Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande.

1880-02-11 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1880:6, Betänkande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl. Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantalsoch skattskrifningarnes förrättande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Febr. 1880, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt förslag om ändring i Kongl.

Förordningen den 20 Juli 1861 angående mantals- och

skattskrifningarnes förrättande.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Bevillnings-Utskottet

remitterad motion (N:o 14) anför Herr Olof Andersson, att de uti ofvannämnde

förordning innefattade stadganden om skyldighet att till mantalsskrifrtingen

afgifva de uti förordningen närmare bestämda uppgifter vore,

såsom vållande icke obetydlig tidsförlust, för jordbrukaren ganska betungande

och derjemte obehöflig#, då den vid förrättningen närvarande

pastor kunde lemna alla erforderliga uppgifter angående de mantalsskrifnes

namn, födelseår, arbetsförmåga in. in., och alla förändringar i eganderätten

till fast egendom blefve kunniga genom de kungörelser om skedd

lagfart, som efter hvarje ting skulle uppläsas, hvarjemte föreskrift funnes,

att inantalslängden skulle särskild!, granskas å kommunalstämma. Motionären

anser, att det för ändamålet vore tillräckligt, om den, som ville

lemna upplysningar, t. ex. angående inträffade förändringar i eganderätten

till fast egendom, som ej hunnit blifva bekanta genom förenärnnda kungörelser,

för sådant ändamål sjelfmant infunne sig vid mantalsskrifningen,

och föreslår derföre, »att föreskrifterna om uppgifters aflemnande vid

mantalsskrifningar måtte sålunda ändras, att det på landet finge bero

på husbonden sjelf, om han ville lemna dylika uppgifter eller icke.» 1

Skyldigheten för husbönder att till mantalsskrifningen aflemna uppgifter

angående sig och sitt husfolk är af gammalt datum. Redan i

Kongl. Maj:ts instruktion för mantalskommissarierna i landsorterna af den

Bill. till Biksd. Prof. 1880. 5 Samt. 1 Afd. 3 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillning s-XJtskottets Betänkande N:o 6.

20 December 1693 stadgas i punkt. V mom. 3: »Sedan skole ock (vid

skrifningarne) inställa sig allé husbönder eller värdar att låta anteckna

sig och sitt folk, så vida icke något lagligt förfall är i vägen; hvilket

om så skulle hända, måste de sända någon annan i deras ställe, som vet

beskaffenheten och kan gifva derom all nödig underrättelse». Den dernäst

utfärdade allmänna författning angående mantals- och skattskrifningarne,

Ivongl. förordningen den 30 September 1812, föreskrifver i § 4: »På den

till mantals- och skattskrifning bestämda dagen skola alla inom socknen

eller distriktet, som besitta, bruka eller förestå hemman, egendomar och

lägenheter, å utsatt tid och ställe, sjelfve eller genom ombud, sig infinna

samt till mantals- och skattskrifningen meddela, skriftligen författade, de

till en hvar, enligt bilagorna N:o 2: A. B. C. D., lämpliga uppgifter,

hvilka dock må af allmogen och mindre skrifkunnige muntligen göras»;

och borde enligt de i nyssnämnda bilagor innefattade formulär uppgift

meddelas angående de till husbondens familj hörande, i hans tjenst antagne

eller å hans egor boende personer äfvensom angående innehafvande

embete eller tjenst, egande eller arrenderade egendomar och lägenheter,

verk och inrättningar inom skattskrifningsdistriktet. Så väl före som

efter utfärdandet af 1812 års förordning finnas derjemte i de särskilda

bevillningsförordningarne intagna vissa föreskrifter i afseende på mantalsskrifning.

