Betänkande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande.
1880-02-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1880:6, Betänkande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande.
Dokumentets text
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. Kansli den 11 Febr. 1880, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl.
Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantals- och
skattskrifningarnes förrättande.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Bevillnings-Utskottet
remitterad motion (N:o 14) anför Herr Olof Andersson, att de uti ofvannämnde
förordning innefattade stadganden om skyldighet att till mantalsskrifrtingen
afgifva de uti förordningen närmare bestämda uppgifter vore,
såsom vållande icke obetydlig tidsförlust, för jordbrukaren ganska betungande
och derjemte obehöflig#, då den vid förrättningen närvarande
pastor kunde lemna alla erforderliga uppgifter angående de mantalsskrifnes
namn, födelseår, arbetsförmåga in. in., och alla förändringar i eganderätten
till fast egendom blefve kunniga genom de kungörelser om skedd
lagfart, som efter hvarje ting skulle uppläsas, hvarjemte föreskrift funnes,
att inantalslängden skulle särskild!, granskas å kommunalstämma. Motionären
anser, att det för ändamålet vore tillräckligt, om den, som ville
lemna upplysningar, t. ex. angående inträffade förändringar i eganderätten
till fast egendom, som ej hunnit blifva bekanta genom förenärnnda kungörelser,
för sådant ändamål sjelfmant infunne sig vid mantalsskrifningen,
och föreslår derföre, »att föreskrifterna om uppgifters aflemnande vid
mantalsskrifningar måtte sålunda ändras, att det på landet finge bero
på husbonden sjelf, om han ville lemna dylika uppgifter eller icke.» 1
Skyldigheten för husbönder att till mantalsskrifningen aflemna uppgifter
angående sig och sitt husfolk är af gammalt datum. Redan i
Kongl. Maj:ts instruktion för mantalskommissarierna i landsorterna af den
Bill. till Biksd. Prof. 1880. 5 Samt. 1 Afd. 3 Haft. 1
2
Bevillning s-XJtskottets Betänkande N:o 6.
20 December 1693 stadgas i punkt. V mom. 3: »Sedan skole ock (vid
skrifningarne) inställa sig allé husbönder eller värdar att låta anteckna
sig och sitt folk, så vida icke något lagligt förfall är i vägen; hvilket
om så skulle hända, måste de sända någon annan i deras ställe, som vet
beskaffenheten och kan gifva derom all nödig underrättelse». Den dernäst
utfärdade allmänna författning angående mantals- och skattskrifningarne,
Ivongl. förordningen den 30 September 1812, föreskrifver i § 4: »På den
till mantals- och skattskrifning bestämda dagen skola alla inom socknen
eller distriktet, som besitta, bruka eller förestå hemman, egendomar och
lägenheter, å utsatt tid och ställe, sjelfve eller genom ombud, sig infinna
samt till mantals- och skattskrifningen meddela, skriftligen författade, de
till en hvar, enligt bilagorna N:o 2: A. B. C. D., lämpliga uppgifter,
hvilka dock må af allmogen och mindre skrifkunnige muntligen göras»;
och borde enligt de i nyssnämnda bilagor innefattade formulär uppgift
meddelas angående de till husbondens familj hörande, i hans tjenst antagne
eller å hans egor boende personer äfvensom angående innehafvande
embete eller tjenst, egande eller arrenderade egendomar och lägenheter,
verk och inrättningar inom skattskrifningsdistriktet. Så väl före som
efter utfärdandet af 1812 års förordning finnas derjemte i de särskilda
bevillningsförordningarne intagna vissa föreskrifter i afseende på mantalsskrifning.
