nästföljande års uppbörd.
Sålunda hade man, när år 1873 den allmänna bevillningens uppbörd
öfverlemnades åt Statskontoret, till betäckande af 1874 års statsutgifter,
anvisat ej blott allmänna bevillningen för år 1873, hvilken
under år 1874 skulle inflyta, utan äfven allmänna bevillningen för år
1874, hvilken skulle inflyta under år 1875, och dermed hade man för
kommande statsregleringar äfven med afseende å allmänna bevillningen
vidtagit den för kassarörelsen ofördelaktiga anordning, att statsutgifterna
för året skulle bestridas med en först under nästföljande år
inflytande inkomst. Det förslag till afhjelpande af detta missförhållande,
som Kong!. Maj:t föreläde 1874 års Riksdag, blef icke af Riksdagen
antaget, och med den allmänna bevillningens stigande betydelse
inom budgeten kunde olägenheterna af nämnda anordning varda ganska
känbara. Vidare förekomme, att från och med år 1878 skulle till
statsverket ingå arrendeinkomsterna af samtliga militieboställen jemte
den till befälsaflöning förut anslagna indelta ränta och tionde eller ersättning
derför, mot det att statsverket öfvertoge indelta arméns hela
befälsaflöning. Denna aflöning för år 1878 skulle från Statskontoret
hel och hållen utbetalas under år 1878, men samma års motsvarande
inkomst af boställsarrendena och räntorna inflöte först i början af år
1879. I sjelfva verket hade samma förhållande egt rum äfven under
år 1877, enär Statskontoret egt att tillhandahålla Arméförvaltningen
den för året utgående befälsaflöningens belopp, mot ersättning framdeles
af boställsafkastningen och nämnda räntor för år 1877, som
dock först under år 1878 redovisades. Slutligen ökades denna redan
betydliga skilnad mellan årets kassautgifter och kassainkomster dels
genom den del af tullinkomsten, som vid årets slut utestode såsom
ogulden tullafgift, dels och i synnerhet genom de afgifter, som vid årets
slut innestode hos bränvinstillverkarne, sedan desse genom 1871 års
Riksdags beslut erhållit rätt att upplägga sitt bränvin å nederlag.
Sammanlade man för år 1877 endast nu nämnda poster, som först
under Februari och Mars 1878 kunde för statskassans behof påräknas,
så utgjorde de:
kronan behållen rätan och tionde......... omkring kronor 4,500,000: -
allmän bevillning...................................... ,, ,, 4,100,000: •—
Transport kronor 8,600,000: —
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 65,
3
arrendemedel..........................................
förskott till indelta arméns aflöning
ogulden bränvinsafgift .......................
diverse vakansafgifter...........................
mantalspenningar................................
Transport
kronor
8,600,000
—
. omkring
11
650,000
—
11
11
11
11
2.950.000
1.170.000
—
11
11
700,000
—
11
11
600,000
—
kronor 14,670,000
hvartill komme, så länge det ej af postverket
återgäldades, det till postföringskostnader dittills
utbetalade förskott af ................ omkring „ 1,400,000: —
Summa kronor 16,070,000: —
Häremot stälde sig visserligen å andra sidan reservationerna å
anslagen, hvilka stundom kunde uppgå till stora belopp, och som innebure,
att en del af årets utgifter ej under året utginge, men det vore
dock klart, att så länge det fasta förlagskapitalet för statsverkets kassarörelse
utgjorde allenast 5,000,000 kronor, erfordrades det, för rörelsens
obehindrade fortgång, att statsverkets inkomster utöfver beräkning
och utöfver möjliga brister i förslagsanslag lemnade ett ej obetydligt
öfverskott, och att, när så icke vore förhållandet, Statskontoret
kunde nödgas göra framställning om kassans förstärkande under de
månader, då inkomsterna ej svarade emot utgifterna. Att häruti alls
icke läge någon statsbrist, torde vara tydligt nog, enär för hvarje utgiftspost
funnes behörig tillgång, om den senare ock i tiden komme
något efter den förra. Något liknande förekomme ock mer eller mindre
i hvarje lands finansförvaltning. I flera stater afhjelptes behofvet
genom utfärdandet omedelbart från statskassan af anvisningar, vexla!- eller sedlar. Hos oss hade sedan år 1868 Kongl. Maj:t rätt att för
fyllandet af ifrågavarande Statskontorets behof utfärda anvisning å Riksgäldskontoret,
som egde att genom upplåning anskaffa erforderliga medel.
