Utlåtande, i anledning af dels återremiss af 8:de punkten i Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 12, angående allmänna bevillningen, dels Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 10:de och 14:de punkterna i samma Betänkande.
1880-04-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1880:17, Utlåtande, i anledning af dels återremiss af 8:de punkten i Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 12, angående allmänna bevillningen, dels Kamrarnes skiljaktiga beslut rörande 10:de och 14:de punkterna i samma Betänkande.
Dokumentets text
Bevillnings-Vtskottets Utlåtande N:o 17.
1
N:o 17.
Ank. till Eiksd. Kansli den 27 April 1880, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels återremiss af 8:de punkten i Bevillning
s-Utskottets Betänkande N:o 12, angående allmänna
bevillningen, dels Kamrarnes skiljaktiga beslut
rörande 10:de och 14:de punkterna i samma Betänkande.
Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag har 8:de punkten i
Utskottets Betänkande N:o 12, angående allmänna bevillningen, blifvifc
af Riksdagens båda Kamrar till Utskottet återförvisad; och hafva i afseende
på 10:de och 14:de punkterna i samma betänkande Kamrarne
fattat skiljaktiga definitiva beslut. I följd häraf får Utskottet nu afgifva
förnyadt utlåtande i ämnet.
l:o.
Uti 8:de punkten af Utskottets ofvannämnda betänkande hemstälde § u>.
Utskottet: tumT^is''
a) att Riksdagen måtte besluta följande förändrade lydelse af 16 §
Bevillningsstadgan:
»Utländing, som reser omkring i landet och för egen eller, såsom
utskickad, för annans räkning till inledande af handel samt med eller utan
varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska varor att framdeles
frän utlandet levereras, skall, vid ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman
i stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar här
qvarstanna, samt dervid erlägga ett hundra kronor för rättigheten att
Bill. till Biksd. Prot. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 12 Häft. • 1
2
Bevillnings-Utslcottets Utlåtande N:o 17.
under en tid af högst tre månader idka dylik handel; åliggande det
honom att, derest han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva,
förskottsvis betala ytterligare fyratio kronor i månaden, hvilken afgift
skall antingen för längre tid på en gång eller för minst en månad om
sänder, men alltid för full månad, inbetalas till kronans uppbördsman i
stad inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller; skolande
qvittenset å den erlagda afgiften vara meddeladt å tryckta blanketter,
som, efter vederbörliga reqvisitioner, böra af Statskontoret Kong]. Maj:ts
Befallningshafvande tillsändas, för att kronans uppbördsman i städerna
tillhandahållas, och hvilka blanketter, som skola lyda dels å etthundra
kronor, dels å fyratio kronor hvardera, böra innehålla erinran om behörigt
iakttagande af hvad gällande författningar i afseende å dylik
handel stadga.
Den utländing, som, utan att hafva den stadgade afgiften behörigen
erlagt, Ueträdes med att bjuda ut eller sluta handel om utländska varor,
skall, jemte afgiftens erläggande, höta från och med etthundra till och med
femhundra kronor. Förbrytelser häremot upptagas af poliskammare, der
sådan finnes, och eljest af allmän domstol; och fördelas de ådömda böterna
lika emellan åklagaren och den kommun, hvarest förbrytelsen blifvit
begången.
De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det uppbördsmännen
att, under titel: »Bevillning af utländske handlande och handelsexpediter»,
såsom andra kronomedel i behörig ordning uti länets ränteri leverera;
hvarförutom vid hvarje års slut bör uppgöras och till Kong!. Maj:ts Befallningshafvande
insändas redovisning för de emottagna qvittensblanketterna,
hvilka redovisningar, sedan desamma blifvit till rigtigheten af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande styrkta, böra inom Januari månads
slut det följande året till Statskontoret insändas, för att med ränteriredogörelserna
jemföras och derefter aflemnas till Kongl. Maj:ts och rikets
Kammarrätt för att tjena till ledning vid räkenskapernas granskning.
För de ifrån Statskontoret till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afsända qvittensblanketterna, hvilka, intill dess desamma till uppbördsmännen
utlemnas, skola i landtränteri förvaras, bör jemväl inom Januari
månads utgång behörig redovisning till Statskontoret insändas.
Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild bevillningsafgift
af utländing, som utbjuder eller försäljer utländska varor,
gäller icke för norrman, som idkar handel med norska produkter.
Utländing, som reser omkring i landet och för egen eller annans
räkning bjuder ut till försäljning eller försäljer af honom medförda eller
eljest i riket befintliga varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i
Bevillning!!-Utskottets Utlåtande N:o 17.
3
§ 6 bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt ega
tillämpning äfven i det fall, att utländing medför utländska varor, som
förut blifvit under eu eller annan form reqvirerade;»
samt
b) att åt 16 § i Instruktionen för taxeringsförrättningarne måtte
gifvas följande förändrade lydelse:
»Så vida icke handlande, handtverkare eller annan näringsidkare
före den 1 Maj det år, taxeringen förrättas, upphört med sitt förut
idkade yrke och sådant hos vederbörande myndighet anmält, bör inkomstbevillning
för detsamma efter stadgad beräkningsgrund honom påföras;
dock att utländing, som ej är här i riket mantalsskrifven, skall, äfven om
han före den 1 Maj det är, taxeringen förrättas, upphört med sitt förut
idkade yrke och sådant vederbörligen anmält, taxeras till bevillning för den
tid, han yrket utöfvatx
Denna punkt har blifvit af båda Kamrarne till Utskottet återförvisad
i syfte hufvudsakligen, enligt hvad af de inom Kamrarne i ämnet
hållna öfverläggningar synes framgå, att äfven svenskar, som icke äro i
landet mantalsskrifne, men här resa för utländska hus, måtte i fråga om
den i 16 § stadgade bevillningsskyldighet underkastas samma vilkor som
utländingar. Förslag i enahanda rigtning hade äfven vid frågans behandling
inom Utskottet varit väckt, men mött betänklighet, dels på
grund af lättheten’för sådan handelsresande att genom mantalsskrifning
här i landet undgå den särskilda bevillningens utgörande, dels äfven af
hänsyn till de svårigheter, som skulle vållas svenske, här i landet mantalsskrifne
handelsresande genom nödvändigheten för dem att till undvikande
af obehag och förvecklingar ständigt vara försedde med intygom
sin mantalsskrifning. Då emellertid inom Kamrarne framhållits ej
mindre rättvisan och billigheten deraf, att utländska handelshus ej må
kunna genom att i sin tjenst antaga icke mantalsskrifne svenska undersåtar
undgå den ifrågavarande beskattningen, än äfven fördelen af att vid
afslutande af handelstraktater med främmande makter, hvilka icke ålägga
svenska handelsresande motsvarande afgifter, kunna påvisa, att icke blott
utländingar utan äfven svenska undersåtar här vore underkastade denna
särskilda bevillning, vill Utskottet icke underkänna vigten af dessa skäl,
utan går att hår nedan framlägga förslag till de uti ifrågavarande hänseende
erforderliga tillägg i § 16 Bevillningsstadgan, i sammanhang
hvarmed den öfver samma paragraf förekommande rubrik torde böra
undergå någon förändring.
Dessförinnan har likväl Utskottet ansett sig böra omnämna, att,
då Utskottet icke föreslagit något stadgande, hvarigenom här i landet
4
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 17.
icke mantalsskrifven svensk undersåte i fråga om bevillningsskyldighet
uttryckligen ställes i jemnbredd äfven med sådan utländing, »som reser
omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till försäljning
eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor», detta skett af hänsyn till föreskriften i 9 § 3 mom. af Kong],
förordningen den 18 Juni 1864, sådant detta lagrum lyder enligt Kongl.
förordningen den 20 Juni 1879, att »den som vill, sjelf eller genom
annan, utom den ort, der han är bosatt, kringföra varor till salu annorledes
än å marknad, skall för hvarje år rättigheten att idka sådan handel
må af honom utöfvas, vara -skyldig att, efter de i mom. 1 och 2 bestämda
grunder, anmäla sig hos vederbörande i mantalsskrifningsorten» o. s. v.
