Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig framställning hos Kongl. Maj:t om utarbetande och framläggande för nästa Riksdag af förslag till tullförening mellan Sverige och Norge.

1880-02-11 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1880:7, Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig framställning hos Kongl. Maj:t om utarbetande och framläggande för nästa Riksdag af förslag till tullförening mellan Sverige och Norge.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

1

2V:o 7.

Ant. till Riksd. Kansli den 12 Febr. 1880, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt förslag angående underdånig

framställning hos Kongl. Maj:t om utarbetande och framläggande

för nästa Riksdag af förslag till tullförening

mellan Sverige och Norge.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Utskottet hänvisad motion,

N:o 2, har Grefve C. M. Björnstjerna hemstält:

»att Riksdagen underdånigst anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta

utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag till tullförening

mellan Sverige och Norge, byggd på hufvudsakligen följande grunder:

l:o) gemensam tulltaxa för de båda länderna;

2:o) tulluppbörden verkställes af hvardera landet för sig;

3:o) alla landtullar de båda länderna emellan upphöra;

4:o) produkter och varor, kommande från eller tullbehandlade i det

ena landet, äro i det andra tullfria;

5:o) fri kustfart för de båda ländernas fartyg;

6:o) bestämd tid, efter hvilken tullföreningen kan af det ena eller

andra landet uppsägas.»

Motionären har såsom skäl för ifrågavarande förslag bland annat

anfört, att af de skrankor, som ännu hämmade den fria samfärdseln

mellan de båda rikena och dymedelst förhindrade den anslutning dem

emellan, som vore så nödvändig, om den förenade Norden med lugn och

tillförsigt skulle kunna gå framtiden till mötes, en af de svåraste och

säkerligen den obehagligaste vore de båda ländernas olika tullagstiftning;

att härigenom ej mindre orsakades hinder i handel och sjöfart samt

obehag för de trafikerande än äfven väcktes harm och ovilja hos gräns
Bih.

till Riksd. Prof. 1880. 5 Samt. 1 Afd. 4 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

boarne såväl svenskar som norrmän, när de genom ofrivilligt förbiseende

af tulltaxans småaktiga föreskrifter utsattes för obehag, rättegångar och

ofta nog känbara förluster, samt att en tullförening de båda länderna

emellan således vore lika mycket i det ena som i det andra landets

välförstådda intresse af behofvet påkallad.

Innan Utskottet öfvergår till närmare yttrande öfver denna motion,

anser sig Utskottet böra erinra om hufvudsakliga innehållet af nu gällande

bestämmelser angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch

sjöfartsförhållanden. Dessa bestämmelser äro till största delen sammanförda

uti Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden den 29 Maj

1874 eller den så kallade Mellanrikslagen och innehålla i hufvudsak

följande:

att från det ena af de förenade rikena kunna, såvidt gällande karantänsföreskrifter

ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra såväl

ut- som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar

samt sådana utländska varor, som i allmänhet äro till införsel tillåtna i

det rike, dit de föras;

att för varor, som från det ena riket landvägen utföras till det

andra, skall hvarken utförseltull eller transitoafgift ega, rum;

att för varor, tillverkade i ena riket, exportpremier vid deras utförsel

till det andra riket ej må beviljas och att ej heller återbetalning

af derför erlagd tillverkningsafgift eller af tull för de utländska råämnen,

som vid deras tillverkning blifvit använda, må ega rum, med

mindre varorna vid införsel i det andra riket draga hel tull;

att svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid

införsel landvägen eller sjöledes direkte från det ena riket till det andra

i ettdera rikets fartyg vara fria från tullafgifter, med undantag dels af

socker och sockertillverkningar, inbegripet sirup, tobak och tobakstiliverkningar,

bränvin och sprit, alla slag, malt och malttillverkningar,

brändt eller malet kaffe samt spelkort, för hvilka varor, med här nedan

omförmälda undantag, full tullafgift erlägges uti det rike, dit de införas,

dels ock af spanmål, malen och omalen, hvarför, då den sjöledes införes,

skall, der den är tullpligtig, erläggas half tull;

att vid resa landvägen öfver gränsen från det ena riket till det

andra varor af alla slag, undantagande spelkort, få inom vissa till qvantitet

eller värde bestämda mindre partier tullfritt medföras1);