I Bevillningsförordningen af den 6 April 1858 — den sista,

i hvilken dylika föreskrifter finnas meddelade — heter det sålunda, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad i föregående bevillningsförordningar

från och med den under den 28 April 1810 utfärdade, varit

stadgadt: »§ 42. l:o. Alla husbönder, så i städerna som på landet, skola

å den dag, som till mantals- och skattskrifning utsättes, aflemna de uppgifter,

som i Konungens Befallningshafvandes derom utfärdade kungörelse

föreskrifvas. 2:o. Dessa uppgifter, som tvefaldt författas, skola noga

upptaga alla de personer, hvilka till hvars och ens hushåll höra, med

utsättande af namn, ålder, mer eller mindre arbetsförmåga, bräcklighet

o. s. v,; äfven skall bestämdt uttryckas personens embete, tjenst eller

befattning, den rörelse, näring eller handtering han idkar, hans fastigheter,

verk och inrättningar, äfvensom fartyg om fem svåra lästers drägtighet

och derutöfver samt ändtligen de hos hvar och en boende hyresman,

eller andra, hvilka dessutom, för sig och sitt folk, äro pligtige att

enahanda förteckningar och uppgifter aflemna. Dessutom åligger det

handlande, handtverkare, fabriks- och andre näringsidkare att uppföra

namnen på de i och för deras näringsrörelse anstälde, utomhus boende,

personer, jemte deras bostad; så ock egare af fartyg att uppgifva den

person, som är antagen att föra detsamma. 3:o. Samma skyldighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6. 3

åligger ock förmyndare i afseende på sina myndlingar och dessas egendom,

samt styresmän af bolag, verk och inrättningar, outredt sterbhus

eller under konkurs varande bo, för den egendom, en hvar af dem förvaltar

och vårdar. 4:o. Allmogen och mindre skrifkunnige invånare i

städerna ega att muntligen meddela dessa uppgifter.»

Sedan Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 8 Mars 1858

anhållit om omarbetning af Bevillningsförordningen, och en för ändamålet

tillsatt '' komité utarbetat särskilda förslag till ny bevillningsförordning

och ny mantalsskrifningsförordning, utfärdades den 20 Juli 1861 den

ännu gällande Kongl, förordningen angående mantals- och skattskrifningarnes

förrättande. Föreskrifterna om skyldighet att aflemna mantalsuppgifter

innefattas i 6 § af nämnda förordning och äro af följande

lydelse:

»l:o. Vid mantalsskrifningen skall hvar och en husbonde till föroch

tillnamn, födelseår och dag uppgifva sig och alla dem, som till hans

hushåll höra eller i hans tjenst äro anstälde eller som, boende på hans

egor, äro i hans arbete antagna, eller ock inhyses der uppehålla sig,

äfvensom deras hustrur och barn, hvarvid må anmälas, om någon är

behäftad med kroppslyte eller annan på arbetsförmågan inverkande bräcklighet.

Han bör ock på enahanda sätt uppgifva alla andra personer,

hvilka, inom mantalsskrifningsdistriktet boende, skola, i följd af aftal om

biträde i hans rörelse eller yrke eller af annan anledning, hos honom

mantalsskrifvas. Derjemte bör hvar och en meddela uppgift om den

fasta egendom eller den eller de tjenstebefattningar, han inom distriktet

innehar, samt den rörelse och näring eller det yrke, han der idkar.

Det åligger dessutom handlande, fabriks-, handtverks- eller annan näringsidkare

att tillika uppgifva de i och för hans rörelse eller näring anstälde,

men hos honom icke mantalsskrifne handels- och fabriksbetjenters, gesällers

och andra arbetares eller biträdandes namn och bostad. Alla dessa sistnämnda

personer och i öfrigt en hvar, som icke hos annan mantalsskrifves,

skall lika uppgiftsskyldighet i tillämpliga delar åligga.

2:o. Inom den församling eller det distrikt, hvarest fastighetsegare,

näringsidkare eller tjensteinnehafvare är bosatt och bör vara mantalsskrifven,

skall jemväl all hans å annan ort belägna egendom samt

hans der idkade rörelse eller innehafde befattning uppgifvas; hvaremot

uppgiften till mantalsskrifningen, der den skattskyldige väl har egendom

eller drifver rörelse, men icke skall för sin person skattskrifvas, endast

behöfver omfatta hans dervarande egendom, yrke eller rörelse samt den

dertill hörande personalen.