Under senare år hade detta kreditiv icke behöft anlitas af det
skäl, att statsinkomsternas nettoöfverskott varit fullt tillräckligt till kassaförlag,
men med hänvisning å förhållandena under år 1877 påpekade
Departementschefen, att man icke för de närmast följande åren med
visshet kunde påräkna lika g-ynsam ställning, och att sålunda, om medel
ej funnes annorledes tillgängliga, Riksgäldskontoret vid de behof,
som uppkomme, kunde varda nödgadt till tillfällig upplåning.
Med hänvisning till hvad Departementschefen sålunda till statsrådsprotokollet
den 7 Januari 1878 anfört, har bemälde Departementschef
ytterligare till statsrådsprotokollet den 8 Januari innevarande av
4
Stats-Utskottets Utlåtande N;o 63.
(sid. 40 af Bil. N:o 6 e af den nådiga propositionen till innevarande
Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof), omförmält, att den,
beträffande statsregleringen för år 1877 här ofvan angifna summa af
16,070,000 kronor, som Statskontoret hade att under statsregleringsåret
förskjuta, måste för år 1879, till följd af tillökning i postverkets
förskott med omkring 175,000 kronor och i beloppet af ogulden bränvinstillverkningsafgift
med omkring 800,000 kronor, upptagas till minst
17.000. 000 kronor, och då härtill lades omkring 2,000,000 brist i inkomsterna
för år 1878 samt iakttoges, att något öfverskott utöfver utgifterna
således icke förefunnits, så förklarades deraf till fullo det behof,
Statskontoret haft att, utöfver sin tillgång i statsverkets grundfond,
5.000. 000 kronor, anlita Riksgäldskontoret om kassaförlag.
1 sin till innevarande Riksdag afgifna berättelse hafva Fullmäk
-
tige i Riksgälds kontoret upplyst, att Riksgäldskontoret under är 1878
till Kongl. Statskontoret såsom kassaförstärkning utbetalt:
i Januari månad .....................
.................................... kronor 2,500,000
—
„ Februari ................................
.................................. „ 2,000,000
—
,»Maj ..........................................
................................... „ 2,000,000
—
,, Juni ....................................
................................ „ 2,500,000
—
„ Juli .......................................
................................... „ 1,000,000
—
,, Augusti....................................
................................... „ 2,000,000
—
,, September .............................
................................... „ 2,000,000
—
och i Oktober.........................
.................................. „ 500,000
—
Summa kronor 14,500,000
—
Af detta belopp hade Kongl. Statskontoret under April månad
år 1878 i två poster återbetalt 2,500,000 kronor, motsvarande den i
Januari månad år 1878 lyftade summan, men vid berättelsens afgifvande
utestodo ännu de återstående 12,000,000 kronor; hvarförutom
Kongl. Maj:t bemyndigat Kongl. Statskontoret att under Januari och
Februari månader år 1879 i Riksgäldskontoret lyfta ytterligare kassaförstärkning
till belopp af 2,000,000 kronor.
Sedan* jemväl sistnämnda 2,000,000 kronor i Riksgäldskontoret
lyftats, men 1,000,000 kronor under nästlidne April månad återbetalts,
uppgick, på sätt Utskottet inhemtat, Statskontorets skuld till Riksgäldskotoret
för lemnad kassaförstärkning vid innevarande månads början
till 13,000,000 kronor.