I Bevillningsförordningen af den 6 April 1858 — den sista,
i hvilken dylika föreskrifter finnas meddelade — heter det sålunda, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i föregående bevillningsförordningar
från och med den under den 28 April 1810 utfärdade, varit
stadgadt: »§ 42. l:o. Alla husbönder, så i städerna som på landet, skola
å den dag, som till mantals- och skattskrifning utsättes, aflemna de uppgifter,
som i Konungens Befallningshafvandes derom utfärdade kungörelse
föreskrifvas. 2:o. Dessa uppgifter, som tvefaldt författas, skola noga
upptaga alla de personer, hvilka till hvars och ens hushåll höra, med
utsättande af namn, ålder, mer eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet
o. s. v,; äfven skall bestämdt uttryckas personens embete, tjenst eller
befattning, den rörelse, näring eller handtering han idkar, hans fastigheter,
verk och inrättningar, äfvensom fartyg om fem svåra lästers drägtighet
och derutöfver samt ändtligen de hos hvar och en boende hyresman,
eller andra, hvilka dessutom, för sig och sitt folk, äro pligtige att
enahanda förteckningar och uppgifter aflemna. Dessutom åligger det
handlande, handtverkare, fabriks- och andre näringsidkare att uppföra
namnen på de i och för deras näringsrörelse anstälde, utomhus boende,
personer, jemte deras bostad; så ock egare af fartyg att uppgifva den
person, som är antagen att föra detsamma. 3:o. Samma skyldighet
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 3
åligger ock förmyndare i afseende på sina myndlingar och dessas egendom,
samt styresmän af bolag, verk och inrättningar, outredt sterbhus
eller under konkurs varande bo, för den egendom, en hvar af dem förvaltar
och vårdar. 4:o. Allmogen och mindre skrifkunnige invånare i
städerna ega att muntligen meddela dessa uppgifter.»
Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 8 Mars 1858
anhållit om omarbetning af Bevillningsförordningen, och en för ändamålet
tillsatt '' komité utarbetat särskilda förslag till ny bevillningsförordning
och ny mantalsskrifningsförordning, utfärdades den 20 Juli 1861 den
ännu gällande Kongl, förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes
förrättande. Föreskrifterna om skyldighet att aflemna mantalsuppgifter
innefattas i 6 § af nämnda förordning och äro af följande
lydelse:
»l:o. Vid mantalsskrifningen skall hvar och en husbonde till föroch
tillnamn, födelseår och dag uppgifva sig och alla dem, som till hans
hushåll höra eller i hans tjenst äro anstälde eller som, boende på hans
egor, äro i hans arbete antagna, eller ock inhyses der uppehålla sig,
äfvensom deras hustrur och barn, hvarvid må anmälas, om någon är
behäftad med kroppslyte eller annan på arbetsförmågan inverkande bräcklighet.
Han bör ock på enahanda sätt uppgifva alla andra personer,
hvilka, inom mantalsskrifningsdistriktet boende, skola, i följd af aftal om
biträde i hans rörelse eller yrke eller af annan anledning, hos honom
mantalsskrifvas. Derjemte bör hvar och en meddela uppgift om den
fasta egendom eller den eller de tjenstebefattningar, han inom distriktet
innehar, samt den rörelse och näring eller det yrke, han der idkar.
Det åligger dessutom handlande, fabriks-, handtverks- eller annan näringsidkare
att tillika uppgifva de i och för hans rörelse eller näring anstälde,
men hos honom icke mantalsskrifne handels- och fabriksbetjenters, gesällers
och andra arbetares eller biträdandes namn och bostad. Alla dessa sistnämnda
personer och i öfrigt en hvar, som icke hos annan mantalsskrifves,
skall lika uppgiftsskyldighet i tillämpliga delar åligga.
2:o. Inom den församling eller det distrikt, hvarest fastighetsegare,
näringsidkare eller tjensteinnehafvare är bosatt och bör vara mantalsskrifven,
skall jemväl all hans å annan ort belägna egendom samt
hans der idkade rörelse eller innehafde befattning uppgifvas; hvaremot
uppgiften till mantalsskrifningen, der den skattskyldige väl har egendom
eller drifver rörelse, men icke skall för sin person skattskrifvas, endast
behöfver omfatta hans dervarande egendom, yrke eller rörelse samt den
dertill hörande personalen.
