Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående stämpelpappersaf''giften. Jemlikt 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva betänkande angående stämpelpappersafgiften. De framställningar rörande detta ämne, Indika blifvit från Riksdagens Kamrar till Utskottet hänvisade, innefattas dels uti Kong], Maj:ts nådiga proposition den 23 sistlidne Januari

1880-04-08 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1880:14, Betänkande, angående stämpelpappersaf''giften. Jemlikt 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed afgifva betänkande angående stämpelpappersafgiften. De framställningar rörande detta ämne, Indika blifvit från Riksdagens Kamrar till Utskottet hänvisade, innefattas dels uti Kong], Maj:ts nådiga proposition den 23 sistlidne Januari

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

I

N:o 14.

Auk. till Eiksd. Kansli den 8 April 1880, kl. 2 e. m.

Betänkande, angående stämpelpappersaf''giften.

Jemlikt 40 § Riksdagsordningen får Bevillnings-Utskottet härmed

afgifva betänkande angående stämpelpappersafgiften.

De framställningar rörande detta ämne, Indika blifvit från Riksdagens

Kamrar till Utskottet hänvisade, innefattas

dels uti Kong], Maj:ts nådiga proposition den 23 sistlidne Januari

(proposition N:o 10) angående ändringar i nu gällande föreskrifter om

stämpladt papper;

dels och uti följande inom Andra Kammaren väckta motioner,

nemligen:

af Herr Sigge Ljunggren (motion N:o 48) om underdånig skrifvelse

till Kongl. Magt rörande utarbetande af förslag till ny stämpelpappersförordning;

samt

af Herr S. Håkanson (motion N:o 104) om tillägg till G § stämpelpappersförordningen.

l:o.

Då, enligt, hvad Utskottet erfarit, särdeles vid underrätterna uti

de större städerna behof af dubbla beläggningsstämplar å belopp jemväl

emellan 100 och 500 kronor gjort sig känd!, får Utskottet föreslå,

att § 2 af stämpelpappersförordningen må erhålla

följande förändrade lydelse:

Bät till Riksd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

§ a.

Angående

ny stämpelvalör.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Vtskottets Betänkande N:o 14.

“Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:

a) — —--------------------

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30,

40, 50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50,

75, 100, 200 och 500 kronor; samt

c) --------------------

2:o.

Angående Uti nådig proposition (N:o 10) har, under förutsättning att den af

förändrad Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd och

fördelning af behof föreslagna lönereglering för Öfverståthållarembetet och för vissa

och myndig- tjensteman vid landsstaten blefve af Riksdagen antagen, Kongl. Maj:t,

heter i afse- me(j hänvisning till hvad vid beslutandet af berörda proposition blifvit

peibeiägg- inför Kongl. Maj:t i Statsrådet anfördt, föreslagit Riksdagen, att den i

ning af § 5 af gällande stämpelpappersförordning förekommande indelning af

‘ 1 embetsverk och myndigheter i vissa afdelningar måtte sålunda för
ändras,

att Öfverståthållarembetets kansli äfvensom landträntmästare

och häradsskrifvare öfverflyttades från den första till den tredje af de

i nämnda paragraf upptagna afdelningar.

Uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och

behof hade Kongl. Maj:t föreslagit, att den tjenstemännen inom Öfverståthållareembetets

kansli äfvensom landträntmästare och häradsskrifvare

tillkommande expeditionslösen måtte, med undantag af lösen för

sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran erhölle

eller eljest icke författningsenligt vore pligtig att lösa, indragas och

med stämpelpapper ersättas.

Den af Kongl. Maj :t föreslagna lönereglering för landträntmästarne

har icke vunnit Riksdagens bifall; och då sålunda den förutsättningbortfallit,

under hvilken nämnde tjenstemäns öfverflyttning från första

till tredje afdelningen i § 5 af stämpelpappersförordningen blifvit af

Kongl. Maj:t föreslagen, hemställer Utskottet

a) att den Kongl. propositionen i denna del icke

måtte af Riksdagen bifallas.

Då deremot den föreslagna löneregleringen för Öfverståthållareembetets

kansli och för häradsskrifvarne blifvit af Riksdagen i hufvudsak

antagen, och till följd deraf nämnde embetsverk och tjensteman

komma att, på sätt Herr Statsrådet och Chefen för Civildepartementet

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

i sitt ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet erinrat, blifva i

afseende å beläggning med stämpladt papper af inlemnade eller utgående

handlingar alldeles likstälda med de embets- och tjensteman vid

landsstaten, hvilka i § 5 af nu gällande kungörelse angående stämpelpappersafgiften

äro hänförda till tredje afdelningen, hemställer Utskottet

:

b) att den fördelning af embetsverk och myndigheter,

som § 5 i bifogade författningsförslag upptager,

måtte af Riksdagen godkännas.