3:o. Hvar och eu, som eger eller förvaltar fast egendom, skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

dessutom meddela uppgift å alla derstädes boende personer, af hvilka,

enligt denna § 1 inom., särskilda mantalsförteckningar skola lemnas. I

stad bör tillika uppgifvas beloppet af den årliga hyra, som hvar och en

hyresgäst erlägger; hvarjemte mantalsförteckningarne för de inom samma

hus boende personer samlas och aflemnas af husets egare eller den, som

dennes ställe företräder. Egare af utarrenderad eller uthyrd fastighet

på landet skall jemväl uppgifva beloppet af det årliga arrendet eller

hyran för den utarrenderade eller uthyrda egendomen.

4:o. Den, hos hvilken personer, tillhörande annat mantalsskrifningsdistrikt,

uppehålla sig, då mantalsskrifningen förrättas, skall å sin

mantalsförteckning uppgifva dessa personers namn och mantalsskrifningsort.

5:o. Egare åt eller hufvudredare för fartyg skall, jemte uppgifvande

af fartygets lästetal och byggnadsmaterial samt drifkraften af derå

anbringad ångmaskin, vid mantalsskrifningen inom den ort, dit fartyget

hörer, jemväl uppgifva skeppare eller befälhafvare samt, så vidt möjligt

är, styrmän och maskinister å samma fartyg, äfvensom desses mantalsskrifningsort.

6:o. Hvad här blifvit stadgadt rörande fastighetsegare, näringsidkare

och tjensteinnehafvare, gäller äfven för bolagsdirektioner samt

styresmän eller förvaltare af verk och inrättningar, förmyndare, utredningsmän

i sterbhus samt syssloman i gäldbundet bo med flera, som

vårda och förvalta annans egendom.

7:o. Ofvan stadgade mantalsförteckningar, för hvilka bifogade formulär

(litt. a och b) blifvit faststälda, skola skriftligen aflemnas å det

ställe, der mantalsskrifningen förrättas; dock må allmogen och mindre

skrifkunniga personer vid förrättningstillfället muntligen meddela sina

uppgifter.

8:o. När å mantalsförteckning upptagen person uppgifves vara å

annan ort mantalsskrifven, skall sådant, om det fordras, behörigen styrkas.

9:o. Underlåter någon, utan anmäldt laga förfall, att vid mantalsskrifning

meddela sådan uppgift, som här ofvan omförmäles, böte två

riksdaler, och, derest sådan saknad uppgift honom genom häradsskrifvaren

eller annan vederbörande tjensteman affordrats, men icke inom

fjorton dagar derefter på angifvet ställe aflemnas, fyra riksdaler.

10:o. Den, ,som genom origtig eller ofullständig uppgift föranleder,

att någon skattskyldig varder ur mantalslängden utesluten eller undgår

att till stadgade skattebidrag uppföras, skall höta två riksdaler och för

gäldande af samma skattebidrag vara ansvarig.

ll:o. Genom vederbörande chefers föranstaltande skall uppgift

lemnas å kronans militär- och ordinarie arbetsmanskap i garnisonsorter.»

i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

5

Förslag har å senare tider varit väckt om vidtagande i nyssberörda

bestämmelser af ändringar, hvilka i viss mån komme att gå i den af

motionären angifna retning. Sedan nemligen Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 24 Mars 1871 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta Kong],