Af detta stadgande följer nemligen, att svensk undersåte icke utan att
vara här i riket mantalsskrifven kan förvärfva rätt att »resa omkring i
landet och för egen eller annans räkning bjuda ut till försäljning eller
försälja af honom medförda varor.» Deremot skulle det kunna sättas i
fråga, huruvida icke svensk undersåte, äfven utan att vara här i riket
mantalsskrifven kunde anses berättigad att på nyssnämnda sätt drifva
handel med af honom icke medförda, men »eljest i riket befintliga varor»
och följaktligen böra uti ifrågavarande moment af 16 § särskild! omförinälas.
Visserligen synas ordalagen i ofvan åberopade § 9 mom. 3
af Kongl. förordningen den 18 Juni 1864 sakna full tillämplighet på
detta sistnämnda slag af kringresande handlande, men å andra sidan
skulle, om detta finge antagas vara förhållandet, all föreskrift saknas om
de vilkor, hvarunder behörighet till sådan handel kunde förvärfvas, ty
de bestämmelser, som i mom. 1 och 2 i § 3 af samma Kong], förordning
meddelas i fråga om förvärfvande af behörighet att i stad eller å
landet idka grosshandel eller försälja varor i bod eller från annat upplagsställe
o. s. v., kunna här icke gerna ega tillämplighet. Alla skäl
synas likväl tala derför, att handelsresande af denna kategori böra i
fråga om behörighetsvilkoren vara likstälda med sådana handlande, hvilka
sjelfva medföra sina varor, men då det icke lärer tillkomma Bevillningsutskottet,
att afgifva förslag till i öfverensstämmelse härmed ändrad lydelse
af § 9 mom. 3 i merberörda Kongl. förordning, har Utskottet här
blott velat fästa uppmärksamheten på önskvärdheten af en sådan förändring,
hvarigenom skulle undanrödjas all den tvekan, som möjligen
skulle kunna tänkas uppstå rörande desse handelsresandes bevillningsskyldighet.
På grund af en vid ärendets behandling inom Kamrarne gjord
hemställan har Utskottet uti sista punkten af § 16 inlagt en erinran
derom, att sådan utländing, som i punkten omförmäles, skall,
Bevillning s- Vt skottets Utlåtande N:o 17.
5
innan han börjar sin handel, hafva dertill i behörig ordning förvärfvat
tillstånd. &
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet här ofvan anfört hemställer
Utskottet,
a) att 16 § Bevillningsstadgan och den öfver samma
paragraf förekommande rubrik må erhålla följande förändrade
lydelse:
»E) Bevillning af utländske eller andra här i riket icke
mantalsskrifne handlande och handelsexpediter.
§ 16.
Utländing eller i utlandet bosatt, här i riket icke mantals-
och skattskrifven svensk undersåte, som reser omkring
i landet och för egen eller, såsom utskickad, för
annans räkning till inledande af handel samt med eller
utan varuprof bjuder ut eller slutar handel om utländska
varor att framdeles från utlandet levereras, skall, vid
ankomsten till riket, till närmaste kronouppbördsman
i stad aflemna skriftlig uppgift, huru länge han ämnar
här qvarstanna, samt dervid erlägga etthundra kronor
för rättigheten att under en tid af högst tre månader
idka dylik handel; åliggande det honom att, derest
han efter nämnda tid vill samma rättighet utöfva, förskottsvis
betala ytterligare fyratio kronor i månaden,
hvilken afgift skall antingen för längre tid på en gång
eller för minst en månad om sänder, men alltid för
full månad, inbetalas till Kronans uppbördsman i stad
inom det län, der han vid betalningstiden sig uppehåller;
skolande qvittenset å den erlagda afgiften vara
ineddeladt å tryckta blanketter, som, efter vederbörliga
reqvisitioner, böra af Statskontoret Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
tillsändas, för att Kronans uppbördsman
i städerna tillhandahållas, och hvilka blanketter,
som skola lyda dels å etthundra kronor, dels å fyratio
kronor hvardera, böra innehålla erinran om behörigt
iakttagande af hvad gällande författningar i afseende
å dylik handel stadga.