3:o

Enligt § 7 mom. 1 af stämpelpappersförordningen äro från stämpel

befriade: “Fattigvårdsinrättningar i alla dem rörande mål“.

Enligt hvad Utskottet erfarit har ordalydelsen af berörde stad
-

§/■

Angående

stämpelfrihet

för fattig
_

_ värdssamhäl
ande

gifvit anledning till tvekan, huruvida samma frihet från stäm- len och fat
tigvårdsinrättningar.

pel äfven tillkomme kommun uti sådana mål, hvaruti denna, i egenskap

af fattigvårdssamhälle, hade del.

Det synes Utskottet otvifvelaktigt att författningen afsett att nu

ifrågavarande stämpelfrihet äfven för sistberörda fall måtte ega tillämpning;

men då föreskriften härom visat sig sakna erforderlig tydlighet,

har Utskottet härmed velat hos Riksdagen hemställa:

att nu ifrågavarande stadgande i § 7 mom. 1.

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar,

i alla dem rörande mål.

4:o.

I sammanhang med den för rikets hofrätter 1876 verkstälda lönereglering

bestämdes, att den för åtskilliga från nämnda embetsverk ut- i stämpelfru

gående handlingar, deribland protokoll, som part författnings enligt är heten för förskyldig

att lösa, dittills erlagda lösen och sigillpenningar skulle upp- förelägganhöra

och ersättas med förhöjda stämpelafgifter. (len
Sedermera

vid 1878 års riksdag infördes uti § 7 mom. 1 af

stämpelpappersförordningen ett stadgande af innehåll, att protokollsutdrag,

innefattande föreläggande för förmyndare att till Rätten eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

§ 7

Ant), stämpelfrihet

för

afskrifningsmål

in. fl.

4 Bevillning^- Utskottets Betänkande N:o 14.

Domhafvande)! ingifva utdrag af förmyndareräkning skulle vara från

stämpel befriade.

Följden häraf har blifvit, att så kallade förmyndareföreläggauden,

som från hofrätterna utfärdas, äro befriade jemväl från lösen, hvaremot

för så beskaffade expeditioner, då de från häradsrätt eller underdomstol

i stad utgifvas, denna afgift fortfarande utgår.

Det synes Utskottet emellertid hvarken med rättvisa eller billighet

öfverensstämmande, att handlingar af alldeles likartad! innehåll,

skola vara underkastade afgift, då de af en embetsmyndighet utfärdas,

men deremot fullkomligt afgiftsfria, när de från annan embetsmyndighet

utgå.

Före 1876 års lönereglering utgick lösen för hofrätternas protokoll

med 3 kronor för första arket och enligt nuvarande stämpelpappersförordning

skall protokoll, som från nämnda verk utlemna» till

part, hvilken författningsenligt är pligtig att detsamma lösa, förses med

stämpel till enahanda belopp för hvarje ark.

Rättelse uti nu anmärkta missförhållande torde således lämpligast

kunna vinnas derigenom, att den för förmyndareförelägganden i allmänhet

nu medgifna stämpelfrihet inskränkes till sådana förmyndareförelägganden,

som från underrätt utfärdas; hemställande Utskottet på

grund af det ofvan anförda:

att ifrågavarande stadgande i § 7, mom. 1 af

gällande stämpel pappersförordning måtte gifvas följande

förändrade lydelse:

Protokollsutdrag, innefattande af underrätt i stad

eller ä landet meddeladt föreläggande för förmyndare

att ä vederbörlig ort ingifva utdrag af förmyndareräkning.

5:o.

Genom nådig remiss den 27 sistlidne Februari har Kong!. Maj:t

till Bevillnings-Utgkottet öfverlemnat en från Kammarrätten inkommen

underdånig skrifvelse med hemställan om nådig förklaring af vissa bestämmelser

i stämpelpappersförordningen.

I berörda underdåniga skrifvelse anför Kammarrätten, bland annat,

att genom nådigt bref den 20 Februari 1856 till Kammarrätten hade,

i anledning af hvad Kammarrätten i underdånig skrifvelse, under åberopande

af flere hos Kammarrätten förekommande särskilda förhållan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Betalnings-Utskottets Betänkande N:o 14. 5

den, hemstält rörande tillämpningen i vissa delar af stadgandena i §§

10 och 11 af Ivongl. förordningen angående expeditionslösen den 30

November 1855, Kongl. Maj:t meddelat det förklarande, att, då hos

Kammarrätten talan af enskild part fullföljdes i frågor om beskattningsförfattningarnes

tillämpning eller i redogörelsemål, besväranden egde,

om han vunne ändring i den åtgärd som öfverklagades, undfå Kammarrättens

beslut utan lösen, hvarjemte Kongl. Maj:t funnit att, jemlik!

