Sök i Ratio Lex

Memorial, med bestämmande, till hvithet Utskott väckt motion om underdånig skrifvelse angående ändring i fråga om tillsättning af presterliga tjenster bör hänvisas.

1880-02-23 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1880:1, Memorial, med bestämmande, till hvithet Utskott väckt motion om underdånig skrifvelse angående ändring i fråga om tillsättning af presterliga tjenster bör hänvisas.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

I

t»

N:o 1.

Aok. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1880, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, med bestämmande, till hvithet

Utskott väckt motion om underdånig skrifvelse angående

ändring i fråga om tillsättning af presterliga tjenster

bör hänvisas.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, N:o 121, har Herr

H. Johnsson föreslagit:

»att Riksdagen ville aflåta till Korigl. Maj:t en underdånig skrifvelse

med begäran det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till nästa Riksdag

framlägga förslag till ny författning rörande presterliga embetens tillsättande,

byggd hufvudsakligen på följande grunder, nemligen:

att 30 § Regeringsformen samt andra nu derom gällande lagar upphäfvas;

att, då någon presterlig befattning, af hvad slag som helst, i en

församling blifvit ledig, domkapitlet skall uppsätta 3 kompetente sökande

å förslag, hvarefter församlingen eger kalla en fjerde profpredikant och

välja mellan dessa 4, hvarvid rösträtt per capita skall tillkomma enhvar,

som inom församlingen eger att i kyrkostämmas öfverläggning och beslut

deltaga; samt att åt den, som dervid erhåller de flesta rösterna, skall af

domkapitlet utfärdas konstitutorial å befattningen.»

Sedan denna motion blifvit af Andra Kammaren till Lag-Utskottets

behandling hänvisad, men Lag-Utskottet, på sätt af dess utlåtande N:o 5

inhemtas, enär förslaget i den omfattning motionären gifvit detsamma,

innefattade och förutsatte ändring jemväl af 30 § Regeringsformen, men

det icke tillkomme Lag-Utskottet att med sådan fråga taga befattning,

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 3 Sami. 1 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

återlemnade motionen till Andra. Kammaren, så har denna Kammare,

enligt hvad Konstitutions-Utskottet tillhandakommet protokollsutdrag för

den 7 innevarande Februari utvisar, efter det motionären, med Kammarens

tillstånd, återtagit den del af motionen, som afsåg och förutsatte

ändring af 30 § Regeringsformen, återförvisat motionen i öfriga delar

till Lag-Utskottet, hvaremot Första Kammaren, enligt protokollsutdrag

för gamma dag, förklarat sig anse motionen tillhöra Tillfälligt Utskotts

handläggning.

Då således olika meningar mellan Kamrarne uppstått, till hvilket

Utskott motionen bör hänvisas, åligger det, jemlikt 38 § 3 mom. Riksdagsordningen,

Konstitutions-Utskottet att derom besluta.

Sedan numera, såsom ofvan är nämndt, från motionen afsöndrats

allt, som afsåg eller förutsatte ändring af grundlag, och sålunda det

skäl, Lag-Utskottet anfört för sin vägran att med ärendet taga befattning,

bortfallit, torde något vidare yttrande i detta afseende icke vara

erforderligt.

Frågan är emellertid ingalunda härmed löst. Utskottet torde icke

misstaga sig, om det söker den hufvudsakliga grunden för den af Första

Kammaren uttalade åsigt i den omständigheten, att motionären inskränkt

sig till att föreslå aflåtande af skrifvelse till Kong], Maj:t med begäran,

det Kongl. Maj:t täcktes låt a utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till ny författning rörande presterliga befattningars tillsättning, byggd på