Redan i en den 12 December 1878 till Statsrådet och Chefen
för Finansdepartementet aflåten skrifvelse (hvilken, för att bringas till
Riksdagens kännedom, intagits såsom Bil. Ditt. B till statsrådsprotokollet
den 8 Januari 1879, utgörande Bil. N:o 6 e till den nådiga propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof) hafva Fullmäk
-
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63. 5
tige i Riksgäldskontoret erinrat, att Riksgäldskontoret endast i följd af
den helt och hållet tillfälliga omständighet, att kontoret under år 1878
haft betydliga belopp disponibla, kunnat utan olägenhet utbetala och
hålla utestående så betydliga summor som de ofvan nämnda. Den
jemförelsevis långa tid, hvarunder Kongl. Statskontoret varit i behof
af den utlemnade kassaförstärkningen, äfvensom svårigheten att beräkna
någon tid, då Kongl. Statskontoret kunde blifva i tillfälle att återbetala
de erhållna ifrågavarande beloppen eller någon större del af dem, syntes
utvisa, att, såsom och ganska naturligt vore, Kongl. Statskontorets bebo!
af ett ökadt kassaförlag vore större och af mera fortvarande natur än
att lämpligen kunna med endast tillfälliga åtgärder fyllas. 1 den mån
det blefve för Riksgäldskontoret nödvändigt att, för sina egna utgifters
bestridande, betänka de belopp, som blifvit till Kongl. Statskontoret
förskjutna eller till äfventyrs ytterligare kunde komma att för
Kongl. Statskontoret erfordras, vore visserligen i § 43 af det senast
för Riksgäldskontoret utfärdade reglemente den utväg Fullmäktige anvisad,
att anskaffa medel genom upplåning mot Riksgäldskontorets
skuldförbindelser eller begagnandet af krediter, allt på vilkor, som
Fullmäktige egde bestämma, men tvifvelaktigt kunde vara, om den sålunda
anvisade utväg afsett eller vore lämplig för beredande af medel
till kassaförskott i det omfång eller af den beskaffenhet, hvarom fråga
vore.
Dä det omförmälda förhållandet i sin män inverkade på Riksgäldskontorets
ställning, hade Fullmäktige ansett sig icke böra underlåta
att redan då, i sammanhang med infordrade och med skrifvelsen aflemnade
förslagsräkningars afgifvande, på detsamma fästa Chefens för
Finansdepartementet uppmärksamhet.
Med anledning af Fullmäktiges berörda skrifvelse anförde till
statsrådsprotokollet den 8 Januari 1879 (sid. 41 af Bil. N:o b e till
den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och behof)
bemälde Departementschef, att då under nu varande förhållanden icke
förefunnes utsigt att å 1880 års statsreglering skulle uppkomma något
betydande öfverskott, borde visserligen icke förutsättas, att behofvet
af kassaförlag skulle för Statskontoret väsentligen minskas före
eller under nämnde statsregleringsperiod. Deremot torde erfarenheten
berättiga till det antagandet, att, så vida Riksdagen bifölle hvad Kongl.
Maj:t föreslagit om ökade inkomsters beredande, förhållandet härutinnan
skulle inom icke lång tid till statsverkets fördel förändras, och
vidhölle Departementschefen derför, att behofvet i dess nu varande
utsträckning vore af öfvergående art. Departementschefen funne på
grund häraf ej anledning att föreslå ökade skatter i ändamål att der
-
6
Stats- Utskottets Utlåtande N:o 63,
med förstärka statsverkets grundfond, och ansåge sig ej heller böra
under statsverkets nu varande ställning åter upptaga det förslag, som
redan eu gång af Kongl. Maj:t för Riksdagen framlagts, om vissa inkomsttitlars
upptagande i riksstat ett år senare än nu vore fallet —
eu åtgärd, hvilken vore väl egnad att stärka Statskontorets kassaställning,
men som kräfcle tillskott af nya inkomster för det år, då den
skulle vidtagas.
