Första Kammarens Tillfälliga TJtskotis (N:o 2) Utlåtande N:o 19
1880-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1880:19, Första Kammarens Tillfälliga TJtskotis (N:o 2) Utlåtande N:o 19
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga TJtskotis (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
1
5T:© 1®.
Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1880, kl. 2 e. m.
Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8,
i fråga om föreslagen ändrad anordning af undervisningstimmarne
vid rikets allmänna läroverk.
Med anledning af en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr
Wengberg väckt motion (N:o 100) om ändring i tredje och femte punkterna
i mom. 2 § 18 af Stadgan för rikets allmänna läroverk den 1
November 1878 har Andra Kammaren den 14 nästlidne April för sin
del beslut!t, det Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte hemställa,
att Kongl. Maj:t täcktes förordna om sådan ändring i Stadgan för rikets
allmänna läroverk, att tredje punkten af mom. 2 § 18 erhåller följande
lydelse: Ej må i någon klass flera än tre läsetimmar följa på hvarandra.
Efter det att protokollsutdrag härom till Första Kammaren inkommit,
har Kammaren behagat, för vidare utredning, hänvisa ärendet till
sitt Tillfälliga Utskott N:o 2.
Motionären har såsom stöd för den föreslagna ändringen hufvudsakligen
anfört:
att den eftermiddagsläsning, som genom öfverklagade stadganden
ålägges de 5 lägre klassernas lärjungar, väckt mycken missbelåtenhet hos
skolungdomens föräldrar och målsmän, hvarom ett stort antal petitioner,
afgifna i syfte att erhålla dispens från bemälda stadganden bära vittne;
att dagen splittras för både lärare och lärjungar, derigenom att arbetet
i skolan måste utsträckas från den tidiga morgonstunden till klockan
5 å 6 på aftonen;
Bill. till Riksd. Frat. 1880. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft.
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
att flertalet lärjungar måste tillryggalägga vägen mellan hemmet och
skolan 3 å 4 gånger dagligen, hvilket med de uti icke få städer förekommande
större afstånd upptager en tid af 2 å 3 timmar;
att sammanhållningen på skolans område betydligt försvåras genom
en annan tidindelning för de högre klasserna än för de lägre;
att lärjungarnes hemarbete genom den införda dagordningen motverkas
och förknappas, att nödig undervisning för dem, som hafva anlag
för musik in. m. omöjliggöres, samt att utrymmet för de nu påyrkade så
kallade »fria lekarne» genom densamma inskränkes;
att hemlifvet i familjen lider stort afbräck och att hushållsordningen
i hemmet på ett obehagligt sätt rubbas i de talrika fall, der flere ynglingar
på olika stadier i skolan tillhöra samma hem.
I likhet med Andra Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 1, anser sig
Utskottet böra erinra derom, att nu öfverklagade bestämmelser i Stadgan
af den 1 November 1878 grunda sig på Kongl. Maj:ts proposition till
1873 års riksdag angående elementarläroverken, hvars punkt 9 Mitt förmiddag
släsning en i skolan inskränkes» då blef af Riksdagen leinnad utan
anmärkning. I bilagan till sagda proposition anfördes såsom skäl för det
gjorda förslaget följande:
»För att bereda lärjungarne en mer samlad tid för det dagliga
hemarbetet, har det, helst skolstadgan icke lagt något hinder i vägen
för en dylik anordning, blifvit allt mer och mer öfligt att förlägga
så stor del af undervisningstimmarne som möjligt till förmiddagarne.
Några lästimmar och de flesta öfningstimmar hafva dock måst öfverflyttas
till eftermiddagarne, och det fulla åtnjutandet af den asyftade
fördelen genom lästimmarnes förläggning till förmiddagen sålunda blifvit
förhindradt. Men oafsedt detta har härigenom uppstått en nödvändighet
för lärjungarne att på den lediga delen af eftermiddagen lära sig samtliga
lexorna till den följande förmiddagen, emedan denna icke lemnat
nog tid öfrig till öfverläsning af någon särskild lexa. Detta som kan
vara af ringa eller ingen betydelse för de mognare lärjungarne i de öfre
klasserna, hvilka förmå att inhemta sina olikartade dagspensa utan att
sammanblanda och till följd deraf snart glömma dem, är deremot al en
ganska stor vigt för de yngre, hvilka derigenom nödgas att i en följd
inlära och försöka att till följande dag minnas ett stundom icke ringa
antal lexor. Redan detta är för mangen af dem redan nog ansträngande,
Men just det som förorsakat denna ansträngning, nemligen sammanförandet
af lärotimmarne på förmiddagen, är det ännu mer. Ett dagligen under tre
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
timmar å rad med blott några minuters uppehåll fortgående intellektuelt
arbete — föregånget eller efterföljd! af ett enahanda arbete under två
timmar, vanligen skilda från de tre genom en större ledighet, hvilken
dock ofta är till hälften upptagen af något öfningsämne — kan för en
svag eller sjuklig yngling redan kännas svårt; då det på samma sätt
dag efter dag återkommer, blir det äfven för en stark och frisk betungande.