6
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o IT
Deri
utländing eller med utländing, enligt hvad här
ofvan är sagdt, likstälde svenske undersåte, som, utan
att hafva den stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes
med att bjuda ut eller sluta handel om utländska
varor, skall, jemte afgiftens erläggande, bota från
och med etthundra till och med femhundra kronor. Förbrytelser
häremot upptagas af poliskammare, der sådan
finnes, och eljest åt allmän domstol; och fördelas de
ådömda böterna lika emellan åklagaren och den kommun,
hvarest förbrytelsen blifvit begången.
De sålunda uppburna bevillningsmedlen åligger det
uppbördsmännen att, under titel: »Bevillning af utländske
eller andra här i riket icke mantalsskrifne handlande
och handelsexpediter», såsom andra kronomedel i behörig
ordning uti länets ränteri leverera; hvarförutom
vid hvarje års slut bör uppgöras och till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande insändas redovisning för de emottagna
qvittensblanketterna, hvilka redovisningar, sedan
desamma blifvit till rigtigheten af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
styrkta, böra inom Januari månads
slut det följande året till Statskontoret insändas, för
att med ränteriredogörelserna jemföras och derefter
aflemna» till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt för
att tjena till ledning vid räkenskapernas granskning.
För de ifrån Statskontoret till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
afsända qvittensblanketterna, hvilka, intilldess
desamma till uppbördsmännen utlemnas, skola
i landtränteriet förvaras, bör jemväl inom Januari månads
utgång behörig redovisning till Statskontoret insändas.
Hvad här ofvan i denna § är stadgadt rörande särskild
bevillningsafgift af utländing, som utbjuder eller
försäljer utländska varor, gäller icke för norrman, som
idkar handel med norska produkter.
Utländing, som efter dertill enligt särskild författning
förvärf vad rätt reser omkring i landet octf. förtegen, eller
annans räkning bjuder ut till försäljning eller försäljer
af honom medförda eller eljest i riket befintliga varor,
skall erlägga bevillning i enlighet med de i § 6 bestämda
grunder; skolande hvad sålunda är vordet stadgadt ega
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 17.
7
tillämpning äfven i det fall, att utländing medför utländska
varor, som förut blifvit under en eller annan
form reqvirerade;»
samt
_ at’t åt 16 § i Instruktionen för taxeringsförrättningarne
inå gifvas följande förändrade lydelse:
»Så vida icke handlande, handtverkare eller annan
näringsidkare före den 1 Maj det år, taxeringen förrättas,
upphört med sitt förut idkade yrke och sådant
hos. vederbörande myndighet anmält, bör inkomstbevillning
för detsamma efter stadgad beräkningsgrund
honom påföras; dock att utländing, som ej är liär i riket
mantalsskrifven, skall, äfven om han före den 1 Maj det
ar, taxeringen förrättas, upphört med sitt förut idkade
yrke och sådant vederbörligen anmält, taxeras till bevillning
för den tid, han yrket utöfvat.»
2:o.
Uti 10:de punkten hemstälde Utskottet, att § 24 litt. b) mom. 1
Bevnlnmgsstadgan måtte erhålla följande förändrade lydelse: »af styrelserna
öfver brandförsäkringsinrättningarne eller deras agenter eller vederbörande
brandstodskomitéer: uppgift rörande försäkringsvärdet å de i
stad och på dess områden eller i köping befintliga egendomars åbyggnad
samt a bruks-, qvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å ändra
der uppförda hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och
dess binäringar tillhörande rörelse; börande denna uppgift afse samtliga
hithörande byggnader, hvilka blifvit mot brandskada försäkrade, sedan
enahanda uppgift af samma styrelse eller komité nästföregående året
meddelades.»
„ Denna hemställan har blifvit af Första Kammaren oförändrad bifallen
hvaremot Andra Kammaren bifallit Utskottets förslag efter vidtagande
af den förändring, att slutmeningen erhöll följande lydelse:
»börande denna uppgift afse samtliga hithörande byggnader, hvilka blifvit
mot brandskada försäkrade under den tid af samma år och det nästföregående
för hvilken enahanda uppgift icke förut meddelats.»