berörda Kongl. förordning, lösen för utslag i de af Kammarrättens

Öfverrevisionsdepartement anhängig^orda anmärkningsmål icke borde

erläggas, samt Kammarrättens utslag rörande debitering äfvensom beslut,

hvarigenom restitution af allmänna skatter och utskylder medgåfves,

likaledes skulle till vederbörande utan lösen utlemnas. Uti de

sålunda medgifna fall hade vederbörande parter ock afgiftsfritt bekommit

deras exemplar af Kammarrättens beslut, och hade i öfrigt de allmänna

föreskrifterna i förordningen den 30 November 1855 ländt till

efterrättelse i fråga om den för Kammarrättens expeditioner utgående

lösen, som, jemlikt Kongl. cirkuläret den 9 November 1860, ingått till

statsverket. — Enligt det vid Kongl. Maj:ts till 1879 års Riksdag aflåtna

nådiga proposition angående ny lönestat för Kammarrätten fogade

protokoll öfver finansärenden för den 21 Februari samma år, hade

Kongl. Maj:t funnit att, under förutsättning, det Kongl. Maj:ts förslag

om lönereglering för Kammarrätten lomme att af Riksdagen bifallas,

den till statsverket ingående expeditionslösen inom Kammarrätten borde,

likasom de af vaktbetjeningen förut tillgodonjutna sigillpenningar, upphöra

samt mot stämpladt papper utbytas; och efter det Riksdagens

Bevilluings-Utskott i ett den 9 Maj 1879 till Riksdagen afgifvet betänkande

dels, under uttalande att Utskottet, i öfverensstämmelse med

den af Kong]. Maj:t uttalade åsigt, ansåge ifrågakomma expeditionslösen

och sigillpenningar lämpligen böra ersättas med en förhöjd stämpelafgift

å de från Kammarrätten utgående expeditioner, i sådant hänseende

föreslagit hufvudsakligen den förändring i 5 § stämpelpappersförfattningen,

att Kammarrätten hänfördes under femte afdelningen i

samma paragraf, och dels i sammanhang härmed hos Riksdagen anmält,

att vid öfvervägande, huruvida den afgiftsfrihet, »som i vissa fall tillgodokommit

expeditioner i bevillnings- och fattigvårdsmål», borde bibehållas,

Utskottet icke funnit skäl föreslå någon ändring i gällande

stadganden, så hade Utskottets betänkande i anförda delar blifvit af

Riksdagen bifallet. — Detta godkännande från Riksdagens sida syntes

Kammarrätten icke kunna tolkas annorlunda, än att dermed i verkligheten

ej afsetts någon förändring i förut gällande bestämmelser om

frihet i vissa fall från afgift för Kammarrättens expeditioner; men i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillnings-TJtskottets Betänkande N:u 14.

öfverensstämmelse härmed hade ej den genom Kongl. kungörelsen den

19 September 1879 utfärdade författning angående stämpelpappersafgifter

blifvit affattad, i det nemligen väl den part, som hos Kammarrätten

anfört besvär i bevillningsmål och vunnit ändring i den af honom

öfverklagade åtgärd, fortfarande, i följd af ordalydelsen i 7:de §

2 mom. af nämnda författning, skulle åtnjuta befrielse från afgift för sitt

exemplar af Kammarrättens beslut, men för uttryckande att, ehuru den

förut utgående lösen utbytts mot stämpladt papper, vederbörande parter

jemväl i de öfriga särskilda fall, då frihet från afgift för Kammarrättens

expeditioner skolat, jemlikt ofvanberörda Kongl. bref den 20

Februari 1856, eg a rum, framgent borde tillgodonjuta sådan afgiftsfrihet,

icke till de i nämnda 7 § förut förekommande undantag från

stadgandena i § 5 om stämpel å domar, utslag in. in. meddelats de

tillägg, som för ändamålet varit af nöden. — Då med hänsyn till hvad

sålunda förekommit, tvekan uppstått angående rätta förståndet i detta

afseende af gällande författning om stämpelpappersafgiften, hade Kammarrätten

ansett sig böra hos Kongl. Maj:t anhålla om meddelande af

förklarande, huru berörda författning borde, beträffande afgifterna för

Kammarrättens ifrågakomna expeditioner, rätteligen tillämpas, med hemställan

tillika, att Kongl. Maj:t täcktes, i den mån sådant kunde finnas

erforderligt, till Riksdagen aflåta nådig framställning om författningens

förtydligande; och erinrade i sammanhang härmed Kammarrätten, hurusom

det syntes desto mindre vara lämpligt eller med billighet förenadt,

att parter, hvilka på synnerligen giltiga grunder, de der fortfarande

förefunnes, varit befriade från lösen för Kammarrättens expeditioner,

hädanefter skulle komma att betungas med afgift för desamma, som

afgiften enligt stämpelpappersförordningen komme att utgå med vida

högre belopp, än den för lösen tillförene bestämda.