de af motionären anförda grunder. Det är nemligen väl bekant, hurusom

vid behandling af motioner, de der, i likhet med den nu föreliggande,

åsyfta allenast eu skrifvelse med begäran att Kong]. Maj:t ville taga

någon fråga i öfvervägande och, efter det tilläfventyrs nödig utledning

vunnits, framlägga förslag, för hvilket motionärerne dock gemenligen

plägat angifva vissa grunder, en skiljaktig praxis visat benägenhet att

utveckla sig inom Riksdagens begge Kamrar. I Första Kammaren hafva

i allmänhet motioner af dylik form, äfven om den väckta frågan i och

för sig fallit inom området för Ständigt Utskotts behandling, hänvisats

till Tillfälligt Utskott, under det Andra Kammaren, vid afgörandet till

hvilket Utskott dylika motioner skolat hänskjutas, merändels fästat den

afgörande vigten vid sjelfva ämnet eller frågans inre natur. Afvikelser

från denna praxis hafva visserligen inom båda Kamrarne understundom

förekommit, men dels är deras antal för ringa för att upphäfva den

allmänna regeln, dels synes man hafva anledning antaga att, då de förekommit,

detta berott på tillfälliga omständigheter.

I de fall då Konstitutions-Utskottet tillförene haft att utöfva sin grundlagsenlig

rätt och pligt att vid uppkomna meningsskiljaktigheter i det af
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

3

seende, hvarom 38 § 3 mom. Riksdagsordningen handlar, skilja mellan Kainrarne,

har Utskottet icke, eller åtminstone icke direkt, uttalat sig i den fråga,

som nu föreligger till afgörande. Visserligen skulle ett af 1870 års Konstitutions-Utskott

afgifvet memorial (N:o 3) vid första påseendet kunna åberopas

såsom ett uttalande i frågan från Utskottets sida. I anledning af meningsskiljaktigheter

Kamrarne emellan hade Utskottet då att bestämma, till

hvilket Utskott borde hänvisas tre särskilda motioner, af innehåll att

Riksdagen måtte i underdåniga skrivelser anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga dels en på vissa uppgifna

grunder byggd plan för rikets fästningsanläggningar, dels förslag till

ny aflöningsstat för landssekreterare, och dels förslag till ordnande af

rikets försvarsväsende. Konstitutions-Utskottet fann väl samtliga dessa

motioner böra af Tillfälligt Utskott behandlas, men granskar man de

motiv, Utskottet för denna sin åsigt anförde, skall man finna, att det för

Utskottet bestämmande icke kan hafva varit den omständigheten, att

motionärerne förestält sig sina syften bäst kunna vinnas genom en anhållan,

att Kongl. Maj:t täcktes taga initiativet till frågornas lösning.

Det heter nemligen beträffande de två förstberörda motionerna, att, då

Riksdagens bifall till dessa motioner, hvilka endast afsågo aflåtande af

underdåniga skrivelser till Kongl. Maj:t, med begäran att Kongl. Maj:t

ville för nästkommande Riksdag framlägga förslag till ordnande af de

förvaltningsfrågor motionerna afhandla, icke skulle i någon män inverka

på bestämmandet af statsverkets inkomster eller utgifter under den tid, för

hvilken statsreglering en borde af dåvarande Stats-Ut skott föreslås, motionerna

icke tillhörde nämnda Utskotts behandling. Och i fråga om den

tredje af ofvan anmärkta motioner yttrade Utskottet, att, då motionen

endast afsåge fastställande af vissa grunder, på hvilka Riksdagen för sin

del ansåge att ett ändamålsenligt ordnande af rikets försvarsväsende borde

byggas, jemte uttryckande af den önskan att Kongl. Maj:t ville för Riksdagen

framlägga ett på dessa grunder utarbetadt förslag, samt att motionären

icke haft för afsigt att föreslå, det någon förändring i beväringslagen,

utan afseende å den utredning, som i nyssnämnda afseende kunde

vinnas, skulle af Riksdagen beslutas, motionen i det skick, hvari den

befann sig, icke syntes falla inom gränserna för vare sig Stats-Utskottets

eller Lag-Utskottets verksamhet. Hvilken tydning man ån i öfrigt vill

gifva åt detta något dunkla uttalande, så kan detsamma dock tydligen

vid pröfningen af nu föreliggande fråga icke vara för Utskottet bindande.