förordningen om mantals- och skattskrifningars förrättande den 20 Juli

1861 undergå sådan omarbetning, att dess särskilda föreskrifter erhölle

nödig klarhet och bestämdhet samt bragtes i öfverensstämmelse så väl

sinsemellan som med de förordningen berörande stadganden i författningarna

angående dels kommunalstyrelse dels ock allmänna bevillningen,

och derefter till Riksdagen framlägga nådigt förslag till ny författning

i ämnet, nedsattes af Kongl. Maj:t under den 21 December samma år

eu komité, hvilken den 7 December 1872 afgaf förslag till ny förordning

om mantalsskrifningars förrättande med mera. I 3 § af nämnde författningsförslag

stadgas: »Före mantalsskrifningen böra i församlingens husförhörslängd,

i öfverensstämmelse med de för denna längds förande meddelade

föreskrifter, fullständigt antecknas de efter senaste mantalsskrifning

i afseende på församlingens medlemmar timade förändringar; och

skola för detta ändamål de i § 4 omförmälda uppgifter årligen mellan

den 1 November och mantalsskrifningsdagen aflemnas till pastor å tid

och ort, som han eger för hela församlingen eller särskilda delar deraf

utsätta och låta före den 15 Oktober i kyrkorna kungöra;» och meddelas

derefter i § 4 föreskrifter om mantalsuppgifternas innehåll, i hufvudsak

öfverensstämmande med de nu gällande. Detta ändringsförslag motiveras

af komiterade sålunda: Mantalsskrifning vore ett slag af allmän folkräkning,

åsyftande dels att tjena till ledning vid utkräfvandet af vissa

medborgerliga förpligtelse!’, dels ock att utgöra vilkor för utöfningen af

vissa medborgerliga rättigheter. I begge dessa hänseenden vore det för

staten af vigt, att sådan folkräkning skedde, och att dess resultat bringades

till den närmaste öfverensstämmelse med verkliga förhållandet, som

vore möjlig att vinna. Ernåendet af ett sådant resultat betingades hufvudsakligen

af den kontroll, som från det allmännas sida kunde egnas

de uppgifter, hvilka af rikets invånare till mantalsskrifningen lemnades,

och hvilka af hvarjehanda orsaker icke kunde påräknas blifva vare sig

fullständiga eller i öfrigt fullt tillförlitliga. Kontrollen hade hittills vunnits

derigenom att uppgifterna, så vidt de afsåge eganderätt. till fastighet,

jemförts med jorde- eller tomteboken och i vissa delar med domstolarnas

lagfartsprotokoll, samt för så vidt de afsåge de i mantalslängden

förekommande anteckningar om personernas namn, ålder och familjeställning,

äfvensom i viss mån yrke och hemvist, med husförhörslängden.

Denna af pastor inom hvarje församling i riket, med undantag

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

för städerna Stockholm och Göteborg, jemlikt föreskrifterna i 1686 års

kyrkolag förda fortlöpande förteckning å församligens samtliga medlemmar

hade således hittills utgjort den hufvudsakliga officiella källan

för de personaluppgifter mantalslängden innehölie. I denna sin egenskap

hade ock husförhörslängden åtminstone i det väsentliga motsvarat

de anspråk, som vid densamma kunnat skäligen fästas. Den

myndighet, som hade till uppgift att för rent statistiska ändamål bearbeta

det materia], som funnes sammanfördt i husförhörslängderna och

de öfriga kyrkoböcker, på hvilkas ordentliga förande husförhörslängdernas

tillförlitlighet till stor del berodde, hade ofta varit i tillfälle att

vitsorda den sakkunskap, det nit och den samvetsgrannhet, hvarmed rikets

presterskap i allmänhet fullgjorde detta mödosamma åliggande. Och då

dertill komme, att staten genom denna presterskapets medverkan utan

någon kostnad vunne ett syftemål, för hvars befordrande man i främmande

länder nödgades uppoffra betydande summor, kunde det vid närmare

öfvervägande knappast finnas mer än en mening derom, att den

tid efter annan hos oss väckta frågan om civilståndsregistrationens öfverflyttande

från presterskapet till civil myndighet icke för det närvarande

borde vinna något afseende. Då komitén sålunda ansett sig böra utan

vidare undersökning af de olika sätt, på hvilka kontroll kunde utöfvas

å de af enskilda personer till mantalsskrifningen lemnade uppgifter, utgå

från den förutsättning, aft denna kontroll fortfarande borde sökas i kyrkoböckerna,