Ställes nu ett dylikt skolarbete i samband med de dermed oskiljaktigt
förknippade missförhållandena i dietiskt afseende, såsom brådskande
och oregelbunden frukostspisning, lexläsning långt efter qvällsmålet och
dylikt, så skall det säkert icke förvåna om mången just i de hopade förmiddagslektionerna
velat se en af de verksammaste orsakerna till öfveransträngningen,
åtminstone till den fysiska.»
Dessa för få år sedan af Kongl. Maj:t och Riksdagen gillade grunder
för inskränkande af förmiddagsläsningen med de lägre klasserna hafva,
enligt Utskottets förmenande, icke blifvit af den under tiden vunna erfarenheten
försvagade; snarare torde det tystnade talet om öfveransträngning
i dessa klasser böra i tillbörlig mån anses hafva gifvit dem ökad
kraft. För ett sådant antagande synes icke heller Andra Kammarens
Tillfälliga Utskott N:o 1 hafva varit främmande, då det i afseende på
detta 1873 års förslag till läseordning yttrar: »Man var då af en åsigt,
att tre timmars omedelbart på hvarandra följande läsning måste öfveranstränga
de yngre lärjungarne, äfven om dessa timmar vore skilda genom
en 5 å 10 minuters lång fristund. Utskottet vill icke afgjordt bestrida
rigtigheten af denna åsigt, ehuru Utskottet icke kan anse densamma vara
bevisad. Då Stockholms Läraresällskap år 1870 framstälde spörsmål härom
till det i Göteborg församlade Nordiska Läraremötet, blef svaret, att,
enär någon bevisande undersökning icke blifvit gjord, kunde intet svaromål
afgifvas. Ofvan har blifvit erinradt derom, att i Tysklands skolor
läses fyra timmar å rad. Utskottet vill äfven påpeka, att man torde
kunna anordna undervisningen så, att en tre timmars läsning icke blir
synnerligen mera ansträngande, åtminstone i intellektuelt afseende, än två
timmars läsning, genom lämplig omvexling af lättare och svårare ämnen.
Men äfven om det må anses obestridligt, att ansträngningen i och för sig
alltid må blifva större genom att läsa tre timmar å rad än två timmar,
vågar dock Utskottet anse, att denna vinst af inskränkt förmiddagsläsning
mer än motväges deraf, att lärjungen i sådant fall måste hållas qvar i
skolan till sent på qvällen samt sällan får någon eftermiddag fri. Utskottet
måste dessutom för sin del erkänna, att, då föräldrar och måls
-
4
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.
män, lärare och eforer från så många af våra läroverk, hvilka personer
dock bäst torde kunna praktiskt bedöma nuvarande förordnings verkningar,
det inflytande, som lokala förhållanden i detta fall maste utöfva,
samt lärjungarnes välförstådda intresse, ifrigt påyrka större frihet i detta
hänseende, vill det synas hardt nära obilligt, om Riksdag och Regering
på blott teoretiskt-pedagogiska grunder skulle säga sitt nej.»
Hvad nu beträffar detta sista argument, hemtadt från den stora
myckenhet af petitioner, hvilka från rikets städer till Kongl. Maj:t inkommit,
men blifvit till största delen lemnade utan afseende, sa instämmer
Utskottet villigt i den uttalade* åsigten om dess betydelse och skall
ingalunda söka att förringa densamma. Men då just genom dessa petitioner
det ifrågavarande ärendet redan blifvit inför Kongl. Maj:t framdraget
och pröfvadt; då enl. § 18 mom. 2 af gällande läroverksstadga
det heter: »I afseende på de dagliga undervisningstimmarnes fördelning
galle följande bestämmelser der ej Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden
medgifver undantaga; och då mer än osäkert är, att, om den af
motionären föreslagna förändringen i nyss anförda paragraf gillades och
faststäldes, det dermed åsyftade mål skulle vinnas, så anser sig Utskottet
sakna tillräckliga skäl att tillstyrka en skrifvelse af motsatt syfte till den
år 1873 afgifna och hemställer derför,
att Första Kammaren icke måtte biträda det af
Andra Kammaren i ämnet fattade beslut.
Stockholm den 4 Maj 1880.
På Utskottets vägnar:
W. STRÅLE.
STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1880.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.