Sök i Ratio Lex

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8

1880-02-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1880:8, Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

1

PT:o 8.

Ant. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1880, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt förslag -om förbud mot befordran

med post af tidningar och tidskrifter, som innehålla

lotteriannonser.

Under erinran om de olyckor och det elände, hvilka enligt all erfarenhets

vittnesbörd måste blifva följden deraf, att menniskor efter hand

vandes vid att, icke i arbete och sparsamhet, utan i en af slumpen gynnad

utgång af ett städse förnyadt spel söka sin bergning och befrielse

från tryckande näringsbekymmer, äfvensom om den förlust, som för landet

uppkomme derigenom att årligen till utländska lotteriagenter utginge

stora summor, hvilka säkert i endast mycket ringa mån ersattes

genom de tid efter annan ingående vinstbeloppen, har Herr C. O. Berg

uti en inom Första Kammaren väckt, till Bevillnings-Utskottet remitterad

motion, N:o 17, hemstält, »att Riksdagen måtte för sin del besluta ett

sådant tillägg till Kongl. Kungörelsen den 2 Maj 1879 angående tidningars

och tidskrifters postbefordran, att — utan afseende derå, om tidning

eller tidskrift förskrifvits genom postanstalt eller om densamma aflemnats

till postbefordran under band — icke må med post fortskaffas

eller till adressat utlemnas tidning eller tidskrift eller bilaga till det ena

eller andra af förenämnda slags tryckalster, om i tidningen, tidskriften

eller i bilagan finnes infördt tillkännagifvande, yare sig om försäljning

af lott-er till penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande

inom eller utom riket, eller ock om tilldelande åt prenumeranterne af

särskilda premier, hvilkas fördelning bestämmes genom lottning.»

Vid besvarandet af denna motion får Utskottet till en början förklara,

att Utskottet delar motionärens åsigter om det skadliga i lotterispelet

och till fullo erkänner det välmenande i motionens syfte. Om

Bill. till Riksd. Prof. 1SSO. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

således Utskottet är med motionären ense om det af honom afsedda

ändamålet, lotterispelets stäfjande, sträcker sig likväl denna öfverensstämmelse

icke läng-re.

Allmän lag, Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844, förbjuder att

för egen eller annans räkning utbjuda eller afyttra lotter till penningars

eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket,

men Tryckfrihetsförordningen, hvilken, i sin egenskap af grundlag, inom

omfånget af de utaf densamma bestämda rättsförhållanden gäller framför

allmän lag, känner intet förbud för införande i tryckt skrift af tillkännagifvanden

om lotters utbjudande. Det tillkommer icke Bevillningsutskottet

att af denna sammanställning mellan allmän lag och grundlag

draga den slutsats i fråga om rätta vägen för afhjelpande af den bristande

öfverensstämmelsen dem emellan, hvartill sammanställningen synes

gifva en nog tydlig fingervisning; men Utskottet anser den af motionären

valda vägen icke vara den rätta och det åligger Utskottet att

gifva skäl för denna sin åsigt.

Då motionären med sitt förslag om tillägg till Kongl. Kungörelsen

den 2 Maj 1879, angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran,

icke afser någon ändring i afgifterna för sådan befordran,

utan allenast vissa förändrade bestämmelser i afseende på nämnda försändelsers

postbehandling, lärer utfärdandet af en föreskrift i den af

motionären angifna syftning falla inom området för Konungens ekonomiska

lagstiftningsmakt. Utskottet tillåter sig härvid påpeka det ur

konstitutionel synpunkt betänkliga uti en sådan åtgärd, som den af motionären

föreslagna, vidtagen i det erkända syftet att genom administrativ

föreskrift söka faktiskt omintetgöra utöfningen af en i grundlagen

medgifven rättighet. Invändningen att föreskriften vore meddelad för

vinnande af ett utaf allmänna meningen i landet såsom godt och nyttigt

erkändt ändamål, kan i ingen mån verka till förringande af denna anmärknings

betydelse, ty uppfattningen af hvad som är godt och nyttigt

kan vexla efter den bedömandes subjektiva tycke och någon domare

med befogenhet att här fälla utslaget finnes icke. Ej heller skulle den

omständighet, att åtgärden vidtoges på Riksdagens begäran, förmå undanrödja

det ur ofvannämnda synpunkt i åtgärden betänkliga; svårligen

skulle väl förhållandet gestalta sig bättre derigenom att båda statsmakterna,

hvilka väl gemensamt ega att förändra grundlagens föreskrifter,

men ock äro af dessa bundna så länge de bestå oförändrade, icke visade

sig ega större aktning för helgden af de genom grundlagen medborgarne

tillförsäkrade rättigheter, än att de båda vore ense om dessa rättigheters

inskränkning på annan än den i grundlagen sjelf angifna väg. Ensamt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