Om man, för att undersöka hvart särskildt den ifrågavarande

motionen rätteligen bör hänvisas, granskar grundlagens stadganden i

ämnet, så möta, såsom bekant, i Riksdagsordningens 42 § bestämmelserna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

om Lag-Utskottets verksamhetsområde, eller hvad man kan kalla dess

kompetens. Det heter der, i inom. 1, att till Lag-Utskottets behandlinghöra

»från Kamrarne dit hänvisade förslag till stiftande, ändring, förklaring

eller upphäfvande af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag». Enligt

Utskottets förmenande gifva dessa ordalag icke tillräckligt stöd för den

uppfattning, enligt hvilken till Lag-Utskottets handläggning skulle höra

allenast af motionär bestämdt formulerade förslag till stiftande o. s. v.

af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag. De innehålla öfver hufvud icke

någon antydan om motioners form eller den väg, på hvilken en åsyftad

lagförändring tankes böra komma till stånd. Det är nemligen väl att

märka, att det i anförda lagrummet icke heter t. ex. förslag till ny civil-,

kriminal- och kyrkolag, utan att ordet »förslag» närmast är förbundet med

orden »stiftande», »ändring», »förklaring» och »upphäfvande». Då nu dessa

ord angifva en handling eller en verksamhet, så vill det synas, som om

lagens uttryck näppeligen kunna betyda annat än: förslag att allmän

civil-, kriminal- och kyrkolag må stiftas, ändras, förklaras eller upphäfvas,

eller: förslag med syfte att åstadkomma stiftande o. s. v. af

dylik lag. Huru eu motionär tänkt sig syftet skola uppnås, om lian

sjelf formulerat någon lagtext, eller han uppmanat Lag-Utskottet att

göra detta, eller han hemstält, att Riksdagen måtte anmoda Kongl.

Maj:t att låta utarbeta det ifrågasatta lagförslaget, derom nämner grundlagen

alldeles icke något. Att vid dylikt förhållande lägga sådan vigt

på den form, motionären föreslagit för sitt syftemåls vinnande, att denna,

med frånseende af sjelfva ämnet och frågans natur, lägges till grund för

bedömandet till hvilket Utskott motionen bör hänvisas, torde åtminstone

icke af grundlagsstadgandets ordalydelse låta försvara sig.

Asigten att, såsom 1873 års Konstitutions-Utskott uttryckte sig,

det är sjelfva ärendets natur, som måste anses afgöra till hvilket Utskott

en motion skall hänvisas, vinner ytterligare stöd af en jemförelse med

andra i Riksdagsordningen förekommande uttryck. Så heter det i dess

5ö §: »motion i ämne, som tillhör Ständigt. Utskotts behandling», och

längre ned; »i ämne, som icke tillhör Ständigt Utskotts behandling, kan

motion» o. s. v. Samma uttryck återkommer i § 56, der det ytterligare

med ett synnerligen allmänt uttryck heter: »angår motion annat ämne».

Och i. sjelfva det lagstadgande, 38 § 3 mom. Riksdagsordningen, som åt

Konstitutions-Utskottet inrymmer rätt att vid fall sådana som det förevarande

skilja mellan Kamrarne, begagnas ett likartadt uttryck: »då

olika meningar mellan Kamrarne uppstå, till hvilket Utskott uppkomna

frågor och ämnen böra hänvisas». Men det torde svårligen kunna bestridas

att en motion, hvilken såsom den, hvarom här är fråga, ostridigt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

5

afser åstadkommande af ändring i kyrkolag, icke är att anse såsom »motion

i ämne, som tillhör Ständigt Utskotts behandling.»