Under förutsättning, att behofvet således fortfarande som hittills
borde fyllas genom mer eller mindre tillfällig- upplåning, tilläte Departementschefen
sig först upprepa hvad han vid föregående tillfälle
anfört, eller att behofvet af kassaförlag förekomme i hvarje lands finansförvaltning;
att det naturligt berodde deraf, att ingenstädes statens
inkomster kunnat så ordnas, att inkomsterna inflöte alldeles på
samma tider som utgifterna bestredos, och att i de flesta länder, der
ej stora förlagsfonder bildats, finansförvaltningen bemyndigades att till
jemnande af nämnda missförhållande, hvilket alltid måste vara mycket
föränderligt, från statskassan utgifva antingen sedlar eller anvisningar
och vexlar på längre eller kortare förfallotid. Äfven i Sverige kunde
visserligen vidtagas en dylik anordning, så att Statskontoret bemyndigades
att medelst skuldförbindelser på längre eller kortare tid möta
tillfälliga kassabeliof, och skulle för sådant ändamål allenast erfordras
att äska Riksdagens medgifvande till en dylik upplåning. Men dertill
torde icke finnas tillräcklig anledning, så länge som Riksdagen, åt hvilken
Riksgäldslcontorets styrelse och förvaltning vore förbehållen, i reglementet
för Riksgäldskontor bibehölle den paragraf (§ 13), hvilken
ålade Fullmäktige att för fyllande af sådan brist, som nu vore i fråga,
efter Kongl. Maj:ts pröfning af behofvet, tillhandahålla Statskontoret
nödiga medel.
I sammanhang med aflemnande till Stats-Utskottet af'' infordrade
förslagsberäkningar öfver Riksgäldslcontorets inkomster och utgifter till
1880 års slut, hafva Fullmäktige ytterligare, i en den 12 dennes till
Utskottet ankommen skrifvelse, fästat uppmärksamheten på förevarande
ämne. För hvad Fullmäktige i sådant afseende anfört, får Utskottet
härmed redogöra.
De öfverlemnade förslagsberäkningarne utvisade eu behållning vid
1879 års slut af 16,974,026 kronor 99 öre och vid 1880 års slut af
13,374,026 kronor 99 öre. Bland utgifterna vore likväl, såsom vanligt,
ej af Fullmäktige inräknade de anslag, som af innevarande Riksdag
blifvit eller ytterligare kunde blifva på Riksgäldskontor anvisade. De
af nu pågående Riksdag redan beviljade anslag, som komme att från
Riksgäldskontoret utgå och för hvilka någon ny upplåning ej ifråga
-
Stats-Utshottets Utlåtande N:o 63.
7
satts, uppginge för år 1879 till 2,140,000 kronor och för år 1880 till
8,650,000 kronor, således tillhopa 10,790,000 kronor.
Afräknades dessa belopp, komme behållningen att nedgå vid 1879
års slut till 14,834,026 kronor 99 öre och vid 1880 års slut till 2,584,026
kronor 99 öre.
Detta behållningarnes nedgående skulle i sig sjelf! vara af mindre
vigt, om icke härvid mellankomme det förhållande, att bland inkomsterna
för år 1879 funnes upptagen Riksgäldskontorets fordran hos
Kongl. Statskontoret för levererad kassaförstärkning 13,000,000 kronor.
Om än antagas kunde, att någon del häraf komme att under år
1879 återbetalas, torde dock med visshet kunna förutses, att vid årets
slut Statskontorets skuld till Riksgäldskontoret komme att uppgå till
minst samma belopp som för närvarande, eller 13,000,000 kronor. Möjligt
vore ock, att denna skuld vid årets slut komme att ej obetydligt
öfverstiga nämnda belopp, 13,000,000 kronor.