clenna förslagets egenskap att innebära en på omvägar åsyftad inskränkning

af tryckfrihetslagens föreskrifter synes Utskottet utgöra tillräckligt

skäl för dess förkastande, men Utskottet anser sig derjemte böra betrakta

förslaget ur några andra synpunkter, dervid hufvudsakligen i minnet

återförande hvad vid behandlingen inom Kamrarne af ett utaf 1876

års Bevillnings-Utskott i enahanda rigtning med det nu förevarande framstäldt

förslag mot detta anfördes.

Hvad som vid en sådan granskning i främsta rummet tilldrager sig

uppmärksamheten är den ögonskenliga svårigheten, att icke säga omöjligheten,

af förslagets praktiska tillämpning. Att de tjensteman vid postanstalterna,

hvilka postbehandlingen af tidningar och tidskrifter åligger,

skulle utan ett högst betydligt dröjsmål med expeditionen kunna medhinna

granskningen af de ofta till flere tusental uppgående exemplaren

expedierade tidningsnummer, lärer icke på allvar kunna ifrågasättas.

Äfven om man antoge, att granskningen icke skulle behöfva sträcka sig

längre än till ett exemplar af hvarje särskild tidning eller tidskrift och

till dess annonsafdelning — ett antagande, hvars berättigande synes

tvifvelaktigt, då försök att förvilla posttjenstemännen genom lotteriannonsers

intagande i vissa exemplar, men deras utelemnande i andra eller

deras insmygande i textafdelningen alltför väl kunna tänkas falla inom

möjlighetens område — samt att en sålunda inskränkt granskning skulle

kunna medhinnas, möter för den granskande posttjenstemännen en ny

svårighet då han skall afgöra, huruvida ett i tidningen eller tidskriften

infördt meddelande är af natur att böra hänföras till lotteriannons eller

icke. Så väl med afseende på meddelandets form som på dess innehåll

kunna fall inträffa, då en sådan pröfning skulle på den pröfvandes omdömesförmåga

ställa fordringar, större än att man med fog kan begära

deras uppfyllande hos eu ofta nog underordnad posttjensteman, hvars

utbildning hufvudsakligen afsett det mera mekaniska bestyret med postförsändelsernas

manipulation.

Genom Kongl. skrifvelsen till Generalpoststyrelsen den 22 Oktober

1875 är visserligen förklaradt, »att så kallad försändelse under band,

hvilken vid den undersökning af densammas innehåll, som af gällande

författningar medgifves, befinnes utgöras af eller innehålla tryckt eller

på annat sätt åstadkommet meddelande rörande försäljning af lotter till

penningars eller annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller

utom riket, icke må med post befordras eller till adressat utlemna^»,

men, ehuruväl ordalagen i denna skrifvelse synas medgifva eu sådan

tolkning, att äfven å korsbundna tidningar och tidskrifter tillämpning

deraf kunde ifrågasättas, har likväl, enligt hvad Utskottet inhemtat, en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillnings- Utskottets Betänkande N:o 8.

sådan tillämpning allenast egt rum i ett enstaka fall, då utaf eu tidning,

hvars prenumerantantal endast uppgick till några hundratal, ett nummer

innehållande utländska lotteriprospekter aflemnades till befordran underhand

i flera tusen exemplar. Och då de lotteriprospekter, hvilka med

nyssberörda skrifvelse egentligen åsyftats, väl i de allra flesta fall äro

af natur att vid första ögonkastet kunna till sin rätta beskaffenhet urskiljas,

lärer icke på någon genom tillämpningen af det i skrifvelsen

stadgade förbud vunnen erfarenhet kunna grundas något tillförlitligt

omdöme rörande den praktiska utförbarheten af förbudets utsträckning

till samtliga tidningar och tidskrifter, hvilka med posten befordras.

Nödgas man sålunda tills vidare erkänna den faktiska omöjligheten

för posttjenstemannen att på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra sin

granskningsskyldighet, kräfva rättvisa och billighet att hvad han i detta

hänseende må låta komma sig till last, ej heller må af ansvar drabbas.

