Sök i Ratio Lex

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11

1880-03-15 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1880:11, Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

5

N:o 11.

Ank. till Riksd. Kansli den 25 Mars 1880, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrade föreskrifter

rörande upp- och af skrifning s- samt folior åkning ar

i Riksbanken.

Banko-Utskottet har fått till sig hänvisad en af Herr A. O. Wallenberg

inom Riksdagens Första Kammare väckt motion, N:o 36, hvari föreslås:

l:o att Riksbanken icke må gifva ränta å på upp- och afskrifning

insatta medel;

2:o att Riksbanken icke må taga folioafgift af dem, som önska hos

Riksbanken öppna folioräkning, och

3:o att det skall stå eu hvar fritt att hos Riksbanken öppna sådan

räkning.

Vid fullgörande af sitt åliggande att i anledning af sagda remiss

öfver nyss berörda motion afgifva utlåtande får Utskottet till en början

erinra derom, att redan uti bankordningen af år 1668 bland föremålen

för Riksbankens verksamhet upptages skyldighet för banken att upplåna

fruktlöst liggande kapital. I hvad män Riksbanken fullgjort detta åliggande

under tiden för sin tillvaro, torde icke nu vara föremål för närmare

undersökning. Det bör vara tillfyllest att i berörda hänseende här

upplysa, att, sedan banken genom reserverande vid 1840—1841 och 1844

—1845 årens riksdagar af influten behållen vinst bildat egna förlagskapital

för bedrifvande af handels- och näringsdiskonternas rörelse, vid sistnämnda

riksdag det stadgande från reglementet uteslöts, hvarigenom banken be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

rättigades att af allmänheten upplåna medel, samt att förslag om rätt till

dylik upplåning sedermera icke ifrågakom förrän vid 1853—1854 årens

riksdag, då beslut fattades och bestämmelse i bankoreglementet infördes,

hvarigenom åt enskilde lemnades rättighet att i Riksbanken på s. k.

upp- och afskrifningsräkning insätta vid anfordran återbetalbara penningar

mot godtgörelse af viss lägre ränta för den tid banken innehaft

desamma. Härmed afsåga dels att bereda tillfälle att i Riksbanken, likasom

förut i de enskilda bankerna, kunna göra äfven mindre kapital

fruktbärande under den kortare tid desamma ofta måste hvila i och för

förutsedda liqvider samt att uppmuntra till sparsamhet och ett derigenom

stigande välstånd, som räntetillväxten i sin mån medbringar, dels ock att

för banken öppna utväg till eu mera utsträckt lånerörelse i produktionens

och varuomsättningens tjenst. I ännu högre grad afsågs befrämjandet af

dessa syftemål genom bestämmelserna i 1858 års bankoreglemente om

rättighet att mot högre ränta än som vid upp- och afskrifning kunde meddelas

i Riksbanken på deposit- eller, såsom den numera kallas, depositionsräkning

insätta penningar att återbetalas antingen å bestämd dag

efter insättningen eller efter viss, på förhand bestämd uppsägning.

Motionärens i första punkten här ofvan framstälda förslag afser

icke direkt att motverka insättning i Riksbanken af medel på upp- och afskrifning,

men leder medelbarligen derhän genom det ifrågastälda förbudet

att å medel, som på samma räkning komma att emottagas, lemna

ränta. Till stöd för detta sitt förslag har motionären hufvudsakligen anfört,

att erläggande af ränta å medel, insatta på upp- och afskrifning,

icke kan bereda en statsbank, som tillika är den största sedelutgifvande

banken, någon fördel, utan blott verka dertill, att Riksbanken får betala

ränta å sina egna sedlar, under det att derigenom de andra bankerna

ådragas onödig tunga genom ökade ränteutgifter, att den allmänna räntefoten

i landet uppdrifves och slutligen, att för den allmänna rörelsen

stor fara vållas deraf, att allt för betydande belopp samlas i bankerna

på räkningar, hvilka skola vid anfordran honoreras.

Utskottet skulle möjligen i likhet med motionären anse rättigheten

för Riksbanken att å medel, insatta på upp- och afskrifningsräkning,

lemna ränta, kunna borttagas och denna rörelsegren kunna uteslutande

öfverlemnas åt de enskilda penningeinrättningarna i riket, derest Riksbanken

vore i tillfälle och jemväl berättigad att fungera såsom den enda

sedelutgifvande banken i riket.

