Sök i Ratio Lex

Utlåtande rörande densamma. Då till en sedelutgifvande banks främsta åligganden ostridigt hörer att bibehålla värdet å dess sedlar oförminskadt och dertill något annat tillförlitligt medel icke kan uppgifvas, än vissheten om sedlarnes inlösen med klingande mynt, när helst de för sådant ändamål hos banken företes

1880-05-07 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1880:19, Utlåtande rörande densamma. Då till en sedelutgifvande banks främsta åligganden ostridigt hörer att bibehålla värdet å dess sedlar oförminskadt och dertill något annat tillförlitligt medel icke kan uppgifvas, än vissheten om sedlarnes inlösen med klingande mynt, när helst de för sådant ändamål hos banken företes

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Kiksd. Kansli den 7 Maj 1880, kl. 7 e. m,

Utlåtande, i fråga om ändringar uti gällande reglemente för JMsbankens

styrelse och förvaltning.

Efter att hafva genomgått det för Riksbankens styrelse och förvaltning nu

gällande reglemente samt derunder jemväl förehaft till ompröfning en af Herr

A. O. Wallenberg inom Riksdagens Första Kammare väckt motion, N:o 34, om

stadgande af ett minimibelopp för Riksbankens guldkassa, får Banko-Utskottet

härmed till Riksdagen dels afgifva utlåtande öfver sagda motion, dels ock föreslå

de ändringar i reglementet, Utskottet funnit böra ifrågakomma.

Härvid har Utskottet funnit sig böra till en början meddela, att genom

Kongl. Majrts i kungörelse den 20 Juni 1879 meddelade beslut om upphörande med

nämnda års utgång af de enskilda bankernas rätt till utgifvande af sedlar å fem

kronor samt i kungörelse den 5 September samma år lemnade bifall till sist hållna

Riksdags beslut om ändring i lagen för Rikets Ständers bank af den 1 Mars 1830 de

stadganden, som finnas i slutet af bankoreglementet till efterrättelse meddelade

under förutsättning och vilkor att de enskilda bankernas omförmälda rätt komme

att dem fråntagas och berörda ändring i lagen för Rikets Ständers bank blefve af

Kongl. Maj:t faststäld, nu gälla i stället för de bestämmelser, hvilka finnas i sagda

reglemente under § 3, noten till § 4 samt §§ 6, 12, 13, 14 och 15 införda.

Enligt hvad nyss omförmälda not till § 4 i bankoreglementet utvisar, utgör

Riksbankens reserverade medelsfond för närvarande 1,933,398 kronor 38 öre, hvilka

jemlikt 1878 och 1879 årens riksdagars beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken

finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till inköp af goda utländska stats
Bih

till Biksd. Prot. 1880. 6 Sami. 1 Afd. 12 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

papper, hvilka vid behof kunna användas för att stärka Riksbankens metalliska

kassa. Som innevarande Riksdag beslutat att af Riksbankens vinst för år 1879

ett belopp af 1,186,086 kronor 14 öre skall för enahanda ändamål, som nyss

nämnts, åt Riksbanken bibehållas, hemställer Utskottet,

l:o.

att noten till § 4 i bankoreglementet måtte erhålla följande

lydelse:

tf De reserverade medlen utgöras för närvarande af

3,119,484 kronor 52 öre, hvilka enligt 1878, 1879 och 1880

årens riksdagars beslut skola, då fullmäktige i Riksbanken

finna sådant lämpligen kunna ske, begagnas till inköp af goda

utländska statspapper, hvilka vid behof kunna användas för

att stärka Riksbankens metalliska kassa.

Såsom redan blifvit nänmdt, har inom Riksdagens Första Kammare Herr

A. O. Wallenberg uti afgifven motion, N:o 34, föreslagit, att Riksbankens guldkassa,

bestående af in- och utländskt guldmynt samt guld i Riksbankens eller

myntverkets vård för Riksbankens räkning, icke må understiga tio millioner kronor,

utan att fullmäktige vidtaga åtgärder till guldkassans förstärkande.

