Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om tillsättande af en komité för att tillse i livad mån vissa tillägg i folkskolans undervisningsämnen kunna och höra åstadkommas.

1880-03-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1880:7, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om tillsättande af en komité för att tillse i livad mån vissa tillägg i folkskolans undervisningsämnen kunna och höra åstadkommas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

1

ISzo 7.

Ant. till Riksd. Kansli den 30 Mars 1880, kl. 12 midd.

Första Kammarens Andra Tillfälliga Tftskotts Utlåtande N:o 4,

i anledning af väckt motion om aflåtande af underdånig

skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan om tillsättande

af en komité för att tillse i livad mån vissa tillägg i

folkskolans undervisningsämnen kunna och höra åstadkommas.

Uti en inom Första Kammaren väckt och till Utskottet hänvisad

motion (N:o 30) har Herr Adlersparre framhållit, dels hurusom, oaktadt

hvarje vän af vårt lands framåtskridande länge varit i tillfälle att bemärka

och glädja sig åt det inflytande, som folkskoleväsendet utöfvat,

på den uppväxande ungdomen, och mången gång måst förundra sig

öfver de vackra resultat detsamma under ofta särdeles menliga förhållanden

lyckats åstadkomma, de kunskaper likväl, som vid slutad skolgång

inhemtats, vid flertalet af landets folkskolor ännu tillhörde endast

sa kallad allmän bildning och att vid dessa skolor alltså ej meddelades

någon undervisning i det yrke, hvaraf individen i framtiden skulle hafva

sin utkomst; dels ock hurusom, under det visserligen ett glädjande

tidstecken vore, att undervisning i slöjd meddelades vid seminarierna

samt funnes införd vid rätt många folkskolor och antagligen skulle

genom egen inneboende kraft leda dertill, att i en framtid hvarje folkskola

meddelade ungdomen någon färdighet i användandet af ej blott

träarbetarens, utan äfven smedens enklare verktyg, en brist dock syntes

vara, att landsbygdens folkskola ej gåfve ungdomen någon kunskap med

afseende å vår hufvudnäring, jordbruket, om också icke en praktisk

Bih. till Rilcsd. Pvot. 1880. 8 Samt. 2 Afd. I Band. 4 Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Första Kammarens Tilljälliyu Utskotts (N:o 2) Utlåtande A:o 7.

sådan, enär denna skulle medföra alltför stora kostnader, dock eu teoretisk,

till exempel om vexelbruk, olika gödningsämnen och sättet för

deras rätta användande, om olika sädesslag och foderväxter, deras bedömande

och användande, om skogsplantering, skogsgallring och dylikt;

och fördenskull alternativt föreslagit:

att undervisningen i några af folkskolans läroämnen, genom inskränkning

i nu begagnad kurs, afslutas tidigare än nu sker, och, hvad städernas

folkskolor beträffar, ersättes af teoretisk och praktisk undervisning

i slöjd, och i landsbygdens fasta folkskolor af dylik undervisning

och teoretisk undervisning i hvad som tillhör jordbruket; eller

att folkskolan fortgår som nu, men att de gossar, hvilka erhållit

afgångsbetyg, antingen åläggas att genomgå en sådan nu beskrifven kurs,

olika för städernas och landets folkskolor, eller lemnas tillfälle dertill;

hvarjemte motionären, i afseende pa folkskolans gymnastik och militaröfningar,

uttalat önskvärdheten deraf,

att gymnastik fortfarande blifver ett obligatoriskt ämne och att

marschöfningar, utan gevär, räknas till detsamma;

att exercisöfningar med gevär eller så kallade kolfvar ej blifva

obligatoriska, utan utföras der så lämpligen kan ske, vanligen i större

städer; samt .

att skjutning med så kallade salongsgevär införes vid de fasta folkskolor,

der det lämpligen och utan för stora kostnader kan utföras;

och slutligen, på grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstält,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t behagade tillsätta eu komité för att tillse i hvad

mån dessa tillägg i undervisningsämnena uti folkskolan kunna och böra

åstadkommas.