Då emellertid så icke är förhållandet, utan Riksbanken för närvarande

är hänvisad att med de enskilda bankerna arbeta under hufvudsakligen

enahanda vilkor och således måste anses hafva samma intresse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

7

i och fördel af att mot ränta emottaga penningar å upp- och afskrifning

som dessa;

då genom det ifrågastälda förbudet för Riksbanken att å upp- och

afskrifningsmedlen erlägga ränta insättning af dylika medel i Riksbanken

naturligen konnne att under vanliga förhållanden i väsentlig mån minskas,

om icke helt och hållet upphöra, samt i följd deraf bankens förmåga

att understödja affärsverksamheten och att uppträda såsom medlare

mellan dem, som för sina näringar och företag behöfva penningeförsträckningar

på kortare tid och dem som kunna vara benägna att dertill lemna

sina besparingar, utan att likväl för bestämd tid frånsåga sig rättigheten

att äfven sjelfve af dem draga nytta, skulle inskränkas och förminskas;

då medel på upp- och afskrifningsräkning icke böra af Riksbanken

emottagas med mindre de kunna genom utlåning fruktbargöras eller på

annat sätt till nytta för banken användas;

då Riksbanken enligt nu gällande föreskrifter har i sin makt att

reglera insättningarna å upp- och afskrifningsräkning genom rättigheten

att bestämma så väl om sådana medel skola emottagas, som den lägre

eller högre ränta, hvilken med afseende å penninge- och affärsförhållandena,

de till insättning ifrågakommande beloppens storlek, medlens beskaffenhet

att kunna emotses få längre eller kortare tid af banken disponeras,

rn. in., kan anses böra lemnas; och

då det nogsaruma aktgifvande på nyssnämnda förhållanden och omständigheter,

som erfordras för att kunna rätt bestämma den ränta, som.

i hvarje fall må böra lemnas utan att tillskynda banken någon förlust

eller utöfva något menligt inflytande på utlåningsräntans af förhållandena

inom penningemarknaden betingade storlek, tvifvelsutan bör med

största sakkännedom och erfarenhet samt på det för såväl Riksbanken

som den allmänna rörelsen ändamålsenligaste sätt kunna fullgöras af

och räntans bestämmande således äfven böra uppdragas åt de förtroendemän,

hvilka af Riksdagen utses att sköta och handhafva en statsinstitution,

hvars verksamhet i främsta rummet afser att upprätthålla penningevärdet

inom landet, jemte befordran af handelns och alla nyttiga näringars

uppkomst och förkofran,

anser Utskottet, förvissadt att Riksdagens fullmäktige i Riksbanken

vid handhafvandet af de till upp- och afskrifningsrörelsen hörande angelägenheter

icke underlåta att taga behörig hänsyn till de förhållanden,

som må befinnas för så väl Riksbanken som den allmänna rörelsen ändamålsenligast,

de i nu varande reglemente för Riksbanken leinnade, med

ofvanberörda af Utskottet anförda förhållanden öfverensstämmande stadganden

i afseende å Riksbankens upp- och afskrifningsrörelse kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

och böra tills vidare och intilldess förhållandena kunna göra användandet

af denna rörelsegren för Riksbanken obehöflig, bibehållas, hvadan

Utskottet lika med fullmäktige, som blifvit af Utskottet i ärendet hörde,

hemställer,

l:o

att motionärens förslag i nu omhandlade del för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Beträffande härefter motionärens yrkande, att Riksbanken icke må

taga afgift för folioräkning, hafva fullmäktige uti häröfver afgifvet yttrande

anfört, det fullmäktige gerna rnedgåfve att denna afgift icke kan sägas

vara af någon särdeles vigt för Riksbankens finanser, men att fullmäktige ansågo

den samma hafva sitt berättigande såsom en skälig, om ock ringa ersättning

för det arbete, som med dessa räkningar är förenadt samt såsom angifvande

den rätta synpunkten för folioräkningsrörelsen, hvilken vore att

i förvar emottaga andras medel; erinrande fullmäktige hurusom »de många

och stora fördelar» Riksbanken, enligt motionärens förmenande, skulle af

dessa räkningar hemta, icke förefunnes då, såsom bekant är, Riksbanken

af reglementet är förhindrad att i sin rörelse använda de på folioräkning

insatta medlen, medan den af samma medel har det besvär och det äfventyr,

som förvarande af andras medel kan medföra.

Med instämmande i detta fullmäktiges yttrande hemställer Utskottet,

2:o

att detta motionärens förslag må lemnas utan afseende.

Vidkommande slutligen motionärens sista yrkande »att det skall

stå eu hvar fritt att hos Riksbanken öppna folioräkning», får Utskottet

endast erinra derom, att § 20 i gällande bankoreglemente uttryckligen medgifver

en hvar, som sådant önskar, att i Riksbanken öppna sådan räkning,

hvadan Utskottet hemställer,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 11.

9

3:o

*

att detta motionärens förslag icke må föranleda nå''

gon åtgärd.

Stockholm den 15 Mars 1880.

På Utskottets vägnar:

. J. J. EKMAN.

Reservation:

af Herr Strokirch emot Utskottets beslut att icke tillstyrka det

väckta förslaget om borttagande af folioafgift utaf dem, som önska hos

Riksbanken öppna folioräkning.

Bih. till Riksd. Prat. 1880. 6 Sami.

1 Afd.

6 ljuft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.