1 förra fallet nedginge Riksgäldskontorets behållning vid detta
års utgång till 1,834,026 kronor 99 öre, således ett belopp, som ej på
långt när försloge till bestridande af kontorets utgifter under år 1880
och redan under de första månaderna af nämnda år komme att förvandlas
till eu brist.
Med anledning af förhållandena under föregående år beträffande
tiderna för Riksgäldskontorets inkomster och utgifter, hade Fullmäktige
beräknat den kassabrist, som den 1 Maj 1880 skulle hafva för Riksgäldskontoret
uppkommit, till 5,025,973 kronor 1 öre, allt under förutsättning
att Statskontorets skuld under nämnda tid ej komme att öfverstiga
13,000,000 kronor, men naturligt vore, att denna brist uppkomme
småningom i män af utbetalningarne och således, om ock till mindre
belopp, yppade sig före den 1 Maj, säkerligen redan vid medlet af
Februari månad.
I det senare af de här ofvan förutsatta fall, eller att kassaförskotten
till Statskontoret komme att öfverstiga det nuvarande beloppet,
13,000,000 kronor, uppkomme en motsvarande brist för Riksgäldskontoret
tidigare, möjligen redan under innevarande år.
Den enda utväg, Fullmäktige för det närvarande egde att möta
den här ofvan omförmälda kassabrist, funnes anvisad i reglementets
43 § och bestode i upplåning mot skuldförbindelser eller begagnande
åt krediter. Redan i sin här ofvan omförmälda, den 12 December 1878
afl alna. skrifvelse till Sta tsrådet och Chefen för Finansdepartementet
både Fullmäktige, uppå anförda orsaker, om hvilkas giltighet Fullmäktige
fortfarande vore fullt öfvertygade, uttryckt den åsigt, att det
vore tvifvelaktigt, om den i reglementets 43 § anvisade utväg afse!!;
8
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
eller vore lämplig för beredande af medel till kassaförskott i det omfång
eller af den beskaffenhet, hvarom nu vore fråga; men denna Fullmäktiges
framställning hade af skäl, som finnas angifna i Chefens för
Finansdepartementet ofvanberörda yttrande, ej föranledt någon Kong!
Maj:ts åtgärd.
Fn upplåning utom landet, vare sig mot skuldförbindelser eller
med begagnande af krediter, såsom i reglementets 43 § omförmäldes,
vore, med afseende å beskaffenheten af ifrågavarande behof och de erforderliga
medlens betydliga belopp, enligt Fullmäktiges åsigt mindre
lämplig.
En upplåning åter inom landet, som Fullmäktige ansett i detta
fall vara att föredraga framför en utländsk skuldsättning för ifrågavarande
ändamål, torde, enligt hvad Fullmäktige vidare förmält, svårligen
kunna mot skuldförbindelser eller med begagnande af krediter
ega rum, under det, å andra sidan, upplåning mot obligationer ej vore
enligt nämnda reglements-stadgande Fullmäktige medgifven.
Efter att här ofvan hafva redogjort för hvad i förevarande ämne
anförts af såväl Statsrådet och Chefen för Finansdepartementet som
Fullmäktige i Riksgäldskontoret, får Utskottet vidare meddela, att i
en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 25) Herr C. A. Larsson
i samma ämne föreslagit, att Riksdagen ville besluta, att alla hädanefter
uppkommande öfverskott på statsverkets inkomster eller besparingar
på ordinarie och extra anslagen till de olika hufvudtitlarne måtte
användas till förstärkning af statsverkets grundfond, hvilken uti rikslmfvudboken
för år 1876 upptoges till närmare 5,000,000 kronor.
Då Utskottet afgifver yttrande i ifrågavarande afseende, får Utskottet
förutskicka den anmärkning att, då i ofvanomförmälda förslagsberäkningar
bland Riksgäldskontorets utgifter för år 1879 finnas upptagna
1,000,000 kronor af anslaget till betäckande af ökning i statens
jernvägars materialförråd, och kassaförlag, men, på sätt Utskottet har
sig bekant, nämnda belopp ej kommer att utgå, de här ofvan angifna
behållningar vid 1879 och 1880 års slut böra ökas och den beräknade,
ofvan uppgifna kassabristen minskas med 1,000,000 kronor.
