Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt förslag om förändrade bestämmelser i afseende å bevillning staxering en af inkomst, som uppbäres å annan ort än den skattskyldiges mantalsskrifning sort.

1880-02-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1880:4, Betänkande, i anledning af väckt förslag om förändrade bestämmelser i afseende å bevillning staxering en af inkomst, som uppbäres å annan ort än den skattskyldiges mantalsskrifning sort.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning s- Utskottets Betänkande N:o 4,

o

N:o 4.

Ank. till Riksd. Kansli den 9 Febr. 1880, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt förslag om förändrade bestämmelser

i afseende å bevillning staxering en af inkomst, som

uppbäres å annan ort än den skattskyldiges mantalsskrifning

sort.

Uti motion (N:o 79) inom Andra Kammaren föreslår Herr P. E.

Berglöf, att Riksdagen måtte besluta ett tillägg i Bevillningsstadgan med

föreskrift, »att bevillningsberedning eller taxeringskomité i den ort, hvarinom

eu person är bosatt och uppbär inkomst, utan att han, såsom varande

på annat ställe mantalsskrifven, derstädes bör taxeras, skall i taxeringslängden

anteckna personens namn och skattskrifningsort jemte inkomstbeloppet

(utom kolumn), samt att uppgift derom skall af kronoombudet

i taxeringskomité!! afgifvas till den pröfningskomité, som har

att ärendet vidare behandla.» Såsom skäl härför anför motionären, att

stadgandet i sista momentet af 9 § i gällande Bevillningsstadga, att hvar

och en skattskyldig, som icke är att hänföra under de i samma paragrafs

föregående moment upptagna kategorier, skall taxeras der han

är mantalsskrifven, hade till påföljd, att personer stundom blefve beskattade

både på mantalsskrifnings- och vistelseorten, då deremot andra genom

taxeringsmännens bristande kännedom helt och hållet undginge

att erlägga bevillning för inkomster på främmande ort, hvarjemte det

kunde inträffa att en och annan, just med afseende på fördelen att undslippa

utskylders utgörande, så länge som möjligt underläte att låta

skattskrifva sig på den ort, der han vistades och rätteligen borde vara

mantalsskrifven.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 4.

Utan att vilja förneka, att de af motionären påpekade olägenheter

af nu gällande stadgande!) flerestädes må hafva gjort sig gällande, hyser

Utskottet likväl den åsigt, att genomförandet af den i motionen föreslagna

utväg till deras afhjelpande skulle vara förenadt med icke obetydliga

svårigheter. Utskottet tillåter sig att i detta hänseende anföra:

att, då en person, som är bosatt å en ort och derstädes åtnjuter

inkomst, men är å annan ort mantalsskrifven, icke finnes antecknad i

den förra ortens mantalslängd, hvilken enligt 36 § i Bevillningsstadgan

skall af bevillningsberedningen vid dess arbeten följas, det i många fall

måste komma att bero af en tillfällighet, huruvida en sådan person verkligen

blifver af beredningen uppmärksammad;

att, derest, på sätt motionären föreslagit, uppgift om den uppskattade

inkomsten skulle af kronoombudet vid taxeringskomité!) i vistelseorten

till vederbörande pröfningskomité insändas, en person i den förutsatta

ställningen lätt nog kunde komma att beröfvas den i Bevillningsstadgan

hvarje skattskyldig medgifna rätt att öfver taxeringskomités beslut

anföra besvär hos pröfningskomité; ty, ehuruväl det står den skattskyldige

fritt att hos taxeringskomité!) i vistelseorten göra sig underrättad

om den derstädes verkstälda taxeringen, måste likväl, med den olika

tolkning, som kan gifvas åt uttrycket vistelseort, fall ofta komma att

inträffa, då den skattskyldige funne sig sakna anledning att inhemta sådan

underrättelse;

att den utväg, som till undanrödjande af sistnämnda olägenhet

närmast erbjuder sig, eller att ålägga kronoombudet vid taxeringskomité!)