Men dermed är ock uti posttjenstemannens hand lagd eu oinskränkt och

oansvarig makt att. förhindra spridningen af ett tidningsnummer; och

Utskottet anser sig icke behöfva påpeka det vådliga och mot andan af

våra institutioner i öfrigt stridande uti en sådan makt.

Det har blifvit sagdt och äfven af motionären upprepadt, att ett

ovilkorligt förbud mot postbefordran af tidningar och tidskrifter, som

innehålla lotteriännonser, skulle verka derhän, att med få undantag alla

utgifvare af tidningar och tidskrifter skulle finna med sin fördel öfverensstämmande

att upphöra med intagandet af sådana annonser. Sant

må vara, att, då ett förbud är åtföljdt af ett hot om en menlig påföljd

för öfverträdaren, detta hot må preventivt verka mera till förbudets

upprätthållande än sjelfva den i tillämpningen af påföljden liggande repressionen,

men en nödvändig förutsättning härför är likväl, att hotets

förverkligande alltid står i förbudsgifvarens makt. Det är möjligt och

Utskottet håller det äfven för sin del troligt, att antalet tidningar och

tidskrifter, som i allmänhet innehålla lotteriannonser, skulle genom det

föreslagna förbudet aftaga, men värdet af detta, i allt fall oberäkneliga

resultat skulle i väsentlig mån förminskas,, derest det måste sökas på

en mot sunda lagstiftningsprinciper så stridande väg som utfärdandet af

ett förbud utan beredande på samma gång af tillräckliga medel till dess

upprätthållande.

Det är således för Utskottet klart, att förbudet icke ens inom omfånget

för sin egentliga verkningskrets — de tidningar och tidskrifter,

som befordras med posten — skulle på ett verksamt sätt förhindra

lotteriannonsers intagande i dessa tryckalster, och då dertill kommer,

att det betydliga antal tidningar och tidskrifter, hvilka icke befordras

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

genom posten, utan på annat sätt spridas, alldeles icke skulle af förbudet

beröras, hemtar Utskottet af förslagets sålunda ådagalagda oförmåga

att uppnå det dermed åsyftade ändamål ett ytterligare skäl till

det ofvan anförda för dess afstyrkande. Utskottet hemställer alltså,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

A. H. FOCK.

Reservation:

af Herrar L. Kockum, C. O. Berg, G. F. Cavallin och E. G. Boström,

hvilka ansett, att Utskottets betänkande bort ega följande lydelse:

»Kongl. Förordningen den 21 Mars 1844 förbjuder att för egen eller

annans räkning utbjuda eller afyttra lotter till penningars eller annan

lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket. Hufvudsakliga

syftet med berörda förordning är, på sätt motionären påpekat,

tydligen att bespara landets invånare de olyckor och det elände, som,

enligt all erfarenhets vittnesbörd, måste blifva följden deraf, att menniskor

efter hand vänjas vid att, icke i arbete och sparsamhet, utan i en

af slumpen gynnad utgång af ett städse förnyadt spel, söka sin bergning

och befrielse från näringsbekymmer.

Erfarenheten har emellertid visat, att föreskrifterna i åberopade

förordning ej kunnat ensamma förekomma att ett betydligt antal tidningar

i sina spalter intaga annonser om utländska lotterier, äfvensom att

i en senare tid ofta inträffat att prenumeranter å tidskrifter tillerkänts

förmånen att taga del i utlottningen af ett visst antal premier.

Genom Kongl. skrifvelsen till Generalpoststyrelsen den 22 Oktober

1875 stadgas förbud mot befordran med posterna af försändelser under

band, innehållande lotteriprospekter in. in., och 1876 års Bevillnings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning,?-Utskottets Betänkande N:o 8.

Utskott hemstälde uti sitt betänkande N:o 5, angående förändring i vildren

för tidningars och tidskrifters postbefordran in. in., under erinran

om följdrigtigheten af ett dylikt stadgande, att Riksdagen måtte uti

underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift

derom, att ifrågavarande förbud jemväl måtte tillämpas med afseende

å postbefordran af de tidningar och tidskrifter med så beskaffadt

innehåll, å hvilka prenumeration på postanstalt egt rum. Förslaget

vann icke Riksdagens bifall.