Utskottet delar Fullmäktiges i Riksgäldskontoret åsigt derom, att
upplåning mot skuldförbindelser eller begagnande af krediter ej utgöra
eu lämplig utväg för fyllande af ett behof, sådant som det ifrågavarande.
Säkert synes vara, att den tid, hvarunder Statskontoret, i
saknad af erforderligt förlag och med skyldighet att förskottera betydliga
summor, kommer att behöfva kassaförstärkning från Riksgäldskontoret,
blir ganska långvarig, och att dess behof af dylik kassaförstärkning
kommer att uppgå till betydliga belopp. Då nu Riksgälds
-
9
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
kontoret inom kort för egna ovilkorliga utgifters bestridande blir i behof
af de medel, Riksgäld skontoret måst till Statskontoret förskjuta,
intrader för Riksgäldskontoret nödvändigheten att ersätta dessa förskjutna
belopp med andra upplånade medel; i hvilket afseende Utskottet
får erinra, att den upplåning, innevarande års Riksdag beslutat,
skall verkställas successivt, i mån af motsvarande utgifter, och således
ej kommer att för Riksgäldskontoret medföra någon disponibel tillgång.
En för ersättande al förskotten till Statskontoret sålunda nödvändig
upplåning bör enligt Utskottets åsigt, med afseende å behofvets
beskaffenhet, verkställas inom landet; men med begagnande endast af
de för närvarande anvisade utvägar: skuldförbindelser och krediter,
torde det ej vara. möjligt att, utan allt lör betungande vilkor, inom
landet upplåna så betydliga belopp, som komma att erfordras. Endast
mot obligationer torde en sådan upplåning inom landet lämpligen kunna
ega rum.
Utskottet får vidare fästa uppmärksamheten derpå, att ifrågavarande
förhållande väsentligen härrör deraf, att allt större anspråk på
förskott vid statsutgifternas bestridande under statsregleringsåret blifvit
på Statskontoret stälda, utan att i sammanhang dermed vidtagits
åtgärd för att sätta Statskontoret i tillfälle att bestrida dessa förskott.
Härjemte far Utskottet erinra, att, då ifrågavarande betydliga behof
^ ej torde på en gång eller under den närmaste tiden i tillräckligt
omfång med ökad beskattning fyllas, men medlens betäckande visar
sig nödvändigt, den föreliggande frågan ej afser annat än bestämmande
af det lämpligaste sättet för de erforderliga beloppens anskaffande.
Utskottet, som på grund af det ofvan anförda anser statsverkets
grundfond numera vara allt för liten, delar visserligen ofvannämnde
motionärs åsigt, att uppkommande öfverskott böra till förstärkande af
statsverkets grundfond användas, men ett bifall till motionärens i principen
rigtiga förslag skulle ej i någon mån bidraga till det nu befintliga
behofvets afhjelpande. Deremot skulle ett bifall till den hemställan,
Utskottet här nedan angifver, i sjelfva verket komma att medföra verkställighet
äfven af nämnde motionärs förslag.
Staten bör nemligen naturligtvis hafva i sin hand att vare signar
som helst efter föregången uppsägning eller inom en viss kortare
tid, som Utskottet föreslår till sex år, inlösa de obligationer, Riksgäldskontoret
kunde komma att i mån af behof för ifrågavarande ändamål
utsläppa, och ingenting lärer vara rigtigare, än att till en dylik inlösen
användas uppkommande öfverskott, eller, om dessa ej förslå, en på en
passande tidrymd fördelad, för detta ändamål beslutad beskattning.
Bih. till Riksd. Brok 1879. 4 Samt. 1 Afä. 41 Höft.
2
10
Stats- Utskottets Utlåtande N.-o 63.