3:o. Hvar och eu, som eger eller förvaltar fast egendom, skall
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
dessutom meddela uppgift å alla derstädes boende personer, af hvilka,
enligt denna § 1 inom., särskilda mantalsförteckningar skola lemnas. I
stad bör tillika uppgifvas beloppet af den årliga hyra, som hvar och en
hyresgäst erlägger; hvarjemte mantalsförteckningarne för de inom samma
hus boende personer samlas och aflemnas af husets egare eller den, som
dennes ställe företräder. Egare af utarrenderad eller uthyrd fastighet
på landet skall jemväl uppgifva beloppet af det årliga arrendet eller
hyran för den utarrenderade eller uthyrda egendomen.
4:o. Den, hos hvilken personer, tillhörande annat mantalsskrifningsdistrikt,
uppehålla sig, då mantalsskrifningen förrättas, skall å sin
mantalsförteckning uppgifva dessa personers namn och mantalsskrifningsort.
5:o. Egare åt eller hufvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvande
af fartygets lästetal och byggnadsmaterial samt drifkraften af derå
anbringad ångmaskin, vid mantalsskrifningen inom den ort, dit fartyget
hörer, jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare samt, så vidt möjligt
är, styrmän och maskinister å samma fartyg, äfvensom desses mantalsskrifningsort.
6:o. Hvad här blifvit stadgadt rörande fastighetsegare, näringsidkare
och tjensteinnehafvare, gäller äfven för bolagsdirektioner samt
styresmän eller förvaltare af verk och inrättningar, förmyndare, utredningsmän
i sterbhus samt syssloman i gäldbundet bo med flera, som
vårda och förvalta annans egendom.
7:o. Ofvan stadgade mantalsförteckningar, för hvilka bifogade formulär
(litt. a och b) blifvit faststälda, skola skriftligen aflemnas å det
ställe, der mantalsskrifningen förrättas; dock må allmogen och mindre
skrifkunniga personer vid förrättningstillfället muntligen meddela sina
uppgifter.
8:o. När å mantalsförteckning upptagen person uppgifves vara å
annan ort mantalsskrifven, skall sådant, om det fordras, behörigen styrkas.
9:o. Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att vid mantalsskrifning
meddela sådan uppgift, som här ofvan omförmäles, böte två
riksdaler, och, derest sådan saknad uppgift honom genom häradsskrifvaren
eller annan vederbörande tjensteman affordrats, men icke inom
fjorton dagar derefter på angifvet ställe aflemnas, fyra riksdaler.
10:o. Den, ,som genom origtig eller ofullständig uppgift föranleder,
att någon skattskyldig varder ur mantalslängden utesluten eller undgår
att till stadgade skattebidrag uppföras, skall höta två riksdaler och för
gäldande af samma skattebidrag vara ansvarig.
ll:o. Genom vederbörande chefers föranstaltande skall uppgift
lemnas å kronans militär- och ordinarie arbetsmanskap i garnisonsorter.»
