Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6

1880-03-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1880:6, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli den 8 Mars 1880, kl. 12 midd.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Utskotts Utlåtande N:o 3,

i anledning af väckt förslag om förändrad lydelse af §

48 mom. 1 i Kongl. förordningen om fattigvården.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till Utskottet öfverlemnad

motion, N:o 29, har Herr Ekström anfört: att Kongl. Förordningen

den 9 Juni 1871 angående fattigvården väl, enligt 29 § mom. 1 berättigade

fattigvårdssamhälle, som emot dylikt samhälle i annat län ville

föra talan om ersättning för lemnad fattigvård, att göra sin talan anhängig

hos Konungens Befallningshafvande i det län sökanden tillhör,

hvarefter denna embetsmyndighet har att öfversända ärendet till handläggning

af Konungens Befallningshafvande i det andra länet; men att

den lättnad, som sålunda blifvit sökanden beredd, icke, efter den tolkning,

som gifvits åt förordningen, kommer sökanden till godo, i händelse han

vill anföra besvär emot det beslut länsstyrelsen inom annat län i ärendet

meddelat. Förordningen stadgar nemligen i 48 § mom. 1 att den

missnöjde med Konungens Befallningshafvandes beslut i ärende af förevarande

beskaffenhet må deröfver hos Kammarrätten anföra besvär, hvilka

inom föreskrifven tid skola aflemnas till Konungens Befallningshafvande,

som infordrar vederbörandes förklaring och insänder handlingarne till

Kammarrätten; och då författningen icke innehåller medgifvande att besvären

må till länsstyrelsen i hemorten aflemnas, har häraf hemtats stöd

för den tolkning, att besvären skola aflemnas omedelbart till den Konungens

Befallningshafvande, hvars beslut utgör föremål för klagan, hvilket

åter haft den följd att besvär i fattigvårdsmål, som berört fattigvårdssamhällen

inom två särskilda län, ehvad besvären inom fatalietidens utBih.

till Riksd. Prot. 1880. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 3 Häft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

gång aflernnats till länsstyrelsen i hemorten och sedermera derifrån öfverlemnats

till länsstyrelsen i det andra länet, likväl förklarats icke kunna

komma under pröfning.

Motionären anser för sin del billigheten fordra, att fattigvårdssamhälle,

äfven då fråga är om anförande af besvär i nyss omförmälda

fall, må kunna hafva sin talan bevarad, om besvären inom behörig tid

aflemnas hos Konungens Befallningshafvande i hemorten, och tror att ett

dylikt medgifvande, hvarigenom fattigvårdssamhälle jemväl skulle vinna

befrielse från eljest oundvikliga kostnader för målets fullföljd, innefattar

en följdrigtig tillämpning af den grundsats, hvarpå den bestämmelse hvilar

att sjelfva ersättningsanspråket må kunna, der detsamma afser fattigvårdssamhälle

i annat län, med laga verkan anmälas hos Konungens Befallningshafvande

i hemorten; och har motionären i följd häraf föreslagit,

det Riksdagen må uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla

att åt § 48 mom. 1 i fattigvårdsförordningen må gifvas följande förändrade

lydelse:

»Den som är missnöjd med Konungens Befallningshafvandes beslut

i tvist emellan fattigvårdssamhällen, rotar eller enskilde i fråga om viss

persons fattigvård eller hemortsrätt eller om ersättning för kostnad, som

af hans fattigvård, hemsändande eller begrafning förorsakats, må deröfver

hos Kammarrätten anföra besvär, hvilka innan klockan tolf å trettionde

dagen efter den, då klaganden af beslutet erhållit del, den dagen likväl

oräknad, skola aflemnas till Konungens Befallningshafvande, som öfver

besvären infordrar vederbörandes förklaring, och, sedan den inkommit,

till Kammarrätten insändes samtliga till målet hörande handlingar jemte

eget utlåtande; dock att fångvårdsstyrelse, som vill söka ändring i af

Konungens Befallningshafvande i annat län meddeladt beslut, må ega att

besvären till Konungens Befallningshafvande i hemorten aflemna, genom

hvars försorg besvären, försedde med anteckning om dagen, då de inkommit,

böra till Konungens vederbörande Befallningshafvande för handläggning

öfverlemnas. Lag samma gäller för fullföljd af klagan öfver

åtgärd, som, på sätt i § 46 mom. 4 sägs, Konungens Befallningshafvande

funnit nödigt besluta; dock skall sådant beslut genast befordras

till verkställighet, utan afvaktan af besvärstidens utgång eller anförda besvärs

pröfning.»

Utskottet finner, lika med motionären, det vara billigt och önskvärdt

att, i händelse fångvårdsstyrelse vill anföra klagan öfver ett af

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

Konungens Befallningshafvande i annat län, än der fattigvårdssamhället

är beläget, meddeladt beslut i fattigvårdsärende, besvären må få ingifvas

hos Konungens Befallningshafvande i hemorten, hvilken myndighet sedermera

har att öfversända handlingarne till den Konungens Befallningshafvande,

hvilkens beslut öfverklagas. En annan fråga är likväl huruvida

besvären, för att komma under pröfning, böra hafva tillhandakommit sistnämnda

embetsmyndighet före fatalietidens utgång; men då den tid, sjelfva

anspråket på ersättning för lemnad fattigvård lagligen får omfatta, bestämmes

efter den dag ansökningen är gjord hos Konungens Befallningshafvande

i hemorten; och då fatalietid till klagan öfver Konungens Befallningshafvandes

beslut i mål af förevarande beskaffenhet beräknas efter

den dag part erhållit del af beslutet, synes den klagande böra hafva

förvarat sin rätt, om besvären före fatalietidens utgång ingifvas till

Konungens Befallningshafvande i hemorten.

Utskottet hemställer förty att Riksdagen behagade uti underdånig

skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,

att 48 § 1 mom. fattigvårdsförordningen måtte förändras

i det syfte motionären föreslagit.

Stockholm den 2 Mars 1880.

På Utskottets vägnar:

W. STRÅLE.

Reservationer:

af Herrar Wennerberg och O. H. Forssell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.