Efter inhemtande af yttrande från fullmäktige i Riksbanken, hvilka på

anförda skäl afstyrkt allt afseende å motionen, får Banko-Utskottet, till hvilket

omförmälda motion blifvit öfverlemnad, härmed till Riksdagen afgifva utlåtande

rörande densamma.

Då till en sedelutgifvande banks främsta åligganden ostridigt hörer att

bibehålla värdet å dess sedlar oförminskadt och dertill något annat tillförlitligt

medel icke kan uppgifvas, än vissheten om sedlarnes inlösen med klingande mynt,

när helst de för sådant ändamål hos banken företes, har ock i öfverensstämmelse

med denna grundsats Riksbanken blifvit i lag förpligtad att vid anfordran invexla

sina sedlar efter den grund, Konung och Riksdag faststält, hvadan sedlar å kronor

och riksdaler riksmynt inlösas efter deras lydelse, sedlar å specie eller banko efter

den grund att en riksdaler specie eller banko gäller lika med en riksdaler femtio

öre riksmynt samt sedlar å 14 och 10 skillingar banko uti koppar efter enahanda

grund som för inlösen af sedlar, lydande å banko. För fullgörandet åt denna sin

skyldighet måste följaktligen Riksbanken alltid vara försedd med så stor metallisk

kassa, som för sedlarnes invexlande, när sa påfordras, kan finnas vara behöflig!.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bcmltf)- Utskottets Utlåtande N:o 19.

3

Beloppet deraf kan naturligtvis icke för alla förhållanden genom föreskrifters meddelande

till siffran bestämmas, utan måste detta i regel öfverlemnas åt bankstyrelsens

omtänksamhet, klokhet och förutseende. Gällande bankoreglemente

innehåller derföre ock i afseende å metalliska kassans storlek icke någon annan

föreskrift, än att densamma under inga förhållanden får bibehållas vid lägre

belopp än femton millioner kronor, så att då kassan visar benägenhet att nedgå

till detta belopp, åtgärder böra af bankstyrelsen i tid vidtagas för kassans stärkande

och betryggande af Bankens säkerhet.

Af metalliska kassans ändamål och bestämmelse att tjena till inlösen af Bankens

utelöpande sedlar följer strängt taget, att densamma uteslutande borde utgöras

af sådant mynt, hvarmed sedlarne enligt lag och lydelsen å desamma skola

invexlas, i följd hvaraf Riksbankens metalliska kassa borde utgöras af guldmynt

enligt lagen om rikets mynt af den 30 Maj 1873 för inlösen af bankens utelöpande

sedlar å kronor samt af silfvermyut, pregladt före nyssnämnde år, i och för inlösen

af ännu utelöpande riksmynts- och bankosedlar. Med afseende å lättheten att till

gällande hufvudmynt konvertera de värdemätande metallerna äfvensom med hänsyn

till de internationella liqviderna har emellertid såväl i de reglementen rörande Riksbanken,

hvilka gälde, då silfver var värdemätare i vårt land och grunden för dess

myntväsen, som ock uti de efter guldmyntfotens införande i riket faststälda reglementen

för Riksbanken, till dess metalliska kassa blifvit hänförda och beräknade

ej blott Riksbankens förråd af gällande hufvudmynt, utan äfven af utländskt guldmynt,

svenskt och utländskt silfvermynt samt omyntadt guld och silfver, och

detta utan att några föreskrifter blifvit meddelade i huru stor proportion eller till

hvilket belopp den för tillfället värdemätande metallen borde i kassan minst ingå.

Emellertid har nu blifvit af Herr Wallenberg föreslaget ett stadgande i det syfte,

att guld skulle i metalliska kassan ingå till belopp af minst tio millioner kronor,

stödjande motionären detta sitt förslag dels på den åberopade oegentligheten att

i ett land, der guldmyntfot är antagen och alla banksedlar lyda å guldmynt, inräkna

silfverskiljemynt bland den metalliska kassan, dels ock på det förhållande

att med nu gällande bestämmelser skulle kunna inträffa, att denna kassa komme

att utgöras till större delen af silfver och silfverskiljemynt, hvilket otvifvelaktigt icke

varit Riksdagens mening.