Efter tagen kännedom af den nådiga remissen bär Utskottet

funnit ofvan omförmälda, af Kammarrätten påpekade förhållanden vara

af beskaffenhet att påkalla rättelse. Ehuru sålunda Utskottet, lika

med Kammarrätten, anser stämpelfrihet böra medgifvas i ofvan berörda

fall, der frihet från lösen förut egt rum, anser likväl Utskottet stämpelfriheten

böra utsträckas något längre än Kammarrätten ifrågasatt.

Då nemligen enligt Utskottets mening frågan om tillgodonjutande af

denna frihet hellre bör göras beroende af målets egen natur än af den

utgång det erhåller, har Utskottet ansett det för åtnjutande af frihet

från lösen för Kammarrättens utslag i mål angående beskattningsförfattningarnes

tillämpning samt i redogörelse- och restitutionsmål hittills

stadgade vilkor, att besväranden eller sökanden vinner ändring i den

öfverklagade åtgärden eller restitution af allmänna skatter eller utskylder

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

icke böra fordras för tillgodonjutande af motsvarande stämpelfrihet;

och torde äfven för de med de nu afhandlade målen nära befryndade

afskrifningsmålen enahanda afgiftsfrihet kunna medgifvas. Då vidare

de skäl, som blifvit anförda för stämpelfrihet för ifrågavarande af

Kammarrätten meddelade utslag äfven torde ega giltighet i fråga om

beslut, som i mål af liknande beskaffenhet af andra myndigheter meddelas,

har Utskottet ansett stämpelfriheten böra utsträckas äfven till

dessa senare. »

Enligt hvad Utskottet inhemtat, skulle, under förutsättning att

uti de år 1878 af Kammarrätten afgjorda mål för utslag och andra

expeditioner, hvilha skolat med lösen beläggas, i stället för lösen utgått

stämpelpapper enligt 1879 års förordning, statsverkets inkomst af

dessa expeditioner utgjort:

för fattigvårdsmål (155 expeditioner på 1 ark, 205 på 2 ark och

2 på 3 ark) 3,676 kronor;

för bevillnings mål (308 expeditioner på 1 ark och 21 på 2 ark)

3,003 kronor;

för fiskaliska aktioner och balansmål (2 expeditioner på 2 ark,

1 på 4 ark och 1 på 5 ark) 54 kronor; samt

för öfriga mål (redogörelsemål, mantalsskrifningsmål med flera

15 expeditioner på 1 ark och 3 på 2 ark) 168 kronor.

Då samtliga nu afhandlade mål innefattas under de båda sistnämnda

kategorierna, skulle statsyerkets förlust genom den ifrågasatta

stämpelfriheten, hvad Kammarrätten beträffar, knappt blifva nämnvärd,

och, ehuru Utskottet icke eger tillgång till motsvarande uppgifter för

andra myndigheter, torde dock med temlig visshet kunna antagas att

icke heller vid dem genom den föreslagna åtgärden någon synnerlig

förlust af statsinkomst skulle uppstå.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet:

a) att uti 7 § 1 mom. måtte näst efter rubriken

»Afsked för soldater, båtsmän, spel i nummer med

flere af gemenskapen vid militären» införas eu ny

rubrik: Afskrifning smal;

b) att uti samma § och mom. måtte näst efter

rubriken »Afskrifter» såsom ny rubrik införas Anmärknings-

och redogörelsemål;

c) att uti samma § och mom. måtte efter rubriken

»Resolutioner» införas rubriken Restitutionsmål;

d) att den i samma § och mom. förekommande

rubriken »Räntor, kronans; ransakning^!-, observator
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

§8.

Ang. debetsedels

vitsord

i fråga om

fast egendoms

taxer

ingsvärde.

8 Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14

ner och förklaringar, som angå dessa, och uppbördsmäns

i samma mål anförda besvär» måtte erhålla följande

förändrade lydelse: Räntor, kronans; mål, som

angå dessa; samt

e) att uti 7 § 2 mom. måtte efter rubriken »BevillningsmåD

införas en ny rubrik: Debiteringsmål.

6:o.