komme sålunda enligt komiténs förslag hädanefter som hittills

mantalsskrifningens resultat i väsentlig mån att bero af husförhörslängdens

beskaffenhet. Det tillkomme då komitén att tillse, huruvida de anordningar,

som för närvarande vore vidtagna i afsigt att åt denna längd bereda

den största möjliga fullständighet, kunde anses fullt motsvara detta

ändamål. Dessa anordningar vore, när man undantoge de föreskrifter,

som gälde för öfriga kyrkoböckers förande, och hvilkas granskning komitén

ansett falla utom området för sitt uppdrag, dels Kongl. Brefvet

den 28 Oktober 1812, hvarigenom en hvar husbonde eller den hans

egendom förestode förpligtats att vid husförhören sjelf vara tillstädes eller

ock i händelse af förfall ingifva förteckning på de i hans hus eller på

egorna boende personer till namn, ålder, befattning och andra omständigheter,

dels ock stadgandet i gällande mantalsskrifningsförordning (§ 5

mom. 2) om skyldighet för en hvar till församlingen inflyttad person att

inom viss kort tid efter inflyttningen förete prestbetyg från den församling,

hvarifrån han kommit. Då emellertid nödiga upplysningar i många

fall icke kunnat vid husförhören vinnas, hade presterskapet, för att till

mantalsskrifningen bringa sina husförhörslängder i ordning, mångenstädes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 6.

7

nödgats utlysa särskilda uppskrifningsförrättningar, vid hvilka församlingens

medlemmar anmodats tillstädeskomma för att aflemna de för det

afsedda ändamålet erforderliga uppgifter. Om denna praxis upphöjdes

till lag, så att uppskrifningarna inför pastor blefve obligatoriska, och derjemte

stadgades, att ej blott de flyttningsbetyg, hvilka nu tid efter annan,

allt efter som flyttningar skedde, för pastor uppvisades, skulle senast vid

uppskrifningen hållas honom tillhanda, utan äfven vid samma tillfälle de

mantalsuppgifter, hvilka enligt nu gällande förordning tillstädes mantalsskrifvaren,

i stället aflemnades till pastor för att af honom användas vid

husförhörslängdens komplettering, så borde derigenom utan tvifvel denna

längds tillförlitlighet, så vidt på lagstiftningens väg kunde ske, blifva betryggad.

De skärpta föreskrifterna för församlingens invånare att med

erforderliga uppgifter gå pastor till hända skulle ej obetydligt underlätta

arbetet med längdens förande, medan å andra sidan det blefve för församlingsmedlemmarne

sjelfve en fördel att i allmänhet kunna på en gång

och inför samma myndighet fullgöra de i afseende på kyrko- och mantalsskrifning

stadgade skyldigheter. På dessa grunder stödde sig komiténs

förslag i §§ 3, 4 och 5, att mantalsuppgifter och flyttningsbetyg

skulle å tid och ort, som pastor kort före hvarje mantalsskrifning bestämde,

till honom afiemnas, hvaremot nu gällande stadganden om företeende

af prestbevis genast efter inflyttning samt om aflemnande af särskilda

uppgifter vid mantalsskrifningen blifvit af komitén utelemnade.

öfver det af komitén utarbetade förslag till mantalsskrifningsförordning

infordrades underdåniga utlåtanden af Kammarrätten samt Kongl.

Maj:ts samtlige Befallningshafvande. Uti sitt den 11 December 1873 afgifna

utlåtande yttrar Kammarrätten, i fråga om de af komiterade föreslagna

förändringärne i afseende å tid och ställe för mantalsuppgifternas

aflemnande, följande:

»För vinnande af en tillförlitlig kontroll i ett eller annat hänseende

erfordras väl i allmänhet såsom hufvudvilkor, att man söker uppnå ett

och samma resultat på särskilda vägar eller genom särskilda sinsemellan

olika förfaringssätt.