Häremot får dock Utskottet till en början erinra, att såvidt det i metalliska

kassan ingående silfverskiljemyntet är norskt eller danskt, Riksbanken kan för detsamma

i Kristiania eller Köpenhamn när som helst tillbyta sig mot pregelvärdet

svarande, i riket gällande guldmynt, och att, om det åter blifvit pregladt i Sveriges

myntverk, skiljemyntet är ett af svenska staten utgifvet myntrepresentativ, för

hvars inlösen efter pregelvärdet med rikets mynt svenska staten ansvarar. Vid

behörigt aktgifvande på detta förhållande torde silfverskiljemyntets upptagande

bland tillgångarne i Riksbankens metalliska kassa i jembredd med utländskt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

guldmynt och omyntadt guld finnas både förklaradt och rättfärdigadt, liksom af

det härofvan anförda klart är, att Riksbanken tillsvidare måste innehafva äldre

silfvermynt för att kunna infria sina till inlösen med silfver utgiiha, ännu utelöpande

sedlar, uppgående till omkring 2,5 millioner kronor. Utskottet vill dock

med det anförda visserligen icke hafva sagt det vara hvarken rådligt eller tillbörligt,

att metalliska kassan till större delen utgöres af silfver och silfverskiljemynt,

utan är med motionären fullkomligt ense derom, att i ett land, der guldet är

myntlikare, metalliska kassans hufvudsakliga beståndsdel bör utgöras af guld; men

Utskottet finner någon annan bestämmelse härom icke erforderlig, än den som,

efter hvad ofvan förmälts, redan finnes i reglementet meddelad och hvarigenom

bankstyrelsen redan är förpligtad vaka deröfver att Riksbankens metalliska kassa

såväl till storlek som beskaffenhet vidmakthålles så, att Riksbanken städse må

kunna sina utelöpande sedlar efter deras lydelse vid anfordran inlösa.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under erinran att det för

Riksbanken öfverflödiga äldre silfvermyntet tid efter annan försäljes till myntverket

att användas för pregling af silfverskiljemynt och att tillverkning af sådant

till betydligt belopp torde komma att i år ega rum, hvarigenom således Riksbankens

silfverkassa varder väsentligen minskad, har Utskottet funnit Herr Walienbergs

motion icke böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Bankoreglementets 13 § 1 moment lyder i förenämnda vilkorliga stadgande

sålunda: “Riksbankens metalliska kassa, hvars lägsta belopp vant bestämdt till

tio millioner kronor, höjes till femton millioner kronor och får derefter icke vid

lägre belopp bibehållas''1. Utan att finna sig i anledning af Herr Walienbergs förenämnda

motion eller i öfrigt böra föreslå någon ändring eller tillägg i afseende

å innehållet af denna paragraf, har Utskottet ansett sjelfva ordalydelsen i detta

stadgande numera böra lämpligen förändras.

Utskottet föreslår derföre,

2:o.

att, med afslag å Herr Walienbergs förenämnda motion,

§ 13 mom. 1 i bankoreglementet måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Riksbankens metalliska kassa må icke bibehållas vid

lägre belopp än femton millioner kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banlto-TJtskottets Utlåtande N:o 19.

5

I de enskilda bankinrättningarna i vårt land finnes rättighet meddela allmänheten

att få uti en banks särskilda kontor insätta penningar för att efter telegrafisk

föreskrift vid annat uppgifvet kontor af samma bank till annan utbetalas.

I reglementet för Riksbanken finnes någon bestämmelse i detta syfte icke intagen.