Utskottet, som ingalunda underskattat det fosterländska nit för den

allmänna folkbildningens höjande, som röjer sig i dessa motionärens

förslag, har dock icke kunnat dela hans dervid uttalade bekymmer deröfver,

att ännu vid landets folkskolor inhemtas endast sådana kunskaper,

som tillhöra så kallad allmän bildning. Då med denna allmänna bildning

väl icke kan menas något annat än den för alla lika nödvändiga

och första grunden för hvarje följande utveckling af de menskliga själsoch

kroppsförmögenheterna, hvilken i och af folkskolan lägges, ser Utskottet

tvärtom i denna grundläggning, som för det närvarande utgör

folkskolans egentliga och nästan hvarje annan uteslutande bestämmelse,

en förtjenst, som omsorgsfullt bör bevaras, icke en brist, som bör afhjelpas.

Hittills har också den svenska folkskolan, i full öfverensstämmelse

med motsvariga läroanstalter i de främmande länder, der folk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

undervisningen måste anses väl ordnad, haft till sin förnämsta uppgift

att hufvudsakligen afse utvecklingen af sina lärjungars naturliga förmögenheter

och sålunda söka att, under den tid de ega att begagna sig

af hennes undervisning, göra dem allt mer och mer mottagliga, icke för

någon viss, förut bestämd, utan för hvilken som helst, på olika anlag

och kommande omständigheter beroende, högre bildning. Att på grund

af en sålunda beskaffad undervisning, hvilken visserligen måste anses

såsom eu blott förberedande och liksom planerande för en kommande,

anse, att några kunskaper för det praktiska lifvet icke i folkskolan inhemta^,

torde vara förhastadt, då ju god innanläsning och hjelplig skrifning

af modersmålet samt räkning efter de fyra enkla räknesätten,

hvilka enligt folkskolestadgans föreskrift i Kap. I, § 7 utgöra de hufvudämnen,

vid hvilkas inhämtande den största vigten blifvit lagd, väl framför

hvilka andra kunskaper som helst måste anses såsom kunskaper för

det praktiska lifvet och, åtminstone numera, icke kunna der undvaras

utan stort men, äfven hos den, som i någon annan kunskap eller något

särskildt yrke förvärfvat sig duglighet.

Motionären, som icke heller synes hafva velat bestämdt förneka

den stora betydelse för det praktiska lifvet, som insigten i dessa hufvudämnen

måste ega, har dock ansett dem vara af en allt för allmän

beskaffenhet för att egentligen kunna kallas kunskaper för det praktiska

lifvet och har mera tydligt uttalat sin mening, då han i närmaste sammanhang

härmed framhållit, hurusom i folkskolan ännu icke meddelas

någon undervisning i det yrke, hvaraf individen i framtiden skall hafva

sin utkomst. Att så icke sker, måste Utskottet likväl, med fasthållande

af sin ofvan uttalade åsigt om folkskolans betydelse, anse vara alldeles

i sin ordning. Hur nödig en sådan undervisning, som den af motionären

påyrkade, förr eller senare må finnas vara, följer dock deraf icke,

att den bör eller ens kan meddelas i folkskolan, synnerligast derför, att

derigenom hennes egentliga mål lätt skulle rubbas och måhända alldeles

förfelas, enär en sådan anordning skulle, såsom ock motionären

i sitt första alternativförslag förutsätter, betinga en inskränkning af kurserna

i några af folkskolans nu varande läroämnen. Då man känner,

hvilka dessa ämnen äro, och då man icke underkänner deras vigt, såsom

icke heller motionären synes hafva gjort, då man vidare tager i

betraktande den ringa utsträckning, som åt kurserna gifvits, och den

noggrant pröfvade jemvigt, i hvilken de stälts i förhållande till hvarandra,

finner man lätt, att en inskränkning i en eller flere af dessa

kurser, till vinnande af tid för en undervisning i de särskilda yrken,

hvaraf skolbarnen i framtiden skola hafva sin utkomst, icke kan ske

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

utan att folkskolan förryckes från sin ursprungliga och af erfarenheten

redan pröfvade och med skäl godkända bestämmelse af att vara en allmänt

förberedande och endast grundläggande bildningsanstalt för det

ojemförligt största antalet af landets barn. Utskottet, som redan häruti

funnit tillräckligt skäl för att icke dela motionärens åsigt i denna punkt,

anser icke nödigt att här ytterligare framhålla de nästan oöfvervinneliga

svårigheter, hvilka, om den åsyftade förändringen i folkskolans undervisningsplan

vidtoges, snart och — derest på fullt allvar ett nöjaktigt

resultat söktes — fortfarande skulle möta i lärjungarnes ålder, lärarnes

beskaffenhet och statens och kommunernas omkostnader.