Om således, i betraktande af hvad nu anförts, sjelfva grundlagens

ordalydelse, hvilken vid frågans bedömande först och hufvudsakligast

bort tagas i skärskådande, icke kan sägas lemna något stöd för den uppfattning,

som frånkänner Lag-Utskottet behörighet att taga befattning

med motioner om stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän

civil-, kriminal- och kyrkolag allenast på den grund, att motionären

tänkt sig iniativet lämpligast böra läggas i Kongl. Maj:ts hand, så torde

det tillåtas Utskottet att, i andra rummet, betrakta frågan jemväl ur de

praktiska följdernas synpunkt och i sådant afseende påpeka några af de

olägenheter, hvartill nyssberörda praxis kan och i sjelfva verket måste

leda. Väl är det nemligen obestridligt, att, der lagens ord äro tydliga

och klara, der böra de tolkas utan hänsyn till följderna. Men då, såsom

här, enligt hvad Utskottet sökt visa, är fallet, lagens mening i ett visst

afseende icke blifvit i uttryckliga ord uttalad, synes man vara icke blott

berättigad, utan jemväl pligtig att bland möjliga tolkningar välja den,

som vid tillämpningen visar sig vara ändamålsenligast och bäst, då ju

denna snarast måste antagas återgifva lagstiftarens afsigt och mening.

Till de antydda olägenheterna torde t. ex. vara att räkna en nästan

obegränsad utvidgning af tiden för motioners väckande. Men härigenom

skulle sannolikt hända, att de vigtigaste lagstiftningsärenden stundom

komme under behandling först vid en så långt framskriden tidpunkt för

Riksdagens sammanvaro, att de icke hunne underkastas den sorgfälliga

utredning, som af ämnets vigt betingades och hvilken bäst är egnad att

undanrödja faran för ett omoget beslut — en fara, som, alltid betänklig,

blir det i ännu högre grad, när fråga är om de lagar, hvilka, näst grundlagen,

äro samhällsordningens fastaste grundvalar.

Den möjligheten låter vidare väl tänka sig, att skilda Utskott finge

att behandla samma fråga. Ty om inom begge Kamrarne eller inom

samma Kammare en motionär framlade ett förslag till stiftande eller

ändring af något stadgande i t. ex. allmän civillag, hvilket förslag hade

sådan form, att det obestridligt måste till Lag-Utskottet öfverlemnas,

men en annan motionär framstälde ett förslag af alldeles samma syfte

och innehåll i öfrigt, men klädt i form af en hemställan om skrifvelse

med begäran _ att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta ett lagförslag i den

angifna rigtningen dessa begge förslag, som afsåge att i samma lagrum

göra samma ändring, skulle hänvisas till skilda Utskott, och Kammaren

kunde måhända få mottaga ett afstyrkande utlåtande från det

ena Utskottet samtidigt med ett tillstyrkande från det andra. Att sådant

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

är förenligt med en vigtig eller ändamålsenlig form för ärendenas behandling

lärer svårligen kunna påstås.

En annan svårighet skulle kunna yppa sig, om en motionär väl

sjelf upprättat ett bestämdt lagförslag, men alternativt hemstält, att

vederbörande Utskott, i händelse det uppgjorda förslaget ej skulle befinnas

tillfredsställande, måtte utarbeta ett annat, eller slutligen, om Utskottet

af någon anledning, t. ex. tidens knapphet, skulle finna sig härtill

förhindra^, att Riksdagen måtte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

låta uppgöra och för Riksdagen framlägga ett förslag i ämnet. Skulle

väl en dylik motion, hvilken uppenbarligen väl låter tänka sig, till någon

del tillhöra Lag-Utskottets, och till en annan del Tillfälligt Utskotts

handläggning?