Då emellertid uppenbart är, att tillfälle till en dylik utväg att skyndsamt förordna

om utbetalningars verkställande på annan ort ofta kan medföra stor förde], synnerligast

der afstånden äro mer betydande och postgången långsam eller i följd

af naturhinder tidtals rent af hämmad'' har det synts Utskottet angeläget att Riksbanken

i omförmälda hänseende tillmötesgår den allmänna rörelsen, hvadan Utskottet

ansett bestämmelse härom böra i reglementet införas med föreslaget bemyndigande

för Riksbankens fullmäktige att föreskrifva de vilkor, hvarunder eu

sådan rättighet må af allmänheten begagnas.

Utskottet hemställer derföre,

3:o.

att, med bibehållande af nuvarande § 21 i bankoreglementet

oförändrad såsom mom. 1, till samma paragraf måtte

fogas ett mom. 2 af följande lydelse:

Nuvarande lydelse:

Till undvikande af penningeförsänduingar

med posterna

särskilda orter emellan, ege en

hvar att i Riksbankens hufvudoch

afdelningskontor insätta

penningar, mot erhållande af

till viss man eller ordres stäld

vexel, att vid uppvisandet inlösas

antingen i hufvudkontoret

eller någotdera afdelningskontoret

eller ock i hufvudkontoret

eller i uppgifvet afdelningskontor;

och gäller i afseende

å denna rörelse för öfrigt

till iakttagande följande,

nemligen:

å) Vexel får ej i blanco transporteras.

Likaledes må i hvarje af Riksbankens

kontor penningarkunna

insättas och ett deremot svarande

belopp efter telegram

af det kontor, der insättningen

egt rum, utaf hvilket som helst

annat Riksbankens kontor till

vederbörande i behörig ordning

utbetalas; egande fullmäktige

genom meddelade särskilda

föreskrifter bestämma de avgifter

och de vilkor i öfrigt,

som med hänsyn till Riksbankens

säkerhet kunna pröfvas

för åtnjutande af omförmälda

rättighet erforderliga.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

b) De penningar, som för ifrågavarande

ändamål insättas i

hufvud- och afdelningskontoren,

få icke under något vilkor

i diskoterings-, låne- eller kreditivrörelse

användas.

c) Om vid någotdera afdelningskontoret

penningar insättas

till högre belopp, än som

för vexlars infriande anses erforderligt,

åligge det fullmäktige

att sådana medel derifrån

till hufvudkontoret infordra,

med fullmäktige lemnad rätt

att kunna, der så nödigt anses,

tillåta vederbörande afdelningskontors

styrelse att, vid afsändning

af Riksbankens sedlar, desamma

makulera genom derå

med trycksvärta anbragta ord:

“Inlöst i afdelningskontoret i

N. N.“

d) Företes till inlösen vid

någotdera afdelningskontoret

vexel å större belopp, än hvartill

den hos kontoret varande

behållning uppgår, ege afdelningskontoret

att för liqvidens

verkställande utgifva assignation

å hufvudkontor; gällande

härvid till efterrättelse hvad

som i afseende å afdelningskontorens

assignering i öfrigt

är eller varder stadgadt.

e) I händelse åter de i hufvudkontoret

insatta medel skulle

vid något tillfälle vara otillräckliga

för infriande af vexlar eller

af sådana assignationer, som

enligt punkten d) kunna af af
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

7

delningskontoren utfärdas, må

fullmäktige begagna förskott,

hvilket genast, då tillgången

det medgifver, återbetalas.

Under mom. 4 af bankoreglementets 15 §, sådan denna lyder i de vid reglementet

fogade vilkorliga stadganden, finnas upptagna de af nästlidne års Riksdag

meddelade bestämmelser rörande rättighet för de enskilda sedelutgifvande bankerna

att vid upphörande af rätt för dem att utgifva sedlar å fem kronor i Riksbanken

erhålla s. k. vexlingsförskott i riksbankssedlar; varande dessa bestämmelser

af följande lydelse:

“Enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar berättigas att, såvida

de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor invexla Riksbankens

förslitna sedlar å fem kronor och lägre valörer, från och med ingången af år 1880

och intill slutet af år 1884 i Riksbanken mot säkerhet, som af fullmäktige godkännes,

undfå vexlingsförskott i riksbankssedlar, lydande å fem kronor, intill ett

belopp för hvarje enskild bank, motsvarande hvad, enligt från Kongl. Finansdepartementet

meddelad uppgift, banken, under de sist förflutna tolf månaderna före indragningen

haft i medeltal af egna femkronesedlar utelöpande.