Utskottet hemställer fördenskull,
att ofvan omförmälda § 43 af Riksgäldskontorets
nu gällande reglemente må erhålla följande förändrade
lydelse:
(Nuvarande lydelse:)
Derest sådant för verkställigheten
af Riksgäldskontoret åliggande
utbetalningar finnes nödvändigt, ega
Fullmäktige att anskaffa dertill erforderliga
medel genom upplåning
mot Riksgäldskontorets skuldförbindelser
eller begagnandet af krediter,
allt på vilkor, som Fullmäktige ega
bestämma. I afseende på upplåning
mot tryckta eller graverade obligationer
lemnar Riksdagen särskilda
föreskrifter.
(Föreslagen lydelse:)
Derest sådant för verkställigheten
af Riksgäldskontoret åliggande
utbetalningar finnes nödvändigt, ega
Fullmäktige att anskaffa dertill erforderliga
medel genom upplåning
mot Riksgäldskontorets skuldförbindelser
eller begagnandet af krediter,
på vilkor, som Fullmäktige ega bestämma;
egande Fullmäktige derjemte
att, för betäckande af Statskontorets
skuld till Riksgäldskontoret
för lemnad kassaförstärkning,
upplåna erforderliga medel mot
kontorets obligationer i Svenskt mynt,
stälda till inlösen antingen efter
viss förfallotid eller efter föregången,
af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning;
varande åt Fullmäktige
öfverlemnadt att, med hänsigt till
de vid upplåningen sig företeende
omständigheter och förhållanden, bestämma
räntevilkoren samt fastställa
betalningsterminerna för dessa obligationer,
dock skola obligationerna,
vare sig deras inlösen bestämmes
att ske efter uppsägning eller å viss
förfallotid, infrias inom sex år från
deras utgifningsdag.
I afseende på öfrig upplåning
mot tryckta eller graverade obligationer
lemnar Riksdagen särskilda
föreskrifter.
Stats-Utskottets Utlåtande N:o 63.
11
Genom hvad här ofvan blifvit anlordt och hemstäldt anser sig
Utskottet hafva besvarat Herr C. A. Larssons ofvan omförmälda
motion.
Stockholm den 16 Maj 1879.
På Stat-Utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Reservationer:
af Herr Grefve A. Mörner, som yrkat, att de uti den af Utskottet
föreslagna förändrade lydelsen af 43 § i Riksgäldskontorets nu gällande
reglemente förekommande orden: »i svenskt mynt» måtte uteslutas,
i följd hvaraf nämnda § skulle blifva så lydande:
»Derest sådant för verkställigheten af Riksgäldskontor^ åliggande
utbetalningar finnes nödvändigt, ega Fullmäktige att anskaffa
dertill erforderliga medel genom upplåning mot Riksgäldskontorets
skuldförbindelser eller begagnandet af krediter, på vilkor,
som Fullmäktige ega bestämma; egande Fullmäktige derjemte
att, för betäckande af Statskontorets skuld till Riksgäldskontoret för
lemnad kassaförstärkning, upplåna erforderliga medel mot kontorets
obligationer, stälda till inlösen antingen efter viss förfallotid
eller efter föregången, af Riksgäldskontoret verkstäld uppsägning;
varande åt Fullmäktige öfverlemnadt att, med hänsigt till de vid
upplåningen sig företeende omständigheter och förhållanden, bestämma
räntevilkoren samt fastställa betalningsterminerna för dessa
obligationer, dock skola obligationerna, vare sig deras inlösen bestämmes
att ske efter uppsägning eller å viss förfallotid, infrias
inom sex år från deras utgifningsdag.
i afseende på öfrig upplåning mot tryckta eller graverade obligationer
lemnar Riksdagen särskilda föreskrifter)); samt
af Herr C. A. Tjai •sson.
Härjemte har Herr Liss O. Larsson begärdt få antecknadt, att
han ej deltagit i detta ärendes slutliga behandling i Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.