Det är en af sakförhållandenas egen natur gifven följd, att representativa

församlingar icke äro rätt egnade att utarbeta lagtexter. Deras

uppgift är snarare att undersöka behofvet af ett lagstiftningsarbete och

angifva de grunder, hvarefter detsamma bör verkställas, samt, sedan lagförslaget

föreligger färdigt, pröfva, huruvida de angifna grunderna blifvit

rätt tillämpade och följde. Icke heller riksdags-utskotten, med den

knappa arbetstid, som blifvit dem tillmätt, och den mängd ärenden, som

de derunder i allmänhet hafva att handlägga, egna sig rätt väl för utarbetande

af lagförslag, åtminstone om dessa äro af större omfång. Detta

bestyr torde derföre i allmänhet lämpligast öfverlemnas åt regeringsmakten,

som härför eger bestämda, fortvarande organ. Men om det

sålunda icke utan skäl kan förväntas, att Riksdagens iniativ i lagstiftningsfrågor

allt mera ikläder sig formen af framställningar till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande åt lagförslag i vissa angifna rigtningar

och efter uppgifna grunder, så synes det icke vara skäligt att

anförtro de vigtiga förberedande undersökningarne åt Tillfälliga Utskott

snarare än åt Lag-Utskottet, der väl i allmänhet det största måttet af

sakkunskap uti dylika frågor bör vara att förvänta.

På grund af hvad nu anförts har Utskottet funnit

ifrågavarande motion böra af Lag-Utskottet behandlas;

hvilket Utskottet härigenom skolat för Riksdagen tillkännagifva.

Stockholm den 23 Februari 1880.

På Utskottets vägnar:

MAGNUS HALLENBORG.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutioni-Utskottets Memorial N:o 1.

7

Reservationer:

af Herrar Hallenborg, von Ehrenheim, Burenstam, de Hare, von

Möller, O delberg och Robson: »Enligt 42 § Riksdagsordningen skall

Lag-Utskottet meddela utlåtande öfver de från Kamrarne dit hänvisade

förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af allmän

civil-, kriminal- och kyrkolag, men för att en motion skall kunna

anses innehålla ett sådant förslag måste den efter vår uppfattning gå

ut på att Riksdagen skall fatta beslut i sjelfva lagfrågan och således

binda sig gent emot den andra statsmakten och icke endast derpå,

att Riksdagen, med bibehållande af sin vidare pröfningsrätt, hos Kongl.

Maj:t skall anhålla om utarbetande och framläggande af ett lagförslag.

Ordalagen i §:n synas oss otvetydigt innebära denna mening, ty icke

lärer väl ett förslag att begära ett lagförslag kunna kallas ett förslag

till lag. Denna uppfattning vinner äfven stöd af 64 § Riksdagsordningen,

der uttrycket förslag är begagnadt i fråga om förändringar

i grundlagarne på ett sätt, som icke lärer kunna betyda annat än

framställning om beslut i sjelfva saken. Jemför man föreskrifterna

om Lag-Utskottets verksamhetsområde i gällande Riksdagsordning och

i den, som upphörde att gälla 1866, finner man ock att området blifvit

vida bestämdare begränsad i den förra, än det var i den senare, och

är det väl att antaga att detta icke skett utan afsigt.

Af dessa skäl och då ifrågavarande motion går ut på att i en

underdånig skrifvelse begära ett lagförslag, anse vi densamma icke tillhöra

Lag-Utskottet, utan till Tillfälligt Utskott hafva bort öfverlemnas.

De praktiska olägenheter, som Utskottet anser uppkomma genom ett

sådant förfaringssätt i detta och dylika fall, lära af Riksdagen, om den

vill begagna sig af de utvägar, som Riksdagsordningen erbjuder, utan

svårighet kunna afhjelpas, men om de äro af betydenhet bero de derpå

att den tanke, som ligger till grund för de tillfälliga Utskotten och dermed

sammanhängande föreskrifter icke slagit rot i våra riksdagsförhållanden

och böra de då, på sätt en annan reservant äfven anmärker,

undanrödjas genom förändring och icke genom tolkning af Riksdagsordningen.

»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 1.

af Herr Afzelius: »Mot Konstitutions-Utskottets beslut, att herr H.