Det säger sig sjelft, att Utskottet af alldeles enahanda skäl, som förmått

det att icke biträda motionärens åsigt rörande det önskvärda deruti,

att i folkskolan meddelades undervisning i det yrke, hvaraf individen

skulle hafva sin framtida utkomst och hvarvid han synes egentligen

hafva afsett utbildningen för vissa handtverk, icke heller kunnat dela

hans mening om gagneligheten af eu teoretisk undervisning i jordbruk

i landsbygdens fasta folkskolor. Att för lärjungar med den omdömesutveckling

och det skaplynne, som i allmänhet tillkommer barn i folkskoleåldern,

det vill säga mellan 7—13 år, hålla föredrag om eller —

hvad än värre vore — efter eu kortfattad lärobok förhöra uti grunderna

för vexelbruk, rätta användningen af olika gödningsämnen och dylikt

skulle dessutom helt visst innebära ett stort pedagogiskt misstag, ej blott

med afseende å ämnets olämplighet såsom bildningsämne för barn, utan

äfven med afseende å svårigheten att skaffa dugliga och tillräckliga lärare.

Motionärens förslag att härtill använda hushållningssällskapens

landtbruksingeniörer torde lätt finnas ohållbart, enär sådana i flera län

alls icke finnas, i andra åter för detta ändamål af olika skäl icke äro

disponibla och i alla fall måste vara alldeles otillräckliga för omkring

3,000 fasta folkskolor. Att åter för denna undervisning påräkna de nu

varande eller härefter kommande skollärarne sjelfva förutsätter hos de

förre en insigt, som de icke ega eller åtminstone icke för användning i

sitt lärarekall inhemtat, och hos de senare en förut lemnad undervisning

vid seminarierna, eu undervisning, som, då Riksdagen nyligen vägrat

anslag till undervisning i slöjd derstädes, knappt är att förvänta.

Att folkskolan bör med lika allvar och nit verka för den uppväxande

ungdomens fysiska och praktiska utveckling, som för dess psykiska och

teoretiska, har Utskottet redan sökt såsom sin åsigt framhålla, och erkänner

derför villigt, att, hvad det förra beträffar, eller folkskolans verkande

för ungdomens fysiska och praktiska utveckling, detsamma från

början och länge varit försummadt och mångenstädes ännu ej är nog

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

tillgodosedt, men tror tillika, att de anmärkningar, som tidigare och med

befogenhet kunnat rigtas mot folkskolans alltför ensidiga sträfvan för

utbildningen af ungdomens själsförmögenheter numera skäligen böra upphöra,

sedan, jemte den flerårigt tillämpade undervisningen i gymnastik

och exercisöfningar samt i trädgårdsskötsel och trädplantering, nyligen

äfven tillkommit en dylik i slöjd, visserligen — och detta välbetänkt

~ icke såsom yrkesmessig, utan i likhet med de öfriga läroämnena i

folkskolan såsom endast förberedande, till befordran af händighet och

öfning vid handterandet af de vanligast förekommande verktygen. Såsom

sådan står också denna undervisning väl tillsamman med de andra

läroämnena, utan att pa deras noga begränsade områden göra intrång;

och långt ifrån att detta nya ämne skulle för folkskolan innebära eu

våda, skall det, enligt Utskottets förmenande, gifva henne en kraftig

handräckning för vidare utveckling och förkofran.

För denna sin åsigt hemtar slutligen Utskottet äfven stöd af den

Kongl. Kungörelsen den 11 September 1877, föranledd af samma års

Riksdags underdåniga skrifvelse med anledning af Kongl. Maj:ts proposition

om anslag till befrämjande af undervisning i slöjd vid folkskolorna,

i hvilken främst bestämmes, »att denna undervisning bör afse bibringande,

icke af färdighet i något visst yrke, utan af händighet och

förmåga att bruka de vanligast förekommande verktyg, i första rummet

snickareverktyg samt, der förhållandena sådant medgifva, äfven svarfvare-,

träsnidare- och möjligen smidesverktyg, hvarvid i skolor på landet förlåi

digandet af sådana föremal, som för allmogen äro företrädesvis nödvändiga,

bör särskildt afses», och vidare »att läsning och slöjd på lämpligt

sätt omvexla med _ hvarandra, så att t. ex. i fasta skolor med daglig

undervisning för hvarje barn fyra timmar före middagen användas°till

läsning och två timmar efter middagen till slöjd, eller, der skilda afdelningar

undervisas på olika dagar, den afdelning, som ena dagen undervisas

i läseämnen, den andra (lagen sysselsätta med slöjd och så vidare»,

hvaraf synes att detta nya läroämne ingalunda blifvit tillbakasatt för de

mer teoretiska eller fått sig en allt för knapp tid tillmätt.