i
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
5
Förslag har å senare tider varit väckt om vidtagande i nyssberörda
bestämmelser af ändringar, hvilka i viss mån komme att gå i den af
motionären angifna retning. Sedan nemligen Riksdagen i underdånig
skrifvelse den 24 Mars 1871 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta Kong],
förordningen om mantals- och skattskrifningars förrättande den 20 Juli
1861 undergå sådan omarbetning, att dess särskilda föreskrifter erhölle
nödig klarhet och bestämdhet samt bragtes i öfverensstämmelse så väl
sinsemellan som med de förordningen berörande stadganden i författningarna
angående dels kommunalstyrelse dels ock allmänna bevillningen,
och derefter till Riksdagen framlägga nådigt förslag till ny författning
i ämnet, nedsattes af Kongl. Maj:t under den 21 December samma år
eu komité, hvilken den 7 December 1872 afgaf förslag till ny förordning
om mantalsskrifningars förrättande med mera. I 3 § af nämnde författningsförslag
stadgas: »Före mantalsskrifningen böra i församlingens husförhörslängd,
i öfverensstämmelse med de för denna längds förande meddelade
föreskrifter, fullständigt antecknas de efter senaste mantalsskrifning
i afseende på församlingens medlemmar timade förändringar; och
skola för detta ändamål de i § 4 omförmälda uppgifter årligen mellan
den 1 November och mantalsskrifningsdagen aflemnas till pastor å tid
och ort, som han eger för hela församlingen eller särskilda delar deraf
utsätta och låta före den 15 Oktober i kyrkorna kungöra;» och meddelas
derefter i § 4 föreskrifter om mantalsuppgifternas innehåll, i hufvudsak
öfverensstämmande med de nu gällande. Detta ändringsförslag motiveras
af komiterade sålunda: Mantalsskrifning vore ett slag af allmän folkräkning,
åsyftande dels att tjena till ledning vid utkräfvandet af vissa
medborgerliga förpligtelse!’, dels ock att utgöra vilkor för utöfningen af
vissa medborgerliga rättigheter. I begge dessa hänseenden vore det för
staten af vigt, att sådan folkräkning skedde, och att dess resultat bringades
till den närmaste öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, som
vore möjlig att vinna. Ernåendet af ett sådant resultat betingades hufvudsakligen
af den kontroll, som från det allmännas sida kunde egnas
de uppgifter, hvilka af rikets invånare till mantalsskrifningen lemnades,
och hvilka af hvarjehanda orsaker icke kunde påräknas blifva vare sig
fullständiga eller i öfrigt fullt tillförlitliga. Kontrollen hade hittills vunnits
derigenom att uppgifterna, så vidt de afsåge eganderätt. till fastighet,
jemförts med jorde- eller tomteboken och i vissa delar med domstolarnas
lagfartsprotokoll, samt för så vidt de afsåge de i mantalslängden
förekommande anteckningar om personernas namn, ålder och familjeställning,
äfvensom i viss mån yrke och hemvist, med husförhörslängden.
Denna af pastor inom hvarje församling i riket, med undantag
6
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
för städerna Stockholm och Göteborg, jemlikt föreskrifterna i 1686 års
kyrkolag förda fortlöpande förteckning å församligens samtliga medlemmar
hade således hittills utgjort den hufvudsakliga officiella källan
för de personaluppgifter mantalslängden innehölie. I denna sin egenskap
hade ock husförhörslängden åtminstone i det väsentliga motsvarat
de anspråk, som vid densamma kunnat skäligen fästas. Den
myndighet, som hade till uppgift att för rent statistiska ändamål bearbeta
det materia], som funnes sammanfördt i husförhörslängderna och
de öfriga kyrkoböcker, på hvilkas ordentliga förande husförhörslängdernas
tillförlitlighet till stor del berodde, hade ofta varit i tillfälle att
vitsorda den sakkunskap, det nit och den samvetsgrannhet, hvarmed rikets
presterskap i allmänhet fullgjorde detta mödosamma åliggande. Och då
dertill komme, att staten genom denna presterskapets medverkan utan
någon kostnad vunne ett syftemål, för hvars befordrande man i främmande
länder nödgades uppoffra betydande summor, kunde det vid närmare
öfvervägande knappast finnas mer än en mening derom, att den
tid efter annan hos oss väckta frågan om civilståndsregistrationens öfverflyttande
från presterskapet till civil myndighet icke för det närvarande
borde vinna något afseende. Då komitén sålunda ansett sig böra utan
vidare undersökning af de olika sätt, på hvilka kontroll kunde utöfvas
å de af enskilda personer till mantalsskrifningen lemnade uppgifter, utgå
från den förutsättning, aft denna kontroll fortfarande borde sökas i kyrkoböckerna,
komme sålunda enligt komiténs förslag hädanefter som hittills
mantalsskrifningens resultat i väsentlig mån att bero af husförhörslängdens
beskaffenhet. Det tillkomme då komitén att tillse, huruvida de anordningar,
som för närvarande vore vidtagna i afsigt att åt denna längd bereda
den största möjliga fullständighet, kunde anses fullt motsvara detta
ändamål. Dessa anordningar vore, när man undantoge de föreskrifter,
som gälde för öfriga kyrkoböckers förande, och hvilkas granskning komitén
ansett falla utom området för sitt uppdrag, dels Kongl. Brefvet
den 28 Oktober 1812, hvarigenom en hvar husbonde eller den hans
egendom förestode förpligtats att vid husförhören sjelf vara tillstädes eller
ock i händelse af förfall ingifva förteckning på de i hans hus eller på
egorna boende personer till namn, ålder, befattning och andra omständigheter,
dels ock stadgandet i gällande mantalsskrifningsförordning (§ 5
mom. 2) om skyldighet för en hvar till församlingen inflyttad person att
inom viss kort tid efter inflyttningen förete prestbetyg från den församling,
hvarifrån han kommit. Då emellertid nödiga upplysningar i många
fall icke kunnat vid husförhören vinnas, hade presterskapet, för att till
mantalsskrifningen bringa sina husförhörslängder i ordning, mångenstädes
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.