För närvarande kontrolleras anteckningarne i mantalslängden, hvilka

hufvudsakligen skola grundas på de muntligen och skriftligen aflemnade

mantalsuppgifterna, bland annat, dels i allmänhet derigenom, att, då

hvarje husbonde har åliggande att vid förrättningen aflemna nämnda

uppgifter samt i följd häraf ett ej ringa antal om förhållandena i orten

kunnige personer äro vid förrättningen närvarande, förrättningsmannen

utaf flera eller färre bland dessa vanligen kan erhålla de upplysningar,

som för mantalsuppgifternas berigtigande i ett eller annat hänseende må&er
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillning s-Utskottets Betänkande N:o 6.

fordras, dels» derjemte, och hvad särskilt rörer personalförhållandena,

genom jemförelse med husförhörslängden, hvilken af pastor föres, på grund

af de uppgifter och meddelanden, som, enligt gällande föreskrifter, vid

husförhören och vid andra tillfällen skola till honom lemnas, äfvensom

af den kännedom, pastor vid beröringen i öfrigt med församlingsmedlemmarne

om dem vunnit.

Nu erkänna komiterade, att de uppgifter om åtskilliga förhållanden,

hvilka skola för mantalsskrifning meddelas och i mantalslängden antecknas,

fortfarande böra genom jemförelse med husförhörslängden kontrolleras,

men föreslå samtidigt, att mantalsuppgifterna skola före mantalsskrifningen

aflemnas till pastor, på det denne må kunna i husförhörslängden

anteckna de efter senaste mantalsskrifningen i afseende å församlingens

medlemmar tirnade förändringar; och då härjemte föreskrifterna

uti 1861 års förordning om skyldighet för personer, som till församlingen

inflyttat, att inom viss kort tid hos pastor anmäla inflyttningen,

blifvit uteslutne, samt nödvändigheten för pastor att, på sätt nu

eger rum, så väl vid husförhören som vid andra tillfällen, söka förskaffa

sig de för husförhörslängdens fullständigande behöflige upplysningarne

upphör med skyldigheten för vederbörande att till honom före mantalsskrifningen

aflemna, bland annat, alla för husförhörslängdens. fullständigande

nödige uppgifter, blir påtagligen följden af komiterades förslag i

nu ifrågavarande hänseende den, att husförhörslängden kommer att i

derför erforderliga delar hufvudsakligen utgöra eu afskrift af mantalsuppgifterna,

samt mantalslängden i sin ordning i afseende å personalförhållanden

äfven en afskrift af samma mantalsuppgifter, derest ej den beqvämare

utvägen väljes, att mantalslängden afskrifves i erforderliga delar

från husförhörslängden; och att vid sådant förhållande någon egentlig

kontroll för mantalslängden icke lärer vara att hemta från en sålunda tillkommen

husförhörslängd, torde svårligen kunna förnekas; likasom lätteligen

lärer inses, att, då, enligt komiterades förslag, vid sjelfva förrättningen

endast ett ringa fåtal af ortens invånare kommer att närvara, förrättningsmannen

i väsentlig mån beröfvas det tillfälle, hvilket, enligt hvad ofvan blifvit

antydt, han nu eger att af personer bland den vid förrättningen församlade

menigheten erhålla behöfliga upplysningar i åtskilliga hänseenden.

Om, på sätt komiterade uppgifva, presterskapet mångenstädes ej

hafva .sina husförhörslängden i ordning, lärer rättelse af detta missförhållande

böra sökas på helt annan väg än den, komiterade föreslagit, och

då, enligt nu gällande stadgande!], pastor såväl vid mantalsskrifningen

som vid mantalslängdens justering har tillfälle att om mantalslängden och

mantalsuppgifterna taga kännedom, står ju redan för närvarande honom

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

9

Öppet att från nämnde längd och uppgifter hemta de deraf framgående

upplysningar, af hvilka han för fullständigande och kontroll af sin husförhörslängd

må vara i behof.

Förslaget torde visserligen verka derhän, dels att pastors besvär

med husförhörslängdens upprättande möjligen något förminskas, dels ock

att den nu i afseende å personalförhållandet vanligen förefallande större

eller mindre skiljaktighet emellan en församlings mantals- och husförhörslängd

sannolikt kommer att minskas eller kanske alldeles upphöra;

men, om än sådan påföljd må medföra lättnad vid arbete för statistiska

ändamål, är den likväl ur synpunkten af de synnerligen vigtiga

syftemål, hvilka med mantalsskrifningen afses, af underordnadt värde;

och bör ur sistberörde synpunkt alldeles uppgifvas, om vinnandet deraf,

på sätt genom förslagets godkännande komme att inträffa, medför väsentlig

minskning uti nuvarande kontroller öfver mantalslängden samt i följd

häraf jemväl uti samma längds tillförlitlighet.