Denna utgång får dock visserligen icke tillskrifvas någon Riksdagens

obenägenhet att för sin del medverka till inskränkning och förhindrande

af lotterispelet. På betänkligheterna att åt posttjenstemän inrymma befogenhet

att kontrollera tidningars innehåll och att förhindra en tidnings

fortskaffande föll förslaget väl hufvudsakligen. Den åt posttjenstemännen

inrymda rätten och pligten att i alldeles likartade fall förhindra korsbandsförsändelser

var då ännu helt ny. Nu hafva emellertid snart o år

förflutit sedan denna nya anordning, helt och hållet på administrativ

väg vidtagen, trädde i kraft; och man lärer icke hafva erfarit att någon

olägenhet deraf följt, men väl att lotteriannonsers försändande under

korsband förekommits. Med något giltigt skäl torde icke kunna antagas,

att posttjenstemännen hafva större svårighet att bedöma innehållet af en tidning,

som öppen lemnas till postverket för att genom dess försorg paketteras

och sedermera fortskaffas, än af tryckalster, hvilka, redan under korsband

inslagna, öfverlemnas till postverket endast för att fortskaffas, eller att

beskaffenheten af lotteriannonser svårare urskiljes i en tidning eller tidskrift,

hvarå prenumereras å postanstalt än å korsbundet tryckerialster.

Nu kan väl tänkas och äfven inträffa, att under den öfverhopande expeditionsbrådskan

posttjenstemännen icke alltid hinner genomse tidningarna

och följaktligen icke heller alltid kan förekomma att sådana, innehållande

lotteriannonser, blifva expedierade; men deremot torde kunna med

största sannolikhet antagas, att ingen tidning, som är mån om sitt anseende,

skall, i strid mot en af statsmakterna genom det ifrågasatta förbudet

för allmänt väl uttryckt afsigt, vidare lemna rum för dylika annonser

och att, der denna hänsyn åsidosattes, äfventyret att prenumererad

tidning icke komine att med posten fortskaffas vida öfvervägde

den pekuniära fördel, som af lotteriannonsernas intagande kunde hemtas.

Utskottet, som icke kan annat än hufvudsakligen instämma i det

af motionären väckta förslag, och med det ofvan anförda sökt ådagalägga

det praktiska i dess tillämpning, skiljer sig från motionären egentligen

endast deri, att det väckta förslaget, hvilket torde falla mindre

inom postbeskattnings- än inom det postadministratiya området, derföre

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

B evillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.

bör lämpligast från Riksdagens sida inrymmas i eu underdånig framställning

till Kongl. Maj:t.

Äfven i ett annat hänseende påkallar förslaget den modifikationen,

att förbudet, för att icke möta betänkligheter i fråga om internationella

postaftal, lärer böra inskränkas till tidningar och tidskrifter med bilagor

tryckta på svenska språket.

Genom denna begränsning uteslutes väl icke postfortskaffning af

främmande länders tidningar och tidskrifter, i hvilka lotteriannonser förekomma;

likasom åtgärden i allt fall visserligen icke förmår att förebygga

andra utvägar för den slemma vinningslystnaden att sprida lotterimeddelanden

och dymedelst ockra på lättrogenheten och okunnigheten; men

faran af de på främmande språk affattade, lotteriannonser innehållande,

tidningars spridning tränger dock icke till den stora massan af folket;

och fastän man icke kan genom någon lagstiftning helt och hållet förebygga

ett verkligt och stort ondt, lärer man dock icke få underlåta att

i sådant hänseende göra hvad göras kan samt framför allt att åtminstone

tillse, att statens egna anstalter icke medvetet understödja och

befrämja öfverträdelser af gifna lagbud.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under hänvisning i

öfrigt till de af motionären åberopade skäl, hvilka Utskottet till alla

delar gillar, får Utskottet hemställa,

att Herr Bergs förevarande motion måtte på det

sätt bifallas, att Riksdagen uti underdånig skrifvelse

anhåller, det Kongl. Maj: t täcktes meddela föreskrift

derom, att det uti Kongl. Maj:ts skrifvelse till Generalpoststyrelsen

den 22 Oktober 1875 stadgade förbud

mot befordran med posterna af försändelser under band,

innehållande lotteriprospekter in. m., jemväl måtte tillämpas

i afseende ä postbefordran* af på svenska språket

tryckt tidning, tidskrift eller bilaga till det ena

eller andra af förenämnda slags tryckalster, om i tidningen,

tidskriften eller bilagan finnes infördt tillkännagifvande

om försäljning af lotter till penningars eller

annan lös eller fast egendoms bortlottande inom eller

utom riket eller om tilldelande åt prenumeranter af

särskilda premier, hvilkas fördelning bestämmes genom

lottning.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.