7
nödgats utlysa särskilda uppskrifningsförrättningar, vid hvilka församlingens
medlemmar anmodats tillstädeskomma för att aflemna de för det
afsedda ändamålet erforderliga uppgifter. Om denna praxis upphöjdes
till lag, så att uppskrifningarna inför pastor blefve obligatoriska, och derjemte
stadgades, att ej blott de flyttningsbetyg, hvilka nu tid efter annan,
allt efter som flyttningar skedde, för pastor uppvisades, skulle senast vid
uppskrifningen hållas honom tillhanda, utan äfven vid samma tillfälle de
mantalsuppgifter, hvilka enligt nu gällande förordning tillstädes mantalsskrifvaren,
i stället aflemnades till pastor för att af honom användas vid
husförhörslängdens komplettering, så borde derigenom utan tvifvel denna
längds tillförlitlighet, så vidt på lagstiftningens väg kunde ske, blifva betryggad.
De skärpta föreskrifterna för församlingens invånare att med
erforderliga uppgifter gå pastor till hända skulle ej obetydligt underlätta
arbetet med längdens förande, medan å andra sidan det blefve för församlingsmedlemmarne
sjelfve en fördel att i allmänhet kunna på en gång
och inför samma myndighet fullgöra de i afseende på kyrko- och mantalsskrifning
stadgade skyldigheter. På dessa grunder stödde sig komiténs
förslag i §§ 3, 4 och 5, att mantalsuppgifter och flyttningsbetyg
skulle å tid och ort, som pastor kort före hvarje mantalsskrifning bestämde,
till honom afiemnas, hvaremot nu gällande stadganden om företeende
af prestbevis genast efter inflyttning samt om aflemnande af särskilda
uppgifter vid mantalsskrifningen blifvit af komitén utelemnade.
öfver det af komitén utarbetade förslag till mantalsskrifningsförordning
infordrades underdåniga utlåtanden af Kammarrätten samt Kongl.
Maj:ts samtlige Befallningshafvande. Uti sitt den 11 December 1873 afgifna
utlåtande yttrar Kammarrätten, i fråga om de af komiterade föreslagna
förändringärne i afseende å tid och ställe för mantalsuppgifternas
aflemnande, följande:
»För vinnande af en tillförlitlig kontroll i ett eller annat hänseende
erfordras väl i allmänhet såsom hufvudvilkor, att man söker uppnå ett
och samma resultat på särskilda vägar eller genom särskilda sinsemellan
olika förfaringssätt.