. , De“ förändring som sålunda blifvit af Andra Kammaren vidtagen
i den af Utskottet föreslagna formulering af ifrågavarande §, föranled
-
8
Bevillnings-Utshottets Utlåtande N:o 17.
des, enligt hvad det vid ärendets behandling i Kammaren hållna protokoll
utmärker, af en inom Kammaren framstäld anmärkning, att, då
enligt Utskottets förslag den nu stadgade skyldigheten för brandförsäkringsinrättningarne
att årligen aflemna uppgift rörande försäkringsvärdet
å de byggnader, som i stad eller i köping blifvit, brandförsäkrade, sedan
enahanda uppgift af inrättningen nästföregående året meddelades, skulle
sålunda utsträckas, att den äfven komme att omfatta vissa byggnader å
landet, föreskriften om den tid uppgiftsskyldigheten i sistnämnda hänseende
skulle afse, icke egde tillämplighet det år, med hvilket författningen
trädde i gällande kraft, enär sådana uppgifter då icke förut blitvit
aflemnade; samt att enahanda förhållande egde ruin, derest ett nytt
försäkringsverk, som borde afgifva sådan förteckning, uppstode, ty i
paragrafen saknades föreskrift om första uppgiftens aflemnande.
Medgifvande befogenheten af den framstälda anmärkningen, får
Utskottet till Första Kammaren hemställa,
att Kammaren ville, med frånträdande af sitt förra
beslut, instämma i det beslut Andra Kammaren i ämnet
fattat.
3:o.
Med anledning af en utaf Herr C. Ekström inom Första Kammaren
väckt motion (N:o °28) hemstälde Utskottet i 14:de punkten af dess betänkande
N:o 12, att Riksdagen måtte besluta, att § 70 mom. 1 i Bevillningsstadgan
skulle erhålla följande förändrade lydelse:
»Öfver pröfningskomiténs beslut må så väl af kronans ombud, som
af den skattskyldige anföras besvär, hvilka, stälda till Kongl. Kammarrätten,
böra, för att varda till pröfning upptagna, ingifvas till Kongl.
Matos Befallningshafvande i länen inom utgången af Februari manad och
för Stockholms stad till Öfverståthållareembetet inom utgången af Mars
månad det påföljande året. Öfver de anförda besvären skola utlåtanden
från vederbörande infordras så skyndsamt, att besvären, jemte vederboran‘des
utlåtanden samt de upplysningar och erinringar, som besvären anses
påkalla, må kunna till Kongl. Kammarrätten insändas från Kongl. Matos
Befallningshafvande i länen inom utgången af Mars manad och från öfver
ståt hållar eembetet inom utgången af April månad samma ar; kommande
derefter målen att i laga ordning af Kongl. Kammarrätten handläggas
och afgöras».
Bevillnings-Utskottets Utlåtande N:o 17.
9
Detta Utskottets förslag har blifvit af Första Kammaren bifallet
med den förändring, att orden »ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länen inom utgången af Februari månad, och för Stockholms
stad till Öfverståthållareembetet inom utgången af Mars månad det påföljande
året» utbyttes emot orden »ingifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i länen och för Stockholms stad till Öfverståthållareembetet
inom utgången af Februari månad det påföljande året». Andra
Kammaren har deremot afslagit Utskottets hemställan uti ifrågavarande
punkt.
Då dessa Katnrarnes olika beslut icke kunna sammanjernkas och
den väckta frågan om förändrade bestämmelser rörande besvär öfver
pröfningskomités beslut, såsom icke afseende någon ändring i grunderna
för bevillningen, sättet för deras tillämpning eller bevillningens fördelning
till utgörande, icke är af beskaffenhet att jemlikt 71 § Regeringsformen
och 65 § Riksdagsordningen böra genom gemensam omröstning afgöras,
lärer frågan hafva förfallit; hvilket Utskottet får
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 26 April 1880.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Herr E. G. Boström har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen af detta utlåtande.
Bih. till Rissel. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 12 Raft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.