i den skattskyldiges vistelseort att till taxeringskomité!) i mantalsskrifningsorten

insända ifrågavarande uppgift, icke låter sig såsom en

allmän regel föreskrifvas, då sistnämnda taxeringskomités sammanträde

möjligen kan infalla samtidigt med eller tidigare än den förras;

att det stundom blefve förenadt med svårighet att bestämma hvad

till den skattskyldiges inkomst å vistelseorten vore att hänföra, i hvilket

fall lätteligen kunde uppstå förvecklingar, ledande till dubbel beskattning;

samt att, då den uppskattning af inkomsten, som af taxeringskomité))

i vistelseorter) verkstäldes, icke kornme att ligga till grund för

någon beskattning å samma ort, den häfstång för åstadkommande af en

noggrann taxering, som ligger uti åstundan om en rättvis och jemlik

fördelning af skattebördorna mellan de skattskyldige inom ett taxeringsdistrikt,

kornme att hos komitén saknas.

Af det anförda lärer framgå, att en bestämmelse i det af motionären

angifna syfte i allt fall icke torde kunna uti Bevillningsstadgan

införas utan vidtagande derjemte af åtskilliga andra förändringar i stad
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Ut8hottets Betänkande N:o 4.

5

gans nuvarande lydelse. Utskottet skulle likväl icke undandragit sig att

afgifva förslag till de sålunda erforderliga förändringarne, derest Utskottet

kunnat finna de af motionären antydda missförhållandena ega någon allmännare

betydelse. Nu föreskrifves emellertid i 24 § af Bevillningsstadgan,

att »till upplysning och ledning vid bestämmande af de bevillningsafgifters

belopp, som skola utgöras, böra före den 15 Mars nedannåmnda

år följande officiella uppgifter meddelas, nemligen: — — — —

b) hvarje år: — — — — 2:o af Statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet

eller embetsverk, vare sig statens, stads eller menighets,

äfvensom af styrelsen för allmän inrättning eller stiftelse eller med Kongl.

Maj:t,s oktroj försedt verk eller bolag, der embete- eller tjensteman, vaktbetjent

eller annan eger utbekomma aflöning eller pension: uppgift angående

hvar och en person tillkommande löner, arfvoden, pensioner eller

gratifikationer, boställe, löningsjord eller andra löneförmåner; hvarjemte

bör anmärkas, huruvida med tjensten åtföljer inkomst utaf sportler, expeditionslösen,

bötes- eller beslagsandelar eller dylikt, som, jemlikt §§ 6

och 7 mom. 2, är bevillning underkastadt; — — — — —---»

samt i § 9 af samma stadga, sådan denna § lyder enligt Kongl.

Kungörelsen den 30 Maj 1879, att »bevillning för inkomst af kapital eller

arbete påföres: — — — — — fabriksegare, handlande samt annan yrkesoch

näringsidkare, der fabriken är belägen eller handeln, yrket eller näringen

hufvudsakligen, å en eller flera orter, idkas; dock skola handlande

i de städer, hvilka innefatta flera församlingar, för den handelsrörelse

de derstädes ikda, taxeras inom den församling, der de äro mantalsskrifne;

— — — — — — — — —»

Då således taxeringskomitén i den skattskyldiges mantalsskrifningsort

erhåller officiella uppgifter angående de honom å annan ort tillkommande

inkomster i det allmännas samt vissa enskilda inrättningars och

bolags tjenst, och då inkomst af fabrik, handel, yrke eller näring enligt

regeln skall beskattas, der den förvärfvas, torde dermed kunna sägas vara

på ett i flertalet fall tillfredsställande sätt sörjdt derför, att icke inkomst

å annan ort än mantalsskrifningsorten må undgå behörig beskattning.

Utskottet hemställer derföre,

att Herr P. E. Berglöfs förevarande motion icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.