Enligt 6 § i nu gällande stämpelpappersförordning skola köpe-,

bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden och fideikommissbref

om fast egendom och frälseräntor beläggas, då fångeshandlingen

för lagfart företes, med stämpel i visst förhållande till värdet,

beräknadt för bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden

och fideikommissbref efter nästföregående års taxeringsvärde samt för

köpebref efter den i penningar bestämda köpeskillingen, så framt

denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde, men i sådant fall

efter sistberörda värde. Vidare må, enligt samma §, då bland qvarlåtenskapen

efter afliden person äfven ingår fast egendom, denna i afseende

å bouppteckningens förseende med stämpelpapper, icke beräknas

lägre än till det å egendomen vid dödsfallet gällande taxeringsvärde.

Uti sin ofvan omförmälda motion anmärker Herr Sven Håkanson

bland annat, hurusom följden af nämnde föreskrifter blifvit, att så väl

vid inregistrering af bouppteckningar, som vid lagfart å fång till fast

egendom man måst lösa särskilt bevis öfver fastighetens taxeringsvärde.

Detta hade förorsakat både besvär och kostnader samt äfven

föranledt särskilda uppskofsbeslut och förelägganden, emedan mången

bland allmogen icke hade sig bekant att sådant bevis erfordrades.

För dem, som vore aflägset boende från lands- och häradsskrifvarekontor

ökades denna kostnad genom flere mils resor och blefve sålunda

mycket betungande för ett fattigt sterbhus, hvars fastighetsdel kunde

utgöra några hundra kronors värde och måhända vore intecknad förlika

stor skuld. På grund häraf hemställer motionären om utfärdande

af föreskrift, ”att i de fall, då stämpelbeloppet skall grundas på taxeringsvärde,

kronodebetsedel, så inrättad, som bevillningsstadgan föreskrifver,

må utgöra bevis om samma värde.»

Det är af vigt, att skatterna till staten så åläggas, att deras

uppbörd må vålla de skattskyldige de minsta möjliga utgifter utöfver

sjelfva skattebeloppet. Ur denna synpunkt synes motionärens förslag

värdt att beaktas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

Då stämpelpappersförordniugen bjuder, att vissa handlingars

stämpelpligtighet skall beräknas efter fastighetstaxeringsvärdet, måste

kännedom om detta värde vederbörande tjensteman ur officiel källa

beredas. Deremot är det för ändamålet likgiltigt, om denna kännedom

vinnes ur ett derför särskilt anskaffadt taxeringsbevis eller på

annat sätt, blott uppgiften i båda fallon är lika tillförlitlig.

Nu har hvar och eu, hvilken det åligger att utgöra ifrågavarande

stämpelafgifter, i sin ego, eller kan åtminstone lätteligen anskaffa,

debetsedel öfver de honom eller fastighetens föregående egare

påförda bevillningsafgifter. Enligt 81 § Beviliningsstadgan och det

vid samma stadga fogade formulär till debetsedel skall debetsedeln

bland annat utvisa ”taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom

taxeringsdistriktet belägna fasta egendom samt beloppet af den deraf

utgående bevillning” och skola enligt 83 § Beviliningsstadgan” debetsedlarne

sammanfattas och utfärdas med ansvar för deras rigtighet, på

landet af häradsskrifvaren och i stad af vederbörande uppbördsman.”

I fråga om taxeringsvärdet å berörda fasta egendom bör således debetsedeln

eg a samma vitsord som särskild! utfärdadt taxeringsbevis

och kunna i dess ställe användas, hvarigenom den skattskyldig^ besparas

kostnaden för anskaffande af sådant bevis.

Mot ett af motionären vid sistlidet års riksdag i enahanda syftning

med det nu framstälda väckt förslag, hvilket af tillfälligt Utskott

behandlades, gjordes inom Andra Kammaren gällande, att icke allestädes

fastighetstaxeringsvärdena verkligen infördes i debetsedlarne.

Så länge likväl gällande lag bestämdt och oförtydbart föreskrifver, att

dessa värden skola i debetsedlarne utsättas, anser sig Utskottet icke

ega rätt att förutsätta annat än att lagens föreskrifter af vederbörande

tjensteman, deras pligt likmätigt, efterlefvas. All betänklighet i detta

afseende lärer dessutom kunna undanrödjas derigenom att, på sätt

motionären föreslagit, debetsedels bevisningskraft i ifrågavarande hänseende

göres beroende deraf, att debetsedeln är upprättad i öfverensstämmelse

med gällande bevillningsstadgas föreskrifter.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfört hemställer Utskottet,

att i 8 § af stämpelpappersförordniugen måtte

införas ett 18:de moment af följande lydelse:

»/ de fall då enligt denna författning stämpelafgift

skall beräknas efter fast egendoms taxeringsvärde,

mä, i fråga om samma värde, debetsedel, så upprättad,

som gällande bevillning sstadga föreskrifver, ega lika vitsBih.

till Rilcsd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 9 Iläft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 14.

§ 13

Angående

förändring af

en hänvisning.

