Sök i Ratio Lex

Skrifvelse om ändring i nu gällande expeditionstaxa.

1880-04-17 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1880:21, Skrifvelse om ändring i nu gällande expeditionstaxa.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

afgifter äro beliöfiiga för lotsarnas aflöning, och får derföre i den delen

afstyrka bifall till motionärens förslag. Men då det å andra sidan är

ostridigt att de fartyg, som hafva en drägtighet af 20—40 tons, blifvit

genom Kongl. Förordningen af den 21 December 1877 alltför hårdt och

orättvist betungade, och då icke någon särdeles känbar minskning i lotsarnes

inkomster torde uppstå genom dessa fartygs lotsfrihet, så anser sig

Utskottet i denna del böra tillstyrka motionen och får derföre ödmjukligen

hemställa,

att Riksdagen ville i underdånighet anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta i nu gällande lotstaxa af

den 21 December 1877 införa en sådan ändring, att

fartyg under 40 tons må befrias från skyldighet att

. begagna lots.

Stockholm den 17 April 1880.

På Utskottets vägnar:

A. J. LYTE.

Itfio 21.

Ant. till Riksd. Kansli den 19 April 1880, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 9, i

anledning af vädd motion angående underdånig skrifvelse

om ändring i nu gällande expeditionstaxa.

Uti en i Andra Kammaren inlemnad och till Utskottet hänvisad motion

(N:o 114) söker motionären Herr J. G. Granlund visa, att bestämmelserna

i nu gällande expeditionstaxa af den BO Mars 1855 äro i hög

grad orättvisa med afseende på den lösen, som deri är faststäld för gravationsbevis

å stadsjord, som ej är åsatt visst tomtnummer, i det att, då

t. ex. lösen för sådant bevis utgör

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

på landet: för hemman eller lägenhet,

för hvar af dessa till och med tre .................. 3 kr.,

» öfver tre till och med sex........................... 2 »

» öfver sex........................................................... 1 »

dock så att lösen ej må påföras högre än...... 20 ))

och i stad: angående gård eller obebyggd tomt jemte sådan jord, som e)

får derifrån söndras eller särskildt intecknas,

för hvarje tomtnummer till och med tre ..... 3 kr.,

)) öfver tre till och med sex........................... 2 »

» öfver sex............................................................ 1 »

så erlägges deremot för annan stadsjord med eller utan åbyggnader

af till och med tre tunnlands rymd ............... 3 kr.,

för hvarje tunnland deröfver .............................. 1 )>

dock att sådan lösen ej må öfverstiga ............ 20 »

Af dessa bestämmelser framgår, att då t. ex. en fattig person köper

en stadsj ordslägenhet af sämre beskaffenhet samt af något mer än 20

tunnlands areal, så nödgas han, i och för erhållande af gravationsbevis,

erlägga en lösen af 20 kronor, under det att man för dylikt bevis å ett

hemman på landet af mer än 1,000 tunnland jord eller för ett tomtnummer

i stad, bestående mången gång ej blott af hus, utan äfven af en

ganska stor jordareal, är skyldig erlägga endast 3 kronor o. s. v.

Motionären inedgifver visserligen att skälet till den alltför höga

expeditionslösen för gravationsbevis å sådan stadsjord, som här är i fråga,

kan ligga i svårigheten att bringa reda uti de invecklade eganderättsförhållanden,

som ofta vidlåda jord af detta slag, men anser å andra sidan

att detta skäl numera förlorat sin giltighet, sedan de nya, för städerna

upprättade fastighetsböckerna infört reda och ordning i dessa förhållanden,

hvarför han föreslår, att lösen å gravationsbevis för jord i stad, hvilken

icke tillhör gård eller tomt, måtte beräknas såsom för annan fastighet

efter nummer eller särskild fastighet och icke efter tunneland; samt

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla

om ändring i nu gällande expeditionstaxa rörande lösen af gravationsbevis

för jord i stad i sådan syftning.

Att orsaken till den höga lösen, som nu är bestämd för gravationsbevis

å sådan stadsjord, som ej tillhör gård eller tomt, ligger deruti, att

dylik jord oftast utgör en sammanfattning af flera små lägenheter med

olika namn, hvilka hvar för sig kunna intecknas och der eganderättsförhållandena

kunna vara mycket invecklade och svåra att utreda, det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande K:o 21.

synes för Utskottet vara utom allt tvifvel. Expeditionstaxan säger det

sjelf derigenom att den indelar stadsjorden i två slag, nemligen den

som, icke får söndras ifrån gård eller tomt eller särskild intecknas, samt

annan jord. Enligt livad Utskottet har sig bekant, inträffar det mycket

ofta, att åkrar, ängar eller beteshagar, som äro belägna i eller invid städer,

bestå af lika många, med egna namn försedda jordlappar, som de

utgöra tunnland. Då en hvar af dessa små jordstycken kunna särskilt

intecknas, så är det tydligt, att utfärdandet af gravationsbevis å hela deras

sammanfattning måste medföra ett vida större besvär än då sådant bevis

afser gårdstomt i stad eller ett hemman på landet, hvilka hvar för sig

blott kunna hafva ett inteckningsnummer. Vid dylikt förhållande synes

också billigheten fordra, att ersättningen rättar sig efter arbetets och besvärets

storlek. Motionärens anmärkning att detta besvär numera icke

kan vara så betydande, sedan fastighetsböcker för städerna blifvit upprättade,

förtjenar här icke afseende, emedan minst 10 år måste hafva tilländagått

efter fastighetsbokens upprättande, innan den dermed afsedda lättnaden

kan komma expeditionshafvanden till del och, som kändt är, hafva

ej mer än 5 eller 6 år ännu förflutit, sedan fastighetsböcker för städerna

började uppläggas.

Att fall kunna inträffa, då expeditionslösen för gravationsbevis å sådan

stadsjord, hvarom här är fråga, kan blifva för hög, vill Utskottet ej

neka, men de blifva säkerligen undantagsfall, för hvilka det icke torde

vara lämpligt att besvära Kongl. Maj:t med någon skrifvelse, synnerligen

som det är fara värdt att lika många missförhållanden skulle kunna uppstå

äfven genom den af motionären påyrkade ändringen i expeditionstaxan.

Ocli får Utskottet derför hemställa,

att Herr Granlunds motion icke för närvarande

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 April 1880.

På Utskottets vägnar:

A. J. LYTH.

Herr L. Andersson i Wall har anmält att han vid ärendets behandling

ej närvarit i Utskottet.

STOCKHOLM, C KN TRÄL - TR Y CKERIET, 1 880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.