För närvarande kontrolleras anteckningarne i mantalslängden, hvilka
hufvudsakligen skola grundas på de muntligen och skriftligen aflemnade
mantalsuppgifterna, bland annat, dels i allmänhet derigenom, att, då
hvarje husbonde har åliggande att vid förrättningen aflemna nämnda
uppgifter samt i följd häraf ett ej ringa antal om förhållandena i orten
kunnige personer äro vid förrättningen närvarande, förrättningsmannen
utaf flera eller färre bland dessa vanligen kan erhålla de upplysningar,
som för mantalsuppgifternas berigtigande i ett eller annat hänseende må&er
-
8
Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.
fordras, dels» derjemte, och hvad särskilt rörer personalförhållandena,
genom jemförelse med husförhörslängden, hvilken af pastor föres, på grund
af de uppgifter och meddelanden, som, enligt gällande föreskrifter, vid
husförhören och vid andra tillfällen skola till honom lemnas, äfvensom
af den kännedom, pastor vid beröringen i öfrigt med församlingsmedlemmarne
om dem vunnit.
Nu erkänna komiterade, att de uppgifter om åtskilliga förhållanden,
hvilka skola för mantalsskrifning meddelas och i mantalslängden antecknas,
fortfarande böra genom jemförelse med husförhörslängden kontrolleras,
men föreslå samtidigt, att mantalsuppgifterna skola före mantalsskrifningen
aflemnas till pastor, på det denne må kunna i husförhörslängden
anteckna de efter senaste mantalsskrifningen i afseende å församlingens
medlemmar tirnade förändringar; och då härjemte föreskrifterna
uti 1861 års förordning om skyldighet för personer, som till församlingen
inflyttat, att inom viss kort tid hos pastor anmäla inflyttningen,
blifvit uteslutne, samt nödvändigheten för pastor att, på sätt nu
eger rum, så väl vid husförhören som vid andra tillfällen, söka förskaffa
sig de för husförhörslängdens fullständigande behöflige upplysningarne
upphör med skyldigheten för vederbörande att till honom före mantalsskrifningen
aflemna, bland annat, alla för husförhörslängdens. fullständigande
nödige uppgifter, blir påtagligen följden af komiterades förslag i
nu ifrågavarande hänseende den, att husförhörslängden kommer att i
derför erforderliga delar hufvudsakligen utgöra eu afskrift af mantalsuppgifterna,
samt mantalslängden i sin ordning i afseende å personalförhållanden
äfven en afskrift af samma mantalsuppgifter, derest ej den beqvämare
utvägen väljes, att mantalslängden afskrifves i erforderliga delar
från husförhörslängden; och att vid sådant förhållande någon egentlig
kontroll för mantalslängden icke lärer vara att hemta från en sålunda tillkommen
husförhörslängd, torde svårligen kunna förnekas; likasom lätteligen
lärer inses, att, då, enligt komiterades förslag, vid sjelfva förrättningen
endast ett ringa fåtal af ortens invånare kommer att närvara, förrättningsmannen
i väsentlig mån beröfvas det tillfälle, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit
antydt, han nu eger att af personer bland den vid förrättningen församlade
menigheten erhålla behöfliga upplysningar i åtskilliga hänseenden.
Om, på sätt komiterade uppgifva, presterskapet mångenstädes ej
hafva .sina husförhörslängden i ordning, lärer rättelse af detta missförhållande
böra sökas på helt annan väg än den, komiterade föreslagit, och
då, enligt nu gällande stadgande!], pastor såväl vid mantalsskrifningen
som vid mantalslängdens justering har tillfälle att om mantalslängden och
mantalsuppgifterna taga kännedom, står ju redan för närvarande honom
Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
9
Öppet att från nämnde längd och uppgifter hemta de deraf framgående
upplysningar, af hvilka han för fullständigande och kontroll af sin husförhörslängd
må vara i behof.
Förslaget torde visserligen verka derhän, dels att pastors besvär
med husförhörslängdens upprättande möjligen något förminskas, dels ock
att den nu i afseende å personalförhållandet vanligen förefallande större
eller mindre skiljaktighet emellan en församlings mantals- och husförhörslängd
sannolikt kommer att minskas eller kanske alldeles upphöra;
men, om än sådan påföljd må medföra lättnad vid arbete för statistiska
ändamål, är den likväl ur synpunkten af de synnerligen vigtiga
syftemål, hvilka med mantalsskrifningen afses, af underordnadt värde;
och bör ur sistberörde synpunkt alldeles uppgifvas, om vinnandet deraf,
på sätt genom förslagets godkännande komme att inträffa, medför väsentlig
minskning uti nuvarande kontroller öfver mantalslängden samt i följd
häraf jemväl uti samma längds tillförlitlighet.
