Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotis (N:o 2) Utlåtande N:o 19

1880-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1880:19, Första Kammarens Tillfälliga TJtskotis (N:o 2) Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotis (N:o 2) Utlåtande N:o 19.

1

5T:© 1®.

Ank. till Riksd. Kansli den 7 Maj 1880, kl. 2 e. m.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 8,

i fråga om föreslagen ändrad anordning af undervisningstimmarne

vid rikets allmänna läroverk.

Med anledning af en inom Riksdagens Andra Kammare af Herr

Wengberg väckt motion (N:o 100) om ändring i tredje och femte punkterna

i mom. 2 § 18 af Stadgan för rikets allmänna läroverk den 1

November 1878 har Andra Kammaren den 14 nästlidne April för sin

del beslut!t, det Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte hemställa,

att Kongl. Maj:t täcktes förordna om sådan ändring i Stadgan för rikets

allmänna läroverk, att tredje punkten af mom. 2 § 18 erhåller följande

lydelse: Ej må i någon klass flera än tre läsetimmar följa på hvarandra.

Efter det att protokollsutdrag härom till Första Kammaren inkommit,

har Kammaren behagat, för vidare utredning, hänvisa ärendet till

sitt Tillfälliga Utskott N:o 2.

Motionären har såsom stöd för den föreslagna ändringen hufvudsakligen

anfört:

att den eftermiddagsläsning, som genom öfverklagade stadganden

ålägges de 5 lägre klassernas lärjungar, väckt mycken missbelåtenhet hos

skolungdomens föräldrar och målsmän, hvarom ett stort antal petitioner,

afgifna i syfte att erhålla dispens från bemälda stadganden bära vittne;

att dagen splittras för både lärare och lärjungar, derigenom att arbetet

i skolan måste utsträckas från den tidiga morgonstunden till klockan

5 å 6 på aftonen;

Bill. till Riksd. Frat. 1880. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.

att flertalet lärjungar måste tillryggalägga vägen mellan hemmet och

skolan 3 å 4 gånger dagligen, hvilket med de uti icke få städer förekommande

större afstånd upptager en tid af 2 å 3 timmar;

att sammanhållningen på skolans område betydligt försvåras genom

en annan tidindelning för de högre klasserna än för de lägre;

att lärjungarnes hemarbete genom den införda dagordningen motverkas

och förknappas, att nödig undervisning för dem, som hafva anlag

för musik in. m. omöjliggöres, samt att utrymmet för de nu påyrkade så

kallade »fria lekarne» genom densamma inskränkes;

att hemlifvet i familjen lider stort afbräck och att hushållsordningen

i hemmet på ett obehagligt sätt rubbas i de talrika fall, der flere ynglingar

på olika stadier i skolan tillhöra samma hem.

I likhet med Andra Kammarens Tillfälliga Utskott N:o 1, anser sig

Utskottet böra erinra derom, att nu öfverklagade bestämmelser i Stadgan

af den 1 November 1878 grunda sig på Kongl. Maj:ts proposition till

1873 års riksdag angående elementarläroverken, hvars punkt 9 Mitt förmiddag

släsning en i skolan inskränkes» då blef af Riksdagen leinnad utan

anmärkning. I bilagan till sagda proposition anfördes såsom skäl för det

gjorda förslaget följande:

»För att bereda lärjungarne en mer samlad tid för det dagliga

hemarbetet, har det, helst skolstadgan icke lagt något hinder i vägen

för en dylik anordning, blifvit allt mer och mer öfligt att förlägga

så stor del af undervisningstimmarne som möjligt till förmiddagarne.

Några lästimmar och de flesta öfningstimmar hafva dock måst öfverflyttas

till eftermiddagarne, och det fulla åtnjutandet af den asyftade

fördelen genom lästimmarnes förläggning till förmiddagen sålunda blifvit

förhindradt. Men oafsedt detta har härigenom uppstått en nödvändighet

för lärjungarne att på den lediga delen af eftermiddagen lära sig samtliga

lexorna till den följande förmiddagen, emedan denna icke lemnat

nog tid öfrig till öfverläsning af någon särskild lexa. Detta som kan

vara af ringa eller ingen betydelse för de mognare lärjungarne i de öfre

klasserna, hvilka förmå att inhemta sina olikartade dagspensa utan att

sammanblanda och till följd deraf snart glömma dem, är deremot al en

ganska stor vigt för de yngre, hvilka derigenom nödgas att i en följd

inlära och försöka att till följande dag minnas ett stundom icke ringa

antal lexor. Redan detta är för mangen af dem redan nog ansträngande,

Men just det som förorsakat denna ansträngning, nemligen sammanförandet

af lärotimmarne på förmiddagen, är det ännu mer. Ett dagligen under tre

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.

timmar å rad med blott några minuters uppehåll fortgående intellektuelt

arbete — föregånget eller efterföljd! af ett enahanda arbete under två

timmar, vanligen skilda från de tre genom en större ledighet, hvilken

dock ofta är till hälften upptagen af något öfningsämne — kan för en

svag eller sjuklig yngling redan kännas svårt; då det på samma sätt

dag efter dag återkommer, blir det äfven för en stark och frisk betungande.