För bedömande af förslaget i förevarande delar tillåter sig Kammarrätten

vidare framhålla:

att det för presterskapets egentliga kallelse främmande bestyret

med mantalsskrifningen i väsentlig mån komme att öfverflyttas från mantalsskrifningsförättaren

på pastor, hvilken i följd häraf och då, på sätt

förut är antydt, mantalslängden påtagligen blefve hufvudsakligen en afskrift

af den utaf pastor förda husförhörslängden, komme att på mantalsskrifningen

utöfva ett synnerligt inflytande;

att en sådan öfverflyttning, för hvilken ur synpunkten af mantalsskrifningsförrättningens

ändamål något giltigt skäl icke blifvit andraget,

desto mindre synes lämplig, som dels utaf pastor, hvars utbildning i allmänhet

lärer afse de presterliga göromålen, icke skäligen kan begäras

det intresse och de insigter, hvilka för fullgörande af den å honom öfverlåtna

delen af mantalsskrifningsförrättningen erfordras, dels den hos vederbörande

presterskap, enligt hvad erfarenheten under handläggning af

fattigvårdsmäl ej sällan gifvit vid handen, förekommande och af omsorg

om församlingens fördel i afseende å fattigvård förklarliga benägenhet,

såväl att vägra emottagande af inflyttningsbetyg, som att, utan derom

framstäld begäran, meddela betyg om utflyttning, torde kunna föranleda

dertill, att personer mer eller mindre obehörigt antingen uteslutas från

eller icke upptagas uti husförhörs- och mantalslängd;

att, ehuru den efter Kammarrättens mening, ovedersägligen rigtiga

åsigt, att presterskapet bör lemnas tillfälle att i möjligaste mån uteslutande

egna sin verksamhet åt sitt vigtiga kall, numera torde vunnit

allmänt erkännande, i följd hvaraf äfven presterskapet tid efter annan

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 B tvinning s-TJtskottets Betänkande N:o 6.

befriats från detsamma förut tillhörande, för dess egentliga kall främmande

bestyr (såsom ordförandebefattning i sockenstämma, åliggande

att vara ledamot i beredningskomité m. m.) komiterades förslag går

uti denna åsigt alldeles motsatt och för den presterliga befattningens

samvetsgranna utöfning särdeles menlig rigtning; samt

att pastor tvifvelsutan inom flera större församlingar icke inom

den derför föreslagna tiden kan medhinna att, jemte ombesörjande af

hvad honom i öfrigt åligger, emottaga mantalsuppgifter och flyttningsbetyg

samt verkställa deraf föranledda anteckningar i husförhörslängd

och öfriga kyrkoböcker, än mindre att granska och kontrollera uppgifternas

rigtighet.

Ehuru ännu ytterligare åtskilliga, mer eller mindre vigtiga, från

komiterades förslag i detta hänseende härflytande olägenheter kunna andragas,

anser Kammarrätten likväl hvad nu blifvit anfördt innefatta

tillräcklig grund för Kammarrätten att på det kraftigaste afstyrka antagandet

af komiterades ifrågavarande uti § 3 framstälda förslag och

öfriga deraf föranledda, i förslaget intagna stadganden; och böra, enligt

Kammarrättens mening, de i 1861 års förordning under §§ 5 och 6 med

flera ställen förekommande bestämmelserna i afseende å mantalsuppgifternas

aflemnande samt de åligganden, som för husförhörslängdens fullständigande

tillhöra såväl pastor som en hvar i öfrigt, i hufvudsakligen

oförändradt skick bibehållas.»