För bedömande af förslaget i förevarande delar tillåter sig Kammarrätten
vidare framhålla:
att det för presterskapets egentliga kallelse främmande bestyret
med mantalsskrifningen i väsentlig mån komme att öfverflyttas från mantalsskrifningsförättaren
på pastor, hvilken i följd häraf och då, på sätt
förut är antydt, mantalslängden påtagligen blefve hufvudsakligen en afskrift
af den utaf pastor förda husförhörslängden, komme att på mantalsskrifningen
utöfva ett synnerligt inflytande;
att en sådan öfverflyttning, för hvilken ur synpunkten af mantalsskrifningsförrättningens
ändamål något giltigt skäl icke blifvit andraget,
desto mindre synes lämplig, som dels utaf pastor, hvars utbildning i allmänhet
lärer afse de presterliga göromålen, icke skäligen kan begäras
det intresse och de insigter, hvilka för fullgörande af den å honom öfverlåtna
delen af mantalsskrifningsförrättningen erfordras, dels den hos vederbörande
presterskap, enligt hvad erfarenheten under handläggning af
fattigvårdsmäl ej sällan gifvit vid handen, förekommande och af omsorg
om församlingens fördel i afseende å fattigvård förklarliga benägenhet,
såväl att vägra emottagande af inflyttningsbetyg, som att, utan derom
framstäld begäran, meddela betyg om utflyttning, torde kunna föranleda
dertill, att personer mer eller mindre obehörigt antingen uteslutas från
eller icke upptagas uti husförhörs- och mantalslängd;
att, ehuru den efter Kammarrättens mening, ovedersägligen rigtiga
åsigt, att presterskapet bör lemnas tillfälle att i möjligaste mån uteslutande
egna sin verksamhet åt sitt vigtiga kall, numera torde vunnit
allmänt erkännande, i följd hvaraf äfven presterskapet tid efter annan
Bih. till Riksd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2
10 B tvinning s-TJtskottets Betänkande N:o 6.
befriats från detsamma förut tillhörande, för dess egentliga kall främmande
bestyr (såsom ordförandebefattning i sockenstämma, åliggande
att vara ledamot i beredningskomité m. m.) komiterades förslag går
uti denna åsigt alldeles motsatt och för den presterliga befattningens
samvetsgranna utöfning särdeles menlig rigtning; samt
att pastor tvifvelsutan inom flera större församlingar icke inom
den derför föreslagna tiden kan medhinna att, jemte ombesörjande af
hvad honom i öfrigt åligger, emottaga mantalsuppgifter och flyttningsbetyg
samt verkställa deraf föranledda anteckningar i husförhörslängd
och öfriga kyrkoböcker, än mindre att granska och kontrollera uppgifternas
rigtighet.
Ehuru ännu ytterligare åtskilliga, mer eller mindre vigtiga, från
komiterades förslag i detta hänseende härflytande olägenheter kunna andragas,
anser Kammarrätten likväl hvad nu blifvit anfördt innefatta
tillräcklig grund för Kammarrätten att på det kraftigaste afstyrka antagandet
af komiterades ifrågavarande uti § 3 framstälda förslag och
öfriga deraf föranledda, i förslaget intagna stadganden; och böra, enligt
Kammarrättens mening, de i 1861 års förordning under §§ 5 och 6 med
flera ställen förekommande bestämmelserna i afseende å mantalsuppgifternas
aflemnande samt de åligganden, som för husförhörslängdens fullständigande
tillhöra såväl pastor som en hvar i öfrigt, i hufvudsakligen
oförändradt skick bibehållas.»