Angående

omarbetning

af ståmpelpappersförordningen.

ord med af häradsskrifvare eller vederbörande uppbördsman

utfärdadt taxering sbevis.

7:o.

I § 13 mom. 4 af gällande stämpelpappersförordning stadgas,

bland annat, att sådana mål, som angå brist hos redogörare eller försäljningsman

å honom anförtrodt stämpelpapper, böra handläggas på

sätt och i den ordning, som uti § 11 af Kong], instruktionen för Kammarrätten

den 15 Oktober 1831 är för balansmål stadgad. Sedan ny

instruktion blifvit under den 14 November 1879 för Kammarrätten utfärdad.

lärer nämnda hänvisning böra utbytas mot en hänvisning till

den emot ofvanberörda § svarande § 6 i den för Kammarrätten utfärdade

nya instruktion; Utskottet hemställer på grund häraf:

att sista punkten uti 4 mom. af 13 § måtte erhålla

följande förändrade lydelse:

Sådana mål åter, som angå brist hos redogörare

eller försäljningsman å honom anförtrodt stämpelpapper,

böra handläggas på sätt och i den ordning, som uti

§ 6 af Kongl. instruktionen för Kammarrätten den 14

November 1879 är för balansmål stadgad.

8:o.

Efter att sålunda hafva behandlat de förslag till särskilda förändringar

i nu gällande stämpelpappersförordning, som till behandling

hos Utskottet förekommit, återstår att afgifva yttrande öfver ofvannämnda

af Herr Ljunggren väckta motion om en fullständig omarbetning

af denna författning. Motionären anför, bland annat, att, ehuru

af den ursprungliga texten i gällande förordning om stämpelpapper

föga nu mera torde finnas oförändradt, åtminstone i hvad som anginge

stämpelsatserna, det likväl torde vara temligen allmänt erkändt, att en

omarbetning af nämnda förordning, äfven i dess nuvarande skick, vore

af behofvet påkallad. Nästan vid hvarje riksdag hade förordningen

undergått ändringar. Betydliga rubbningar deruti hade äfven följt af

beslutade löneregleringar för domstolarne å landet, för länsstyrelserna

med flera. Ej heller hade den kunnat följa med alla förändringar i

näringslagstiftningen. Vid embetsverk, der expeditionslösen utbytts

mot stämpelpapper, vore det icke utan svårighet att bestämma, huru

en del expeditioner skulle beläggas med stämpel; så till exempel åter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillning- Ciskotiets Betänkande N:o 14.

11

funnes icke vissa ärenden såsom fritagna från stämpel, ehuru i expeditionstaxan

upptagna såsom fria från lösen. Terminologien vore ej heller

alltid väl öfverensstämmande med det nuvarande språkbruket eller ens

med lagstiftningen. Motionären föreslår med anledning häraf att, då

tiden vid Riksdagen svårligen torde medgifva Bevillnings-Utskottet att

egna en så sorgfällig pröfning åt ämnet, som för en fullständig omarbetning

af förordningen skulle erfordras, »Riksdagen måtte i underdånig

skrifvelse anhålla, att Kougl. Maj:t täcktes genom sakkunniga personer

låta utarbeta och så snart ske kan för Riksdagen framlägga ett fullständigt

förslag till ny förordning angående stämpelpapper.»