Räntan å detta förskott får för de banker, som derom göra framställning,

beräknas allenast å den del deraf, som enligt den enskilda bankens räkenskaper

är för hvarje dag utelöpande, samt utgår under år 1880 med två procent och under

följande år intill utgången af år 1884 med tre procent för år samt erlägges

af de enskilda bankerna qvartalsvis inom en half månad efter qvartalets utgång.

Enskild bank, som önskar erlägga ränta allenast å den utelöpande delen

af vexlingsförskottet, skall, i enlighet med hvad beträffande uppgiften om Riksbankens

ställning är bestämdt, för hvarje vecka eller, när månad ej slutar å lördag

eller söndag, för sista hela veckan jemte återstående dagar i månaden samt för

den månad börjande veckodel jemte första hela vecka i månaden till Riksbanken

insända af det vid enskilda banken anstälda ombud attesterad uppgift å den del

af vexlingsförskottet, som för hvarje dag i veckan varit utelöpande; om hvilka

uppgifters afgifvande äfvensom i fråga om kontrollen öfver de enskilda bankernas

räkning med Riksbanken samt öfver femkronesedlarnes indragning Kongl. Maj:t må,

efter fullmäktiges i Riksbanken hörande, meddela erforderliga bestämmelser".

Vid granskning af reglementet har det synts Utskottet, att dessa bestämmelse!’,

hvilka genom deras intagande under förenämnda paragraf skulle komma

att höra till den afdelning af reglementet, som handlar “Om Riksbankens sedlar,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

om vexling af mynt och sedlar samt om andra betalningsmedel, som i Riksbankens

kassor emottagas", hafva sin rätta plats i § 31 af bankoreglementet, som handlar

om “beviljande af kreditiv"; och hemställer Utskottet derföre,

4:o.

att förenämnda bestämmelser måtte från § 15 i bankoreglementet

öfverflyttas till § 31 af samma reglemente under

mom. 7;

äfvensom, under förutsättning af bifall härtill,

5:o.

att den afdelning af bankoreglementet, till hvilken § 31

börer, måtte erhålla följande förändrade lydelse: “Beviljande

af kreditiv och vexlingsförskottu.

Genom Riksdagens bifall till väckt förslag om inrättande af ett Riksbankens

afdelningskontor i Östersund för Jemtlands län, har utlåningsområdet för Riksbankens

hufvudkontor blifvit med samma län minskadt och utlåniugsrörelsen för

samma län öfverflyttadt till det beslutade nya afdelningskontoret. Utskottet hemställer

derföre,

G:o.

att § 25 i bankoreglementet måtte komma att erhålla föl

jande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom afdelningskontoret

i Göteborg för Hallands,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs

och Skaraborgs län; genom afdelningskontoret

i Malmö för

Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län; genom afdel
-

Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom afdelningskontoret

i Göteborg för Hallands,

Göteborgs och Bohus, Elfsborgs

och Skaraborgs län; genom afdelningskontoret

i Malmö för

Blekinge, Kristianstads och

Malmöhus län; genom afdel
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande No 19.

9

ningskontoret i Luleå för Westerbottens

och Norrbottens län;

genom afdelningskontoret i Wisby

för Gotlands län, samt genom

Riksbankens hufvudkontor

för rikets alla öfriga län; dock

att hinder icke möter mot meddelande

af lån utan afbetalningsrätt

mot realsäkerhet samt

kreditiv mot enahanda slags

säkerhet, utan afseende på den

här ofvan bestämda distriktsindelning.

ningskontoret i Luleå för Westerbottens

och Norrbottens län;

genom afdelningskontoret i Wisby

för Gotlands län; genom afdelningskontoret

i Östersund för

Jemtlands län samt genom Riksbankens

hufvudkontor för rikets

Öfriga län; dock att hinder icke

möter etc. oförändradt.