J) Kongl. Maj:ts förnyade nådiga förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden den 29 Maj 1874:

§ 4. »Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7. 2

att utländska varor i öfrigt vid införsel från ena till andra riket

alltid draga den för dylika varor i allmänhet stadgade tull;

att sjöväga varutransporter emellan rikena öfver Idefjorden, öster

om Svinesund, med vissa förbehåll betraktas och behandlas såsom landväga;
att

alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar skola, ehvad de

der äro byggda eller naturaliserade, i det andra riket behandlas såsom

inhemska och ega att inom dess område idka fraktfart med samma rätt

och under enahanda vilkor, som för inhemska fartyg och båtar äro bestämda.

Om innehållet af dessa bestämmelser behörigen uppmärksammas,

skall man tvifvelsutan finna, att icke blott den fria kustfart, som motionären

bland annat med sitt förslag åsyftat att bereda de förenade rikenas

fartyg, redan är medgifven, utan ock att många af de hinder för ömsesidig

handel och sjöfart de förenade rikena emellan, som fordom egde

rum, numera kunna anses hufvudsakligen undanröjda; och särskildt är

den resande medgifna rättighet att vid färd öfver gränsen tullfritt och

utan alla formaliteter medföra mindre qvantiteter af eljest tullpligtiga

varor egnad att bespara gränsboarne obehag, rättegångar och känbara

förluster, för hvilka de under andra förhållanden, till följd af okunnighet

om eller förbiseende af tulltaxans föreskrifter, kunde ofrivilligt utsätta sig.

Detta oaktadt anser väl Utskottet, i likhet med hvad 1874 års Bevillnings-Utskott

i afgifvet betänkande angående Kongl. Maj:ts nådiga

proposition med förslag till ofvan åberopade Kongl. förordning uttalat,

spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, medgifvet att af utländska

till införsel tillåtna samt svensk och norsk tull underkastade alster eller tillverkningar tullfritt

medföra följande mindre partier, nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 200 fot,

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans 1l/2 kanna eller 5 buteljer,

Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund,

Kaffe 25 skålpund,

Malt 1/2 norsk tunna,

Risgryn 25 skålpund,

Salt 3 norska tunnor,

Socker 50 skålpund,

Tobak 10 skålpund,

Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålpund,

Vin, alla slag, tillsammans */2 ankare eller 20 buteljer,

Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,

Öl 1 ankare eller 50 buteljer;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må värdet af hvarje

särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 7.

en tullförening vara den enda fullt tillfredsställande formen för en fullständigare

sammanslutning mellan de begge förenade folken uti deras

handels- och sjöfartsförhållanden; men svårligen torde någonsin en tullförening

kunna byggas på sådana grunder, som motionären i sitt förslag

uppstält; och i hvad fall som helst lärer tidpunkten för möjligheten att

åstadkomma en tullförening emellan de förenade rikena ännu vara mycket

aflägsen. Utan att närmare ingå på undersökning af de mångfaldiga

skiljaktigheter i rikenas beskattningsförhållanden, som nu ega rum,

men som måste vara utjemnade, innan en gemensam tullbeskattning blefve

möjlig att tillvägabringa och för någon viss längre eller kortare tid

vidmakthålla, må här blott erinras icke allenast om saknaden af alla

konstitutiva former för fattande af samfälda beslut i dessa hänseenden,

utan ock, och framför allt, om de begge folkens rättmätiga ömtålighet

om sin fullkomliga sjelfständighet rörande beskattningsrättens utöfning -—

en ömtålighet, så djupt rotad i folkmedvetandet, att hvarje författningsform,

som i sin tillämpning kunde föranleda ett underordnande af någotdera

folkets sjelfbeskattningsrätt, långt ifrån att främja och stärka de

politiska föreningsbanden, snarare kunde befaras innebära frö till söndring

och upplösning.

Emot blotta möjligheten af den väckta frågans utveckling till något

så olycksbringande resultat lära de af motionären antydda missnöjen i

gränsorterna och mindre gynsamma omdömen hos resande främlingar,

som af nuvarande tullförhållanden emellan de förenade rikena må föranledas,

få anses ega ytterst ringa betydelse. Utskottet hemställer alltså,

att Grefve Björnstjernas ifrågavarande motion

måtte af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 11 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.