Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning för vissa innehafvare af ordensvärdighet.

1880-02-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1880:3, Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning för vissa innehafvare af ordensvärdighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Kiksd. Kansli den 9 Febr. 1880, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om särskild bevillning

för vissa innehafvare af ordensvärdighet.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Bevillnings-Utskottet

remitterad motion (N:o 135) anför Herr A. P. Lind, att, ehuru i 3 § af

gällande stämpelpappersförordning vore stadgadt det belopp stämpelpapper,

hvarmed utnämningsbref till kommendörer och riddare skola

beläggas, det likväl vore kändt att några sådana bref i allmänhet icke

utfärdades. På det Riksdagens beslut om beskattningen af ifrågavarande

ordenstecken måtte varda tillämpadt, föreslår derföre motionären, »att

alla de svenska iundersåtar, hvilka blifvit tilldelade någon af de uti

förutnämnda § omförmälde ordnar samt dem emottagit, men icke kunna

förete dylika utnämningsbref, måtte i bevillning årligen påföras en i

sammanhang med öfriga bevillningar redovisad afgift, motsvarande sex

procent af det stämpelpappers värde, som, vid den tid utnämningen

meddelades, författningsenligt skolat ifrågavarande utnämningsbref påföras.»

För så vidt motionärens förevarande förslag är förestafvadt af omtanke

om statsinkomsternas behöriga inflytande, är Utskottet villigt att

åt syftet i detsamma skänka sitt erkännande. Utskottet kan emellertid

icke finna, att de deri afsedda riddareordnarne utgöra ett lämpligt föremål

för åtgärder af statsmakterna vare sig i ena eller andra hänseendet.

Om ock, enligt nämnda ordnars statuter, utdelandet af deras hederstecken

tillkommer monarken och''hänsyn dervid skall tagas till förtjenster

om det allmänna, äro de likväl till sin natur icke statsinstitutioner och

de utnämningsbref, genom hvilka värdigheter inom desamma förlänas,

icke att jemföra med handlingar, hvarigenom af offentlig myndighet

någon förmån enskilde tillägges. Då likväl Utskottet icke nu har att yttra

sig angående de uti stämpelpappersförordningen stadgade stämpelafgifter

för dylika utnämningsbref, vill Utskottet, under uttalande af sin åsigt om

olämpligheten af vidare lagstiftningsåtgärder i detta ämne, allenast erinra

derom, att den föreslagna beskattningen måste komma att i tillämpningen

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 2 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 3.

verka synnerligen ojerant. Då motionären, enligt hvad han sjelf uppgifver,

med sitt förslag afser att bereda verkställighet åt Riksdagens

beslut i fråga om beloppet af stämpelsatserna för ifrågavarande utnämningsbref,

har han förbisett, att sammanlagda beloppet af de utaf en

innehafvare af ordensvärdighet erlagda årliga afgifter endast i ett ringa

antal fall kan komma att fullt motsvara den å utnämningsbrefvet, derest

sådant utfärdats, belöpande stämpel, hvaremot i det öfvervägande flertalet

fall detsamma måste, allt efter längden af den skattskyldiges lifstid,

komma att antingen öfver- eller understiga nämnda stämpelbelopp. Ordnad

på det af motionären föreslagna sätt, skulle denna beskattning förlora

karakteren af en godtgörelse för stämpelafgiften och antaga egenskapen

af en skatt å sjelfva bärandet af ordenstecknen, hvilken tydligen icke

borde åläggas ensamt dem, som icke kunna förete utnämningsbref, utan

i en eller annan form utsträckas till alla innehafvare af ordensvärdighet.

Utskottet saknar emellertid anledning att föreslå införandet af en dylik

skatt; och då, enligt Utskottets mening, en beskattning, åsyftande att

medelst årliga afbetalningar godtgöra staten fulla beloppet af stämpelafgiften

å utnämningsbrefven, skulle, äfven om den i öfrigt kunde anses

lämplig, kräfva ett bokförings- och kontrollsystem af en omfattning, som

hvarken påkallades utaf skattens vigt för statskassan eller af dess nödvändighet

såsom länk i skattesystemet, hemställer Utskottet,

att Herr A. P. Linds ifrågavarande motion icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Reservation:

af Herr J. F. Fredricson: »Mot Bevillnings-Utskottets beslut angående

Herr Linds motion om ett tillägg till 3 § af gällande stämpelpappersförordning

får jag anmäla min reservation på de skäl, som i

motionen äro åberopade, och tillika tillägga, att de, som med stjernor

och band blifva dekorerade, måtte åläggas för dessa grannlåter och utmärkelsetecken

erlägga en årlig bevillning, minst 5 procent utaf den

kartering, som stämpelförfattningen ålägger dem att lösa för diplomet.

Efter mitt förmenande böra dessa herrar och riddare ej undandraga sig

denna billiga afgift till staten.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.