Att nu gällande stämpelpappersförordning icke uppfyller de fordringar

man har rätt att ställa på en ändamålsenlig beskattningslag,

har länge varit erkändt. Om man såsom sådana fordringar uppställer

tydlighet och bestämdhet i förening med fullständighet och följdrigtighet

i föreskrifterna samt öfverskådlighet och klarhet i uppställningen,

så att de i hvarje särskild!, fall tillämpliga tariffbestämmelserna må

kunna med lätthet återfinnas, torde det ej kunna förnekas, att förordningen

i alla dessa hänseenden lemna» mycket öfrig!, att önska. För

vissa slag af handlingar saknas föreskrift om stämpelpligtighet, ehuru

de på grund af sin nära frändskap med andra stämpelpligtiga handlingar,

synas hafva bort sådan underkastas, hvaraf vållats ovisshet och

osäkerhet vid författningens tillämpning. I många fall äro författningens

föreskrifter så dunkelt affattade, att, de nästan med nödvändighet

måst gifva anledning till olika tolkningar, hvilka ock synnerligen ofta

förekommit och det ej blott hos dem, hvilka haft att i första hand

tillämpa författningens föreskrifter, utan äfven hos de myndigheter,

hvilka efter framstäld anmärkning haft att pröfva rigtigheten af verkstäld

stämpelbeläggning. Och hvad slutligen den egentliga stämpeltariffens

uppställning beträffar, är denna sådan att det utan öfverdrift

torde kunna sägas, att den, som ur författningen önskar inhemta upplysning

om det stämpelbelopp, hvilket i något särskild! fall för en

handling erfordras, måste, för att, derom erhålla full visshet, genomgå

tariffen i dess helhet. Stämpelsatserna äro nemligen fördelade under

fyra hufvudrubriker utan att för denna fördelning någon indelningsgrund

synes hafva blifvit uppstäld; och vissa handlingar finnas i och

för deras stämpelbeläggning hänförda under specialrubriker, der man

minst haft anledning att söka dem. Vid tariffen finnas dessutom fogade

talrika undantagsbestämmelser, under hvilka ofta föreskrifter meddelas,

hvilka rättare synas hafva bort intagas under motsvarande rubrik

i sjelfva tariffen.

De menliga följderna af denna stämpelpappersförordningens brist
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 14.

fälliga beskaffenhet äro uppenbara. Det kan emellertid för staten sjelf

icke vara annat än af högsta vigt att icke genom sina egna beskattningslagar

utsätta vare sig de skattskyldige för att blifva för högt

debiterade, eller statsverket för förluster, eller ock sina egna organer,

hvilka hafva att tillämpa beskattningslagarne, för att, i trots af all

använd omtanke och uppmärksamhet, drabbas ej blott af betydliga

ekonomiska uppoffringar, utan äfven af kriminel ansvar. Särskilt

kunna de icke sällan förekommande, af otydligheter i stämpelpappersförordningen

föranledda fiskaliska aktionerna mot domare, med ty åtföljande

bötfällningar, icke undgå att i allmänhetens ögon verka oförtjent

nedsättande på domareståndets anseende, hvars oförminskade bibehållande

likväl för samhället är af högsta vigt.

Då emellertid, såsom af det ofvan anförda torde framgå, en fullt

tillfredsställande uppställning af författningen icke lärer kunna ernås

utan en mera genomgripande omarbetning af densamma, men den

knappa tid, som är tillmätt för Utskottets arbeten, icke medgifver Utskottet

att företaga en sådan och inom Utskottet ej heller torde förefinnas

den speciella erfarenhet och sakkunskap, som för ett sådant

arbete erfordras, hemställer Utskottet,

att, med bifall till hvad motionären föreslagit,

Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t genom sakkunnige män låta utarbeta

och så snart ske kan för Riksdagen framlägga

fullständigt förslag till ny förordning angående stämpelpappersafgiften.

Stockholm den 8 April 1880.

På Utskottets vägnar:

A. G:son BENNICH.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

13

Reservationer:

vid öde punkten:

af Herr E. G. Boström;

vid 8:de punkten:

af Herr S. A. Hedlund.

Herr C. A. Jönsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i behandlingen af 8:de punkten.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 14.

Förslag till författning

i de delar, hvari Utskottet föreslagit förändring- eller tillägg.

Nuvarande lydelse:

§ 2.

Om olika slag af stämpelpapper.

Stämpelpapper skall vara att

tillgå af följande slag, nemligen:

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar

å 10, 15, 20, 25, 30, 40,

50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4,

5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50, 75, 100

och 500 kronor; samt

C)----------

Föreslagen lydelse:

§ 2-

Om olika slag af stämpelpapper.

Stämpelpapper skall vara att

tillgå af följande slag, nemligen:

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar

å 10, 15, 20, 25, 30, 40,

50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4,

5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50, 75,

100, 200 och 500 kronor; samt

c) ---------

§ 5.

Om stämpel dels å domar, utslag,

resolutioner och andra dylika

handlingar, som utfärdas af domstolar,

embetsverk och myndigheter,

dels ock till handlingar, som dit inlemnas

eller derstädes företes.

Domstolar, embetsverk och myndigheter

indelas i afseende på den

stämpel, som till omförmälda handlingar

erfordras, uti följande sex

afdelningar:

Första afdelningen:

Öfverståthållareembetet; Ofver
intendentsembetet;

—--—- —

— — — — — landträntmästare;

häradsskrifvare.

§ 5.

Om stämpel dels å domar, utslag,

resolutioner och andra dylika

handlingar, som utfärdas af domstolar,

embetsverk och myndigheter,

dels ock till handlingar, som dit inlemnas

eller derstädes företes.

Domstolar, embetsverk och myndigheter

indelas i afseende på den

stämpel, som till omförmälda handlingar

erfordras, uti följande sex afdelningar

:

Första afdelningen:

Öf verståthållareembetet i kronouppbördsärenden;

öfverståthållareembetet

för polisärenden; Ofverintendentsembetet;

—----landträntmästare.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillnings-UtsTcottets Betänkande N:o 14.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Tredje afdelningen. Tredje afdelningen.