Enligt Utskottet tillhandakomna utdrag af Kamrarnes protokoll för den 28

sistlidne April och den 1 innevarande månad hafva båda Kamrarne bifallit Utskottets

i punkterna 7 och 8 af dess memorial N:o 15 gjorda hemstäilanden, att styrelserna

öfver afdelningskontoren i Luleå och Wisby skulle för diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar sammanträda, den förra styrelsen minst fyra och

den senare minst tre gånger i hvarje vecka. Detta Riksdagens sålunda fattade beslut

påkallar eu dermed öfverensstämmande ändring i § 62 mom. 2 af bankoreglementet.

Utskottet hemställer derföre,

7:o.

att § 62 mom. 2 i bankoreglemeutet måtte komma att erhålla

följande förändrade lydelse:

Nuvarande lydelsen:

För pröfning åter af diskonterings-,

låne- och kreditiv-ansökningar

sammanträda styrelserna

öfver afdelningskontoren i

Göteborg och Malmö alla söcknedagar

och styrelsen öfver afdelningskontoret

i Luleå minst

tre och styrelsen öfver afdel
Bih.

till Biksd, Brok 1880. 6 Sami. 1 Åfd,

För pröfning åter af diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar

sammanträda styrelserna

öfver afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö alla söcknedagar

och styrelsen öfver afdelningskontoret

i Luleå minst

fyra och styrelsen öfver afdel
12

Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

ningskontoret i Wisby minst

två dagar i hvarje vecka. Beslut

må ej fattas med mindre

än att tre ledamöter äro tillstädes;

och må ansökning om

försträckning ej anses bifallen,

såvida ej tre ledamöter äro om

bifall ense.

ningskontoret i Wisby minst tre

dagar i hvarje vecka. Beslut

må ej fattas etc. oförändradt.

Slutligen och med anledning deraf att Kiksdagens båda Kamrar, såsom

redan nämnts, bifallit Utskottets i Utlåtandet Nio 17 gjorda hemställanden rörande

inrättande af ett Biksbankens afdelningskontor i Östersund föreslår Utskottet

att, i öfverensstämmelse med detta Riksdagens beslut, vid slutet af reglementet

för Riksbankens styrelse och förvaltning måtte införas följande stadganden:

8:o.

Riksdagen har, jemte ofvanstående reglemente beslutat:

l:o

att i staden Östersund skall inrättas ett afdelningskontor af

Riksbanken för Jemtlands län, afsedt för enahanda slags rörelse,

som i Riksbankens öfriga afdelningskontor drifves;

2:o

att det må ankomma på fullmäktige i Riksbanken att till

vexeldiskontering, utlåning och kassakreditivrörelse anvisa de

belopp, fullmäktige må finna lämpliga; och

3:o

att fullmäktige, tillsvidare och intilldess Riksdagen annorlunda

beslutar, må bemyndigas ej mindre att bestämma af huru

stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret skall utgöras,

än äfven att utse desse ledamöter, förordna om styrelsens

verksamhet och sättet för dennas utöfvande samt bestämma

arfvoden för styrelsen, äfvensom att besluta om tjenstemännens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banko-Utskottets Utlåtande N:o 19.

11

antagande, göromål och aflöning, samt att i öfrigt vidtaga alla

erforderliga åtgärder för kontorets öppnande så fort ske kan.

Stockholm den 7 Maj 1880.

På Utskottets vägnar:

J. J. Ekman.

Reservation:

af Herrar Ekman, von Strokirch och Evers emot Utskottets under punkten

2:o gjorda hemställan till lydelse å § 13 mom. 1 i bankoreglementet, hvilken paragraf

reservanterna, med bifall till Herr Wallenbergs motion, ansågo böra lyda

sålunda:

Riksbankens metalliska kassa må icke bibehållas vid lägre belopp än femton

millioner kronor; skolande samma kassa utgöras af guld och guldmynt till belopp

af minst tio millioner kronor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.