Efter det Kongl. Maj:t den 16 Juni 1874 anbefalt den så kallade
landtstatskomitén att inkomma med underdånigt yttrande i anledning af
mantalsskrifningskoiniténs författningsförslag och Kammarrättens deröfver
meddelade utlåtande, afgaf förstbemälde komité med betänkande den 13
Oktober 1875 fullständigt förslag till ny mantalsskrifningsförordning. I
afseende på nu förevarande fråga yttra komiterade, att, med bibehållande
af nu gällande bestämmelser, som åsyftade att bereda pastor tillfälle att
under loppet af året fullständiga husförhörslängden, allt efter som inflyttningarne
egde rum, hade komiterade tillika upptagit mantalsskrifningskomiténs
förslag att mantalsuppgifterna borde före mantalsskrifningen
aflemnas till pastor, på det att husförhörslängden derförinnan måtte vinna
ytterligare fullständighet och tillförlitlighet samt i möjligaste måtto komma
att öfverensstämma med mantalslängden. Då husförhörslängden sålunda
komine att föras i enahanda ordning som hittills, och icke, såsom följden
kunde anses blifva af mantalsskrifningskoiniténs förslag i denna del, uteslutande
grundas på mantalsuppgifterna, ansåge komiterade giltigheten
af Kammarrättens emot det föreslagna sättet för uppgifternas aflemnande
framstälda anmärkningar upphöra. I enlighet härmed stadgas i § 8 mom. 1 af
Besittnings- Utskottets Betänkande N:o 6.
11
landtstatskomiténs förslag: »För fullständigandet af anteckningarne i husförhörslängden
böra de inantalsuppgifter, som föreskrifvas i §§ 10, 11
och 12, före hvarje mantalsskrifning inom kommunen vara tillgängliga
för pastor och för sådant ändamål årligen emellan den 31 Oktober och
mantalsskrifningsdagen till honom aflemnas eller insändas i enlighet med
de föreskrifter, i afseende på områden samt tider och aflemningsställen,
som pastor meddelar och låter före den 15 i nämnda månad i kyrkorna
kungöra; börande dessa uppgifter, ordnade efter husförhörslängden, sedermera
vid mantalsskrifningsförrättningen af pastor eller den, hans ställe
dervid företräder, till förrättningsmannen öfverlemnas».
Öfver landtstatskomiténs förslag till mantalsskrifningsförordning infordrades
den 24 Maj 1877 Kammarrättens underdåniga utlåtande; men
har detta utlåtande ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit.
Af den sålunda meddelade redogörelsen för de i anledning af Riksdagens
underdåniga skrifvelse den 24 Mars 1871 vidtagna åtgärder framgår,
så väl att frågan om omarbetning af mantalsskrifningsförordningen
ännu är under behandling af vederbörande myndigheter, som ock att,
beträffande särskildt den vigtiga frågan om sättet för mantalsuppgifternas
aflemnande, väsentliga meningsskiljaktigheter varit rådande mellan de
båda komitéer och det embetsverk, som haft att i saken sig yttra. Vid
sådant förhållande torde, enligt Utskottets mening, det slutliga resultatet
af den utaf Riksdagen begärda utredning böra afvaktas, innan något
beslut om ändring af de i sistberörda hänseende gällande bestämmelser
af Riksdagen fattas; och anser sig Utskottet tillika böra erinra, att, då
nu gällande mantalsskrifningsförordning, som allenast föreskrifver, att
mantalsuppgifterna skola vid mantalsskrifningen aflemnas, således icke
ovilkorligen fordrar personlig .inställelse af den uppgiftsskyldige, men
deremot tillåter allmogen och mindre skrifkunnige, såsom en rättighet,
att muntligen meddela sina uppgifter, förordningen dermed synes hafva
medgifvit all den lättnad i afseende på sättet för uppgifternas aflemnande,
som varit förenlig med den i förordningen antagna grundsats om uppgifternas
afgifvande vid sjelfva nantalsskrifningsförrättningen.
Utskottet anser sig derföre böra hemställa,
att den ifrågavarande motionen icke för närvarande
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 11 Februari 1880.
På Utskottets vägnar:
A. H. FOCK.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.