Johnssons motion »om underdånig skrifvelse angående förändring i fråga om

tillsättande af presterliga tjenster», skall af Lag-Utskottet behandlas, får jag

hufvudsakligen af följande skäl mig reservera. Den ifrågavarande motionen

berör visserligen ett »ämne», som är af kyrkolags natur, och kan således

äfven så till vida sägas falla inom Lag-Utskottets i grundlagen utstakade

verksamhetsområde i allmänhet; men då motionen icke kan anses innehålla

något egentligt »''förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande»

af kyrkolag, d. v. s. ett behörigen formuleradt »förslag» till

lag rörande presterliga tjensters tillsättande, om den än angifver vissa

allmänna »grunder», hvarpå ett sådant lagförslag anses böra hvila, utan

väsentligen utgör en väckt »fråga» om en »underdånig skrifvelse» till

Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta ett bestämdt

»förslag» till lag i detta afseende, hvilket således ännu icke kan till behandling

inom Riksdagen föreligga, så synes mig denna motions öfverlemnande

till Lag-Utskottet i dess nuvarande skick ej stå rätt väl tillsammans

med en följdrigtig tillämpning af grundlagens bud efter dess

ordalydelse i förevarande fall. Grundlagen använder nemligen i hithörande

stadganden i Riksdagsordningen, såsom det allmänna och för alla

Utskotten gemensamma uttrycket i detta fall ordet »ämne» (§§ 55 och 56),

hvilket dock i de särskilda instruktionerna för de ständiga Utskotten

(§§ 38 — 42) finnes närmare bestämdt såsom till sin form utgörande antingen

eu blott »fråga» eller ett verkligt »förslag», dervid det obestridliga

förhållande eger rum, att under det de öfriga ständiga Utskotten hafva

att upptaga till behandling motioner i deras respektiva ämnen, deruti

ämnet framställes endast under den mera allmänna och obestämda formen

af en väckt »fråga» (såsom grundlags-, statsutgifts-, bevillnings- och bank»frågor»),

så fordras det deremot i afseende på Lag-Utskottet, att, om en

motion i dess ämne skall af detta Utskott till behandling upptagas, samma

ämne bör ega formen af ett bestämdt och närmare formuleradt »förslag»;

hvaraf väl lär följa, att, om ock en motion berör ett Lag-Utskottets »ämne»,

men icke derjemte eger den af grundlagen bestämda formen af ett »förslag

till stiftande, ändring, förklaring, eller upphäfvande» af gällande lag

(§ 42) — ordagrant samma uttryck, som grundlagen använder i afseende

på Konstitutions-Utskottets egna utlåtanden öfver grundlagsfrågor, hvilka

framläggas för Kamrarne till behandling (§ 64) — utan framställer en

blott och bar »fråga» i detta afseende, det icke gerna kan, åtminstone

icke fullt grundlagsenligt, tillkomma Lag-Utskottet att till behandling

upptaga en så beskaffad motion, utan synes densamma böra till behandling

af »tillfälligt» Utskott hänvisas (§ 37 mom. 3). Tilläggas må, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutions-Utskottets Memorial N:o 1.

9

skulle så vara förhållandet — derom Konstitutions-Utskottet visserligen

talar, utan att likväl deraf tyckes kunna heintas något stöd för dess motsatta

förfarande i detta fall — att några praktiska svårigheter eller verkliga

olägenheter af en sådan grundlagens ordagranna tillämpning, som den

ofvan yrkade, bevisligen uppstått eller anses kunna komma att uppstå;

då bör ett sådant missförhållande undanfödjas genom en grund!ngsändriny,

men icke tillfälligtvis afhjelpas genom en för detta ändamål särskilt^

ackommoderad gran<Uagstollenilig.»

af Herr Hammarhjelm; och

af Herr Friherre Fjerta: »Om den ärade motionären hade väckt

förslag att Riksdagen för sin del måtte besluta »att, då någon presterlig

befattning, af hvad slag som helst, i eu församling blifvit ledig, domkapitlet

skall uppsätta 3 kompetente sökande å förslag, hvarefter församlingen

eger kalla en fjerde profpredikant och välja mellan dessa 4, hvarvid

rösträtt per capita skall tillkomma enhvar, som inom församlingen

egen att i kyrkostämmas öfverläggning och beslut deltaga», så hade ju

varit alldeles^ klart, att motionen skolat hänskjutas till Lag-Utskottet.