Kong]. Maj:ts Befallningshaf- öfverståthåUareembetets Kansli;

vande och till landsstaten hörande Kong], Maj:ts Befallningshafvande

tjensternän, med undantag aflandt- och till landsstaten hörande tjensteräntmästare

och häradsskrifvare. män med undantag af landträntmästare.

§ 7-

Om undantag från de uti §§ 3,

4, 5 och 6 intagna stadganden.

l:o. Från stämpel enligt §§ 3,

4, 5 och G befrias:

Afsked för soldater — -—--

— — — — militären.

Afskrifter — — — — utdrag.

Anordningar.

Fattigvårdsinrättningar, i alla

dem rörande mål.

Om undantag från de uti §§ 3,

4, 5 och 6 intagna stadganden.

l:o. Från stämpel enligt §§ 3,

4, 5 och 6 befrias:

Afsked för soldater-----

— — — — militären.

Afskrifningsmål.

Afskrifter — — — — utdrag.

Anmärknings- och redogörelsemål.

Anordningar.

Fattigvår dssamhällen och fattigvårdsinrättningar,

i alla dem rörande

mål.

Protokollsutdrag, innefattande

föreläggande för förmyndare att till

rätten eller domhafvande!! ingifva

utdrag af förmyndareräkning.

Resolutioner---myndigheter.

Revisionssaker — — — saken.

Räntor, kronans; ransakningar,

observationer och förklaringar, som

Protokollsutdrag, innefattande af

underrätt i stad eller å landet rneddeladt

föreläggande för förmyndare

att å vederbörlig ort ingifva utdrag

af förmyndareräkning.

Resolutioner--myndigheter.

Restitutionsmål.

Revisionssaker — — — saken.

Räntor, kronans; ma/, som angå

dessa.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillnings- Utskottet* Betänkande N:o 14.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

angå dessa, och uppbördsmäns i — — — — — — — —

samma mål anförda besvär.

2:o. Från den enligt §§ 3, 4, 5

och 6 stadgade stämpel äro jemväl

fria så väl inkommande handlingar

som utgående expeditioner i nedannämnda

mål och ärenden, dock med

undantag af Kongl. Maj:ts deruti

meddelade resolutioner, utslag och

domar, hvilka skola beläggas med

den i § 5 stadgade stämpel för hvarje

expedition, som icke enligt mom. 1

i denna § jemväl är från sådan stämpel

fri:

Bevillningsmål;

Kronotionde, mål angående åsättande

af;

2:o. Från den enligt §§ 3, 4, 5

och 6 stadgade stämpel äro jemväl

fria så väl inkommande handlingar

som utgående expeditioner i nedannämnda

mål och ärenden, dock med

undantag af Kongl. Maj:ts deruti

meddelade resolutioner, utslag och

domar, hvilka skola beläggas med

den i § 5 stadgade stämpel för hvarje

expedition, som icke enligt mom. 1

i denna § jemväl är från sådan stämpel

fri:

Bevillningsmål;

Debiter ing smal;

Kronotionde, mål angående åsättande

af;

§ 8.

Allmänna föreskrifter vid författningens

efterlefnad.

17:o. Stämpel papper — — —

— — — — — — — i behåll.

§ 8.

Allmänna föreskrifter vid författningens

efterlefnad.

17:o. Stämpelpapper —---

— — — — — — — — i behåll.

18:o. I de fall då enligt denna

författning stämpelafgift skall beräknas

efter fast egendoms taxeringsvärde,

må, i fråga om samma värde, debetsedel1,

så upprättad som gällande Bevillning

sstadga föreskrifver, ega lika

vitsord med af häradsskrifvare eller

vederbörande uppbördsman utfärdad.t

taxering sbevis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevulnings-Utslcottets Betänkande N:o 14.

Nuvarande lydelse:

Uppbörd och redovisning af stämpelpappersmedlen.

4:o. Allmänna — — — — —

— — ändring. Sådana mål åter,

som angå brist hos redogörare eller

försäljningsman å honom anförtrodt

stämpelpapper, böra handläggas på

sätt och i den ordning, som uti §

11 af Kongl. instruktionen för Kammarrätten

den 15 Oktober 1831 är

lör balansmål stadgad.

Föreslagen lydelse:

§ 13-

Uppbörd och redovisning af stämpelpappersmedlen.

4:o. Allmänna — — — — —

— — ändring. Sådana mål åter,

som angå brist hos redogörare eller

försäljningsman å honom anförtrodt

stämpelpapper, böra handläggas på

sätt och i dén ordning, som uti § 6

af Kongl. instnfktionen för Kammarrätten

den 14 November 1879 är för

balansmål stadgadt.

Bill. till R{ksd. Prot. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 9 Raft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.