På grund af hvad nu blifvit anfördt afstyrker Utskottet ett bifall

till det af motionären framstälda första alternativförslaget.

Hvad åter det andra förslaget beträffar, har Utskottet funnit sig

oförhindradt att biträda detsamma, enär detta förslag, som endast rörer

den så kallade fortsättningsskolan, hvarken förutsätter någon rubbning

af grunden för denna skolas verksamhet, ej heller för densamma afser

annan anordning än som med hennes ändamål synes vara väl förenlig

och utan svårighet vid tillämpningen må kunna åstadkommas. De be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

stämmelser, hvilka rörande detta slag af folkskola finnas gifna i Kongl.

Kungörelserna den 11 September 1877, dels angående undervisningen i

slöjd, dels ock särskild! beträffande fortsättningsskolan, äro synnerligen

gynsamma för vinnandet af det mål, till hvilket motionären synes

sträfva. Det heter nemligen i den förra, »att undervisning i slöjd meddelas

förnämligast i folkskolans högre afdelningar och i fortsättningsskolan»,

och i den senare, bland annat, att undervisning der bör meddelas

i naturkunnighet, »hvarvid i skolor på landet förnämligast de delar

af naturläran böra förekomma, hvilka hafva betydelse för jordbruket».

De få föreskrifter, som för öfrigt i donna kungörelse leinnats, synas vara

gifna mera till ledning vid ordnandet af undervisningen, än till ovilkorlig

efterföljd, och hafva hittills icke kunnat eller ens. bort verka annorlunda

än såsom uppmuntrande till försök i den rigtning de angifva och

med tillräcklig frihet vid ordnandet af undervisningen för de kommuner,

som velat anställa sådana, enär det i samma kungörelse säges, att vid

ansökning om statsbidrag bör bifogas uppgift »huru den fortsatta undervisningen

är afsedd att ordnas».

Motionärens önskningar, som väl väsentligen gå derpå ut, att åt

den fortsatta folkundervisningen gifva en bestämdt praktisk syftning,

hafva under denna förutsättning delats af Utskottet, som, sålunda godkännande

hans senare alternativförslag, hyser den förhoppning, att, om

Riksdagen lemnar sitt bifall till Utskottets hemställan rörande denna

punkt af motionärens förslag, Kongl. Maj:t derå skall fästa det afseende,

att de närmare bestämmelserna angående fortsättningsskolans verksamhet

skola åt densamma gifva en mera sjelfständig och fast ställning mellan

den allmänna folkskolan och de särskilda yrkesskolorna.

Hvad slutligen vidkommer förslagen till ändringar och tillägg i afseende

på folkskolans gymnastik och militäröfningar, så har Utskottet

icke funnit dessa, för hvilka dessutom några skäl icke blifvit anförda,

af något erfaret behof påkallade eller i sig sjelfva lämpliga. Dessutom

är genom Kongl. Maj:ts Cirkulär den 9 Januari 1863 beträffande den

gymnastiska undervisningen vid folkskolorna äfven i detta öfningsämne

lemnad den frihet, som med afseende på ofta förekommande mindre

gynsamma omständigheter är behöflig, och som motionären med. sina

tvenne första ändringsförslag antagligen velat vinna; och hvad angår det

tredje förslaget, eller införandet af skjutning med salongsgevär i några

af de fasta folkskolorna, så synes detsamma, oafsedd den dryga kostnad

en sådan skjutöfning skulle medföra, allt för litet afse ett allmännare

och väsentligare gagn för folkbildningen.

Utskottet, som delat motionärens åsigter endast i hvad de röra den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 7.

fortsätta undervisningen i folkskolan och som för främjandet af lians

förslag härutinnan icke ansett ett komitéarbete erforderligt, hemställer

alltså,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till

Kong]. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i

nådigt öfvervägande, huruvida icke åt undervisningen

i förtsättningsskolorna må gifvas ett mera bestämdt

praktiskt syfte.

Stockholm den 23 Mars 1880.

På Utskottets vägnar:

o

W. STRÅLE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.