Men sd är icke ifrågavarande motion framstäld.

Hvad som i motionen är föreslaget, är »att Riksdagen ville aflåta

tdl Kong!. Maj:t en underdånig skrifvelse med begäran det Kongl. Magt

täcktes låta utarbeta och till nästa Riksdag framlägga förslag till ny författning

rörande presterliga mbetens tillsättande», bvggd på ofvan nämnda

grunder.

Det Utskott, som får uppdrag att behandla motionen, har sålunda

att öfverväga huruvida skäl förefinnas att tillstyrka, att Riksdagen till

Kongl. Maj:t aflåter en underdånig skrifvelse i den syftning som omförmäles,

eller icke, samt i förra fallet att tillstyrka motionen“i senare fallet

afstyrka densamma.

Det synes mig klart, att till- eller afstyrkande af sådan underdånig

skntvelses aflåtande ej hör till de ärenden, hvarmed Lag-Utskottet enligt

42 § 1 mom. Riksdagsordningen har att sig befatta.

. synes mig vidare klart, att samma ord, som 1870 års Konsti
tutions-Utskott,

i sitt Memorial N:o 3, med bestämmande af hvilket Utskott

åtskilliga till Stats-Utskottet hänvisade, men derifrån återlemnade

motioner, böra behandlas, rörande dessa motioner begagnat nemligen åt t

motionernas hänvisning till något af de ständiga Utskotten icke ka°n ifrågasättas,

just här äro tillämpliga, och sålunda att hänvisning af denna

motion till något af de ständiga Utskotten ej heller nu borde kunnat ifråBih.

till Riksd. Prof. 1880. 3 Sond. 1 Ilaft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutions- Utskottets Memorial N:o 2.

gasättas. Och i ty fall återstår blott att hänvisa motionen till ett tillfälligt

Utskott.

På grund af allt detta anser jag motionen i nu afgifna Memorial

hade bort hänskjutas, icke till Lag-Utskottet, utan till ett tillfälligt Utskott,

till hvilken slutföljd giltiga skäl äfven uti sjelfva Memorialet icke saknas.»

N:o 2.

Ant. till Riksd. Kansli den 24 Febr. 1880, kl. 2 e. m.

Konstitutions-Utskottets Memorial, i anledning af meningsskiljaktighet

emellan Kamrarne, till hvilket Utskott en motion

om tillägg till 35 § i gällande Förordning om fattigvården

bör hänvisas.

Sedan Första Kammaren till Lag-Utskottets handläggning hänvisat

en inom Kammaren af Herr Andreas Andersson väckt motion, N:o 3,

rörande tillägg till 35 § i Kongl. Förordningen den 9 Juni 1871 angående

fattigvården, men Lag-Utskottet, på sätt af dess Utlåtande N:o 1

inhemtas, till Kammaren återlemnat motionen, under förklaring, att den

deri väckta frågan icke syntes falla inom omfånget för Lag-Utskottets i

grundlagarne utstakade verksamhet, så har, enligt Konstitutions-Utskottet

tillhandakomna protokollsutdrag af den 7 och 11 innevarande Februari,

Första Kammaren, med frånträdande af sitt förra beslut, hänvisat

ifrågavarande motion till behandling af Tillfälligt Utskott, hvaremot Andra

Kammaren efter öfverläggning förklarat sig anse densamma vara af beskaffenhet

att böra af Lag-Utskottet handläggas; och åligger det, i följd af

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.