Ställes nu ett dylikt skolarbete i samband med de dermed oskiljaktigt

förknippade missförhållandena i dietiskt afseende, såsom brådskande

och oregelbunden frukostspisning, lexläsning långt efter qvällsmålet och

dylikt, så skall det säkert icke förvåna om mången just i de hopade förmiddagslektionerna

velat se en af de verksammaste orsakerna till öfveransträngningen,

åtminstone till den fysiska.»

Dessa för få år sedan af Kongl. Maj:t och Riksdagen gillade grunder

för inskränkande af förmiddagsläsningen med de lägre klasserna hafva,

enligt Utskottets förmenande, icke blifvit af den under tiden vunna erfarenheten

försvagade; snarare torde det tystnade talet om öfveransträngning

i dessa klasser böra i tillbörlig mån anses hafva gifvit dem ökad

kraft. För ett sådant antagande synes icke heller Andra Kammarens

Tillfälliga Utskott N:o 1 hafva varit främmande, då det i afseende på

detta 1873 års förslag till läseordning yttrar: »Man var då af en åsigt,

att tre timmars omedelbart på hvarandra följande läsning måste öfveranstränga

de yngre lärjungarne, äfven om dessa timmar vore skilda genom

en 5 å 10 minuters lång fristund. Utskottet vill icke afgjordt bestrida

rigtigheten af denna åsigt, ehuru Utskottet icke kan anse densamma vara

bevisad. Då Stockholms Läraresällskap år 1870 framstälde spörsmål härom

till det i Göteborg församlade Nordiska Läraremötet, blef svaret, att,

enär någon bevisande undersökning icke blifvit gjord, kunde intet svaromål

afgifvas. Ofvan har blifvit erinradt derom, att i Tysklands skolor

läses fyra timmar å rad. Utskottet vill äfven påpeka, att man torde

kunna anordna undervisningen så, att en tre timmars läsning icke blir

synnerligen mera ansträngande, åtminstone i intellektuelt afseende, än två

timmars läsning, genom lämplig omvexling af lättare och svårare ämnen.

Men äfven om det må anses obestridligt, att ansträngningen i och för sig

alltid må blifva större genom att läsa tre timmar å rad än två timmar,

vågar dock Utskottet anse, att denna vinst af inskränkt förmiddagsläsning

mer än motväges deraf, att lärjungen i sådant fall måste hållas qvar i

skolan till sent på qvällen samt sällan får någon eftermiddag fri. Utskottet

måste dessutom för sin del erkänna, att, då föräldrar och måls
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 19.

män, lärare och eforer från så många af våra läroverk, hvilka personer

dock bäst torde kunna praktiskt bedöma nuvarande förordnings verkningar,

det inflytande, som lokala förhållanden i detta fall maste utöfva,

samt lärjungarnes välförstådda intresse, ifrigt påyrka större frihet i detta

hänseende, vill det synas hardt nära obilligt, om Riksdag och Regering

på blott teoretiskt-pedagogiska grunder skulle säga sitt nej.»

Hvad nu beträffar detta sista argument, hemtadt från den stora

myckenhet af petitioner, hvilka från rikets städer till Kongl. Maj:t inkommit,

men blifvit till största delen lemnade utan afseende, sa instämmer

Utskottet villigt i den uttalade* åsigten om dess betydelse och skall

ingalunda söka att förringa densamma. Men då just genom dessa petitioner

det ifrågavarande ärendet redan blifvit inför Kongl. Maj:t framdraget

och pröfvadt; då enl. § 18 mom. 2 af gällande läroverksstadga

det heter: »I afseende på de dagliga undervisningstimmarnes fördelning

galle följande bestämmelser der ej Kongl. Maj:t på grund af särskilda förhållanden

medgifver undantaga; och då mer än osäkert är, att, om den af

motionären föreslagna förändringen i nyss anförda paragraf gillades och

faststäldes, det dermed åsyftade mål skulle vinnas, så anser sig Utskottet

sakna tillräckliga skäl att tillstyrka en skrifvelse af motsatt syfte till den

år 1873 afgifna och hemställer derför,

att Första Kammaren icke måtte biträda det af

Andra Kammaren i ämnet fattade beslut.

Stockholm den 4 Maj 1880.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.