Efter det Kongl. Maj:t den 16 Juni 1874 anbefalt den så kallade

landtstatskomitén att inkomma med underdånigt yttrande i anledning af

mantalsskrifningskoiniténs författningsförslag och Kammarrättens deröfver

meddelade utlåtande, afgaf förstbemälde komité med betänkande den 13

Oktober 1875 fullständigt förslag till ny mantalsskrifningsförordning. I

afseende på nu förevarande fråga yttra komiterade, att, med bibehållande

af nu gällande bestämmelser, som åsyftade att bereda pastor tillfälle att

under loppet af året fullständiga husförhörslängden, allt efter som inflyttningarne

egde rum, hade komiterade tillika upptagit mantalsskrifningskomiténs

förslag att mantalsuppgifterna borde före mantalsskrifningen

aflemnas till pastor, på det att husförhörslängden derförinnan måtte vinna

ytterligare fullständighet och tillförlitlighet samt i möjligaste måtto komma

att öfverensstämma med mantalslängden. Då husförhörslängden sålunda

komine att föras i enahanda ordning som hittills, och icke, såsom följden

kunde anses blifva af mantalsskrifningskoiniténs förslag i denna del, uteslutande

grundas på mantalsuppgifterna, ansåge komiterade giltigheten

af Kammarrättens emot det föreslagna sättet för uppgifternas aflemnande

framstälda anmärkningar upphöra. I enlighet härmed stadgas i § 8 mom. 1 af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Besittnings- Utskottets Betänkande N:o 6.

11

landtstatskomiténs förslag: »För fullständigandet af anteckningarne i husförhörslängden

böra de inantalsuppgifter, som föreskrifvas i §§ 10, 11

och 12, före hvarje mantalsskrifning inom kommunen vara tillgängliga

för pastor och för sådant ändamål årligen emellan den 31 Oktober och

mantalsskrifningsdagen till honom aflemnas eller insändas i enlighet med

de föreskrifter, i afseende på områden samt tider och aflemningsställen,

som pastor meddelar och låter före den 15 i nämnda månad i kyrkorna

kungöra; börande dessa uppgifter, ordnade efter husförhörslängden, sedermera

vid mantalsskrifningsförrättningen af pastor eller den, hans ställe

dervid företräder, till förrättningsmannen öfverlemnas».

Öfver landtstatskomiténs förslag till mantalsskrifningsförordning infordrades

den 24 Maj 1877 Kammarrättens underdåniga utlåtande; men

har detta utlåtande ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit.

Af den sålunda meddelade redogörelsen för de i anledning af Riksdagens

underdåniga skrifvelse den 24 Mars 1871 vidtagna åtgärder framgår,

så väl att frågan om omarbetning af mantalsskrifningsförordningen

ännu är under behandling af vederbörande myndigheter, som ock att,

beträffande särskildt den vigtiga frågan om sättet för mantalsuppgifternas

aflemnande, väsentliga meningsskiljaktigheter varit rådande mellan de

båda komitéer och det embetsverk, som haft att i saken sig yttra. Vid

sådant förhållande torde, enligt Utskottets mening, det slutliga resultatet

af den utaf Riksdagen begärda utredning böra afvaktas, innan något

beslut om ändring af de i sistberörda hänseende gällande bestämmelser

af Riksdagen fattas; och anser sig Utskottet tillika böra erinra, att, då

nu gällande mantalsskrifningsförordning, som allenast föreskrifver, att

mantalsuppgifterna skola vid mantalsskrifningen aflemnas, således icke

ovilkorligen fordrar personlig .inställelse af den uppgiftsskyldige, men

deremot tillåter allmogen och mindre skrifkunnige, såsom en rättighet,

att muntligen meddela sina uppgifter, förordningen dermed synes hafva

medgifvit all den lättnad i afseende på sättet för uppgifternas aflemnande,

som varit förenlig med den i förordningen antagna grundsats om uppgifternas

afgifvande vid sjelfva nantalsskrifningsförrättningen.

Utskottet anser sig derföre böra hemställa,

att den ifrågavarande motionen icke för närvarande

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.